Diskussionsfrågor Vägvisare Makthaveri? När boken skrevs för mer än 20 år sedan rådde en allmän misstänksamhet mot auktoriteter och ledare, samt en pessimism om att situationen skulle kunna bli bättre. Hur kan man jämföra detta med vår situation idag? På sida 15 skriver Magnus om spänningar inom olika församlingar. De äldres krav på traditionernas bevarande - de ungas förväntningar på förändring. Den ena gruppen som bara vill ha bibelstudier - den andra som vill ha aktiviteter. Samfundets krav på en viss profil - församlingens och ortens unika behov. Verksamheten i kyrkan - familjen i hemmet. De administrativa rutinerna - den andliga fördjupningen. Sökarna utanför församlingen - medlemmarnas behov. Det egna andaktslivet - människors personliga behov. Behovet av nya satsningar - de ekonomiska ramarna. Osv osv. Vilka erfarenheter har du av dessa spänningsfält i församlingen? Ett viktigt tema i boken är andligt ledarskap. Vad är andligt ledarskap? Finns det någon skillnad mellan andligt ledarskap och andliga ledare? Vad är min kallelse? Vilka känslor / tankar får du när andra människor börjar prata om sin kallelse i livet? Magnus Malm bekänner att hans kallelse hade blivit viktigare för honom än relationerna med Gud, sin fru, sina barn och andra människor. Vilka exempel känner du till av människor vars kallelse har blivit viktigare än allt annat? Författaren skriver om kallelseförlamning när man oroar sig så pass över att hitta sin kallelse att man blir handlingsförlamad. Kierkegaard beskrev ångesten som människor kan känna när livets stora beslut presenterar alldeles för många (bra) alternativ. Har du upplevt den här typen av kallelseförlamning eller ångest? Berätta! Hur går du till väga när du fattar vardagliga beslut - t.ex. om du ska plugga eller träna idag, vilken film du ska se på, vad du ska äta till middag? Hur går du till väga när du fattar stora beslut - vilken utbildning du ska välja, vem du blir ihop med? Gud behöver inte oss Vad menar Magnus Malm med rubriken att Gud inte behöver oss? Hur påverkar vår gudsbild vår förståelse av vår kallelse? Jag (Ray) möter ibland unga pastorer och kristna ledare som blir nedstämda när en människa som verkade så lovande i ett kristet sammanhang plötsligt väljer en annan livsväg och lämnar tron. Hur skulle Malms tes att Gud inte behöver oss hjälpa dessa frustrerade kristna ledare? Vilken risk finns det att övertygelsen om att Gud inte behöver oss leder till en tendens att omtolka på ett överandligt sätt allt som händer, eller att man godkänner medelmåttighet? T.ex. när man klichéaktigt citerar Romarbrevet 8:28 ( Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa ) eller säger något i stil med ja, det spelar inte så mycket roll att det bara kom tio personer - Gud har välsignat det i alla fall. Leder inte detta perspektiv (att Gud inte behöver oss) till en väldigt oansvarig och passiv syn på ledarskap? Kan man bara sätta sig på sin stjärt och strunt i alla de människor som behöver ens insatser, i tron att Gud tar hand om dem? (citat från s 43).
Kom! Vilka externa faktorer bidrar till hur vi utformar vår identitet? Varför blir man då så osäker i sin identitet - man vet inte riktigt vem man egentligen är? Varför blir det så lätt för oss (särskilt för killar) att hitta sin identitet i det man gör (karriär)? Malm skriver på sida 48 att det är omöjligt för en kristen att förstå sin identitet på något annat sätt än i Jesu kallelse. Vad innebär detta? En del människor är rädda att om man överlåter sig helt till Gud att Gud kommer att kalla dem att göra något som man inte vill, som åka ut i missionen resten av livet. Har du (under)medvetet tänkt så någon gång? Vad är det som hindrar dig från att överlåta dig helt till Gud? Hur känns det att veta att den som verkligen tar upp sitt kors och följer Jesus kommer att få lida för det? 1 Pet 3:9; 5:10 Malm skriver på sida 51: Jag behöver inte gå och vänta på att Gud ska förverkliga sin vilja med mitt liv. Han befinner sig inte i en abstrakt ʻkallelseʼ 10 meter längre bort, han är där jag befinner mig just nu. Om kallelse inte handlar om vad man gör eller vilken karriär man har, vad är det då? Att finna sanningens punkt Många kristna tror (kanske något undermedvetet) att det finns så mycket att göra inom kristet arbete att man måste krympa ner våra egna behov till ett minimum och kunna prestera ett maximum bland andra människor Har du känt dig så någon gång? Har du sett kristna ledare som offrat allt för sitt arbete? Hur bör man egentligen förhålla sig till det? Malm skriver om hycklande ledare. Vilka erfarenheter har du haft av kristna ledare som du såg upp till, men som senare visade sig vara hycklare? Hur har detta påverkat dig? Malm skriver att den Heliga Anden ska leda människor i sanningen och att sanningen ska göra människor fria. Men för att sanningen skulle kunna befria någon, måste man öppna upp sig för den. Han är helt beroende av att jag släpper till honom och ger honom frihet att undervisa mig. Så fort jag säger nej och stänger till ett område av mitt liv för honom, avbryter han sitt verk och väntar (s 57). Hur passar detta ihop med Guds stilla röst som fortsätter gnaga och kalla på människor även när de gör motstånd? Det finns ett enormt gap mellan hur det kristna livet bör se ut och hur det faktiskt ser ut. Malm menar att vi ibland fokuserar så mycket på idealet att vi börjar tro att det är en verklighet. Hur kan detta leda till självbedrägeri eller hyckleri? På vilka sätt uppmuntrar vi hyckleri bland våra kristna ledare? Hur kan man hitta balansen mellan att tala om synd på ett sätt så att människor mår dåligt och vänder sig längre från Gud och att tala om synden så att människor inser sitt behov och kommer närmare Gud? Malm beskriver söndagspredikningar som förmedlare ett slags kliniskt obesmittat ʻord från Gudʼ. Hur skulle våra pastorer/präster/predikanter kunna undvika detta? Diskutera citatet från Gunnel Vallquist på sida 64.
Fri att följa Malm skriver att en klarsynt ledare är alltså en ledare som har fått syn på sig själv. Innan han nått en viss grad av självkännedom, är han blind och utövar ett ledarskap som leder både honom själv och dem han leder till ständiga återvändsgränder (s 68). Hur är det då med unga, oerfarna ledare som ofta saknar den här typen av självinsikt? Malm menar att Gud ibland tiger tills vi ger en rätt respons till det som Gud redan har visat oss. Hur mycket av vår erfarenhet av Guds tystnad beror på vår ovillighet att rätta oss efter Guds tydliga uppenbarelse? Ingen syndare har någonsin föreställt sig sina synder större än de är. Ingen syndare har någonsin haft ett riktigt begrepp om hur stor syndare han är (s 72). Det är omöjligt för en kristen ledare att hjälpa människor ta itu med sin synd när de själva inte är ärliga med sin synd. Minns du någon gång då en kristen ledare bekände sin synd offentligt utan att ha blivit outad av en skandal? Hur reagerade omgivningen? Hur reagerade du? Malm betonar vikten av att ha en själavårdare eller annan nära vän man kan anförtro sig åt. Vem har du i ditt liv som du kan vara helt öppen med och som håller dig ansvarig för hur du lever ditt liv - alltså inte bara någon som slätar över dina felsteg, utan någon som verkligen sporrar dig till större tro och goda gärningar (Heb 10:24)? Enligt Bonhoeffer varför räcker det inte med att bara bekänna sina synder inför Gud? Vilken distinktion gör Malm mellan synd och sår? Vad är det för skillnad mellan en kristen ledare som är öppen och sårbar när det gäller synden i sitt liv och en som använder sin ställning till att offentligt bearbeta och älta sina sår? Förklara vad Malm menar med bindningar. Förlåtelse är ett absolut villkor för att helandeprocessen ska komma igång och fortsätta i vårt liv. Vilka exempel känner du till om en människa som inte var/är villig att förlåta? Hur har detta beslut påverkat hans/hennes liv? Huvuduppgiften Vad är huvuduppgiften enligt Malm? Malm skriver med viss respekt om ökenfäderna. Var går skiljelinjen mellan att söka sig till Gud och att fly verklighet / ansvar? Jesus sa att han hade något emot församlingen i Efesos därför att de hade övergett sin första kärlek (Upp 2:4). Hur är det med dig - hur står din tro idag i jämförelse med när du först blev troende / började ta din tro på allvar? Hur hittar man balansen i sin kärlek till Gud mellan en mjäkig kristen antinomism där anything goes och lagiskhet? Sök mitt ansikte Malm skriver att när kristenheten är så fixerad vid sin hetsjakt på nya trender och teologier och verksamheter, då är det kanske inte så underligt om sökande människor finner vägen österut mer öppen. Håller du med? Varför / varför inte? Vad innebär det för oss?
Våra relationer ska inte kännas som plikter eller måsten man måste bocka av på en lista. Samtidigt innebär alla relationer vissa underförstådda plikter. Hur ser spänningen ut i ditt liv mellan att styras av principer och styras av känslor? Malm betonar vikten av tystnaden och att lyssna till Guds ord. Har du gått på tyst retreat någon gång? Berätta gärna för gruppen om din erfarenhet. Läs berättelsen om Maria och Marta (Lukas 10:38-42). Vem i berättelsen identifierar du dig med och varför? Det är en allmän princip att det alltid finns tid för oss att göra det som vi mest av allt vill göra eller det som vi anser vara viktigast. Hur återspeglas denna princip i våra andliga discipliner (bön, bibelläsning, fasta, församlingsliv, evangelisation, mm)? Malm skriver: Att kunna urskilja och välja bort det inflytandet [från TV och andra medier] är ett minimikrav för en kristen ledare som ska hjälpa andra till mognad. Det är betydligt svårare att välja bort allt det goda som skulle kunna berika mitt liv på tusen sätt, men som genom att min tid är begränsad därmed skulle ta ifrån mig det jag vet är viktigare (s 111). Malm menar att man ska fortsätta med andliga discipliner även när man inte får så mycket ut av det för att det är en förutsättning för att man ska kunna ha en relation med Gud. Berätta gärna för gruppen hur de andliga disciplinerna ser ut i ditt liv. Ett genomskinligt liv Malm skriver att en ledares trygghet inte ska grunda sig i det att vara ett föredöme, för att han själv (och alla andra) är dåliga föredömen - alla felar vi ju. Men samtidigt finns det en viktig roll för våra ledare som föredömen - inte att vara felfria (för det är ingen), utan i att vara ett föredöme om hur man på ett bra sätt hanterar sina misslyckanden. Diskutera. Jämför Malms bilder av Paulus som farisé respektive Paulus som kristen. Hur hittar man balansen mellan falsk ödmjukhet å ena sidan och skryt å andra? Vilka exempel finns i Bibeln om det kristna sättet att förhålla sig till en ledares synder och brister? Malm skriver (s 129): Om Jesus kom för att göra oss till hela människor, då måste en ledare släppa fram sin mänsklighet mer än andra. Inte för att biljera med den, utan för att därigenom sänka tröskeln så att även andra kan gå in i denna nådens process. Vad innebär detta? Hur skulle det se ut i praktiken? Gå! Malm räknar upp sex möjliga motiv för vårt kristna arbete. Vilket är det mest naturliga för dig i ditt liv? Varför? Vad är det rätta motivet för kristet arbete? Hur relateras kallelsen till sändningen? Hur reagerar Malm på idén att kallelsen är en rörelse mot Jesus medan sändningen är en rörelse från Jesus? På sida 150 återger Malm sex punkter från Wilfrid Stinissen om hur man känner igen Andens röst. Hur relateras dessa sex punkter med min vishetsfråga - I ljuset av min tidigare erfarenhet, min nuvarande situation och mitt hopp och mina drömmar om framtiden, vad är det klokaste jag kan göra?
När det är inte går så bra för en viss verksamhet, hur avgör man när det handlar om en tillfällig prövning eller hinder man måste uthärda i tro, eller när det handlar om konstgjord andning? Som tjänare Läs berättelsen om Simon i Apostlagärningarna 8:1-24. Vilka exempel har du sett av människor som vill missbruka nådegåvorna? Malm skriver att en bra ledare ska komma som en tjänare - grundligt befriad från attityden att han uppifrån ska avslöja folks situation, för att sedan styra och ställa så att de får det bra. Han måste vara befriad från all självgodhet och besserwissermentalitet, och han måste vara löst från föreställningen att han ensam kan lösa alla problem utan att ta hjälp av någon (s 158). Vilka exempel känner du till av sådana tjänande ledare? Vad är skillnaden mellan sann och falsk ödmjukhet? Vilken roll skulle större ödmjukhet i våra ledare spela? (inte bara i församlingen och kristna organisationer, utan även i politiken, näringslivet och andra organisationer?) Vänner och medarbetare inga diskussionsfrågor Äktenskapande Vilka exempel känner du till där kristna ledare har offrat sitt äktenskap eller sin familj för sitt arbetes skull? Hur skiljer sig svårigheterna med att få kristet arbete att gå ihop med familjelivet från svårigheterna med att få annat arbete att gå ihop med familjelivet? Vad anser Malm vara lösningen på problemet om hur man får kallelsen till kristen tjänst och familjelivet gå ihop? Hue förklara Malm skillnaden mellan kallelse och sändning? Ska föräldrar kräva / förvänta sig att barnen följer med på gudstjänst mm så länge de bor hemma? Hur skiljer sig detta från andra viktiga värderingar vi vill föra vidare till våra barn - demokrati, ärlighet, jämställdhet - ska vi bara låta barnen bestämma själva om de vill tro på jämställdhet osv? Tro stavas R-I-S-K Vilka exempel känner du till om vadsomhelst? (skojar bara - fortsätt till nästa fråga.) Vad är huvudbudskapet i detta kapitel? Malm menar att att handla i tro är att göra sig beroende av Guds handlande. Tron yttrar sig minst lika mycket i en vägran att fylla ut luckorna med sitt eget, vare sig det är etablerad verksamhet eller karismatisk jargong, som att kunna handla när Gud gör det. Om inte Gud handlar, måste en kristen ledare i tro kunna acceptera det och tigande vänta. (s 209). Hur förhåller sig detta till troende människors uppdrag i Bibeln att skipa rättvisa och ta hand om änkor, flyktingar och faderlösa? Att ta risker för Gud är ingen garanti att man ska lyckas. Men t.o.m. misslyckanden kan skapa en grund eller bli verktyg som Gud använder för att välsigna andra. Kommentarer / reflektioner?
Vad har du för nådegåva(or)? Hur pass bra / dåligt stämmer Malms beskrivning av nådegåvorna med din erfarenhet? Beredd på motstånd Att följa Kristus betyder att man också exponerar sig för djävulens motstånd (s 221) Varför skulle man vilja göra det? Vad tror du om djävulen och onda makter? Vad tycker du om andlig krigföring och demonutdrivning idag?