Serie rosengården forlag.hstrom.se/rosengarden

Brev till en vän

Det obönhörliga, det oomtvistliga, det nödvändiga. I serie rosengården publiceras böcker dedikerade till det esoteriska sökandet. Serie rosengården forlag.hstrom.se/rosengarden

b r e v t i l l e n v ä n Nāgārjuna Ö versättning samt inledning och kommentarer av Rolf Jonsson rosengården h:ström Text & Kultur

Bokförlaget h:ström Text & Kultur Serie rosengården forlag.hstrom.se/rosengarden Rolf Jonsson & h:ström Text & Kultur AB, 2011 omslagsbild Nāgārjuna, omgiven av nāgas, mytologiska väsen i ormskepnad. Ett träsnitt hämtat ur det tibeto-kinesiska 1700-talsverket sku-brnyan S umbrgya, De 300 ikonerna. Tryckningen utförd av tryckning.nu h:ström Text & Kultur AB, Umeå, 2011. form et omslag Johan Hammarström isbn 978-91-7327-147-9

innehåll Ö versättarens förord 9 Not om uttal, diakritiska tecken, translitterering och förkortningar 17 Brev till en vän Strof 1 3 Inledning 21 Strof 4 64 Buddhas L äroväg etiskt le vnadssätt, meditationsövningar och visdom. Kropp, tal och tanke. Anhopning av förtjänst. 29 Strof 64 104 Saàsāra det eviga kretsloppet av födelse och död. De sex sfärerna: gudar, asurer, människor, djur, gengångare och pinovär ldsinne vånare. 15 1 Strof 105 118 Vägen till nir vana 233 Strof 119 123 Upplysning 263 Bibliografi 273

måste jag medge att jag inte vet vilken funktion den klassiska filologin skall ha i vår tid om inte den att ha en otidsenlig effekt, det vill säga verka mot tiden och därigenom förhoppningsvis påverka en kommande tidsålder. Friedrich Nietzsche, ur inledningen till Om historiens nytta och skada.

Ö versättarens förord För nästan tvåtusen år sedan skrev en av de främsta buddhistiska läromästarna genom tiderna ett brev till en kung som härskade över stora delar av södra och mellersta Indien. Brevet skrevs på sanskrit, det viktigaste av Indiens klassiska språk, och dess innehåll är en kort och koncis handledning i hur en lekman kan och bör praktisera Buddhas lära. Dess titel är på originalspråket S uhållekha ( Brev till en vän ). Brevet är kanske en av de mest lättillgängliga och pedagogiska beskrivningarna av buddhismens läroväg. Brev till en vän är för övrigt också det äldsta kända exemplet på brevet eller episteln som en litterär genre i Indien. Brevets författare, Nāgārjuna, är ett av de största namnen inom den buddhistiska traditionen överhuvudtaget, närmare bestämt en av portalgestalterna inom mahāyāna-buddhismen. Redan från Buddhas läras första tid fanns olika uppfattningar om hur den skulle tolkas och utövas och under de första århundradena av vår tideräkning, ungefär sjuhundra år efter Buddhas nirvana, växte sig mahāyānariktningen allt starkare. I dag utövas denna form av buddhism i Tibet, Kina, Mongoliet, Korea, Japan och största delen av Vietnam, det vill säga av en majoritet av världens buddhister. I Sydostasien och på Sri Lanka dominerar i stället theravāda-traditionen. 9

Nāgārjuna står som författare till några av de mest betydande och inflytelserika filosofiska verken inom mahāyāna, till exempel Mūlamadhyamakakārikā ( Medelvägens rotverser ), samt till några hymner riktade till Buddha. Förutom Brev till en vän adresserade han ytterligare en text till samme kung där han bland annat ger råd angående en stats styrelse, Ratnāvalī ( Juvelkedjan ). Han ska ha fungerat som rådgivare åt kungen i fråga. Om Nāgārjunas liv finns många legender och fantasifulla berättelser som modern källkritisk forskning i stort sett frånkänner allt sanningsvärde. Vad som tycks vara ostridigt är att Nāgārjuna levde under andra århundradet efter Kristus i södra Indien, att han författade de ovannämnda texterna och att kungen han fungerade som rådgivare åt tillhörde Sātavāhana-dynastin vilken behärskade stora områden i södra och mellersta Indien under århundradena kring Kristi födelse. Han sägs ha fötts under ett arjuna-träd (Terminalia arjuna) och under sin banbrytande uttolkning av Buddhas lära ska han fått hjälp av mytologiska väsen, kallade nāga, som helt eller delvis uppträder i ormskepnad. Därav hans namn: nāga + arjuna = Nāgārjuna. Fastän Nāgārjuna är en av mahāyāna-buddhismens portalfigurer finns i texten inte mycket som bär denna traditions särprägel. I de allra sista stroferna nämns dock Avalokiteśvara, en av de viktigaste bodhisattverna, 1 och Amitābha, ett upplyst väsen, en Buddha som inte är identisk med Śakyamuni (den historiske Buddha). De här båda gestalterna tillhör otvetydigt mahāyāna-traditionen. 1 En bodhisattva har nått upplysning och skulle kunna uppgå i nirvana, men har avgivit ett högtidligt löfte om att inte göra så förrän också alla andra varelser nått dithän. 10

För att rätt förstå innehållet i Brev till en vän bör läsaren känna till grunddragen i den buddhistiska världsbild som utgör textens bakgrund: att vara till här i världen är att vara underkastad lidande eller otillfredsställelse (på sanskrit duùkha), ett lidande och en otillfredsställelse som ingen varelse någonstans och inte i någon existensform kan undslippa; lidandet är visserligen mer eller mindre kännbart, men ingen varelse undgår det helt. Varelserna genomlever existenser eller återfödelser utan ände, under goda eller dåliga omständigheter. Om goda eller dåliga beror på ens handlingar (karma). Detta kan beskrivas som ett för evigt pågående kretslopp av födelse och död (saàsāra), där varelsernas handlingar är den pådrivande kraften och energin. I universum finns en inneboende etisk lag, kallad dharma. Enligt detta synsätt finns inget straffande (eller förlåtande) gudaväsen. I buddhismens universum räknar man vanligen med sex olika existensnivåer eller sfärer (gati), där den för evigt kringvandrande varelsen kan återfödas: bland lyckliga och långlivade gudaväsen, bland asurer (en äldre och nu detroniserad gudaras) vilka ständigt eftersträvar att tillkämpa sig gudarnas lyckliga liv, som en människa detta är de tre gynnsamma existensnivåerna eller i någon av de tre ogynnsamma, som ett djur, som en alltid hungrande och törstande gengångare (preta) eller som en pinovärldsinnevånare. Buddhismen lär att inte ens de allra lycksaligaste gudaväsendenas liv i sista hand är något eftersträvansvärt eftersom också deras ljuvliga tillvaro förr eller senare får ett slut; när deras goda karma har uttömts kan de återfödas var som helst i världssystemet, också i pinovärldarna. Ett enda mål är värt att spänna alla sina krafter inför uppnåendet av nirvana. 11

Nirvana kan endast definieras negativt, man kan bara säga vad det inte är; det sägs vara bortom såväl välbefinnande som olust och plåga; där upphör återfödelserna, där stannar det eviga kretsloppet av. Om man har vunnit medvetenhet om att de handlingar man utför med kropp, tal och sinne, som buddhisterna uttrycker sig är bestämmande för hur ens fortsatta existens(er) ska komma att gestalta sig kan man inrätta sitt liv därefter och samla på sig den förtjänst (puëya) och den vetskap/visdom (jñāna) som krävs för att vinna befrielse. Eftersom gudarna är alltför nöjda med saker och ting sådana som de är för att göra den ansträngningen och asurer är alltför upptagna med att försöka erövra gudavärldarna, så är det i den mänskliga livsformen som porten till nirvana står öppen. Men man måste känna till vilka handlingssätt som är förtjänstfulla och vilka som inte är det; man måste ha en djuplodande kunskap i kretsloppets natur, och vetskap om sådana ting har inte vem som helst. Buddhismen lär att det finns upplysta väsen som äger direkt insikt i detta och som dessutom lär andra hur befrielse uppnås. Ett sådant väsen kallas för en Buddha. Vår världsepoks Buddha (ett verbaladjektiv med betydelsen uppvaknad, upplyst ) kallas ofta Śakyamuni (śakyaernas vise). Endast hans klans namn, Gautama, är känt med säkerhet. Den som under hans ledning eller genom att ha bemästrat hans lära vunnit upplysning kallas arhat och anses ha gått bortom vidare återfödelse. Brev till en vän kan betraktas som en grundbok i lekmannabuddhism. Nāgārjuna leder kungen på vägen fram till upplysning genom att visa honom hur han ska samla på sig förtjänst och ut- 12

veckla visdom; han uppmanar till modifiering av beteenden och betraktelsesätt vilka kan förefalla gynnsamma för en själv, men som i själva verket är skadliga och så småningom leder en i fördärvet till olycka redan i detta liv eller till en ogynnsam återfödelse i en framtida existens. Vi känner inte närmare till vilken relationen var Nāgārjuna och kungen emellan, men det var inte ovanligt att kungar vände sig till respekterade läromästare för att få råd. Var kungen buddhistisk lekman? Buddha själv räknade två kungar bland sina anhängare, kung Prasenajit av Kośala och kung Ajātaśatru av Magadha. Vi kan samtidigt anta att läromästaren verkligen behövde vinna kungamaktens öra. Då, liksom nu, existerade nämligen flera olika religiösa traditioner sida vid sida i Indien, förutom buddhism också olika former av hinduism samt en livaktig jainism. I denna konkurrenssituation var det viktigt att vinna kungen för sig, så att denne kanaliserade resurser till den tradition man tillhörde och därmed säkerställde den dess nödvändiga materiella bas. Jag har valt att dela in texten i fem sektioner: 1) strof 1 3: en inledning där författaren vill fånga adressatens uppmärksamhet och väcka hans intresse. 2) Strof 4 64: Buddhas lära läggs fram hur och varför ska man utöva den? Ett etiskt riktigt levnadssätt beskrivs, meditationsövningar rekommenderas och betraktelsesätt anbefalles vilka går bortom det skenbara och i stället accepterar verkligheten sådan den faktiskt är. Man ska utöva läran med hela sin varelse: handlingar, ord och tankar måste stå i samklang med varandra. 13

3) Strof 65 104: här beskrivs saàsāra, det eviga kretsloppet av födelse och död, och de sex sfärer eller nivåer det består av gudarnas, asurernas, människornas, djurens, gengångarnas och pinovärldsinnevånarnas. Syftet är här att hos adressaten framkalla avsmak inför kretsloppet i dess helhet och väcka en vilja hos denne att gå bortom allt detta. 4) Strof 105 118: vägen fram emot detta bortom, nirvana, får en beskrivning. 5) Strof 119 123: vad blir resultatet efter uppnåendet av nirvana, vad kan den upplyste åstadkomma? Observera att min indelning av texten i sektioner inte har någon motsvarighet i ursprungstexten. Sanskritoriginalet till Brev till en vän finns inte bevarat. Vid min tolkning av texten har jag använt mig av den översättning till tibetanska kallad bshes pa i springs Yig som utfördes under 700-talet av indiern Sarvajñadeva och tibetanen dpal-brtstegs. Till äldre indiska litterära verk som vann acceptans och popularitet fogades med tiden kommentartexter, ofta mycket längre än den text som kommenterades. Dessa innehåller noggranna analyser av texten, såväl innehållsligt som språkligt, vilka ofta är av avgörande betydelse för att en riktig tolkning av grundtexten ska kunna göras. En sådan kommentar till Brev till en vän finns, nämligen Mahāmatis Vyaktapadāsuhållekhaöīkā, vilken inte heller den har bevarats på originalspråket sanskrit. Även här finns dock en tibetansk översättning tillgänglig. Detta exemplifierar den utomordentligt stora betydelse som 14

översättningarna till tibetanska (och för övrigt även de till kinesiska) har för vår kunskap om och förståelse av den buddhistiska sanskritlitteraturen. Eftersom buddhismen dog ut i Indien under 1200- och 1300-talen, och alltså ingen längre där brydde sig om att vårda och bevara de (givetvis handskrivna) texter som fanns, eller att framställa nya kopior av en text när den gamla var utsliten, har originaltexterna på sanskrit i stor utsträckning gått förlorade. Men lyckligtvis hade översättningar till flera andra asiatiska språk hunnit bli utförda, i Tibet med början under 700-talet och ännu mycket tidigare i Kina. Vi äger inte någon adekvat inhemsk motsvarighet till den rika psykologiska terminologi som finns inom buddhismen (och för övrigt inom det indiska tänkandet överhuvudtaget) och därför tvingas man vid översättning ibland till kompromisser och halvheter. Jag har till exempel översatt den tibetanska textens dran pa (på sanskrit småti, på pali sati) med medvetenhet, men i begreppet ligger också återerinring, att komma tillbaka till sig själv, en viktig bibetydelse omöjlig att återge på svenska. På engelska brukar översättningen mindfulness användas. Det kan här vara på sin plats att påpeka att detta nu för tiden så populära begrepp en gång myntades av Thomas William Rhys Davids (1843 1922), grundaren av Pali Text Society, då han kring förra sekelskiftet översatte buddhistiska texter från pali, ett annat av Indiens klassiska språk. Dessutom saknas här i landet nästan helt en översättningstradition av buddhistiska texter med det lysande undantaget Rune E. A. Johansson (1918 1981) som översatte Dhammapada 15

(utgiven 1967) och Sutta Nipāta (utgiven 1976) från pali. (Här ska också nämnas Karl Ferdinand Johansson (1860 1926) som år 1907 lät publicera Indiska sagor, hämtade ur de så kallade jātakaberättelserna om den blivande Buddhas föregående existenser och vad han då uträttade. Även Gunnar Gällmo har publicerat några översättningar av Buddhas lärotal från pali.) Den gamle buddhistiske läromästaren tycks för övrigt än i denna dag inte sakna meningsfränder. När jag samlade material till den här inledningen hittade jag ett odaterat klipp ur Dagens Nyheter där poeten Aase Berg intervjuades om sitt författarskap. Som utgångspunkt för sitt skrivande anger hon: Världen är en vidrig plats. Man är ensam, de man älskar kan dö och man har ingen trygghet. Det har jag försökt skriva om, eftersom vi lever som om det inte vore så. (Min kursivering.) Detta, förefaller det mig, var även Nāgārjunas utgångspunkt. Rolf Jonsson 16

Not om uttal, diakritiska tecken, translitterering och förkortningar Vid överföringen (translittereringen) av ord på sanskrit och p ali från den indiska devanāgarī-skriften till vårt eget skriftsystem har följande diakritiska tecken använts: ā långt a-ljud, som i engelskans father ī långt i-ljud, som i engelskans fee ū långt u-ljud, som i engelskans boo å vokaliskt r, uttalat ri eller ru ÿ vokaliskt l, uttalat med tungan riktad uppåt mot gommen à markerar nasalisering av föregående vokalljud ù tonlöst h ì ng-ljud, som i sång ö ungefär som rt i fort = hastigt öh som ö, men med aspirering, dvs. med påslaget h-ljud ë ungefär som n i forna ś som k i köra ñ som s i fors Vid translittereringen från tibetanska används Turrell Wylies system. I kommentarerna används förkortningarna skt. och tib. för sanskrit respektive tibetanska. 17

Brev till en vän

Buddha med allmoseskål i händerna. Detta attribut framhäver hans position som överhuvud och ledare för de buddhistiska munkorna och nunnorna. Från Himalaya -området, odaterad.

Strof 1 3 Inledning

Brevets adressat är som nämnts i inledningen en indisk kung, troligen en av den sydindiska Sātavāhana-dynastins härskare. Lyssnar: i det gamla Indien läste man inte texter tyst för sig själv, de höglästes. Āryā: ett okomplicerat versmått inom klassisk indisk diktning. Sugata: skt. Buddha, ungefär den som uppnått sällhet.

1. Du äger goda egenskaper och är väl värd det som skänker lycka; riktigt är att du lyssnar till dessa enkla āryā-strofer jag komponerat för att du ska eftersträva den förtjänst som kan inhämtas från Sugatas lärotal. 23

Den Goda Läran: skt. saddharma, Buddhas Lära.

2. Just som de kloka vördar en staty av Sugata tillverkad av trä ja, av vilket material den än må vara så ska du inte förakta dessa mina enkla verser. De bygger nämligen på den Goda Lärans ord. 25

Den store munin: Buddha. Muni skt., vis man, helig man, asket.

3. Även om du tänkt igenom och förstått många av den store munins välljudande ord är det inte så att midnattsmånens sken gör en vitkalkad vägg än vitare? 27