RAPPORT Sjöviksseminariet Palestina-Israel 14-16 juni 2013 Modiga och drabbade kvinnor i kamp för frihet och fred i Palestina/Israel Om rätten till vatten i Palestina/Israel
2 Sjöviksseminariet 2013 samlade 115 deltagare. Sammanfattning Den 14-16 juni 2013 genomfördes för elfte året i rad ett Palestina-Israel seminarium på Sjöviks folkhögskola under tre försommardagar med stöd av Folke Bernadotteakademin. Årets seminarium samlade 115 deltagare fredag - söndag. Dagen efter seminariet, måndag 17 juni, genomfördes möten i Stockholm med intresserade politiker och organisationer. Temat för årets Palestina-Israel seminarium var en kombination av vattenfrågan, dvs den stora bristen på vatten för den palestinska befolkningen och kvinnornas speciella utsatthet under ockupation. Modiga och drabbade kvinnor i kamp för frihet och fred i Palestina/Israel var utgångspunkt för seminariet, men vattenfrågan var högaktuell och det växte fram ett behov av att även belysa denna fråga ingående. Därför inbjöds även experter på vattenfrågan till seminariet. Det är många organisationer involverade i seminariet, vilket ger en bra bas. Det erbjuder olika infallsvinklar vid diskussioner och många bidrar med kunskap i ämnet. Här ges också en bra chans till att skapa nya nätverk eller upptäcka solidaritetsarbete som man kan engagera sig i. Palestina-Israel seminariet äger rum i en naturskön miljö i Södra Dalarna. I samlingslokalen Jubel (bilden ) äger de flesta programpunkter rum.
3 Vattenfrågan är en fråga som mäste lösas för att de palestinska samhällena ska kunnaöverleva. Kvinnornas situation lokalt diskuteras vid ett möte i Al Karmel Center i Yatta på Västbanken Bedömning och analys av projektets utfall De mål som sattes upp för seminariet var: (1) Informera om och diskutera aktuell situation i Palestina-Israel. (2) Speciellt lyfta fram kvinnornas utsatthet i det palestinska samhället och belysa den fredskamp som förs både av palestinska och israeliska kvinnogrupper. (3) Ge kunskap om vattenfrågan, som är en av de mest oroande frågorna på agendan just nu när det gäller Palestina-Israel. Den palestinska befolkningen i Gaza har en oerhörd brist på vatten. På Västbanken är det på vissa håll motsvarande brist och där finns ett växande problem med att de israeliska bosättningarna tar oproportionerligt stor del av tillgången på vatten. (4) Uppföljning av vissa frågor från seminariet 2012 vad gäller beduinerna i Negev. Dessa fyra mål har uppnåtts under seminariet och inga särskilda hinder har uppstått. Enligt utvärderingarna har alla deltagare fått ökad kunskap generellt och betydligt ökad kunskap gällande frågor om kvinnors situation och vattentillgången och vattenfördelningen. Projektets genomförande Planeringsmöten har hållts i Stockholm, eftersom de flesta av de arrangerande organisationerna har sitt säte i Stockholm. Samordning har för övrigt skett via mail och telefon. Gruppen kom fram till att vi framför allt skulle satsa på tidigare nämnda huvudfrågor. Planeringsgruppen beslutade ha föredrag, paneldebatter, workshops, film med diskussion, kulturinslag med anknytning, utställning och bokbord.
4 Evert Svensson, 88 år, inledde. Inledning av Evert Svensson Seminariets första punkt var ett tal av Evert Svensson. Han var ombedd att ge ett perspektiv bakåt och ge en reflektion över dagsläget i Mellanöstern. Evert Svensson fyllde 88 år under seminariet. Han är en veteran i Sverige vad gäller engagemanget i Palestina- Israel. Som socialdemokratisk riksdagsledamot i så lång tid som 34 år och ordförande i Broderskapsrörelsen (numera Socialdemokrater för Tro och Solidaritet) under många år, ägnade han mycket tid och energi åt att förbättra situationen för palestinier och israeler. Han gav bland annat glimtar från början på 1970-talet, då det inte fanns stor förståelse för kritiken av Israel. Han och andra engagerade förde emellertid samtal med Olof Palme och dåvarande utrikesminister Sten Andersson om palestiniernas utsatthet. Ett genombrott blev Olof Palmes inbjudan av PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige 1983, som skedde på initiativ av Evert Svensson. - Den största sorgen för min del är att Labor, arbetarpartiet i Israel, inte har tagit tag i fredsfrågan. De har haft många tillfällen att skapa fred på en rätt grund, men de har aldrig tagit chansen. - Jag kan inte låta bli att jämföra med hur de inflyttande till Nordamerika behandlade indianerna och tog deras land. Många år senare kunde de inse detta och ångra sitt handlande. Kanske samma sak kommer att ske med israelerna en gång. Film som del av en kamp Den kvinnliga palestinska dokumentärfilmaren Wafa Jamil Espvall, ursprungligen från Gaza, numera boende i Ramallah, gav en intressant bild av hur det är att jobba med film som en del av motståndet mot ockupationen. I mitten på 1990-talet flyttade hon från Gaza för att studera media på Bir Zeit University på Västbanken. Hon började redan 2000 med dokumentärfilm och fick 2003 ett pris som bidrog till att hon kunde jobba vidare. 2008 gjorde Wafa Jamil Espvall filmen Hamas under Palestine, som kritiserade såväl den israeliska ockupationen, som Hamas och Fateh. Efter att filmen haft skandalartad premiär hotade Hamas henne till livet och det är fortfarande farligt för henne att försöka återvända till Gaza. Wafas erfarenhet är att film kan påverka många på ett starkt sätt, genom att man skildrar verkligheten så tydligt. Hon har mött mycket kritik för att hon som kvinna går in på ett traditionellt manligt område, men det har också gjort henne stark, säger hon. Dokumentärfilmaren Wafa Jamil Espvall är intensiv när hon berättar om sina erfarenheter.
5 Problemet med den extremt orättvisa fördelningen av vatten mellan israeler och palestinier beskrevs och analyserades av Alex Abu Atta (t v) från organisationen EWASH och av Jan-Erik Gustafsson från KTH i Stockholm. Vattenfrågan - ett stort och komplext problem Ett grundläggande problem är att det är brist på vatten i området där Israel-Palestina ligger. Man bör därför vårda vattenkällor, hushålla med vattnet och ständigt söka nya vägar att få fram vatten till befolkningen. Israel arbetar på detta, men har en fördelning av vatten i dag som i hög grad missgynnar den palestinska befolkningen. Tydligast blir det i en jämförelse mellan vattentillgången för de israeliska bosättarna på Västbanken och den palestinska befolkningen. Bosättarna använder 81 gånger mer vatten än palestinierna. Den israeliska muren på Västbanken byggdes så att 136 palestinska brunnar inte längre är tillgängliga för palestinierna. Ett annat gigantiskt problem är att israelisk militär kontinuerligt förstör palestinska vattencisterner och brunnar. Skälet sägs vara att man inte har tillstånd för dessa, men den analys EWASH och andra miljöorganisationer gör är att det inte är rimligt. - Man måste söka tillstånd till och med för att dra ett rör, men det brukar aldrig beviljas, säger Alex Abu Atta, EWASH. EWASH står för the Emergency Water And Sanitation/Hygiene group och är en aktiv organisation bildad 2002. De arbetar både på Västbanken och i Gaza. Prognosen är tyärr att 2016 kan 1,6 miljoner invånare i Gaza vara utan användbart vatten, enligt EWASH. Jan-Erik Gustafsson är mycket aktiv med vattenfrågan i området som forskare på KTH. Till- Vattenproblem i Jordandalen Muhammed Othman, aktivist som främst har arbetat med organisationen Stop the Wall, bidrog också i frågan om vatten för palestinska byar. Han har producerat en bok om vattensituationen i Jordandalen, där han hör hemma. Han är mycket aktiv för att bekämpa den israeliska bosättningspolitiken. För närvarande arbetar han med produktion av en film om ungdomar i västbanksstaden Qalqilya. Muhammed Othman, mångsidig aktivist från Jayous på Västbanken.
6 Om palestinska kvinnors situation talade bland andra Hanan Abu Nasser från Gaza (t v), Anna Björkman från organisationen Kvinna till kvinna (mitten) och Sanaa Abuarram från Al Karmel Center i Yatta på södra Västbanken. Palestinska kvinnor- dubbelt utsatta Hur det är att vara ung kvinnlig studerande i Gaza i dag, berättade Hanan Abu Nasser. Hon anser att det finns ett mycket starkt tryck på unga kvinnor i Gaza att uppföra sig enligt de regler det manliga patriarkala samhället önskar. Det har blivit stora försämringar på senare år, anser hon. - Det handlar om klädkod, om att man inte får vara ute på stan om det inte finns män med som vaktar och att man inte får fatta beslut om sitt privata liv som ung kvinna. Hanan berättar att om en ung kvinna kommer till en polisstation och anmäler att hon har blivit misshandlad, kan första frågan bli: Vad hade du gjort innan? Fokus blir i den stunden alltså inte på att kvinnan är offer och att en man har slagit henne utan fokus blir på hennes egen skuld i det som har hänt. De palestinska kvinnorna på Västbanken och Gaza är utsatta för ockupationens verkningar, men de är också utsatta för det patriarkala systemet, där traditionen är att mannen har fördelarna och kvinnan får finna sig i det. Sanaa Abuarram arbetar med ett kulturcenter i byn Al Karmel i staden Yatta på Södra Västbanken. Hon berättar att man har kvinnogrupper och försöker bland annat se hur man kan finna sysselsättning för kvinnorna för att skapa mer oberoende och självständighet. Över huvud taget ger centrets kvinnogrupper många en chans att träffas och prata om sina problem. Det är viktigt att man som kvinnor arbetar tillsammans med det som är svårigheter i tillvaron, menar Sanaa. Anna Björkman har länge arbetat genom organisationen Kvinna till Kvinna för att stödja kvinnors aktiviteter i palestinska städer och byar. Man har uppmuntrat kvinnors deltagande i fredsarbete. - Men för att kvinnorna ska kunna arbeta för fred, krävs också att de är politiskt aktiva, säger Anna Björkman. Dokumentärfilmaren Wafa Jamil Espvall deltog aktivt i samtalet om kvinnornas situation och gav ett värdefullt bidrag omkring sin uppväxt i Gaza och även om rollen som kvinnlig dokumentärfilmare. Hon hade upplevt att en kvinna måste var oerhört stark för att klara pressen av manssamhället i den traditionella arabiska miljön. Dels måste man stå på sig för att uppfostra sina döttrar med självständighet, menade hon och dels måste man våga vara obekväm och ta kritik när man tror på att det man gör är rätt.
7 Militariseringen oerhört stark i det israeliska samhället - Do we have a country with an army - or an army with a country? Den frågan ställer sig den israeliska fredsaktivisten Lihi Joffe. Lihi arbetar inom den israeliska organisationen New Profile, som bildades av kvinnor som inte ville se sina barn växa upp med militär och våldsutövning som ideal. I Israel är militärtjänsten positivt uppmärksammad redan i tidig skolålder. Exempelvis uppmanas barn och föräldrar att skicka ett paket med godis till någon speciell militär enhet. Det skapar en relation till den militära gruppen och man uppmuntrar sedan den kontakten. - Allt genomsyras av militären i Israel, anser Lihi och ger som exempel reklamen. När man gör reklam för medicin mot bröstcancer, kopplas det till armén, trots att det inte hör ihop på något sätt. Sportartiklar, kläder med mera kopplas gärna ihop med soldater och vapen. Lihi Joffe är oroad över våldet i det israeliska samhället. Redan vid 16,5 års ålder får minst 65 % av de israeliska ungdomarna - av båda könen - ett starkt band till militären. Då registreras man i armén och blir intervjuad under skoltid om vad man passar till. Därefter är grupptrycket hårt på att man ska stödja det militära. Den israeliska skolan vill inte uppmuntra till kritiskt tänkande hos ungdomarna, för då skulle kanske allt fler börja ifrågasätta systemet, menar Lihi Joffe. Trots allt finns det ungdomar som protesterar och vägrar gå in i armén. De straffas ofta med fängelse. Dessa ungdomar stöds av organisationen New Profile. Fem workshops engagerade seminariedeltagarna Under lördageftermiddagen fick deltagarna på seminariet välja på en av fem workshops, där de kunde fördjupa sig i följande ämnen: 1) Rättvisa och vatten (valdes av 25 personer), 2) Stärka kvinnor i det civila samhället (12 personer), 3) Film under ockupation (10 personer), 4) Vilken frihet har kvinnor i Gaza 2013? (15 personer) 5) Hur skyddar man ungdomar från ett militariserat samhälle? (33 personer) Det blev livliga diskussioner och möten mellan personer med speciella intressen. Hanan Abu Nasser från Gaza leder en workshop (t v) där det fanns möjlighet att sätta sig djupare in i kvinnornas situation i Gaza. Flest deltagare samlade workshopen med Lihi Joffe (t h) om israelisk militarisering.
Vid en samling i kapellet med ljuständning för att hedra offren i konflikten, medverkade Falu Fredskör, vilket blev oerhört uppskattat. 8 Uppföljning med möten i Stockholm Dagen efter Sjöviksseminariet, måndag 17 juni, hölls två möten i Stockholm med de medverkande gästerna. En samling med Palestinagrupperna och en samling i Palmecentrets lokaler med politiker och representanter för organisationer närvarande. Samtalet kom att röra sig mycket om vattenproblematiken och vad man kan göra för att påverka i den frågan. Hur lyckats nå målgruppen? Marknadsföring. Efter att ha genomfört elva Sjöviksseminarier står det helt klart att personer med intresse för Palestina-Israel ser detta årliga arrangemang som en viktig träffpunkt och ett viktigt tillfälle för kunskapsinhämtning. Hit kommer personer som redan satsar tid och engagemang på att få till stånd en bättre utveckling för israeler och palestinier, men också unga människor och nykomna till Sverige som börjat intressera sig för området. Vi försöker särskilt nå ungdomar, politiker och media. Glädjande nog når vi en bra blandning. Det kommer alltid ett stort antal unga människor och det kommer äldre och internationellt erfarna. Genom de nätverk som finns engagerade i Israel-Palestina frågor sprids kunskap om Sjöviksseminariet. Annonsering och utskick samt utläggning på medarrangörernas hemsidor är betydelsefullt. Bedömningen är att man alltid kan nå fler, men att det i dag finns en ganska god medvetenhet om att Sjöviks-seminariet äger rum i juni månad. Utvärderingar Även i år gjordes en skriftlig utvärdering i slutskedet av seminariet. Det var genomgående mycket positiva svar. Deltagarna hade fått ökad kunskap i ämnet. Många hade fått ökat engagemang och skaffat sig nya kontakter och utökat nätverk. Många betonar att Sjöviksseminariet behöver fortsätta finnas ungefär i den form det har, eftersom solidaritetsarbete kan vara tungt och då blir seminariet den inspirationskälla som behövs. Det kommer många förslag på talare och aktiviteter för kommande år. En egen utvärdering har gjorts av representanter för arrangörerna. En del förbättringar bör göras i de praktiska arrangemangen kommande år. Samarbetspartners i projektet Arrangörer av Sjöviksseminariet 2013 var följande organisationer: Sjöviks folkhögskola, Palestinagrupperna i Sverige, Kristna Fredsrörelsen, Judar för Israelisk Palestinsk Fred, Palestinska föreningen Stockholm, Studieförbundet Bilda, Södra Dalarnas FNförening, Svenska Palestinakommittén och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Det finansiella stödet av Folke Bernadotteakademin är mycket värdefullt och en förutsättning för att Sjöviksseminariet ska kunna genomföras. Lena Lönnqvist