Havs- och fiskeriprogram

Tekniskt underlag Havs- och fiskeriprogram 2014 2020 Jordbruksverket, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten, föreslår att stöd ges till kompetensutveckling, till projekt och investeringar för att få ett mer miljömässigt hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk, samt till kontroll och datainsamling fem till sju länsstyrelser handlägger de regionala stöden leader- och fiskeområden samordnas. Rapport 2012:29

Tekniskt underlag Havs- och fiskeriprogram 2014 2020 Denna rapport är en redovisning av regeringsuppdraget att ta fram ett tekniskt underlag till ett operativt havs- och fiskeriprogram 2014 2020. Jordbruksverket presenterar i samråd med Havs- och vattenmyndigheten åtgärder som kan ligga till grund för det nya programmet. Dessutom presenteras ett förslag till utformning av fiskeområden och förslag till stöd och organisation för genomförandet av programmet. Landsbygdsavdelningen 2012-10-30 Projektledare Lina Andersson

Sammanfattning Prioritering av åtgärder som ger nytta för samhället och miljön De föreslagna åtgärderna främjar ett hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. Pengar som betalas ut från fiskeriprogrammet ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Därför har vi analyserat samhällets effekter för alla åtgärder. Åtgärder som bidrar till ett miljömässigt hållbart fiske och vattenbruk ger stor nytta för samhället. Åtgärderna för kontroll och datainsamling är prioriterade och för dessa finns särskilt avsatta pengar. I övrigt är de högst prioriterade åtgärderna projekt för kompetensutveckling, bättre vattenmiljö, miljömässigt hållbart fiske och vattenbruk, utveckling av produkter och processer och för kommunal planering av vattenbruk miljöinvesteringar inom fisket och vattenbruket bildande av producentorganisationer och att för dem ta fram produktions- och saluföringsplaner. Åtgärderna delas upp i företagsstöd och projektstöd på samma sätt som i landsbygdsprogrammet. Företagsstöd är stöd till enskilda företag där nyttan av stödet till stor del kan tillfalla företaget, till exempel investeringar. Projektstöd är stöd till exempelvis företag, organisationer eller myndigheter där resultatet av projektet ger nytta till fler än dem som söker stödet. Enkelt att förstå, söka och handlägga För att få ett enkelt program både för den sökande och för handläggande myndighet vill Jordbruksverket införa schabloner, elektronisk ansökan och handläggning samt få och tydliga villkor för den sökande. En uppbyggnad av programmet som liknar andra fonder gör det enklare för både sökande och de som handlägger ärenden i flera fonder. Färre länsstyrelser handlägger Jordbruksverket föreslår att fem till sju länsstyrelser ska handlägga ärenden inom havs- och fiskeriprogrammet. De handläggande länen får då fler ärenden och kan lättare ha en hög kompetens inom området. Samtidigt finns den regionala förankringen kvar. I likhet med landsbygdsprogrammet bör länsstyrelserna ha en regional genomförandestrategi med prioriteringar. Detta innebär också att myndigheterna ska ha egna budgetar. För fiskeområdena föreslås att Jordbruksverket ansvarar för den formella handläggningen, beslut samt utbetalning. Fiskeområdesgrupperna, FOG, fokuserar på det strategiska arbetet för att få lyckade projekt och länsstyrelsen tar en aktiv roll i FOG för strategisk koppling mellan fiskeområdenas arbete och det regionala utvecklingsarbetet i övrigt. Leader- och fiskeområden samordnas Där det är möjligt ska leader- och fiskeområdena ha ett gemensamt geografiskt område och en gemensam strategi. Administration och medfinansiering kan samordnas och på det sättet effektiviseras. Det är viktigt att medfinansiering och regelverk är densamma för leader- och fiskeområdena.

Innehåll 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 1 1.2 Beskrivning av uppdraget... 1 1.3 Fiskeri- och vattenbruksnäringen i Sverige... 1 1.4 Förutsättningar för arbetet... 3 1.5 Utformning av åtgärder... 5 1.6 Definitioner... 6 1.7 Dialog med myndigheter och organisationer... 8 1.8 Avgränsningar... 9 1.9 Fortsatt arbete...10 2 Stöd och organisation för genomförandet av programmet...11 2.1 Hantering av TA-medel...11 2.2 Fiskerinätverk...11 2.3 Organisation för handläggning...13 2.4 Jordbruksverkets behov av bemyndiganden...17 2.5 Svensk offentlig medfinansiering av programmet...18 3 Förenkling...19 3.1 Tydliga åtgärder ger ett överskådligt program...19 3.2 Inga små stödbelopp...19 3.3 Ökad användning av schabloner...19 3.4 Få och tydliga villkor för den sökande...20 3.5 Elektronisk ansökan...20 3.6 Elektronisk handläggning...21 3.7 Urvalskriterier för enklare bedömning av ansökningar...21 3.8 Listor med stödberättigande investeringar...21 4 Effekter för samhället i rapporten...23 4.1 Samhällsekonomiska motiv för åtgärder...24 4.2 Förväntade effekter av åtgärder...25 5 Utvärdering av programmet...27 5.1 Övervakningsplan...27 5.2 Löpande utvärdering...27 5.3 Indikatorer...27 6 Prioritering av åtgärder...29 6.1 Avvakta åtgärder med få eller inga sökande...30 6.2 Begränsning av antalet åtgärder med bibehållet innehåll...30 7 Prioritering av ansökningar...32 7.1 Urvalskriterier som styr nationella prioriteringar...32 7.2 Regionala strategier styr länsstyrelsens prioriteringar...32 8 Åtgärdernas koppling till unionsprioriteringar...34

9 Åtgärdsbeskrivningar och teknisk analys högt prioriterade åtgärder...38 9.1 Datainsamling...39 9.2 Kontroll och tillsyn av fiske...44 9.3 Kompetensutveckling och informationsinsatser...48 9.4 Gemensamma insatser för hållbart fiske och vattenbruk...53 9.5 Utveckling av skyddade områden i vattenmiljöer...61 9.6 Utveckling av produkter och processer...66 9.7 Kommunal planering av vattenbruk...72 9.8 Djurvälfärd i vattenbruk...77 9.9 System för överlåtbara fiskenyttjanderätter...82 9.10 Bilda producent- och branschorganisationer...87 9.11 Produktions- och saluföringsplaner...93 9.12 Investeringar inom vattenbruk...99 9.13 Investeringar inom fiske... 108 10 Åtgärdsbeskrivningar och teknisk analys lägre prioriterade åtgärder... 119 10.1 Investeringar inom vattenbruk och fiske... 119 10.2 Beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter... 119 10.3 Förbättrad saluföring... 124 10.4 Fiskehamnar och landningsplatser... 130 11 Åtgärdsbeskrivning och teknisk analys ej prioriterad åtgärd med särskilt avsatta pengar... 135 11.1 Lagring av fisk... 135 12 Åtgärdsbeskrivningar och teknisk analys prioriteras vid ökat behov... 140 12.1 Diversifiering till verksamhet utanför yrkesfisket... 140 12.2 Omställning till ekologiskt vattenbruk eller miljöledningssystem... 144 13 Bortvalda åtgärder... 148 13.1 Omställning till nya jobb utanför fisket... 148 13.2 Energikartläggning av fiskefartyg... 150 13.3 Investeringar för energieffektivare fiskefartyg... 152 13.4 Miljöersättning för odling av musslor... 154 13.5 Rådgivningscentrum för vattenbruk... 156 13.6 Avbytarcentrum för vattenbruk... 158 13.7 Förbättrad infrastruktur och skydd mot vilda djur i vattenbruk... 159 13.8 Försäkring av vattenbruksbestånd... 161 13.9 Stopp i blötdjursproduktion... 162 13.10 Läkemedelsanvändning inom vattenbruk... 163 14 Lokalt ledd utveckling i fiskeområden... 165 14.1 Förutsättningar för fiskeområden i Sverige... 165 14.2 Fiskeområden och andra EU-fonder... 168

14.3 Strategiernas syfte, mål och innehåll... 169 14.4 Uppstart av fiskeområden... 171 14.5 Genomförande förutsättningar, regler och handläggning... 173 14.6 Samarbete... 177 15 Referenser... 178 15.1 Förslag till nya bestämmelser... 178 15.2 EU-bestämmelser... 179 15.3 Svenska bestämmelser... 180 15.4 Internetkällor... 180 15.5 Övriga referenser... 180

Inledning 1 Inledning 1.1 Syfte Syftet med arbetet har varit att ta fram åtgärdsbeskrivningar och göra en teknisk analys inför det fortsatta arbetet med Sveriges havs- och fiskeriprogram 2014 2020. Fokus har legat på att ta fram åtgärder som är enkla för sökande och myndigheter samt kostnadseffektiva för samhället. 1.2 Beskrivning av uppdraget Jordbruksverket har fått i uppdrag att, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten, ta fram ett tekniskt underlag till ett havs- och fiskeriprogram för 2014 2020. Underlaget ska innehålla detaljerade beskrivningar av åtgärder mål, urvalskriterier, indikatorer för uppföljning och ersättningsnivåer prioritering mellan åtgärder med beaktande, dels av regeringens mål om ett resurseffektivt och miljömässigt hållbart fiske och dels av miljökvalitetsmålen. I underlaget ska myndigheterna sträva efter lösningar som är enkla både för stödmottagare och myndigheter och strukturer som kan ge ett effektivt genomförande av programmet. 1.3 Fiskeri- och vattenbruksnäringen i Sverige Den svenska fiskerinäringen med yrkesfiske, vattenbruk och beredningsverksamhet sysselsätter drygt 4 000 personer 1. Huvuddelen av fiskerinäringens verksamhet är lokaliserad utanför storstadsområdena och påverkar utvecklingen på landsbygden. Det finns en betydande efterfrågan på fiskeriprodukter, vilket innebär att både Sverige och hela Europa är beroende av import av fisk. Bestånden av fisk i haven är däremot begränsade och gör att fisket måste regleras så att vi får hållbara bestånd. Det bör däremot finnas goda möjligheter att utveckla vattenbruket och på så sätt få en mer stabil bransch med fler arbetstillfällen. Flera fiskbestånd nyttjas idag på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. Fiskefartygens kapacitet har inte anpassats efter de fiskemöjligheter som finns. Hållbart fiske är en förutsättning både för fortsatt fiske, för levande sjöar och vattendrag och hav i balans med hållbara bestånd. Bevarande och restaurering av vattenområden påverkar både bestånden och miljön i övrigt positivt och är därför viktiga. En minskning av andelen oönskad fångst påverkar också bestånden positivt. Bättre fiskemetoder och selektiva redskap kan leda till detta. En stor del av värdeökningen av fisken, från fångst till konsumentens köp, tillfaller inte yrkesfiskaren utan går till mellanliggande led. Yrkesfiskarna är bero- 1 Landsbygdsdepartementet (2008).

Inledning ende av ett fåtal arter och förutsättningarna kan ändras med kort varsel, exempelvis genom restriktioner i bevarandesyfte. Detta ger svårigheter att planera och minskar investeringsviljan. Svaga fiskbestånd ger minskade fångster och rovdjur som skarv och säl förstör delar av fångsterna samt redskap. Ett minskat antal yrkesfiskare ger sämre service i hamnar och ökade kostnader för dem som finns kvar. Allt detta påverkar lönsamheten i fisket negativt. Det finns behov av att omstrukturera delar av fiskesektorn till ett mer ekonomiskt och ekologiskt hållbart fiske. Yrkesfiskarna har idag hög medelålder och få unga rekryteras till yrket. Urbanisering, höga etableringskostnader och ändrade sociala mönster är orsaker som kan göra det svårt att rekrytera nya yrkesfiskare. Svåra arbetsvillkor, komplicerade regler och konsumenternas efterfrågan påverkar också. Inom det småskaliga kustfisket är lönsamheten ofta dålig. Detta leder till låg framtidstro och stagnerande fiskesamhällen, fiskesamhällen som är viktiga för bevarande av kulturmiljö och en levande kust och skärgård. Minskningen av det småskaliga och lokala fisket har fått till följd att arbetstillfällen på land, till exempel småskalig beredning och arbeten inom service på landsbygden, har minskat i många områden. Fisketurismen är en växande näringsgren och bygger på det stora intresset för fritidsfiske. Även här är det dock viktigt med ett miljömässigt hållbart fiske. Det finns en potential att utveckla det svenska vattenbruket, detta särskilt om branschen diversifieras och anpassas till lokala förutsättningar. Ökad förädling av produkterna bidrar till förbättrad lönsamhet och fler jobb. För att få fler konkurrenskraftiga vattenbruk behövs en utveckling av nya, miljömässigt hållbara odlingstekniker, nya inhemska odlingsarter och bättre avelsprogram. En annan viktig del är att identifiera lämpliga platser för vattenbruk, så att det sedan blir enklare att starta nya odlingar. För att få miljömässigt hållbara vattenbruk behöver fodret utvecklas för att näringsläckaget ska bli mindre än i dag och för att vi inte ska behöva använda så mycket viltfångade vattenlevande djur till foder. Rymningen av fisk måste minimeras eftersom interaktion mellan odlad fisk och vilda fiskpopulationer kan leda till förlust av genetisk variation och genetiska förändringar hos vilda fiskstammar. Introduktion av för våra vatten främmande arter innebär ytterligare en risk för den biologiska mångfalden, vilket vi måste ta hänsyn till. Det är viktigt med ett gott djur- och smittskydd i vattenbruket. Här kan det handla om bra slaktmetoder, ett bra förebyggande smittskyddsarbete, att välja rätt art till rätt miljö och en ökad kunskap inom branschen och hos myndigheter. Både fiskeri- och vattenbruksnäringen ser att det är viktigt med ökad samverkan mellan bransch, forskare, intresseorganisationer och myndigheter och ökad kompetens för att kunna nå målen med ett mer hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. Hela förslaget till havs- och fiskeriprogram 2014 2020 bygger på ovanstående beskrivning och målen att få ett hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. 2

Inledning 1.4 Förutsättningar för arbetet Arbetet har i första hand baserats på Europeiska kommissionens förslag till förordning om ny europeisk havs- och fiskerifond 2, men även på deras förslag till ny marknadsordning 3, förslag till ny gemensam fiskeripolitik 4 samt förslag till fondgemensam förordning 5. Under arbetets gång har ordförandeskapet kommit med kompromissförslag för havs- och fiskerifonden. De senaste kompromissförslagen som arbetats in i rapporten är de som kom den 5 och 6 september 6. De delar i denna rapport som baseras på ordförandeskapets kompromissförslag är markerade med fotnot i åtgärdsbeskrivningarna. Åtgärderna är också anpassade till de tolkningar som har kommit fram i rådsarbetsgrupper. Målet har varit att, där det är möjligt, utforma åtgärderna på liknande sätt som i dagens program till fiskerinäringen 7. Det är dock stora skillnader i fondernas uppbyggnad vilket leder till stora förändringar till nästa programperiod. Kontroll och tillsyn, datainsamling och marknadsordningens åtgärder är nya i programmet. Möjligheterna att ge stöd till beredningsindustrin är mycket mer begränsade i förslaget till ny havs- och fiskerifond än i dag. Även möjligheterna till stöd inom fisket och vattenbruket skiljer sig markant från dagens Europeiska fiskerifond 8. De åtgärder som föreslås ska vara ett underlag till regeringens fortsatta arbete oberoende av hur mycket pengar som tilldelas det svenska havs- och fiskeriprogrammet. Förenkling och kostnadseffektivitet samt prioritering av åtgärder som leder till ett resurseffektivt och miljömässigt hållbart fiske och vattenbruk har styrt utformningen av åtgärderna samt vilka åtgärder som helt prioriterats bort. 1.4.1 Begränsningar i förordningen om ny havs- och fiskerifond I förslaget till ny havs- och fiskerifond finns några begränsningar som gör det svårt att utforma havs- och fiskeriprogrammet på ett bra sätt: Indirekta kostnader är endast stödberättigande inom fiskeområdena 9. Kommissionen har tryckt på att indirekta kostnader inte ska ersättas eftersom det finns så lite pengar i programmet. Det finns en betydande risk att projekt blir mindre attraktiva när stöd inte betalas ut för indirekta kostnader och att måluppfyllelsen för programmet därmed blir lägre. Om det blir möjligt att ge stöd för indirekta kostnader även utanför fiskeområdena vill Jordbruksverket att denna möjlighet tas tillvara. Flera av åtgärderna till vattenbruket begränsas av att endast vattenbruksföretag kan söka stöd. Framför allt blir detta begränsande eftersom endast vattenbruksföretagare kan söka stöd för innovativa projekt för att förbättra produkter 2 KOM (2011) 804 slutlig. 3 KOM (2011) 416 slutlig. 4 KOM (2011) 425 slutlig. 5 KOM (2012) 496 slutlig. 6 ORDF 13289/12, 5 september 2012, ORDF 11687/1/12 Rev 1, 6 september 2012. 7 Landsbygdsdepartementet (2011). 8 Rådets förordning (EG) 1198/2006. 9 Artikel 102 i KOM (2011) 804 slutlig. 3

Inledning och processer vid vattenbruken 10. Detta kräver att enskilda företag har intresse och likviditet att driva denna typ av projekt som är till för att förbättra för hela näringen. Det hade varit bättre för vattenbrukets utveckling om även andra kunnat söka om stöd för ovanstående projekt. 1.4.2 Målgrupper för programmet 1.4.2.1 Yrkesfiskare, vattenbrukare och myndigheter är huvudmålgrupper I förslaget till havs- och fiskeriprogram är flera åtgärder riktade till yrkesfiskare, vattenbrukare och myndigheter. Detta på grund av begränsningar i havs- och fiskerifonden. Åtgärderna för kontroll och tillsyn, datainsamling och kommunal planering av vattenbruk kan endast sökas av myndigheter. Investeringsstöden kan endast sökas av yrkesfiskare och vattenbrukare. Flertalet av projektstöden kan dock sökas av en bred målgrupp, som förutom ovan nämnda målgrupper kan vara organisationer, universitet och högskolor och andra företag som är intresserade av att hålla i projekt inom programmet. 1.4.2.2 Inlandsfiske Inlandsfisket får stora möjligheter att ta del av stödmöjligheterna inom havs- och fiskeriprogrammet. Det gäller både företagsstöd och projektstöd. Samtliga företagsstöd kan ges för inlandsfiske. Inlandsfisket kan även ta del av de flesta projektstöd om de inte uteslutande gäller marina miljöer, som exempelvis insamling av marint skräp och utveckling av skyddade områden i marina miljöer. På detta sätt inkluderas många inlandsvatten i miljöåtgärderna. Det gäller då exempelvis restaurering av lekområden och vandringsvägar i rinnande vatten, samt projekt för återställning av inlandsvatten i enlighet med vattendirektivet. Inlandsfisket kan också stöttas av åtgärder inom fiskeområdena. 1.4.2.3 Fisketurismföretag och fritidsfiske Investeringsstöden i havs- och fiskerifonden begränsas till företagare som är yrkesfiskare eller vattenbrukare och kan alltså inte sökas av fisketurismföretag. Svenskt fritidsfiske och fisketurism är ytterst beroende av hållbara fiskbestånd med goda förutsättningar för reproduktion. Därför erbjuds också icke statliga organisationer med fritidsfiskeintressen att driva eller delta i projekt för att bevara och förvalta fiskbestånd. Det kan exempelvis handla om miljöprojekt för att återställa lekområden för betydelsefulla fiskarter inom fritidsfisket eller projekt för att skapa faunapassager i rinnande vatten. Fritidsfiskeorganisationer bör även ingå i projekt som gäller fiskets förvaltning eftersom de har stort intresse i hur fiskbestånd nyttjas och förvaltas. Fiskeområden har möjlighet att utse fisketurism och fritidsfiske som ett prioriterat område i sin strategi. Den tematiska gränsdragningen till berörda leaderområden ska göras i strategierna och anpassas till de lokala förutsättningarna och behoven. Förutsatt att det görs enligt fiskeområdets strategi bör fiskeområdena kunna ge stöd för fritidsfiske och fisketurism till följande av de mål som finns för fiskeområdena i havs- och fiskerifonden: 10 Artikel 44 och 45 i KOM (2011) 804 slutlig. 4

Inledning Stödja diversifiering och skapande av arbetstillfällen i fiskeberoende områden, särskilt inom andra sektorer inom havsnäringen. Förbättra de fiskeberoende områdenas lokala miljövärden och bidra till att de kommer till optimal nytta, häribland genom åtgärder för att bekämpa klimatförändringar. Främja den sociala välfärden i de fiskeberoende områdena och främja kulturarvet. Stärka fiskesamhällenas deltagande i den lokala utvecklingen och förvaltningen av lokala fiskeriresurser och ledningen av havsanknuten verksamhet. 1.5 Utformning av åtgärder Alla åtgärder har utformats utifrån förslaget till ny havs- och fiskerifond. De begränsningar som finns i målgrupp eller vad den sökande kan få stöd för begränsas oftast av möjligheterna i fonden. Exempelvis är stödbeloppet exakt taget från förslaget till havs- och fiskerifond. Kravet på projektplan, affärsplan och slutrapportering finns inte direkt i förordningen, men är nödvändigt för att stöd ska kunna prioriteras, beslutas och följas upp på det sätt som EU kräver. I några fall föreslår Jordbruksverket begränsningar utöver det förslaget till havsoch fiskerifonden: Investeringar som krävs för att klara svensk lagstiftning är inte stödberättigade. Utbildningar som krävs för att uppfylla svensk lagstiftning är inte heller stödberättigande. Detta är aktuellt för stöd inom åtgärderna kompetensutveckling och informationsinsatser, investeringar inom vattenbruket och fisket, förbättrad saluföring, diversifiering till verksamhet utanför fisket och omställning till ekologiska vattenbruk eller miljöledningssystem. Krav som finns i svensk lagstiftning ska uppfyllas och att ge stöd till detta skulle alltid innebära en dödvikt på 100 procent, det vill säga investeringen hade gjorts eller personen hade gått kursen även utan stöd. Nackdelen med att lägga kravet högre än andra länder är att konkurrensen kan snedvridas något. Men å andra sidan finns ju pengarna kvar till andra åtgärder. Det är viktigt med rimlig övergångstid vid nya lagkrav. Stöd ges inte till verksamhet som är en del av utbildningen på högstadienivå eller högre. Denna verksamhet finansieras av andra offentliga pengar. Stöd ges inte till sådant som ingår i myndigheters ordinarie verksamhet. Det kan vara till exempel länsstyrelsernas arbete med skyddade områden eller kommunernas arbete med att föra in nya områden för vattenbruk i översiktsplanen. Miljökrav på stöd till nya för vattenbrukare. Strategin visar att det är viktigt, både för näringen och vattenbrukets anseende utåt samt för miljön, att nya vattenbruk som startar i Sverige belastar miljön så lite som möjligt. Vi föreslår därför att nya vattenbrukare kan få stöd för miljöinvesteringar, se avsnitt 9.12, och inte för alla typer av investeringar. 5

Inledning I de fall vi valt att prioritera bort möjligheter till stöd redovisas detta tydligt med motivering, antingen som bortvald åtgärd, eller som en bortprioriterad del av en åtgärd som beskrivs i slutet av analysen av åtgärden. 1.6 Definitioner De definitioner som finns nedan överensstämmer med definitionerna i den gemensamma fiskeripolitiken 11 (GFP), fondgemensamma bestämmelser 12 (GSR) den Europeiska havs- och fiskerifonden 13 (EHFF) för åren 2014 2020 och marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter 14 (MO). Det finns också ytterligare definitioner som gäller för detta förslag till havs- och fiskeriprogram. Bestånd (GFP): en biologisk resurs med särskiljande egenskaper i ett visst förvaltningsområde. Ekosystemtjänster: kostnadsfria direkta och indirekta tjänster och nyttor som människan erhåller från olika funktioner i ekosystemen. Fiske (GFP): insamling eller fångst av vattenlevande organismer i dessas naturliga miljö, eller avsiktlig användning av varje metod för sådan insamling eller fångst. Fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt fiske efter biologiska resurser. Fiskekapacitet (GFP): ett fartygs dräktighet i bruttoton och dess maskinstyrka i kw enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EEG) nr 2930/86. Fiskeri- eller vattenbrukssektor (MO): den sektor inom ekonomin som omfattar all verksamhet i samband med produktion, beredning och saluföring av fiskeri eller vattenbruksprodukter. Fiskeriprodukter (MO): vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet, eller produkter som framställts därav och som förtecknas i bilaga I för marknadsordningen. Fysisk planering i kust- och havsområden (EHFF): en process där offentliga myndigheter analyserar och fördelar den rumsliga och tidsmässiga utbredningen av mänsklig verksamhet i havsområden för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål. Företagsstöd: stöd till enskilda företag där nyttan av stödet främst tillfaller företaget. Det kan vara stöd till etablering, investeringar eller inköp av externa tjänster. Indirekta kostnader: kostnad som inte direkt och i sin helhet kan hänföras till en insats men som är väsentlig för insatsens genomförande. Inhemsk vattenbruksart: art som finns naturligt i svenska vatten. 11 KOM (2011) 425 slutlig. 12 KOM (2012) 496 slutlig. 13 KOM (2011) 804 slutlig. 14 KOM (2011) 416 slutlig. 6

Inledning Inlandsfiske (EHFF): fiske som bedrivs i kommersiellt syfte av fartyg som uteslutande fiskar i inlandsvatten eller fiske som bedrivs med hjälp av andra anordningar som används vid isfiske. Integrerad havsövervakning (EHFF): ett EU-initiativ vars syfte är att göra den övervakningsverksamhet som bedrivs i EU:s vatten mer effektiv och ändamålsenlig genom informationsutbyte och samarbete över sektors- och statsgränserna. MSY (maximum sustainable yield) (GFP), maximalt hållbart uttag: den maximala fångst som kan tas ur ett bestånd under obegränsad tid. Nya vattenbruksarter: en art som inte tidigare har utgjort en väsentlig del av den svenska vattenbruksproduktionen i modern tid. Arter som inte kan betraktas som nya arter är därför atlantlax (Salmo salar), regnbåge (Onchorhyncus mykiss), röding (Salvelinus alpinus), öring (Salmo trutta), ål (Anquila anquila) och blåmussla (Mytilus edulis) Offentligrättsligt organ (GSR): ett organ som är offentligrättsligt organiserat enligt artikel 1.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG26 eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (nedan kallad gruppering) som bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/200627, oavsett om grupperingen enligt relevanta nationella genomförandebestämmelser anses vara ett offentligrättsligt eller ett privaträttsligt organ. Pelagiskt fiske: Fiske i de fria vattenmassorna. Pelagiska arter är sill, skarpsill, makrill, taggmakrill, blåvitling och tobis. Projektstöd: stöd till exempelvis företag, grupper av företag, organisationer, myndigheter och föreningar där resultatet av projektet ger nytta till fler än dem som söker stödet. Målgruppen måste vara större än den som söker stöd. Recirkulerande system för vattenbruk: vatten recirkulerar inom odlingen och vattnet renas i olika steg från organiskt avfall för att i viss utsträckning kunna återanvändas. Små och medelstora företag (GSR): mikroföretag och små och medelstora företag i enlighet med kommissionens rekommendation 2003/361/EG eller dess senare ändringar. Småskaligt kustfiske (EHFF): fiske som bedrivs av fiskefartyg med en total längd på under tolv meter och som inte använder släpredskap enligt förteckningen i tabell 3 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över unionens fiskeflotta. Inkluderar även inlandsfiske. Tillhandahållande på marknaden (MO): varje leverans av en fiskeri- eller vattenbruksprodukt för distribution, konsumtion eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. Unionsfiskefartyg (GFP): varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och som är registrerat i unionen. 7

Inledning Utsläppande på marknaden (MO): tillhandahållande för första gången av en fiskeri- eller vattenbruksprodukt på unionsmarknaden. Vattenbruk (GFP): uppfödning eller odling av vattenlevande organismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet, varvid organismerna förblir en fysisk eller juridisk persons egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden. Vattenbruksprodukter (MO): vattenlevande organismer som, oavsett i vilket stadium i livscykeln de befinner sig, erhålls genom vattenbruksverksamhet, eller produkter som framställts därav och som förtecknas i bilaga I för marknadsordningen. Yrkesfiskare (fiske i EHFF): varje person som bedriver yrkesmässigt fiske, av det slag som erkänns av medlemsstaten, ombord på ett fartyg för yrkesmässigt fiske, eller som yrkesmässigt men utan fartyg skördar vattenlevande organismer, på ett sätt som erkänns av medlemsstaten. Åtgärd: de delar som läggs under ett särskilt avsnitt i denna rapport. Överlåtbara fiskenyttjanderätter (GFP): återkallbar rätt till en viss del av de fiskemöjligheter som en medlemsstat tilldelats eller som fastställts i en förvaltningsplan som antagits av en medlemsstat i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1967/2006, som innehavaren får överlåta till andra godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter. 1.7 Dialog med myndigheter och organisationer I projektet som Jordbruksverket drivit för att ta fram det tekniska underlaget har både Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen deltagit. De har dels suttit med i projektgruppen, dels i styrgruppen. Representanter från fiskeområdena har varit med i projektarbetet för att ta fram förslaget till utformning av fiskeområdena. Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten har under arbetet fört en dialog med andra intressenter. Information om arbetet med det tekniska underlaget har funnits på Jordbruksverkets webbplats. Information och frågor har lagts ut på Facebooksidan Fiskeriprogram 2014 2020. Där har det funnits möjlighet för alla inom näringen och andra intressenter att skriva sina idéer och synpunkter om nästa havs- och fiskeriprogram. Under våren samlade Jordbruksverket in synpunkter om vad som är viktigast för att få ett hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. Inom vattenbruket fördes dialogen under fem träffar i samband med att den svenska strategin för vattenbruket togs fram. Mer information om detta finns på www.svensktvattenbruk. se. För fisket skapades en särskild referensgrupp som träffades en heldag. Där deltog representanter från fiskeorganisationer, producentorganisationer, miljöorganisationer och universitet. 8

Inledning Den 6 september hölls ett referensgruppsmöte om förslagen till åtgärder för både vattenbruk och fiske. Ett 30-tal organisationer 15 var inbjudna. På mötet diskuterades alla åtgärdsförslag och intressenterna fick lämna sina synpunkter. De hade också möjlighet att skicka in sina synpunkter skriftligt till Jordbruksverket. Deltagare på mötet var exempelvis representanter från vattenbrukets och fiskets organisationer 16, myndigheter som länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges kommuner och landsting, fiskekommunerna, fiskeområden, Institutet för livsmedel och bioteknik, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Med Sveriges fisketurismföretagare har särskilt möte hållits. Generellt var gruppen positivt inställda till de föreslagna åtgärderna. De var positiva till ett lägsta stödbelopp och till och med ett belopp som var högre än vårt förslag på 5 000 kronor. De var också positiva till schabloner. Att det är viktigt med ett hållbart fiske och vattenbruk var alla överens om. Flera framförde särskilt vikten av att ett växande vattenbruk måste byggas på ett miljömässigt hållbart sätt. Det fanns en farhåga att Sverige ska ställa högre krav än övriga EU. Alla fiskeområden fick möjlighet att lämna in skriftliga synpunkter på förslaget till utformning av just fiskeområdena. 1.8 Avgränsningar I det tekniska underlaget ingår inte det praktiska införandet av havs- och fiskeriprogrammet, med exempelvis information, IT-system, administrativa rutiner, utbetalning av förskott och föreskriftsarbete. Havs- och fiskeriprogrammet omfattar inte de havspolitiska åtgärder som ingår i den direkta förvaltningen. I denna rapport föreslås inget om vilken roll eller vilket ansvar producentorganisationerna bör ha under nästa programperiod. Detta redovisas i ett separat regeringsuppdrag som Jordbruksverket, i samråd med Havs- och Vattenmyndigheten, ska slutredovisa senast den 26 oktober 2012. Kommissionen har en ambition att stärka producentorganisationernas roll och ansvar för förvaltning, övervakning och kontroll. 15 Inbjudna var Vattenbrukarnas riksförbund, Sveriges Fiskevattenägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Yrkesfiskares ekonomiska förening, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Fiskbranschens riksförbund, Havs- och vattenmyndigheten, Världsnaturfonden, Tillväxtverket, länsstyrelserna, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges fiskekommuner, Sveriges Fisketurismföretagare (SeFF), Svensk fisk, Sveriges Kust- och Insjöfiskares Organisation (SKIFO), Svenska Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket, Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB (SIK), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Göteborgs universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), representanter från fiskeområden, Göteborgs fiskeauktion, Sveriges Fiskares PO, Hallandsfiskarnas PO, Producentorganisationen Gävlefisk, Sveriges Pelagiska PO, Swedish Pelagic Group PO, Torskfiskarnas PO (STPO), Svensk Skaldjursodling PO. 16 Deltagare från fiskeri- och vattenbruksnäringen var Vattenbrukarnas riksförbund, Sveriges Fiskevattenägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Fiskbranschens riksförbund, Göteborgs fiskeauktion, Hallandsfiskarnas PO, Producentorganisationen Gävlefisk, Swedish Pelagic Group PO, Sveriges pelagiska PO, Torskfiskarnas PO, Svensk Skaldjursodling PO. 9

Inledning Många av de föreslagna åtgärderna är nya samtidigt som det i flera fall saknas empiriskt underlag, vilket innebär att det i de flesta fall inte varit möjligt att kvantifiera åtgärdernas samhällsekonomiska effekter. Mycket arbete pågår, både på EU-nivå och i Sverige för att få fram indikatorer och för att samordna de olika europeiska fonderna. Detta gör att vi inte kunnat slutföra arbetet med exempelvis schabloner, indikatorer och urvalskriterier. Läs mer om det i nästa avsnitt om fortsatt arbete. De senaste kompromissförslagen som arbetats in i rapporten är de som kom den 5 och 6 september 2012 17. Därefter har ordförandeskapet presenterat ytterligare kompromissförslag där bland annat stöd för tillfälligt upphörande och definitivt upphörande av yrkesfiske finns med. Dessa förslag har inte arbetats in i Jordbruksverkets tekniska underlag. 1.9 Fortsatt arbete Arbetet med att utforma schabloner behöver fortsätta. Schabloner bör där det är möjligt utformas på liknande sätt för såväl havs- och fiskerifonden och jordbruksfonden för landsbygdsutveckling som för regional- och socialfonden. Arbetet med indikatorer fortsätter på EU-nivå. När detta är klart måste indikatorerna för de svenska åtgärderna anpassas utifrån det. Bra indikatorer är viktiga för att kunna följa upp programmet och för att kunna välja rätt stödåtgärder i framtiden. I denna rapport redovisar vi urvalskriterier för respektive åtgärd. Vi kommer senare att konkretisera och förbättra urvalskriterierna så att de blir kontrollerbara och hanterbara. Hur ansökningar ska bedömas utifrån urvalskriterierna är ännu inte klart. Det är viktigt att detta arbete harmoniseras med urvalskriterierna för landsbygdsprogrammet. Om det är bäst att få in ansökningar till särskilda beslutsomgångar eller om det är bättre med löpande handläggning kommer Jordbruksverket att utreda. Detta bör också harmoniseras med landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket kommer att utreda för- och nackdelar med landsbygdsprogrammet som samordnande fond för den lokalt ledda utvecklingen i Sverige. 17 ORDF 13289/12, 5 september 2012, ORDF 11687/1/12 Rev 1, 6 september 2012. 10

Stöd och organisation för genomförandet av programmet 2 Stöd och organisation för genomförandet av programmet 2.1 Hantering av TA-medel 2.1.1 TA-medlens syfte Syftet med TA-medel 18, är att underlätta programmets genomförande genom att stötta och förstärka den administrativa kapaciteten inom programmet. Jordbruksverket föreslår därför att TA-medel ska kunna användas till förberedelser, förvaltning, övervakning, utvärdering (inklusive specifika studier), utveckling av elektroniska datasystem, information, kommunikation, nationellt nätverksarbete och till att minska den administrativa bördan för stödmottagare. Det är möjligt att TA-medel också kan användas för avslut av nuvarande fiskeriprogram. 2.1.2 Fördelning av pengar Jordbruksverket föreslår att fördelning av TA-medel ska göras genom årliga regleringsbrev. TA-medel för det nuvarande landsbygdsprogrammet fördelas till respektive myndighet i regleringsbreven år för år. Där anges också till vad pengarna ska användas, till exempel övervakningskommittén eller utvärdering. Indikativa belopp och användningsområden för TA-medel ska skrivas in i programmet. Detta innebär i så fall en förändrad hantering jämfört med det nuvarande fiskeriprogrammet 19. Inom det nuvarande fiskeriprogrammet hanterar vi TA-medel som en åtgärd inom programmet, åtgärden tekniskt stöd. Det innebär att hanteringen idag av TA-medel görs på samma sätt och enligt samma regler som för andra projektstöd i programmet. 2.1.3 Begränsningar i regelverket Ett högsta tak på 5 procent av total programbudget är tillåten. I undantagsfall, och då endast vid tillräckliga skäl, får detta tak överskridas. Kostnader för det attesterande organet är inte stödberättigande. 2.2 Fiskerinätverk 2.2.1 Fiskerinätverkets syfte Syftet med fiskerinätverket ska vara att underlätta havs- och fiskeriprogrammets genomförande genom lärande, samarbete och dialog mellan organisationer och myndigheter aktiva på nationellt plan inom fisket och vattenbruket, för att nå målen med programmet. 18 Även kallat tekniskt stöd. Vi använder begreppet TA-medel (Technical Assistance) för att harmoniera med begreppen i landsbygdsprogrammet. Rättslig grund: artiklarna 67, 92, 94 och 95 i KOM (2011) 804 slutlig och artikel 52.1 KOM (2011) 615 slutlig och artikel 68 i KOM (2011) 627 slutlig. 19 Rådets förordning (EG) 1198/2006. 11

Stöd och organisation för genomförandet av programmet Fiskerinätverket kan arbeta med utbyte av erfarenheter, information och med att ta fram och sprida metoder för utveckling av fiskerinäringen. Nätverket kan också vara en viktig kanal för att förmedla kontakter och stötta samarbeten på europeisk nivå. 2.2.2 Samordna fiskerinätverk och landsbygdsnätverk Jordbruksverket föreslår ett gemensamt nätverk med ett gemensamt kansli för både fiskeri- och landsbygdsfrågor. Det ger positiva effekter genom kostnadseffektivare administration av nätverkets arbete erfarenhetsöverföring från nätverksarbetet i nuvarande landsbygdsprogram till fiskerinätverket större möjligheter att knyta ihop aktörer vars intresseområden berör bägge programmen samordnade nätverksträffar större möjligheter till förenklad metodutveckling och spridning av metodkunskaperna större möjlighet att göra samordnade insatser där programmens åtgärder liknar varandra eller berör samma områden, till exempel -- lokalt ledd utveckling 20, som finns i både landsbygdsprogrammet och havsoch fiskeriprogrammet -- turism -- mat -- energi -- miljö Ytterligare skäl för ett samordnat nätverksarbete är att många frågor till stor del är samma för fisket och vattenbruket som inom övrig landsbygdsutveckling. Det gäller till exempel kapitalförsörjning, miljö, kommunal planering, innovationer och entreprenörskap. De flesta samhällen som kan beröras av havs- och fiskeriprogrammet är också landsbygdssamhällen. Beröringspunkterna mellan programmen är därmed uppenbara. 2.2.3 Nätverkets medlemmar styr arbetet Nätverket bör byggas på medlemskap och styras av en extern styrgrupp med representanter från medlemmarna, det vill säga nationella organisationer, myndigheter, fiskeområden (FOG) och leaderområden (LAG). Även om nätverket initieras uppifrån genom programmet är det medlemmarnas behov och prioriteringar som ska avgöra inriktningen av arbetet. Nätverkets externa styrgrupp gör de faktiska prioriteringarna genom en verksamhetsplan. Formellt har styrgruppen en beredande roll medan det är Jordbruksverket som bör ha det formella ekonomiska ansvaret för hur de avsatta TA-medlen 20 KOM (2012) 496 slutlig. 12

Stöd och organisation för genomförandet av programmet används och för att förväntat resultat ska uppnås. Landsbygdsnätverket har goda erfarenheter av detta arbetssätt i nuvarande programperiod. 2.2.4 Landsbygds- och fiskerinätverket stöttar lokalt ledd utveckling Förutsatt att de flesta leaderområden och fiskeområden omfattar samma geografiska områden och har en gemensam strategi kommer samverkan mellan Leader och fiskeområden att bli en praktisk realitet redan ute på fältet. Det är dock viktigt att nätverket tar hänsyn till de områden där fiskeområdena och leaderområdena inte är gemensamma. Nätverket har här en viktig roll för att underlätta dialogen mellan fiskeområden och leaderområden. 2.3 Organisation för handläggning Jordbruksverkets mål är att organisationen av fiskeriprogrammet och landsbygdsprogrammet blir så lika som möjligt. Detta gäller hela processen från ansökan, beslut, utbetalning, uppföljning till regelverk och IT-system med mera. Eftersom programmen är olika stora, idag 36 miljarder kronor i landsbygdsprogrammet jämfört med 1 miljard kronor i fiskeriprogrammet, bör vissa olikheter tillåtas. Förslagen nedan kan påverkas av utredningen. Översyn av statlig regional förvaltning m.m. 21 2.3.1 Ansvarsfördelning Vi utgår ifrån att Jordbruksverket utses till förvaltningsmyndighet och ackrediteras som utbetalande organ för havs- och fiskerifonden. Förslaget till ny havs- och fiskerifond 22 anger att det ska finnas tre olika organ kring förvaltningen av fondens pengar, ett attesterande organ, en förvaltningsmyndighet och ett godkänt utbetalande organ. Reglerna ger dock viss möjlighet att delegera uppgifter till andra. Utformningen av havs- och fiskerifonden medför att havs- och fiskeriprogrammet får en övergripande struktur som motsvarar den som gäller för landsbygdsprogrammet, programmet som styrs av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling 23. För det nya landsbygdsprogrammet har Jordbruksverket föreslagit att fördelningen av ansvar och utförandet av handläggningsuppgifter ska förtydligas 24. Förslaget innebär att förvaltningsmyndigheten ansvarar för att besluta om ansökan om stöd men att handläggningen av ansökan kan delegeras till andra. Det utbetalande organet ansvarar för beslut om utbetalning men även här kan handläggning delegeras till andra. Jordbruksverket har i dag ansvar som förvaltningsmyndighet samt ackrediterat utbetalande organ för jordbruksfonden. Dessa funktioner är organiserade som två helt separata funktioner inom Jordbruksverket. 21 Regeringskansliet (2010). 22 KOM (2011) 804 slutlig. 23 Rådets förordning (EG) 1698/2005. 24 Jordbruksverket (2012e). 13

Stöd och organisation för genomförandet av programmet 2.3.2 Jordbruksverket och 5 7 länsstyrelser handlägger åtgärder Jordbruksverket föreslår att fem till sju länsstyrelser med kompetens inom fiskeriområdet handlägger företagsstöd och regionala projektstöd. Jordbruksverket handlägger nationella projekt, inklusive alla projekt inom marknadsordningen. Fiskeriprogrammets organisation bör vara lik den som ska gälla för landsbygdsprogrammet. Omfattningen av fiskeriprogrammet är emellertid betydligt mindre än landsbygdsprogrammet varför färre länsstyrelser bör handlägga stöd. Vi föreslår därför fem till sju handläggande länsstyrelser med kompetens på fiskeriområdet. Länsstyrelsen har i högre grad än Jordbruksverket kunskap om regionala förutsättningar vilket gör det lämpligt att länsstyrelserna handlägger fiskerifrågor. Företagsstöd och projektstöd som är regionalt förankrade hanteras av länsstyrelsen. Jordbruksverket handlägger nationella projekt där resultatet av ett projekt är av nationellt intresse och berör hela branschen eller som av annat skäl inte kan knytas till utvecklingen i enbart en del av landet. Antalet regionala myndigheter som handlägger fiskeriärenden bör bli färre än dagens 21. Anledningen till detta är att vissa länsstyrelser hittills endast har handlagt några få ärenden. En koncentration av handläggningen till färre beslutande organ blir kostnadseffektivare och ökar rättssäkerheten för stödmottagaren. Genom att hantera fler ärenden per handläggare och myndighet bygger man upp och behåller kunskaperna dels om sakområdet men även kunskaperna om det regelverk och de system som ska användas i handläggningen. Kontakten och samverkan mellan Jordbruksverket och handläggande länsstyrelser underlättas när antalet blir färre. Detta, samt handläggarnas ökade kompetens, bör i sin tur även leda till mindre fel i handläggningen och därmed även minskad risk för revisionsanmärkningar. Handläggningen av fiskerifrågor kräver goda kunskaper och insikt i fiskerinäringen. Behovet att upprätthålla och även utveckla kompetensen inom fiskerifrågorna och om regelverket för havs- och fiskeriprogrammet talar starkt för att koncentrera handläggningen till färre länsstyrelser. Idag finns fiskerifrågorna på landets alla länsstyrelser. Vissa län har av naturliga skäl djupare kunskaper i fiskerifrågor än andra. De fem till sju länsstyrelser som föreslås få ansvar för handläggningen av fiskeriprogrammet har fiskerikonsulenter som arbetar med fiskerifrågor även utanför programmet. 14

Stöd och organisation för genomförandet av programmet 2.3.3 Vem som handlägger vilken åtgärd Tabell 1 Vem som handlägger olika åtgärder Åtgärd Datainsamling Kontroll och tillsyn Kompetensutveckling och informationsinsatser Gemensamma insatser för hållbart fiske och vattenbruk Utveckling av skyddade områden i vattenmiljöer Utveckling av produkter och processer Kommunal planering av vattenbruk Djurvälfärd i vattenbruk System för överlåtbara fiskenyttjanderätter Bilda producent- och branschorganisationer Produktions- och saluföringsplaner Investeringar inom vattenbruket Investeringar inom fiske Beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter Förbättrad saluföring Fiskehamnar och landningsplatser Lagring av fisk Diversifiering till verksamhet utanför yrkesfisket Omställning till ekologiskt vattenbruk eller miljöledningssystem Handläggs av Jordbruksverket Alltid Alltid När resultat av nationellt intresse Punkterna 1, 2, 3, 5 i beskrivningen av åtgärden När resultat av nationellt intresse Alltid Alltid Alltid Alltid Alltid Alltid Alltid Handläggs av länsstyrelsen Regionala projekt Punkterna 4, 6, 7 i beskrivningen av åtgärden Alltid Regionala projekt Alltid Alltid Alltid Alltid Alltid Alltid 2.3.4 Genomförandestrategi och budget I likhet med landsbygdsprogrammet bör länsstyrelserna ha en regional genomförandestrategi med prioriteringar, urvalskriterier med mera. Detta innebär också att myndigheterna ska ha egna budgetar. Den ordning som nu råder, att Jordbruksverket fördelar pengar i efterhand till de projekt som länsstyrelserna beslutat om, överges till förmån för ökat regionalt inflytande för fiskeriprogrammet. Den dubbla handläggningen, först på länsstyrelsen och sedan på Jordbruksverket tas bort. Under förutsättning att de regionala genomförandestrategierna för landsbygdsprogrammet ska ha samma funktion som idag så innebär den likriktning som föreslås mellan programmen att även fiskeriprogrammet på regional nivå ska styras genom regionala genomförandestrategier. På samma sätt som för landsbygdsprogrammet ska de regionala strategierna för fiskeriprogrammet utgå från programmet men med beaktande av andra regionala strategier och styrdokument, exempelvis Regionala utvecklingsprogram (RUP) och Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS). De regionala strategierna för fiskeriprogrammet och landsbygdsprogrammet ska hanteras enligt samma modell i framtagandet. 15

Stöd och organisation för genomförandet av programmet 2.3.5 Kontroll Fysisk kontroll på platsen kan utföras av den länsstyrelse där stödobjektet finns. Detta kan utföras på uppdrag av den beslutande myndigheten. Fysisk kontroll bedöms kunna utföras av annan personal än fiskerihandläggarna, exempelvis de handläggare som utför fysisk kontroll av stöd inom landsbygdsprogrammet. 2.3.6 Föreskrifter Jordbruksverket bör på samma sätt som för landsbygdsprogrammet få föreskriftsrätt för fiskeriprogrammet. Det gäller både generellt, men även hur handläggningen ska gå till. 2.3.7 Handläggning av lokalt ledd utveckling fiskeområden För fiskeområdena 25 föreslår Jordbruksverket att Jordbruksverket ansvarar för formell handläggning och beslut FOG fokuserar på det strategiska utvecklingsarbetet i området genom att aktivt verka för att strategins mål uppfylls och hantera den praktiska projektutvecklingen som att mobilisera, coacha, utbilda, prioritera och följa projekten Länsstyrelsen tar en aktiv roll i FOG vilket ger en strategiskt viktig roll med koppling till det regionala utvecklingsarbetet och fiskeriförvaltning. Denna organisation har Jordbruksverket också föreslagit för Leader, lokalt ledd utveckling inom landsbygdsprogrammet. För att kunna samordna den lokalt ledda utvecklingen inom havs- och fiskeriprogrammet och landsbygdsprogrammet är det viktigt att organisationen för handläggning är densamma för de båda programmen. Fördelar med att Jordbruksverket tar över större delen av administrationen är att det ökar tydligheten med endast en myndighetsnivå i handläggningen. Det ger ökad informationssäkerhet och ett resurseffektivare informationsflöde. Det gör det också enklare att få enhetlig hantering och tolkning av alla ansökningar och en bättre möjlighet till styrning och uppföljning av exempelvis beslut och utbetalningar. Nackdelar kan vara att det är långt mellan FOG och Jordbruksverket så att exempelvis kontroller på plats försvåras. Eftersom organisationen skiljer sig från den i nuvarande program måste även nya rutiner införas. Resursbehovet på Jordbruksverket blir stort, medan risken finns att länsstyrelsen får mindre resurser när handläggningen tas bort. En förutsättning för att denna organisation ska fungera bra är att länsstyrelsen får resurser för det strategiska arbetet tillsammans med FOG. Läs mer om för- och nackdelar med olika alternativ för organisation av lokalt ledd utveckling i det tekniska underlaget för landsbygdsprogrammet 2014 2020 26. 2.3.8 Jordbruksfonden som samordnande fond för lokalt ledd utveckling I dagsläget är det oklart om Sverige kommer att utse någon samordnande fond för lokalt ledd utveckling. Om så skulle bli fallet rekommenderar vi att jordbruksfonden för landsbygdsutveckling blir samordnande i de områden som också väljer 25 Läs mer i avsnitt 14 i denna rapport. 26 Avsnitt 5.3.6 i Jordbruksverket (2012c). 16