Jesus och Koranen Frågan om Jesus har alltid varit en känslig fråga i dialogen mellan kristna och muslimer. På den muslimska sidan sägs att alla profeters budskap är detsamma, d v s om att Allah är en. På den kristna sidan har det varit svårt att överhuvudtaget erkänna Muhammed som profet. Där ses islam som en dålig kopia av kristendomen genom att den verkliga bilden av Jesus har förstörts. Men muslimerna säger å andra sidan att de kristna förstört evangeliet genom att låta kejsaren avgöra hur Kristus skulle beskrivas. Själva Jesusberättelsen återges inte i Koranen men Jesus omnämns i femton suror och nittiotre versar. Många av referenserna återfinns i avsnitt där Maria är den dominerande gestalten, exempelvis sura 3 och sura 19. De suror som tillkom i Medina är mer polemiska än de som uppenbarades i Mecka. Denna utveckling kan också följas i de yttre faktorer som gällde för Muhammeds relationer till de kristna. A. Jesus i Koranen Tematiskt sett kan referenserna till Jesus-berättelsen summeras på följande sätt: a) Maria och jungfrukonceptionen Både Bibeln och Koranen är medvetna om att Jesus utgör ett undantag från naturens ordning för fortplantning. Enligt Koranen (32:6-8) sker det normalt genom en vätska, innehållande simpelt vatten eller av en sammanblandad droppe (76:2). Men enligt sura 19:20-21 har ingen mänsklig varelse kommit vid Maria. Maria är utkorad framför all världens kvinnor (3:37). Detta bör betyda att Marias son är den störste av alla profeter, annars borde Muhammeds mor, Amina, ha varit utkorad framför all världens kvinnor. Maria avskiljs till Guds tjänst av sin mor och beskyddas av Gud i helgedomen (3:33-37, 44). Bebådelsen återges två gånger (19:16-22, 3:42-47), där hennes renhet betonas. Om Jesus sägs följande: v 45 f vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i Guds närhet. Svaret på frågan om jungfrukonceptionen varierar: Gud skapar vad han vill genom att enbart säga det men också att Gud inandas sin ande i Maria. Men det måste betonas att muslimerna själva inte fäster någon teologisk betydelse vid jungfrukonceptionen. Tvärtom sägs att Adams födelse var ett större under, eftersom han inte hade några föräldrar alls. När vi kallar Jesus Guds son ska detta dock inte knytas till jungfrukonceptionen. Det är en allvarlig missuppfattning att tänka sig att läran om jungfrukonceptionen skulle säga att Gud avlade en son genom kroppslig befruktning. Koranen angriper vid upprepade tillfällen denna lära. Men en sådan tanke på fysisk avlelse delas inte heller av medvetna kristna. Jesus är inte son i fysisk mening (waladullah) utan son till Gud i andlig mening (ibn-ullah). b) Jesu födelse Sura 19: 22-25 berättar sedan om Jesu födelse. Bakgrunden ligger i de apokryfiska evangelierna, där Jesus beskrivs som ett underbarn. Den sker på en avlägsen plats, där Maria föder under ett palmträd, där Gud förser med vatten och dadlar. (I hadith sägs att platsen var vid Eufrats strand, d v s vid Kerbala, shiiternas heliga stad, där Hussein, Muhammeds sonson, blev martyr.) Efter födelsen anklagas Maria av folket för att ha varit otrogen. Barnet talar från krubban till hennes försvar. Han refererar till sig själv som Guds tjänare, en som Gud har givit 1
Skriften till och utsett till profet. Guds välsignelse ska vila över honom fram till den dag han uppstår. (Enligt shiiterna blev Jesus profet vid 2 års ålder. Dock var hans kallelse begränsad till Israel. Bara Muhammed är hela världens profet.) c) Jesu undervisning Koranen säger ytterst lite om Jesu undervisning. Det grundläggande konceptet är att Gud undervisar honom i Skriften, Lagen och Evangeliet (5:110). Evangeliet förstås som en bok given till Kristus och som innehåller ledning, ljus och förmaning. Kristus bekräftar Lagens sanning men han har också tillåtit vissa saker som var förbjudna för israeliterna (3:50). Hans undervisning var Vishet, den visade den rätta vägen och skapade fruktan för Gud och lydnad till honom själv (43:63). Som sann muslim handlade Jesu budskap om Guds enhet (3:51, 19:36, 43:64) han varnade för att paradiset skulle nekas dem som tillskriver Gud partners (5:72). Han förutsade också att en budbärare skulle komma efter honom, med namnet Ahmad, den högt prisade (61:6). d) Jesu under Jesu under har en viss betoning i Koranen. Frågan uppstår då om Muhammed gjorde några under för att stadfästa sin profetkallelse. Araberna kom ofta till Muhammed och begärde mirakler. Hans svar var detsamma, nämligen att han bara var en förkunnare och inte hade makt att utföra under (13:8, 29:49). Skälet ska ha varit att de gamle förnekade dem (17:61). Däremot finns muslimska legender som tillskriver honom under. Andra muslimer medger att Muhammed inte gjorde under men att han förmedlade Koranen, som är det största undret. Jesus får styrka av den helige ande och tecken att understödja sin undervisning (2:87, 5:110, 43:63). Han har bl a en förmåga att veta vad människor har i sina hus (3:49, tolkning enligt senare legender). Hans helande förmåga betonas: han helar de blinda och leprasjuka och uppväcker döda (3:49, 5:110). Hans förmåga att ge liv visar sig också i att ge liv till en fågel av lera (3:49, 5:110). Koranen använder samma ord (khalaq) som används om världens skapelse. Muslimerna invänder att det skedde med Guds tillåtelse. Jesus har då en delegerad makt. Även evangelierna säger att Jesus handlar i enlighet med Guds vilja. Till listan av under läggs i sura 5 berättelsen om bordet som sänks ner från himlen, som tecken på att han talat sanning (5:112-115). Detta kan vara en hänvisning till nattvarden. e) Jesu död Text sid 128 f. Kristna har alltid trott på att Jesu död och uppståndelse är den grundläggande sanningen i deras tro. Korset upptar det främsta och största utrymmet i NT. Muslimer bekänner sig däremot inte tro på Jesu död på korset. Enligt koranen tog Gud upp Jesus till himlen så att han kunde undkomma döden på Golgata. Jesu korsfästelse blir därför ett ämne till konflikt. Koranen gör klart att majoriteten av Israels barn förkastade Jesus och berättar om deras önskan att döda honom (4:157) och att Gud skyddade honom från deras våld (5:110). Dessa passager om slutet av Jesu död kan tolkas på olika sätt. I talet från krubban talar Jesus om den dag han dör och dagen han uppstår (19:33). Men de två viktigaste passagerna verkar förneka att han led en normal, mänsklig död. I 3:54f sägs att Gud ska motta honom eller orsaka honom att dö (beroende på tolkningen av verbet tawaffa). I den andra, 4:156-159, berättas att trots fiendens intention att döda, korsfäste de honom inte, även om det tycktes dem så. Sura 4:156 säger på liknande sätt att judarna varken dödat eller korsfäst Jesus utan det tycktes dem blott så. Särskilt shiiterna betonar att Jesus var korsfäst. I sura 5:117 säger Jesus detsamma själv. Här varierar kommentarerna kring vad som fick dem att tycka att de korsfäste 2
Kristus. Ersattes han av någon annan? Togs han ner från korset för att dö en naturlig död senare (Ahmadiyya-tolkningen). Muslimerna påstår alltså att Gud aldrig skulle ha tillåtit Jesus att dö en så neslig död. Gud har istället befriat Jesus från de otrogna (3:48). Allting gjordes för att det skulle verka som om Jesus dog. Mycket har sagts om identiteten på den person som av misstag korsfästes i stället för Jesus (ett förslag är en person vid namn Titanus, ett annat Sergius, eller Judas). Judas förändrades, enligt ortodoxa sunnimuslimer, i tal och utseende till att bli lik Jesus. Enligt ahmadierna i Pakistan anses Jesus dock ha svimmat på korset men sedan helats och rest österut och slutligen dött vid 120 års ålder. f) Jesu återkomst Text sid 721. Muhammed ligger begravd i Medina. Miljontals muslimer besöker hans grav och kysser räcket runt hans grav. Han dog och uppstod aldrig igen. Koranen bekräftar hans död (3:138). Men Jesu död följdes av hans uppståndelse. Jesu uppståndelse är historiens viktigaste faktum. Kristen tro vilar på denna grund. Den uppståndne Jesus tänkes komma tillbaka kroppsligen till jorden. Jesus talade själv om sin återkomst. Den ska ske på ett personligt sätt. Muslimer av olika riktningar tror på Jesu återkomst. Denna tro har stöd i hadith men antyds också i Koranen (4:157). De muslimska traditionerna om Jesu återkomst säger att han då ska bryta korset och döda svinet, och göra slut på krig (eller på skatter). Han ska då leda muslimerna i deras bön - men enligt en annan tradition överlåter han bönen till imamen av hänsyn till den ära som Allah förlänat denna gemenskap. Allahs fiende, Antikrist, löses upp som salt i vatten. Efter fyrtio år som härskare kommer han att dö. g) Jesu gudomlighet Text sid 436.437. Detta för oss över till Jesu unika anspråk på gudomlighet. Kristna och muslimer är överens om att Guds innersta väsen är ofattbart men att han uppenbarat sig. Muslimerna tror att Gud har uppenbarat nittionio namn för Muhammed. Koranen har också polemiska referenser till de kristnas tro på Jesus som Guds Son och treenigheten. Det mest förhånade i de kristnas tro är treenigheten. Denna lära bedöms som både hädisk och irrationell. De har stöd i Koranen för detta. Sura 4:169:.. och säg ej: De är tre. Den som säger Gud är förvisso Kristus, Marias son får sin hemvist i elden. Både Kristus och Maria var dödliga människor i behov av mat. Han var inte mer än en budbärare (5:75). Gud skulle ha kunnat förstöra Kristus och hans moder (5:17). Kristus förnekar att han lärt människor att dyrka honom som något slags gudom. Han säger då att han inte vet vad som är i Guds sinne. (5:116). De kristna bör sluta att säga tre, för Gud kan inte föda en son (4:171, 9:30, med son menas här en fysisk son, walad). De som säger att Kristus är Gud eller att Gud är en av tre är verkligen hädare (5:72f). Dessa polemiska yttranden om treenigheten hör till sura 5, som var en av de sista som uppenbarades i Medina. Av Koranen finner man att författaren ansåg att de kristnas treenighet bestod av Fadern, Modern och Sonen. Det kan vid Muhammeds tid ha funnits en sekt som dyrkade Maria men det finns inte någon kristen teolog som tror att Maria är en person i den treenige Gudens gudom. Bibeln kan inte hållas ansvarig för detta. Det är rätt av Koranen att fördöma dyrkan av Maria, men det bygger på okunnighet om vad kristna tror. h) Jesu namn Vad gäller Jesu namn kan följande sägas: 16 gånger används den arabiska versionen Isa av detta namn, i samband med tillägget Maria son. Även Koranen medger alltså att han fått namnet Jesus: Hans namn skall vara Kristus, Jesus, Marias son, ärad både i detta och i det 3
tillkommande livet, en av dem som får komma Gud nära. (3:40). Det finns dock en hypotes att namnet Isa gått vägen över Esau, som kan ha varit det nedsättande namn som judarna i Medina använde på Jesus. En kristen muslimkännare, Zwemer, menar att Isa konstruerats för att gå i rytm med det arabiska namnet Musa (Moses). Enligt Matt 1:21 betyder detta namn att han ska frälsa sitt folk från deras synder. 17 gånger kallas han Marias son. Det faktum att Jesus, mot traditionen, beskrivs som sin mors son istället för Faderns, kan bero på a) en slags betoning av jungfrukonceptionen, som muslimerna tror på. b) Ordet kan ha fångats upp av muslimska flyktingar i Abyssinien. Men begreppet finns i Koranen innan det användes av muslimer i Abyssinien. Och det finns inga belägg för att begreppet användes av den abyssinska kyrkan. c) Ordet kan ha hämtats upp från apokryfiska evangelier. Men Jesus kallas också al-masih, Messias 11 gånger och i tre fall budbärare. Andra titlar är tjänare, profet, ord (4:171) och ande (4:171). Det är märkligt att Koranen kallar Jesus för ett ord från Gud själv (3:33-34, i bebådelsen till Johannes), i någon vers senare (40) återkommer detta i bebådelsen till Maria. Adam kallas Guds utvalde, Noa för Guds profet, Abraham är Guds vän medan Mose kallas Guds språkrör (Kalim-Ullah). Utanför Bibeln är Muhammed Guds budbärare eller tjänare. Jesus har däremot tillnamnet Kalimet-Ullah, Guds ord, vilket pekar på hans speciella relation till Gud. Men det tolkas inte av muslimerna med den innebörd som ligger i ordet Logos i den kristna traditionen. Han är Guds ord eftersom Gud skapade honom genom jungffrukonception. Enligt Ratiq innebär dock det arabiska ordet att Jesus kallas Guds Ord, inte bara ett ord från Gud. Ingen annan person har det tillnamnet. Jesus är också den ende som kallas Messias i den muslimska traditionen. Ett vanligare namn på Jesus är Messias, Kristus (Al-Masih). Ordet betyder den smorde, han är smord till sin uppgift som Frälsare. i) Jesus som Guds Ande Text s 130. Det sägs också att Jesus var stärkt av Guds Ande (2:87). Den traditionella synen är att det betyder att Guds ande var given till Jesus vid jungfrukonceptionen. Som svar på frågan vad den helige ande är ger Koranexperten Baidawi dock följande alternativ: a) ängeln Gabriel, b) Jesu ande, c) Jesu evangelium, d) det stora namn med vilket Jesus uppväckte de döda. Muhammed verkar själv ha varit osäker enligt 17:87 (Anden utgår från min Herres ord, men ni har endast fått en ringa del av kunskapen.). Det är ett högst anmärkningsvärt faktum att Jesus i Koranen så intimt förknippas med Guds ande att han kallas Anden från Honom (Ruh-min-Ho), enligt 4:169: Kristus, Jesus, Marias son, är blott Guds apostel och hans ord, det han ingivit Maria, och en hans ande. Detta tillnamn ges aldrig till någon annan människa i Koranen. Liksom Guds Ord är det reserverat för Jesus. Muslimska lärde medger att det är något speciellt med detta tillnamn. Några exempel är: han är en som ger liv (ande) åt världen i deras religioner (Tafsir Razi), Han ger liv åt döda och åt människornas hjärtan (imam Baidawi). Det kan dock enligt dem inte betyda att han är gudomlig. Däremot håller muslimerna med om att Jesus är ärad både i detta och i det tillkommande livet (3:40). En sådan hög uppskattning ägnas ingen annan än Jesus. Baidawi säger: Det ärofulla är i denna världen uppgiften som profet och i nästa värld uppgiften som förebedjare. Ingen vers talar om någon annan som förebedjare. Koranen själv säger att Muhammed är oförmögen att vara förebedjare (9:81 för otroende, 48:11 för troende). Han bad själv om förlåtelse för sina synder (93:7) och behövde göra det (40:57, 48:2). I hadith sägs att han bad med följande ord: O Herre, förlåt mig mina synder och öppna barmhärtighetens dörr för mig. Jesus behövde inte bedja så. 4
B. Jesus i hadith Koranen innehåller inte berättelsen om Muhammed. För att ange sunna (vägen) som en muslim ska följa måste detta därför samlas i hadith. Denna textsamling kan rentav sägas ha haft lika stort inflytande som Koranen. Det är kring sammansättningen av denna hadith som sunniter och shiiter skiljer sig åt. I hadith kallas Kristus inte Messias utan oftast Isa. Materialet fördelar sig på fem kategorier: a) kring relationen mellan Muhammed och Jesus b) beskrivningar av Jesu utseende, c) förutsägelser om Jesu återkomst d) Jesu speciella meriter samt e) likheter med evangelierna. Själva fokus ligger på Jesu betydelse i eskatologin. a) Relationen mellan Muhammed och Jesu Muhammed pekar på sig själv som den som står närmast Jesus i detta liv och i det kommande. Deras religion är en och det finns ingen Apostel mellan dem. (Muslim, Kitab al Fadail). Det ges en dubbel belöning åt den som först tror på Jesus och sedan på Muhammed. Efter sin återkomst ska Jesus begravas i en grav nära Muhammed för att uppstå från samma grav vid uppståndelsen. Tanken att Jesus ska begravas av muslimerna (efter det att han gift sig och fått barn) finns i många texter. Muhammed har mött Jesus i den tredje himlen men är själv upphöjd till den sjunde himlen. b) Beskrivningar av Jesu utseende I samband med Muhammeds himmelsfärd beskrivs Jesu utseende. Sådan beskrivning finns också i eskatologiska texter i syfte att skilja honom från antikrist. Det karakteristiska verkar vara: Han ska ha varit röd i ansiktet, som efter ett bad, av genomsnittlig längd och med vackert långt hår. Betoningen tycks ligga på hans skönhet och renhet, i kontrast till den enögde Antikrist. c) Förutsägelser om Jesu återkomst Ett känt yttrande om Jesus säger att Jesus ska återvända som rättvis domare, för att bryta korset och döda svinen (Bukhari, Kitab al-anbiya). Jesus ska vid sin återkomst bekräfta att han är muslim, bl a genom att bedja i enlighet med imamen. Han förstör kristna symboler och ska regera efter muslimsk lag. Detta tänkes ske inom en snar framtid. Han ska föra bort Antikrist, som har förlett de trogna i Syrien, vilket vissa traditioner förknippar med en våldsam intervention. Under sju år upphör hatet men därefter behövs ändå en renande eld, vilket leder till en försonad natur. d) Jesu speciella meriter I uttalandena om profeterna sägs att Jesus föddes utan synd. Jesus och hans moder har inte berörts av djävulen. Men detta behöver inte betyda att Jesus var utan fel. Muslimer berättar att Jesus själv medger att han haft fel (vid anklagelsen mot en man om stöld). Muhammed upprepar några av Jesu titlar från Koranen. Han kallas Tjänare och Apostel som Muhammed men också hans Ord. Sammanhanget säger dock att ingen får dyrkas utom Allah. 5
e) Likheter med evangelierna Det är intressant att vissa liknelser från Muhammed kommer nära Jesu liknelser. Muhammed berättar exempelvis om arbetarna i vingården. Men poängen är där att muslimer får dubbel ersättning, trots att de kommit senare. En text som återkommer är Matt 25 där Muhammed upprepar Jesu beskrivningar av godhet mot dem i fängelse etc. En annan likhet är Herrens bön i samlingen hadith. Denna bön adresseras dock inte till Fadern utan till Herren. Vår Herre Gud som är i himlen, helgat varde ditt namn. Ditt rike är i himlen och på jorden, och även som barmhärtigheten är i himlen, så må den också vara på jorden. Förlåt oss våra skulder och våra synder, för du är det godas Herre. Sänd ner barmhärtighet från din barmhärtighet och helande från ditt helande till de lidande, att de må börja helas. Bönen Fader vår är känd av oss. Med den som bakgrund kommenterar vi nu muslimernas viktigaste bön, inledningskapitlet i Koranen. Även om denna sura inleder Koranen är detta inte det första som uppenbarades för Muhammed. Den har följande lydelse: I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn! Lov och pris hör Gud till, all världens Herren (Neh 9:6), Den barmhärtige Förbarmaren (2 Mos 34:6), Domedagens Konung (1 Mos 18:25)! Dig dyrkar vi, och dig anropar vi om hjälp (2 Krön 14:11, Ps 115:11). Led oss på den rätta vägen (Ps 25:4, Ps 86:11), deras väg, vilka du bevisat nåd, vilka ej drabbats av vrede och som ej far vilse (Ps 1:1-6)! Mycket av detta överensstämmer med bibelversar i GT, vilket Ratiq visar i en lista (här infogade ovan i bönen). Relationen är som mellan tjänare och herre, medan Jesus beskriver Gud som Fader. Samtidigt kan en kristen instämma i att Gud är hela världens Herre. Kristna tror även att Gud är Förbarmaren. En muslim får lära sig att Gud förlåter dem som överträder hans lag, därför att hans barmhärtighet är gränslös. Men enligt kristen tro är Gud även den rättfärdige. Det måste därför finnas en Frälsare, som tillgodoser kraven på rättfärdighet och helighet. Jesus representerar både Guds barmhärtighet och helighet. Muslimerna saknar erbjudande om en sådan lösning för syndare. Sammanfattning Denna genomläsning visar att det är Muhammed och inte Kristus som är den centrala gestalten. Han fullbordar i sig själv funktionen som Profet. Jesus värderas högt men i den meningen att det finns en gradvis utveckling i profetskapet fram till den fulländade uppenbarelsen. Muhammed är den definitive muslimen och prototypen för mänsklig fullkomning. Vördnaden av Muhammed går längre än till att bara vara förmedlaren av uppenbarelsen. Särskilt i sufismen ses han som bärare av gudomligt ljus och ett uttryck för gudomliga attribut. Även om de ifrågasätts av vissa, tillskrivs profeten ett antal under. Särskilt viktigt är undret att han vid en himmelsfärd har överskridit gränsen för tid och rum. Men de vanligaste handlar om naturunder: att splittra upp månen, få ett palmträd att gråta, få vatten att flyta från fingrarna och ökning av dadlar efter Profetens välsignelse. Per-Axel Sverker 6
7