Du har inte alltid sett Skogen på samma sätt. När man är liten är vissa attraktioner viktigare än andra. Lekplatserna förstås, men också naturens utmaningar i form av klätterträd, bergknallar, vattenfall och groddammar. Djur i och utanför hagarna är spännande, liksom närkontakt med djur i Barnens zoo och alla konstiga döda djur i museet. Får barn gå som de vill följer de ogärna stigarna på tråkigt vuxenvis utan myllrar ut och in i terrängen. De har lätt för att upptäcka egenheter i naturen om de är på det humöret. De är bättre på att undra än vuxna. Att släppa ut dem i naturen i frihet kan ge intressanta upptäckter. I naturen finns så mycket, myror, ekorrar, andungar, harsyra som går att äta förförra seklets smågodis. Barn är inte intresserade av detaljer, gråsugga räcker som namn även om det finns mer än hundra arter av dessa trinda krabater hos oss. I Skogen går det att komma nära vilda djur. Barn har lättare att se ekorrar än vuxna och tamduvor kan matas ur handen liksom gräsänder och blåmesar mycket roligare (och samtidigt lite skrämmande) än att kasta brödet till dem. Motorisk träning får en nybliven vandrare genom att klättra i miniberg och små krokiga tallar, hoppa över den nya bäcken eller bara vandra i normalknölig skogsterräng. På våren kan man ta det lite lugnt med rådjurskid, harungar och gräsänder på bo lite varstans, bara låt vara om du finner dem. De vilda djuren har annars goda möjligheter att gå undan i Skogens dolda dalar och gör det också. Ute i Slottsskogen är luften också ren, där finnes utrymme för åtskilliga tusental. Och dit kunna de allra flesta komma, som icke ha tillfälle att komma ut på det riktiga landet. Tänk på era små! Tänk på att de nu grundlägga sin hälsa för framtiden. Och skicka dem ut från de grå gatorna, de grå husen, den grå luften, till gröna träd, gröna ängar, till sol och luft, till blommor och fågelsång. GT 1 juli 1910
Skogen är full av klätterträd, kälkbackar, småbäckar och spännande grottor. Lite större barn bygger kojor som blir allt ståtligare tills någon buse en dag jämnar dem med marken. Som tur är brukar det nästan vara roligare att bygga kojor än att använda dem, det står inte länge på förrän en ny koja växer upp någon annanstans. Illustration till naturens cirkelgång... Att gå ut i Skogen med barn innebär dessutom att all planering plötsligt kan raseras av spontana infall. Det är ingen nyhet för alla som varit barn en gång, och det är som det ska vara.
Ödledammen Vite Lia 1 2 Naturhistoriska muséet Plikta 3 4 5 6 Barnens zoo Säldammen 7 8 9 Björngårdsvillan Ponnyridning Bragebacken 10 0 500 m Skala 1:17 500 Det finns inte mycket som är roligare än att leta kryp i en damm. Av Skogens dammar är Ödledammen mest överlägset rik på smådjur. Under våren finns här vattenödlor och andra grodor, resten av året finns också trollsländenymfer, dykarskalbaggar, vattenloppor och hästiglar. Vattenödlor är fridlysta och får inte medtagas, men det går bra att ta med grodrom om grodorna senare lämnas åter. För fåglar och fyrfota djur är dammen ett viktigt vattenhål, vilket kan leda till spännande möten för den som rör sig tyst och diskret. Är man först på morgonen kan man smyga och kanske få se rådjur eller gröngöling eller kanske en ringduva dricka vatten. Duvor dricker inte som andra fåglar. Hur dricker duvor vatten? (Svar på sid 96).
Lekplatserna i Slottsskogen är givna vandringsmål för alla barn. Plikta är störst med attraktioner som sandlådor, gungor, klätterställningar och en lång rutschbana. En finurlig karusellgunga gläder de lite större barnen, som också fått en ny avdelning i kanten av fotbollsplanen. Mindre lekplatser finns vid Björngårdsvillan och vid Masthugget. De är på kartan markerade med ( ). Namnet kan möjligen komma från den tid då IK Wega hade friidrott på planen. Då fanns här en skylt: Bollsparkning här är vid PLIKT förbjudet. Hur lång är rutschkanan? (Svar på sid 96). På Ekebackens krön tronar Naturhistoriska museet. Här finns hur mycket som helst att betrakta, beundra och begripa. Alla har vi våra favoriter i detta museum, vare sig det är Blåvalen, Kvastfeningen, Stora guldklimpen eller Blåskimrande fjärilen från Amazonas. Museet har café och bjuder generöst plats också för dem som har med egen matsäck. När det regnar brukar besökarna bli flera,
men museet har öppet också i solsken, alla dagar utom måndag. Att mata djur är spännande. Stadsduvorna kan ibland vara hundratals vid Lilla dammen, med lite tålamod sätter de sig på handen. Den som vågar kan mata dem direkt ur handen. De är alltid lockande att springa och jaga, då flyger de upp. Det ger de något överviktiga fåglarna större beredskap att stå emot vinterhökens attacker. Stadsduvor kallas också tamduvor, de stammar från sydeuropeiska klippduvor och har genom avel fått många olika skepnader. Långt före tv och dataspel fanns Kasperteatern. I Skogen bjöd järnarbetare Karl Kuhlin barnen på denna populära gratisteater åren 1908 1913 på Kasperplatsen, nedanför Gräfsnäsgården. Nu finns en liten bod vid Lilla dammen där Göteborgs Kaspersällskap under sommaren vissa helger upprätthåller traditionen till glädje för små och stora barn.
På Lilla dammens östra sida välte en gång ett träd, men fortsatte att växa och fick sympatiskt nog ligga kvar. Det blev så ett klätterträd för små och stora barn. Mindre barn klänger så långt de vågar upp på den halvt liggande stammen, större barn ger sig ut i det yviga grenverket över dammen. Detta är bara ett av Skogens alla välsignade klätterträd, de finns överallt i berg och dal. Vad är detta för träd? (Ledtråd: se på bladens form.) (Svar på sid 96). Stadsbarn har inte samma kontakt med djur som barnen på landet hade förr i tiden. Det borde man göra något åt. Detta var tanken bakom Barnens zoo, en idé hämtad 1971 från England. Här får barn träffa på och klappa getter med killingar, får med lamm, grisar, kaniner och kycklingar, lockande inte bara för de allra minsta. Öppet sommartid, men om och när Barnens Lantgård blir verklighet blir det öppet året om. Mittemot Barnens zoo låg förr den gamla dansbanan Duvas backe, den stängdes 1921 då dansen där ansågs allvarligt hota ungdomens sedliga vandel. Det är inte bekant om åtgärden hade åsyftad verkan. Nu för tiden får några av parkens Gotlandsrussar motion här och lite omväxling i sitt stilla liv. För barn är en häst ett stort och spännande djur, även om Gotlandsruss (123 cm mankhöjd) är en relativt liten häst, en ponny (= lägre än 148 cm). Bland Skogens inlåsta djur är knubbsälarna säkert mest populära. De har funnits här nästan sedan parken blev park. Ibland blir de flera, de får ungar, utbyte sker med andra djurparker. Sälarna matas klockan 14:00 varje dag vilket de mycket väl känner till. De kan klockan och simmar i en väntande flock en stund innan matbilen anlänt. Vattenanpassade med näs- och öronlock, strömlinjeform och bakben i aktern som propeller. Säldammen byggdes om 1993, men en liten mycket potent grönalg gör hela ti-
den vattnet alldeles för grönt trots upprepade försök att bli av med den. När den första snön lagt sig myllrar snart alla Skogens backar av förhoppningsfulla små utförsåkare med pulka och stjärtlapp, skynda, skynda, äntligen är snön här... Genom den kuperade terrängen i Skogen brukar det aldrig vara problem att hitta en lämplig backe, men Bragebacken är kanske mest populär, men det finns backar på närmare håll, några har vi markerat ( ) på kartan.