KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA Birger Jarlsgatan 98, Box 19 027, 104 32 Stockholm, tel. 08-15 63 16 www.ryskaortodoxakyrkan.se april augusti 2015 Aktuellt Den helige Porfirius av Kavsokalivia och hemligheternas hemligheter Vårt liv Församlingsmötet den 17 maj 2015 Gudstjänst kungörelse Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för byggnadsminne. Kristi Förklarings ortodoxa församling grundades år 1617. Församlingen ingår i det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, vars administrativa centrum, Ärkebiskop, Stiftsstyrelse och Teologiska institut Saint-Serge finns i Paris. Sedan år 1931 är stiftet upptaget i det Ekumeniska Patriarkatet i Konstantinopel. Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi Förklarings ortodoxa församling är ett i Sverige registrerat trossamfund. Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas församlingsblad sänds gratis till församlingens medlemmar, vilka erlagt församlingsavgiften 1200:-/år. Övriga som önskar få församlingsbladet bidrar till kostnaderna genom insättning på församlingens plusgiro 15 77 95-6
KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA april - augusti 2015 Johannes Pulkanen Helige Porfyrios av Kafsokalivia och hemligheternas hemlighet Denna artikel fortsätter den presentation av den helige Porfyrios av Kafsokalivia som publicerades i föra årets andra församlingsblad. I den fanns följande citat av helgonet: Själen helgas och blir ren när vi studerar fädernas ord, läser Psaltaren och Den Heliga Skrift, när vi sjunger de kyrkliga hymnerna och övar Jesus-bönen. Ge er hän till dessa övningar och lämna allt annat. Vi kan lära oss att tillbe Gud lätt, utan blod. Det finns två vägar som leder till Gud: en svår och tung när vi kämpar brutalt mot det onda, och en lätt som handlar om att älska Gud. Många har valt den svåra vägen och och nått dygdernas höjd, de har utgjutit sitt blod för att förvärva Anden. Enligt mig är kärlekens väg kortare och tryggare. Följ ni den också. Det jag vill säga är att ni också kan avancera genom att läsa och be och genom att ha kärleken till Gud och Kyrkan som ert mål. Försök inte driva ut mörkret ur ert själs rum genom att strida. Borra i stället ett litet hål i dess vägg för ljuset att komma in. Då flyr mörkret. Detsamma gäller också begär och svagheter. Kämpa inte emot dem. Förvandla dem i stället till styrka genom att förakta det onda. Börja med iver sjunga troparier och kanons, tillbe Gud, och älska honom med brinnande kärlek.
n möjligt reaktion på dessa ord är att den väg till Kristus som Porfyrios skissar är för lätt för att vara sann; att vi har med snabbmatsandlighet att göra. Reaktionen är en anledning att titta närmare på Porfyrios tankar kring denna väg. En av hans utgångspunkter är att våra själar i sitt skapade urtillstånd är harmoniska på ett sätt som motsvarar harmonin i vacker musik och dygder. Ett bevis på detta är det sätt på vilket musik kan återställa själens ordning och skingra depressiva tankar. Det var ju också detta som hände när den unge David gång på gång fick befria kung Saul från dennes depression med hjälp av sin musik: När så anden från Gud kom över Saul, brukade David ta harpan och spela. Då kände Saul lindring och blev bättre, och den onde anden vek ifrån honom (1 Sam 16:23). Utan att säga det explicit verkar Porfyrios också mena att denna ursprungliga harmoni eller strävan efter den ligger bakom all musik. När själen hos en musiker har splittrats genom synd och begär återspeglas detta i den musik han eller hon skapar. Trots avsaknad av harmoni i en sådan musik är det ändå själens ursprungliga harmoni som gör musiken möjlig, också när den används på ett negativt sätt. Den som läser Porfyrios upptäcker snart att han ser stora faror i att bruka det goda eller försöka hålla sig till det goda på ett sätt som inte motsvarar dess väsen. Detta gäller både i relation till den av Gud skapade själen och till Gud. Angående det förstnämnda säger han följande: Allt det du gör av tvång, på ett sätt som får själen att sparka emot, skadar dig. Detta har jag sagt många gånger. Jag har sett munkar och lekmän i alla åldrar som tagit avstånd från Kyrkan och Gud pga att de varken klarat av inre eller yttre tvång. Den människa som erfar tvång börjar inte bara protestera mot Kyrkan utan också avsky den... Enligt Porfyrios gäller detta också i relation till inre andlig övning: Ofta blir du tvungen att göra gott. Våldför dig då inte dig på ditt inre; det gör varken nytta eller bygger upp. Ett exempel är själva Jesus-bönen. När du tvingar dig till att be den, blir du snart gripen av sorg, och bönen stöts ifrån dig. Vad är som händer? Om du uttalar den motsträvigt, växer motståndet i dig tills det exploderar. Medan det är viktigt att vara känslig i fråga om själens natur och aktuella andliga tillstånd och förmågor, är det också viktigt att akta sig för lathet. Porfyrios skriver: Vet att de overksamma och sysslolösa mår inte bra. När vi ser någon som är samlad, behärskad och försiktig säger vi ofta att denna människa är god och helig. Det är ändå möjligt att just denna person är lat. De overksamma, lata och slöa är inte friska i Guds ögon. Lathet är en stor last. Det är en sjukdom, en synd. Gud vill inte att vi är slöa. Lever du på ett likgiltigt vis? Glömde du t ex att stänga dörren efter dig när du lämnade rummet? Vad betyder det? Det betyder att du behöver komma ihåg saker och vara uppmärksam. Det är en dygd att vara flitig och i rörelse, agera och anstränga sig. Den kroppsliga mödan är en podvig, en andlig kamp. Desto mer slarviga ni är, desto mer lider ni. Detta gäller också tvärtom: desto mer fromma och uppmärksamma ni är, desto lyckligare är ni också.
Detta innebär att den kärlekens väg som Porfyrios talar om inte är lätt i betydelsen slapp. I stället är den lätt i den bemärkelse att den inte leder själen på kostsamma irrvägar i de missriktade egna försökens hopplösa snårskog. Till stor del handlar detta om att disponera sina inre resurser på ett sätt som motsvarar själva uppgiften och de faror som finns. Porfyrios säger: Gå inte i närkamp med frestelsen och be inte att bli fri från den. Säg inte: Gud, ta bort den!. På detta sätt fäster ni er uppmärksamhet vid frestelsen, och den kväver er. Trots att ni säger: Min Gud, ta bort den!, blir minnet av frestelsen desto mer levande, och ni drar till er den desto starkare. Naturligtvis behöver ni ha er lust till att bli fria, men denna lust måste vara mycket dold, finstämd och osynlig. Kom ihåg Skriftens ord: Låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Vänd hela er styrka till att älska Gud, att tillbe och fästa sig vid honom. På detta sätt blir ni befriade från det onda på ett hemligt vis, utan att veta hur, utan möda. Enligt Porfyrios är nåden själv den yttersta hemligheten bakom den inre vishet som drar till sig Guds Andes nåd. Den uttrycker sig som kärlek till Kristus. Vägen börjar från kärleken och leder till den: Synden gör själen mycket invecklad. Den blir en härva som det är omöjligt att lösa utan Kristi ljus. Initiativet ligger hos honom: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Sedan tar vi människor emot detta ljus genom att sträva mot det goda. Vi uttrycker detta genom att älska Honom, genom bön, genom att delta i Kyrkans liv och dess mysterier. Ytterst handlar detta gensvar om en dold insats som knappt går att mäta: Om ni har förmåga till urskiljning är allt det andliga livet i Kristus lätt. När någon tanke, frestelse eller plötsligt begär hotar att sinka er, förakta den och fäst er uppmärksamhet, er blick på Kristus. Då gör han det till sitt ärende att beskydda er. Han tar er i hand och ger er ett stort mått av sin gudomliga nåd. Från er sida behövs bara ett ringa försök. Föreställ er att vi delar en sak i en miljon delar, och sedan en av dessa delar i en miljon nya delar. Det är denna miljondels miljondel som är den mänskliga ansatsen. När ni börjar röra er i riktning mot God möter hans nåd er i en bråkdels sekund. Ni hinner bara tänka på saken, och i detsamma kommer den Helige Ande. Detta betyder dock inte att livet under kärlekens villkor är matematik. Många situationer fodrar envishet och tålamod. Porfyrios säger angående Guds frånvaro: När ni går miste om Guds nåd, gör ingenting. Fortsätt bara ert liv och andliga strävan i enkelhet och utan yviga gester, tills den brinnande gudomliga kärleken och längtan efter Kristus fyller er igen och ångesten försvinner. Då går allting bra igen. Nåden fyller er och ni gläder er. Centrala är också gudstjänster. Ge er hän till dem med hela er själ, då möter nåden er i det fördolda. Dessutom säger Porfyrios att den som behöver återupptäcka nåden inte har råd att bara se till det formella:
Ofta händer det att den kroppsliga mödan, bugningar och korstecken, misslyckas med att dra till sig Guds nåd. Det andliga livet har sina hemligheter. Det viktiga är att undvika det formella och gå till sakens kärna. Allt ni gör, gör det av kärlek. Det yttersta problemet bakom varje misslyckande i den andliga sfären är själviskhet, en vilja som söker något annat än den gudomliga fullhet som Kristus erbjuder, hans heliga enhet med Fadern. För Porfyrios är dock också detta problem ett hoppets budskap tack vare det faktum att Kristus kan befria människan från denna själviskhet genom att väcka i honom eller henne en kärlek som är starkare i döden: När vår själ blir sårad, och en gudomlig längtan fyller den, tvinar köttets begäran. Trängtan efter Gud övervinner all ångest och förvandlar den till Kristi kärlek. Älska Kristus, och han älskar er tillbaka. All smärta går förbi, blir besegrad och förvandlad. Allt blir Kristus, Paradiset. Men för att känna detta paradis behöver vi dö, dö bort från allt, bli som de hädangångna. Då känner vi paradiset på riktigt, och lever i det. Om inte vår gamla människa dör, är det inte någonting vi kan åstadkomma. Paradoxalt nog sker just detta till synes omöjliga genom en glädje som övergår allt förstånd. Jag avslutar med ett sista citat och en kort bön Det räcker inte att uppfylla de religiösa plikterna. Kärnan finns i livet med Kristus. Själen måste vakna ur sin dröm och börja älska Kristus; den behöver bli helig. När själen ger sig hän till att älska Gud med en brinnande kärlek, visar han också sin kärlek mot oss, och vi får njuta av en glädje som inte tas bort från oss. Framför allt vill Kristus, som är källan till glädje, fylla oss med den. Glädjen är hans gåva genom vilken vi också lär känna honom. Helige Porfyrios be för oss, och Herren svarar!
VÅRT LIV ALLMÄNT FÖRSAMLINGSMÖTE DEN 17 MAJ 2015 Med kyrkorådets medgivande hålles det årliga mötet för medlemmarna i Kristi Förklarings ortodoxa församling söndagen den 17maj 2015 direkt efter liturgin i kyrkan. Anm. 1. Alla i Sverige bosatta ortodoxa, ej yngre än 24 år och utan avseende till kön, ålder eller nationalitet och som genom sin skriftliga ansökan blivit införda i församlingsboken samt betalt den årliga församlingsavgiften, äger rätt att deltaga i församlingsmötet. Anm. 2. De som inte finns införda i församlingsboken äger inte rätt att deltaga i församlingsmötet även om de är kända som trogna gudstjänstbesökare och givmilda understödjare av kyrkan. Anm. 3. De församlingsmedlemmar som ännu inte hunnit erlägga församlingsavgiften för år 2015 1200 kr ombedes göra detta inte senare än 10 maj. De som lever under ansträngda ekonomiska omständigheter, kan erlägga medlemsavgiften uppdelad i mindre poster under hela året. D A G O R D N I N G: 1. Val av tre befullmäktigade att justera mötets protokoll. 2. Redogörelse av kyrkoherden för församlingens liv. 3. Ekonomisk redogörelse för 2014. 4. Budget för 2015. Den ekonomiska redogörelsen för år 2014 och budgeten för år 2015 finns tillgängliga i kyrkan fr.o.m. söndagen den 10 maj. Alla som vill deltaga i församlingsmötet bör dessförinnan ha bekantat sig med församlingens ekonomi. 5. Avslutning av Revisionskommitténs granskning. 6.Val av en medlem till kyrkorådet med anledning av att mandattiden har utlöpt för Johannes Petersson. Om någon vill föreslå andra kandidater skall valberedningen (Olga Andersson tel: 0709 41 01 11, Zoja Mejericher, tel. 08-530 33 881 eller Ljudmila Lindgren, tel. 0704 33 45 73) Kontaktas senast 14 dagar före församlingsmötet