Bålsta cup ifrån läktaren Det var ett gäng hyfsat trötta men grymt laddade föräldrar som för sista gången denna dag tog ett sittunderlag och letade upp en plats på Bålsta ishalls läktare, detta efter en dag av skrik och blås i tuta samt kast mellan hopp och förtvivlan. Det var dags för final för VIK 00 i lagets absolut första helplansturnering, på andra sidan stod obesegrade SDE som vi i gruppspelet förlorade mot. Men vi tar det ifrån början Vi slöt upp i ishallen kl 08:00 på lördagsmorgonen och visst var det många ögon som förfarande drogs med morgongucksbesvär men det gick snabbt över när skydden i rask takt åkte på. VIK-Österåker 2-2 Målskyttar: Krikken, Philip.R Matchens kämpe: Gylfe Man kan inte klaga på starten, efter snabb pucktransport ner i motståndarens zon så var 1-0 ett faktum redan efter 6 sekunder inhamrat av Krikken! Vi förde sedan matchen men det var Österåker som fick nästa mål på ett något turligt sätt där vi inte riktigt fick bort pucken från eget mål. Efter en period med mycket bra skridskoåkning och bra positionsspel så bjöd Sebbe och Philip på ett riktig vackert hockeymål, Sebbe dribblade ner mot hörnet och tog sig in mot mål där Philip stod med klubban i isen och kunde kämpa in 2-1 på läcker passning från tidigare nämnda Sebbe. Ordning var återställd och magkänslan sa att det skulle komma mer, nu var inte just min magkänsla inställd på rätt frekvens kanske pga all lakrits som man blev påtvingad av familjen Gylfe på läktaren. Österåker kom igen och lyckades få in 2-2 på ett snarlikt sätt som 1-1. Det blev också slutresultatet men sett över hela matchen så var vi klart bättre än våra motståndare och grabbarna visade prov på bra kämpartakter och inställning och det skulle visa sig räcka långt. Det var oerhört kul att se att alla tog sitt ansvar i positionsspelet framförallt tänker jag på det gånger våra backar valde att gå på offensiva äventyr och forwards på ett mycket bra sätt täppte till luckan som blev på backplats, bra jobbat.
VIK-SDE 1-4 Målskytt: Calle Kämpe: Daniel Ryktet sa att SDE inte hade speciellt många förlorade matcher under säsongen och det var ganska lätt att förstå när man så vilken skridskoåkning och skotteknik många i laget besatt. Med det inte sagt att vi inte bjöd dom på en match utan tvärtom, grabbarna kämpade otroligt bra många av oss på läktaren satt nästan kaffet i halsen när Calle ur nästa död vinkel tryckte upp 1-2 i nättaket bakom SDE s målvakt efter en fin uppåkning. När slutsignalen göd så stod det 1-4 på tavlan och efter ett kanon insatts så tvingas vi erkänna att SDE var ett nummer för stort för oss men våra för matchen vita riddare lämnade isen med flaggan i topp. Bra kämpat killar ni visade att oavsett resultat så ska våra motståndare aldrig få slappna av. I och med att SDE i nästa match spelade skjortan av Österåker friskt framhejade av oss från läktaren så gick vi vidare till semifinal mot DIF. Spelarna i SDE drabbades av en smärre chock när det satt ett gäng på läktaren som dom precis slagit med 4-1 och hejade sig blåa i ansiktet på just dom men vad gör man inte för en semifinalplats? Semifinalen VIK-DIF 4-3 efter straffar (2-2 full tid) Målskyttar: Edwin 2 (1 på straff) Philip. R, Oskar (straff) Kämpe: Väggen eller Jeppe om ni så vill. Ja vad ska man säga? Vi som var där och kände magin kommer nog alltid minnas den här matchen. Djurgården hade 14-0 i målskillnad efter gruppspelet och det talar väl sitt tydliga språk, det skulle bli en tuff match! Som tur var så hade varenda en av våra riddare fyllt på med ordentligt av energi och VILJA till denna match och det skulle visa sig vara vägvinnande. Philip kämpade in 1-0 bakom Djurgårdens Ridderwall lock a like i mål (kort men krulligt hår hängande ur hjälmen). Efter det så tog DIF över spelet och vi fick ägna oss åt ganska mycket försvarsspel, det gjorde vi så bra att Sebbe plötsligt kunde åka till sig ett friläge, skottet gick tätt utanför. Sen var det ju det där med våran målvakt.
Jag skulle kunna skriva en bok om alla Jeppes räddningar, det var plockar, slideningar spel med klubban ja kort och gott alla sätt man kan rädda en puck på. Till slut applåderade tom Djurgårds fansen. Detta tillsammans med att alla utespelare visade en otrolig offervilja där jag vid ett tillfälle räknade till 3 spelare som slängde sig samtidigt för att täcka skott, just denna gång så valde motståndaren att dribbla vilket ledde till att klossen med VIK spelare slog undan benen på den samma och vi drabbades av en korrekt utvisning. Undrar bara hur domaren valde vem som skulle sitta av straffet. Efter en stund kom 1-1 men matchen levde i allra högsta grad och visst hade vi chanser. Edwin fick chansen framför mål i en något tilltrasslad situation men efter ett par försök så satt 2-1 där, underbart. Livet på läktaren bara eskalerade och den ganska högljudda DIF klacken överröstades av taggade VIK föräldrar samt SDE som på ett härligt sätt bjöd igen för det stöd dom fått i sin tidigare match mot Österåker. Vi höll andan när Johannes blev liggande i ena hörnet efter att kört in i sargen, men efter en stund reste han sig och kunde spela vidare. Ytterligare ett bevis på att våra grabbar aldrig viker sig. Klockan hade precis passerat 11 min av 2'a perioden när Djurgårdens kvittering kom efter stor press, dom fortsatte pressen efter målet men återigen så stod våra riddare emot. Matchen gick till sudden i 5 minuter som blev mållös men spelet var utjämnat och vi hade några chanser att avgöra men lyckades inte få in pucken. Det var dags för straffar där Djurgården började. Straff 1 DIF: MÅL 2-3 Straff 2 VIK: Calle försöker dra målvakten men tappar pucken i dragningen, fortfarande 2-3 Straff 3 DIF: Djurgårdspelaren gör en bra dragning men Jeppe gör en monsterräddning 2-3. Straff 4 VIK: Oskar drar åt höger och sätter pucken snyggt!!! 3-3 Straff 5 DIF: Jeppe räddar Djurgårdarens skott. 3-3 Straff 6 VIK: Edwin får chansen att avgöra och som han gör det, efter lite fummel på blå linjen (kaffet i halsen igen) så drar Edwin vänster och sätter pucken. Totalt kaos utbryter både på läktaren och på planen, TV-puck högen är ett faktum! Vendelsö står som segrare efter sudden och straffar. Vi är i final, UNDERBART, vilken match!! I båset kunde vi som var uppmärksamma se en coach i tårar.
Plötsligt förstod jag hejaramsan som med jämna mellanrum sjöngs på läktaren under dagen, Alla vi som älskar hockey klappar nu! Jeppe utsågs till matchen kämpe och förutom en statyett så fick han till sin glädje en Cloetta-mössa som mamma kan ta med sig till jobbet på måndag. Finalen: Slutade med 2-siffrig förlust och det var tydligt att krafterna gick åt i semifinalen. Grabbarna kämpade på bra men SDE var även denna gång ett nummer förstora och visade stundtals prov på riktigt bra spel. Vi lyfter på hatten för SDE och hoppas att få en chans till revansch under nästa säsong. Det totala intrycket av turneringen är att vi har ett otroligt bra gäng med grabbar som kämpar för och med varandra. Detta tillsammans med ett fantastiskt gäng med föräldrar och ledare borgar för en mycket intressant tid framåt där jag tror att med fortsatt bra träning och inställning så kommer vi skörda stora framgångar dels resterande dela av denna säsong men även över kommande säsonger. Jag hoppas att alla grabbar suger åt sig av denna triumf och att alla föräldrar klappar grabbarna på axlarna för både vi och grabbarna kan vara otroligt stolta för vad detta lag gör och har gjort. Det var allt för mig nu ska det taktiska riktlinjerna inför Tumba cupen om 2 veckor börja dras. Hoppas på lika entusiastiska föräldrar och laddade grabbar då. Vid pennan Jörgen