foto: bo ignell Anna Kristiansson och Kyösti «Ylle» Ylinen. Naturen förenar Naturfoto är en folksport som ofta utövas i ensamhet. Men varför inte fotografera tillsammans med andra? Kamera & Bild följde med när naturfotoföreningen Biofoto höll höstträff i Bohuslän. En lika social som fotografisk tillställning. Text Bo Ignell Ramsvikslandet i Bohuslän, 05.30. Klockan ringer obarmhärtigt och jag inser sömnigt varför jag, trots 20 års fotograferande, inte har en enda gryningsbild bland alla tusentals dia och digitalbilder. Jag är för morgontrött helt enkelt. Mina rumskamrater, Tom och Odd, verkar i och för sig lika slitna, men tjugo minuter senare har vi ändå packat ner prylarna och satt oss i bilarna. Det är en timme kvar till gryningsljuset när vi åker ner mot havet. Vinden har friskat i till kuling under natten och vågorna piskar på rätt duktigt mot klipporna. I mörkret tindrar pannlampor och kameradisplayer som stjärnor mot det mörka havet i fonden. Ett trettiotal deltagare sprider ut sig på klipporna och trots den lite kyliga och ruggiga morgonen verkar alla vara på gott humör. Skämt, gliringar och snack om gårdagens kvällsfotograferande vid Fykans mjuka klippor piggar upp i väntan på morgonljuset. Stativ riggas och trådutlösare kopplas vågor fotograferade med lång slutartid är som vanligt ett naturfotografiskt favoritmotiv. Några kameror riggas även mot soluppgången och en annan fotograf har hittat lavaformationer som gjorda för makroobjektivet. Ibland hamnar någon i skottlinjen för en annans sid 94 Kamera & Bild
foto: bo ignell Ute på klipporna är mörkret fortfarande tätt. Kristina Nordenmark jobbar med vaselin på filtret. foto: bo ignell Kyösti «Ylle» Ylinen, ordförande i svenska Biofoto tillsammans med Tom Svensson. foto: bo ignell kamera, ibland hamnar ett främmande stativben i någons bildkant. Men ingen surar det går ju att beskära bort i datorn. Naturfotoföreningen Biofoto har funnits i Norge sedan 1979 men kom till Sverige som en lokalavdelning för sex år sedan. Nu har man ungefär 170 medlemmar. Kyösti Ylle Ylinen är ordförande. Grunden är det här med gemenskapen. Våra medlemmar går inte och smyger med motiven utan hjälper varandra. Här handlar det om att dela med sig. Inom naturfoto finns annars ganska mycket hysch, hysch andra ska inte få veta var man hittat sina motiv, men så är det inte här. Vi träffas och tar en pilsner och snackar. Stadgarna slår fast att föreningen är till för att ge medlemmarna foto- och naturkunskap och till skillnad från reportage Naturfototräff sid 95
foto: anna kristiansson foto: kristina nordenmark foto: tomas karlsson föreningen Naturfotograferna finns inga inträdeskrav. Men flera naturfotoproffs, som Jan Peter Lahall, Anders Geidemark och Terje Hellesø är medlemmar i Biofoto. Det betyder mycket att kunna komma som nybörjare och få svar på sina frågor av proffs och gamla fotorävar. Som den här morgonen när några fick låna ett avtonat gråfilter och se vad det ger för effekter på bilden, säger Ylle. Medlemmarna kan också bli publicerade i föreningens tidning Naturfotografen som ges ut i Norge, Sverige och Finland. Dessutom säljs böcker där medlemmarna står för allt material. Det är ju faktiskt ganska stort för många att kanske ha sin första bild i Naturfotografen eller i en bok bara något år efter att de börjat fotografera, säger Ylle. Efter ett par timmar ute på klipporna är de flesta nöjda och det börjar bli dags att dra sig tillbaka till boendet på Ramsviks övergård. Nu gäller fria aktiviteter i några timmar. Det innebär tupplurar, fika, men kanske framför allt kopiering. De flesta har med sig bärbar dator och sätter sig med en kopp kaffe och Photoshop. På kvällen kan den som vill visa upp sina bilder sid 96 Kamera & Bild
foto: dag wahlström foto: jan-åke roos foto: johan schmitz på digitalprojektorn i samlingslokalen. Själv funderar jag på vad som lockar så mycket med naturfoto och fångar Ylle som faktiskt hade funderingar på att doktorera i det ämnet en gång i tiden. Jag pratade med präster, politiker och fanatiker av alla de slag. Det här med naturfoto är ju ganska nära fanatism. Men för mig är det så här: om jag börjar bete mig lite annorlunda hemma så kommer frugan med ryggsäcken och säger ut med dig. Och efter några timmar i naturen är jag tillbaka som en snäll kattunge. Dessutom vet man aldrig vad som möter när man går ut i naturen. Det är spännande. Och man ska inte förringa människans jaktinstinkt, säger Tom Svensson som håller i höstträffen. Och Ylle instämmer. Det finns många spännande moment i naturfoto, men visst, när vi fotar djur så kommer jakten in kan jag överlista det här djuret och få en bra bild? Men till sist är det ändå alltid naturen som bestämmer du kan inte styra den. Är det själva naturen eller fotograferandet som är viktigast? reportage Naturfototräff sid 97
foto: pär bäckman foto: kurt h weber Biofotos hemsida finns på www.biofoto.se foto: leif bength foto: claes hillén foto: göran gustafson Jag tror att det är 60 för naturen och 40 för fotot i alla fall för mig. Jag kan ha vilken fotoutrustning som helst prylarna är inte det viktiga. Då kan jag hellre vara i skogen utan kamera, säger Ylle. Har ni några råd att ge till oss som är nybörjare på naturfotografi? Det man ser ganska ofta är att många vill för mycket och vill försöka fånga allt på en gång. Men man måste fokusera på ett mål och inte rusa runt så mycket, säger sekreteraren Dag Wahlström. En som definitivt inte rusar runt i tillvaron är eftermiddagens sävlige föredragshållare, Svante Lysén. Han tillbringade ett år i Kanadas vildmark och senare ett år på Svalbard under primitiva förhållanden. Föredraget och bilderna är fantastiska och när jag lämnar gänget som snart ska vidare till Tjurpannan för att fånga vågornas raseri funderar jag på om det inte är dags att väcka liv i mitt eget, vilande, naturfotointresse. Men då måste nog även jag låta bli att rusa runt så mycket. Helt enkelt försöka bli lite mer ett med naturen som Svante Lysén pratade om. n sid 98 Kamera & Bild