STADSLEDNINGSKONTORET KOMMUNIKATIONSSTABEN SID 1 (5) RÅDSSALSEKO BUDGETDEBATT Stockholms stads kommunfullmäktige, 12 november 2009. Rotel VII, social- och arbetsmarknadsfrågor Integrationsfrågor Stadsdelsnämnderna: flyktingmottagande Stadsdelsnämnderna: arbetsmarknadsåtgärder Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar Jobbtorg SFI Stadsdelsnämnderna: stöd och service för personer med funktionsnedsättning Stadsdelsnämnderna: ekonomiskt bistånd Stadsdelsnämnderna: individ- och familjeomsorg inklusive socialpsykiatri Socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden Socialborgarrådet Ulf Kristersson (M) redogjorde inledningsvis för socialpolitikens prioriterade områden under mandatperioden: minskning av hemlösheten, satsningar på barn som far illa samt insatser för att få människor att gå från bidragsberoende till egen försörjning. Han medgav att det är både svårt och dyrt att komma till rätta med hemlösheten men kunde ändå konstatera en svag minskning av antalet människor som inte har någonstans att bo (för närvarande cirka 3 000). Ulf Kristersson menade att staden har kommit en bit och att ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre i Stockholm än i Göteborg och Malmö. Samtidigt klargjorde han att han inte kommer att vara nöjd så länge en enda arbetsför stockholmare fortfarande är utan jobb. Abdo Goriya (S) sa att Stockholm är en fantastisk stad att leva i, men att alldeles för många barn växer upp med missbruk, kriminalitet och olika sociala problem, vilket ofta leder dem in i ett utanförskap redan tidigt i livet. Det finns en risk att de tappar tron på samhället, menade Abdo Goriya, som också kritiserade den borgerliga majoriteten för att dess ambitionsnivå är för låg i förhållande till målet att halvera hemlösheten.
SID 2 (5) Folkpartiets Lena Kling uppehöll sig vid den stora inflyttningen till Stockholm och menade att den är väldigt positiv samtidigt som den innebär en stor politisk utmaning. Genom ökad valfrihet och fler utförare kan staden möta mångfalden och utveckla sin verksamhet, menade Lena Kling. Hon underströk även att socialtjänsten måste bygga på beprövade metoder. Miljöpartiets Stefan Nilsson konstaterade att den borgerliga alliansen nu minskar socialtjänstens resurser för fjärde året i rad. Det faktum att budgetförslaget inte rymmer någon kompensation för höjda löner och priser innebär i praktiken dolda besparingar på 30 miljoner kronor, menade han. Han var också kritisk mot att ämnet svenska för invandrare (sfi) har förts över från utbildningsnämnden till socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden trots att sfi-verksamheten handlar om just utbildning. Karin Rågsjö (V) underströk vikten av att öka tryggheten för dem som står längst bort i vårt samhälle och argumenterade för en värdig socialtjänst som bygger på respekt för individen. Den borgerliga majoritetens budgetförslag lider enligt Karin Rågsjö brist på visioner, medan Vänsterpartiets ger plats för de utsatta barnen och innehåller satsningar på de hemlösa, på kvinnor som utsatts för våld, på arbetslösa och funktionshindrade. Hon framhöll att stadens hemlösa är de mest otrygga i Stockholm och att de därför måste prioriteras. Dikran Dison (KD) uppehöll sig vid Jobbtorgen och familjerådgivningen. Han konstaterade att Jobbtorg Stockholm har bidragit till att hålla nere arbetslösheten och minska utanförskapet och att 75 procent av aspiranterna har blivit självförsörjande efter tre månader. Han noterade också att den valfrihet som införts inom familjerådgivningen har varit lyckosam. I dag finns fler rådgivare att välja bland och kön är som bortblåst. Centerpartiets Lukas Forslund sa att politikens uppgift är att skapa bättre möjligheter för individen att ta egna initiativ, till exempel när det gäller flyktingar, arbetslösa och hemlösa. Stockholm har i dag invånare från stora delar av världen och har därför alla förutsättningar att utvecklas till en riktig världsstad. Centerpartiet vill satsa på nyföretagande i ytterstaden, framför allt genom att utöka Jobbtorgen och därigenom få fram fler nya affärsidéer. Ett annat mål för Centerpartiets socialpolitik är att utrota hemlösheten. Partiet vill bland annat satsa på så kallat självbyggeri, det vill säga att hemlösa ska få möjlighet att bygga sina egna bostäder.
SID 3 (5) Abit Dundar (FP) poängterade i sitt anförande att socialpolitik inte bara handlar om pengar utan att det i hög grad är en kunskapsbaserad verksamhet. Därför är det viktigt att socialtjänsten använder vedertagna metoder. Abdo Goriya (S) var kritisk mot att jourhavandeverksamheten som har funnits sedan 1967 nu ska läggas ner, medan Karin Rågsjö (V) framhöll att staden måste satsa på förebyggande arbete för att komma till rätta med den ökade droganvändningen bland unga. Vad är det värt att ha en låg skatt när socialpolitiken blöder? frågade hon sig och nämnde nedskärningarna på Maria Ungdom som exempel på vad den borgerliga socialpolitiken har resulterat i. Inger Stark (V) menade att kvinnofridsarbetet måste betraktas som en av stadens kärnverksamheter. Hon sa också att många barn och unga i dag lever ett begränsat liv, inte minst beroende på hedersrelaterade problem. Miljöpartiets Eivor Karlsson invände mot den chockhöjning som föreslagits för stadens familjerådgivning (från 250 till 450 kronor per timme) och menade att denna rådgivning inte får bli en inkomstfråga. Monika Lindh (S) redogjorde för att 17 procent av Stockholms barn lever i fattigdom samtidigt som segregationen i staden ökar och långtidsarbetslösheten bland unga har ökat med kraftigt senaste året. Därför måste vi ha en socialpolitik som är inriktad på Stockholms barn och unga, fastslog hon. Jan Hammarlund (V) pekade på vikten av att förbättra flyktingmottagandet och förstod inte den borgerliga majoritetens tal om att sätta flyktingarna i arbete. Hur ska man kunna kräva det av människor som inte har ett ordnat liv? undrade Jan Hammarlund. Oppositionen kritiserade också vid flera tillfällen den borgerliga majoriteten för den utlovade jobbgarantin som innebar att alla med ekonomiskt bistånd skulle erbjudas jobb med avtalsenlig lön inom fem dagar. Jonas Eklund (MP) kallade till exempel löftet för en ren bluff i syfte att locka väljare. Elisabeth Brandt Ygeman (S) ansåg att det är lätt att som ansvarigt borgarråd säga att det här är vad jag vill att vi gör. Hon påminde om att ett av de stora vallöftena, och en del av Alliansens framgång, var diskussionen om jobb. Problemet menar hon är att man har monterat ner alla de instrument som fanns förut, både i staden och nationellt, vilket har gjort att människor har fått börja om från början. Nu är
SID 4 (5) Jobbtorgen räddningen, men det är inte det som är målet, utan att man måste göra något för de sköraste i samhället som lever på försörjningsstöd (socialbidrag). Elisabeth Brandt Ygeman fortsatte med att påpeka att för de som aldrig kommit in på arbetsmarknaden är kopplingen till utbildning viktigt och att påminna om att den politik som majoriteten tidigare så hårt kritiserat nu ska räddas till viss del. Dikran Dison (KD) replikerade att oppositionen verkar ha svårt att se de resultat som har åstadkommits genom Jobbtorgen. Nu slipper de arbetssökande få olika bedömningar beroende på var de söker hjälp och alla får en individuell handlingsplan. Dikran Dison avslutade med att påpeka att det måste vara jättebra eftersom oppositionen nu vill ansluta sig till detta. Elisabeth Brandt Ygeman (S) svarade att en individuell handlinsplan inte är något nytt utan att det fanns redan på Arbetsförmedlingens tid. Problemet är att det måste finnas handlingar att fylla planen med, till exempel utbildningar, vilket majoriteten har skurit ner på. Lena Kling (FP) menade att för att få nationell tillväxt behövs all arbetskraft som går att få för att kunna behålla en lika bra eller bättre levnadsstandard som i dag. Långtidsprognoser visar att tillväxten ökar med fem procent om alla får jobb. Hon pekade på arbetskraftinvandring som ett steg. Folkpartiet satsar på integrationsarbete och ser de nyanlända som människor som vill jobba och som har nya idéer. För att få ihop detta bör man koppla ihop sfi med utbildning - både för att personerna ska få jobb och för att det är bra för tillväxten. Hanna Broberg (M) ville slå ett slag för stiftelsen Hotellhems fina arbete och påpekade att de är en strategisk resurs för staden. De har både hand om ungkarlshotell och ungdomsboende. Det behövs referensboende för ungdomar med missbruk eller andra problem och Hotellhem är ett stöd för att så småningom klara ett eget boende. Många stadsdelar arbetar aktivt med att placera ut behövande i olika boenden och även frivilligorganisationer använder sig av Hotellhems tjänster. Det är därför viktigt att arbeta strategiskt med olika fastigheter som omvandlas för att kunna ta tillvara dem till olika boenden. Hotellhem skulle kunna klara mycket mer och Hanna Broberg uttryckte stor stolthet över verksamheten. Marika Lindh (S) öppnade med att säga att det är sällan man går upp i replik för att hålla med och instämde i att stiftelsen Hotellhem är en mycket viktig strategisk resurs. Antalet unga hemlösa har ökat vilket majoriteten arbetar med. Men hon påpekade att det måste finnas ett tydligt uppdrag att ta fram lösningar.
SID 5 (5) Hanna Broberg (M) delade Marika Lindhs uppfattning om detta och berättade att det i dagsläget saknas 300 bostäder och att det är ett ärende för nästa styrelsemöte. Hon berättade dessutom att ledningen på Hotellhem har fått ett strategiskt uppdrag att titta på detta. Marie Ljungberg Schött (M) tog upp tillgänglighet för funktionshindrade. År 2010 ska Stockholm vara världens mest tillgängliga huvudstad och man är på god väg dit. Men trots att mycket är gjort återstår fortfarande en del arbete. Marie Ljungberg Schött menade att det är ett arbete som aldrig blir färdigt och inte heller ska bli det. Hon framförde också att satsningar på psykisk funktionsnedsättning är lika viktiga som på fysisk och att olika åtgärder pågår för att hjälpa dessa personer. Ett annat exempel på insatser är sfi för blinda och synskadade. Karin Rågsjö (V) undrade varför majoriteten i så fall skurit ner på ledsagarverksamheten med 4,5 miljoner vilket innebär fem förlorade tjänster och att fast anställda har fått övergå till timanställning. Marie Ljungberg Schött (M) bemötte detta med att säga att det både bedrivs privat och kommunal ledsagning och att det därför är klokt att göra en upphandling för att se om staden kan få mer ledsagning för de pengar som finns att avsätta. Oppositionsborgarrådet Roger Mogert (S) tyckte att majoritetens förändringar inom jobbområdet var mycket positiva eftersom de denna gång inte avskrivit all arbetsmarknadspolitik vilket gjordes 1998. Han påpekade att allt på Jobbtorget inte är nytt utan är ett pågående arbete. Roger Mogert sa också att han förstår att jobblöftena är lite småtrista för majoriteten och något de hoppas bli av med efter valet och avslutade med att påminna om löftet om 100 000 hårda jobb i Stockholm, toppat med jobbgarantin. Debatten bordlades för att eventuellt återupptas under kvällen. Följande ledamöter deltog i debatten Ulf Kristersson (M), Abdo Goriya (S), Lena Kling (FP), Stefan Nilsson (MP), Karin Rågsjö (V), Dikran Dison (KD), Lukas Forslund (C), Abit Dundar (FP), Inger Stark (V), Eivor Karlsson (MP), Monika Lindh (S), Jonas Eklund (MP), Paul Lappalainen (MP), Jan Hammarlund (V), Marie Ljungberg Schött (M), Roger Mogert (S), Jackie Nylander (V), Jonas Nilsson (M), Ylva Wahlström (MP), Johanna Sjö (M), Ann-Katrin Åslund (FP) och Fatima Nur (FP).