En ny dag gryr för världen Av: Johannes Djerf Denna påskdag är den första söndagen som jag predikar efter att varit pappaledig och jag kan därför inte låta bli att berätta något om när vårt barn föddes. Att bli född den 1 april, kan ju låta som ett enda stort april skämt. Jag trodde att det var en pojke när barnet kom ut, men det var bara navelsträngen jag hade sett och inget annat, vilket man kan skratta åt, men mer skämt än så var det inte faktiskt när Hilma kom till världen, även om det var en dag full av glädje. Man hade hört många säga att det är bland det bästa man kan få uppleva. Man hade läst om hur allt brukar och inte brukar gå till i olika böcker, gått på föräldrakurs och försökt förbereda sig så mycket man bara kunde men ändå kunde jag inte tänka mig eller förbereda mig det minsta egentligen inför det mirakel som det är när en helt ny människa öppnar sina ögon och ser dagens ljus för första gången. Jag har fått höra att min mormor brukade säga till mina äldre syskon och mina kusiner när de föddes att stackars barn som behövde födas till denna mörka värld. Jag kan förstå vad Mormor menade men i det här tillfället så ser man inte det mörkret. Nu vet jag att det är väldigt olika, men för många så är det faktiskt som att allt av smärta är borta i den stunden då ens barn ropar ut med sitt skrik att jag lever. Det enda min fru kan säga och komma ihåg om förlossningen är att allt var fantastiskt, även om jag vet att hon sa helt andra saker under förlossningens gång. Och kanske är det för att närmare skaparen än så här kommer man knappast, som vår barnmorska sa. Det hör ihop med honom som är orsaken till livet. Det hör ihop men Jesus som är livet själv på ett mäktigt och förunderligt sätt, som inte riktigt går att förklara. Ingen kunde förbereda sig på det, hur många gånger man än hade hört att Jesus skulle uppstå, men när han visade sig levande så fick mörkret ge vika. En total glädje som smittat av sig på en hel värld i alla tider, en levande glädje som aldrig kommer tyna bort. Man kan säga att det är glädjens födelsedag som vi firar idag, det är den största dagen på hela året för detta är en glädje som står över alla andra omständigheter, en glädje som du kan få erfara i ditt eget hjärta! Att få se ett barn födas är ingen självklarhet. Det är inte alla som får uppleva det, det finns säkert flera här med den erfarenheten, och tycker att min berättelse kanske är mer jobbig än rolig att lyssna till, men erfarenheten av att Jesus, konungarnas konung lever och vill leva med dig idag är en erfarenhet som vi alla kan få uppleva!
Glädjen över ett nyfött barn är en bra bild, men ändå är den ganska så blek i jämförelsen med hur du kan få uppleva det verkliga livets glädje. Hur mörkret och smärtan som du kan uppleva finns inom dig och runt omkring dig bara får ge vika och bli bortglömt för evig tid av han som är hela orsaken till att du finns! Vid den tomma graven så är det många som upptäckt denna tro. En av dessa är Maria Magdalena. Som var en av lärjungarna som följde Jesus. Hon var inte en av de tolv men som vi kan se när vi läser i evangelierna så var det många som lämnade sina hem och familjer för att lära känna Jesus på heltid, och däribland många kvinnor. Maria Magdalena var som det hörs på namnet ifrån den galileiska staden Magdala som troligen var en av de stora fiskestäderna som låg intill stranden av Gennesarets sjö. Vi vet inte så jättemycket om Marias bakgrund. Det finns en hel del teorier, t.ex. så har hon ibland identifieras med den prostituerade kvinnan som tvättade Jesus fötter med sina egna tårar, och en del nyare romaner påstår att hon skulle varit gift med Jesus. Teorier som är helt grundlösa gissningar bara. Det finns inte någonting som skulle kunna tolkas på det sättet vare sig i bibeln eller i några andra skrifter från församlingens första tid. Däremot så kan vi läsa att Maria var en av flera kvinnor som under en tid levde i ett fruktansvärt mörker. Hon hade varit ett offer för 7 demoner, varför vet vi inte, men i en mörk värld så är det svårt att veta var man ska gå med sitt eget mörker, och vägen till att öppna sig för mörkrets värld på ett nytt sätt är inte alltid så långt borta. Demoner är de fallna änglar som följde med ärkeängeln Lucifer i sitt uppror mot Gud innan jordens skapelse. De tillhör en osynlig värld som vi inte kan se med våra fysiska ögon. Deras främsta syfte är att förstöra det Gud älskar eller skapar. Framförallt människan som de försöker angripa och inta hennes känslovärld och förlama det som är varmt och fungerar. Demonerna är personliga och kommer för att bryta ner själen med bitterhet, hat och ännu större förtvivlan. Antalet sju är i bibliska sammanhang ofta mer än en uppgift än om antal. Sju står får helhet, och i Marias fall så handlar det alltså om att demonerna hade total kontroll. Inflytandet ifrån de onda makterna var så starkt att hon inte hade tillgång till sig själv längre. Hon visste inte vem hon var eller vad hon gjorde. Hon ägde inte sitt eget liv längre. Något annat hade tagit över, någon annan talade när man hörde henne. När man mötte hennes blick så var det inte hennes. Något främmande hade intagit hennes ögon.
Jag vet inte hur långt man kan dra detta, men jag kan inte låta bli att tänka på berättelser om ganska så vanliga Svenssons, men som plötsligt gjort avskyvärda handlingar. Ingen känner igen personens handling och ofta så har personen efteråt vittnat om en röst i huvudet som tvingat till den vidriga handlingen. Jag tänker också på människor som inte bara lider av depression, ångest och tvångstankar utan också är kontrollerad av det. Man sitter fast i det som i ett fängelse som man inte kan komma ur. Ett fruktansvärt lidande som inte är så främmande tror jag i vårt samhälle och i vår närhet. Som demonernas offer hade Maria plågats svårt. Men en ny dag skulle gry för henne. Den dagen när Jesus kom förbi henne och talade om ett annat rike, befriat ifrån mörker. En ny dag av ljus mötte henne då världens ljus bad mörkret att lämna henne. Vilket det gjorde i ett enda andetag helt och fullt. 7 onda andar for ut står det, alltså allt av mörker försvann. Hon var fullständigt fri! I Jesus såg hon Guds leende och hon var sig själv igen. Själen fylldes av en total glädje och förundran. Jesus hade återupprättat hennes själ och hon blev hans efterföljare. Vilket innebar att ett nytt hopp tändes inom henne. Hoppet att allt mörker som låg över jorden skulle skingras. Inom henne fanns en visshet att snart så måste det hon fick uppleva komma i full kraft och befria hela världen ur ondskans våld. Hon visste att Jesus var värd att följa hur långt som helst, för det var genom honom som detta skulle ske, efter det hon upplevt så bara visste hon det. Därför så blir nästa sekvens i dramat en omtumlande vändning då vi möter Maria vid Golgata. Framför henne så hänger den hon litat på, älskat och följt, genomborrad och upphängd på ett kors. Jesus som befriat henne ur ondskans våld är nu själv ett offer för den. Den gryning för världen som hon anade kom inte. Hon vill inte se det hon ser. Men ljuset dör och mörkret är tillbaka. Bara för några timmar sedan hade natt blivit dag men nu var nattens mörker redan tillbaka då ett onaturligt mörker lägger sig över platsen. Maria känner igen det. Hon hade en gång varit under dess makt, och hon vill inte tillbaka till det. Och därför så tillåter hon inte sig själv att vända sig om. För hon vet att vänder hon sig om och går ifrån korset så kommer ondskans mörka tankar att kontrollera henne på nytt. Hon vägrar det, hellre står hon kvar och möter sitt enda hopps blodiga kropp och lidande blick. Hela tiden står hon där. Av de 12 lärjungar som blivit kallade att stå Jesus närmast, var knappt någon där, men Maria stod där. Hon var hos Jesus under världshistoriens mörkaste timmar. I tre timmar av totalt mörker så står hon och tittar upp mot Jesus, som till slut ropar till med ett hjärtskärande rop och ger upp andan.
Vad gör du, när mörkret visar sig runt omkring dig och i dig? När du möter berättelserna om lidandet i vår värld, när meningslösheten tränger sig på, när oförmågan att kunna förlåta bara gör dig ännu mera trasig, när rädslan börjar jaga dig, när ångesten över misslyckanden börjar bygga bo, när prestationskraven börjar kontrollera varje handling, varje ord och ja allt som rör vem du är, vad gör du då? Jag tror att du liksom jag många gånger har vänt oss alldeles för tidigt mot mörkret och lämnat hoppet som vi tror inte längre finns men som faktiskt finns där rakt framför oss. Marias hopp dör, men ändå så håller hon ut. Och visar på något som du och jag bör ta med idag. Även om Marias erfarenhet av demoner och ondska inte är allas på samma sätt. Även om du kanske inte just nu känner att mörkrets tankar omger dig så tror jag att vi alla har någon erfarenhet vad detta mörker innebär, och vi vet att då och då kommer det sådana dagar, då jag tror att det enda rätta är att som Maria stå kvar vid Jesus, även om du tycker att du inte ser hans hopp, hans kärlek. Jag tror att vi som Maria bör vänta utan att vi egentligen vet vad vi väntar på. Vaka tills det vänder. Det finns egentligen ingen logisk mening med det, Maria visste att det var trolöst, men ändå så stannar hon. Även om förnuftet inte längre var med, så var hennes hjärta med. Hon lämnar honom inte ens då allt är över, och det är därför det sker. Vi läser Mark.16:1-7. Den här berättelsen berättas på lite olika sätt i evangelierna men Markus har fått höra och skriver att Maria, mamma till en av de 12 lärjungarna som hette Jacob, Salome, troligtvis Jesus egna moster som var mamma till Sebedeaus söner Johannes och Jakob och så Maria från Magdala hade förberett sig och köpt välluktande oljor för att gå och smörja Jesus kropp i hans grav. Maria hade fortfarande inte vänt sig mot mörkret. Frågorna måste varit många, Hon var fortfarande i djup sorg och tårarna fanns där, men hon lät dem inte ta makten över henne längre. Hon var fortfarande en lärjunge till Jesus. Hon ville vara där han var. Och när sabbaten, den välbehövliga vilan inför Gud var över, mitt i all förvirring, så gick de till graven då solen gick upp. Jag tycker det är en fantastisk mening. Det var morgonen när nådens sol gick upp för världen. De visste inte det när de gick iväg, men något tändes inom dem tror jag när solens strålar lyste åter på dem. Det är som våra vårkänslor som jag tror många av oss har nu. Vi har haft en lång och mörk vinter, och när solen börjar lysa igen och värmen kommer så är det som mycket av bekymmer och mörker glöms bort, precis som det är att få barn.
Alltså man tänker inte ens riktigt klart, utan glädjen man känner är större än allt annat när man tar sin första cykeltur och man är nära att gång på gång att cykla av vägen, i alla fall går det väldigt vingligt. Så var det också denna morgon. De hade sett den stora stenen för graven på fredagskvällen, men de hade redan hunnit klä på sig, kokat sin gröt, rostat sina mackor, druckit sitt kaffe, hämtat de inköpta salvorna och kommit en bra bit på väg till graven innan de stannar upp och kommer på sig själva, men vänta nu, vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss. Den nya dagen hade gjort att de glömt en liten men ändå så viktig detalj och utan att de egentligen visste om det så hade de tagit ett stort steg i tro. Och utan att de hinner tänka på nytt så går de vidare. De springer inte hem igen och försöker få tag på någon som kan hjälpa dem komma in i graven utan de fortsätter och går i tron på att det löser sig nog. Jag tycker det är helt fantastiskt! Den tron skulle jag vilja ha. Ibland så tar allt förnuftigt tänkande över och gör att de här stegen i tro aldrig blir av, och jag måste säga jag är lite trött på det. För Gud har kontrollen. Maria och de andra behövde inte ha koll på allt när de gick, precis som du och jag inte behöver ha koll på allt! När de kom fram så var stenen, det hinder som de för en stund sedan kom och tänka på, bortrullat. Gud hade tagit bort hindret, på samma sätt som Gud röjer undan de hinder på vägen som behöver bli bortröjda för att vi ska se att graven är tom. Stenen var borta, inte för att släppa ut Jesus och göra honom fri, utan för att de, för att vi ska kunna se in, och tro på det som sagts av och om honom, att Jesus lever! Och själv bli fria Den första reaktionen var nog att de säkert flyttat Jesus någon annanstans, och därför så kommer inte budskapet med förklaringen ifrån någon människas hjärna eller mun.utan ur en ängels mun med hälsning ifrån Gud själv. Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. Jag tror heller inte att Maria vid det här tillfället tittade bort utan gick fram och såg att det inte fanns någon kropp att sörja över. Jesus hade inte fått för sig att sätta upp löpsedlar över hela jorden utan han ville bygga upp Maria inifrån. Hon behövde inte vara rädd. Hon behövde inte ens börja oroa sig för fortsättningen utan Jesus skulle gå framför henne och visa henne att hennes trofasthet inte var bortkastad. Allt skulle vara som han sagt henne.
Hon hade inte haft fel, när hon i sitt inre sett hur kraften i Jesus kärlek steg som morgonljuset över jorden. En ny dag hade grytt för världen! Ibland så låter det som tomma ord att höra att det kommer en ny dag. Var inte så ledsen, du ska se att det blir bättre imorgon, är inte alltid jätteroligt att höra speciellt när man inte har fått uppleva den morgonen och är mitt i mörkret. Men det är faktiskt den sanna verkligheten! Det kommer en ny dag för dig! Även om du kanske ibland har svårt att tro det. Det kommer en ny dag då ditt mörker måste fly! Då stenen rullas bort och du ser ljus. För inget mörker är för mörkt för honom! När mörkret lägrade sig över Jesus och över platsen vid korset så gjorde han inte det som Maria gjorde utan han vände sig till det och gick in i det. Han gick in i de ensammas och hjälplösas hopplöshet. Han trängde sig in i de dödsdömdas isolerade mörker. Han bar det hat som finns ibland oss, det hat som utlöser krigen i vår värld, i våra hem, på våra arbetsplatser, han bar din och min ångest och allt vad depression kan ha för uttryck. Han bar din prestationsångest. För dig som är ung och som varje dag matas av att du måste prestera i skolan, prestera för att behålla vänner, ha ett vackert utseende, skapa karriär, skapa familj, skapa sig det som i mångas ögon är ett bra liv. Jesus bar den prestationsångesten som många av er föräldrar brottas med, att forma väluppfostrade och troende barn. Jag hör det nästan varje vecka ifrån föräldrar som trycker ner sig själva pågrund utav att deras barn inte går den väg och tror på Gud som de önskar att de gjorde. De ser på andras lyckade barn och tycker att de inte gjort tillräckligt för sina egna barn och drar en fruktansvärd skam över sig. Jag vill säga till dig som jag vet finns här idag och som känner igen dig i dessa beskrivningar. Jesus gick ner i detta mörker och omfamnade det!! All din erfarenhet av att känna dig misslyckad i ett land där ens självförverkligande har blivit livets mening, all den skam du känner över att misslyckats som en god kristen förälder, det har Jesus omfamnat när han dog för dig. Du är en unik skapelse som Gud vill använda på hans sätt, du behöver inte leva upp till någon norm som den här världen har skapat! Och du som är förälder och lever med skammen över att inte gjort tillräckligt, lyssna! Du har gjort det du kan!! Jag tror detta är ett budskap till flera här, och det är därför jag nämner det så konkret. Du kan alltid fortsätta leda och be för ditt barn. Men jag skulle i Jesu namn vilja lösa dig idag ur skulden och den ständiga oron att du inte gjort det du kunnat!
För att upptäcka att Jesus lever så behöver man själv gå in och upptäcka att graven är tom! Du kan inte ta på dig detta, om nu ditt barn inte gjort det än. En sanning som inte bara var aktuell då det utspelade sig för 2000 år sedan utan det är en verklighet som finns att möta för var och en idag. Jesus har uppstått! Livet, glädjen har fötts. Idag är det en ny dag, då Jesus vill befria dig. Jesus har uppstått för att detta budskap skall vara levande! Du tillhör inte mörkret, du tillhör Jesus. Du är ett konungabarn! Lärjungen Johannes berättar att en fortfarande ganska så chockad och tårögd Maria som inte hunnit smälta allt än, möter Jesus efter sitt besök hos ängeln i graven. Hon tror först att det är trädgårdsmästaren men plötsligt så säger han hennes namn, Maria, och att höra sitt eget namn av den rösten så känner hon att hon har hittat hem igen. Hennes namn hade en gång ägts av ondskans krafter, men när hon nu hörde sin befriare livs levande kalla vid henne på nytt så visste hon vilket levande hopp som hon alltid kommer att tillhöra. Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Kol.1:13. Han kallade Maria, han kallar dig idag ut ur mörkret och han kallar dig vid namn till att leva med honom här och nu, och ända in i evigheten. Amen