- en tidning för dig som söker... Intervju med. Aaron Keyes. Jangdin: Änglar finns så är det! Från ångest till frid

Kom hem! - en tidning för dig som söker... Intervju med Aaron Keyes Jangdin: Änglar finns så är det! Från ångest till frid

Kom hem! Vi hoppas att tidningen du håller i din hand får bli till inspiration. Att du blir utmanad att söka en plats som känns som hemma, igen eller för första gången. Tidningens namn är både en inbjudan och en uppmaning eller kanske en utmaning? På de följande sidorna möter du människor som delar erfarenheter av att komma hem, att nya vyer och dimensioner har uppenbarats för dem. I mitt arbete möter jag många som kämpar med svåra tankar och känslor, med förvirring och kaos. Att få lyssna till en människas berättelse är en gåva. Och ett mirakel är det, då man får vara med när någon som mitt i allt svårt når fram till en plats där det finns frid. När jag skriver in ordet frid på google blir första träff: synonymer.se Enligt denna sida är liknande ord ro, harmoni, fred, lugn, vila, stillhet, själslugn, sinnesro, sinneslugn. Smaka på de orden! Vad väcker de hos dig? Hos mig väcker de en längtan. Att mitt liv mer och mer präglas av frid. Jag tänker att känslan av att komma hem är ungefär som frid. Denna tidnings namn är ju snarlikt ett TV bolag, som gör massiv reklam att komma hem. Men att innebörden av att komma hem skulle vara att titta på TV gör mig lite fundersam. Det stämmer inte med min bild av upplevelsen av att vara hemma. Hemma är för mig förknippat med närvaro. En plats där jag har gemenskap och en trygg plats där jag kan få vara ensam med mig själv. En plats som är mer än fysiska rum. Att få komma hem kan få bli en riktning i livet och som man får finna och sedan söka igen, det man funnit, för att travestera kyrkofadern Augustinus från 300-talet. Många som kämpar med svåra erfarenheter och trauman kan berätta om att frid blivit till en plats att gå till och söka skydd, en närvaro och en gemenskap som ger förutsättningar att möta också det svåra på ett ärligt och uppriktigt sätt och erkänna verkligheten. En inbjudan, uppaning eller utmaning följs av någon form av val. Jag kan tacka ja eller nej eller säga tack, men inte just nu eller något liknande. Ibland är det svårt med val för de följs alltid av konsekvenser. Samtidigt är det fantastiskt att få välja. Något av människans storhet finns just i detta med den fria viljan. Reklam som vi översköljs med i denna tid kommer med ett erbjudande, genom konsumtion av en viss vara kan våra behov fyllas. Det är något vi kan välja att tacka ja eller nej till. Vi är faktiskt fria att välja. Det svåra är väl att göra kloka val. Då kan vi få lyssna på andra som gjort val och inspireras på vår väg mot hemmet. Bläddra vidare och läs om val och erfarenheter som några människor gjort på temat Kom Hem. Pernilla Eklund KSSB är en region inom Evangeliska Frikyrkan Ansvarig utgivare: Gunnar Eliasson Redaktionskommitté: Pernilla Eklund, Hillevi Sandberg, Linnéa Gustafsson, Erika Nordbring Produktion: SWH Layout, NRS Tryckeri Kristen Samverkan småland blekinge, adresser: Expedition: Ralingsåsgården 578 91 ANEBY, Tel. 0380-418 90 Bg 333-5676 info@kssb.se www.kssb.se Ralingsåsgården, 578 91 ANEBY Tel. 0380-402 95 www.kssb.se Alexandra Ardeby Tel: 0380-418 90 2

Jangdin: Änglar finns så är det... Brott och narkotika hörde till Magnus Jangdins vardag och så hade det varit under större delen av hans liv när han skulle fylla 40 i maj 2006. Men i stället för en 40-årskris fick han möta Jesus och blev fri från både drogerna och kriminaliteten. Magnus berättar att han inte hade några kristna föräldrar och att han inte alls kände Jesus innan han blev kristen. De enda gångerna han som vuxen kunde be en bön var när han hade begått något grovt brott och till exempel var rädd för att hamna i fängelse igen. Man vände sig till Gud när man gått över gränsen, när man gjort saker som man inte visste var de skulle landa, förklarar han. Det nya kapitlet i Magnus liv började när hans barns mor, som också levde i missbruk tillsammans med honom, blev gravid och ställdes inför valet att antingen åka in på öppen behandling eller bli tvångsvårdad på institution. Hon valde då den öppna behandlingen vilket ledde till att hon fick åka till ett kristet behandlingshem i Laxå i februari 2006. Efter ett tag på behandlingshemmet tog hon emot Jesus och började be för Magnus. När hon sa att hon la fram mig visste jag inte vad det var, minns han. När det började närma sig att barnet skulle födas, så åkte Magnus upp till behandlingshemmet i Laxå den 3 maj, för att kunna vara med vid födseln. Men där visade det sig att man enligt reglerna inte fick vara narkotikapåverkad på hemmet, utan var tvungen att vara spelklar, som de kallade det. Som knarklangare är det inte lätt att vara spelklar. Jag var ju påtänd och jag sa att jag kan ta in på hotell tills det är dags att åka in och få bebisen, berättar Magnus. 3

Han fick dock ett erbjudande om att stanna på hemmet om han bara lämnade ifrån sig sitt knark och lämnade urinprov varje dag, vilket han tackade ja till. Och det var så det kom sig att några andra som bodde där började prata med honom om Jesus som vägen till frälsning. Jag såg att de hade någonting och det var ju gamla rövare som hade blivit frälsta, säger han. Magnus tyckte inte att han hade något att förlora på att ta emot Jesus även om det skulle visa sig att Jesus trots allt bara var ett påhitt, och den 5 maj lät han några på hemmet be för honom att han skulle bli frälst. Men när de hade gjort det kände han först ingen förändring alls. Jag kände inte ett piss. Det biter inte på mig tänkte jag, minns Magnus. När han gick upp nästa morgon för att gå på toa, och tittade sig i spegeln, så upptäckte han dock att något hade hänt med honom. Jag såg i ögonen att det var en förändring. Sedan gick jag bara och småtjöt i en vecka för jag tyckte alla var så snälla. Undan för undan hände det mer och mer i mitt liv, berättar han. Den 8 maj fyllde han 40 år, den 11 maj föddes bebisen och redan den 15 maj åkte Magnus till ett kristet behandlingshem utanför Sandviken där han fick en plats. För första gången inställde han sig dessutom frivilligt i domstol och blev dömd till behandling i stället för fängelse. När han tidigare hade suttit i fängelse hade han inte velat ta emot någon behandling. När Magnus strax därefter var iväg på en kristen konferens, så fick han uppleva hur flera människor, oberoende av varandra men ändå samstämmigt, talade in i hans liv. Det rörde både saker som redan hänt honom och om vad som skulle hända i hans liv framöver. Jag visste att det de sa, det kände ingen annan till förutom jag och Gud. Och jag tänkte att jag känner ju inte Gud mer än på ytan och att jag måste gå Bibelskola, berättar Magnus. Efter att han gått färdigt behandlingen utanför Sandviken och även jobbat lite som frivillig på hemmet, så började Magnus på en fem veckors bibelskola på Götabro bibelskola utanför Örebro i augusti 2007. Efter de fem veckorna fanns en fortsättningsbibelskola på ett helt år som man kunde bli uttagen till och som Magnus gärna ville gå, men samtidigt hade han inga pengar för det och efter två veckor började han känna sig stressad. Tillsammans med några av de andra på bibelskolan började han be Gud om att han på något sätt ändå skulle bli uttagen och få gå ett år på skolan. När Magnus några dagar senare blev inkallad till föreståndarens kontor, blev han rädd att han hade gjort något dumt. Jag hade ju levt som narkoman och kriminell i hela mitt liv och det var ju en stor ryggsäck. Jag kom in på kontoret och tänkte: vad har jag gjort nu? Har jag sagt något så någon har blivit sårad? Men i stället fick Magnus höra något helt oväntat. Föreståndaren berättade om hur två personer hade kommit in på kontoret och frågat om Magnus Jangdin gick på Bibelskolan. Då han bekräftade att det var så, så sa de båda att de skulle vilja betala för att Magnus skulle kunna gå på bibelskolan i ett år och de frågade vad det skulle kosta. När föreståndaren då svarade att kostnaden var 17 500 kronor så la personerna plötsligt fram så mycket pengar kontant och sa att om Magnus blev antagen så var det betalningen för honom, och om han inte blev antagen, så var det Guds välsignelse till Bibelskolan. När föreståndaren frågade vilka de var, så sa de att de ville vara anonyma. Själv hade Magnus inte heller någon aning om vilka personerna var och under alla de år som gått sedan händelsen har han inte hittat någon naturlig förklaring. Änglar finns, så är det, kommenterar han. Magnus fick sedan gå den ettåriga Bibelskolan och under åren som har gått har han varit med om många saker som han beskriver som övernaturliga. Han berättar som exempel att han skadade sin rygg i en allvarlig trafikolycka, men fick ryggen helad mitt under en pågående utredning i vården. Jag är fortfarande helad. Den vandringen jag har fått med Jesus, den funkar varje dag. Jesus är ingen religion, det är en relation. Han är en verklighet och det som står i Guds ord det sker i Sverige i dag, säger Magnus. David Spånberger 4

Sweden Rock Det kanske finns en Gud i alla fall? Är det någonstans man inte förväntar sig att få en Bibel i handen så är det väl på Sweden Rock? Men där stod vi, en hel klass ifrån Bibelskola Livskraft och några ledare ifrån Street Church. Med våra t-shirts med Street Church- tryck på kände många igen oss och många hälsade glatt när vi gick förbi. Jag minns några av de människor jag träffade på Sweden Rock alldeles extra. En kvinna som såg ut att vara runt 30 år. Hon var ensamstående och längtade efter att ha något i livet att stötta sig mot när hon inte orkade längre. Henne fick jag be för, och man kunde se hur hon fick uppleva en glimt av den kärlek Gud har för henne. En annan tjej, som var runt 17 år och sa sig vara satanist, hade bråkat med sin kompis och kommit bort ifrån henne på festivalen där över 10 000 människor befann sig och rörde sig. Jag bad att hon skulle hitta sin kompis och att de skulle bli sams. Nästa dag berättade hon att bara någon minut efter att vi skiljts åt, så hade hon hittat sin kompis och de hade löst problemet. Så ler hon lite försiktigt och säger det kanske finns en Gud i alla fall!. Det var dock ett samtal under veckan som verkligen berörde mig och som jag kommer att bära med mig hela livet: Det var vår sista kväll och vi hade rivit våra tält där vi sov inne på tältcampingen. Vi skulle ha gudstjänst ute och alla som ville skulle få komma. Utan att ha någon aning om hur det skulle bli började vi sjunga våra sånger om Jesus och man märkte att musiken drog dit folk. Vår ledare kommer fram till mig och frågar om jag kan säga någonting mellan låtarna. Jag sa ja utan att egentligen ha en aning om vad jag skulle prata om. Jag bad och mina vänner bad för mig. Snart blev det dags och jag delade ett av de mest kända styckena i Bibeln där det står att Jesus är beviset för Guds kärlek till oss och jag berättar om den kärleken jag tror på: att Gud valde att skicka sin enda son till Jorden för att ta alla våra misstag och fel på sig själv och bära skulden för dem på ett kors av trä för att vi ska kunna få en personlig relation med universums skapare. Efteråt börjar jag prata med en kille och det visar sig att han har problem med droger i sitt liv och han berättade att han verkligen vill bli fri. Då kommer en av mina klasskompisar, som själv kämpat med droger, fram till oss och berättar sin historia för killen. Jag sa till honom att jag tror att Gud kan hjälpa honom att bli fri om han vill och om han väljer att tro på att Jesus dog för hans drogmissbruk för att han ska kunna vara fri. Killen säger ja och jag får be tillsammans med honom. Senare i samtalet visar det sig att han bor på samma ställe som en av mina kompisar och i kyrkan på orten har man precis startat ett arbete för att människor ska kunna ta sig ur missbruk. Allting kändes verkligen som om det var meningen att det skulle hända. Det kanske finns en Gud i alla fall Andreas Rehn 5

I Kungens fålla Nästan exakt ett år har gått sedan jag besökte Ffald-y-Brenin, en avlägsen retreatgård i Wales som lämnade mig med flera väldigt speciella minnen och spännande slutsatser. Ffald-y-Brenin är walesiska och betyder Kungens fålla eller Kungens fårahjord, ett namn som syftar på bibelns bild av Jesus som den gode herden och av Jesu lärjungar som hans får. Det var tack vare en av mina bästa vänner som jag fick upp ögonen för den kristna retreatgården Ffald-y-Brenin. Han hade nämligen läst en bok som har skrivits om platsen och om vad som har hänt där genom åren. Entusiastiskt berättade min vän för mig om vad han hade läst i boken: om hur människor som kommit till detta lilla ställe på den Walesiska landsbygden hade upplevt starka Gudsmöten och blivit helade från olika åkommor. Till och med lantbruken i området hade tydligen blivit välsignade genom att fåren fick ovanligt många lamm. Märkligt och intressant på samma gång, kan man nog sammanfatta mitt första intryck när jag hörde om detta. Som kristen sedan många år tillbaka har jag hört om många helanden och under, och även själv bevittnat några saker som jag inte kan placera i någon annan kategori. Samtidigt har jag sett en hel del saker som troende människor påstått ha varit ett Guds verk, men som för mig 6

mest har verkat handla om mänsklig psykologi, överdrifter och godtrogenhet. Min övertygelse har blivit att vi, oavsett om vi är troende eller inte, gör bäst i att vara nyfikna och kritiska på samma gång. Och det var nog med en sådan inställning som jag lade Ffald-y-Brenin på minnet. Trots att jag är journalist och har lätt för att själv uttrycka mig i skrift, så har jag aldrig varit speciellt förtjust i att läsa. Jag har alltid läst väldigt sakta och för det mesta tyckt att det varit mer eller mindre jobbigt att ta sig igenom böcker. Så även om jag blev nyfiken när min vän berättade om Ffald-y-Brenin, så blev det aldrig av att jag läste den där boken. Men däremot blev en helt annan sak av. Det som först hände var att jag blev inbjuden till ett bröllop i London som ägde rum förra sommaren. En svensk ungdomsvän skulle gifta sig med en engelsk tjej. Eftersom jag gillar Storbritannien och dessutom har en engelsk vän som jag då inte hade sett på flera år, så såg jag det som ett utmärkt tillfälle att spendera några veckor i landet i samband med bröllopet. Och förutom att gå på bröllopet, besöka min vän och koppla av, så insåg jag också att jag ville passa på att göra en annan sak. Jag hade nämligen tidigare samma år skaffat rättigheterna till en bok som jag ville översätta från engelska till svenska. Eftersom det handlade om en kristen bok så tänkte jag att det vore passande om jag kunde hitta någon lugn kristen gård i Storbritannien där jag kunde få både avslappning och lyckas komma igång med översättningsarbetet. När jag så sökte på nätet efter kristna gårdar i Storbritannien, så stötte jag på Ffald-y-Brenins hemsida. Och när jag läste om gården så insåg jag att det måste vara det ställe som min vän berättat om och som boken han läste handlade om. Jag hittade också en gård i södra England som jag tyckte verkade intressant, men till sist blev det ändå Wales och Ffald-y-Brenin som jag åkte till, efter bröllopet i London. Nu skulle jag alltså själv få bilda mig ett intryck av denna omskrivna plats. Var den verkligen så speciell som det påstods? Skedde det riktiga under där? Och varför just där i så fall? En av de första sakerna jag kunde konstatera om Ffald-y-Brenin var att gården var allt annat än lättillgänglig. Först fick jag åka tåg i timmar västerut från London. Väl en bit in i Wales, så fick jag åka en liten rälsbuss den sista sträckan för att komma till närmaste staden, en liten kuststad som heter Fishguard. Och på plats i staden var det bara att konstatera att det inte var rimligt att försöka ta sig ut till Ffald-y-Brenin med kollektivtrafik. Närmaste busshållplats var nämligen flera kilometer från gården. Jag var helt enkelt tvungen att åka taxi för att ta mig dit, vilket jag gjorde efter två nätter på ett litet hotell i Fishguard. När jag berättade för tjejen som drev hotellet att jag skulle till Ffald-y-Brenin såg hon nyfiken ut. Hon berättade att hon brukade ha gäster som skulle dit, men att hon själv fortfarande aldrig hade varit där. Taxin tog mig genom en skog och ut i en stor dal, som låg mellan böljande gräsbevuxna berg. Ffald-y-Brenin låg i en sluttning i dalen och den lilla vägen upp till gården var ganska brant. Väl 7

framme slogs jag av lugnet och tystnaden. Jag slogs också av det vänliga mottagandet. Tjejen som skrev in mig och visade mig mitt rum förklarade vänligt att det bara var att säga till om det var något, eller om jag ville att hon skulle be för mig. En annan sak som kändes ovanlig var att det inte fanns något krav på att betala för boendet. Det fanns bara en rekommendation till dygnsavgift och det jag själv bestämde att jag ville ge, kunde jag bara lägga i en låda innan jag for därifrån, fick jag veta. Det lugn som fanns på gården hade nog både att göra med den avlägsna platsen på landet och med att de som kommit dit hade gjort det just med avsikten att i stillhet söka Gud. När jag hade lämnat mina saker i mitt rum gick jag ut till det träkors som står en bit från husen, på en plats med utsikt över dalen. Jag satte mig där för att be en stund och någon annan kom också dit för att be i tystnad. Samtidigt upptäckte jag också snart att gården var en plats för både gemensam bön och samtal. I ett bönerum på gården var det gemensam bön på förmiddagen, strax efter lunch och strax före kvällens början. Sen kväll var det gemensam bön i ett litet kapell. Bönen följde ett visst mönster, där bland annat bön om Guds välsignelse var ett återkommande tema, samtidigt som det alltid fanns utrymme för var och en att helt fritt be högt inför de andra. Något som stack ut med dessa båda rum som var avsedda för bön var att sittplatserna var i cirklar utefter väggarna, och att det inte fanns någon talarstol eller liknande. Det fanns alltså ingen naturlig plats rent fysiskt för någon enskild människa att ställa sig i centrum. Samtal uppstod lite här och var på gården, men kanske framför allt i matsalen, ett rum med vindstak, flera bord och ett litet kök. Även där hände det att folk spontant började be tillsammans eller för varandra. Det föll sig liksom naturligt eftersom besökarna kommit dit för att söka sig närmre Gud, liksom det föll sig naturligt att prata om tron, om Gud och om vad de upplevde att han gjort och gjorde i deras liv. På grund av fullbokning kunde jag bara stanna i två nätter på Ffald-y-Brenin, men jag hann komma igång med mitt översättningsarbete och fick flera mycket intressanta och hjärtliga samtal med andra besökare. Ett par som just flyttat till den närbelägna staden Fishguard och var ute på dagsbesök på gården erbjöd mig dessutom att sova hos dem några nätter, när de fick reda på att jag hade velat stanna fler nätter på gården. På det sättet kunde jag spendera lite mer tid på Ffald-y- Brenin och det var också väldigt intressant och trevligt att lära känna det gästvänliga paret. Under de dagar jag var på Ffald-y-Brenin fick jag inte se några under, men det var verkligen en ovanligt fridfull atmosfär på platsen och det var ingen tvekan om att flera av de som var där upplevde att de mötte Gud på olika sätt. Bara två veckor senare fick jag dessutom ett telefonsamtal från min nya bekant, mannen i paret som jag hade fått sova hos i Fishguard i några nätter. Han berättade att han varit ute på ett vanligt bönemöte på Ffald-y-Brenin då en blind kvinna plötsligt kommit in med sin man. Några hade börjat be för kvinnan och när hon en stund senare öppnade sina ögonlock, efter att ha haft dem stängda, så kunde hon plötsligt se igen för första gången på hela åtta år! Kvinnan hade till och med små barn som hade fötts under tiden hon varit blind och som hon nu skulle få se för första gången i sitt liv. En bluff? Nej, det tror jag inte. Jag har ingen anledning att tvivla på vad min bekant såg och det finns nu dessutom en intervju med den tidigare 8

blinda kvinnan och hennes man på youtube som man kan titta på. Intervjun är gjord av Ffald-y-Brenins föreståndare när paret fortfarande var kvar på gården, men inte publicerad förrän några månader senare, så jag gissar att han valt att vänta med publiceringen tills han kunnat fastställa att hon verkligen var blind när hon kom dit. Dessutom tycker jag man kan se i videon att hon är ovan vid att använda sina ögon. Vem vet, kanske kan jag i egenskap av journalist få träffa henne i framtiden och se alla läkarintyg för att själv kunna konstatera att ett under verkligen skedde. Men om vi då utgår från att de flesta av de under och helanden som påstås ha skett på Ffald-y-Brenin verkligen har skett, hur kan det i så fall komma sig att Gud verkar så mäktigt just där? Rent fysiskt var det verkligen ingen märkvärdig plats, snarare tvärtom. Några enkla hus långt ute på landsbygden, bara. Däremot utmärkte sig utformningen av de gemensamma utrymmena genom att det inte fanns något som uppmuntrade till att sätta någon människa i centrum. Det fanns inga estrader, scener eller talarstolar och där det fanns sittplatser var de i cirklar. På något sätt var utrymmena liksom utformade för att hjälpa besökarna att sätta Gud i centrum. Dessutom utmärkte sig den längtan som besökarna hade när jag talade med dem. Det var så tydligt att de hade en förväntan på Gud och att de trodde på något mer än något slags genomsnittligt kristet liv där Gud mest är på tapeten på söndagsgudstjänsterna. De trodde på en Gud som är nära och delaktig i vardagen. Så kanske är det egentligen inte platsen i sig som är speciell med Ffald-y-Brenin utan det sätt som människor närmar sig Gud på där. Kanske kan Gud göra så mycket just där av den enkla anledningen att människor kommer samman med en förväntan och med ett fokus som gör att de kan ta emot av det goda som Gud egentligen alltid vill ge oss, oavsett var vi är. David Spånberger Mer information om Ffald-y-Brenin hittar du på gårdens hemsida: http://www.ffald-y-brenin.org/ 9

Menorah Ljuset är starkare än mörkret Menorah Natalie Kolbacher är 26 år och bor i Motala. Sedan ungefär ett år arbetar hon som konstnär på heltid. Hur kom det sig att du blev konstnär? Jag har alltid målat. För mig har det varit ett sätt att hantera svårigheter. Som liten hade jag inte så många vänner och målandet blev en värld att fly till. Genom målandet kunde jag uttrycka mina känslor och min inre värld. Numer målar jag på temat mellan ljus och mörker. Ljuset är starkare än mörkret. Konstnär på heltid blev jag efter en konferens där huvudtalaren var en konstkritiker från USA. Under en av kvällarna var det utställning av hobbymålare. En av de som skulle vara med där blev sjuk och efter övertalning så accepterade jag att visa några av mina tavlor där, istället för den som blev sjuk. Jag hade inte tidigare ställt ut några av mina verk. Konstkritikern fotade av mina tavlor och visade dem senare. Detta ledde till att många ville köpa mina tavlor. Det blev budgivning och jag kunde också ta nya beställningar. Just nu målar jag bara på beställningar. Flera gallerier vill visa min konst och nyligen hörde en filmregissör från Stockholm av sig och ville använda mina tavlor i en ny film som ska produceras. Just nu har jag bara en serie i lager, som säljs till förmån för Min stora dag. Dessa tavlor kan köpas som original men även som tryck på canvas eller som plansch. Berätta om dina första steg mot en personlig tro! När jag gick i åttan så valde jag att inte konfirmeras eftersom jag inte trodde, men sedan under gymnasiet var jag ändå så nyfiken. Jag tänkte att det måste finnas någon mening mitt i allt, jag hade många frågor. Under tvåan i gymnasiet konfirmerade jag mig, tillsammans med åttondeklassarna. Jag fick väl inte de svar jag ville ha då. Det var mest pingis och mackor. Jag ville ha mer svar. Så efter studenten gick jag svenska kyrkans grundkurs i Vadstena. Där fick jag pröva att måla en ikon. Det är ett väldigt speciellt sätt att måla på. Allt i bilden berättar på något sätt om Kristus. Det är speciellt att gå in under traditionen i målandet, det blir som ett eko genom tiden. 10

Men inte heller denna kurs gav mig de svar jag ville ha. Efter den pluggade jag några kurser i pedagogik, men livet var fortfarande kämpigt. Jag var isolerad. Jag hanterade de svåra känslorna genom att gå långa promenader nattetid. En natt passerade jag Baptistkyrkan i Motala. På en skylt där stod det Det finns hopp. Det talade direkt till mig där och då. Jag tänkte att jag måste undersöka vad detta är. Jag hade många fördomar mot frikyrkor som jag brottades med, men jag gick dit ändå. Carmen Fragile (Den Sköra Sången) Sköra är växterna starka som järn. Skörare är strålarna av genomskinlig klarhet. Skörare ändå tonerna slukandes världen all. Det var ett team från Bibelskola Livskraft där vid det tillfället och när de ledde lovsång blev jag djupt berörd. Det gjorde ett starkt intryck. Musik har alltid påverkat mig. På gott och ont får jag väl säga. När jag mått väldigt dåligt har jag lyssnat på destruktiv musik. Men detta var en så stark upplevelse att jag beslöt att söka till bibelskolan som de kom ifrån. Väl där så fick jag det som jag sökt hela tiden. En djupare förståelse av Bibeln, av Gud, av mig själv, hur den kristna tron går ihop med en modern värld. Jag har alltid sökt förstå och jag har sökt svar lite överallt. Livet kan ju inte vara en slump. Redan som liten sjuåring kunde jag sitta och bara titta på ett grässtrå och fascineras av alla detaljer och såg hur allt verkade hänga ihop. Som person är jag sådan att jag undersöker allting väldigt noggrant innan jag tar till mig det fullt ut. Jag läste bland annat boken Fallet Jesus av Lee Strobel, en bok som på ett väldigt rationellt sätt tar sig an trovärdigheten i berättelserna om Jesus. Efter mycket undersökande så började jag släppa in Gud. Hur har ditt liv förändrats sedan dess? Mitt liv har förändrats helt totalt. Det är inte så att alla prövningar försvunnit men jag får hjälp att komma igenom dem. Under min första tid efter att jag börjat släppa in Gud så var det jättemycket prövningar, numer är det inte så intensivt utan mer subtilt. Tidigare var det liksom mer försök att direkt röva bort min tro, numer är det mera som en kraft som vill få mig att ge upp och trötta ut mig. Men prövningarna är också det som får mig att tro på att det faktiskt är sant. Tron ger styrka att gå igenom prövningarna. Hur djupt än mörkret varit för mig så har jag upptäckt att Gud redan varit där. Genom att känna till passionsberättelsen (berättelsen om hur Jesus förråds, döms, misshandlas, avrättas på ett kors för att sedan på tredje dagen besegra döden och uppstå igen ifrån de döda) vet jag att Jesus lidit mer än jag och det ger en enorm tröst. Han led av kärlek för min skull och är med mig i mitt mörker. Ljuset är starkare än mörkret. Idag har jag svårt att tänka mig hur livet skulle vara utan Gud. Det skulle vara så långt från där jag är nu. När vi har det bra så glömmer vi lätt Gud. Genom att uppleva mörkret så ser vi ljuset på ett annat sätt. Vi behöver ljuset på ett annat sätt när vi är i mörker. Detta är en paradox. Långfredagen då Jesus dör på korset är det djupaste mörkret men det ledde till det största ljuset under påskdagen. 11

Det Tysta Äventyret - The Wild Willow Series På ett äventyr bakom stängda dörrar. På en vild resa utan att röra en muskel. Gryning av Glöd Medan skogen förtärs av gryningens glöd vaknar stillheten av glasartade minnen till liv. En svunnen tid i ett evigt nu. Vad vill du säga till den som längtar och söker efter frid? Jag har full förståelse om man tycker att kristna är konstiga och kanske lite töntiga. Jag har ju själv tänkt så. Men försök, i alla fall för en dag, att lägga ifrån dig fördomarna och ge det en ärlig chans. Om man har svårt att göra detta, kan man ju fundera kring varifrån motståndet kommer? Om man ärligt vågar undersöka Guds inbjudan så kan livet förvandlas. Pernilla Eklund Mer information och bilder hittar du på artveronika.com 12

Att bli kristen eller inte är en mycket viktig fråga eftersom det handlar om din eviga framtid. Gud söker hela tiden efter oss människor på en mängd olika sätt. Många av oss blir berörda av Guds natur och börjar söka efter ett svar på de under vi ser i skapelsen. Andra känner en stark längtan efter Gud, kanske i samband med en särskild händelse som har skapat ett tomrum i livet eller visat på behovet av Gud. Det som kan se ut som människors sökande efter Gud är samtidigt Guds sätt att söka kontakt med dem. Vägen som för dig fram till att du vill bli en kristen kan vara mycket personlig. Inget sätt är mer eller mindre rätt. När du väl kommit fram till att du vill få en personlig relation med Gud finns det enligt Bibeln bara en enda väg dit genom det Jesus gjorde. Guds stora plan Gud hade en revolutionerande lösning, han valde att själv komma ner på vår spelplan. Han föddes som människa, Jesus. Jesus levde under helt vanliga förhållanden som en människa men utan något som skymde relationen till Gud, alltså utan synd och de konsekvenser som synden skapar i oss. Jesus valde att ta allt som skiljer oss från Gud på sig, Jesus, som var helt fri från synd och skuld, tog hela skulden för mänskligheten på sig själv. Helt och fullt människa och helt och fullt Gud på samma gång kunde han genom sin död och uppståndelse betala priset för alla människor. Att ta steget......och sedan... Helt kort förklaras vårt behov av Gud och Guds lösning på att fylla det behovet så här: Gud skapade människan till gemenskap med sig själv. Samtidigt gav han människan en fri vilja att kunna välja sin egen väg. Människan valde bort Gud och en spricka bildades i relationen mellan Gud och människan. I alla tider har människan försökt att hitta tillbaka till Gud. Naturen blev ett objekt för dyrkan och i jakten efter pengar och karriär försöker många av oss att fylla behovet av en gudsrelation. En del av oss försöker att stilla vår längtan efter Gud med goda gärningar. Inget av detta hjälper oss fram till Gud. Det finns något som ligger i vägen för att relationen mellan Gud och människa ska kunna upprättas igen det Bibeln kallar för synd. Vad är synd? Synd är inte en speciell handling eller uttryck. Ordet synd betyder att missa målet. Synd handlar alltså om att missa poängen med livet. Man kan helt enkelt säga att synd är det som skiljer människa och Gud åt och därför måste sonas. Den stora synden som vi människor lever i är att vi har vänt oss bort från Gud. Konsekvensen av synd är att vi gör handlingar mot oss själva och varandra som är destruktiva och drar oss ner i en negativ spiral längre och längre bort från en relation med Gud. Allt vi behöver göra Det enda som du och jag måste göra är att bejaka det Jesus gjort för oss. När vi tar emot Jesus upprättas relationen till Gud och vi kan vara nära honom utan att känna skuld. Varje dag får vi sedan leva i kontakt med Gud genom att söka kontakt med honom i bön; ensamma och tillsammans med andra kristna. Det kristna livet handlar om gemenskap med Gud men vi behöver även varandras gemenskap för att fortsätta att leva i det nya liv som Gud gett oss. En enkel bön räcker En ärlig bön till Gud (tex bönen nedan) hjälper dig att bli en kristen. Tack Jesus för att du tog allt på dig som ligger i vägen för en personlig relation med Gud. Jag har gått min egen väg och brutit mot din vilja. Förlåt mig mina synder (det som ligger i vägen för min kontakt med dig). Jag öppnar mig för dig och vill att du ska leda mitt liv. Jesus, bli min Herre och hjälp mig leva så som du vill. Tack för att du hör min bön. Texten är hämtad från Ulriksbergsskykans hemsida (något redigerad). Publicerad med tillstånd 13

Från Ångest till frid Cissi och Johan Fransson är ett par i sin bästa ålder. De är fembarns föräldrar, mor och farföräldrar och bor i Tingsryds kommun, där de tillhör Söderportkyrkan. Här berättar de om hur deras liv kom att förändas: Cissi, hur började din livsresa? - Min farmor var troende och läste Barnens Bibel med mig. Jag hade en barnatro, och jag konfirmerades. Men ingen i min familj var aktivt troende, vi gick aldrig i kyrkan, inte farmor heller. I 16-årsåldern träffade jag en kille, och redan när jag var 18 år blev jag förälder. Relationen jag levde i var oerhört destruktiv, med psykisk misshandel som bröt ner mig. Samtidigt hade jag kärnfamiljen som ett ideal och ville hålla ut. Många i min omgivning såg hur det stod till och ville få mig att lämna honom. Det ledde till att jag gick från honom och tillbaka igen. Jag ville att det skulle fungera. Men sedan lämnade jag honom. Jag träffade Johan. Det kändes rätt direkt. Men du mådde inte bra? - Nej! Mitt ex förföljde oss, hotade med förfärliga saker. Han hotade även vårt lilla barn. Johan och jag gifte oss ganska snart, men trakasserierna fortsatte. Jag var arg och bitter. Vi köpte hus som behövde repareras. Under tiden bodde vi i husvagn på tomten. En sen kväll, 21/7 1994, mådde jag så dåligt av att alltid vara så arg och förnedrad. Jag knäppte mina händer och bad att Gud skulle ta bort allt hat och ilska. I ett nu fylldes jag av en värme, som också uppfyllde hela husvagnen. Plötsligt kändes den för trång. Johan, märkte du något? - Nej, inte förrän Cissi väckte mig. Hon ropade högt: Johan, Johan, jag är frälst! Jag blev chockad. Nog visste jag att hon hade en Gudstro, men det här blev väldigt våldsamt. Vad händer nu och vad kommer härnäst? Ja Cissi, vad var det som hände? - Mitt hat rann av mig och med ens förstod jag att mitt ex var sjuk. 14

Men hur gick det för dig,johan? - Jag var fortfarande arg efter allt han gjort mot oss. Samtidigt märkte jag en förändring hos Cissi, hon var inte arg längre. Då förstod jag att något hänt. Ändå var jag inte alls beredd att själv bli kristen. Jag har alltid varit intresserad av historia, och jag trodde på Bibelns berättelser om Jesus. Men att han skulle vara verklig mitt ibland oss? Nej! Hur kom du i kontakt med kyrkan, Cissi? -Det tog faktiskt 6 år innan jag vågade gå till Söderportkyrkan. Jag åkte förbi många gånger, läste på affischtavlan, men jag var för feg. När jag väl kom dit blev jag väldigt väl mottagen. Jag kände mig så välkommen. Hela veckan längtade jag till söndagens gudstjänst. den här tiden blev jag sjuk, och då var det en stor trygghet att Johan bad för mig. Idag mår jag så mycket bättre. Vad brinner ni för idag? - Det viktigaste är att leva i Guds vilja, och att hela tiden vara lyhörd för vad han vill. Ingrid Thordsson Följde du med till kyrkan, Johan - Ja, det hände. Men jag kände mig bara utanför, och kunde inte förstå varför. Cissi mådde ju så bra av att vara där. Men för 4 år sedan följde jag med på församlingsläger på Senoren, trots protester. På fredagskvällen var det väldigt stark närvaro av den helige Ande. Då kom jag till insikt om att detta är på riktigt. Jag hade ingenting att förlora. På hösten blev jag inbjuden till en Alphakurs, och där mognade min relation till Jesus, och han blev verklig i mitt liv. På våren döptes jag. Vad betydde det här för dig, Cissi? - Allt! Det var ett så otroligt bönesvar! Vårt äktenskap blev också mycket bättre när vi kunde dela tron och be tillsammans. Men under Tryckar n på höglandet! Församlingshelger Camping & vandrarhem Stugor info@kssb.org www.kssb.org Utflyktsmål Läger för alla åldrar Båtar o surfingbrädor För bokning: Tel. 070-6028245 (ej säsong) Det kompletta tryckeriet... Vi erbjuder tjänster inom allt från traditionella broschyrer, foldrar, kuvert, visitkort till stora format som banderoller, rollups, skyltar och bildekor m.m. Tel. 0380-418 00 www.bergfoths.se COLORAMA ANEBY, KÖPMANGATAN 7, TELEFON 0380-400 56 SVENS FÄRGHALL AB WWW.COLORAMA.SE AB G. Toftgårds Plåtslageri Skillingaryd - Tel. 0370-704 11 15

Alpha är en grundkurs i kristen tro. Här kan man fritt utforska trons olika delar utan att känna krav på att man måste prestera någonting. Alla är välkomna på lika villkor och kursen är helt avgiftsfri. Du kan hitta Alphakurser runt om i världen, exempelvis i kyrkor, på restauranger, barer och i hemmen. Kursen är upplagd så att man möts vid ca 10 tillfällen där varje träff består av en måltid, ett föredrag och samtal där deltagarna får dela med sig av sina tankar. Är du nyfiken på den kristna tron är detta verkligen rätt tillfälle för dig att få veta mer. Samtalen har som främsta syfte att uppmuntra kursdeltagarna att dela med sig av sina tankar och synpunkter. Vi möts i en inbjudande, ärlig och avslappnad miljö där vi tillsammans utforskar den kristna trons grunder. Alpha är kurstillfällen där grunderna i den kristna tron utforskas. På dina villkor. Alpha har funnits i över 30 år. I Sverige startade det 1997. Idag hittar du Alpha i över 66 000 kyrkor och andra platser över hela världen. Detta har lett till att över 24 miljoner människor runt om i världen gått en Alpha. Vilka är de viktigaste värderingarna? Ledorden i Alpha är: KÄRLEK, LÄRA, LEVA KÄRLEK: Vi bryr oss om människan och vill skapa en trivsam atmosfär, och dela den med våra vänner. LÄRA: Vi skapar en miljö där människor kan ställa frågor och diskutera dessa fritt med varandra. LEVA: Vi försöker visa vad det kristna livet innebär och ge människor möjlighet att själva uppleva det. http://sverige.alpha.org/ Menorah Mamma- The Wild Willow Series Buren av det safirblåa havets trygga famn, kikar nyfikna ögon fram på världen