NOLHAGAVIKEN Mjörnstranden med Nolhagaviken är en rik och varierad miljö på många olika plan. Variationen ger ett artrikt och myllrande liv av både växter och djur. Viken har under årens lopp främst gjorts känd som en mycket god fågellokal där ett stort antal olika arter (210 st.) setts under ca 50 år. Det är dock inte så många fåglar som är karakteristiska för näringsrika slättsjöar som häckar i viken, utan flertalet fågelarter har setts i samband med att de rastar på sträck antingen norr- eller söderut. En större växtkartering finns från 60-talet, innan den nuvarande skötselrutinen startades, och förändringarna sedan dess är genomgripande, bladvassarna har reducerats helt på stora ytor, även om antalet växtarter som försvunnit kanske inte varit fullt lika omfattande. Vintern Redan under vintern kan man se en hel del fågel i området nere kring viken. Beroende på hur vintern gestaltar sig, så finns antingen mycket öppet vatten i ån och ute på sjön, alternativt är allt igenfruset. Så fort det finns öppet vatten så hittar man sångsvan, gräsand, kanadagås, knipa och storskrak i vaken. Kanske finns också någon sothöna och vigg med bland de andra fåglarna, dessutom ses mer eller mindre regelbundet gråtrut och kråka på iskanten. I strandskogen kring viken finns en hel del föda och här drar mestågen med talgoxe, blåmes, entita (kärrmes), nötväcka och trädkrypare runt. Ibland syns också någon större hackspett i anslutning till meståget. En och annan koltrast samt gärdsmyg hoppar eller flyger lågt i undervegetationen inne i Kongo. Är vintern mild så kan man också räkna med att rödhakar gör övervintringsförsök. Tillfälliga gäster under vinterhalvåret kan med viss regelbundenhet vara sidensvans, korsnäbbar, grönsiska och gråsiska och kanske någon snösparv. Våren Direkt när våren gör sig påmind så börjar sånglärka och stare att sträcka förbi, en och annan stare stannar ju också för att häcka inom området. Ringduvor, en del har kanske varit inne i stan under vintern, kommer ner till Kongo och skogen ovanför Fågeltornet och hörs ibland vackra/varma dagar. När isvaken i åmynningen vidgas kommer allt fler fåglar av de arter som redan finns där, dessutom dyker knölsvan och första krickan samt något par av grågås upp. De första skrattmåsarna anländer och skränet från de så småningom alltfler måsarna blir till ett av karaktärsljuden för denna typ av miljöer. Ibland passerar kanske också den vackra salskraken viken på sin väg norröver och rastar högst tillfälligt i isvaken. Nyanlända sothöns och skäggdoppingar för ett fasligt liv medan viporna under ljudliga yttringar över strandängen utför avancerade flygövningar både i uppvisningssyfte och när någon närgången kråka skall jagas väck (det är inom parentes sagt aldrig tyst kring en fågelrik sjö). Likaledes nyanlända bofinkar och rödhakar stämmer in i den kör av fågelsångare som nu blir allt mäktigare allteftersom nya sångare kommer till. Större hackspettens trummande hörs från flera olika håll på Berget och i Kongo. Mot slutet av perioden börjar gäddorna leka i vissa delar av viken, och man kan särskilt under tidiga morgon- eller sena kvällstimmar se svallvågorna efter 10-kilos fiskar och höra de kraftfulla slagen av stjärtfenorna. På senvåren när dygnsmedeltemperaturen stiger så börjar växtligheten spira. De första träden som mycket tidigt börjar grönska är häggen som finns i kanten på Kongo och i strandskogen i den inre viken. Längre fram kan man se de första gröna
stråna sticka upp ur vattnet i vikarnas grundare delar, det är svärdslilja och de dominerande starrarterna (Carex acuta och C. elata) som kommer först. På land breder de enorma vitsippsmattorna ut sig och blomningen kan vara fantastisk under soliga dagar. I fuktigare miljöer kommer istället svalört samt fräken och ormbunkar Utsiktsvy från promenadvägen vid Tallhyddan. Till vänster ses Göstas tall ute på den betade strandängen. Så småningom blommar häggen med en bedövande doft samtidigt som björklöven börjar få en djupare grön färgton och bladknopparna på ekarna sväller allt mer. I takt med att det börjar grönska så besätts fågelkören med sävsparv, taltrast, rödvingetrast, lövsångare (tillfälligtvis även av flyttande sill-saltare) eller som den egentligen heter, gransångare. Efter hand dyker också svartvit flugsnappare, rödstjärt och så småningom även svarthätta och trädgårdssångare upp. På strandängen har nu de tidiga sädesärlorna fått sällskap av gulärlor och vanligen ses något par av rödbena och mindre strandpipare. I luften låter horsgökens (enkelbeckasinen) brummande samtidigt som någon annan beckasin står i den spirande grönskan och tickar envetet. Vid denna tid kan det ute på vikens vatten ibland ligga stora flockar av andfåglar, hundratals viggar, brunänder, krickor, bläsänder, stjärtänder, skedand, årta och bergand. Ibland rastar också flockar av sjöorre, svärta och ejder, vilka på nätterna övertvärar Sverige på sin väg upp i norra delarna av Östersjön eller t.o.m. Ishavet. I luften syns svalor och tornseglare i glesa flockar dra norröver, ibland avbrutna av en hastigt förbisvischande flock av mestadels nordliga vadare som storspov, grönbena, ljungpipare, kustsnäppa, brushane eller gluttsnäppa eller någon av de mindre arterna kärrsnäppa eller mosnäppa. En morgon har också silltruten kommit i stor mängd och flockar ses dra över på sin förd mot Östersjön. I kanterna mot fuktigare partier av viken och på många fuktigare gräsmattor och i diken blommar nu ängsbräsman rikligt under några veckor. Samtidigt har ute i vikens grundare delar mört och braxen fullbordat sin lek, som ibland sker under våldsamt plaskande. I övergången till sommaren har vitsippsmattorna försvunnit och delvis ersatts av andra växter. På vissa ytor i viken blommar mandelblom och framförallt är det ängsbräsman som sätter färg på kanterna. Här och var breder även stora bestånd av daggkåpa ut sig. Sommaren När den riktiga sommaren gör sitt intåg fullkomnas fågelkören med de sist anlända arterna som är buskskvätta, härmsångare, rörsångare och sävsångare utav de
arter som regelbundet förekommer inom området. Varje sommar passerar dock några mer eller mindre ovanliga arter förbi, oftast som hastigast och ses eller hörs då bara någon dag eller ännu kortare tid. Hit hör t.ex. nattsångare som näktergal, kärrsångare, trastsångare, gräshoppsångare, flodsångare samt de utseendemässigt spektakulära arterna sommargylling och rosenfink med särpräglad och omisskännlig sång. I detta skede börjar viken få en frodig grönska både ute i vattnet och i de områden som inte är helt parkartade. Svärdsliljorna blommar för fullt och i strandskogen ger valeriana och ännu inte blommande rallarros och videört samt strandlysing och snårvinda ett intryck av obändig växtkraft. Alla träd utom linden har nu blommat över och utvecklingen av frukterna börjat (almen har redan släppt sina vingade frön över nejden). Riktigt varma soliga dagar, när temperaturen i det grunda vattnet når över ca 20 0C, så sker sutarens lek under plaskande och ibland på så grunt vatten att hela ryggarna på fiskarna kan ses ovan vattnet när leken är som intensivast. Den gula svärdsliljan som en gång i tiden bildade jättelika bestånd tillsammans med kalmus i den mindre viken som brukar kallas Svärdsviken. Framåt midsommartiden är det mest häckande fåglar som frekventerar Nolhagaviken. Här och var i de vassfragment som återstår eller bland starr och annan högvuxen vattenvegetation kan man se ruvande skäggdoppingar och sothöns. Gräsand och kricka har däremot välgömda bon uppe på landbacken, men en vacker dag dyker honorna upp med en lång rad dunbollar i släptåg. På strandängen närmast ån och längst in i den stora viken har tofsviporna redan fått ut sina ungar under maj om bona inte plundrats, men sena omläggningar brukar resultera i att mindre ungar även kan ses senare under sommaren. Fiskmås samt en och annan skrattmås ruvar eller har redan kläckt och ungarna gömmer sig vanligen i närheten av boet. Knölsvan grågås och kanadagås skrider vissa år till häckning, och beroende på hur tidigt detta sker så är ungarna dunbollar eller nästan utvuxna. Överallt matar starar och mesar sina utflugna ungar i träd och buskar. Sent häckande sångare ruvar ibland fortfarande, men i övrigt så har de flesta fåglar åtminstone ungar i bona. Mycket tidiga häckare som sädesärla och koltrast har förmodligen redan en andra kull på gång. Så småningom har nästan all fågelsång tystnat, enstaka omläggare eller oparade hannar kan dock fortsatt sjunga intensivt. Karaktären på Nolhagaviken gör att det endast här och var finns torrare ängsmarker med en flora av blommande växter, och de växter som trivs i våtare marker har i stort blommat över. Dock finns inom koloniträdgårdarna en ofantlig blomsterrikedom till fromma för fjärilar och andra blomberoende insekter.
Skäggdopping med sina halvstora ungar i Nolhagaviken sommaren 2007. När man börjar ana att sommaren är på väg att vända (åtminstone ljuset) så ser man ute i viken halvvuxna ungar av skäggdopping som tigger intensivt av föräldrafåglarna, och utifrån sjön brukar både storskrak och småskrak med stora ungkullar göra besök. Nu brukar också de första lite ovanliga änderna dyka upp för att rugga alternativt har de redan ruggat i skydd av vikens vassar. Sträckande vadare på väg söderut blir också vanligare under högsommaren då de arktiska arterna kommer. Den första storspovhonan på väg söderut observerades dock redan dagarna före midsommar. Mot slutet av juli sträcker sedan ganska mycket skrattmås söderut efter att ha häckat färdigt, senare följer ungfåglar och även fiskmåsar. En och annan ovanligare art brukar kunna dyka upp under denna högsommar/eftersommarperiod. Främst är det änder eller doppingar det handlar om. Vid denna tid är växtligheten som grönast, men relativt få arter blommar så här sent på året. Främst är det vissa fibblor och tistlar som blommar av våra inhemska arter. Inom koloniområdet är det dock så att många odlade växter har en sen blomning och fortfarande står i all sin prakt vid denna tid. Under sensommaren och förhösten flyttar en hel del av våra vanliga småfåglar, vissa som svalor, ärlor m.fl. kan ses sträckande men vanligare är egentligen att en vacker dag så ser man dem inte längre. Svalorna samlas ofta i stora flockar för att övernatta i Nolhagavikens vassar under eftersommaren innan de drar söderöver. Detta beteende som kan ses på många ställen var naturligtvis bakgrunden till att man ibland hittade döda svalor på botten och trodde, som t.ex. Linné och andra under 1700-talet, att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Mot slutet av augusti eller början av september börjar bivråk och enstaka kärrhökar sträcka förbi viken på sin färd mot varmare nejder. Änder av olika arter drar förbi eller rastar ett tag i allt större flockar. Blomsterprakten är nu i praktiken över och istället kommer det en mängd svampar överallt i markerna, särskilt om det är ett varmt och blött år. Hösten När hösten gör sitt intåg, ofta med någon tidig frostnatt i slutet av september, kommer det en hel del sträckande trastar, bofinkar och bergfinkar samt så småningom ringduvor. Allt fler andfåglar samt även en del doppingar och sothöns lämnar gulnande vassar i Nolhagaviken, men istället brukar mycket stora mängder av främst kanadagås (upp till 500 ex) samlas under en period. De övernattar nere i viken och flockarna drar uppåt åkermarkerna längs Säveån under dagen för att äta spillsäd.
På sensommaren och förhösten samlas kanadagässen i stora flockar i Nolhagaviken I strandskogarna är det nu ganska stilla och tyst om inte ett meståg kommer förbi. Har man tur kan man dock få se någon enstaka rödhake som kanske förbereder sig för att övervintra, I trädkronorna svirrar ibland stora flockar av grönsiskor omkring på näringssök i björkhängen eller alkottar. I naturen förbereder sig många växter för den kommande vintern. Näring, som t.ex. det gröna klorofyllet, dras tillbaka från bladen som då färgas av de kvarvarande färgämnena som xanthofyller, karotener, anthocyaner eller tanniner. Ibland en formligen bedövande färgexplosion om förhållandena är de rätta. En del som klibbalen förblir dock gröna tills bladen vid strängare frost helt enkelt faller av. Gräs och örter vissnar, men en hel del har kvarstående strån för att underlätta spridningen av sina frön, man får ett antal karakteristiska vinterståndare, vilka ibland besöks av fröätande fåglar. Åter vinter Så en dag gör vintern sitt intåg med ett kraftigt snöfall och blir det kallt så fryser de inre delarna av viken snabbt till och huvuddelen av kvarvarande vattenfåglar ger sig av. Så länge det finns öppet vatten kommer dock enstaka knipor, någon vigg, sothöna samt svanar, främst sångsvan, och kanadagås att dröja sig kvar. I strandskogarna inne i viken härskar nu tystnaden utom i anslutning till någon av de många fågelmatningarna i anslutning till bebyggelsen. Här samsas mesar och koltrastar med större hackspett och kanske någon gärdsmyg och rödhake. Nu kan man åter få höra den sista lärkan lockar uppe i rymden och ibland kan man nu få se ovanligare fåglar som berglärka, snösparv eller vinterhämpling rastande på sin väg mot söder.
NOLHAGAVIKEN fåglar och växtlighet P Parkeringen Tallhyddan. Startpunkt för exkursioner i Nolhagaviken. 1 Bergknallen vid storeken. En perfekt utsiktsplats om man vill komma nära fåglar och annat i viken vid Tallhyddan. måsfåglar under vår och sommar, en del sträckande småfåglar. Mandelblom och ängsbräsma. 5 Säveåbron. Vadare och småfåglar på marken. Änder och gäss i åmynningen under vinter, vår och senhöst. På sommaren riklig blomning längs ån av olika strand- och kärrväxter. 2 Fågeltornet. Den naturliga platsen för att titta på 6 Piren. Vadare på sandstranden i söder. Vadare och fåglar i Nolhagaviken och dessutom kunna följa sträckande småfågel på ängsmarken mot Göstas tall och flyttande fåglar över området. vinterfåglar. 3 Strandskogen i inre viken. Vinterfåglar, sångare under sommaren och häckande mindre hackspett. 4 Landbandybanan Göstas tall. Vadare och 7 Kongo. övervintrande fåglar, sångare under våren och sommaren. Växtlighet knuten till kärr och vatten under sommaren.