Svensk Avfallshantering 2013
Innehåll Förord 3 Avfallsmängder 2012 4 Så fungerar svensk avfallshantering 6 Förebyggande av avfall 8 Insamling och transport 9 Farligt avfall 12 Avfall från elektriska och elektroniska produkter samt batterier 14 Materialåtervinning 16 Biologisk återvinning 19 Energiåtervinning 23 Deponering 26 Kunder, taxor och kostnader 28 Annat avfall än hushållsavfall 30 Avfallsagenda 31 Ordlista 32 Om Avfall Sverige 35 Kansli 35 2
Förord Den totala mängden behandlat hushållsavfall ökade något 2012 jämfört med året innan, och det är en utveckling som vi inte är nöjda med. Avfallsmängderna måste minska och det är ett arbete där landets kommuner spelar en mycket viktig roll. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat. Årsmötet 2011 antog den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Visionen innehåller två mål för 2020 - dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är en viktig aktör som motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. En tredjedel av hushållsavfallet materialåtervinns, men det finns potential att öka den mängden. Undersökningar visar att så mycket som en tredjedel av innehållet i en vanlig soppåse är förpackningar och tidningar, som i stället borde ha lämnats till materialåtervinning. Avfallsutredningen, som lämnades i augusti 2012, föreslår att kommunerna ska ansvara för insamlingen av allt hushållsavfall även förpackningar och tidningar. Det finns kommuner som på eget initiativ redan har utvecklat insamlingen av förpackningar och tidningar. Denna service har uppskattats av medborgarna och gett mycket goda resultat. Avfall Sverige har sedan ett par år tillbaka kunnat redovisa kommunernas insamlingsoch återvinningssystem för gips, planglas och den så kallade kommunplasten plast som inte är förpackningar. I år kan vi även redovisa den wellpapp, som lämnas i kommunernas återvinningssystem. Samtliga fraktioner går till materialåtervinning. Med Svensk Avfallshantering 2013 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken i årsskriften Svensk Avfallshantering 2013 är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Malmö i juni 2013 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3
Avfallsmängder 2012 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2012 till 4 398 680 ton. Det är en ökning med 1,1 procent jämfört med 2011. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 460,3 kg hushållsavfall 2012, att jämföra med 459 kg per person 2011. Insamlat farligt avfall ökade med 5,3 procent, till 66 100 ton. En stor del av det farliga avfallet består av impregnerat virke, vilket går till förbränning med energiåtervinning. Farligt avfall kan behandlas med flera olika metoder och ingår därför i den totala mängden behandlat avfall. Materialåtervinningen minskade något till 1 422 250 ton, 148,8 kg/person. 32,3 procent av hushållsavfallet går till materialåtervinning. Kommunerna har insamlingssystem för flera olika typer av material till materialåtervinning. Från och med 2011 redovisas även materialåtervinning av gips, planglas och plast som inte är förpackningar, så kallad kommunplast. Från och med 2012 kan vi också redovisa den wellpapp, som lämnas i kommunernas återvinningssystem. Biologisk återvinning ökade med 3,0 procent till 673 180 ton, 70,4 kg/person. 15,3 pro cent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning 2012. Mängden insamlat matavfall ökade med 15 procent till 318 220 ton. Matavfall behandlas alltmer genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 40 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 5 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk uppgick till 59 310 ton, en minskning med cirka 8 700 ton. Energiåtervinningen ökade med 1,6 procent till 2 270 650 ton, 237,6 kg/person. 51,6 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2012. Deponering av hushållsavfall minskade med 14,7 procent till 32 600 ton jämfört med 2011, 3,4 kg/person. Deponering står för 0,7 procent av totala behandlingen. Mängden kärl- och säckavfall minskade med 1,0 procent till 2 212 000 ton. Grovavfallet minskade också med 1,0 procent, till 1 625 000 ton. Insamlad mängd kärl- och säckavfall samt grovavfall 2008 2012 (ton) 2008 2009 2010 2011 2012 Kärl- och säckavfall 2 226 700 2 167 800 2 152 000 2 230 900 2 212 000 Grovavfall 1 421 100 1 498 400 1 518 000 1 638 000 1 625 000 (Kg/person) 2008 2009 2010 2011 2012 Kärl- och säckavfall 241 232 229 235 231 Grovavfall 154 160 161 173 170 4 Källa: Avfall Web Kärl- och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall.
Behandlad mängd hushållsavfall 2008 2012 (TON) 2008 2009 2010 2011 2012 Materialåtervinning 1 520 470 1 604 400 1 414 410 1 425 690 1 422 250 Biologisk återvinning 597 280 617 680 623 200 653 300 673 180 Energiåtervinning 2 292 970 2 173 000 2 123 680 2 235 720 2 270 650 Deponering 140 250 63 000 42 000 38 200 32 600 Totalt behandlad mängd 4 550 970 4 458 080 4 203 290 4 352 910 4 398 680 Behandlad mängd hushållsavfall 2008 2012 (KG/PERSON) 2008 2009 2010 2011 2012 Materialåtervinning 164,3 171,8 150,2 150,3 148,8 Biologisk återvinning 64,5 66,1 66,2 68,9 70,4 Energiåtervinning 247,7 232,6 225,5 235,8 237,6 Deponering 15,2 6,7 4,5 4,0 3,4 Totalt behandlad mängd 491,7 477,3 446,4 459,0 460,3 Behandlad mängd hushållsavfall 2008 2012 (%) 2008 2009 2010 2011 2012 Materialåtervinning 33,4 36,0 33,7 32,8 32,3 Biologisk återvinning 13,1 13,9 14,8 15,0 15,3 Energiåtervinning 50,4 48,7 50,5 51,4 51,6 Deponering 3,1 1,4 1,0 0,9 0,7 Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100 Källa: Avfall Sverige Översikt 1975-2012 ton 2 500 000 2 000 000 5 4 milj. ton AVFALLSTRENDEN 2013 1 500 000 3 1 000 000 2 500 000 1 0 1975 1994 2000 2005 2012 Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Materialåtervinning 0 2008 2009 2010 2011 2012 Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering 5
Så fungerar svensk avfallshantering EU anger ramarna för den europeiska avfallslagstiftningen, riksdagen beslutar utifrån dessa ramar hur den svenska avfallshanteringen ska utformas. Miljömålen har styrt Sverige mot en mer miljömässig avfallshantering och i det arbetet har landets kommuner haft en central roll. Avfall ska hanteras så att största möjliga miljö- och samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla delta kommuner, producenter, hushåll och verksamheter. Kommunerna ansvarar för insamling av hushållsavfall utanför producentansvaret. Att avfallet transporteras till en behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering, är också kommunernas ansvar. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exempelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Renhållningsordningen ska innehålla de föreskrifter för avfallshantering som gäller för kommunen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Producenterna ansvarar för det avfall som omfattas av det lagreglerade producentansvaret som finns för: returpapper som tidningar och andra trycksaker förpackningar elektriskt och elektroniskt avfall däck bilar batterier läkemedel. Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder. De har också skyldighet att informera om sortering och insamling. Syftet med producentansvar är att de produkter som tillverkas förbrukar minsta möjliga mängd naturresurser, att de ska vara lätta att återvinna och inte innehålla miljöfarliga ämnen. Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall eller omfattas av producentsvar. Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. De ska också följa kommunens regler för avfallshanteringen. BEHANDLINGSMETODER Avfall behandlas genom materialåtervinning biologisk återvinning energiåtervinning deponering. Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, metallskrot, el-avfall, batterier m.m. minskar miljöpåverkan. Det sparar också energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Kompost är ett långtidsverkande jordförbättringsmedel som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är ett effektivt och miljömässigt säkert sätt att utvinna energi ur avfallet, det ger både fjärrvärme och el. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt. 6
Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall. SÅ ORGANISERAS AVFALLSHANTERINGEN Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: egen förvaltning kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner gemensam nämnd kommunalförbund. Samverkan sker också genom så kallat horisontellt utbyte av tjänster mellan kommuner. Det finns också kommuner som samverkar kring enskilda frågor, till exempel vid gemensamma upphandlingar. Samverkan är en naturlig verksamhetsform för att nå största möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs. Därmed gynnar samverkan både kommuninvånarna och miljön. I 73 procent av landets kommuner utförs insamling av hushållsavfallet huvudsakligen av privata företag, övriga kommuner utför insamlingen i egen regi. Behandlingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/ kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun/annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlingsmetod. FRAMTIDEN Avfallsutredningen, som lämnades 2012, kan komma att medföra ändrade ansvarsförhållanden inom svensk avfallshantering. Huvudförslaget i utredningen är att kommunerna ska ta över ansvaret för insamling av förpackningar och tidningar. En proposition väntas under hösten 2013, för riksdagsbeslut innan årets slut. Förebyggande återanvändning materialåtervinning energiåtervinning deponering Avfallstrappans olika steg är vägledande för den svenska avfallshanteringen. Avfall Sverige 7
Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioritetsordning är: förebyggande av avfall återanvändning materialåtervinning annan återvinning, till exempel energiåtervinning bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Senast den 12 december 2013 ska varje EU-land ta fram nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: textilier mat elektronik bygg- och rivningsavfall. Dessa avfallsströmmar är också prioriterade i den nationella avfallsplanen. I det avfallsförebyggande programmet är ambitionen att hitta åtgärder för att öka återanvändningen i Sverige. STÖRST MILJÖVINST ATT FÖREBYGGA AVFALL I Sverige är vi bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Men vi kan nå ännu längre genom att förebygga uppkomsten av avfall. Miljövinsten är större om en produkt aldrig produceras än om den produceras, används och sedan återvinns. Svenska kommuner har tagit ett stort ansvar för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat. Årsmötet 2011 antog den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Visionen innehåller två mål för 2020 - dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är en viktig aktör som motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. VERKTYG FÖR UPPFÖLJNING Det har hittills saknats verktyg för att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen och se att åtgärderna styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med flera aktörer, bedriver därför ett projekt för att ta fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen och arbetet med Avfall Sveriges vision Det finns inget avfall. Projektet presenteras i början av 2014. Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar i så kallade återbruk med olika hjälporganisationer på sina återvinningscentraler. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. Avfall Sverige är nationell samordnare för EU-projektet Europa minskar avfallet, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Projektet startade 2009 och sträcker sig fram till 2015. 8
Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens kärl- och säckavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett 190-liters kärl som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfallet ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan av sopbilen till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. Avfallet kan sorteras i många olika fraktioner, till exempel: matavfall pappersförpackningar tidningspapper metallförpackningar plastförpackningar övrigt hushållsavfall. I flera kommuner finns numera fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. Då är det vanligt att förpackningarna sorteras i två fyrfackskärl och hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka. Den traditionella baklastande sopbilen dominerar fortfarande insamlingsarbetet men andelen flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas. Sidlastare har en mer konstant andel av fordonsparken. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Dessutom används andra alternativa drivmedel, till exempel RME, och även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandlingar kan kommunerna även ställa krav på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmiljösynpunkt. MODERNA INSAMLINGSSYSTEM Avfallshämtning har tidigare inneburit mycket arbetsskador. Tunga lyft hörde till vardagen och för att arbeta med insamling krävdes en mycket god fysik. Idag har säckar ersatts med kärl eller andra typer av behållare. Manuell hantering ersätts med ny teknik och automatiserade system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden. Fördelarna är bland annat att det inte krävs lika tung manuell hantering. Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter, men det uppstår fortfarande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa. Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösynpunkt eftersom det är slutet och helt automatiserat. Systemet minskar också behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugsystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugsystem innebär 9
att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten, vakuumtekniken sätts igång och avfallet transporteras med hjälp av luft från de olika lagringstankarna till dockningspunkten och vidare in i bilen. Underjordsbehållare är ett annat växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen i marken där avfallet förvaras är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. FLYTANDE AVFALL Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fettavskiljarslam och frityrfett är en del av kommunens avfallsansvar. De 180 kommuner som rapporterat in data i Avfall Web har totalt 500 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,2 miljoner ton slam. 16 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 116 kommuner har angivit att de hanterar 77 000 latrintömningar per år och totalt 1 200 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning per år i vissa kommuner upp till nästan 11 000 tömningar i kommun med många fritidshus. De kommuner som matat in uppgifter i Avfall Web anger att det finns 8 200 fettavskiljaranläggningar som hanterar 48 000 ton. I genomsnitt töms varje anläggning 2,3 gånger per år. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskilda anläggningar har installerats under senare år. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp som orsakar övergödning. Naturvårdsverket bedrev under 2010-2011 en nationell tillsynskampanj för att öka åtgärdandet av de bristfälliga enskilda avloppen. Avfall Sverige presenterade under 2012 en ny rapport om fosforfällor 1 som är en metod för att öka fosforreningen. Filtermaterial från fosforfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/ behandling. ÅTERVINNINGSCENTRALER På kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushållsavfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Under 2012 lämnade hushållen in 1 625 000 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 170 kg/person. Det finns 630 återvinningscentraler i hela 1 U 2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial ett hushållsavfall 10
landet och sammantaget får de årligen cirka 20 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Kommunerna har därför anpassat och moderniserat sina återvinningscentraler. Mindre återvinningscentraler har lagts ner och ersatts av nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare. Den största återvinningscentralen i varje kommun är i genomsnitt tillgänglig totalt 46 timmar per vecka, 12 timmar per vecka på kvällar och helger. I våra grannländer har några stora städer infört små återvinningscentraler, så kallade mini-åvc:er, i närheten av stadskärnorna. Där tar man emot el-avfall och smått grovavfall bland annat. Försök med mini-åvc:er pågår även i Sverige. Det finns också mobila återvinningscentraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. Återvinningscentralen i Timmersdala utanför Skövde är landets hittills enda åvc där besökare kan lämna sitt avfall även när den är stängd och obemannad. De enda kraven är att besökaren har körkort, är bosatt i Skövde och har genomgått en kortare utbildning. Körkortet måste först registreras, sedan fungerar det som passerkort som registreras vid ingången för att besökaren ska kunna komma in. Återvinningscentralen i Timmersdala är fortfarande bemannad på vissa tider. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel eller kameraövervakning, vilket reducerat inbrotten avsevärt. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. ÅTERVINNINGSSTATIONER Producenternas system med cirka 5 800 obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter är på väg att införas i allt fler kommuner. 11
Farligt avfall 2012 samlades 66 100 ton farligt avfall in från hushållen. I genomsnitt lämnade varje svensk in 6,9 kg farligt avfall. I mängden ingår även 37 180 ton impregnerat virke och 5 840 ton asbest. Farligt avfall kan behandlas med flera olika metoder och ingår därför i den totala mängden behandlat avfall. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall kan innehålla ämnen som är giftiga, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiska, smittförande eller brandfarliga. Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den officiella svenska avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,5 miljoner ton farligt avfall från hushåll och företag i Sverige under 2010. I den mängden ingår även skrotbilar från hushåll, el-avfall med mera. INSAMLINGSSYSTEM Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Cirka 40 procent av landets kommuner kan erbjuda fastighetsnära insamling av farligt avfall, ofta i kombination med flera andra insamlingssystem som farligt avfall-bilar eller insamlingsskåp i butiker. BEHANDLINGSMETODER Farligt avfall som lämnats till mottagningseller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och 12
återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2012 ton 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0-00 -02-04 -06-08 -10-12 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. asbest och impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) Källa: Avfall Web/Avfall Sverige 13
Avfall från elektriska och elektroniska produkter samt batterier 141 060 ton el-avfall inom producentansvaret samlades in 2012, vilket är en minskning med cirka 6 procent jämfört med 2011. I genomsnitt lämnades 14,7 kg el-avfall per person in 2012. Året innan samlades 15,7 kg in per person. 2012 samlades 2 950 ton bärbara batterier och 500 ton inbyggda batterier in, i genomsnitt 0,36 kg per invånare. Det innebär en ökning med 8 procent jämfört med 2011. 6 450 ton bilbatterier, i genomsnitt 0,67 kg per invånare, samlades in 2012. Det är en minskning med 5 procent jämfört med året innan. INSAMLINGSSYSTEM Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige 2001 har kommuner och producenter samarbetat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen bildade systemet El-retur. Det samarbetet innebär att kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns 630 runt om i landet. I cirka 80 procent av kommunerna finns tre eller flera insamlingssystem för elavfall där insamlingen är organiserad via kommunerna. Den fastighetsnära insamlingen via kommuner eller entreprenörer omfattar sammantaget ca 1 200 000 hushåll. Insamling via butiker, inklusive elektronikbranschens egen insamling, sker på mer än 1 500 insamlingsställen. Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor och smått el-avfall. Ett 100-tal sådana insamlingsbehållare finns utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Avfall Sverige och El-Kretsen bedrev också en gemensam kampanj under 2012 för att öka insamlingen av ljuskällor och smått elavfall. Utvecklingen av teknik för olika återvinningsmetoder har underlättat insamlingen för konsumenterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare. 2 600 000 fler lågenergilampor samlades in 2012 jämfört med året innan. Det är batteriproducenterna som har ansvaret för insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. BEHANDLINGSMETODER Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvin- 14
INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2002-2012 kg/invånare 0,35 0,30 nas. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnet koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort innehålla guld och/eller silver. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduktion av ljuskällor. Glaset renas och återvinns. Alla batterier som samlas in tas om hand och sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Det förekommer att uttjänt elektronik skänks till andra länder men även om syftet är gott så gagnar det inte miljön. Det är bättre att lämna till återvinning i Sverige, där det finns möjlighet att ta hand om avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt. 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0-02 -03-04 -05-06 -07-08 -09-10 -11-12 ÅTERVINNING AV EL-AVFALL 2003-2012 ton 200 000 150 000 100 000 50 000 0-03 -05 Källa: El-Kretsen Inbyggda Bärbara Småbatterier Från 2009 redovisas inbyggda och bärbara batterier separat. -07 Återvunnet elavfall Källa: El-Kretsen och Avfall Web/Avfall Sverige 2012-09 -11-12 15
Materialåtervinning Materialåtervinningen uppgick till sammanlagt 1 422 250 ton 2012, 148,8 kg per person. 32,3 procent av hushållsavfallet gick till materialåtervinning 2012. Det är en minskning med 0,2 procent jämfört med 2011. I den totala mängden ingår hushållens insamlade förpackningar och tidningar, som lämnats till materialåtervinning. Dessa fraktioner uppgick till 731 750 ton, 76,6 kg per person. INSAMLINGSSYSTEM Förpackningar och tidningar samlas huvudsakligen in via producenternas obemannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. I flera kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till förbränning med energiutvinning, sten och jord blir till fyllnadsmassor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett hållbart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruktionsmaterial. Material återvinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar. Det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvunnet stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. MER KAN ÅTERVINNAS Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige 2. Undersökningen har sammanställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner sedan 2007. Villaägare är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastighetsnära insamling sorterar bäst. De lämnar hälften så mycket förpackningar och tidningar i soppåsen som andra hushåll. 2 U2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 16
Insamlad mängd förpackningar och returpapper från hushåll till materialåtervinning 2012 [ton] [kg/person] Tidningspapper 358 070 37,5 Pappersförpackning 125 270 13,1 Metallförpackningar 15 760 1,6 Plastförpackningar 49 390 5,2 Glasförpackningar 183 260 19,2 Totalt 731 750 76,6 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling. materialåtervinning hushåll 1975-2012 ton 2 000 000 1 800 000 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 1975 1985 1995 2005 2012 Materialåtervinning Materialåtervinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för återvinning Insamlat hushållsavfall för materialåtervinning 2008-2012 (ton) 2008 2009 2010 2011 2012 Returpapper 459 000 420 000 386 000 383 500 358 070 Förpackningar av papp, metall, plast och glas 739 140 852 830 704 730 682 100 618 940 Elektronikavfall 122 900 117 770 117 100 122 530 116 440 Kylenheter 28 800 26 080 26 730 26 760 24 620 Bärbara batterier 1 830 1 720 2 750 3 200 3 460 Bilbatterier 6 000 5 280 7 000 6 780 6 450 Elavfall utanför producentansvaret 5 000 5 000 5 500 5 050 6 610 Oljehaltigt filter 1 800 1 800 1 800 1 820 1 690 Vattenbaserad färg 4 000 4 000 3 750 4 100 4 010 Metallskrot 152 000 169 920 159 050 164 730 153 000 Gips - - - 18 090 17 520 Planglas - - - 1 630 1 250 Plast, ej förpackningar - - - 5 400 4 010 Wellpapp från åvc 36 320 Övrigt material till återvinning 69 860 Summa 1 520 470 1 604 400 1 414 410 1 425 690 1 422 250 Källa: Avfall Web, El-kretsen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall. Fr.o.m. 2011 samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och plast (ej förpackningar). Uppgifter om oljehaltigt filter, vattenbaserad färg och elavfall utanför producentansvaret har uppskattast för åren 2008-2009. Fr.o.m. 2012 ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral 17
Biologisk återvinning 2012 gick 673 180 ton hushållsavfall till biologisk återvinning rötning eller kompostering. Det är en ökning med 3,0 procent jämfört med 2011. 70,4 kg grönavfall och matavfall per person behandlades biologiskt 2012. Biologisk återvinning utgör nu 15,3 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till 318 220 ton 2012. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 40 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 5 procent. ÖKAD INSAMLING AV KÄLLSORTERAT MATAVFALL Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 15 procent procent 2012 jämfört med 2011. 60 procent av landets kommuner samlar in källsorterat matavfall, visar en undersökning som Avfall Sverige genomfört. Drygt 20 av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, resterande kommuner har system även för hushållen. Undersökningen visar också att ytterligare ett 70-tal kommuner har planer på att införa system för källsortering av matavfall. Avfall Sverige har publicerat en rapport 3 med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall. Rapporten visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll är viktigare för att lyckas än vilket insamlingssystem man väljer. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden idag och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Plockanalyser av hushållsavfall 4 har visat att ett villahushåll ger upphov till cirka 90 kg matavfall per person och år. För boende i flerbostadshus är siffran högre, cirka 100 kg. Till detta kommer matavfall från restauranger, skolor och liknande. INSAMLINGSSYSTEM Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också och systemet används nu i fler kommuner än tidigare. BEHANDLINGSMETODER Vid rötning bildas biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2012 producerades 725 970 ton biogödsel varav nästan 100 procent återfördes till jordbruket. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Vid rötning av biologiskt avfall bildas också biogas, som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är förnybar och kan efter uppgradering användas som miljövänligt fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Kompost används främst som jordförbättringsmedel eller i jordblandningar. CERTIFIERAD ÅTERVINNING Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från utsorterat bioavfall, inklusive matavfall från livsmedelsindustrin, kan kvalitetsmärka sin produkt genom certifiering. Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbetat fram i samråd med lantbruks- och livsmedelsbranschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Krav och LRF Mjölk är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Cirka 90 procent av all biogödsel som används inom 3 U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 4 U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 19
jordbruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande avfall till slutprodukt, det finns även krav på hur processen genomförs. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 2012 ton 700 000 600 000 MINIMERA METANUTSLÄPP Avfall Sverige har tagit initiativ till ett frivilligt åtagande för att minimera utsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar. I anläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, och vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl även om utsläppen från biogasanläggningar är låga. Ett 40-tal 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 biogas- och uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till det Biologisk återvinning av hushållsavfall (ton) 2011 2012 frivilliga åtagandet. 5 Matavfall till samrötningsanläggning 132 380 185 540 Matavfall till central kompostanläggning 77 520 73 370 5 U 2012:15 Sammanställning av mätningar inom frivilligt åtagande 2007-2012 Matavfall som rötas vid reningsverk 68 000 59 310 Matavfall som hemkomposteras 51 500 51 800 Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 323 900 303 160 Totalt 653 300 673 180 0 1975 1985 1995 2005 2012 Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. Biologisk återvinning totalt inklusive hushållsavfall (ton) 1 2008 2009 2010 2011 2012 Rötning 405 580 535 930 661 620 555 050 695 940 Kompostering 568 700 630 500 566 210 690 100 558 830 Total 974 280 1 166 430 1 227 830 1 245 150 1 254 770 Resurshushållning (ton) 2008 2009 2010 2011 2012 Biogödsel 389 350 498 720 582 750 594 310 725 970 Energiproduktion (MWh) 2008 2009 2010 2011 2012 Fordonsgas 204 720 262 600 264 680 321 600 353 180 El 700 0 0 60 0 Uppvärming 48 740 41 280 50 980 17 380 15 540 Fackling 25 840 13 560 12 450 10 390 25 640 Total (MWh) 280 000 317 440 328 110 349 430 394 360 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mängder avser de samrötningsanläggningar som behandlar hushållsavfall. De ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige. 2) Minskningen 2011 beror på att två anläggningar, som tidigare ingått i vår statistik, har utgått. Det är anläggningar vid avloppsreningsverk och räknas in i statistik som Svenskt Vatten tar fram. 2 20
Kompostering totalt (ton) varav hushållsavfall Ale 1 340 550 Alingsås 2 750 2 700 Borlänge * 11 660 11 200 Eskilstuna 6 390 4 520 Eslöv 8 240 8 240 Fagersta 3 580 780 Filipstad 1 000 10 Gällivare 10 150 600 Gävle 15 390 15 390 Göteborg 32 660 3 550 Halmstad 6 270 6 270 Helsingborg 12 490 12 430 Huddinge 11 100 11 100 Hässleholm 9 190 7 740 Jönköping 8 640 8 640 Karlshamn 9 790 7 710 Karlskrona 7 500 7 500 Karlstad 32 000 0 Klippan 4 830 4 100 Kristianstad 7 760 7 760 Kristinehamn 24 070 0 Kungsbacka 4 110 1 540 Landskrona 5 300 2 900 Ludvika 11 480 3 580 Luleå 12 380 9 880 Malmö * 32 640 26 110 Mariestad 2 110 550 Motala 3 160 3 160 Sala 9 130 1 710 Simrishamn 7 090 5 670 Sunne 630 580 Söderhamn 6 610 1 020 Södertälje 3 210 3 210 Tranås 2 290 510 Trelleborg 5 930 4 740 Täby 22 820 9 530 Uppsala 13 690 12 060 Västerås 18 480 5 820 Växjö 7 300 7 300 Ystad 5 190 4 150 Årjäng 70 70 Örebro * 16 770 15 100 Östersund 11 790 6 700 Övriga anläggningar 129 850 129 850 Totalt 558 830 376 530 Rötning totalt (ton) varav hushållsavfall Bjuv ** 49 440 4 200 Borås ** 40 700 28 800 Falkenberg ** 83 570 6 050 Falköping 5 190 860 Helsingborg ** 70 790 19 110 Jönköping ** 15 390 10 930 Kalmar ** 21 200 0 Kristianstad ** 85 300 24 940 Laholm ** 55 730 5 960 Linköping ** 80 400 22 600 Norrköping ** 17 600 0 Skellefteå 7 730 5 970 Skövde 49 020 0 Sävsjö ** 46 460 0 Uppsala ** 25 200 21 500 Vänersborg ** 18 890 18 050 Västervik 2 550 0 Västerås ** 20 780 16 580 Totalt 695 940 185 550 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar samrötningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall Anläggningarna i Kalmar, Linköping, Norrköping och Västervik är trots denna definition medräknade. ** Certifierad anläggning enligt SPCR 120 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Karlstad, Kristinehamn och Mariestad är trots denna definition medräknade. * Certifierad anläggning enligt SPCR 152 21
22
Energiåtervinning Under 2012 gick 2 270 650 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en ökning från 2011 med 1,6 procent. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 237,6 kg hushållsavfall per person till energiåtervinning 2012. Energiåtervinning utgör 51,6 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Avfall har blivit ett allt viktigare bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. 2012 utvanns totalt 14,7 TWh energi genom förbränning, fördelat på 13 TWh värme och 1,7 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi ur avfallet vid förbränning, cirka 3 MWh per ton 6. Förutom hushållsavfall behandlades också 2 771 370 ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. Detta är inkluderat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser främst anläggningar, som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar, som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den totala energiutvinningen genom förbränning av avfall i Sverige. RESTPRODUKTER Efter förbränningen kvarstår rester bestående av slagg från ugnen, 15 20 viktprocent av den tillförda mängden avfall, och rökgasreningsrester, 3 5 viktprocent. En del av slaggen deponeras, men slaggruset används också som ersättning för naturgrus vid exempelvis konstruktion av vägar och som konstruktionsmaterial på deponier. Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor. UTBYGGNAD OCH IMPORT I Sverige finns 32* anläggningar, som förbränner hushållsavfall. Kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall och väntas fortsätta öka under de kommande åren visar en studie från Avfall Sverige 7. 174 600 ton hushållsavfall importerades till Sverige 2012, främst från Norge. Den totala importen av avfall till energiåtervinning var 555 500 ton**. Svensk energiåtervinning bidrar till att Europa klättrar i avfallstrappan genom att avfallsströmmar till deponi styrs om till energiåtervinning. ÅTERVINNINGSMETOD Enligt EUs ramdirektiv för avfall är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. Utsläppsvärden från svenska förbränningsanläggningar redovisas till myndigheterna enligt de krav som föreskrivs. Svenska anläggningar för förbränning av avfall uppfyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet som finns i EUs ramdirektiv för avfall, och som är ett krav för att få betraktas som ett återvinningsförfarande. * Mälarenergi i Västerås och Öresundskraft i Helsingborg togs i drift 2013 och finns därför inte med i statistiken. ** Endast anläggningar som är medlemmar i Avfall Sverige bidrar till statistiken. 6 U 2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv 7 E 2013:04 Kapacitetsutredning 2012. Tillgång och efterfrågan på avfallsbehandling till år 2020 23
tillfört avfall (ton) energiutvinning (MWh) Kommun Anläggning varav hushållsavfall totalt från Sverige värme el Avesta Källhagsverket 59 260 26 240 185 160 0 Boden Bodens Värmeverk 99 520 39 300 255 150 28 210 Bollnäs Säverstaverket 54 480 53 520 121 830 27 180 Borlänge Fjärrvärmeverket, Bäckelund 84 070 35 710 197 600 37 380 Borås Ryaverket 116 880 23 640 232 000 51 760 Eda Åmotsfors Energi 69 450 10 260 155 240 19 570 Eksjö Eksjö Energi AB 50 430 20 860 98 070 14 300 Finspång FTV Värmeverket 28 730 26 450 74 580 0 Göteborg Sävenäs avfallskraftvärmeverk 542 520 248 730 1 472 250 273 240 Halmstad Kristineheds avfallsvärmeverk 188 720 91 560 635 470 69 040 Hässleholm Beleverket i Hässleholm 48 150 31 770 114 510 10 200 Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik 151 770 37 200 404 760 88 020 Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk 96 130 33 360 354 650 31 160 Karlstad Avfallsvärmeverket på Heden 53 930 45 630 150 930 0 Kil kils Avfallsförbränningsanläggning 14 080 0 39 500 0 Kiruna Kiruna Värmeverk 70 540 10 040 162 080 29 540 Kumla SAKAB Förbränning 157 540 9 400 255 420 61 830 Köping Norsa avfallsförbränningsanläggning 29 130 19 250 72 520 0 Lidköping PC Filen 99 110 38 700 288 430 16 060 Linköping Gärstadverket 419 760 147 360 1 070 200 112 020 Ljungby Ljungby Energi AB 58 050 48 080 132 000 14 480 Malmö Sysav förbränningsanläggning 549 980 221 790 1 388 060 247 430 Mora Avfallsförbränningen Mora 21 590 16 210 60 940 0 Norrköping E.ON Händelöverket 301 500 198 000 790 000 125 000 Skövde Värmekällan 60 700 32 760 170 210 9 580 Stockholm Högdalenverket 739 090 410 100 1 835 930 197 300 Sundsvall Korsta kraftvärmeverk 191 970 95 790 477 510 61 350 Uddevalla Lillesjö Avfallskraftvärmeverk 105 580 60 380 212 570 61 710 Umeå Dåva kraftvärmeverk 166 600 64 560 365 640 85 510 Uppsala Vattenfall AB Värme Uppsala 364 900 161 000 1 135 210 31 480 Västervik Stegeholmsverket 47 880 13 000 122 820 0 Summa 5 042 020 2 270 650 13 031 240 1 703 350 Avfall Sveriges statistik omfattar de anläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad. Mängden hushållsavfall innefattar enbart hushållsavfall från Sverige I totala mängden avfall ingår även importerat avfall. I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt ca 240 GWh 24
Energiutvinning 2008 2009 2010 2011 2012 Förbränning (ton) Hushåll 2 292 970 2 173 000 2 123 680 2 235 720 2 270 650 Annat avfall 2 034 560 2 322 120 2 704 370 2 671 760 2 771 370 Summa 4 327 530 4 495 120 4 828 050 4 907 480 5 042 020 Produktion (MWh) Värme 11 373 172 11 502 820 11 752 870 12 798 018 13 031 240 El 1 527 598 1 637 360 1 696 400 1 872 204 1 703 350 Summa 12 900 770 13 140 180 13 449 270 14 670 222 14 734 590 Slagg, bottenaska (ton) 693 140 736 020 850 200 879 640 850 120 RGR, flygaska (ton) 202 920 216 660 239 050 256 880 217 380 Söderenergi i Södertälje ingår inte längre i underlaget. Justering har gjorts av siffrorna för 2008 och framåt AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1991 2012 ton 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 energiutvinning UR AVFALL 1991 2012 MWh 15 000 000 12 000 000 9 000 000 6 000 000 1 000 000-91 -96-01 -08-12 Energiutvinning ur avfall genom förbränning Varav hushållsavfall 3 000 000-91 -96-01 -08-12 Produktion Värme 25
Deponering 2012 deponerades 32 600 ton hushållsavfall. Det är en minskning med 5 600 ton, 15 procent, jämfört med 2011. Utslaget per invånare är det 3,4 kg per person. 0,7 procent av hushållsavfallet deponerades 2012. Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt 1 555 300 ton år 2012, en ökning med 40 000 ton jämfört med året innan. På enskilda anläggningar kan däremot den totala mängden deponerat avfall variera kraftigt från år till år beroende på ett varierande behov av att deponera förorenade massor. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel kakel, porslin, keramik och fönsterglas. På en modern avfallsanläggning är deponeringen endast en liten del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för transport till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanläggningar. De utnyttjas också som mellanlager för avfallsbränslen och för avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. På anläggningarna behandlas ofta även biologiskt nedbrytbart avfall och förorenade massor. Sluttäckningen av avslutade deponier och deponiceller kan dessutom pågå under lång tid. STRÄNGARE EU-KRAV Den 31 december 2008 trädde strängare EU-bestämmelser för deponering i kraft och nära hälften av deponierna för kommunalt avfall stängdes. Under 2012 deponerades avfall på 78 anläggningar. Merparten av deponierna som drivs vidare tar emot icke-farligt avfall. Avslutade deponier och deponiceller på aktiva anläggningar ska sluttäckas. Tillsammans täcker dessa deponier en yta av uppskattningsvis 25 km 2, och den uppskattade totala kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäckningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Huvuddelen av de deponier och deponiceller på aktiva anläggningar som avslutades som en följd av de strängare bestämmelserna för deponering kommer att sluttäckas fram till år 2030. Därefter kommer behovet av sluttäckningsmassor att sjunka kraftigt för att anpassas till en löpande sluttäckning av de begränsade avfallsmängder som nu deponeras. Idag utnyttjas restprodukter som till exempel slagg, slam, askor och förorenade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna. Möjligheterna att använda olika restprodukter i sluttäckningar kan emellertid variera kraftigt mellan olika regioner beroende på att tillgången på restprodukter varierar liksom myndigheternas krav. GAS OCH LAKVATTEN SAMLAS IN Under 2012 samlades totalt cirka 255 GWh deponigas in vid 55 avfallsanläggningar, varav 206 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen bestod av 11 GWh i form av el och 195 GWh som värme. Gas motsvarande 49 GWh facklades bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. På 42 av anläggningarna med gasutvinning deponeras fortfarande avfall. Gas och lakvatten samlas fortfarande in även från avslutade deponier. Under 2012 hanterades drygt 10,3 miljoner kubikmeter lakvatten, inklusive förorenat dagvatten från lagrings-, sorterings- och behandlingsytor, på 110 avfallsanläggningar. Endast 69 av dessa anläggningar deponerar fortfarande avfall. Utspädning genom inläckage av grundvatten och dagvatten kan dessutom variera kraftigt mellan olika anläggningar. Knappt hälften av anläggningarna (47 procent) uppger att lakvatten avleds till kommunala reningsverk efter varierande grad av lokal behandling. Övriga anläggningar uppger att lakvattnet hanteras lokalt innan det släpps till recipient. På vissa anläggningar kan lakvatten släppas både till reningsverk och till lokal recipient. Orsaken kan vara att olika typer av vatten med varierande föroreningsgrad samlas in separerat samt att reningsförmåga i den lokala reningsanläggningen varierar under året. 26