Anna Sundberg Kunskapssökning Våren 1996 Dagfolkhögskolan i THN
Inledning Jag älskar julen! Att pyssla och att umgås med familjen, koka kola och slå in paket, att gå på julottan och höra fina julsånger, att dricka glögg och titta på Karl-Bertil Jonssons julafton. Men jag vet egentligen inte varför vi firar vissa dagar och ingen historik hur man firade förr, därför ville jag vet mera om denna underbara tid på året. Jag hoppas att du tycker om julen lika mycket som jag efter att läst detta arbete. Hej tomte gubbar slå i glasen och låt oss njuta av läsningen
JULENS ABC A Advent markerar inledningen på det nya kyrkoåret, men har först på 1900-talet blivit en av årets största högtider. En stark förskjutning av julfirandet mot advent har ägt rum och i dag anses första söndagen i advent som julens inledning. Därifrån räknas dagarna fram till julafton. Detta kan ske genom det allra senaste tillskottet, adventskalendern eller genom adventsljusen. Dessa senare har i Sverige bara en 100 årig historia. På 1870 talet började man, efter tyskt mönster, på Ersta diakonissanstalt att på första adventssöndagen hålla en innomhusgran där man tände 7 ljus. Varje söndag fram till jul tände man så ytterligare 7, så att man slutligen fick 28 ljus. De första beläggen på 4 adventsljus kommer från Nathan Söderbloms hem mot slutet av 1800-talet. Ljusen placerades i en enbuske inomhus och man tände ett nytt varje söndag i advent. På 1920-talet började man att industriellt tillverka och försälja stakar för 4 adventsljus. Adventsstjärnan har en jämförelsevis kort historia i Sverige. Omkring 1910 började några familjer hänga upp pappstjärnor till advent. Stjärnorna tillverkades i Herrnhus i Tyskland och därifrån spridits över gränserna. I Sverige började stjärnan förekomma allmänt på 1930-talet och under andra världskriget började tillverkningen här hemma. Andersdagen den 30 november är den första stora märkesdagen inför julen. Av vädret den dagen kunde man tyda julvädret. Om Anders braskar, skall julen slaska. Annadagen den 9 december var en viktig dag i julförberedelserna. Då skulle bland annat julölet vara färdigbryggt och skulle smakas av. Det ansågs också på många håll att det nu var dags att lägga lutfisken i blöt. Annandagen skulle man vara tidigt uppe. Detta var Stefan eller Staffans dag och då ägnade man sig särskilt åt hästarna. Man gjorde rent i fähus och i stall, man red i kapp och man vattnade hästarna i nordrinnande vattendrag. Men Staffanritten var förknippad med kalasande och supand, och för en del blev det inget vatten för hästarna. På annandagen inleddes julgillena, som sen fortsatte under mellandagarna. Grannar, släktingar och vänner samlades hos varandra. Det blev spel och dans, och folk roade sig långt in på natten. Många av de lekar som förekom har anor mycket långt tillbaka, t.ex., blindbock, Rida till kung, kull.
B Baket ägde vanligtvis rum så nära inpå julen som möjligt för att brödet skulle vara färskt. Detta var vinterhalvårets storbak och ofta skulle brödet nu räcka ända fram till påsk. Om dörren hölls öppen när man bakade kunde onda makter smyga sig in och fördärva brödet. Det var alltid bra att baka när månen stod i ny, men man skulle akta sig för att baka i vinterståndet. Blommor. I raden av utsmyckningar och dekorationer till julen ingår numera också blommor. Speciellt vanliga vid den här tiden är hyacinter och julstjärnor. Bocken. Julbocken har sitt ursprung i den djävulsfigur som skulle följa med S:t Nicolaus då han den 6 december gick runt och delade ut gåvor till barnen. Det förekom också att en person klädde ut sig till julbock och delade ut paket till barnen. Men julbocken hade huvudsaken en underhållande uppgift. D Dans kring granen. I och med att julgranen under de senaste åren blivit centralpunkt för vårt julfirande har också en del äldre traditioner anknutits till den. Dopp i grytan. Den hör till de företeelser i det traditionella julfirandet som bäst bevarats. Från sydligaste Sverige ända upp till Norrland har man av tradition doppat i grytan vid middagstid på julafton, dopparedagen. Seden att doppa bröd i fläsk- eller köttspad är från början inte alls knuten till julen utan är ett måltidsbruk som snart har vardagskaraktär. Men nu mera endast som festbruk vid julen. E Eld. Elden har spelat en betydelse full roll under julen. Julen var en helg då många övernaturliga väsen troddes vara i rörelse. Julelden var därför ett skyddsmedel. På vissa ställen använde man sig av en enda lång stock, som efter hand som den brann sköts in i brasan, ofta under iakttagande av vissa ceremonier. I askan efter elden kunde man sedan se det kommande årets händelser.
G Glögg. Glögg var förr som nu en av vinterns och julens värmande drycker. Från förra seklet finns ett flertal beskrivningar på hur glögg, oftast sirapsglögg, skulle serveras när man kom hem från julottan, som första dryck på annandagensmorgon eller som dryck till stjärngossarna. Granen. Julgranen, som vid sidan av tomten hör till den viktigaste rekvisitan i vårt julfirande och kom ganska sent i vårt land. Det var först under senare hälfen av 1800-talet som man mera allmänt började ta in en gran och smyckade den. Seden att ha en julgran kom från Tyskland, där granen användes redan på 1600-talet. Varför man började pryda granen finns ingen förklaring. Man kan dock här urskilja sociala skillnader. Medan i början på 1900-talet borgarhemmens granar bestod av papperskarameller, kakor, äpplen, flaggor och ljus, kunde den enda prydnaden i en statargran vara små vaddtussar som låg som snö på grenarna. Gröt. Gröt skulle finnas med på jul- och nyårsaftonens matsedel. Ofta gjorde man ett så stort kok att det räckte flera dagar. Man satte också ut julgröt utanför huset för att blidka övernaturliga väsen, till exempel tomten. Seden att lägga mandel i gröten för att förutspå eventuella bröllop lever ju fortfarande kvar. I anslutning till att man åt gröten skulle man också göra små rim som anspelade på julgröten och dem som åt den. J Julafton. Julafton är den dag i Sverige som kommit att bli den viktigaste under hela helgen och dit är också de flesta ceremonier och traditioner knutna. I en stor del av övriga världen är det emellertid juldagen som dominerar. I Sverige präglas denna dag sedan gammalt av stillhet och vila. Natten mellan julafton och juldagen, anses sedan gammalt vara en tidpunkt då många övernaturliga väsen är i rörelse. Själva julen skulle räcka mellan julafton och Knutdagen.
K Klapp. Man vet att folk redan under medeltiden gav varandra nyårsgåvor och S:t Nicolaus dagen, den 6 december, brukade barnen alltid få någon liten present. Under det sista århundrade har också seden att ge nyårsgåvor mer eller mindre uppslukats av julklappsutdelandet. Själva ordet julklapp har populärt ansetts ha sitt ursprung i att man skulle klappa på dörren innan man slängde in julgåvan, men något klart bevis för denna tolkning finns inte. Knut. Knut kör julen ut. Iden gamla kalendern inföll Knut den 7 januari och utgjorde alltså slutet på julen. På 1600-talet försköts Knutdagen och julens slut fram till 13 januari, trettondagen. Julens slut har firats med Knutgillen och Knutbaler. Utklädning har varit en viktig detalj i firandet. Teorier har framförts att det skulle röra sig om kulturdrag som vallonerna fört med sig från kontinenten. Kort. Bruket att sända julkort tog egentligen inte fart förrän mot slutet av 1800- talet. Det förekom dock tidigare att man överlämnade skriftliga jul- och nyårshälsningar. Det som påverkade detta plötsliga uppsving var bland annat den utvidgade postgång som det växande järnvägsnätet medförde. Den person som betytt mest för utformningen av de svenska korten är Jenny Nysröm, som fram till 1940-talet i mer än 60 år framställde sina tomtemotiv.
L Ljus. Levande ljus har blivit en av de viktigaste detaljerna i vårt moderna julfirande. Sedan gammalt tillhörde ljusstöpning de normala julförberedelserna. Ur lågornas styrka uttydde man ofta liv och död. På många håll ansågs det att ljusen skulle brinna hela julnatten. Samma var förhållandet när adventsljusen på 1920-talet kom allmänt i bruk. Ljus tänds på gravarna och kyrkorna använder sällan elektricitet under julhelgen. Lucia. Det finns många sägner om legenden Lucia och alla lika tragiska. Lucia var en ung flicka som led martyrdöden sedan hon hade använt sin hemgift till att ge mat åt de fattiga. Detta påstods ha hänt i Syrakusa på Sicilien år 304. Hennes fästman som blev förgrymmad över att pengarna gick honom ur händerna, anmälde för polisen att hon var kristen. Polisen befallde att Lucia som straff skulle föras till en bordell för att arbete. Men det gick inte att flytta på henne. Då försökte man att bränna henne levande på bål, men elden bet inte på henne. Till slut dödade man henne med svärd, vilket var mer hedersamt sätt att avrätta enligt tidens uppfattning. Till Sverige kom lussefirandet till universitetsstäderna först, och snart därefter till föreningar och skolor. Först på senare år har, speciellt genom att tidningarna började kora en Lucia, från slutet av 1920-talet, sedan blivit spridd över hela landet. M Mandel. Ett av jultidens populäraste sätt att spå framtiden är att gömma mandel, på vissa håll helst bittermandel, i julgröten. Den som sedan får mandeln anses bli gift under året som kommer. Misteln. Mistel är en parasiterande växt som är vänlig över stora delar av världen. Ofta används den som skyddsmedel mot övernaturliga makter.
Därför har misteln också kommit till användning så flitigt just vid jultiden, då de flesta skrämmande väsen troddes vara i rörelse. Den i Sveriges vanligaste placering av en mistelgren i en dörröppning är helt analog med andra skyddsmedels placering på dörrar i dörrposter eller i trösklar. Bruket att kyssas under misteln torde ha tillkommit jämförelsevis sent. N Nicolaus. Nicolaus var i den medeltida kyrkan speciellt barnens skyddshelgon. Den 6 december högtidshöll man hans dag och då gick Nicolausgestalter omkring och delade ut gåvor till alla snälla barn. Nicolausgestalten ligger till grund för Santa Claus, som är många länders motsvarighet tillvår jultomte. Nötter. Nötter till jul insamlades redan i september. De användes för huvudsakligen i samband med lekar, speciellt gissningslekar. P Pepparkakor. Starkt kryddat festbröd har länge varit knuten till julen. Formerna på kakorna växlar men domineras av djurfigurer som grisar, tuppar, gubbar, och gummor. Vanligt är också att man gör hus, kyrkor, vagnar, som får stå orörda till något speciellt tillfälle, oftast till julgransplundringen. S Slakt. Slakten började redan i oktober. Detta var inledningen på julförberedelserna. Nötkreaturen slaktade man först, när dom ännu var feta. Sist slaktades julgrisen och det skedde oftast i samband med Lucia.
T Tomasdagen. Tomasdagen den 21 december var helgdag i Sverige fram till 1772. Var inte julölet färdig till Annadagen den 9 december skulle det i alla fall vara klart att avsmakas vid Tomasdagen. Marknader var vanligt denna dag. Man skulle säga upp kontrakt inför nästa år senast på Tomas dagen. Det var också bästa dagen att fördriva bort råttorna från husen. Tomten. Tomten tillhör de övernaturliga väsen som antogs vara i rörelse på julnatten. På varje gård skulle dessa små tomtar, vättar eller nissar bo. Om de behandlades väl kunde hjälpa husbonden, men misskötte man dessa väsen kunde de ställa till. Det var därför viktigt att även dom bjöds på något, och man satte ut mat, speciellt ett grötfat till dem. År 1874 utförde Jenny Nyström en illustration till Rydbergs Lille Viggs äventyr med bland annat en tomte som motiv. Detta blev början till att den lurige och lättstötte lille gårdstomten kom att bli den svenska symbolen för julens godhet och givmildhet. U Uppesittarkväll. Uppesittarkväll har kommit att ingå kring vårt julfirande. Någon kväll före jul samlas familjen eller vänkretsen för att göra julprydnader, slå in klappar, koka knäck och att umgås. Begreppet uppesittarkväll har kanske speciellt tack vare radions inflytande (särskilda program med små tips om rim och underhållning) har kommit att bli en tradition.
V Ved. Ved till julbrasan valdes ut med största omsorg. Julveden höggs ofta tidigt på julaftonens morgon och skulle räcka hela helgen. Det var viktigt att hålla stugan varm om natten, för då trodde man att de döda kom på besök. På Gotland använde man sig av en enda stor stock som ved i julbrasan och efterhand som det brann sköt man in den i elden.
Sammanfattning Jag hoppas att ni haft en givande läsning och redan längtar till julen. Att få reda på julens historia och dess myter och sägner har varit jättekul och intressant att få se att det finns så mycket material att läsa. Jag har hittat dom flesta böckerna på biblioteken och även lånat av vänner, sedan får jag inte glömma av det otroliga hjälpmedlet internet, som har mycket om julen. Det är lika bra att i god tid önska er EN RIKTIGT GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!! Källförteckning Mats Rehnberg Ingemar Liman Ebbe Schön Bonniers Svensk jul Julens ABC Julen för i tiden Svenska jultraditioner på helgkort från förr