Döden från djupet: Günther Prien Ubåtskrigen under andra världskriget handlade mest om att avbryta fiendens sjökommunikationer. I många fall var det för den dolde jägaren som att skjuta på sittande fågel när intet ont anande handelsfartyg kröp in i hans torpedsikte. De verkligt riskabla och dramatiska ubåtsoperationerna utfördes inne i motståndarens marinbaser, oftast av miniubåtar. Undantaget är den tyska ubåten U-47:s inträngning i den brittiska marinbasen Scapa Flow, som fortfarande räknas som en av de djärvaste ubåtsoperationerna någonsin. av johan lupander, militärhistorisk författare Günther Prien föddes 1908. Efter en karriär till sjöss som inleddes på segelfartyg redan 1923 fick han civilt kaptensbrev år 1932, men fick gå i land eftersom arbeten till sjöss saknades under den rådande depressionen. Efter Hitlers makttillträde året därpå påbörjades en upprustning även av den tyska flottan. De värvade med glädje Prien i sin tjänst, där han snabbt avancerade från vanlig matros till ung officer i ubåtstjänst. Efter att ha kvalificerat sig genom tjänst under krigsliknande förhållande (spanska inbördeskriget) som sekond på U-26 utnämndes han i december 1938 till fartygschef för den splitternya U-47. omöjligt uppdrag Efter ett första patrulluppdrag i krigets början erbjöds Prien att utföra ett uppdrag vars svårighet och farlighet var uppenbar en inbrytning i den stora brittiska marinbasen Scapa Flow på Orkneyöarna norr om Skottland. Två liknande försök hade misslyckats under första världskriget. Genom tillgången på aktuella flygbilder var dock underrättelseläget vida bättre nu. Dessutom hade en annan ubåt tillbringat en vecka utanför Scapa Flow för att klarlägga fartygsrörelser och användningen av de olika inloppen. Scapa Flow är ett flera landmil brett vattenområde som skyddas mot havet utanför av en vid krans större öar. Mellan dessa finns sund av olika bredd. Tidvattnet kan emellertid vara mycket kraftigt och utgör en påtaglig svårighet för fartyg som vill passera ut eller in genom dem. Marinbasen hade sedan första världskrigets slut stått Günther Prien, der Stier von Scapa Flow (tjuren vid Scapa Flow), på ett fotografi taget 1940.
oanvänd. Först inför det nya krigsutbrottet hade området tagits i bruk igen, dock utan att dess försvars installationer ännu hade genomgått någon nämnvärd modernisering. U-47:s anmarsch mot målet skedde med största försiktighet. Under dygnets ljusa timmar låg hon på Nordsjöns botten och väntade på att fortsätta sin färd i skydd av mörkret. Planen var att avvakta tidvattnets vändning strax efter midnatt natten mot den 14 oktober och då ta sig in i övervattensläge genom Kirk Sound. När U-47 gick upp i ytläge sent på kvällen upptäckte Prien till sin förskräckelse att ett kraftigt norrsken prydde himlen och ökade risken att ubåten skulle upptäckas. Det fanns dock en fördel med denna naturens intervention: Landkonturerna och de försänkta skeppen i sundet blev mycket lättare att se. Efter att först ha navigerat fel och så när varit på väg in i fel sund passerade U-47, med dånande dieselmotorer, efter en lät grundkänning in genom ett bara omkring etthundra meter brett gap mellan de försänkta skeppen i Kirk Sound. A remarkable exploit of professional skill and daring. winston churchill i lejonets kula Väl inne i Scapa Flow upplevde Prien och hans män på ubåtens brygga något av en antiklimax. Inga fiendefartyg syntes till! Det kunde inte ubåtschefen veta, men bara dagen innan hade nästan hela brittiska Home Fleet gått till sjöss och lämnat större delen av basområdet tomt! Efter att ha avspanat södra delen av Scapa Flow så gott det gick i mörkret skymtade man i alla fall längre norrut ett eller möjligen två fartyg som diffusa skuggor. När U-47 gick närmare identifierade man dem som ett äldre slagskepp av Royal Sovereign-klassen och längre norrut med stöd av färska flygfotografier slagkryssaren Repulse. U-47 hade fyra förliga torpedtuber med nya elektriska torpeder typ G7e och dessa klargjordes nu för skott två mot vardera målet. På ett avstånd av mindre än tvåtusen meter beordrades skott. Det bar sig emellertid inte bättre än att en av torpederna vägrade att ge sig iväg. I nattmörkret väntade man oroligt på att torpederna skulle nå sina mål. Efter omkring tre minuter syntes en explosionsflamma, strax följd av ett välbekant detonationsbuller genom vattnet. Därefter ingenting. Det skulle senare visa sig att träffen hade tagit i fören på slagskeppet och att identifieringen av slagkryssaren var helt fel det rörde sig om ett betydligt mindre flygdepåfartyg. U-47 girade nu helt runt för att få sin aktra tub att bära, samtidigt som omladdningen av de förliga tuberna pågick febrilt. Den ensamma aktre torpeden avlossades utan att något resultat kunde skönjas. Efter omkring tio minuter girade ubåten på nytt mot nordväst för att försöka igen, nu med tre torpeder beredda. Klockan 01.13, på ett avstånd om cirka 1 500 meter, gick den nya salvan iväg. Nu blev resultatet över förväntan. Minst två torpeder träffade och målet slagskeppet Royal Oak, veteran från Skagerackslaget 1916 kapsejsade långsamt i en serie av sekundärdetonationer. Fler än 800 man omkom. idol i tredje riket Efter denna framgång ville inte Prien tänja sin lycka ytterligare, utan inledde en reträtt genom samma sund som de hade kommit in genom. Detta var dock ingen lätt sak. Tidvattnet hade nu Royal Oak ingick i Royal Sovereign-klassen, som byggdes 1913 1917. Systerfartygen hette Ramilles, Resolution, Revenge och Royal Sovereign. Fartygens deplacement var från början 31 200 ton, men ökades 1937 till 33 000 ton.
Royal Oak avlossar en mäktig bredsida. Den tyska propagandan gjorde ett stort nummer av Royal Oaks undergång, men faktum var att hon var ett av de äldsta slagskeppen i Royal Navy. Hon var modern vid tiden för Skagerrakslaget 1916, men omodern vid krigsutbrottet 1939. Ubåtsanfall in i fientliga hamnar under andra världskriget Utförare Ubåtstyp Tidpunkt Mål Plats Resultat Tyskland Konventionell Okt. 1939 Ej specificerat Scapa Flow Royal Oak sänkt. Italien Bemannad torped Sept. 1941 Ej specificerat Gibraltar Två tankfartyg och ett transportfartyg sänkta. Italien Bemannad torped Dec. 1941 Brittiska slagskepp Alexandria Två slagskepp svårt skadade. Japan Mini Dec. 1941 Slagskepp Pearl Harbor Inget. Japan Mini Mars 1942 Slagskepp? Sydney Flytande barack sänkt. Italien Bemannad torped Maj 1943 Ej specificerat Gibraltar Tre transportfartyg sänkta. Italien Bemannad torped Aug. 1943 Ej specificerat Gibraltar Tre transportfartyg sänkta. Storbritannien Mini, större Sept. 1943 Tirpitz Altafjord Tirpitz svårt skadad. Storbritannien Mini, större Aug. 1945 Tunga kryssare Singapore En kryssare svårt skadad. vänt och strömmade från havet utanför in i Scapa Flow med omkring tio knops fart. Det krävdes en skicklig rorgängare för att följa Priens direktiv och lirka U-47 genom en trång öppning mellan ett sänkt fartyg och land. Risken att kastas på tvärs i strömmen och stöta mot endera hindret var uppenbar. Vid hemkomsten blev U-47 och Günther Prien ett tacksamt objekt för den tyska propagandan. Spökskrivare producerade med föga hjälp från Prien ett självbiografiskt hjälteepos som även kom att översättas till svenska: Min väg till Scapa Flow. Propagandan slår igenom i skildringen av mötet med Führern för att ur dennes hand emotta riddarkorset. döden i djupet Prien genomförde ytterligare åtta patrulluppdrag med U-47 fram till mars 1941 och sänkte ytterligare 27 fartyg. Defekta torpeder berövade honom
emellertid flera framgångar av betydelse. Således fördetonerade en torped så nära akterskeppet på den brittiska tunga kryssaren Norfolk att hennes sjöflygplan blåstes överbord. Vid ett annat tillfälle, utanför Nordnorge, sköt U-47 totalt åtta torpeder i två anfall mot stationära mål, utan en enda träff. Ett par dagar senare missade Prien ett dubbelskott mot slagskeppet Warspite under mycket goda betingelser. Svårt frustrerad avbröt han uppdraget och kommenterade till ubåtsvapnets chef Dönitz: Ni kan knappast begära att jag skall slåss med atrapper! Orkneyöarna Mainland Scapa Flow Scapa Flow PEGASUS ROYAL OAK Andra torpedsalvan 01:13 U-47 Scapa Pier Första torpedsalvan 00:58 Kirk Sound Saint Mary s Opålitliga torpeder De tyska ubåtarna besvärades under det första krigsåret av opålitliga torpeder. Problemen tog sig uttryck i att torpeder kunde missa även under optimala förutsättningar (stillaliggande mål) eller att de antingen detonerade för tidigt (innan de hade nått sitt mål) eller blev blindgångare. Prien och U-47 skulle flera gånger drabbas av dessa svårighe Skottland Glasgow Aberdeen Burray South Ronaldsay U-47 och räden mot Scapa Flow. Den frustande tjuren är ubåtens emblem. U-47:s sista offer ett svenskt fartyg! Det svenska lastfartyget Rydboholm på 3 200 ton var byggt vid Götaverken år 1933 och tillhörde Svenska Amerika-Mexicolinjen AB. Den 26 februari 1941 ingick hon i den brittiska konvojen OB-290 som hade avseglat från Liverpool mot amerikanska hamnar och nu befann sig cirka trehundra kilometer väster om Irland. I gryningen anfölls konvojen av U-47 under befäl av Günther Prien. I ett par anfall lyckades han träffa inte mindre än fyra handelsfartyg med torpeder, av vilka tre senare sjönk. Ett av dem var Rydboholm, som skadades av en torpedträff framme i bogen. Vatteninströmningen gjorde att förskeppet sjönk så djupt att propellern i aktern kom ovanför vattenytan och fartyget blev stillaliggande. Besättningen på 26 man (och två passagerare) övergav fartyget i en livbåt. När Rydboholm ännu efter flera timmar inte visade några tecken på att sjunka återvände man till fartyget. Senare på dagen ökade vind och sjögång i styrka, vilket det skadade fartyget inte kunde klara. Innan hon sjönk hade alla ombord räddats av den brittiska korvetten HMS Pimpernel. Rydboholm blev synbarligen Priens sista sänkning.
Günther Priens och U-47:s öde Efter sänkningen av eftersläntraren Holmelea den 28 mars utförde U-47 och Prien bara ett känt torpedanfall till när han den 7 mars 1941 med två torpeder träffade det norska valkokeriet Terje Viken. Hon höll sig dock flytande tills hon torpederades igen av U-99 under befäl av den berömde Otto Kretschmer. Det sista radiomeddelandet från U-47 uppfångades samma dag. Därefter blev det tyst. Under många år trodde man allmänt att U-47 sänkts av den brittiska jagaren Wolverine, som dagen därpå utfört en serie sjunkbombsanfall mot en undervattenskontakt. Senare granskning av dokument visar dock att målet för dessa anfall var en annan ubåt (U-A, som undkom med skador). Fältet är därmed öppet för spekulationer. Var det ett anfall av två brittiska korvetter i området, ett manöverfel, en kretsgående torped eller en kollision som blev ödesdiger för U-47, Prien och hans besättningen på 44 man? Det lär vi aldrig få veta. Günther Prien blev en av ubåtskrigets framgångsrikaste chefer som sänkte eller skadade 39 fartyg till ett deplacement om cirka 255 000 ton. Hans berömda sänkning av Royal Oak fick dock ringa betydelse för krigets fortsättning hon var ett av Royal Navys äldsta och långsammaste slagskepp. Efter mer än ett års krig visade det sig att problemen hade flera orsaker: För att torpeden skulle hålla inställt djup användes ett litet kärl som innehöll luft under normalt atmosfärtryck som referens. Detta visade sig emellertid ofta vara otätt, samtidigt som lufttrycket inne i ubåten under längre vistelse under vattnet ökade så att det översteg atmosfärtrycket. Genom kärlets otäthet ökade trycket inuti detta, vilket rubbade referensen för torpedens djupinställning och fick den att gå djupare än avsett. Därmed kunde torpeden gå alltför djupt under målet för att utlösa magnetdetonatorn (se nedan). Tyska torpeder var (liksom brittiska och amerikanska) utrustade med en magnetdetonator som skulle utlösa den vid passage under målet och där vålla maximal skada. Vad konstruktörerna hade missat var att det jordmagnetiska fältet på nordliga breddgrader har en annan vinkel än längre söderut, vilket störde detonatorns funktion så att den antingen kunde utlösas för tidigt eller inte alls! Günther Prien och resten av U47:s besättning hyllas vid hemkomsten till Tyskland. Prien kom att sänka ytterligare 27 fartyg, men det är för räden mot Scapa Flow han har gått till historien. För torpedernas konstruktion och utprovning ansvariga chefer ställdes senare inför krigsrätt. Det kan nämnas att brittiska flottan redan i krigets inledning monterade bort sina magnetiska detonatorer. I den amerikanska flottan fick ubåtscheferna i vad som kan beskrivas som en av krigshistoriens största teknologiska skandaler strida med defekta torpeder de två första krigsåren. q