1 Lars Östlund, prefekt Kopia till Göran Ståhl. Vice rektor, SLU Tack för Ditt vänliga svar. Som historiker förstår Du att vetenskaplig sanning är något som förr eller senare får genomslag och förändrar människans sätt att leva. Jag informerar Dig här om några vetenskapliga sanningar, som inte jag själv skapat kunskap om, men som förr eller senare måste förändra vårt skogsbruk i grunden. Jag har inte haft, och har inte, någon anledning att skapa konflikter med kollegor bland forskarna. På Din institution finns det forskare som har publicerat resultat som jag, på vetenskaplig grund, funnit vilseledande. På grund av vårt svenska demokratiska system för att fördela forskningsanslag, som tyvärr gör att man måste vara populär för att få anslag, är det alldeles mänskligt och logiskt att berörda forskare försöker förhindra mig att påvisa dessa felaktiga slutsatser. Redan år 1973 tvingade mina studenter mig att vetenskapligt bevisa att små träd i skogen inte kunde växa ut till fullstora träd efter att större träd tagits bort. Jag hade som professor på Umeå universitet påstått, det jag lärt mig av professorerna på Skogis på 1950-talet. Jag sa att de små träden var för gamla för att växa. Jag sa också att de små träden var arvsmässigt sämre än de stora träden. Jag sa att marken måste läggas kal för att näringsämnena åter skulle bli tillgängliga för träden. Mina påstående grundade sig på en fast övertygelse om att kalhyggesbruk var det enda rätta för virkesodling. Jag gick till biblioteket för att hitta de vetenskapliga arbeten som bevisade det mina sagesmän hade framhållit. Det visade sig att påståendena grundade sig på oprövade hypoteser. Långt senare har dessa hypoteser testats. Resultatet blev att hypoteserna inte kan verifieras. Senare har jag själv haft anledning att undersöka hypotesen: Volymproduktionen ökar med ökande stående kubikmassa. Du har själv tillräckligt god kunskap inom biologi för att förstå att det är klorofyllet som skapar de kolhydrater som skogsträden använder för att bygga upp virke. Du vet troligen att mängden bladyta inte ökar efter att ungskogen slutit sig och börjar döda sina egna lågt sittande grenar. Därefter lyfts denna bladyta allt högre och mängden stående kubikmassa ökar. Eftersom stammarna inte innehåller någon klorofyll, utan enbart förbrukar kolhydrater för sin livsuppehållande verksamhet, medför ökad kubikmassa enbart ökade förluster av kolhydrater. Mängden kolhydrater som kan användas för nybildning av virke måste alltså minska när kubikmassan ökar. Hypotesen kunde lätt testas genom att med multipel regressionsanalys studera vad som hänt i de elva blädningsytor som SLU behandlat vart tionde år under många decennier. Det visade sig då att volymproduktionen givetvis hade minskat efter att man gallrat hårt, eftersom bladytan minskade. Med denna typ av analys kan man lyfta undan effekten av gallringens styrka. Efter att ha gjort detta visade det sig att volymproduktionen hade hållit sig på hög nivå om gallringen utförts så att skogen behållit sin naturliga skiktning. När man
2 gallrat genom att ta bort de mindre träden hade volymproduktionen successivt minskat. Efter att ha kompenserat även för detta visade det sig att produktionen blivit störst när den stående kubikmassan varit minst. Efter att jag 1998 gjort detta kontaktade jag Björn Elfving, som genom analys av rikstaxens tusentals tillfälliga ytor, konstaterat att volymproduktionen ökade i detta väldiga material, när den stående kubikmassan ökade. Hans resultat var ju helt motsatt det som framkom i de långliggande försöken. Jag bad att Elfving skulle upprepa min analys på materialet från blädningsytorna. Han gjorde det och fann detsamma som jag, men avfärdade problemet med att materialet från blädningsytorna måste vara för litet. Jag kontaktade då Lars Lundqvist och bad att få publicera ett arbete tillsammans med honom. I det skulle vi visa vad som framgick när man använde multipel regressionsanalys på hans material. I hans doktorsarbete hade han tyvärr inte utfört någon statistisk analys alls utan dragit slutsatser utifrån en okulär analys av en punktsvärm. Lars vägrade att samarbeta på detta sätt. Då jag bad att få datamatrisen bakom punkterna i hans diagram sa han först ja, men ändrade sig innan jag fått siffrorna. Resten av historien har jag skildrat i min lärobok. Alla dokument, 1800 sidor, finns i Umeå universitets forskningsarkiv. Inför rättegången mot Harald Holmberg arbetade jag och några forskarkollegor fram ett vetenskapligt försvar. När skogsstyrelsen fick en kopia av våra inlagor beslöt man på myndigheten att försöka inställa rättegången och lyckades. Detta visar också att man på många håll är medveten om att de vetenskapliga argumenten för den skogsvårdslag som vi har, är mycket bristfällig. Jag passar på att påpeka att man inte kan använda tillfälliga observationer på olika platser, för att uttala sig om vad en förändring av den stående kubikmassan kan få på en viss plats. Det går alltså inte att använda rikstaxens tillfälliga ytor för att göra prognoser om hur den stående kubikmassans samspelar med volymproduktionen. Detta misstag gjorde först Ulf Söderberg (1986,1986,1992) och sedan följde Björn Elfving i spåret. Dessa vetenskapliga misstag har tyvärr resulterat i felaktiga prognoser framräknade med både Indelningspaketet och Heureka. (Läs Bilagorna Z och ZA i Inlagor till tingsrätten http://www.fsy.se/naturbruk/blanketter/blankett89.pdf) Tillsammans med statistikern vid SLU, Sören Holm, gjorde jag den mer djupgående analysen av data från SLUs blädningsytor (Bilaga I, Inlagor till tingsrätten). Analyserna visar signifikanta samband. Dessa innebär att hög volymproduktion uppnåddes i de långliggande försöken när **gallringsstyrkan var låg, **skogen hölls fullskiktad, **den stående kubikmassan var låg. Som Du ser är professorerna Hällgren och Linder helt ense med mig, om att skogsvårdslagens påbud om att skogsägaren skall tvingas upprätthålla en hög stående kubikmassa måste ändras (Bilaga Y, Inlagor till tingsrätten).
3 Professor Thomas Thörnqvist är helt ense med mig om att skogsvårdslagen bör ändras för att skogsindustrin skall få virke av acceptabel sort (Bilaga X, Inlagor till tingsrätten). Ingenjörsvetenskapsakademien IVA kommer att i höst hålla ett seminarium om de allvarliga konsekvenserna av att virkesodlingen inte är inriktad mot behovet i byggnadsindustrin. Professor Anders Lindroth i Lund är helt övertygad om att kontinuerligt skogsbruk är det bästa för klimatet (Bilaga S, Inlagor till tingsrätten). Det vore mycket olyckligt om vi nu upprepar misstagen som gjordes under 1900-talets början, då plockhuggning var populär. Då plockade man russinen ur kakan och behöll ogräset som odlades vidare. Den variant av blädning som skogsstyrelsen nu förordar, har utformats vid SLU, och den kan användas på detta förödande sätt. En ny förenklad lag med fasta regler om vad slags träd som kan accepteras kan skapas genom att använda erfarenheter från Kalifornien (Bilaga RA, Inlagor till tingsrätten) Själv forskar jag och mina medarbetare nu om hur vi kan använda laserskanning och höjdmodeller för att med datorns hjälp, helt automatiskt, koordinatsätta de träd som bör plockas bort vid kontinuerligt skogsbruk. Inriktningen är därvid att maximera den långsiktiga ekonomin vid virkesodling. Försöksområdet är Oslomarka som redan sköts enligt principen Naturkultur, 18 000 hektar. Samarbete sker med FORAN som redan har laserskannat hela området. Vi planerar även att komplettera våra kunskaper och eventuellt inleda försök med luftburen teknik för att plocka träden vertikalt upp ur skogen, följt av direkt leverans till sågverk. Vi reser till Kalifornien för diskussioner med Aeros Craft som utvecklat teknik för att reglera lyftkraften hos luftskepp. I detta är vi påhejade av professorn em. i skogsteknik Ivan Wästerlund. Norska Oljefonden annonserar nu efter projekt som kan leda till minskad emmission av CO2. Med Aeros system kommer den nuvarande emissionen vid skörd och transport av virke att reduceras med 99 %. Samarbetet med Oslo kommun är en fördel när vi närmar oss oljefonden. Lars Östlund, om Du sällar Dig till oss, kommer Du att uppleva många lyckliga stunder. Jag har förståelse för att det kan vara svårt att göra mig till gästforskare vid Din institution. Men om Du diskuterar med Dina prefekt-kollegor kanske någon annan kan öppna för mig vid sin institution på SLU. Det är bara därigenom som mina vetenskapliga arbeten åter kan bli tillgängliga på LIBRIS. Det är också därigenom som mina framtida vetenskapliga arbeten blir tillgängliga via skogsbibliotekets Epsilon. Med vänliga hälsningar Mats Hagner From: Lars Östlund Sent: Tuesday, March 11, 2014 11:20 AM To: Mats Hagner Subject: SV: Plats som gärstforskare xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
4 Hej Mats, Ursäkta ett sent svar, jag var på sportlov förra veckan och det tar lite tid att komma ifatt efteråt. Med all respekt både för dig som person och för dina ideer om skogsskötsel, så tror jag att det är olämpligt att du skulle komma tillbaka som emeritus vid vår institution. En av flera uppgifter som jag har som prefekt är att se till att vi har ett bra arbetsklimat för dom anställda vid institutionen. Som du själv påpekar så har du haft ganska djupgående konflikter med flera personer som fortfarande arbetar här. En del av dessa konflikter har också drivits rättsligt. Jag tror inte det skulle gagna vare sig dig eller oss att du skulle vara emeritus hos oss under de förutsättningarna. Vänliga hälsningar Lars Prof. Lars Östlund, Head of department Department of Forest Ecology and Management Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Från: Mats Hagner [mailto:mats.hagner@allt2.se] Skickat: den 5 mars 2014 11:28 Till: Lars Östlund Ämne: Plats som gärstforskare Lars Östlund Som prefekt har Du makt och ansvar över Din institution. Din föregångare PO Bäckström insåg att jag ställde till med psykosociala problem och slängde ut mig i samband med min pensionering, 1999. Din föregångare Björn Hånell förhindrade mig att opponera vid Dillon Chrimes disputation 2004. Det skedde genom att Chrimes (med handledare Lars Lundqvist) tilläts vägra mig tillgång till de data som han använt (på ett felaktigt sätt) i sina beräkningar. När vi sist talades vid fick jag en känsla av att Du inte kände någon större sympati för min person. Det var inte oväntat eftersom jag skaffat mig ett dåligt rykte bland forskande kollegor. Detta har även spridit sig till studenterna på SLU, som uttryckt sin ovilja i samband med ett seminarium som jag och mina supporters höll på Ersboda Folkets hus för en månad sedan. Jag sände en inbjudan till Dig, som ägnat Dig åt skogshistoria, men fick ingen respons. Anledningen till inbjudan var att det nu finns två alternativ i framtida historieskrivning: A Mats Hagner misstolkade forskningsresultaten och trodde därför att kalhyggesbruket byggde på felaktiga hypoteser B Mats Hagner tolkade forskningsresultaten på rätt sätt och medverkade därför till den totala omställning av skogsbruket i Sverige som startade 2010. Jag tror att Du börjar ana att en del av forskarna på Din institution har mycket välgrundad anledning att uppleva psykosociala problem (se bifogade Rapp-08-2012). När Du läst den vill jag gärna höra om vi kan ha ett nytt samtal om framtiden.
5 Det skulle gagna min forskning om jag åter kunde få säte inom SLU genom att förklaras vara gästforskare vid Din institution. För mig och mina egna privata studenter, som siktar på att bli ackrediterade i Naturkultur, vore det bra om mina skrifter på skogsbiblioteket åter kunde bli tillgängliga för dem, dvs. allmänheten. De viktigaste skrifterna har varit censurerade sedan december 2012. Det krävs mod och kurage av Dig om Du skall gå gå mot strömmen. SLUs ledning har bestämt sig för att med alla tillgängliga medel förhindra Mats Hagner att avslöja den mörkläggning som skett ända sedan 1998. Skogsnäringen och Skogsstyrelsen har samma inställning. Mats Hagners försöksserie med Naturkultur (60 ha uppdelat på 12 försöksområden) håller på att förstöras av markvärdarna. Holmen förhindrades i sista stund att kalavverka mitt försök 3 mil norr om Umeå. SCA har torpederat mina försök på två ställen, m.m. Du kan välja mellan att besvara detta mail eller inte besvara det. De styrande på SLU väljer att inte besvara min epost, trots sin skyldighet att göra så. Vad Du än väljer kommer detta brev att arkiveras i forskningsarkivet på Umeå universitet. Min förhoppning är att Du skall bevilja mig en plats som gästforskare vid Din institution (men utan tillgång till något rum för professor emeritus. Jag fortsätter helst att forska i min villa på Berghem). Med vänliga hälsningar Mats Hagner mats.hagner@allt2.se 070-64 222 44