Hellboms släktträff 1994.05.28 på Bergviks IP Till Folke Hellbom från Nils H Larsson Söderala. Lynäs by på 1840-talet. Laga skifte och Erik Jansson och Erskjansarna. Först vill jag gratulera er alla i Hellboms-släkten till den här stora träffen, som jag tror får mycket stor betydelse för framtida dagar. Ni hinner inte prata med varandra allt ni vill, så jag tror att många även kommer att träffas snart nog i mindre sammanhang. Jag önskar berätta litet om livet i min hemby Lynäs, på den tiden då det verkligen begav sig... Nämligen för cirka 150 år sedan. Nu förtiden är byn drabbad av den totala för1amning som en långvarig utrotningskampanj på bönder är orsaken till. Nu finns inte en enda ko i byn och inga arbetshästar heller. Bäckarna växer igen och knappast någon åker är besådd. Får och fritidshästar gör att det inte är helt livlöst på ängarna. I byn finns nu bara 23 permanentboende - men sommartid finns där över hundratalet personer. Annat var det för 150 år sedan. Och jag hoppar direkt tillbaka till år 1844. Då var det liv och rörelse i Lynäs by. Får och getter, kor och hästar, grisar och höns fanns det överallt, och allt och alla skulle ha sin bärgning. Den odlade marken var värdefull, så korna drevs på skogen för sommarbete. I Gullgruva hade bönderna sina fäbodmarker. Det var lång väg att driva i vall, men så var det, och fäbodpigorna tog vara på mjölken som brukligt var på den tiden. Men sommaren 1844 var inte som det brukade vara om somrarna i Lynäs. Fina herrar från socknarna omkring och en hög herreman från Gävle kom åkandes med häst och vagn. Flera gånger kom dom och det varslades om bekymmer for markägarna... Men om dessa kom som herremän, så var det en annan som den sommaren kom som en ny andlig förkunnare. Bekymren kring den mannen blev svårbemästrad för överhögheten! Dom fina herrarna var ute för att genomföra Laga Skiften. Det hade Konungens befallningshavande i Gävleborgs län beslutat om den 10 juli året innan - och hade utsett Herr Kapten C.Th. Georgü att utföra uppdraget.
Det här var ingenting som Lynäs-bönderna uppskattade. Dom äldsta i byn kunde berätta om det Laga Storskiftet som fastställdes 1780 och det upprättades en karta över alla jord- och skogsmark i Lynäs by. Nu hade det gått 64 år, och alla trivdes med vad som var. Flera nyodlingar hade tagits i bruk och många byggnader hade uppförts. Ett nytt Laga Skifte ville man inte vara med om. Den jord man brukade ville man ha kvar - och vad skulle det inte kosta i penningar? När det kallades till det första sammanträdet den 19 augusti 1844 motsatte man sig genomförandet. Men i befa1lningshavarens och gode männens yttrande i 4 står att läsa: Alldenstund varken de av Olof Svensson eller Olof Larsson, med de flesta övriga deltagarna, framförda skälen för inställande av ifrågavarande Laga Skifte inom Lynäs by, kunna anses äga något stöd, kan till deras yrkande intet avseende havas". Skiftet skulle alltså genomföras, men ett höstregn, gjorde det omöjligt, och bönderna fick tid på sig att grunna på beslutet. När man året därpå sku1le genomföra Laga Skiftet visade det sig att "gamla bykartan så betydligt avviker från verkliga förhållandet på marken att den inte kan tjäna till efterrättelse vid ifrågavarande skifte". Det hade - som jag redan sagt - under de 60 åren sedan Stora skiftet, pågått ett intensivt uppodlingsarbete, byggnader hade uppförts och arvsskiften förekommit. Därför gav skiftesmannen omedelbart de1ägarna den underrättelsen att "avfattningen av byns inägor i morgon kommer att taga sin början och att delägarna skall hålla hantlangningsmanskap". Sa var det bara att lyda lagen och överheten! En som inte ville lyda lag och överhet, var den man som redan året innan, 1843, kom till Lynäs och som med stora ord predikade himmel och salighet. Det var Erik Jansson, från Biskopskulla i Uppland. Han sa att han hade tagit "Kristi kors uppå sig att predika Kristi evangelium för alla som ville höra". Han hade under en 10- årsperiod flitigt studerat Bibeln och läst Arnts och Luthers skrifter. Till en början höll han sig till en bibeltrogen utläggning och fick också samarbete med en komminister Risberg. Det rådde ingen religionsfrihet på den tiden. Det officiella beslutet var stadfäst genom det beryktade konventikelplakatet av år 1726 - men det fanns ändå mindre sammanslutningar som tog avstånd från kyrkans monopolförkunnelse.
Dom störde inte ordningen i samhället och fick hållas. Men nu blev det andra tongångar. Eric Jansson började samla många anhängare och allteftersom förändrades hans lära. Nu predikade han att han var kommen att i Kristi stället åstadkomma salighet, Den mig föraktar. Han föraktar Gud", sa han och retade såväl prästerskap som andra kristna efterföljare. På ett år samlade han tusentalet anhängare i länet och dess närhet - däribland flera kända personer i samhället. Det var till de bibelläsande kristna han sökte sig och vann snart deras förtroende. I Hälsingland hade "läseriet" fått en bred omfattning, och det var vanligt att bönderna samlades till läsning och bön hos någon i byn. Sa också i Lynäs! Erik Jansson började göra sig alltmer omöjlig for prästerskapet men också för många andra "läsare". Han drogs inför tinget flera gånger och dömdes till fängelse. For sina anhängare predikade han ett nytt Jerusalem i Amerika och talade om utvandring. Det här blev till ett fruktansvärt uppror i stugorna. Han hade sagt : "I skolen icke mena att jag är kommen till att sända frid på jorden, utan svärdet. Ty jag är kommen till att göra mannen skiljaktig emot sin fader och dottern emot sin moder och sonhustrun emot sin svärmoder". Det skakade om i stugorna nar familjemedlemmar bekände sig till Erskjansarna och ville följa med till Amerika. Nu gällde det att få Erik Jansson ur vägen. Och många försök gjordes. Men han hade också många trogna som hjälpte till att skydda honom. En söndag skulle han predika på åkern bakom Klitten, den skogsklädda kullen ner mot Nygår'n i Lynäs. Mycket folk samlades och trängdes kring "profeten". Han brukade hålla på länge - ända till fem timmar långa predikningar, med utläggningar av texten. Men den här söndagen sku1le det inte bli så länge - var det tänkt. En av byns drängar hade fatt till uppgift att skjuta ihjäl Erik Jansson och lag gömd på västsidan av Klitten. Men därav blev intet. Inte under hela tiden kom Erik Jansson sa fri från uppvaktningen att det kunde bli något skjuta av... Vid den har tiden hade Erik Jansson tagit helt avstånd från kyrkans tolkning av Bibeln, och de skrifter av Arndt och Luther som han själv studerat. Nu blir dessa helt fördömda. Intet annat duger längre än Bibeln själv och Janssons egna skrifter och brev. Nu skulle alla Erskjansarna göra Sig fria från all denna djävulens litteratur. - Den skulle brännas på bål... I oktober 1844 var det dags för bokbålet i Lynäs. Redan den 11 juni 1844 hade det första bokbålet tänts i Alfta, där han också hade samlat en stor skara anhängare. Det här väckte stort uppseende i dagstidningarna över hela landet - samtidigt som det var spännande att se var det skedde nästa gång.
Det blev alltså i Lynäs. Platsen for bålet ar inte med säkerhet fastställd. Äldre personer har lämnat skilda uppgifter i traderingens anda. Det mesta talar för att det skedde på Återgårns mark söder om vägen. Där finns ett område som inte förrän de senare åren börjat beväxas med nyponbuskar. Nu blev jakten på ledaren mycket häftigare, men han hade många anhängare i Lynäs och hjälptes vid flera tillfallen. I källaren under Lydéns uthusbyggnad föstes han ner en gång och försågs med mat tills faran var over. Efter bokbålet i Lynas arresterades han på nytt och fick då genomgå en sinnesundersökning. I uttalandet heter det bl.a. "...i minnet uppfattade verbala samlingar av bibelspråk, deras kombinationer, tillämpningar och förklaring efter egna, som det synes, orubbliga åsikter, utvisa en mer än vanlig fattningsförmåga hos en i övrigt rå och obildad människa". När han höll möte hos bonden Anders Jansson i Lynäs började det hagla stenar genom fönstren. Några handfasta man - däribland Nils Hellbom - rusade ut och hann fånga stenkastarna som släpades med in till Anders Janssons och fick tillbringa natten där. Erik Jansson m.fl. anmäldes för misshandel inför Norrala häradsrätt. "Profeten Jansson", som hade talets gåva, hade flera gånger tidigare inför domarna talat sig fri - även så i Norrala. Nar Erik Jansson en gång dömdes till fängelse av Delsbo häradsrätt, skulle han avtjäna straffet i Gävlehäktet. Färden dit skulle passera Lynäs. Det kände anhängarna till, och helt plötsligt rycker tre maskerade man fram och med överrumpling lyckas frita Erik Jansson... Troligen blev det den gången en källare nära platsen for bokbålet som fick bli fristad. Det berättas att dagen efter kom en kvinna till fritagningsplatsen och stänkte blod från en killing. Då spreds ryktet att "Profeten" hade blivit mördad. Så kom 1846 och dagen då utvandringen till Amerika sku1le ske. Lynäsborna skulle åka med båt från Söderhamn. Det blev en dag i stor sorg. Förresten var känslorna svåra att beskriva. Av sin ledare hade anhängarna blivit undervisade om att de måste lämna detta Babel och dess människor för att följa Guds sändebud till det nya Jerusalem som de sku1le bygga i Amerika. En anhängare, Olof Olsson från Söderala, hade åkt året innan för att söka en lämplig plats för bosättningen. Inom familjerna måste det ha varit en tragediernas dag. En enorm viljekraft måste ådagaläggas för att lämna sina hem och anhöriga, men också för de kvarvarande, för att släppa iväg sina kära.
Jag vet inte hur många, men troligen ett tiotal personer, gick i sällskap vägen upp mot Klovheden. Gråt och skrik hördes lång väg. Barn följde sin mor eller far för att få dem att stanna kvar. Två små barn höll sig fast i sin mammas kjol ända upp till Thörners backen - dar vänder hon sig om och slår bort barnens händer från sina kläder. - vänder sig åter och går vidare... 150-årsminnet av Erik Jansismens bokbål i Lynäs är ett dystert minne. Dom i dubbel mening dyrbara böckerna kastades in i elden...och även om många anhängare började tvivla, så höll Erik Jansson uppmuntrande tal till de sina och lovade dem himmelsk glädje - då röken av avgudarna steg upp mot skyn. Jag har tänkt, att det skulle vara mycket intressant att få göra någon undersökning på de platser som utpekas for bokbålet. Det är de1s möjligt att analysera askan, men framför allt borde man finna några av de stora spännen och beslag som brukade finnas på böcker från den tiden. Vi får val se om dagar framför kan ge oss ytter1igare ljus over händelserna i Lynäs by på 1840-talet. Jag tackar for mig och önskar er en fin fortsättning på släktträffen! Nils H Larsson