Rikspolisstyrelsens författningssamling ISSN 0347 545X Utgivare: chefsjuristen Lars Sjöström Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samarbete med nordiska polismyndigheter m.m.; beslutade den 15 juni 2000. RPSFS 2000:46 FAP 061-1 Utkom från trycket den 30 juni 2000 Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 13 första stycket 8 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och meddelar följande allmänna råd. 1 kap. Inledande bestämmelse 1 Vad som i denna författning sägs om följande enheter inom Rikspolisstyrelsen skall avse Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen): 1. Identifieringsroteln. 2. Nationella sambandskontoret. 3. Rikskommunikationscentralen. 2 kap. Om adressering och behov av grundläggande uppgifter 1 Vid meddelanden till en polismyndighet i ett annat nordiskt land skall blanketten DIREKTBEGÄRAN OM ÅTGÄRD I NORDISKT LAND (RPS 060.2) användas. Kortfattade framställningar och andra meddelanden kan dock i brådskande fall sändas på annat lämpligt sätt. 2 En framställning via telefax skall om möjligt ställas till den avdelning hos den mottagande myndigheten som normalt kan antas ha hand om saken. 3 När det i dessa föreskrifter anges att en framställning skall riktas direkt till en polismyndighet i ett annat nordiskt land skall försändelsen adresseras till - Danmark: Politimesteren (för Köpenhamn: Politidirektören) - Finland: Polismyndigheten - Island: Lögreglustjorinn - Norge: Politimesteren. 4 Vid alla framställningar med personuppgifter skall den berörda personens födelsetid anges i ordning dag, månad och år, varvid årtalet skall anges med fyra siffror (tex. 21.10.1970). Detta gäller dock inte när det av ledtexter framgår att annan ordning skall tillämpas. 1
RPSFS 2000:46 5 Ett meddelande till en polismyndighet i ett annat nordiskt land skall alltid inledas med 1. den egna polismyndighetens namn, 2. eget referensnummer, 3. mottagarens referensnummer (om sådant är känt), 4. namn, födelsetid, födelseplats och nationalitet på den person som meddelandet avser samt 5. begärd åtgärd med uppgift om aktuellt brott eller händelse. Meddelandet skall undertecknas av behörig befattningshavare. I meddelandet bör namn och titel på en kontaktperson anges. 6 Framstår det som tveksamt om begäran om en viss åtgärd kan bifallas i ett annat nordiskt land, skall den centrala polismyndigheten i landet först tillfrågas. Vid samverkan mellan nordiska polismyndigheter tillämpas bestämmelserna i det avtal om sådan samverkan som har träffats mellan de nordiska ländernas rikspolischefer (motsv). Avtalet innebär att polismyndigheterna i de flesta fall kan ta direktkontakt med varandra utan medverkan av Interpol. Ärendets art och de lokala förhållandena bör i första hand vara avgörande när det gäller frågan huruvida en central eller lokal kontaktväg bör användas eller möjligen en komb ination av de två alternativen. Hänsyn bör också tas till behovet av central registrering i vissa fall. Kontakter med Finland bör med hänsyn till språkförhållandena ofta ske genom den centrala polismyndigheten. Förkortningar och hänvisningar till lagrum bör inte användas i korrespondensen med utlandet. Det bör således inte förekomma att som begärd åtgärd ange t.ex. Delgivning jml RB 23:18 eftersom innebörden av en sådan begäran kan vara svår att förstå utanför Sverige. I stället anges t.ex NN bör beredas tillfälle att ta del av bifogade utredningshandlingar och framföra erinringar eller liknande. Anledningen till den begärda åtgärden bör anges så klart som möjligt. Det är inte tillräckligt att endast ange Anhållen för grovt rån. I stället bör anges t.ex Anhållen av distriktsåklagare NN i A- stad den 10.11.1999 för grovt rån (bankrån) samt datum för brottet. 2
3 kap. Om blankettrutin för direktbegäran i nordiskt land. RPSFS 2000:46 1 På blanketten lämnas alla uppgifter som bedöms ha betydelse för att den begärda åtgärden skall kunna vidtas. Vid begäran om identitetsfastställelse skall fullständiga uppgifter lämnas om allt som kan tjäna som vägledning vid identifieringen. 2 Om saken gäller en identitetsfastställelse översänds exemplar 1-3 till Identifieringsroteln (missiv behövs inte). På blanketten anges den centrala polismyndigheten i berört land som adressat. I andra fall översänds exemplar 1-3 direkt till den berörda nordiska polismyndigheten. Exemplar 4 behålls. Den handläggning som beskrivs 2 fullföljs vid Identifieringsroteln enligt något av följande alternativ: 1. Om identiteten kan fastställas vid Identifieringsroteln, återsänds exemplar 3 med påtecknat besked. Om en annan åtgärd har begärts samtidigt, t.ex. kriminalregisterutdrag, sänder Identifieringsroteln exemplar 1-2 vidare till vederbörande nordiska land. 2. Om identiteten inte kan fastställas vid Identifieringsroteln, sänds exemplar 1-3 vidare till vederbörande nordiska land, varifrån besked lämnas till såväl den begärande svenska myndigheten som till Identifieringsroteln. Om den som skall identifieras inte har daktyloskoperats i sitt hemland, kan identifiering ske genom att ett fotografi uppvisas för någon myndighetsperson, trovärdig nära anhörig eller arbetsgivare. Det är därför viktigt att uppgifter lämnas på blanketten om personer som kan medverka vid en identifiering. 4 kap. Om polisförhör eller därmed jämförbar åtgärd i annat nordiskt land 1 Innan framställning görs om polisförhör eller därmed jämförbar åtgärd i annat nordiskt land skall kontroll ske om den som önskas hörd är berövad friheten i Sverige. 2 En framställning om polisförhör eller liknande åtgärd skall vara koncentrerad och åtföljas endast av de handlingar som är nödvändiga för förhöret. En framställning om förhör skall adresseras enligt följande: - Danmark och Norge: Till polismyndigheten i det distrikt där vederbörande uppehåller sig eller förmodas uppehålla sig. - Finland: Till polismyndigheten i det distrikt där vederbörande uppehåller sig eller förmodas uppehålla sig. Vid behov, t.ex. då språkliga hinder finns, kan framställningen adresseras till den centrala polis myndigheten. 3
RPSFS 2000:46 - Island: Till den centrala polismyndigheten. Om uppehållsorten är okänd eller tveksam, skall framställningen föregås av begäran genom Nationella sambandskontoret om efterlysning för adressuppgift. Begäran om förhör Strafflagstiftningen är tämligen likartad i de nordiska länderna och samarbetet på det polisiära området fungerar mycket bra. Det är därför möjligt att begära biträde i ett annat nordiskt land med förhör även med en misstänkt. Det är dock angeläget att detta samarbete inte onödigtvis betungas av framställningar i ärenden av mindre vikt. Beslut att begära biträde med förhör eller liknande åtgärder i annat nordiskt land fattas av förundersökningsledaren. En framställning om förhör eller liknande åtgärder bör åtföljas av en handling med preciserade frågor eller andra uppgifter som underlättar för den som skall vidta den begärda åtgärden. Förhörsresultatet eller motsvarande redovisas direkt till den begärande myndigheten. Underrättelse enligt 23 kap. 18 rättegångsbalken Underrättelse enligt 23 kap. 18 rättegångsbalken kan ske på något av följande tre sätt om den misstänkte uppehåller sig i ett annat nor-diskt land: 1. Den misstänkte kan ta del av utredningen genom ombud, om rättegångsfullmakt (blankett RPS 400.11) har lämnats. Då kan utredningen lämnas eller skickas till ombudet. 2. Den misstänkte kan tillställas handlingarna genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis (Underrättelse om slutförd förundersökning blankett RPS 403.11). Om handlingarna behöver översättas, bör det överlåtas åt den misstänkte att själv ombesörja detta. Bestämmelserna om så kallad förenklad delgivning i 3 a och 19 delgivningslagen (1970:428) är också tillämpliga. 3. Handlingarna kan sändas till berörd polismyndighet i det land, där den misstänkte uppehåller sig (beträffande Danmark till den centrala polismyndigheten). Detta förfaringssätt bör tillgripas endast om den misstänktes adress är okänd eller om det av någon anledning anses nödvändigt att underrättelsen sker genom en polismyndighet. 4
5 kap. Om polisens möjligheter att få närvara eller biträda vid förhör i annat nordiskt land RPSFS 2000:46 1 En framställning att få närvara eller biträda vid förhör i annat nordiskt land skall göras i god tid före förhöret och adresseras enligt följande: - Danmark och Norge: Till polismyndigheten i det distrikt där förhöret skall hållas. - Finland: Till polismyndigheten i det distrikt där förhöret skall hållas eller vid behov, t.ex då språkliga hinder finns, till den centrala polismyndigheten. - Island: Till den centrala polismyndigheten. Svensk polis kan inte räkna med att själv få hålla förhör i ett annat nordiskt land. Däremot finns i allmänhet goda möjligheter att efter framställning få närvara eller biträda vid förhör som hålls av landets polis efter framställning enligt 4 kap. 6 kap. Om parts- eller vittnesförhör inför domstol i annat nordiskt land 1 En framställning om parts- eller vittnesförhör inför domstol i ett annat nordiskt land skall adresseras enligt följande: - Danmark: Till domstolen i den domkreds där vederbörande är bosatt eller uppehåller sig (i Köpenhamn, Århus, Odense och Aalborg till presidenten för vederbörande by- eller herredsret). Om det är okänt var den som söks är bosatt eller uppehåller sig eller om annan särskild anledning finns, skall framställningen sändas till den centrala polismyndigheten. - Finland: Till den härads- eller rådstuvurätt inom vars domkrets den som skall höras är bosatt eller uppehåller sig. Om det är okänt var den som skall höras är bosatt eller uppehåller sig, skall framställningen sändas till justitieministeriet. - Island: Till vederbörande herredsret. Om det är okänt vilken som är behörig domstol, skall framställningen sändas till justitieministeriet. - Norge: Till herreds- eller byretten på den ort där vederbörande bor eller uppehåller sig. Om uppehållsorten är okänd eller om det inte kan avgöras vid vilken domstol ärendet skall handläggas, skall framställningen sändas till den centrala polismyndigheten. 7 kap. Om lagföring i annat nordiskt land än där brottet begåtts 1 Om den misstänktes bostads- eller uppehållsort är okänd, skall en framställning om lagföring i annat nordiskt land föregås av begäran genom Nationella sambandskontoret om efterlysning för adressuppgift. 5
RPSFS 2000:46 Framställning om lagföring i annat nordiskt land görs av åklagare. Mellan de högsta åklagarmyndigheterna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har den 6 februari 1970 träffats ett samarbetsavtal om lagföring i annat nordiskt land än det, där brottet har förövats (ändrad 12.10.1972 och 19.11.1973). I förhållande till Danmark och Norge gäller sedan år 1976 lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott samt tillämpningsförordningen (1978:108) till samma lag. Ifråga om förfarandet tillämpas samarbetsavtalet även i förhållande till Danmark och Norge i den mån det inte strider mot bestämmelserna i lagen. 8 kap. Personbevis från annat nordiskt land 1 En framställning om personbevis eller motsvarande handling skall adresseras enligt följande: - Danmark: (Dåbs- eller födselattest). Till den centrala polismyndigheten varvid skall anges den berördes födesogn (födelseförsamling) eller dåbssogn (dopförsamling). - Finland: (Ämbetsbevis). Till den centrala polismyndigheten, varvid skall anges det finska personnumret, om det är känt, eller den söktes kyrkoskrivningsort, den senaste fasta adressen i Finland och/eller födelseorten. - Norge: (Födelseattest). Till den centrala polismyndigheten. - Island: (Födelseattest). Till den centrala polismyndigheten. 9 kap. Utdrag ur belastningsregister från annat nordiskt land 1 Om identiteten inte är fastställd beträffande den person som en begärd straffregisteruppgift avser, skall identitetsfastställelse begäras samtidigt med belastningsregisteruppgiften. Vidare skall det av framställningen framgå att registeruppgiften begärs i anledning av förundersökning i brottmål, brottsmisstankens omfattning samt datum för brottet. 2 Framställningen skall adresseras enligt följande: - Danmark och Norge: (Straffeattest). Till den centrala polismyndigheten. Framställningen skall innehålla uppgifter om vederbörandes födelseort (inte nödvändigt beträffande Norge). - Finland: (Straffregisterutdrag). RÄTTSREGISTERCENTRALEN, Straffregistret, PB 157, FIN-13101 TAVASTEHUS, FINLAND. - Island: (Straffattest). Till Rigsadvokaten, Hverfisgata 6, Reykjavik. Förutsättningarna skiftar mellan de nordiska länderna när det gäller rätten att för olika ändamål få utdrag ur belastningsregister. 6
Det bör därför tydligt anges för vilket ändamål registerutdraget begärs. RPSFS 2000:46 10 kap. Delgivning av stämningar, kallelser och meddelanden i brottmål 1 En framställning om delgivning av stämning (forkyndelse) och dylikt skall sändas till respektive land enligt följande: - Danmark och Norge: Till polismyndigheten i det distrikt där vederbörande uppehåller sig eller förmodas uppehålla sig. - Finland: Till den länsstyrelse inom vars område den som söks är bosatt eller uppehåller sig. Om det är okänt var den som söks för delgivning vistas, skall framställningen sändas till Länsstyrelsen i Nylands län. - Island: Till den centrala polismyndigheten. Om det är okänt var den som skall delges uppehåller sig skall framställningen föregås av en begäran genom Nationella sambandskontoret om efterlysning för adressuppgift. Detta gäller dock inte i fråga om delgivning i Finland. Delgivning av stämning kan i Finland inte effektueras av eller genom polisen. Detsamma gäller delgivning av strafföreläggande. Av detta följer att den centrala polismyndigheten inte heller kan medverka till adressfastställelse i ett sådant ärende. 11 kap. Om utlämning för brott 1 Om det är okänt var den som skall begäras utlämnad uppehåller sig skall först efterlysning för frihetsberövande och utlämning begäras genom Nationella sambandskontoret enligt 14 kap. Adressering av utlämningsbegäran Framställning om utlämning för brott görs av åklagare. I de nordiska länderna finns likartade författningar om utlämning av lagöverträdare inom Norden. En framställning om utlämning för brott bör adresseras till respektive land enligt följande: - Danmark och Norge: Till polis- eller åklagarmyndigheten i det distrikt där den misstänkte uppehåller sig. 7
RPSFS 2000:46 - Finland: Till Inrikesministeriet, Box 257, SF-00171 Helsingfors eller alternativt till den lokala polismyndigheten i det distrikt där den misstänkte uppehåller sig. - Island: Till den centrala polismyndigheten för vidarebefordran till rigsadvokaten. 12 kap. Om utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling 1 En framställning med begäran om utlämning för verkställighet av vård eller behandling skall göras av polismyndigheten och adresseras till respektive land enligt följande: - Danmark och Norge: Till polismyndigheten i det distrikt där den som avses med framställningen uppehåller sig. - Finland: Till den länsstyrelse inom vars verksamhetsområde vederbörande uppehåller sig. Om det är okänt var den som skall begäras utlämnad uppehåller sig skall framställningen föregås av begäran genom Nationella sambandskontoret om efterlysning för fastställande av vistelseorten. 2 En framställning om utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling skall göras genom skrivelse eller i brådskande fall via telex eller telefax. Den skall innehålla 1. identitetsuppgifter, dvs. fullständigt namn, födelsetid och nationalitet på den som begärs utlämnad, 2. uppgift om eventuell adress eller uppehållsort i det anmodade landet, 3. redogörelse för innehållet i det beslut som ligger till grund för framställningen, 4. uppgift om tidpunkt för beslutet samt myndighet som beslutat omhändertagandet, 5. uppgift om att beslutet är verkställbart i Sverige och 6. de eventuella ytterligare upplysningar som kan ligga till grund för ett ställningstagande beträffande tvångsåtgärder. 3 Om framställningen avser en medborgare i det anmodade landet, skall det framgå att han har hemvist i Sverige. Uppgift skall också lämnas om vårdens eller behandlingens varaktighet och syfte eller om andra omständigheter som visar att det är mest ändamålsenligt att vården bereds honom i Sverige. Med undantag för Island finns i de nordiska länderna likartade regler rörande utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling. 8
13 kap. Om verkställighet av beslut om utlämning RPSFS 2000:46 1 Den som enligt beslut skall utlämnas till Sverige skall avhämtas vid en gränsstation i det land som beviljat utlämningen, såvida inte överenskommelse har träffats om transport utan bevakning. Om transporten skall ske med flyg, skall med gränsstation jämställas flygplats som har direkt förbindelse med Sverige. Före verkställighet av ett utlämningsbeslut bör parterna komma överens om transportsätt och lämplig gränsstation eller flygplats. Flygtransport kan ske utan bevakning, om den begärande svenska myndigheten så önskar. Om transport utan bevakning omöjliggörs genom någon oförutsedd händelse omedelbart före avresan, får bevakningspersonal medfölja på bekostnad av den begärande svenska myndigheten. 14 kap. Om personefterlysning i annat nordiskt land 1 Begäran om efterlysning i ett annat nordiskt land skall göras genom Nationella sambandskontoret. Den som efterlyses i ett annat nordiskt land skall alltid först efterlysas inom Sverige. 2 Av efterlysningsbegäran skall klart framgå om utlämning kommer att begäras eller vilken annan åtgärd som skall vidtas då den efterlyste anträffas. En polismyndighet som begär efterlysning på uppdrag av åklagare skall i förväg ha inhämtat dennes ställningstagande i frågan om utlämning. 3 Om efterlysning begärs för gripande eller omhändertagande, skall det i framställningen anges vad som ligger till grund för beslutet. Personefterlysning i annat nordiskt land Efterlysning i ett annat nordiskt land av den som skall gripas eller omhändertagas kan begäras om den eftersökte - är häktad eller anhållen i Sverige, - har avvikit från anstalt inom den svenska kriminalvården, - skall inställas för att avtjäna straff i Sverige eller - skall vara omhändertagen för vård eller behandling i Sverige. Efterlysning av den som är misstänkt för brott kan i synnerligen brådskande fall begäras innan beslut fattats i utlämningsfrågan. Det bör då klart framgå att det är uppenbart att utlämning kommer att begäras men att frågan ännu inte hunnit prövas av åklagaren. Om efterlysning begärs för gripande eller omhändertagande bör det lämnas uppgifter om bl.a. brottet, tidpunkt för brottet och preskriptionstid. 9
RPSFS 2000:46 om radioefterlysning av person från annat nordiskt land på grund av inträffat döds- eller sjukdomsfall finns i Rikspolisstyrelsens allmänna råd om efterlysningar i radio m.m. (FAP 444-2). Sådana frågor handläggs av Rikskommunikationscentralen. 15 kap. Efterlysning av gods och meddelande om anträffat gods 1 En begäran om efterlysning av gods skall göras genom Nationella sambandskontoret. 2 En begäran om efterlysning av gods skall åtföljas av en noggrann beskrivning av godset. Vid begäran om efterlysning av ett stulet eller av annan anledning eftersökt motorfordon skall alltid anges - förutom registreringsnummer och fabrikat - chassinummer och andra detaljer som kan vara av värde vid identifiering av fordonet. En framställning till ett annat nordiskt land om efterlysning av gods bör göras endast om godset är lätt att identifiera, har ett betydande värde eller av någon annan särskild anledning bör eftersökas. 16 kap. Om kontroll i bilregister 1 En begäran om uppgift från det danska centrala bilregistret skall sändas till den centrala danska polismyndigheten. I fråga om de centrala bilregistren i de andra nordiska länderna bör följande iakttas: - Danmark: Registret är databaserat. Fordonen registreras både under registreringsnummer och chassinummer. Frågor om fordon kan dessutom i stor utsträckning ställas med ledning av ägarens personalia (namn, födelsetid, pass- och körkortsnummer). Registret är inte offentligt på samma sätt som i Sverige. Bestämmelser finns som inskränker polisens befogenhet att lämna ut uppgifter. En svensk polismyndighet som begär uppgifter måste därför kunna redovisa anledningen till begäran. - Finland: Förfrågan kan göras hos Centralkriminalpolisen eller, under kontorstid, direkt hos Bilregistercentralen. Under icke kontorstid kan frågor göras hos Interpol Helsingfors kommunikationscentral. - Norge: Frågor kan göras hos Kriminalpolitisentralen under hela dygnet. - Island: Frågor kan göras via den centrala polismyndigheten. 10
17 kap. Om kontroll i körkortsregister RPSFS 2000:46 1 En begäran om uppgifter från det centrala danska körkortsregistret skall göras hos den centrala danska polismyndigheten. Förutsättningarna för kontroll av körkort i de övriga nordiska ländernas körkortsregister varierar från land till land. Följande möjligheter finns: - Danmark: Körkortsregistret är inte offentligt. Inskränkningar finns beträffande polisens befogenhet att lämna ut uppgifter. En svensk polismyndighet måste därför kunna redovisa anledningen till framställningen. - Finland: Vid slagning krävs fullständigt finskt personnummer eller födelsetid, släktnamn och kön. Förfrågan kan göras hos Centralkriminalpolisen. Framställning om utdrag ur körkortsregistret kan göras till Bilregistercentralen. - Norge: Förfrågan kan göras hos Kriminalpolitisentralen under hela dygnet. - Island: Vid kontroll krävs uppgifter om namn och födelsetid eller isländskt socialförsäkringsnummer. 18 kap. Om sociala och administrativa ärenden. Utredningar i sociala och administrativa ärenden bedrivs i skiftande omfattning av polisen i de nordiska länderna. - Danmark och Finland: Sociala ärenden handläggs inte av polisen. I den mån sådana ärenden inkommer till den centrala polismyndigheten, vidaresänds de till vederbörande sociala myndighet med begäran om direkt redovisning till den sökande utländska myndigheten. - Island: Herredsretten handlägger vissa sociala ärenden, t.ex. faderskapsmål. - Norge: Polisen har författningsenlig skyldighet att handlägga åtskilliga ärenden av social och administrativ karaktär, t ex tillstånd att bedriva viss handel. Framställningar i bidragsärenden skall dock adresseras till Folketrygdskontoret för utenlandssaker, Bidragsenheten, Postboks 8138 Dep, 0033 Oslo. 11
RPSFS 2000:46 19 kap. Om begäran om andra åtgärder Framställningar om andra åtgärder än de som har angivits i 1-18 kap. bör - i den mån frågorna ligger inom polisens verksamhetsområde - i tillämpliga delar göras enligt vad som i 4 kap. angivits för begäran om förhör. 20 kap. Om nordiskt larm 1 Brådskande och alarmerande meddelanden om t.ex. grova våldsbrott, hot om grova våldsbrott, farliga rymlingar eller allvarliga olyckor som kan komma att beröra Danmark, Finland eller Norge skall sändas som ett nordiskt larm via Rikskommunikationscentralen till den centrala polismy ndigheten i respektive land. Första stycket gäller även i fråga om meddelanden om sådant tillgripet gods som är särskilt värdefullt och som kan komma att föras över gränserna. Ett nordiskt larm behandlas och vidaresänds i mottagarlandet enligt landets nationella regler. Närmare föreskrifter om förutsättningarna för nordiskt larm, utformning, beslut, kontroll, komplettering, distribution, mottagning, giltighetstid, avlysning m.m. meddelas i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om larm (FAP 465-1). Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juli 2000, då Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för samarbete med nordiska polismyndigheter m m (RPSFS 1993:2, FAP 061-1) skall upphöra att gälla. På Rikspolisstyrelsens vägnar OLOF EGERSTEDT Christer Wurnell (Rikskriminalpolisen) 12