PROGRAM 160. 3 MOS. 12: 1-8. (Introd. 0:35.) Välkommen - till fortsatt vandring: "Vägen genom bibeln" I dehär programmet,skall vi vandra genom 3 Moseboks 12 kapitel I förra kapitlet lärde vi om syndens yttre karaktär - genom lagarna om rent och orent, talades om synden som smittar. Det talade om hur något blev orent genom beröring. Här i kapitel 12, riktas blicken mot syndes inre karaktär, syndens dolda väsen. Dvs, att vi blir inte bara syndare genom att komma i beröring med synden - men vi är smittade av synden från födseln. Kapitlet handlar om kvinnans reningsdagar efter en födsel. Alltså att synden överförs, genom arv. Den "natur" som vi ärvt, - är en syndig och fallen natur. Rom. 5,12 "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden..." Rom. 7,14. "Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden." Galaterne 3,22. "Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet åt dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. I de förra kapitlen såg vi hur Gud gav regler som gällde både kärlen i hemmet, som användes till matlagning och förvaring Och lagar om hur korn eller mat skulle förvaras. Och här möter vi nu, reningslagar vid förlossning. Varför så klara detaljer också om födsel av barn? Därför att i dom hedniska länderna runt Israel florerade mycken vidskepelse - i förhållande till en kvinnas orenhet när hon födde ett barn till världen. I den levitiska hushållningen, hindrades denna vidskepelse av att GUD givit klara instruktioner. Dessutom var det klara hygieniska fördelar, att praktisera detta - precis som när det gällde reglerna för husgeråd och matvaror. GUD hade omsorg för sitt folks fysiska liv, såväl som andliga. Och samtidigt undervisade Han dem (och därmed också oss) om den stora andliga sanningen; Att vi är födda med synd. Gud ger en dubbel-lektion om människans fall och upprättande. För oss fallna människor så är Guds sanning, ljuset från GUD, mycket ödmjukande - men också full av sann gudomlig tröst. Vår natur är en fallen natur, det gäller i vilket steg i utvecklingen vi än möter den. Från mors liv och till graven, bär vi på detta dubbla kännemärke: SVAGHET och SYNDENS SMITTA. TIME: 4:25.
Men idag, blir detta ofta glömt, av människan, - där hon vandrar fram i glittrande neonljus, suggererande musik, och en reklam som lovar oss en nästan evig ungdom, lycka och vänskap om vi bara blir med och dansar runt guldkalven - och köper deras produkter. Och det mesta handlar faktiskt om att sminka fasadem. - Ja, människan omges av glänsande fasader... Och människan har blivit otroligt uppfinnsam när det gäller att dölja den förödmjukande sanningen, att hon är en syndare. Människans svaghet och egensinne kamufleras, och på olika sätt sminkas fasaderna, så att,svagheten och förgängligheten, skall se ut som, kraft och härlighet - men det är egentligen ganska förgäves. För om människorna bara vågade stanna upp ett ögonblick, och tänka på hur liten och hjälplös hon kom in i denna värld, - och att hon snart skall lämna den, och bli till stoft! DÅ anar man något av hur intetsägande människans stolthet och fåfänglighet är. - Inför de stora frågorna är människan hjälplös, när det verkligen gäller... Men det är inte bara hjälplösheten som kännetecknar människan när hon föds in i denna värld. Men hon är också besmittad av synden - ja, hon föds in i vår värld som en syndare! Läran om denna princip, att människan är fördärvad från födseln; den är nästan helt förkastad idag. Även om människan tydligt, i allt hon gör, demonstrerar den sanningen, med en styrka som skakar världen. Våra nyhetsmedier är fulla av det. Och människans fördärv är ganska uppenbart. Och i Rom. 3,10-18. uttrycks det såhär i Guds Ord: "Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda, ingen som förstår, ingen som söker Gud. Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda. En öppnad grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar, deras mun är full av bitter förbannelse. På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod, förödelse och elände kantar deras väg, och fridens väg känner de inte. Gudsfruktan är främmande för dem." När vi ser en ung mor med en liten nyfödd baby i sina armar, vill vi så gärna drömma om, godhet, dygd och renhet. Men GUD målar för oss en annan bild av människan i dehär kapitlet. Det är inte en bild av dygd, godhet och hälsa. Den nyfödda talar till oss, om en fallen männsklighet. Om ett släkte som vänt GUD ryggen och som är räddningslöst förlorat - om inte GUD själv räddar henne. Människan behöver frälsas ifrån sig själv! Det som har hänt, vid en födsel är: Att; - MOR har född en syndare till världen! TIME: 8:30.
Det är allt hon kan föda fram, - eftersom både mor och far är syndare. Och som du minns från genomgången av 1 Mosebok, där GUD sa till den första kvinnan: 1. Mosebok 3,16 "Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn..." Och denna smärta är inte bara själva födselssmärtan. Men det talar också om möjligheterna att detta barn kan komma att krossa ditt hjärta - därför att detta barn är en syndare. Och både du och barnet och alla andra männsikor är födda in i en värld där syndens bägare flödar över... Och det mest tragiska, är att synden har så förblindat människan - att hon förkastar Hononom som är hennes enda räddning. Låt mig säja så enkelt jag kan: Jag tror på GUD! Sanningen är, att om det inte fanns något "Evigt liv"- om Gud inte fanns, så var det att vara människa det mest meningslösa av allt. Och hela livet på jorden en enda stor meningslöshet. Men hör detta du mödlösa människa: Det är inte meningslöst - GUD är livets mening. Och jag vill hellre ha Jesus, än all världens guld och rikdom. TIME: 10:20. Musik: "I`d Rather Have Jesus" ca: 0:25-0:30. TIME:10:50. Kassett: BESIDE STILL WATERS. Sida A. ============================================================== En av syndafallets förbannelser var, att födseln nu skulle präglas av smärta - En smärta för att föda ett liv till världen. Och som vi sa, inte bara den kroppsliga smärtan vid födseln, men också möjligheten att detta barn möjligen en dag kan krossa hennes hjärta.en oändligt djup tragedi ligger i orden i 1 Mosebok 3, när Gud efter syndafallet säger, som vi läser i: 1. Mosebok 3,16 "Och till kvinnan sade han: Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig. Jag tror det är detta Paulus talar om när han skriver ner vissa regler angående kvinnans plats i en officiell guds-tjänst. - Han säjer: 1. Timoteus 2,12 "Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla." TIME: 12:10. Han talar om det läromässiga ledarnasvaret i församlingen,
och jag tror att det är två orsaker till det. 1. ADAM blev skapad först. 2. När det gällde överträdelse, så var det kvinnan som först blev bedragen. Adam ble skapad först. 1. Timoteus 2,13. "Ty Adam skapades först och sedan Eva. Dessa ord säjer inte något, som på något sätt skulle betyda att mannen skulle var kvinnan överlägsen eller stå högre. Men det talar om skapelsens ordning och om ledarskap. 1 Tim.2:14."Och Adam blev inte bedragen, utan det var kvinnan som bedrogs och blev en överträdare." Och så följer alltså vers 15, i 1 Tim. kapitel 2. Och lägg nu noga märke till vad Guds Ord här säjer: "Men hon ska bli frälst genom sin kallelse som mor, om hon håller fast vid tro, kärlek och helgelse och för ett ärbart liv." i "NORSK BIBEL" är det översatt: "Hon skall bli frälst genom sin barnafödsel..." Men det betyder inte att en kvinna blir frälst genom att föda barn. Födseln frälsar inte - men hon skall bevaras frälst genom den - Dvs, hon blir inte oren så att hon förlorar sin frälsning, därför att hon föder en ny syndare till världen. Men det som frälsare henne är TRON. Och en av trons frukter är kärlek och ett liv i helgelse. Men hennes "orenhet" under lagen - (som 3 Mos. kapitel 12 talar om) - skulle påminna både man och kvinna att, en syndare har blivit född till vå_ värld. Liksom fortfarande i "Nådens tidshushållning" - smärtan, påminner oss alla om att en syndare blivit född, även om både mor och far är troende. TROENDE - är ju syndare som blivit benådade och blivit delaktiga i gudomlig natur. Men det betyder inte att dom är befriade från sin gamla natur. SYNDENS NATUR finns i männsikan också efter påmyttfödelsen - men synden skall inte längre råda över människan. När fångvaktaren i Filippi skräckslagen kastar sig ner för Paulus och Silas (Apg.16) och frågar: "vad skall jag göra för att bli frälst?" så svarar Paulus och Silas: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och ditt hus." Eller "Du och din familj..." som det står i en annan översättning. Då menar inte Paulus att fångvaktarens familj skall bli frälst därför att han trodde på Herren Jesus. - Och våra barn blir inte heller frälsta, därför att vi är är troende. TIME: 15:50. För mina barn har ju också min natur. Och min natur, ja, den har
Guds Ord och livets erfarenheter avslöjat så tydligt. Jag bär fortfarande på den gamla syndanaturen, även om Guds Ord och den helige Ande har givit mig del i en ny, gudomlig natur. Och ingen blir frälst på grund av sina föräldrars tro. Att det är en stor välsignelse att växa upp i ett hem där föräldrarna är troende, det är en annan sak. Det medför också ett större ansvar. Mina barn blir inte frälsta därför att jag är pastor. Men då frågar någon - Om min baby är syndare, från det ögonblick han är född och dör under födseln eller som spädbarn - går barnet förlorad, därför att det är en syndare? NEJ! I Adam, dog alla. Genom Adams och Evas fall, kom synden in i världen. Och genom synden döden! Men här i 3 Moseboks 12 kapitel, möter vi också försoningens kors. Först genom omskärelsen - genom vilket barnet blev inlemmat i Guds Israel och fick del i löftena. Och sedan möter vi korsets budskap också genom brännoffret och syndoffret, som befriade modern från all orenhet, och gjorde henne passande för att träda in i helgedomen, in i Guds gemenskap. Därför säjer också Jesus: Matteus 18,10 "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelska faders ansikte." Det kunde också ha varit översatt: Deras ande i himlen... När det lilla barnet dör - så går hans ande till sin Far i himmelen för att alltid vara hos Honom. VARFÖR? Därför att Jesus kom till vår jord och dog för syndare, och den lille har ännu inte nått den ålder där han är ansvarig. Det ögonblick han gör det - måste han välja Kristus. TIME: 17:30. CD: Artur E/ "Våra kära sånger" nr:18 ca:0:51. TIME: 18:20. Tonas ner mellan 0:51-55.(Sång:Jag vet ej den stund) ============================================================== 3. Mosebok 12,1-2. "Och Herren talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och det är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju dagar. Lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren." Hon är oren därför att hon har fött en syndare till världen. När Eva födde sitt första barn, så trodde hon att hon hadde fött frälsaren, när Kain blev fött (som vi minns från 1 Mos.) TIME: 19:05. Men hon hade fött en syndare - ja, faktiskt den första mördaren. Och nu påminde den levitiska reningscermonin, att dom som blev födda, var samma sorts baby som Eva hade fött till världen. Det finns ingen som gör det goda, inte en.
Och detta som den levitiska cermonin förkunnar, skall snart visa sig i livets vardag. När människorna vänder Gud ryggen. I stället för att vandra med GUD, kommer dom att praktisera den s.k. "nya moralen - som inte är något annat än den gamla synden. Hela livsfilisofien är fullständigt fel. Våra barn måste få kunskap i Guds Ord och uppfostras i samsvar med Skriften - och inte efter utvecklingsläran och gudlösa filosofer. En kultur utan GUD, för människan vilse. 3-4. "Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras. Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon skall inte röra vid något heligt och får inte heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar är till ända." Omskärelsen var var det yttre tecknet GUD gav Abraham, i samband med Guds pakt med Abraham. Vi ser att moderns orenhet uppdelades i två perioder. Först 7 dagar, därefter 33 dagar. Alltså 40 dagar tillsammans. Att vara född av judiska föräldrar, gjorde honom inte delaktig i pakten, om han inte blev omskuren på 8 dagen. Varje Israelit var först och främst ett Adams barn och född utom pakten. Det är det Paulus menar i Romarbrevet 9:6-7. "Inte så att Guds Ord skulle ha blivit om intet! Inte alla hör till Israel som härstammar från Israel. Inte heller är de alla barn av Abraham för att de hör till hans avkomlingar." Den naturliga födseln kan inte föra en människa i ett rätt förhållande till GUD! - GUD är inte skyldiga oss något! Han sände sin Son, till oss, endast av NÅD! Moderns totala reningstid var 7+33 = 40 dagar. Och det bekräftar för oss att reningscermonin hade en renande betydelse. Vi kan säja, att det var GUDs sätt i Gammal-testamentlig tid, at säja: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma till mig" Det är intressant att lägga märke till att JESUS blev omskuren på den åttonde dagen. Han blev förd till templet efter Marias 7 reningsdagar, så som den levitiska lagen beskrev. (Luk. 2:21-23) MARIA var en syndare - även om hon födde en syndfri Frälsare! Att hon födde JESUS, frälste henne inte. Det enda som kunde frälsa henne var - en ny födsel, dvs. genom personlig TRO, ta emot Jesus som sin Frälsare. Och bekänna Honom som Messias! JESUS belv omskuren för att MOSE LAG, skulle uppfyllas. Han kom för att uppfylla - inte förstöra eller förkasta. TIME: 23:20. Han kom till jorden som sann människa. Dvs, han föddes under lagen. Under samma villkor som oss. HAN blev verkligen ett med oss.
3. Mosebok 12,5. "Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening. Och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsflöde." Varför reningstiden fördubblades när det var ett flickebarn som föddes, det vet jag inte. Men tydligen var det så, att omskärelsen av gossebarnet - hade något att göra med att reningsdagarna reducerades. Dvs, omskärelsen tog bort något av förbannelsen. - Dessutom var det den allmänna meningen att blödningen efter födseln tog längre tid om barnet var en flicka. Kristi försoning och NÅDEN - skapar ett helt nytt förhållande. (Gal.9:27-29.) "Ni alla, som blivit döpta till Kristus, ni har iklätt er Kristus. Här är inte längre fråga om jude eller grek om slav eller fri, om man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Och tillhör ni Kristus, så är ni avkomlingar till Abraham och arvingar till löftet." 3. Mosebok 12,6-8. "Och när hennes reningsdagar är till ända, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Och han skall offra detta inför Herrens ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sin blödning. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har fött ett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn. Och om hon inte förmår bekosta ett får, så skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för henne, så blir hon ren." Modern offrade ett brännoffer och ett syndoffer till GUD. Och prästen bar fram offret för henne. Hon måste frambära ett offer. Detta talar om TRON på Herren Jesus Kristus! Med detta i sina tankar, är hon redo att uppfostra sitt barn, med denna utgångspunkt: Barnet är en syndare som måste TRO på Herren Jesus för att bli frälst till evit liv. När Jesus var född, så offrade Maria två turturduvor (som de fattiga som inte hade råd till annat), kunde bära fram som offer. MARIA var tvungen att offra - därför att hon var en syndare. Hon var inte syndfri! Men det bars inte fram något offer för JESUS eller av JESUS för han var utan synd. Han var offret för världens synder! Men låt oss ha helt klart för oss. Att vi är alla syndare. Både kvinnor och män. Och kvinnans orenhet i samband med att hon föder barn - betyder inte att GUD ser på samliv mellan man och kvinna som något mindervärdigt. Det Gamla Testamentet är klart i sitt höga syn på äktenskapet - som en Guds ordning som är under hans välsignelse. TIME: 27:35. Det är GUD själv som formar fostret i mors liv. Och även födseln är Guds verk. Och i detta ljus, är det ju helt klart att kvinnans födsel inte betraktas som något syndigt. Reningscermonin - är en förkunnelse om att föräldrarna är syndare
- barnet som fötts är en syndare - och Gud har en frälsningsplan för alla syndare. Dessutom hade reningscermonin stor hygienisk betydelse. Vi lever idag i en galen värld. Vår värld har vänt den Allsmäktige GUD ryggen, och GUDs dom börjar komma över vår värld. Och ondskan, och nöden i världen, demonstrerar den sanningen att det endast är syndare som föds till vår värld - och att alla människor behöver Guds frälsande NÅD. Du och jag behöver Kristi utgjutna blod - för att betala vår syndaskuld. HERREN VARE MED DIG! MÅ HANS VÄLSIGNELSE VILA ÖVER DIG! GUD ÄR GOD! TIME: 28:55.