Inledning Jag har valt att göra min kunskapssökning om fotbollsföreningen IFK Trollhättan en förening jag själv haft förmånen att jobba i dom senaste fyra åren. Jag har tagit reda på när och hur föreningen bildades, samt gjort en sportslig tillbakablick. IFK har 24 lag i seriespel fördelade på 4 seniorlag och 20 ungdomslag. Jag visar också med en skiss hur IFK är organiserat. Det är viktigt att föreningar har en målsättning, därför redovisar jag också IFK:s huvudmål.
DATA Bildad: 15 Oktober 1920 Medlemmar: Ca: 1000 Antal lag: Klubbdräkt: Hemmaarena: 4 seniorlag, ca 20 ungdomslag blåvitrandig tröja blå byxor blå strumpor Edsborg, A-lag Kamratgården, övriga lag Publikrekord: 5900 mot Öis 1956 Bästa placering: Tvåa i div 2 1942-43 Bästa resultat i Åttondelsfinal mot Hammarby IF 1982 svenska cupen Kansli och klubblokal: Kamratgården
IFK:S HISTORIA Den 15 oktober 1920 samlades ett 20-tal ungdomar vid Gadds villa i Egna Hem, för att bilda en idrottsförening med namnet kamraterna. En del av ungdomarna hade tidigare tillhört Trollhättans Idrottsförenings B-lag. Några av medlemmarna som var med och bildade föreningen var Bernt Pettersson, Erik Carlsson, John Gadd, Bertil Persson, Torsten Gadd, John Johansson och Gustav Andersson. Den första tiden efter föreningens bildande jobbade föreningens medlemmar flitigt med att spara och planera för den kommande våren och sommaren. Medlemmarna betalade 2kr i veckan som medlemsavgift. Då våren kom sattes träningen och planerna igång, träningen ägde rum på lite olika öppna platser, eftersom den ende dåvarande idrottsplatsen vid Stallbacka disponerades av TIF. BK kamraternas första match var en bortamatch mot Lilla Edets idrottsföreningen. Denna bortamatch blev en fullträff för BK kamraterna som vann med 5-0. Lagupställningen var: Målvakt: Högerback: Vänsterback: Högerhalv: Centerhalv: Vänsterhalv: Högerytter: Högerinner: Center: Vänsterinner: Vänsterytter: Gustav Andersson Karl Pettersson Eric Karlsson Oskar Karlsson Karl Pettersson Bernt Pettersson John Johansson Bertil Persson Göran Gadd John Gadd Nils Johansson Efter Lilla Edetmatchen följde flera bortamatcher mot bl.a Nossebro och Vara.Till bortamatcherna färdades man oftast med en förhyrd lastbil som försågs med soffor och kapell. Hyran betalades ibland av spelarna, somockså fick satsa till idrottsmaterial. När det sedan var tid för den första hemmamatchen spelades den mot storlaget Surte IS, matchen slutade 1-1. Efterden starka matchen mot Surte IS började klubben bli allt populärare, och då det samtidigt fanns en annan liten klubb föddes idén om en sammanslagning av BK kamraterna och Egna Hems Bollklubb. En ansökan om sammanslagningen skickades till Riksförbundet, som beviljade ansökan på det villkoret att föreningen antog namnet Idrottsföreningen kamraterna, och samtidigt inträdde i kamraternas centralförening som hade bildats 1895.
IFK har också under årens lopp sysslat med andra idrottsgrenar än fotboll: fri idrott, bandy, boxning, jo-jo, handboll, ishockey och konståkning. I dag har man dock bara fotboll på programmet. IFK tog tidigt ett socialt ansvar även utanför idrotten. Under andra världskriget skänkte IFK delar av biljettintäkter till utländska krigsskadade barn. IFK har fostrat flera allsvenska spelare, några av dem är: Hasse Karlsson,Bengt Göthe,Jens Söderberg, Börje Oskarsson, Erik Nilsson, Hasse Olsson. Några årtal att minnas: 1956 bildar IFK sin ungdomsverksamhet, 1983 inviger IFK sin nuvarande anläggning Kamratgården SPORTSLIG TILLBACKABLICK. I början på 20-talet fanns inget organiserat seriesystem så IFK fick till en början med bara spela vänskapsmatcher. Privata serier tillsammans med Uddevalla och Vänersborgslagen annordnades också. 1924 blev IFK inbjudna av Göteborgsalliansen att spela i deras reservlagserie. Man accepterade naturligtvis. Det var en hård och bra serie men IFK klarade sig mycket bra. Ofta var det förmatcher till Gais, IFK Göteborgs eller Örgrytes hemmamatcher i allsvenskan inför 20000 åskådare. Göteborgsalliansens serie 1924 Gais 12 9 2 1 36-12 20 IFK Thn 12 5 4 3 28-22 14 IFK Vbg 12 6 2 4 23-27 14 ÖIS 12 5 2 5 30-24 12 IFK Gbg 12 3 2 7 20-26 8 Surte 12 3 2 7 12-23 8 Varberg 12 3 2 7 14-30 8 IFK blev efter framgångarna i alliansserierna inbjudna av Västergötlands fotbollsförbund att spela i Älvsborgsserien. Man tackade dock nej på grund av att man ansåg att lagen i serien var för dåliga. Förbundet ville dock gärna ha med IFK så man erbjöds att i stället spela i den högre Västgötaserien. Denna serie vanns redan första året 1927-1928 och IFK avancerade till Västsvenskan, vilket då motsvarade nuvarande div 2. Säsongen 1929-1930 var IFK nära att vinna Västsvenskan. Man spelade en seriefinal borta mot Landala men förlorade med 1-3. Vunnen match hade kanske betytt en kvalplats till allsvenskan. Det spelades många stadsmatcher under 20- talet. IFK hade alltid stor representation i detta lag. Trollhättan vann ett vandringspris uppsatt av Karlssons skofabrik i
Vänersborg. I turneringen deltog åtta lag. Vandringspokalen lär TIF ha tagit hand om. IFK Trollhättans hittills främsta period som fotbollsförening inträffade i början på 40-talet då laget avancerade till division 2 och var nära att vinna serien. Tyvärr blev denna glansperiod ganska kortvarig. Under 30-talet spelade man omväxlande i division 3 och 4 utan att nå några större framgångar. Uppmarschen i seriesystemet började 1938 då man överlägset vann Västgötaserien, vilket motsvarade division 4. IFK var hela 10 poäng före närmaste lag. Sedan följde några år i division 3. Under denna tid byggdes de lag upp som senare kom att bli så framgångsrikt. 1942 var det dags för IFK att ta sig upp i division 2. Division 3 västsvenskan hade man vunnit överlägset Redan efter höstomgången var seriesegern praktiskt taget klar. Man spelade ju höst-vår under denna tid. Bland annat hade man slagit Vänersborg med 13-0. Intresset var på topp och alla blåvita såg fram i mot den spännande division 2 säsongen. Eftersom gräsplanen på Edsborg inte var disponibel för spel, fick alla hemmamatcher spelas på Edsborgs grusplan. På 40-talet kunde man således spela division 2 fotboll på en grusplan. Det skulle i dag vara helt otänkbart.det var inte många som trodde på IFK inför div 2 säsongen. Speciellt efter en träningsmatch mot dåvarande div 5- laget Sjuntorp, en vecka före seriestarten, blev pessimisterna allt fler. Laget spelade nämligen urdåligt och höll på att förlora. Starten i serien blev också ganska trög. Första matchen borta mot Karlskoga förlorades med 1-3. Men efter 2-3 dåliga matcher kom laget i gång. Man spelade flera matcher i rad utan att förlora. Hemma på Edsborg var man i det närmaste oslagbara. Bland annat slog man blivande seriesegrarna med 2-0. IFK gick upp i serieledning och det allsvenska kvalet hägrade. Detta var ju en stor sensation med tanke på att IFK var nykomling i serien. När tre omgångar återstod hade IFK avgörandet i egna händer, och därmed skulle sista matchen mot Örgryte bli betydelselös. Men man slarvade bort det fina utgångsläget, och den sista matchen mot Örgryte blev direkt avgörande för vilket lag som skulle få kvala. IFK hade problem med laget under de sista matcherna och tvingades spela med en del reserver. Inför 15000 åskådare på Gamla Ullevi förlorade IFK med 1-0, och därmed gick Örgryte till allsvenskt kval, men misslyckades med att gå upp iden högsta serien. IFK var det klart dominerande laget i Trollhättan under denna tid. Detta visades bland annat med att man hade hela åtta spelare med i stadslaget. Intresset hos Trollhättepubliken var också stort. Man hade mellan 1000 och 2000 åskådare på hemmamatcherna. Detta är mycket bra siffror med tanke på det publikunderlag som fanns i Trollhättan under 40-talet. Man bör också ha i åtanke att matcherna spelades på Edsborgs grusplan och där fanns ju inga läktare. Biljettpriserna låg runt två kronor. Att det kom många åskådare på matcherna var väldigt för IFK på grund av att publikintäkterna var den enda rejäla inkomstkällan.
IFK var ett mycket jämnt lag där alla spelare var lika viktiga. Säkerligen var den goda sammanhållningen en bidragande orsak till framgångarna. IFK av årgång 43 var ett verkligt kämpaglatt gäng. Någon speciell toppskytt fanns inte utan målskyttet var ganska jämnt fördelat. De förmåner som spelarna hade var inte stora. Klubbens ekonomi tillät inte några större utsvävningar. Tio kronor för bortamatcher och fem för hemmamatcher var allt spelarna fick. Resorna var en tung post för klubbens ekonomi. Oftast åkte man tåg men även taxi förekom vid kortare resor. Längsta resan i division 2 var till Vaggeryd i Småland och till Karlskoga och Deje i värmland Även 40-talets spelare tränade flitigt. Under säsongen tränade man 2-3 gånger i veckan. På vintrarna var det frivillig träning. De flesta spelarna sysslade då med bandy eller handboll. Det var mycket konditionsträning så spelarna hade säkert lika bra uthålligt som dagens. Däremot fanns kanske inte den tempoträning som finns i dag. Många lag hade problem med att hålla ihop alla spelarna under dessa krigsår då många var inkallade. I Trollhättan var dessa problem inte så stora på grund av att stadens industri tillverkade krigsmaterial. Redan 1945 efter bara två säsonger i division 2 var det dags för nedflyttning. IFK upplevde en generationsväxling som naturligtvis försvagade laget. Men man hade många nya förmågor att plocka in i laget. Juniorlaget vann under 40-talet inte mindre än 8 seriesegrar. Så redan 1947 var man tillbaka i division 2 med ett delvis nytt lag. På grund av en serieomläggning blev IFK trots en sjundeplacering nedflyttade till division 3. Efter några dåliga år i början på 50-talet då man bland annat var nere i division 4, var det 1956 åter dags att spela division 2. Trots ett relativt bra spelarmaterial kunde inte jumboplatsen undvikas. Konkurrensen i serien var stenhård. Men ett publikrekord för IFK på Edsborg sattes dock. Det var när Örgryte kom på besök och över 7000 personer hade mött upp. Örgryte innehöll då kända spelare som Agne Simonsson, Rune Börjesson och Gunnar Gren. Säsongen efter vann TIF den så kallade mammutserien då man spelade höst-vårhöst, trots att IFK tog 5 av 6 möjliga poäng mot TIF. Några år framåt var IFK med i toppstriden utan att kunna vinna serien. 1962 kom man in i en kraftig generationsväxling som hade till följd att laget degrades till division 4. Det var ett mörkt år för trollhätte- fotbollen då även TIF åkte ur. Efter tre ganska ointressanta och misslyckade år kunde man 1966 vinna division 4 Västergötland västra. IFK vann den spännande serien en poäng före Herrljunga. Division 3 comebacken blev dock ganska misslyckad. En sista placering och endast 9 poäng blev slutfacit. Det var således åter dags division 4. 1971 var IFK nära att vinna serien. Holmalund blev tyvärr för svåra. 1974 gjorde IFK sin sämsta säsong genom tiderna. Man blev sist i serien utan att kunna vinna en enda match. Säsongen efter i division 5 blev heller inte speciellt lyckad. En fjärde placering blev resultatet.
1976 lossnade det ganska ordentligt. En överlägsen serieseger och endast två förluster kunde noteras. Resten av 70-talet höll man till fyran. Under 80- talet höll man omväxlande till i antingen trean eller fyran. Man hade stora problem med kontinuiteten både bland spelare och ledare, vilket gjorde att resultaten inte blev vad man önskade. 1989 var det åter dags att ramla ner i div 5. Men inget ont utan det har något gott med sig. Man bestämde sig för att mycket hårdare satsa på sina egna ungdomar. Resultaten lät inte vänta på sig, 1990 vann man div 5. Året efter var man totalt överlägsen i div 4 och vann serien med 11 poäng. Man var mycket nära att stå som seriesegrare för tredje året i rad, endast en poäng efter seriesegrande Stenungsund. Många skador gjorde att 1993 blev ett mellanår, med en mittenplacering som resultat. 1994 var man återigen mycket nära att gå upp i div 2. Man förlorade sista matchen mot Skärham, seger iden matchen och man hade fått kvala till div 2. ORGANISATION En ambitiös och framåt idrottsförening kräver en omfattande organisation med kompetens av vitt skilda slag. Största delen av föreningens ledarinsatser görs på idèel basis med arbetspass på mellan 10 och 40 timmar i veckan. För att lyckas i rekryteringen krävs formulerade mål och väl definierade roller. I IFK vill man skapa utrymme för personlig utveckling. Här skall man trivas och känna att ens egna ambitioner stämmer överens med IFK:s En engagerad personalstab med förmåga att skapa trivsel ger kontinuitet i ledarskapet, något som är väsentligt för framgång och fina resultat.
SÅ HÄR ÄR IFK ORGANISERAT ÅRSMÖTET IFK STYRLSE AU KANSLI SPONSRING FOTBOLL UNGDOMS- PR SENIOR VERKSAM- INFORMATION JUNIOR HET DAM U-LAG CUPER SUPPORTERKLUBBEN HUVUDMÅL UTBILDNING IFK Trollhättan skall verka för: - Att föreningen i huvudsak bedriver fotbollsverksamhet. - Attalla människor har samma värde och möjlighet oavsett bakgrund. - Att alla medlemmar lämnas möjlighet att påverka utvecklingen och känna delaktighet i verksamheten. - Att ett kontinuerligt utvecklingsarbete sker till ungdomsektionens fromma. -Att den s k kamratfotbollen, med tekniska och offensiva förtecken, vårdas och utvecklas i dag och iframtiden. - Att etablera IFK Trollhättan på svensk fotbolls elitnivå. -Att medlemmarna vårdar och värnar om klubbens egendom. - Att omdömesgillt arbetsgivaransvar tas så länge klubben har anställd personal. - Att etablera en egen, ekonomisk rörelse i föreningen.
-Att IFK Trollhättans namn nämns med aktning och respekt i idrotts- och samhällskretsar. EGNA VÄRDERINGAR Man brukar ofta höra från äldre människor det var bättre förr. När det gäller fotbollen är jag övertygad om att det inte var så. Jag är helt säker på att IFK:s lag i början på 40-talet, som var väldigt nära att gå till allsvenskan, inte skulle ha någon chans mot dagens IFK. Det grundar jag på att dagens spelare är mycket bättre tränade, man har en bättre organisation på plan. När det gäller IFK:s framtid, tror jag dom har stora möjligheter, att på sikt bli ett elitlag. Anledningen till att jag tror det, är framförallt den duktiga ungdomssektionen, en bra organisation, samt kanske det viktigaste av allt, en god ekonomi.