Elhandskar en tickande bomb! En tickande bomb! Donen blir bara sämre och sämre. Flera allvarliga elolyckor, en del med dödlig utgång, har redan inträffat. Risken för nya dödsfall är överhängande om ingenting görs. Carl-Erik Larsson hos Länsförsäkringar slår larm om de livsfarliga anslutningsdonen i metall, så kallade elhandskar, som fortfarande används både i lantbruket och industrin. TEXT MATS NIHLÉN FOTO ANDERS KRISTENSSON Sedan i början av 1990-talet har minst åtta personer omkommit och flera skadats på grund av fel i dessa uttagsdon. Flertalet av olyckorna har inträffat i lantbruk och mindre industrier. Värst är det inom lantbruket där uppskattningsvis hälften av donen fortfarande är av metall. På sin höjd tio procent av lantbruken har bytt ut samtliga anslutningsdon, berättar elinstallatören Roger Bengtsson hos Cederhags El i Höganäs. Han åker runt till lantbruk och handelsträdgårdar och installerar nya uttagsdon och kontrollerar elsäkerheten. Han ser många skräckexempel uttagsdon som är rena dödsfällorna. Redan för två år sedan gick Elsäkerhetsverket ut med en varning, där man uppmanade alla som har den gamla typen av metalldon att byta ut dessa till nya CEE-don med plasthölje. Verket ville också att skadade och åldrade ledningar skulle bytas ut mot nya. Uppmaningen gällde både de fast installerade uttagen och de flyttbara anslutningsdonen. Elsäkerhetsverkets varning kom sedan två elolyckor med dödlig utgång inträffat under året med gamla anslutningsdon i metall. Trots dödsfallen och Elsäkerhetsverkets varning används de gamla donen fortfarande inom lantbruket. Många lantbrukare väntar med att byta metalldonen tills de är trasiga i stället för att göra det i förebyggande syfte, något som kan få ödesdigra konsekvenser eftersom slitna don ofta är livsfarliga, säger Carl-Erik Larsson. FÖRBJÖDS 1989 Försäljningen av den gamla typen av platta, trefas anslutningsdon av metall, Semko 17-don, förbjöds redan 8
Carl-Erik Larsson slår larm om de farliga anslutningsdonen. Här är han tillsammans med Roger Bengtsson. 9
2. 3. 1989. Men någon legal rätt att stoppa alla befintliga don på marknaden så länge de inte är rostiga eller skadade finns inte. Det upplever vi som en stor brist. Alla gamla metalldon måste bort. De är allt för farliga, säger Carl-Erik Larsson, som även slår ett slag för jordfelsbrytare, en viktig del av elsäkerheten. En annan tickande bomb vid många lantbruk som Carl-Erik Larsson varnar för är heminstallationer. Ett problem som kommit de senaste fem, sex åren då det blivit allt vanligare att lantbrukare och även villaägare installerar och lagar elutrustning själva. Ett stort dilemma, säger han. Tyvärr är många inte medvetna om riskerna och farorna vid exempelvis felkoppningar. Nästan varje vecka upptäcker jag tveksamma elinstallationer vid de lantbruk och hästgårdar jag besöker. Straffmässigt är förbjudna självinstallationer lågt värderat. Ingen tycks bry sig. Själva är vi dock stenhårda. Får vi reda på att en inte behörig installatör gjort elinstallationer som kräver behörighet, säger vi upp försäkringen. Roger Bengtsson berättar att elektriska självinstallationer var sällsynta när han började som elektriker 1984. Donen sitter ofta på gamla kablar som blivit farliga på grund av slitage och åldring. Om ett fel uppstår i ett sådant don kan det metalliska höljet bli spänningssatt. 2. Vi träffar Roger Bengtsson vid Lönnhults gård utanför Höganäs där han tillsammans med Carl-Erik Larsson och gårdsmästaren Lennart Johannesson går igenom gårdens elsäkerhet. 3. På sin höjd tio procent av lantbruken har bytt ut samtliga anslutningsdon, berättar Roger Bengtsson. 10
Det fanns ingen gör-det-själv -materiel på marknaden. Nu finns det en uppsjö av elgrejer som man kan köpa på postorder, vilket gör att många chansar och gör jobbet själva för att få ner kostnaderna, säger han. 2. Många lantbrukare väntar med att byta metalldonen tills de är trasiga i stället för att göra det i förebyggande syfte. 2. Det händer att nya CEE-don kopplas till gamla kontakter. ONÖDIG UTGIFT ATT BYTA Carl-Erik Larsson är besiktningsingenjör hos Länsförsäkringar och arbetar med skadeförebyggande verksamhet. Varje år gör han 500 besiktningar vid lantbruk i Skåne. Han arbetar ofta tillsammans med elinstallatörer, som han säger kan göra en stor insats genom att föreslå sina kunder att byta ut gamla don. Jag försöker alltid påverka lantbrukarna att byta ut sina gamla uttagsdon och samtidigt installera jordfelsbrytare, berättar Roger Bengtsson. Många lantbrukare tycker det är en onödig utgift att byta ut uttag som inte används. Men det finns ju alltid risk för att de kommer att användas i framtiden. Vi träffar Roger Bengtsson vid Lönnhults gård utanför Höganäs där han tillsammans med Carl-Erik Larsson och gårdsmästaren Lennart Johannesson går igenom gårdens elsäkerhet. Ett 50-tal av de gamla uttagsdonen har redan bytts ut vid gården, men fortfarande finns en del äldre elhandskar kvar. I första hand byter vi ut de uttag som vi använder, säger Lennart Johannesson. Vi tar problemen på allvar och har alltid prioriterat säkerheten för våra anställda, berättar han. Därför har vi också varit förskonade från allvarliga olyckor. Generellt tror jag att säkerheten vid större lantbruk är högre än på mindre gårdar. Vi är mer kontrollerade. Så fort man har personal har man högre krav på sig. Lönnhults gård ägs av William Nordén och har sju anställda, som sköter 5 800 grisar och 1 200 hektar odlingar. När uttagsdon i metall tillverkades och installerades var de standardprodukter och det bästa som kunde erbjudas. Men snart visade det sig, att de inte höll måttet. Svagheterna består i att donets hölje av metall utgör en del av skyddsförbindelsen och lätt kan sättas ur spel, till exempel på grund av smuts och rost. Donen sitter samtidigt ofta på gamla kablar som blivit farliga på grund av slitage och åldring. Om ett fel uppstår i ett sådant don kan det metalliska höljet bli spänningssatt. Risken finns då att en person som greppar om donet får kramp och fastnar, med elskador och i värsta fall dödsfall som följd. Carl-Erik Larsson berättar att faran med de gamla donen ofta uppstår när man ändrar något eller skruvar i dem. Vissa maskiner körs i olika riktning beroende på fasföljden. I de äldsta donen med tre poler var det vanligt att man vände på donet för att byta riktning. När de nya donen med fyra poler för trefas kom var det många lantbrukare som själva gick in i donet och kopplade om kablarna, berättar han. Och det är naturligtvis livsfarligt om man sätter jorden fel och får ett strömförande hölje. Många olyckor har inträffat efter felkopplingar. 12
2. I första hand byter vi ut de uttag som vi använder, menar Lennart Johannesson vid Lönnhults gård. 2. Jag försöker alltid påverka lantbrukarna att byta ut sina gamla uttagsdon och samtidigt installera jordfelsbrytare, säger Roger Bengtsson. FELKOPPLING DÖDSORSAK En av de två elolyckorna med dödlig utgång som inträffade 2001 berodde just på en felkoppling. En lantbrukare befann sig uppe på ett transportband under takbjälkarna i en hölada för att smörja lagren inför kommande hötransporter. Transportbandet var anslutet via en skarvkabel (fyrledare) med ett Semko 17-don. I ena donet var fasen felaktigt ansluten till jordskruven i yttre donet. När mannen kom i kontakt med ytterligare ett elanslutet transportband, som utvändigt hade rests mot höladans gavel, utsattes han för strömgenomgång och omkom. De båda transportbanden stod cirka en decimeter från varandra. Den andra dödsolyckan berodde på att en skruv hade rostat sönder. En man skulle tömma en cementblandare. Då han grep tag i handtaget med båda händerna utsattes han för strömgenomgång och fastnade. En murare hörde hans rop och bröt strömmen, men då var det för sent. Mannen föll död ihop på marken. Orsaken till olyckan var att i en stickpropp av metall hade skruven för skyddsledaren rostat sönder och lagt sig på en av fasledarna, där ledarisoleringen på grund av varmgång fallit bort. Mycket av Carl-Erik Larssons arbete går ut på att informera lantbrukarna om riskerna med de gamla anslutningsdonen, liksom alla tveksamma hemmainstallationer. Han ger skadeförebyggande råd, berättar om skador och dödsfall och visar bilder på farliga elutrustningar. Tillsammans med LRF har Länsförsäkringar tagit fram en försäkringslösning - Säker Gård - som ger lantbrukarna lägre försäkringspremie om de följer vissa regler. Syftet är att med ökade kunskaper och praktisk rådgivning lära lantbrukarna att hitta och rätta till brister och småfel som lätt kan orsaka brand, exempelvis elinstallationer, lampor och maskinell utrustning i byggnader. För att få vara med i Säker Gård måste lantbrukarna delta i en studiecirkel innan de blir godkända och sedan ett utbildningstillfälle vart tredje år. Tillsammans med Länsförsäkringar måste lantbrukaren gå igenom checklista Säker Gård och därefter åtgärda de eventuella brister som framkommit. Lantbrukaren ska också installera brandsläckningsutrustning i alla byggnader, brandvarnare i bostadshuset och jordfelsbrytare för alla byggnader. Brand är den största skaderisken, berättar Carl-Erik Larsson. Varje år brinner runt hundra gårdar i Sverige. Ofta ligger elfel bakom. Genom Säker Gård-projektet har vi minskat skadorna väsentligt. Varje hundralapp som betalas in i premier kostar normalt försäkringsbolaget omkring 65 kronor i skadeutbetalningar. För de lantbrukare som är med i Säker Gård ligger siffran på runt 40 kronor. 14