Växter i Sipsalo och andra platser i Åbo med koppling till Linné och Kalm en inventering utförd av Linnés Historiska Landskap 2009. Rapport från Linnés Historiska Landskaps resa till Åbo 27-30 augusti 2009. Deltagare från Linnés Historiska Landskap: Rolf Jacobson, Mats Wilhelm Pettersson, Jan Helmer Gustafsson, Ing-Marie Munktell. Adjungerad: Mariette Manktelow. www.linnaeanlandscapes.org Sammanfattning Under en resa till Åbo i augusti 2009 undersökte det svenska kunskapsprojektet Linnés Historiska Landskap det biologiska kulturarvet efter Pehr Kalm (1716-1779) för att finna arter som kan vara relikter från Pehr Kalms odlingar och från Carl von Linnés trädgårdar i Uppsala. Totalt påträffades ett trettiotal växter med möjligt ursprung från Kalms och Linnés trädgårdar. Det intressantaste fyndet fann vi i resterna av Kalms trädgård vid gården Sipsalo: sex gamla exemplar av korgvide Salix viminalis, en art som Linné en gång odlade, men vars individ är borta sedan länge i Sverige. Där fann vi också rödvide Salix purpurea, en art som är känd som kvarstående från Linnés odlingar i Linnés Hammarby utanför Uppsala. Vid Kalms prästgård vid S:t Marie kyrka hittade vi en mycket gammal buske troligen av rosentry Lonicera tatarica. Även Åbo andra botaniska trädgård och Villnäs slott besöktes. Slutsatsen av Linnés Historiska Landskaps undersökning är att det värdefullaste biologiska kulturarvet efter Pehr Kalm i Åbotrakten finns i Sipsalo. De bevarade växterna har ett värde relevant i för den svenska världsarvsnomineringen The Rise of Systematic Biology. Det är av internationellt intresse att bevara Sipsalo för framtida generationer. Pehr Kalm studerade i Uppsala för Carl von Linné under 1740-talet och reste till Amerika 1748 1751 för att samla växter och djur. Efter återkomsten till Sverige bosatte han sig i Åbo där han blivit utnämnd till professor i naturalhistoria redan 1747. Han byggde upp en botanisk trädgård i Åbo och utförde experimentodlingar vid sin gård Sipsalo utanför Åbo. Växter fick han bland annat från Linné i Uppsala. I ett brev från Kalm till Linné den 11 juli 1758 anhöll han om frön från Akademiträdgården i Uppsala mycket intensivt: det jag ännu ödmiukast anhåller om frö, frö, frö, frö, frö, frö, frö. Förfrågan återkommer i brevets avslutningshälsning: Välborne Herr Archiatern och Riddarens ödmiukaste Tjenare Pehr Kalm, som tigger om frön, frön, frön, frön. Att Linné verkligen skickade växter till Kalm kan man utläsa ur Linnés brev den femte maj 1761 till biskop Carl Fredrik Mennander i Åbo där han berättade att han skickar 200 frön till Kalm. Likaså berättar han att han 1771 skickat nya fröer i ett brev från 22 april 1772. Sipsalo bär idag ett rikt kulturarv från Pehr Kalms botaniska verksamhet och är en av de platser som Linnés Historiska Landskap besökte. Foto Mats Wilhelm. En fråga man ställer sig är om de växter Kalm fick från Linné i Uppsala kan finnas kvar som ett biologiskt kulturarv. För att söka svar på den frågan reste den 27-29 augusti 2009 styrelsen för Linnés Historiska Landskap samt projektledaren för världsarvet The Rise of Systematic Biology Mariette Manktelow till Åbo för att bese de platser där Pehr Kalm bodde och arbetade från 1751 till sin död 1779. Målet var att inventera dessa platser och
söka efter kvarvarande populationer av växter från Kalms tid utifrån kunskapen om vilka växter som finns bevarade i Uppsala. Våra värdar under resan var byråchef vid Åbo akademi Johan Nikkula, historiker och amanuens vid Åbo Akademi Dr Laura Hollsten och överträdgårdsmästare vid botaniska trädgården i Åbo Arno Kasvi. Sipsalo Pehr Kalm fick Sipsalo i Hirvensalo utanför Åbo som en plats där han kunde utöva experimentella odlingar. Det är troligt att han här odlade många av de frön han fick från Linné i Uppsala. Sipsalo är idag i privat ägo. Arno Kasvi visade oss runt och visade de växter som han funnit vid sina inventeringar i området. De två viktigaste fynden vi gjorde här var rödvide Salix purpurea och korgvide Salix viminalis. Förutom dessa fanns 17 intressanta arter som kan härröra från 1700-talet. Laura Hollsten, Mariette Manktelow och Arno Kasvi gläder sig åt fyndet av korgvide Salix viminalis och rödvide Salix purpurea vid Sipsalo. Foto Mats Wilhelm. Rödvide Salix purpurea Rödvide växte i den södra kanten av det numera igenväxta gamla odlingsområdet, i ett dike vid åkern, väster om nuvarande ladugården. Minst två enorma buskar fanns där, vars stammar var stora och mycket gamla. Rödvide finns även som en kvarvarande växt från Linnés odlingar i Linnés Hammarby (Manktelow 2001a). Intressant nog är det planterat av Linné i Hammarby på samma vis som vid Sipsalo, i ett dike vid en åkerkant. Mariette Manktelow rapporterar till övriga i gruppen om det unika fyndet av rödvide Salix purpurea vid Sipsalo. Foto Mats Wilhelm. Rödvidebuskarna i Hammarby dokumenterades av en besökare 1772 Et slags Pil med rödaktiga smala blad (Salix rubra) wistes mig. Den skal wara långt förmer till bast, band och widjor än den tyska korgepilen. Jag fant det ock genom vridning. Härmed täncker T. [Linné] framdeles binda sin säd. (Manktelow 2001a). Rödvide i Kalms planteringar i Sipsalo med stammar lika enorma som de i Hammarby, planterade på exakt samma vis, tyder på att Linné skickat några kvistar till Kalm med instruktion om hur de skulle planteras och troligen berättat om deras nytta också. Detta gjordes troligen i sändningen 1771. Korgvide Salix viminalis Det intressantaste fyndet under vår resa gjordes alldeles intill rödvidebuskarna där det stod sex mycket gamla buskar av korgvide Salix viminalis. Denna art odlades av Linné i Uppsala Akademiska trädgård och fanns även på Hammarby enligt en förteckning av Linné med
förmodat årtal 1765 (Manktelow 2001b). Idag finns inga exemplar kvar i Uppsala av denna art med känt ursprung från Linnés trädgård. Fyndet av korgvide i närheten av rödvide vid Sipsalo öppnar möjligheten för att Linné sänt Kalm båda arterna samtidigt och att detta är den korgvide som en gång odlades av Linné i Uppsala. Här har vi troligen återfunnit ett biologiskt kulturarv, en bit kulturhistoria som är försvunnen från Sverige. Det vore önskvärt att om möjligt återinföra material av dessa buskar till Linnés Hammarby i Sverige från Sipsalo. avlånga, rosagrågröna, matta frukter utan kärnor, s.k. renätter. Andra intressanta arter som vi fann i Sipsalo med koppling till Kalm var: Häckhagtorn Crataegus flabellata var. grayana (syn. C. coccinea) Häckhagtorn fanns i buskskiktet i det igenväxta odlingsområde. Arten infördes av Kalm från Amerika. Till 1861 var det förbjudet att införa växter till Finland, därför har denna växt inte återinförts innan dess. In på 1900-talet odlades denna art till häckar. Enligt uppgift från Arno Kasvi exporterades arten till England efter att besökande engelsmän sett hur arten växte i fina häckar i Finland. Renätter vid Sipsalo. Foto Mats Wilhelm. Röda vinbär Ribes rubrum En äldre sort med små bär och flikiga, vasstandade blad fanns här, och den kan ha ett ursprung från 1700-talet. Även vita vinbär förekom, men dessa hade stora frukter och är troligen av en yngre varietet. Svarta vinbär Ribes nigrum Vi fann både äldre varianter med små bär och yngre med större bär. Arno Kasvi visade Mariette Manktelow runt i Kalms igenväxta trädgård i Sipsalo. Foto Mats Wilhelm. Bärapel, sibiriskt äppelträd Malus baccata Vi fann ett fröspritt träd med (omogna) gröna, runda, blanka frukter liknande frukterna på det träd av samma art som Linné planterat i Linnés Hammarby. Norr om husen i Sipsalo fann vi ett träd med Övriga arter inom området med möjliga kopplingar till 1700-talet var: Gulsippa Anemone ranunculoides Bergenia Bergenia crassifolia Sibirisk ärtbuske Caragana arborescens Bergklint Centaurea montana Fingerborgsblomma Digitalis sp. (ej i blom) Parksmultron Fragaria moschata Lupiner Lupinus sp. (endast blad) Stor ormrot Bistorta major Körsbär Prunus cerasus Slån Prunus spinosa Brakved Rhamnus catharticus
Såpnejlika (dubbel) Saponaria officinalis fl. pl. Lind Tilia cordata Åbo andra akademiska trädgård resten från en häck som Kalm planterade som skydd mot ån. Här växer också enligt Arno Kasvi på våren sibirisk nunneört Corydalis nobilis, som ju bör ha sitt ursprung ur Linnés population i Uppsala. Arno Kasvi letade under vårt besök efter en pion Paeonia anomala, som ska ha varit en möjlig rest från Kalms trädgård och hade växt intill det hus som står i trådgården. Pionen återfanns dock inte under vårt besök i trädgården och kan ha försvunnit. S:t Marie kyrkas prästgård Pehr Kalm verkade som kyrkoherde i S:ta Marie kyrka från 1763 1779. Vi besökte den gamla prästgården för att leta efter växter som kan härröra från Kalms odlingar. Jan Helmer Gustafsson vandrar mot Kalms ek i Åbo andra akademiska trädgård. Foto Mats Wilhelm. Åbo akademiska trädgård anlades 1757 av Carl Fredrik Mennander. Pehr Kalm var mycket aktiv och anlade en Hortus Oeconomicus i den för att undersöka om växter kunde acklimatiseras till Åbos klimat. I Åbo brand1827 förstördes trädgården, och de växter som fanns kvar flyttades till Helsingfors av föreståndaren Carl Reinhold Sahlberg tillsammans med hela universitetet. Det bör undersökas vilka växter som kan finnas kvar i Helsingfors med ursprung från Kalms odlingar och eventuellt också med ursprung från Linné i Uppsala. I det som är kvar i Åbo andra akademiska trädgård finns tre, eventuellt fyra intressanta arter. En ek Quercus robur, kallas allmänt för Kalms ek och ska vara kvar från den gamla trädgården. Ett mindre träd av hagtorn Crataegus sp. (möjligen C. monogyna) står i kanten mot ån. enligt Arno Kasvi är trädet den enda Rolf Jacobson undersöker fyndet av den buske vi S:t Marie prästgård som kan vara en rosentry från 1700-talet. Foto Mats Wilhelm. Det intressantaste fyndet gjordes i det övervuxna området öster om och alldeles intill vägen, mittemot prästgården. Detta område ska enligt Arno Kasvi ha varit en del av Pehr Kalms trädgård under 1700- talet. Här fann vi en nyligen nedkapad
buske som mätte 70 cm i diameter i basen och därmed bör vara mycket gammal. Busken står i ett halvcirkelformat fundament, en stenskodd rundel med natursten, som enligt Linnés Historiska Landskaps arkeolog Jan Helmer Gustafsson kan vara en äldre trädgårdsstruktur och härstamma från Kalms tid. Stubbskottens blad tydde på att busken är en rosentry Lonicera tatarica. Om busken är från Kalms tid kan den direkt härstamma från det exemplar Linné införde som den första individen av rosentry i Sverige. Ett exemplar av Linnés ursprungliga individ av rosentry finns bevarad i Linnés Hammarby utanför Uppsala. Den nedkapade busken vid S:t Marie prästgård bör tillåtas att växa upp igen och artbestämmas. Om det visar sig vara en rosentry kan det i framtiden bli möjligt att fastställa släktskapet med Linnés exemplar i Uppsala genom jämförande DNA-analys. skogkornell Cornus sanguinea, pestskråp Petasites hybridus, häckspirea Spiraea salicifolia, trädgårdsnattviol Hesperis matronalis, krollilja Lilium martagon, kaprifol Lonicera sp., syren Syringa vulgaris, knölklocka, shersmin vid kyrkan samt pimpinellros. Intill den stenskodda rundeln, vid vägkanten, växte knölklocka Campanula rapunculoides. Strax öster om rundeln fanns en tuktad, eventuellt hamlad lind. Häckspirea Spiraea salicifolia växte vid S:t Marie prästgård. Foto Mats Wilhelm. I den trädgård som låg intill prästgården gjorde vi några intressanta fynd. Intill en av sidobyggnaderna intill prästgården växte ett mycket gammalt exemplar av vildvin Parthenocissus sp. Det bör undersökas närmare vilken art det är och om den kan härstamma från 1700-talet. En mycket gammal häggmispel Amelanchier spicata påträffades vid S:t Marie prästgård. Foto Mats Wilhelm. I trädgårdsområdet på östra sidan vägen fanns ett stort antal arter som kan ha sitt ursprung från 1700-talet, nämligen häggmispel Amelanchier spicata, Strax söder om prästgården fanns i trädgården ett äldre parti med arter som kan ha sitt ursprung från 1700-talet. Där växte häggmispel Amelanchier spicata, hagtorn Crataegus flabellata var. grayana, krollilja Lilium martagon, schersmin Philadelphus coronarius, syren Syringa
vulgaris samt ett plommonträd Prunus domestica med frukter liknande dem av sorten Mirabelle. Villnäs slott Vi gjorde även ett besök vid Villnäs slott som ägdes av släkten Mannerheim under 1700-talet. Karl Erik Mannerheim (1759 1837) skrevs in vid Uppsala universitet 1774 och följde där Linnés föreläsningar. Han var intresserad av naturalhistoria liksom sin son Karl Gustaf Mannerheim (1797 1854). I den stora trädgården kring Villnäs slott fann vi följande arter som möjligen kan ha sitt ursprung ur det botaniska nätverket kring Kalm och Linné på 1700-talet: sibirisk ärtbuske Caragana arborescens, häckspirea Spiraea salicifolia, krollilja Lilium martagon samt pestskråp Petasites hybridus. Slutsatser Vår resa visar att ett viktigt biologiskt kulturarv har överlevt vid de platser i och kring Åbo som är förknippade med Pehr Kalm. Våra fynd tyder på att här finns linneanska arter som idag har försvunnit från Linnés trädgårdar i Uppsala i Sverige. Av de platser vi besökt framstår Sipsalo som den viktigaste platsen med ett bevarat kulturarv från Pehr Kalms gärning, både byggnadsmässigt och biologiskt, och en stor potential för återskapande och förstärkning av 1700-talets spår. Det finns paralleller mellan Linnés Hammarbys och Sipsalos historia. Liksom i Linnés Hammarby har Kalms odlingar i Sipsalo bevarats genom kontinuerlig och skonsam skötsel av tidigare ägare. Att undvika omdaningar och större inplanteringar är det bästa sättet att bevara en historisk flora. Ett nytt ägarskap kan leda till markstrukturella omdaningar och inplanteringar som skadar den ursprungliga 1700-talsfloran. flytta det biologiska kulturarv som vi funnit på oskyddade områden. Sverige förbereder en nominering av ett världsarv i ämnet systematik biologi, The Rise of Systematic Biology, där kvarlevande växter kommer att utgöra en viktig del av världsarvets autenticitet. Att då Sipsalo tycks bära en del av det biologiska kulturarv som saknas i Linnés Hammarby, nämligen det som kan vara Linnés korgvidebuskar en gång skickade som gåva till Kalm visar på det globala unika värde som Kalms Sipsalo är bärare utav. Referenser om linneanska växter Manktelow, M. 2001a. Linnés Hammarby ett blommande kulturarv. Svensk Botanisk Tidskrift 95(5): 251 313. Manktelow, M. 2001b. Linnés dokumentation av växterna på Hammarby. Svenska Linnésällskapets Årsskrift 2000 2001: 137 141. Sipsalo har i vårt tycke en stor potential att bli ett botaniskt och historiskt minnesmärke över Pehr Kalms unika naturhistoriska insats för Finland, Sverige, USA och Kanada. Där kunde man även