AXEL NORBERG Ericus Schroderus som kulturspridare och propagandamakare Ericus Schroderus utförde i det tysta en kulturgärning av stor betydelse. Han är en av våra flitigaste översättare. Översättningarna gjorde honom också till ett viktigt redskap i statsmaktens och kyrkans propaganda. Henrik Schiick har i Den svenska förlagsbokhandelns historia skrivit om honom i kapitlet "Schroderus och bibeltryckstunnan". I övrig litteratur finns spridda uppgifter om hans verksamhet. Det otryckta källmaterialet innehåller inte särskilt mycket om Schroderus. Ofta inleds hans översättningar med förord vari talas om varför de gjorts och som ibland ger ytterligare kunskap om översättaren. Det finns skäl att närmare granska Schroderus' översättargärning. En hel del finns att tillägga till det Schiick skriver. I den här uppsatsen beaktas endast undantagsvis de förlagshistoriska aspekterna på Schroderus' verksamhet eftersom det framför allt är dessa som Schiick uppehåller sig vid. Schroderus föddes i Nyköping som son till Bengt Nilsson Skräddare och Anna Andersdotter. Moderns pappa Anders Persson var framstående köpman. Bengt Nilsson Skräddare var också köpman men hade att döma av tillnamnet tidigare varit hantverkare. Han blev medlem av stadens råd och utsågs flera gånger till borgmästare. Förutom Erik hade Bengt och Anna minst fyra barn, nämligen Margareta, Birgitta, Lars och Johan. Den mest namnkunnige av dem blev Johan som gjorde sig känd under namnet Johan Skytte. Ericus' födelseår är okänt. Men han var yngst av syskonen. Den ende i syskonskaran vars födelseår vi känner är Johan som var född 1577. Vi vet inte mycket om Schroderus' uppväxt. Efter skolgång i Nyköping begav han sig utrikes. Den 13 november 1598 inskrevs han vid universitetet i Marburg. Hans bror Johan hade inskrivits vid samma universitet fyra år tidigare och promoverats till filosofie magister strax innan Schroderus kom till Marburg. Självklart hjälptes Schroderus till rätta av brodern. Till brödernas svenska umgänge hörde Nicolaus och Johannes Chesnecopherus. Sina studier i matematik bedrev Schroderus under ledning av Nicolaus som 1599 blev matheseos professor i Marburg. Av lärarna i slutet av 1500-talet kan nämnas den strängt lutherske teologen Balthasar Mentzer. 1599 försvarade Schroderus avhandlingen Dissertatio duplex mathematica: geometrica et optica. Preses var Nils Chesnecopherus.
384 AXEL NORBERG Den 8 januari 1604 förordnades Schroderus till skolmästare i Nyköping. Fyra år senare eller närmare bestämt den 12 januari 1608 blev han hertig Karl Filips lärare i läsning och skrivning. Huvudlärare var Johan Skytte som också varit lärare åt Gustav Adolf och dennes kusin hertig Johan av Östergötland. Troligen har broderns goda relationer till kungen haft betydelse för Schroderus' utnämningar till skolmästare och furstlig lärare. Den 12 januari 1612 utsågs han till "Corrector utöfwer wår och Chronones tryck vthi Stockholm". Härför erhöll han "till åhrlight lhön och Vnderhold penninger 200 daler, Spannemål 96 tunnor och en godh klädningh" (Schuck, s.127). Schroderus skötte sina åligganden till uppdragsgivarnas belåtenhet. I ett kungligt brev den 17 juni 1615 genom vilket han förlänas två skattegårdar på Värmdö omtalas han som slottssekreterare på Stockholms slott. 1616 fick han ett anslag på 100 riksdaler av tullen. Enligt Stiernman blev han 1619 husgerådsskrivare. Den 15 maj 1622 utnämndes han till kunglig översättare. Varje år skulle han "af fremmande språk transferera ock af trycket gå låta fyra hundrade arck och sådant allt på sin egen omkostnad (Schuck, s. 130). Till denna verksamhet anslogs inkomsterna från bibel tryckstunnan. Denna skatt fortsatte att uppbäras också sedan bibeln 1618 utkommit. Schroderus gav som Schuck framhållit aldrig ut 400 ark om året. Det var en omöjlig uppgift. Inkomsterna från bibeltryckstunnan bortföll 1637. 1629 eller 1630 klagade Schroderus över att han inte kunde trycka sina översättningar därför att han saknade en boktryckare som var "honom specialiter devot" (Klemming-Nordin, s.164). Kungl. Maj:t förordnade då att han i Stockholm skulle ha en egen boktryckare som inte fick åta sig andra uppdrag utan hans kännedom. Dessutom utsågs han till censor för allt tryck i Stockholm. Schroderus öppnade eget tryckeri i stället för att skaffa egen boktryckare. Han flyttade 1645 tillbaka till sin hemstad och medförde då tryckeriet. Även föreståndaren Amund Grefwe slog sig ned i Nyköping och blev snart tryckeriets ägare. Från Nyköping flyttade Grefwe till Göteborg. Ericus Schroderus dog 1647. Han var gift två gånger. I Collijn, Sveriges bibliografi 1600-talet, upptas ett fyrtiotal översättningar av Schroderus' hand. Han tycks dock ha givit ut betydligt fler. I översättningen av Johann Arndts Paradijs lustgård 1646 säger han sig ha publicerat "in moot sextije nyttige Materier på wårt Modersmåål". Till översättningen av Philippe de Mornays Enförnemligfransösk herres, mennisklige lefwernes och afgångs, samt heela mandels christelighe och gudelige betrachtelse (1639) har fogats en lista över vad han översatt och vilka översättningar han hade för händer. Collijn uppmärksammar listan men nämner bara några av de översättningar Schroderus höll på med. Anledningen kan vara att alla inte fullföljdes. För att så verkligen skedde talar vad han 1646 säger om att han givit ut "in moot sextije nyttige Materier". Men inga arbeten av Schroderus utöver de av Collijn förtecknade har påträffats. Jag utgår från att han själv inte räknat
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 385 psalmer i de översatta arbetena som särskilda opus. T. ex. ingick psalmen "Min högste Skatt, O Jesu käär" av Bartholomäus Ringwaldt (nr 252 i 1695 års psalmbok) i översättningen av Baylys Praxis pietatis. Följande av de översättningar som Schroderus i den nämnda listan påstår sig arbeta med saknas hos Collijn: "D. Luth. Om Scholors Vprättande och Vngdomens Vnderwijsande; Een liten Bönebook på hwar Dagh i Wekan; Om Kyrkiogodsens och hospitalernas Administration, sammandragen vthaff Lutheri och andras Skriffter; D. Luth. Tractat om Echtenskap, och thes hos Bugenhagij de Malitiosa Desertione eller Bortlöpande; Johannis Mathesij Sarepta eller Bergspostilla." Schroderus var oavsett om han kom ut med översättningar av dessa skrifter eller inte otroligt flitig som översättare. Om man dessutom betänker omfånget av en del av de skrifter han översatte blir man än mer imponerad. Emellanåt tycks översättningsarbetet ha gått med rasande fart. I inledningen till en översättning av vad några Jena- och Giessen-professorer skrivit om Wolfgang Ratkes pedagogik förklarar Schroderus - översättningen omfattar 61 trycksidor -: " tå iagh för nogre Dagar sedan togh migh före thessa twänne korte Berättelser til at affsättia på mitt Modersmåål." Samtidigt fanns annat som det tog åratal att fullfölja. Detta gäller exempelvis Lucas Osianders kyrkohistoria som utkom 1635 men Schroderus höll på med redan 1629. Vi börjar vår genomgång med de översättningar som faller inom ämnesområdet HISTORIA OCH STATSVETENSKAP. Av dessa är översättningen av Johannes Magnus' Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus som utkom 1620 under titeln Swea och Götha Crönika mest känd. Krönikan utgör ett viktigt bidrag till den götiska historien. I en lång dedikation till Gustav Adolf förklarar Schroderus varför han gripit sig an översättningen. Han menar att flera författare inte insett att redan långt före Kristi födelse "månge berömlige Konungar här i wårt Rijke warit rådande". Vidare ansåg han det "nästan snöppeligit, at wåre Crönike Skribenter hafwa the uthrijkes handlingarna så otacksamligen gått förbij, och så ganska lijtet ther om tracterat". Slutligen fanns det en del som räknade svenskarnas härkomst från tyskarna trots att det stod utom tvivel att den svenska historien var betydligt äldre. Det fanns dock en, nämligen Johannes Magnus, som skrivit om den "så mycket fulkomligare" och börjat med Magog, Jafets son. "Och ändogh thenna Scribent", heter det, "somlighestädes införer någhot, thet som synes hafwa en smaak vthaff then Påwiska wilfarelsen, så kan man förthenskul Historien icke ogilla eller straffa". Det var Gustav Adolf som skulle ha uppmanat Schroderus att göra översättningen. Den götiska historieromantiken upplevde under Gustav Adolfs regering sin höjdpunkt. Kungen, själv väl förtrogen med den götiska världen, uppträdde vid riddarspelen efter kröningen som götakonungen Berik. I sitt tal till ständerna inför överfarten till Tyskland 1630 uttalade han en förhopp-
386 AXEL NORBERG ning om att adeln över hela världen skulle "härförbringa de gamle vare förfäders Göta berömliga vitt utspridda odödeliga namn". (Lindroth, s. 254.) Gustav Adolfs behov av att hävda Sverige var en följd av hans uppfostran. Men det bottnade också i Sveriges situation. När han övertog kronan hotades landet av danskar, polacker och ryssar. Med danskarna tvangs Sverige att sluta den hårda freden i Knäred 1613. I fredsvillkoren ingick att Älvsborg skulle återlösas för den enorma summan av en miljon riksdaler. Kriget med Ryssland fick däremot en för Sverige lycklig avslutning genom freden i Stolbova varigenom ryssarna utestängdes från Östersjön. Med Polen rådde vid Gustav Adolfs trontillträde visserligen stillestånd. Men man hyste små förhoppningar om att Sigismund frivilligt skulle gå med på att avsäga sig sina anspråk på den svenska tronen. Polackerna nödgades 1629 gå med på ett sexårigt stillestånd i Altmark enligt vilket Sverige skulle förbli i besittning av Livland. Gustav Adolfs tankar om Sverige var höga. I ett utkast till sin egen historia skriver han självmedvetet: " alla konungarijker ther om man tahla kan hafwa (sedan christendomen i Huset kom) iu någon gång warit twingade, till landskaper lagde, heller iu åtminstona theras mayestet af Romerske eller Tydske Keysaren undfångit och wederkents, hwilcket Swerige aldrig giordt hafwer, för hwad skull thet ock billigt förträd och praeeminens för andra konungarijken hafwa bör". (Konung Gustav Adolfs skrifter, s. 72 f.) Översättningen av Johannes Magnus' "Swea och Götha Crönika" låg helt i linje med Gustav Adolfs strävan att förhärliga Sverige. Han ville stärka självkänslan och sporra till helhjärtade insatser mot yttre fiender. Uppdraget till Schroderus att verkställa översättningen av den för göticismen så viktiga krönikan skall ses mot denna bakgrund. Det götiska betonades också starkt i förordet till Schroderus' översättning 1629 av Laurentius Mullers Beskrifwelse om någre saker, som vti k. Johan then III. til Swerighe, k. Stephani Battori, thesslikes storfursten Iwan Wasiliewitz regementz tidh vthi Swerighe, Polen, Rysland, Lijfland och Littowen förlupne are. Översättningen är tillägnad Maria Eleonora. Gustav Adolf prisas av översättaren för att ha ridit spärr mot polackernas försök att återinföra katolicismen i Sverige. Caesars "veni, vidi, vici" var något som också påstods gälla Gustav Adolf som trängt ut polackerna från Livland och gått över till Preussen. 1624 utgav Schroderus en översättning av Philippe de Commines' Grundelighe beskrifwelse om handlingar emellan Ludwijk then elleffle och hertigh Carl affburgund. Ur denna skrift hade hans bror Johan hämtat stoff när han 1604 skrev studieplanen En kort undervisning för Gustav Adolf. Schroderus motiverar översättningen med att historien lär människan hur hon skall leva. Till bilden hör också att läsning av Philippe de Commines' arbete ingick i prins Gustav Adolfs utbildning och att i detta furstemaktens betydelse betonas. Schroderus, Johan Skytte, Henrik Jönsson Careell, Nicolaus Chesnecopherus och Petrus Petrejus som alla tillhörde kretsen kring Karl
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 387 IX tecknade i olika sammanhang, skriver Nils Runeby i sin undersökning om maktfördelningsdebatten i Sverige under den tidigare stormaktstiden (s. 61), "en statsbild med en kungamakt, som av religiösa och traditionella grunder är bunden till råd och ständer och till hävdvunnen ordning, men som i praktiken är fri och ansvarig endast inför Gud". Ett annat intressant skäl anför Schroderus själv när han säger att kungen var angelägen om att "alle loflighe Historier och andre Konster och Faculteter mötte affsättias vppå wåre Swenska Tungomål, så at thet icke mindre än andre Språåk mötte bliffua excolerat". Förhärligandet och framhävandet av det svenska språket var viktigt och ingick i den götiska propagandan. Redan 1610 översatte Schroderus Johannes Sleidanus' Historia om thefyre högste regementet Arbetet är ett världshistoriskt kompendium som utgavs på latin 1556. Översättningen som utökats med ett avsnitt om Karl V från Matthias Dresserus' Isagoge Historica tillägnades hertig Johan av Östergötland. Detta förklaras delvis av att Johan Sky tte som tidigare nämnts en tid varit hertigens lärare och av hertigens lärdomsintresse. Men framför allt torde "then store förähring" som hertigen gjort "til thetta wärks förfordring" ha spelat en viktig roll för dedikationen. Redan i sin 1606 utkomna översättning av Jakob I:s Regium donum förklarade Schroderus att han höll på att översätta Commines och Sleidanus. Översättningen av "Regium donum" har Schroderus tillägnat Karl IX. Den innehåller ungefär samma tankar om furstemakten och furstens förhållande till sina undersåtar som Johan Sky tte ger uttryck åt i sin studieplan för Gustav Adolf. Att den svenska översättningen av "Regium donum" utkom bara två år efter "En kort undervisning" är säkert inte en slump. Bröderna Schroderus-Skytte ville ge spridning åt sin syn på hur fursten skulle utöva sin makt. Om furstemakten handlar också italienaren Fulvio Paccianis Discursus politicus de vero iustoque principe som Schroderus översatte 1616 och tillägnade Gustav Adolf. I förordet skriver han att furstar borde uppträda med behärskad stränghet mot dem som avvek från dygdens väg och milt mot dem som följde denna. På så sätt såg undersåtarna att de "wrångwijse" fick sitt straff och att de "fromme och spaakferdige" behandlades väl. Schroderus hade inte gjort översättningen för att Gustav Adolf behövde några förmaningar utan mer för att innehållet i traktaten speglade hans dygder. Pacciani understryker att fursten måste följa lagen. Fursten var fast förbunden med Gud och kom "igenom sitt anseende och makt undersåterne till att hava Gud och hans bud för ögonen" (Runeby, s. 111). Det var viktigt att fursten omgav sig med goda rådgivare och bland dessa hade ett par särskilt förtrogna. Paccianis traktat har flera likheter med Jakob I:s "Regium donum" och Johan Skyttes "En kort undervisning". Till de historiska skrifterna hör också Hemming Gadhs oration mot Danmark (En sanfärdigh Oration). Gadhs beskrivning av danskarna och av hur de varit Sverige till skada och "förtryck" visar att Schroderus genom att
388 AXEL NORBERG översätta denna skrift ville varna för den nordiske grannen. Översättningen som saknar tryckår är dedicerad till bl. a. Seved Ribbing på Fästerid. Eftersom Ribbing dog den 29 juni 1613 bör den ha tryckts senast detta år. Den var ett led i den antidanska propagandan under Kalmarkriget. 1644 utgavs en reviderad och "effter Poetisk Aart" förbättrad version av Hans Olofssons utdrag ur Arild Huidfeldts krönika om Kristian II (Historisk relation, om konung Christiems tyrannij). Skälet till utgåvan anger Schroderus bl.a. vara att svenskarna borde be Gud att bevara deras land från främmande och tyranniskt styre. Den 1626-27 utgivna översättningen av Livius' Romerska historia, en foliant på mer än tusen sidor, tillägnades rådsherrarna. Schroderus prisade Livius och berömde romarna för deras dygder. Naturligtvis ville han ge rådsherrarna och andra läsare ett ideal att sträva mot. Dessutom torde han i Ciceros efterföljd ha sett historien som en "magister vitae". Intressant är att Gustav Adolf i det tidigare nämnda utkastet till den egna historien skriver: "Livius är een hedning, sijr lijkawist thenna nyttigheet wara åth historien, att therutinnan äre tig exempel för ögonen stälte, them tu beskåda kant, hwadan tu och tig taga kant lofliga effterdömme, både för tigh och titt regemente tryggeligen att effterföllia; såsom och skönia hwad slemt är att böria och skittit att enda: thet tu fly måste." (Konung Gustaf II Adolfs skrifter, s. 70 f.) Utkastet till Gustav Adolfs historia torde ha förelegat ungefär 1627, dvs samtidigt med att Schroderus' översättning av Livius utkom. Ett par år efter Schroderus' död 1647 trycktes på Amund Grefwes tryckeri i Nyköping den tyske astrologen Johannes Carions av Melanchton utökade och förbättrade Chrönika. Den behandlade grekisk, romersk och tysk historia och utgavs av Schroderus' son Bengt. Av inledningen till översättningen som omfattade mer än tusen sidor framgår att det var Schroderus som påbörjat både översättningen och tryckningen av krönikan. Han hade tänkt tillägna den kungen. Därför dedicerade sonen den till drottning Kristina. Anledningen till översättningen var säkert att både Schroderus och Bengt ville sprida den moraliska och etiska syn på furstemakten som Carion ger uttryck åt. En viss betydelse kan det också ha haft att historieprofessorn i Uppsala skulle föreläsa över Carion eller Sleidanus. I förordet till översättningen av Martin Mollers Praxis evangeliorum som utkom 1643 ber Schroderus drottning Kristina om papper till att fullfölja tryckningen av Carions "Chrönika". Den hade således påbörjats 1643 men inte kunnat fullföljas förrän sex år senare. Under 1600-talets två första decennier utkom i Sverige en rad andaktsböcker och religiösa småskrifter. Till de flitigare översättarna hörde östgöten Petrus Johannis Gothus. Sin universitetsutbildning fick han i Rostock där han också tillbragte de sista tjugo åren av sitt liv. Hans insatser till den lutherska ortodoxiens fromma är imponerande. "När pennan föll ur den gamle Ro-
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 389 stock-kämpens hand", skriver Hjalmar Holmquist (Sv. kyrkans hist., 4:1, s. 109), "hade i Sverige Erik Schroderus redan tagit vid." Schroderus hade, som Holmquist påpekar, samma mål som Petrus Johannis Gothus. Men i likhet med sin bror Johan sympatiserade han med de mystiska och kasuistiska inslagen i fromhetslivet. En mycket stor del av Schroderus' översättningar faller inom området RELIGION OCH KYRKOHISTORIA. Av de bön- och andaktsböcker som Schroderus utgav nämner vi först den 1617 tryckta Christelighe och gudelige böner, stälteför hafwande qwinnor til at bidia både för och efter, jämwäl och emädan the vti barnsnöden stadde are. Han tillägnade denna skrift sina båda goda vänner räntmästaren Peder Pederssons och tullnären Lars Bengtssons hustrur Karin och Brita. Peder Pedersson och Lars Bengtsson omnämns som faddrar till Schroderus. Karin sägs vara hans franka. Materialet till "Christelighe och gudelige böner" hämtades bl. a. från en tröstebok av Jeremias Schweiglin. Peder Pederssons hustru Karin var en av de kvinnor som tillägnades den 1611 utkomna översättningen av Leonard Jacobis Ett christelighit och liuflighit tröstebreef. I boken som innehöll ett stort antal psalmcitat polemiseras mot katolicism och kalvinism. Peder Pedersson och dennes hustru tillägnade Schroderus också sin översättning Tolfandelige betrachtelser (1617) författad av Philipp Kegelius. Detta arbete hade i Tyskland tryckts mer än femtio gånger varför det enligt Schroderus måste vara värt att översätta till svenska. "Tolf andelige betrachtelser" är intressant inte minst därför att en stor del av bönerna tagits ur jesuitiska bönböcker skrivna av Petrus Canisius och Petrus Michaelis. Också i Sverige blev boken mycket populär och utkom i ett stort antal upplagor. Sigfrid Estborn understryker i Evangeliska och svenska bönböcker under reformationstidevarvet dess stora betydelse för fromheten under 1600-talet. Eftersom "Tolfandelige betrachtelser" var beroende av vissa katoliserande tankegångar visar, menar Holmquist anslutande sig till Estborns forskningar, dess spridning "hur starkt ett katolskt orienterat känsloläge höll sig kvar även inom den lutherska ramen i folklivet". (Sv. kyrkans hist., 4:1, s. 112.) Till de religiösa småskrifterna hör översättningen av en dödsförberedelsebok av Stade-teologen Otto Casmann som utkom 1615 under titeln Andeligh rustkammar til dödhen. 24 av originalets 63 kapitel hade medtagits. 1626 kom Johannes Criigers Andelighe meditationer. Schroderus säger i inledningen att han genom sina översättningar av religionsskrifter ville påvisa papisternas och kalvinisternas villfarelser. Han ansåg att Criiger på ett utmärkt sätt lyckats härmed. En annan av de mindre religionsskrifterna var Kyskheets spegel av Michael Sachse. Schroderus' översättning kom 1622 och hade tillägnats Bengt Larsson, Brita Larsdotter och Anna Larsdotter, alla barn till tullnären i Stockholm Lars Bengtsson som tillsammans med sin hustru hjälpt honom på många sätt. Sachse, en strängt luthersk teolog, var född 1542 i Anhalt och hade studerat i Erfurt. Många av hans skrifter vann stor popularitet och kom
390 AXEL NORBERG ut i flera upplagor. 1641 utgavs Valentin Wudrians Kors-Schola. Schroderus påstår att han gripit sig an översättningen eftersom han "fattat Lust och Behagh, allom förtrycktom, sorgbundnom och bedröfwadom korsdragarom til Hugnad och Tröst thenna Materien på Swenska at försättja och förähra". Ett annat med detta sammanfallande motiv var att han måst göra sig av med sitt bohag och tillfälligt också blivit tvungen att lämna sitt hus (Schuck, s. 145) och därför själv behövde söka tröst. Wudrian blev 1611 professor i hebreiska i Greifswald och året därpå präst i Demmin. Han slutade som kyrkoherde i S:t Petri i Hamburg och dog 1625. Som Lindquist framhållit (s. 37) är Wudrian knappast författare till "Kors-Schola" utan snarast att betrakta som bokens redaktör. Petrus Johannis Gothus hade försvenskat stridsskrifter mot kalvinismen av Aegidius Hunnius. Schroderus översatte sonen Nicolaus Hunnius' Epitome credendorum. Nicolaus Hunnius blev 1617 professor i Wittenberg och sex år senare superintendent i Liibeck. Han ville att religionsstridigheterna skulle biläggas men misslyckades härmed. I förordet till sin översättning som utkom 1647 och var tillägnad drottning Kristina skrev Schroderus om tron och dess betydelse för ett land. Han hade alltid i sitt översättningsarbete beflitat sig om att det skulle finnas god tillgång till böcker som handlade om den rena tron och läran och hade då inte minst haft ungdomens bästa för ögonen. En av de mer flitiga och lästa engelska skriftställarna under 1600-talet var biskopen Lewis Bayly i Wales. Han pläderade för ökad fördragsamhet i dogmatiska frågor och betonade det praktiskt religiösa livet. 1643-44 kom Schroderus med en översättning av dennes Praxis pietatis tillägnad ett femtiotal personer, däribland Carl Carlsson Gyllenhielm. Sannolikt har översättningen gjorts från en tysk förlaga. Det engelska inflytandet på svensk andaktslitteratur var vid den här tiden inte särskilt stort (Lindquist.s. 61f.). Många av de religionsskrifter som Schroderus översatte vände sig mot kalvinismen. Inte minst gäller detta Grundeligit förswaar vthöfwer the fyre twistighe artiklar, emellan oss och calwinisterna 1612. De fyra "twistighe artiklar" det gällde var nattvarden, Kristi person, dopet och Guds försyn. De hade några år tidigare i teser och antiteser behandlats av ett antal tyska teologer och det var dessa som Schroderus nu översatt. Han fördömer kalvinismen och pekar särskilt på Theoderik Micronius och John Forbes. Översättningen var tillägnad dåvarande biskopen i Strängnäs Laurentius Paulinus Gothus och prästerskapet i Södermanland, Närke och Värmland. Laurentius Paulinus opponerade i Pierre de la Ramées efterföljd mot skolastiskt formelväsen. Han var strängt ortodox men ansåg samtidigt att Luther inte var en helt ofelbar auktoritet. Att Laurentius Paulinus tillägnades översättningen kan ha berott på hans ställning inom den svenska kyrkan. Säkert betydde det också en del att han var stiftschef i det stift där Schroderus' hemstad Nyköping låg. Dessutom kan man förmoda att Schroderus delade Strängnäs-
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 391 biskopens åsikter. Vilka var då Micronius och Forbes? Micronius blev bekant med den blivande Karl IX i Livland 1601 och utsågs till hovpredikant. Han ansågs av många vara kalvinist och prästerskapet begärde hans avlägsnande ur riket vilket Karl motsatte sig. När Micronius uppsatt en trosbekännelse i 56 teser vederlades dessa av ärkebiskopen Olaus Martini. Karl ilsknade då till och förklarade att han inte tagit Micronius i sin tjänst för att denne "skulle göra någon irring i religionen,, utan för att predika Guds ord". (Sv. kyrkans hist., 3:2, s. 250.) Efter en tid försvann Micronius till Tyskland. Forbes var ledare för presby terianerna i Skottland. Han blev av Jakob I förvisad 1606 och kom två år senare till Sverige. Förhållandet mellan Karl IX och den svenska kyrkan var frostigt. I Uppsala kom det på kungens initiativ till stånd en disputation mellan å ena sidan ärkebiskopen och professorerna och å andra sidan Forbes. Disputationen avslutades av ärkebiskopen med orden: "Sedan vi nog och övernog plågats av hädelser, som denne främling uttalat mot den Gud vi högt välsigne, må vi med brinnande böner anropa Gud, att han till sitt namns ära återför detta förförda och förvillade får på den rätta vägen." Härpå skall Forbes ha svarat: "Må Gud omvända oss alla." (Sv. kyrkans hist., 3:2, s. 293.) Efter disputationen lämnade han Sverige. Om syftet med disputationen skriver Holmquist att Karl IX ville tvinga ortodoxiens företrädare att inse skillnaden mellan verklig kalvinism och hans egen inställning. Han beskylldesju ibland för kalvinistiska böjelser. Dessutom ville han markera att det fanns frihet för olika meningsriktningar i Sverige för att därmed underlätta sina förhandlingar med västmakterna. "Grundeligit förswaar" utkom inte långt efter episoderna med Micronius och Forbes. Schroderus hade, läser vi i förordet, gjort översättningen av omtanke om sitt fosterland. Mot "then Calwinske suurdegen" riktade sig också den renlärighetsivrande wittenbergteologen Leonhard Hutters Compendium locorum theologicorum som kom ut på svenska 1618. Vissa biskopar ville att Hutters dogmatikkompendium skulle användas i Sverige. Men ärkebiskopen Petrus Kenicius såg till att det i stället blev den praktiskt religiöst orienterade teologen Matthias Hafenreffers 1600 utkomna "Loci theologici" som blev den dominerande teologiska läroboken. Översättningen av Hutters skrift tillägnades bl. a. Carl Bonde på Esplunda som Schroderus kallar "min gunstige Patron och Befordrare". Omsorgen om den sanna läran låg också bakom översättningen av den tidigare nämnde marburgprofessorn Balthasar Mentzers Christeligh berättelse om the fyra fömemlige stycker affwår christelige lära. Översättningen som utkom 1626 var, naturligt nog, tillägnad bl.a. brodern och studiekamraten i Marburgjohan. Petrus Johannis Gothus hade 1604-05 utgivit översättningar av inte mindre än fyra av den ortodoxe mystikern Martin Mollers skrifter. Möller strävade efter att göra uppbyggelselitteraturen mer folklig. 1643 utgav
392 AXEL NORBERG Schroderus, för övrigt på egen bekostnad, en översättning av Mollers Praxis evangeliorum. Som skäl för översättningen anger han sina förpliktelser som översättare och bristen på postillor. Särskilt stort ansåg han behovet av postillor vara i Norrland där man på grund av avstånden hade svårt att komma till kyrkan för att höra Guds ord. Sina brorsbarn Johan, Bengt, Jakob, Wendela och Anna tillägnade Schroderus Michael Neanders Menniskie spegel 1622. Det var en bok "Om Menniskian för Fallet, effter Fallet, effter nyia Födelsen, effter Vpståndelsen: Om Menniskiones Saligheet, hwarutinnan hon består, hwarigenom hon henne bekommit och behollit hafwer. Om then ewigha Glädien och frögderijka Lijffuet vthi Gudz Rijke, thesslijkes om Gudz Vthkorade, theras ähra och herligheet. Om Helffuetit, såsom och Diefflarnars och the otrogne Ogudachtiges, och förthenskul fördömde Menniskiors ewige jämmer, qwaal, grååt och tandegnijslan". Neander var filolog och född i Schlesien. Han slutade sitt liv 1595 som gymnasierektor. Tydligen ansåg Schroderus att brorsbarnen borde betänka människolivets villkor och läsa om vad som kunde hända den ogudaktige. Men givetvis vände sig översättningen också till en bredare läsekrets. Av andra speglar kan t. ex. nämnas den märklige almanacksutgivaren Sigfrid Aron Forsius' översättning av Michaels Speculum vitae humanae. Speglarna syftade till att påvisa det mänskliga livets obeständighet och att sann lycka endast vanns genom tron på Jesus Kristus. De var en viktig del i den religiösa uppbyggelselitteraturen. Ungefär samma syfte som Neanders "Menniskie spegel" hade fransmannen Pierre Du Moulins Héraclite som Schroderus översatte och 1638 utgav under titeln Heraclitus, eller thet mennisklige lefwernets flfengeligheets och älendes betrachtelse. Från sitt eget tryckeri utgav Schroderus 1637 Ferdinand Donrätls Then romerske kyrkiones wederstyggeligeförföljelseoch reförmation. Enligt den långa undertiteln handlade Donrätls arbete om den romerska kyrkans okristliga framfart och barbariska grymhet, dess villfarelser och fel. Översättningen tillägnades Axel Oxenstierna som Schroderus tackade för all hjälp han mottagit under årens lopp. Genom rikskanslerns bror Gabriels välvilja säger sig Schroderus ha erhållit sin befattning som kunglig översättare. Axel Oxenstierna tillägnades också översättningen 1635 av Lucas Osianders Then christeligha kyrkiones historia som liksom Donrätls arbete utkom från Schroderus' eget tryckeri. Översättningen av detta mäktiga kyrkohistoriska arbete skall ses som ett led i den antikatolska propagandan. Osiander var renlärig luthersk teolog verksam som professor och kansler vid universitetet i Tubingen. En av den evangelisk-lutherska kyrkans mest spridda författare var Johann Arndt (1555-1621). Hans skrifter översattes från tyska till en rad språk och kom att få en oerhörd betydelse för fromhetslivet. Arndt blev mycket läst också i Sverige. Schroderus bidrog härtill genom att 1646 på svenska utge hans Paradijs lustgård. Översättningen tillägnades magistraten, borg-
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 393 mästare, råd och "the andre förnemlige Inwånare vthi Nyköpings Stadh". Schroderus prisar det lugnare livet i Nyköping dit han återvänt efter fyrtio år i huvudstaden. Till sist kommer vi till ÖVRIGA ÖVERSÄTTNINGAR av Schroderus' hand. En intressant tysk katolsk författare av uppbyggelselitteratur var Aegidius Albertinus (1560-1620). Till stor del var hans arbeten översättningar eller bearbetningar av latinska, italienska, franska och särskilt spanska arbeten. Han bidrog i hög grad att till det katolska Tyskland förmedla den tidiga barockens andliga strömningar. Att Albertinus var katolik hindrade inte Schroderus från att 1638 ge ut hans Hortulus muliebris quadripartitus. Den handlade om barnuppfostran och jungfrustånd, om den äkta kvinnan, om änkeståndet och om det kvinnliga könets goda och onda egenskaper. Några år efter Schroderus' död utkom hans översättning av Wolfgang Hildebrands Magia naturalis (1650). Författaren skriver i fyra böcker om "Undersamme Konster". Schroderus' erfarenheter av hovlivet tycks inte enbart ha varit goda. Vi har sett hur han i översättningen av Arndts Paradijs lustgård uttrycker sin tillfredsställelse över det lugnare livet i Nyköping. 1629 utgav han den spanske biskopen Antonio Guevaras Tractat om hoflefwernetz förtreet och mödosamheet. I förordet hävdar han att det bland hovfolk alltid funnits sådana som "ifrån dygdenes wägh affträdha" även om fursten beflitade sig aldrig så mycket om hovstaten. Han skriver uttrycksfullt "Men ibland alle andre waanartighe Hofpersoner äre Hoffskrymtarna och Trappedragharna aldravärst" och citerar Photinus' tidlösa ord "Qui vult esse pius, exeat aula" ("Om tu wilt lefwa Gudeligh/ Medh hast från Hofwa skynda tigh"). Redan 1616 hade Schroderus utgivit en översättning av Guevaras Hoffolcks wäckiare. Han säger sig i denna ha tvekat inför uppgiften eftersom han förstod att översättningen skulle reta många. Han hade fullföljt vad han föresatt sig med tanke på att boken också beskrev hurudan "en rättsinnigh och dygdesam Hofftiänare" skulle vara och uttryckte en förhoppning att de vilka han tillägnat översättningen skulle ge den ett gunstigt mottagande. 1617 publicerade Schroderus en översättning av Gilbert Cousins på latin skrivna Hwsdräng som handlade om tjänares plikter mot sina herrar och husbönder. Översättningen var bl. a. tillägnad hertig Johan av Östergötland. Cousin, född 1506 i Nozeroy i Franche Comté, hade 1530 trätt i tjänst hos Erasmus av Rotterdam och inspirerad av sin tid hos denne skrivit den bok Schroderus utgav under titeln "Hwsdräng". Cousin arresterades flera gånger anklagad för kätteri och dog 1572 i fängelset. Som tidigare nämnts utgav Schroderus 1639 den franske hugenotten Philippe de Mornays En förnemlig fransösk herres, mennisklige lefwernes och afgångs, sampt heela wandels christelighe och gudelige betrachtelse. Den tillägnades förmyndarregeringen som han ber om "itt nödtorftigt Salarium" för att kunna fullfölja de översättningar han arbetade med. Chr. Loperus' Laniena
394 AXEL NORBERG Paswalcensis (Slaktarbänken i Pasewalk) var en antikejserlig skrift som Schroderus lät publicera en översättning av 1631. Pasewalk i Pommern hade i september 1630 bränts av kejsarens trupper. 1642 utgav Schroderus från sitt eget tryckeri Comenius' Informatorium maternum eller moder-schola med anvisningar om barns uppfostran under de första levnadsåren. Nära trettio åt tidigare hade han publicerat Wolfgang Ratkes Didactiea (1614). Ratke hade utövat ett visst inflytande på Comenius men kom till skillnad från denne att glömmas av eftervärlden. Översättningen av Comenius' "Moder-schola" skall naturligtvis delvis ses mot bakgrund av dennes svenska förbindelser. 1616 gav Schroderus ut den tyske juristen och Paracelsus-anhängaren Georg Am Walds Rättegångs oordning. Han hade översatt skriften för att fästa uppmärksamheten på de missbruk och fel som "then leede Sathan esomofftast och på mong Rum upwäcker vthi Rätten och ibland the Personer som honom skipa skole". Holländaren Willem Usselinx' Uthförligh förklaring öfwer handels contractet angåendes thet Södre Compagniet uthi konungarijket Swerighe utgav Schroderus en översättning av 1626. Hösten 1624 hade Usselinx för Gustav Adolf och Axel Oxenstierna framlagt planer på att starta ett handelskompani för Afrika, Asien och Amerika. Han vann deras gillande av sina planer. Det s. k. Söderkompaniet blev dock aldrig någon framgång. Usselinx försökte genom sin skrift vinna förståelse för kompaniet. Att Schroderus översatte den får väl anses bekräfta Gustav Adolfs och Axel Oxenstiernas intresse för projektet. Det är inte troligt att han utan deras gillande skulle ha gjort översättningen. Till sist skall nämnas Kort berättelse om the förnemligste orsaker, hwarföre Gudh esomofftast plägar hemsökia land, städher ochfolck, och vthi synnerheet sine egne, medh margehanda olycko affkrijgh, pestilentie och dyhr tijdh och Konung Carls aff Store Britannien förmaning till alle then tyske nations farstår och ständer atfortsättja krijget emot påfwedömmet. Den förstnämnda skriften utkom 1618. Anledningen till översättningen uppger Schroderus vara att de krig som Sverige plågades av inte inträffat av en "slumpelycka" utan berodde på invånarnas "groffue Brister och Feel" och att han ville ange medel till att avvända Guds vrede. Vilka "groffue Brister och Feel" som Schroderus tänker på är inte lätt att veta. Men ett syfte med översättningen måste ha varit att mana till uppslutning mot den yttre fienden. Syftet med översättningen av Karl I:s "Förmaning" är uppenbart. Schroderus var som vår genomgång visat och som inledningsvis påståtts inte enbart en betydelsefull kulturspridare utan också ett viktigt redskap i statsmaktens och kyrkans strävan att hos befolkningen inplantera sin syn på vad som var rätt, sant och eftersträvansvärt. Detta är något som finns anledning att understryka och som knappast kommit fram tillräckligt i tidigare litteratur. I långa förord motiverar Schroderus översättningarna och varnar för vad som kunde hända om man avvek från den rätta vägen. Han
ERICUS SCHRODERUS SOM KULTURSPRIDARE 395 försöker också bidra till att stärka den nationella självkänslan. På ena eller andra sättet hade hans översättningar anknytning till dagsaktuella frågor. Schroderus' översättargarning är imponerande. Som översättare hade han många svårigheter att brottas med. En av dessa var bristen på papper, en annan penningknappheten. Den senare var som framhålls av Schiick troligen en av anledningarna till att han försåg sina översättningar med långa dedikationer. Han gjorde ofta detta som tack för givna bidrag. Några av hans översättningar utkom i nya upplagor både under hans eget liv och senare. Att döma av vad Schroderus själv skriver utgav han betydligt fler översättningar än dem vi känner till. Man kan hoppas att en del av dessa så småningom skall återfinnas. LITTERATUR OCH KÄLLOR Ahnlund, N., Gustav Adolf den store, 1932 Allgemeine Deutsche Biographie, 1, 1875, o. 30, 1890 Beckman, J. W., Den Nya Swenska Psalmboken, 1845 Berg, T., Johan Skytte. Hans ungdom och verksamhet under Karl IX:s regering, 1920 Biographiskt Lexicon öfuer namnkunnige svenska män, 14, 1847 Collijn, I., Sveriges bibliografi intill år 1600, III, 1583-1599, 1932-33 Collijn, I., Sveriges bibliografi, 1600-talet, II, 1944 Dictionnaire de Biographie Francaise, 9, 1961, o. 12, 1970 Engström, G.,Amund Grefwe. Den förste boktryckaren i Göteborg, 1983 Estborn, S., Evangeliska svenska bönböcker under reformationstidevarvet, 1929 Grand Dictionnaire Encyclopédique Larousse, 7, 1984 Göransson, S., Comenius och Sverige 1642-48, Lychnos 1957-58 Hammarsköld, L., Svenska Vitterheten. Historisht-kritiska Anteckningar. 2:a uppl., 1833 Heckscher, E. F., Sveriges ekon. hist., 1, Före frihetstiden, 2, 1936 Holmquist, H., Sv. kyrkans hist. 3:2. Reformationstidevarvet, 1933 Holmquist, H., Sv. kyrkans hist. 4:1. Svenska kyrkan under Gustav II Adolf 1611-1632, 1938 Jöcher, C. G., Allgemeines Gelehrten-Lexicon, 2-4, 1750-51 Klemming, G. E. o. Nordin, J. G., Svensk boktryckeri-historia 1483-1883 med inledande allmän öfversigt, 1883 Landquist, J., Pedagogikens historia, 7:e uppl., 1963 Liedgren, E., Svensk psalm och andlig visa, 1926 Lindberg, E, Johan, SBLXX, 1973-75 Lindquist, D., Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet med särskild hänsyn till bön-, traste- och nattvardsböcker, 1939 Lindroth, S., Svensk lärdomshistoria. Stormaktstiden, 1975
396 AXEL NORBERG Neue Deutsche Biographie, 1, 1953 Norberg, A., Polen i svensk politik 1617-26, 1974 Nordisk familjebok, 21, 1915 Riksregistraturet, Riksarkivet Runeby, N., Monarchia mixta. Maktfördelningsdebatt i Sverige under den tidigare stormaktstiden, 1962 Schiick, H., Den svenska förlagsbokhandelns historia, 1, 1923 Skrifter, Konung Gustaf II Adolfs, utg. av C. G. Styfie, 1861 Stiernman, A. A., Bibliotheca Suiogothica, 1771 Svenska män och kvinnor, 6, 1949