NYHETSBREV BROTTSOFFERFONDEN Årgång 2 3 2002 Ett viktimologiskt forskningsprogram INNEHÅLL Inom kort presenterar Brottsoffermyndigheten ett viktimologiskt forskningsprogram! Att det bedrivs brottsofferforskning är mycket viktigt för att synliggöra och uppmärksamma brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Forskningsprogrammet, som är ett regeringsuppdrag, omfattar tre övergripande områden; brottsoffer i rättsväsendet, barn som brottsoffer samt brottsoffer och etnicitetsfrågor. Anna Wergens introducerar forskningsprogrammet i en artikel på sidan 3. Även Britta Bjelle, Brottsoffermyndighetens chef, ger sin syn på viktimologisk forskning under rubriken "Fem minuter med ". Brottsofferfonden har i stor utsträckning bidragit till att brottsofferforskning kommit igång inom olika ämnesområden. Under vinjetten "I blickpunkten" kan man läsa om fondens stöd till brottsofferinriktade forskningsprojekt. Den som utsatts för brott har många gånger behov av att bearbeta det trauma det innebär. Brottsofferfonden har genom Brottsofferfonden Fördelar medel två gånger per år till forskning, utbildning, information och försöks- och utvecklingsverksamhet som gäller brottsofferfrågor. Prioriterade områden är brottsofferfrågor av särskild betydelse för kvinnor och barn liksom projekt som rör offer för brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag. Ansökan skall ha ekonomiskt stöd till utvecklingsprojekt inom ideella föreningar och offentliga verksamheter bidragit till att nya stödformer för brottsoffer utvecklats. I detta nummer presenteras några projekt där gruppverksamhet organiserad på olika sätt bidrar till läkning. Att möta andra som utsatts för liknande brott har visat sig vara mycket uppskattat. I nyhetsbrevet presenterar vi även ett axplock av de projekt som beviljades medel våren 2002. Förhoppningsvis kan dessa notiser inspirera till nya ansökningar! Elisabeth Wikén Jidell Brottsofferfonden inkommit till Brottsoffermyndigheten senast den 1 april för att kunna resultera i utdelning i juni respektive senast den 1 oktober för utdelning i december. Informationsfolder och ansökningsblankett kan beställas från Brottsoffermyndigheten. 5 minuter med... 2 Nyheter Ett viktimologiskt forskningsprogram.. 3 Nordisk konferens... 4 Vittnesstödsverksamhet... 5 Rapport från projekt Självbiografiskt skrivande... 5 Hjälp till självhjälp... 6 Ett psykologiskt utbildningsprogram... 7 Nya projekt Grupp- och stödverksamhet... 8 Massage på kvinnojour... 8 Stärkande teater... 8 Utbildning för socialsekreterare... 8 Utbildning för kyrkans personal... 8 Rekrytering och utbildning... 8 Brott mot äldre... 9 Utbildning för stödpersoner... 9 Aktuell forskning Barn, brott och handikapp... 9 Forskarseminarium... 9 I Blickpunkten... 9 Bibliotek... 12 REDAKTION Elisabeth Wikén Jidell Tel: 090-16 57 38 Christina Koppelman Tel: 090-16 57 03 Adress Brottsoffermyndigheten Besöksadress: Storgatan 49 Box 470 901 09 UMEÅ Tel: 090-16 57 10 E-post registrator@brottsoffermyndigheten.se Hemsida www.brottsoffermyndigheten.se Nyhetsbrevet utkommer med 2-3 nummer per år För kostnadsfri prenumeration kontakta redaktionen
5 MINUTER MED Britta Bjelle, Brottsoffermyndighetens chef och ordförande i Brottsoffermyndighetens råd Hur ser Du på Brottsofferfondens möjligheter när det gäller utveckling av brottsofferarbetet i Sverige? Brottsofferfondens medel har verkligen bidragit till en vitalisering av insatserna för brottsoffer! Hittills har vi haft möjlighet att fördela över 100 miljoner kr till olika projekt och verksamheter. Vi får ansökningar från hela landet och ser även hur projektidéer sprids. Det pågår projekt som finansieras från fonden på många håll. Från konkret stödarbete som bedrivs av ideella organisationer via utvecklingsarbete i offentlig miljö till forskning vid universitet och högskolor. På kort tid har även utbildnings- och informationsinsatserna ökat vilket lett till intresse och opinionsbildning för brottsofferfrågor. Fondens konstruktion är unik. Att dömda lagöverträdare finansierar uppbyggnaden av brottsofferarbetet är bra på många sätt. Dels har det en pedagogisk effekt gärningsmän får reflektera över att de brottsliga handlingar de begått faktiskt får konsekvenser för andra. Dels belastar inte kostnaderna för utvecklingsarbetet för brottsofferfrågor statsbudgeten och det i sin tur har medfört att Brottsofferfondens medel kunnat satsas på nya projektidéer något som också visat sig lyckosamt. Hur tas erfarenheter från Brottsofferfondens projekt tillvara i Brottsoffermyndighetens arbete? Vi har en unik position på Brottsoffermyndigheten. Vi får genom ansökningar om brottsskadeersättning ta del av enskilda människors erfarenheter av att ha varit utsatt för brott liksom av deras upplevelser av kontakter med företrädare för olika myndigheter och ideella organisationer. Genom de olika fondprojekten får vi en inblick i vilka stöd- och hjälpinsatser som faktiskt finns. Erfarenheterna försöker myndigheten ta tillvara och förmedla genom utbildnings- och informationsinsatser. Vi arrangerar regelbundet seminarier på olika brottsofferteman. Syftet är att sprida kunskap om brottsoffers rättigheter, behov och intressen men vi vill också inspirera till nya brottsofferinriktade projekt. Vi försöker även uppmuntra myndigheter och ideella organisationer att samverka när det gäller brottsofferfrågor. Myndigheten ser det som viktigt att synliggöra att brottsoffer behöver stöd både från offentliga och ideella verksamheter och att dessa båda kompletterar varandra. För att möjliggöra möten och erfarenhetsutbyten mellan myndigheter och ideella organisationer arrangerar myndigheten särskilda seminarier. Myndigheten har även drivit två större samarbets- och samverkansprojekt i Örebro och i Linköping. Resultaten har varit mycket goda. Nu under hösten 2002 startar vi ett liknande projekt i Gävle. Vid domstolarna har det med hjälp av Brottsoffermyndigheten och ideella krafter under senare år utvecklats en ny stödform vittnesstöd som hjälper målsäganden och vittnen tillrätta när de kommer till domstolen. Det är ett steg på väg mot bättre bemötande av brottsoffer inom rättsväsendet. Här har Brottsofferfondens medel varit mycket värdefulla när det exempelvis gäller utbildning av vittnesstöd. Brottsoffermyndigheten har nyligen presenterat ett forskningsprogram för viktimologisk forskning. Vilken betydelse har forskning för det fortsatta utvecklingsarbetet? Att det bedrivs viktimologisk forskning är mycket viktigt! Under senare år har myndigheter både inom och utanför rättsväsendet getts en mängd direktiv som gäller brottsoffer. Det är därför angeläget med forskning för att få reda på om målsättningar och uppdrag utmynnar i resultat och konkreta åtgärder. Men också för att få kunskap om vidtagna åtgärder var bra och utvecklande för brottsoffer och brottsofferarbetet. Det krävs forskning för att synliggöra problem men även för att finna nya möjligheter för brottsoffer. Det är exempelvis viktigt att det utvecklas nya behandlingsformer för brottsoffer men också att dessa har en vetenskaplig förankring. Viktimologi är ännu ett ungt tvärvetenskapligt forskningsfält i Sverige, det visar en översikt över den forskning som bedrivs idag. En kraftfull satsning är nödvändig för att både bredda och fördjupa området. Vi vet ännu lite om brottsoffer hur den brottsliga handlingen som riktats mot dem påverkar deras liv och hälsa på sikt och hur samhället ser på offer för olika typer av brott. Det finns även en politisk målsättning att Sverige ska vara en ledande forskningsnation mot bakgrund av den målsättningen är det betydelsefullt med insatser på ett område som berör så många människor som de som drabbas av brott. I forskningsprogrammet pekas några forskningsområden ut som särskilt prioriterade. Vilka är det? Vi har valt att fokusera på tre områden i programmet. De är brottsoffer i rättsväsendet, brottsoffer och etnicitetsfrågor samt barn som brottsoffer. Det är öppna och omfattande områden som rymmer problematik med många olika dimensioner. Inom dessa områden är behovet av forskning stort. Även om det finns studier om brottsoffer i rättsväsendet så saknas i princip juridisk forskning. Brottsoffer i rättsväsendet är ett centralt forskningsområde och grundläggande för rättsväsendets fortsatta arbete med målsäganden och vittnen. Det är genom kunskap om brottsoffers reaktioner och beteende vi kan få ett rättssystem som även respekterar offrens intressen. Att dessa tre områden pekas ut innebär naturligtvis inte att det inte finns andra angelägna forskningsteman. Som exempel nämner jag våld mot kvinnor. 2
Det är ett område där det pågår många forskningsprojekt, men det finns ändå massor att göra. Inte minst resultaten av den omfångsundersökning avseende våld mot kvinnor i Sverige som Brottsoffermyndigheten finansierat och som presenterats i boken Slagen dam Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige visar att det behövs mycket mer forskning. Andra angelägna områden är brott mot äldre och mot funktionshindrade. Här finns nästan ingen forskning alls! Kommer Brottsofferfonden även fortsättningsvis att stödja viktimologisk forskning? Självklart fortsätter Brottsofferfonden att stödja viktimologisk forskning i den utsträckning det är möjligt! Fonden kommer att satsa på de områden som ges stöd i forskningsprogrammet men även på andra angelägna forskningsteman. Säkert kommer även nya frågor att behöva särskild uppmärksamhet och ekonomisk stöd. Här har fonden en viktig uppgift! Fonden har redan nu i stor utsträckning bidragit till den pågående forskningen om brottsoffer genom stöd till forskningsprojekt på flera, ibland helt outforskade områden. Britta Bjelle generaldirektör, Brottsoffermyndigheten Ett viktimologiskt forskningsprogram NYHETER Brottsligheten i vårt samhälle och dess effekter är idag en av de viktigaste politiska frågorna. Sverige har vid en internationell jämförelse en radikal lagstiftning till förmån för brottsoffer. Men trots ett ökande intresse för brottsofferfrågor finns det ännu mycket lite forskning som utgår från brottsoffers situation. Ur dessa perspektiv behövs forskning om brottsoffer mer än någonsin. Ett ytterligare skäl till att forskning behövs är för att legitimera fler insatser för brottsoffer. Brottsoffermyndigheten fick under 2001 i uppdrag av regeringen att förbereda, utforma och genomföra ett forskningsprogram för viktimologisk forskning. Uppdraget kan ses som ett led i den utveckling som skett de senaste tjugo åren för att förbättra för brottsoffer. I anslutning till uppdraget om att utforma ett viktimologiskt forskningsprogram presenteras en rapport om viktimologins utveckling och om viktimologisk forskning i Sverige, Ett viktimologiskt forskningsprogram Bakgrund och nuläge. Någon översikt av viktimologisk forskning har inte gjorts tidigare i Sverige. Rapporten är tänkt som en ledning och inspirationskälla för dem med intresse av viktimologiska frågeställningar. Brottsoffermyndigheten kommer också att ge ut en kortare skrift som presenterar programmet. Inom flera olika discipliner och inom kvinno-, mans- såväl som våldsforskningen har studier bedrivits som tar upp brottsoffer. En genomgång av pågående forskning om brottsoffer visar att det finns ett antal projekt som på olika sätt berör brottsoffer men i många fall på ett perifert sätt. De forskningsprojekt som har brottsoffer i centrum är mer sällsynta. Man skulle kunna säga att det finns många som sysslar med viktimologiska frågeställningar men få riktiga viktimologer. Det här programmet har kommit till för att främja forskning som utgår från brottsoffers situation. Det har utvecklats flera olika riktningar inom viktimologin och disciplinen omfattar offer ur flera olika perspektiv men det här forskningsprogrammet är inriktat på offer för brott. Med tanke på utvecklingen i samhället kan det givetvis komma att utvidgas längre fram. Viktimologi Viktimologi, som betyder läran om offret, är en ung forskningsdisciplin. Det var i ett sent skede som offren blev vetenskapligt intressanta; först efter den moderna rättsstatens uppkomst. Någon gång på 1940-talet började de första viktimologerna sin forskning. I takt med att brottsofferrörelsen växte ökade intresset för brottsoffer. Intresset för offren följer en allmän utveckling av mänskliga rättigheter för individen. De senaste decennierna har man börjat tala om vårt århundrade som ett offrens århundrade och offerskapet har blivit en kulturell kategori. Utvecklingen på forskningsområdet har karaktäriserats av en inledande fas med inriktning på bedömningar av risk och utsatthet på såväl individnivå som på generell nivå. Därefter riktades intresset mot följderna av brott och sedan på myndigheters insatser för offren. Viktimologin har behäftats med särskilda problem som hör ihop med att det är en ung disciplin, vilket kan försvåra t ex finansiering. Problemen har också handlat om att forskning om brottsoffer berör känsliga frågor vilket kan göra det svårt att få t ex barn att medverka i forskningen. Den viktimologiska forskningen i Sverige är till stor del s k sonderande forskning, d v s den har handlat om förekomsten av en viss brottslighet eller en viss typ av viktimisering. Det är ett bevis på att viktimologin befinner sig i ett tidigt skede av utvecklingen, där grundläggande data är nödvändiga för att gå vidare med andra frågor. Den grupp av offer där det bedrivits mest forskning är våldsutsatta kvinnor. När det gäller vissa andra grupper, som t ex funktionshindrade och äldre saknas i princip forskning. Forskningsbehoven är många på området. Grundläggande fakta saknas om förekomst av viktimisering liksom om utsatthet och om behandling för brottsof- 3
fer och utvärderingar av de reformer som genomförts i Sverige för brottsoffer. Den konstruktion som pågår av offerbilden och det sätt på vilket offerskapet verkar normerande har i mycket liten utsträckning diskuterats i forskningen. Tre prioriterade områden Genom Brottsofferfondens tillkomst möjliggjordes ekonomiskt stöd till olika verksamheter för brottsoffer i Sverige, även till forskning. Det var den första finansieringskällan som specifikt inriktade sig på brottsoffer. Det första svenska forskningsprogrammet som nu presenteras omfattar tre områden; brottsoffer i rättsväsendet, barn som brottsoffer samt brottsoffer och etnicitetsfrågor. Att just dessa områden valts ut grundar sig på behovet av forskning på dessa områden, men givetvis också på deras grad av angelägenhet. Brottsoffer i rättsväsendet kan sägas utgöra en bas för många andra intresseområden eftersom det övervägande antalet brottsoffer på något sätt involveras i rättsväsendet. Rättsväsendet är därför ett centralt område i forskningen. Barn har av regeringen framhållits som en viktig grupp för utökad forskning. Man har särskilt betonat att de som arbetar med barn i utsatta miljöer bör lära sig mer om de handlingsmönster som barn som utsätts för övergrepp uppvisar. Att uppmärksamheten riktas på barn i ett viktimologiskt forskningsprogram är för att visa hur sårbar denna grupp är i många olika situationer. Barn är alltid i beroendeställning och barn kan inte värja sig mot övergrepp. Därför finns det också särskild anledning att i forskningsprogrammet inkludera barn som blir vittne till våld i hemmet och barn som far illa genom försummelse. Det är ett sätt att göra det svårare att blunda för denna typ av misshandel. Rasism är idag i andra sammanhang definierat som en av de viktigaste samhällsfrågorna. Etnicitet gör sig gällande i forskning om brottsoffer, dels eftersom invandrare är en särskilt utsatt grupp av offer, dels därför att personer med utländsk bakgrund som utsätts för brott av andra personer med sådan härkomst har särskilda behov och intressen. Den senaste tiden har det förts en livlig debatt om brott mot flickor med invandrarbakgrund men forskningen om det är nästan obefintlig. Flera generella frågeställningar gör sig gällande vid studier av brottsoffer. Våldet t ex, har starka beröringspunkter med kunskap om brottsoffer och vår förståelse för dem. Andra exempel är trovärdighet, rättssäkerhet/rättsskydd, likhet inför lagen och synen på staten i förhållande till den enskilde. Eftersom brottsoffer är en så heterogen grupp och det därför finns en risk med att fokus hamnar alltför mycket på särskilda grupper av offer, har även några genomgripande profilområden lagts fram i programmet. Dessa teman behandlar brottsoffrens problematik på ett mer övergripande sätt. De handlar om mänskliga rättigheter, det motstånd som de som arbetar för brottsoffer konfronteras med, brottsofferbegreppet och de kostnader som brottsoffer förorsakar samhället. Tanken är att intressanta frågeställningar kan komma att väckas genom att anknyta dessa teman till rättsväsendet, barn och etnicitet. Detta är några områden som ansetts viktiga i nuläget. Nya brottsformer kommer i framtiden att kräva ny kunskap och föda nya forskningsbehov. Därutöver är det angeläget att en tvärvetenskaplig ansats kan stimuleras och att den viktimologiska forskningen i framtiden präglas av mångfald och av ett genusperspektiv. Anna Wergens, jurist Brottsoffermyndigheten Forskningsprogammet finns tillgängligt på Brottsoffermyndighetens hemsida NYHETER Nordisk konferens Våldets offer vårt ansvar! Den nordiska konferensen närmar sig med stormsteg, du som läser detta kanske befinner dig just på Norra Latin under pågående konferens Vi har förmånen att få genomföra konferensen i de vackra lokalerna på Norra Latin i centrala Stockholm. Vi är glada över att kunna presentera ett intressant och varierat program med många framstående föreläsare, både i plenum och i workshops. Många av dem som ska presentera sin forskning eller sitt praktiska arbete kommer att ta upp ämnen som berör våld och övergrepp mot kvinnor och barn. Även andra teman bl a våld mot äldre, homofobiska brott och invandrartjejers utsatthet kommer att belysas. Vi är särskilt glada över att den internationellt kände viktimologen Ezzat A Fattah kommer att hålla första föreläsningen på måndagen. Temat för hans föreläsning 4
är Selectivity, Inequality and Discrimination in the Treatment of Victims of Crime. Det är roligt att se att ett stort antal deltagare från Norge anmält sig, även många representanter från Finland, Åland, Danmark och Island finns bland deltagarna. För er som är intresserade av konferensens innehåll, men som inte har möjlighet att delta, finns en hel del information om konferensen samt program och presenterade abstracts på Brottsoffermyndighetens hemsida. Efter konferensen kommer en konferensrapport att sammanställas med texter från plenarföreläsarna och abstracts från alla olika workshops. Vi hoppas att denna konferens ska utgöra en fruktbar plattform för kontaktskapande över disciplin- och landsgränser. Även om de nordiska länderna har många gemensamma linjer i brottsofferarbete så har vi mycket att lära av varandra. Vi hoppas också att deltagarna knyter kontakter och får nya uppslag till forskningsfält och idéer till projekt där brottsofferarbetet kan förbättras och inte minst hoppas vi att konferensen blir en vitamininjektion och att vi får en uppföljning någon annanstans i Norden om några år Anna Sigfridsson, jurist, projektassistent Brottsoffermyndigheten NYHETER Vittnesstödsverksamhet vid Stockholms tingsrätt Under våren 2001 kom regeringens proposition 2000/2001:79, Stöd till brottsoffer. Propositionen utmynnade i ett uppdrag till Brottsoffermyndigheten att tillsam- mans med Domstolsverket medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättas vid de tingsrätter och hovrätter runt om i landet som saknar sådan verksamhet. Arbetet med inrättandet av vittnesstöds-verksamheter i enlighet med uppdraget påbörjades i januari 2002 och en av tingsrätterna som stod på tur var Stockholms tingsrätt. Brottsoffermyndigheten inledde ett samarbete med Stockholms brottsofferjourer och under våren 2002 genomfördes tre vittnesstödsutbildningar. Därmed är ett fyrtiotal vittnesstöd godkända och klara för uppdrag. Vittnesstöden samordnas av Helena Westlin som är anställd av Farsta Brottsofferjour. Tingsrätten har iordningställt ett rum för samordnaren som är beläget mitt emot receptionen på tingsrättens gatuplan. Stockholms tingsrätt är Sveriges största tingsrätt med ett tjugotal förhandlingssalar, som i princip alla har egna väntrum. Väntrummen är, som på nästan alla andra tingsrätter, gemensamma för den tilltalade, målsägande, vittnen och övriga besökare. Detta gör att det krävs ett stort antal vittnesstöd för att kunna erbjuda stöd till alla målsägande och vittnen som är kallade till rättegång. Arbetet med att rekrytera och utbilda ytterligare vittnesstöd fortsätter och tre nya vittnesstödsutbildningar i Stockholm är planerade under hösten 2002. Den första startade den 16 september, de andra startar den 14 oktober respektive den 11 november 2002. Den nya vittnesstödsverksamheten möter stora behov och har blivit mycket uppskattad av både domstolen och de målsägande och vittnen som kallats till rättegång och erhållit stöd i samband med inställelsen. I takt med att fler vittnesstöd utbildas kommer allt fler att kunna erbjudas möjligheten att vänta avskilt och att få en medmänniska att prata med. Detta bidrar till att skapa en större trygghet och ett bättre bemötande i en situation som för många präglas av oro och osäkerhet. Martha Gunnarsson, projektledare vittnesstödsprojektet Brottsoffermyndigheten RAPPORT FRÅN PROJEKT Självbiografiskt skrivande Metod för bearbetning av kvinnors upplevelser av våld från närstående män Hösten 2001 startade projektet Vässa pennan i Uppsala. Det gick ut på att kvinnor som varit utsatta för våld från närstående män skulle träffas regelbundet, skriva om sina erfarenheter och diskutera sina texter med varandra. Allt som ett led i tillfrisknandet efter den nedbrytande process som ett misshandelsförhållande innebär. Idén fick jag året innan, då min egen diktsamling Det är förbjudet! publicerades. Att sätta mig ner och minnas, att skriva ner mina plågsamma minnen och framför allt att sedan läsa det skrivna att se svart på vitt att detta hade hänt mig blev för mig en vändpunkt i mitt eget tillfrisknande efter ett destruktivt förhållande. Förnekandet 5
försvann, plötsligt kunde jag se klart och jag orkade känna ilska. Ilska över det våld som drabbat mig och som fortfarande drabbar alltför många kvinnor. Ilska över att så lite händer för att förhindra, förebygga och hjälpa de redan drabbade. Det måste finnas något som jag kan göra! Om nu skrivandet hade den effekten på mig varför inte också på andra? Det är ett tiotal kvinnor som deltagit i det gångna läsårets projekt. Kursplanen har varit utformad så att den första hälften av kursen handlat om att sätta ord på det som varit, att konkret gestalta vad kvinnorna personligen upplevt av fysiskt våld, sexuell förnedring, psykisk misshandel, verbal misshandel, social och ekonomisk isolering, utpressning med hot om att skada barnen ifall hon tar ut skilsmässa och annan manipulation. Kvinnorna fick hemuppgifter och på träffarna läste de upp sina alster. Sedan var ordet fritt. Precis så var det för mig också! Jag som trodde att jag var ensam om det! brukade vara öppningskommentaren. Deltagarna speglade sig i varandras texter, de jämförde, såg mönster och avvi- kelser. När en kvinna bröt tystnaden kring ett visst tabu uppmuntrades de andra att också våga öppna sig inför gruppen. Sammankomsterna fick på detta vis en terapeutisk effekt. Den andra hälften av kursen fokuserade på att blicka framåt, att formulera livsmål och att se de egna inneboende möjligheterna att uppnå dessa samt att se sig själv som en person värd att älska och respektera. Att blicka framåt kunde innebära en vecka likaväl som ett år. Kvinnorna befann sig på olika stadier av bearbetningsprocessen, vilket var till nytta för gruppdynamiken. Under kursens gång kom kvinnornas självbilder att revideras. De kom fram till att de på ett mer uttalat sätt var värda ett gott liv, att våga anta utmaningar och tro sig om att klara av dem, att kunna känna hopp inför framtiden. Flera har även börjat våga ställa egna krav och, med varierande reaktioner, tala öppet om vad de varit med om inför släkt och vänner. Några förkunskaper i skrivandets konst har inte varit nödvändigt, endast ett intresse för att sätta de egna erfarenheterna på pränt. Deltagarnas olika bakgrunder vad gäller utbildningsnivå har inte spelat någon roll för förmågan att vara kreativ och uttrycka de egna upplevelserna med egna ord. Jag har låtit deltagarna få bekanta sig med etablerade författares olika stilar. De har fått tips om teknik, bildspråk och övriga stilmedel, men tonvikten har legat på det egna skapandet och diskussionerna utifrån detta. Att ha en grupp där det skrivna kan diskuteras har av samtliga upplevts som mycket värdefullt. Gruppen kommer att ha regelbundna återträffar och arbeta vidare på sitt material. Förhoppningsvis kan det resultera i en antologi. Jag fortsätter i höst med Vässa pennan 2, vilket innebär två nya kurser, en i Uppsala och en i Stockholm. Linda Åhgren, projektledare, lärare och författare Hjälp till självhjälp Riksorganisationen stödcentrum mot incest, Rsci, är en självhjälpsorganisation och kvinnojour som startade 1981. Det unika med Rsci är att ALLA inom organisationen är brottsoffer, det vill säga kvinnor som själva varit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Vi har valt att arbeta efter denna modell eftersom det innebär att alla är VI. Vi som varit utsatta för sexuella övergrepp. Det uppstår ingen vi och dom - känsla", vilket är oerhört viktigt, då vi som varit utsatta för sexuella övergrepp annars har lätt för att känna ett utanförskap. Känslan av skam, skuld och att vara smutsig och besudlad, lättar då vi träffar varandra. Gemenskapen är grunden i det växande och den läkningsprocess som sker i Rscis regi. Vårt basutbud består, förutom av telefonjour, av en lång rad självhjälpsgrupper. Eftersom alla som är medlemmar och arbetar inom Rsci själva varit utsatta för övergrepp sker växandet i två steg. Första steget är att läka sina egna skador. Rsci har under 2001/2002 bedrivit ett gruppterapiprojekt finansierat av Brottsofferfonden. Där har medlemmar fått chansen att börja bearbeta sina skador tillsammans, under ledning av en erfaren terapeut. För många var det gruppterapin som gav dem styrka att sen våga delta i Rscis andra utbud. Gruppterapin har dels getts som två helgkurser, för medlemmar som bor ute i landet, dels som två kvällskurser på tio veckor vardera, för medlemmar i Storstockholm. Andra steget är att börja arbeta ideellt inom organisationen med att hjälpa andra. Parallellt med gruppterapin har vi därför också bedrivit ett internutbildningsprojekt, även det finansierat av Brottsofferfonden. Vi har under hösten och våren kunnat erbjuda våra medlemmar och kvinnojourskvinnor, som är stödmedlemmar i Rsci, tre helgkurser. Kurserna har haft; Starta stödgrupp, Sitta i incestjour och Det personliga mötet, som teman. På samtliga tre helgkurser har vi arbetat efter devisen att kunskapen finns inom oss själva. Vi har med andra ord inte bedrivit undervisningen i föreläsningsform, utan låtit deltagarna själva berätta för varandra om sig själva, sina upplevelser och kunskaper. Vår erfarenhet är att deltagarna växer då de får dela med sig av sina kunskaper. Deras självkännedom ökar, liksom deras självförtroende. 6
Deras kunskaper ökar, då de får lyssna till de andra kursdeltagarnas erfarenheter. Att möta människor i kris, handlar till stor del om att använda sig själv som verktyg. Då är det nödvändigt att ha mött sig själv, sin skam, skräck och smärta kort sagt sitt trauma. Att arbeta i grupp ger också möjlighet att få vara delaktig i andras läkningsprocess. Detta sätt att hålla kurs på visade sig också vara mycket uppskattat. Två gånger fick vi i våra utvärderingar bedömningen att detta var den bästa kurs de varit på. Under våren startade Rsci dessutom ett bild- och röstprojekt, även det finansie- Projektets målsättningar har varit: Att utveckla en verksamhet med psykosociala och terapeutiska stödinsatser med hjälp av ett kognitivt baserat psykologiskt utbildningsprogram. Att visa på möjligheten till förändring i den misshandlade kvinnans upplevda verklighet och i hennes uppfattning av förhållandet och livssituationen. Att uppmärksamma och ringa in de specifika problem som aktualiseras under processens gång för varje kvinna liksom för hela gruppen. Att bilda underlag för en utvärdering som grund för en vidare utveckling av kvalificerade psykosociala och kognitivt baserade stödterapeutiska insatser inom ramen för kriscentra för kvinnor. Projektet bestod av gruppverksamhet med tematiskt upplagda sessioner, två sessioner vardera med kroppsterapi och röstterapi och en föreläsning. I varje session arbetarat av Brottsofferfonden, som kommer att fortsätta under hösten 2002. Vår erfarenhet är att många som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn har svårt att uttrycka sig i ord. Då kan bilden vara ett sätt att uttrycka den smärta och ångest som många bär. Under våren fick åtta kvinnor träffas och uttrycka sig i bild, en gång i veckan under tolv veckor. Var och en målade utifrån sig själv på olika teman som till exempel sorg, skam och skuld. Många incestöverlevare har också svårt att få sin röst att bära. De är rädda för att höras och synas och har därför förminskat sin röst. Att befria sin röst är därför ett viktigt steg i ledet att återta sin kropp, något många får kämpa länge och intensivt med, innan de lyckas. Under hösten kommer Rsci att ge en röstkurs en gång i veckan, specialdesignad för oss som själva varit utsatta. Under förra hösten slutförde Rsci ytterligare ett projekt finansierat av Brottsofferfonden. Ett informationsprojekt som ledde till att vi framställde och tryckte en informationsbroschyr Att vara utsatt för sexuella övergrepp. Broschyren beskriver kortfattat olika typer av övergrepp, symptom och vägar till läkning. Den distribuerades till landets samtliga vårdcentraler och psykiatriska kliniker och blev oerhört uppskattad. Den ligger numera i sin helhet på vår hemsida: www.rsci.nu Åsa Alidasdotter, sekreterare i Rsci och redaktör för Rscis tidskrift Spegeln Mot förändring - Ett psykologiskt utbildningsprogram för misshandlade kvinnor I samverkan med Centrum för kvinnoforskning vid Uppsala universitet har Stockholms stads Kriscentrum för kvinnor genomfört ett projekt om att utveckla psykosociala och terapeutiska stödinsatser med hjälp av kognitiva metoder (Eliasson 2001). Syftet med projektet var att ge misshandlade kvinnor hjälp att förstå misshandelsdynamiken. Att ge dem verktyg att själva se negativa mönster som kunde knytas till misshandeln genom att introducera tekniker för att hantera och bryta detta mönster. Inspirationen till projektet kommer från USA där man använder en metod som på svenska kallas överlevnadsterapi. Denna terapiform går ut på att fokusera den utsatta kvinnans styrka för att på så sätt stödja kvinnan i den pågående processen med traumabearbetning, samt hjälpa henne att återvinna tron på sig själv och få kontroll över sitt liv. Överlevnadsterapi sker i grupp för att deltagarna ska se att flera har liknande erfarenheter, vilket kan ge trygghet men också avlasta deltagarna från upplevelsen av skuld och skam. de man utifrån ett tema som berörde våld mot kvinnor. Teoretiska underlag för dessa teman hämtades från Pattern Changing for Abused Women (Goodman & Fallon, 1995). Projektet visar att samtal i grupp var ett fungerande sätt att arbeta med de deltagande kvinnornas erfarenheter av våldsamma män. Gruppsamtal blev ett sätt att bryta kvinnors isolering, skapa en känsla av gemenskap, och utveckla en feministisk medvetenhet som stärker deltagarnas möjligheter att bryta destruktiva beteendemönster. Några fortsatte att vara vänner efter det att projektet hade avslutats. Inslagen av röst och kroppsterapi samt självförsvar var komplement till samtalen och gav kvinnorna en ickeverbal medvetenhet om att våldsupplevelser också sätter spår i kroppen. Dessa inslag gav kvinnorna chansen att känna sina kroppar och börja återta styrka och kontroll. Det ställdes inte krav på att deltagarna skulle ha lämnat mannen för att få delta 7
i programmet, men slutsatsen blev, att programmet sannolikt fungerar bäst när kvinnan har separerat från mannen. 50 procent av tiden lades på terapeutiska inslag och 50 procent på pedagogiska. Båda elementen behövs och ger djup och profil åt varandra. När deltagarna till programmet väljs ut gäller det att göra en omsorgsfull bedömning av var och ens behov. En och samma metod passar inte alla. Har deltagarna för stora egna behov av personlig bearbetning bör andra stödformer rekommenderas. Det är också möjligt att parallellt med detta program delta i andra former av stödgrupper eller utbildningsgrupper för att tillgodose våldsutsatta kvinnors många och olika behov av bearbetning och stöd. Till slut kan sägas att det är mycket angeläget att kombinera psykologiska och feministiska kunskaper och att detta arbete måste fortsätta att utvecklas och praktiseras. Att praktiker och forskare i samarbete bedriver sådana projekt är mycket värdefullt för den fortsatta kunskapsutvecklingen inom kompetensområdet som handlar om stöd till våldsutsatta kvinnor. Ann Mari Wallberg, enhetschef Kriscentrum för kvinnor i Stockholm. NYA PROJEKT Grupp- och stödverksamhet för unga kvinnor Kista stadsdelsförvaltning har beviljats medel för projektet Grupp- och stödverksamhet för unga kvinnor som utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp. Ungdomsmottagningen Norra Järva deltog 2001 i en screening från Socialstyrelsen angående unga kvinnors utsatthet för våld. Under perioden mars-december tillfrågades cirka 260 flickor som besökte mottagningen om de varit utsatta för våld, hot om våld eller sexuella övergrepp. Andelen som svarade ja var 25 procent. Det planerade projektet har som ambition att fånga upp obearbetad problematik kring våld och/eller sexuella övergrepp. En kurator ska anställas på halvtid och i samarbete med ordinarie kurator utveckla stödarbetet. Man vill arbeta fram en metod där man i grupp möter flickor så att de gemensamt kan bearbeta sina upplevelser. Man ska även utveckla en metod för att fånga upp flickor och motivera dem att delta i gruppverksamhet. Projektet ska starta med en kartläggning av vilka verksamheter i Stockholms län som riktar sig till flickor som varit utsatta för våld och/ eller sexuella övergrepp. Massage på Kvinnojour På Kvinnojouren Frideborg i Mölndal har man startat ett projekt som innebär att kvinnor och barn som har kontakt med jouren får massage av en friskvårdsterapeut. Behandlingarna är individuellt anpassade och varje person ska erbjudas cirka 20 behandlingstillfällen. Massagen löser upp spänningar och öppnar för samtal. Många kvinnor som misshandlats och deras barn har ont på olika ställen då de har spänt sig under lång tid. Målsättningen är att förbättra kvinnornas och barnens livskvalitet och att bidra till en positiv rehabilitering. Utvärdering i form av intervjuer med kvinnor och barn och samtal med kvinnojourens personal och friskvårdsterapeuten ska genomföras. Stärkande teater Kvinnojouren Vändpunkten i Hudiksvall har beviljats medel till ett teaterprojekt för kvinnor som utsatts för sexualiserat våld. En grupp på 10-16 kvinnor ska tillsammans med en dramapedagog arbeta med rytmik och sång, avslappning och fysiska övningar, textimprovisation och scenframställning. Gruppen ska träffas 15 gånger under tre till fyra månader och arbetet i gruppen ska resultera i en teaterföreställning. Syftet är att öka kvinnornas självkänsla och förmåga att känna trygghet i grupp och inför andra samt att förmedla kunskap och information om våld mot kvinnor. Utbildning för socialsekreterare BRIS, Barnens Rätt i Samhället, möter i sin telefonjour dagligen barn som utsatts för sexuella övergrepp. Detta har väckt många frågor bl a avseende var en insats skulle ha bäst effekt och hur den insatsen skulle kunna se ut. BRIS har även i sin verksamhet mött många socialsekreterare som efterlyser mer kunskap om och bättre rutiner när det gäller barn som utsatts för sexuella övergrepp. Riksförbundet BRIS har beviljats medel för att genomföra tre utbildningsseminarier för socialsekreterare, ett i södra Sverige, ett i stockholmsområdet och ett i norra Sverige. Seminarierna ska ha samverkan i fokus och ge kunskap och redskap för att bygga upp fungerande handläggningsrutiner. Utbildning för kyrkans personal Föreningen Hela Människan i Stockholms län, som arbetar med socialt diakonalt arbete på uppdrag av kyrkorna i Sverige, ska arrangera en utbildningskonferens på temat våld mot kvinnor. Målsättningen är att tydliggöra våld mot kvinnor och betona att kyrkor och samfund i sina verksamheter ska aktivera motkrafter. Målgruppen för konferensen, som ska genomföras i samarbete med Operation Kvinnofrid, är i första hand präster, pastorer och diakoner i församlingstjänst samt distrikts- och stiftspersonal med ansvar för utbildning och diakonala frågor. Hela Människan ska ta upp problematiken kring mäns våld mot kvinnor i sitt handlingsprogram för informationsarbete i kyrkor och samfund. Rekrytering och utbildning av stödpersoner Brottsofferjouren i Södra Roslagen har ett gott samarbete med polis och kvinnojourer i jourens upptagningsområde. För att kunna bibehålla och utveckla samarbetet och för att kunna hjälpa så många brottsoffer som möjligt har jouren ett stort behov av att öka både antalet medlemmar och antalet aktiva stödpersoner. Medel har beviljats från fonden för att jouren ska kunna genomföra en informationskampanj med 8
flygblad, informationsaffischer på anslagstavlor och en mobil utställning som kan sättas upp i olika offentliga lokaler. Inom projektet planeras även utbildning av nya och gamla stödpersoner. Brott mot äldre Brottsofferjouren i Mellersta Skåne ska med stöd från Brottsofferfonden genomföra ett utbildningsprojekt Brott mot äldre och dess konsekvenser. Målgrupp är stödpersoner, brottsofferassistenter och styrelseledamöter. Tänkta föreläsare är polis, åklagare, domare, advokat, kronofogde och försäkringstjänsteman. I utbildningen kommer föreläsningar att varvas med rollspel och diskussioner. Rollspelet ska handla om en äldre man som utsätts för brott. Målsättningen är att ge deltagarna en fördjupad insikt och kunskap om olika aktörers roll i rättsprocessen. Framförallt när det gäller brott mot äldre. Utbildning för stödpersoner Både Brottsofferjouren i Östra Värmland och Karlskoga Degerfors Brottsofferstöd har beviljats medel för att genomföra utbildningsdagar med tema Barn som brottsoffer. De båda jourerna anser att det är angeläget att jourerna får en ökad kunskap om barn och hur man bemöter dem eftersom våldet kryper allt lägre ner i åldrarna. En annan orsak är att skolorna anmäler misshandel till polisen i allt större utsträckning. En förändrad syn om när barn anses vara brottsoffer är ett ytterligare skäl till att man vill lära sig mer. Utbildningarna kommer bland annat att ta upp våld i barnens vardag, mobbning samt barn som bevittnat eller själva varit utsatta för övergrepp. AKTUELL FORSKNING Barn, brott och handikapp Polis och åklagare är skyldiga att uppfylla kravet på att beakta allas likhet inför lagen. Frågan är hur handikappade barn upp till 18 års ålder lyckas komma till tals när de misstänks vara brottsoffer. Det behövs speciella stödåtgärder för att kunna bemöta barn i allmänhet men att bemöta handikappade barn med kommunikationssvårigheter ställer extra stora krav på skickliga barnintervjuare. Barn över 4 år och med olika typer av handikapp tycks ha sämst möjligheter att bli förstådda och trodda i samband med misstanke om brott. Det saknas kunskap om hur många de är, vilken typ av brott de misstänks vara utsatt för, hur många ärenden som går till åtal och vilket stöd de får i samband med utrednings- och åtalsprocessen. Docent Ann-Christine Cederborg, Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet, har beviljats medel för ett treårigt forskningsprojekt Barn, brott och handikapp. Projektet syftar till att först kartlägga nationellt hur många brottsärenden som varit aktuella för polisutredning och åtal i Sverige under treårsperioden 1999-2001. Dataunderlag ska tas fram genom stöd från svenska polis-, åklagarmyndigheter och tingsrätter. Ett andra syfte är att undersöka hur de handikappade barnen blivit bemötta men också hur de klarat av att berätta om sin utsatthet. Studien kommer även att inkludera hur poliser förstod deras kapacitet och begränsningar att berätta, vilka frågor som ställdes och hur barnen kunnat återge det som de utsatts för. I ärenden som lett till åtal ska även studeras hur tingsrätten förstått och bedömt misstanken om brott mot de handikappade barnen. Kunskapen kan komma att utöka förståelsen för hur polis, åklagare och övriga jurister ska kunna iaktta skicklighet och kompetens i bemötande av handikappade barn som utsatts för brott. Forskarseminarium Örebro universitet, Institutet för handikappvetenskap, har beviljats bidrag till ett nationellt seminarium på temat Brott, kön och funktionshinder. Brott som riktas mot funktionshindrade är idag ett eftersatt område både inom forskningen och i olika organisationer och institutioner. Mörkertalen är stora samtidigt som det finns en tyst kunskap om att våld och övergrepp av såväl fysisk, psykisk, sexuell, social och ekonomisk art utövas mot olika grupper av funktionshindrade. Frågor som är angelägna att fokusera på är bl a identifiering av brottsoffer, synliggörande av brottsoffer och ett förbättrat bemötande av brottsoffer med funktionshinder. Det planerade seminariet ska vända sig till ledande forskare och experter både på nationell nivå och inom Norden. Förhoppningsvis kan seminariet lägga grund till framtida forskningsprojekt inom området. I BLICKPUNKTEN Brottsofferfondens forskningsprojekt Brottsofferfonden hör till de största finansiärerna av viktimologisk forskning i Sverige idag. Om man vill ge en riktig bild av viktimologisk forskning bör man alltså uppmärksamma de forskningsprojekt som erhållit medel från Brottsofferfonden. Brottsofferfondens övergripande mål med forskning är, till att börja med, att underlätta bedrivande av viktimologisk forskning överhuvudtaget, att bidra till att fördjupa de områden som hittills har rönt uppmärksamhet inom forskningen och att öppna möjligheter för att bredda forskningen till ännu outforskade områden. Framförallt kan forskare söka medel från Brottsofferfonden men fonden kan också initiera egna projekt. Den stödjer också projekt som drivs av ideella organisationer som kan få betydelse forskningsmässigt. Dessutom fördelar Brottsofferfonden medel till s k utvecklingsverksamhet, vilket kan vara forskningsliknande verksamhet eller utredningar som används till stöd för annan forskning. Kontakterna med de som söker och beviljas medel leder till en hög medvetenhet om vad som är angeläget för brottsoffer idag och till kännedom om luckor i 9
kunskapsbilden. Med hjälp av den informationen bidrar Brottsofferfonden till att sprida information och i ett längre perspektiv till ökat intresse för forskning om brottsoffer. Brottsofferfonden sprider också resultaten av den forskning som bedrivs med hjälp av medel från fonden. Sedan fondens tillkomst har Brottsoffermyndigheten arrangerat tre forskarkonferenser. Myndigheten har också arrangerat en nordisk konferens i syfte att öka kunskapsnivån och sprida erfarenheter om Brottsofferfonden. Våren 2002 delade Brottsofferfonden ut 3 107 000 kr till forskningsprojekt. Cirka en tredjedel av den totala summan av fördelade medel från Brottsofferfonden som nu är över 100 miljoner kr har gått till forskning. Sedan Brottsofferfonden kom till 1994 har 57 forskningsprojekt beviljats medel. Som helhet är inte Brottsofferfondens verksamhet styrd genom några direktiv. Vissa riktlinjer för Brottsofferfondens arbete ges i regeringens regleringsbrev till Brottsoffermyndigheten. Fonden har de senaste åren fått till uppgift att prioritera våld mot kvinnor, brott mot barn, offer för rasistiskt, främlingsfientligt våld och homofobiska brott i fördelningen av medel. I beaktande av att den viktimologiska forskningen ännu är outvecklad i Sverige har en mycket viktig uppgift för Brottsofferfonden varit att stimulera till forskning om brottsoffer. Eftersom det inte är många forskare som har disputerat inom viktimologi har det varit naturligt att fonden har finansierat ett antal doktorandprojekt, i syfte att uppmuntra till fortsatt forskning på området. Även om det inte alltid funnits etablerade forskare eller metoder på ett visst område, så har man velat sporra det intresse som finns och på det viset flyttat fram positionerna för vissa offergrupper och på eftersatta områden. Exempel på det är forskning om socialt stöd till de som utsatts för sexuella övergrepp, om könsstympning och utsatta invandrarflickor Fördelning av medel De projekt som tilldelats medel från Brottsofferfonden kan anses behandla sex olika grupper av brottsoffer: brottsoffer generellt, d v s olika grupper av offer, våldsdrabbade kvinnor, barn, kvinnor och barn som grupp, äldre samt funktionshindrade. 21 projekt rör våld mot kvinnor, 17 rör brottsoffer generellt, och 15 projekt rör barns situation. De övriga representeras av endast ett fåtal projekt. Sammantaget rör de flesta projekten offer för s k traditionell brottslighet. Den grupp av projekt som rör våld mot kvinnor är alltså den största bland Brottsofferfondens forskningsprojekt och representerar drygt en tredjedel av de projekt som fått medel. Många av projekten handlar om sexualiserat våld, ett våld som riktar sig mot såväl kvinnor som barn och därför kan indelningen i vissa fall te sig något konstruerad. Många forskare har fått medel ett flertal gånger för samma projekt så antalet ansökningar som beviljats medel är betydligt fler än de 57 projekt som det rör sig om. Några projekt som erhållit medel rör också invandrare och offer för s k hatbrott vilket inbegriper offer för rasistiska brott och brott mot homosexuella, men dessa projekt är relativt få. Samtliga av de som rör rasistisk brottslighet handlar om invandrarkvinnors situation. Grupper av brottsoffer som inte alls finns med bland de som fått medel av Brottsofferfonden, är t ex psykiskt sjuka brottsoffer, anhöriga till dem som dödats p g a brott och mobbningsoffer. Ett annat ämne som inte förekommit bland fondens forskningsprojekt är skydd av brottsoffer och vittnen. Indelningen av fondens forskningsprojekt ovan tar sikte på olika grupper av brottsoffer. Andra indelningar skulle kunna göras, t ex efter olika typer av brott. Man skulle också kunna se på antalet projekt som rör minnesforskning, ett relativt stort område i det viktimologiska forskningsfältet. Ett stort antal av de projekt som rör kvinnor har till syfte att utveckla stöd och behandlingsmetoder för att förbättra omhändertagande/behandling av våldsutsatta kvinnor. Fem projekt i gruppen om våld mot kvinnor rör våld i anslutning till graviditet och/eller mot nyblivna mödrar. Inom den grupp som behandlar brottsoffer generellt finner man mycket olika typer av forskningsprojekt. Dessa projekt rör t ex utvecklandet av metoder för beteendeterapi, för prevention och rehabilitering av patienter med posttraumatiskt stressyndrom. Andra projekt i denna grupp rör medling, upprepad viktimisering, och utlandsanställdas erfarenhet av brott i Östeuropa. Sammanfattningsvis är sociologi den disciplin som dominerar eftersom medel fördelats till 14 sociologiska projekt. Av dessa handlar de flesta om våld mot kvinnor. Sex av de sociologiska projekten avser att kartlägga förekomsten av våld mot kvinnor i olika former. Bland dessa finner man t ex den stora omfångsundersökningen om våld mot kvinnor i Sverige 2001 (som resulterade i rapporten Slagen dam.) Den näst mest förekommande disciplinen är psykologi. Dessa projekt handlar t ex om beteendeterapi och förhörsteknik samt kontakt mellan brottsoffer och myndigheter. Den tredje mest förekommande disciplinen bland Brottsofferfondens forskningsprojekt är folkhälsovetenskap. Även i den disciplinen handlar samtliga projekt utom ett om våld mot kvinnor. Bara ett projekt i juridik har beviljats medel av Brottsofferfonden. Av naturliga skäl är de kriminologiska projekten något fler. Att det är en så liten andel projekt från juridiska institutioner betyder inte att en juridisk vinkling saknas i den forskning som har genomförts. Många pågående projekt har en nära anknytning till rättsliga frågeställningar eller har t o m dessa i centrum. Flera projekt har också domar som studieobjekt. I några av de projekt som pågår avser man t ex att gå igenom samtlig lagstiftning inom ett visst område. 10
De projekt som behandlar brottsoffrets möte med rättsväsendet/myndigheter rör framförallt polisens och socialtjänstens insatser och handlar om brottsoffer generellt men också om invandrarflickor, barn, funktionshindrade, invandrarkvinnors och kvinnomisshandel. Brottsofferfondens forskningsprojekt är geografiskt fördelade på 15 platser i Sverige. De flesta projekten har sitt ursprung på universitet. Cirka tio procent av projekten drivs på universitetssjukhus och i något mindre utsträckning pågår också brottsofferforskning på högskolor. Lund är det universitet som bidrar med flest antal projekt tätt följt av Stockholms, Göteborgs och därefter Uppsala universitet. I Uppsala bidrar också Rikskvinnocentrum med forskningsprojekt. Från Umeå universitet kommer två projekt. Det kriminologiska nätverket i Lund och den sociologiska institutionen i Uppsala står för vardera sex olika projekt och är därmed de forskarmiljöer som mest utmärker sig bland fondens projekt. Bland den forskning som rör behandling finns projekt om hur den kognitiva intervjun kan användas på barn, om kognitiv beteendeterapi samt om metoder för att upptäcka kvinnor som utsatts för våld under graviditet och om tillförlitlighetsbedömningar av barn som ett instrument att använda i rättsväsendet. Det är ca 15 projekt av totalt 57 eller en fjärdedel vars dominerande syfte är att kartlägga förekomsten av viktimisering på något sätt. Dessa projekt rör upprepad viktimisering, personer som sökt vård p g a att de utsatts för misshandel under en viss period, kniv och skottskador, våld under graviditet, mäns våld mot kvinnor i Sverige, dödligt våld, våld i de ungas vardag, barn till tonårsmödrar, äldre som brottsoffer, barn som slår barn och våld mot nyblivna mödrar. Att syftet med dessa studier dessutom kan vara att förbättra bemötande eller att öka förståelsen och att utveckla metoder i förebyggande syfte är inte ovanligt. Sammanfattning Sammanfattningsvis finns det en begränsad spridning av studier på olika ämnesområden även om merparten av forskningen är koncentrerad kring sociologi, psykologi och folkhälsovetenskap. På grund av att det totalt sett rör sig om ganska få projekt i ett forskningsfält som berör i stort sett alla samhällsvetenskapliga, humanistiska och medicinska discipliner och p g a koncentrationen till sociologi finns endast ett fåtal projekt inom övriga områden. Slutsatsen är att flera stora problemområden ännu är helt outforskade. Det är få projekt som berör s k vardagsbrottslighet. Att så få forskare sökt och erhållit medel i juridik för projekt om brottsoffer är påfallande. Man kan också uppmärksamma avsaknaden av projekt som rör offerskapet eller sociala/kulturella konstruktioner av brottsoffer, och hur offren upplever att deras liv förändrats efter en brottslig händelse eller bilden av brottsoffer i vårt samhälle/olika situationer. De projekt som representerar denna kategori handlar om våldsutsatta kvinnors roll i rättssystemet, om s k värstingtjejer och om brottsoffrets roll i media samt om brottsoffer i äldre tid. Forskningen om brottsoffer är alltså inte jämnt fördelad över landet. Det stora antalet projekt som fått ekonomiskt stöd av fonden kommer från de äldre universiteten; Lund, Uppsala och Stockholm men man kan dock se en tendens att allt fler projekt kommer från universiteten i Göteborg och Karlstad. Några huvudinriktningar som kan skönjas bland fondens forskningsprojekt är behandlingsforskning, projekt som syftar till att utveckla metoder för att hjälpa brottsoffer inom sjukvård och rättsväsende och utvärderande projekt som studerar hur olika yrkeskategorier bemöter brottsoffer. En grundläggande skiljelinje mellan den forskning som ser till brottsoffers upplevelse av brottet och av bemötandet av brottsoffer från olika yrkesgrupper och, å andra sidan, olika yrkesgruppers hantering av brottsoffret. De projekt som kombinerar ett brottsförebyggande och brottsofferstödjande perspektiv är också få. Endast ett fåtal projekt syftar till förbättring av bemötande från olika yrkesgrupper som möter brottsoffer; i hälso- och sjukvården, rättsväsendet etc. Det är ett projekt om misshandlade kvinnor och deras barn, ett projekt om barn som slår barn samt ett projekt om könsstympning. I en stor andel av projekten har forskaren haft fokus på en viss grupp av offer. Denna inriktning på vissa grupper är naturlig i ett skede av utvecklingen av den viktimologiska forskningen. På längre sikt kan den utgöra en risk såtillvida att den leder till stigmatisering av offren och att olika grupper spelas ut mot varandra. Inför framtiden är det angeläget med forskning som strävar mot helhetsperspektiv och lösningar som är allmängiltiga. En påfallande stor del av projekten är kartläggande, d v s forskning som studerar förekomsten av ett visst fenomen, t ex en viss typ av viktimisering. Det har varit viktigt att få grundläggande data för att sedan i ett senare skede gå vidare med andra frågor och för att i högre grad problematisera frågor om brottsoffer. Anna Wergens, jurist Brottsoffermyndigheten 11
B Box 470, 901 09 Umeå www.brottsoffermyndigheten.se BIBLIOTEK Även om Brottsoffermyndighetens bibliotek i första hand är till för myndighetens personal, är vi angelägna om att alla ni som är engagerade i brottsofferfrågor verkligen känner att biblioteket är en viktig resurs till ert förfogande! Därför är Du som privatperson, student, forskare eller ideellt arbetande alltid välkommen att kontakta oss med frågor som rör litteratur, rapporter, artiklar eller annat material inom brottsofferområdet! När det gäller aktuell viktimologisk forskning är vår ambition att fånga upp alla uppsatser och rapporter med tydligt brottsofferperspektiv från studenter och forskare på olika nivåer inom det svenska högskole- och universitetsväsendet. Kanske har du skrivit något (på lägst C- nivå) som placera brottsoffer i centrum inom t ex juridik, sociologi, psykologi, medicin, hälso- och sjukvård ekonomi eller något annat!? Skicka gärna in ett exemplar till biblioteket! Du som precis står i begrepp att skriva uppsats ska också känna dig välkommen att kontakta oss för att få förslag på uppsatsämnen, litteraturtips etc. Mari Printz Norell, bibliotekarie Brottsoffermyndigheten Brottsoffermyndighetens uppsatstävling Brottsoffer i fokus Brottsoffermyndigheten utlyser för fjärde gången en uppsatstävling som riktar sig till studenter på universitet och högskolor, inom discipliner där brottsofferfrågor kan aktualiseras, exempelvis juridik, sociologi, medicin, psykologi och socialt arbete. De deltagande uppsatserna ska vara på lägst C-nivå och de ska placera brottsoffret i centrum. Aktuell tävlingsperiod är från och med den 1 juli 2001 till och med den 31 januari 2003. Den bästa uppsatsen premieras med 15 000 kr. Andra och tredje pris är 10 000 kr respektive 5 000 kr. Tävlingsjury är Brottsoffermyndighetens råd. Mer information och förslag på uppsatsämnen finns på Brottsoffermyndighetens hemsida. Kom ihåg! Temadag: Barn som brottsoffer Torsdag 17 oktober arrangerar Brottsoffermyndigheten tillsammans med flera andra myndigheter och ideella organisationer inom rättsväsendet en temadag i stadshuset i Gävle med temat Barn som brottsoffer. Temadag: Kropp och kultur - risk för kränkning av tjejer och killar Fredag 25 oktober 2002 arrangerar Brottsoffermyndigheten tillsammans med Umeå kommun en temadag kring ungdomsfrågor i Aula Nordica, Umeå. Temadag: Internationella Brottsofferdagen Den Internatioenella Brottsofferdagen uppmärksammas fredagen den 21 februari 2003 med en temadag med föreläsningar och seminarier på Norra Latin i Stockholm. Brottsoffermyndighetens råd Rådet beslutar om fördelning av medel från Brottsofferfonden. Rådet består av generaldirektör Britta Bjelle (ordförande), verkställande direktör Dan Brändström, docent Gun Heimer, professor Stina Johansson, docent Marie Torstensson samt professor Rune Åberg. KONTAKTPERSONER PÅ MYNDIGHETEN Generaldirektör Britta Bjelle 090-16 57 11 Brottsskadechef Per Rubing 090-16 57 14 Avdelningsdirektör Hans Sjölander 090-16 57 19 Ekonomichef Knut Hardeland 090-16 57 22 Informationschef Gudrun Nordborg 090-16 57 32 Bibliotekarie Mari Printz Norell 090-16 57 33 Fondansvarig Elisabeth Wikén Jidell 090-16 57 38 12