1 (10) Rättsutredning Juridikavdelningen Linda Martens Bilaga 4b. Juridisk utredning avseende ställföreträdare Förordnad förmyndare, god man och förvaltare Frågeställning Fråga har uppkommit vilken verksamhetsnytta Pensionsmyndigheten skulle ha av ett fullmaktsregister. Resultatet av den granskningen har visat sig inte vara så stor. Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan skulle istället ha nytta av ett ställföreträdarregsister, dvs. ett centralt register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan har i dagsläget mer än 100 000 ställföreträdarförordnanden att hantera. Inledande sonderingar med företrädare för ställföreträdarverksamheten hos kommunen har givit en mycket positiv respons. Andra intressenter av en sådan tjänst är socialförvaltningen hos kommunerna, banker och försäkringsbolag. Idag skickas alla beslut ut på papper till de som har till uppgift att hantera ställföreträdarbesluten. En elektronisk tjänst skulle innebära förenklad administration av uppgifterna för alla parter och en mer rättssäker hantering i handläggningen. Försäkringskassan, och därigenom också Pensionsmyndigheten, har fått en anmärkning av JO över hur vi hanterat byte av god man. Gällande rätt Lagrum Föräldrabalkens (FB) 10 kapitel reglerar när en förmyndare ska förordnas. I 11 kapitlet FB regleras förordnanden av god man och förvaltare. I 11 kapitlet 1-6 regleras godmansförordnanden och i 11 kap. 7-11 regleras förvaltarskapsförordnandet. God man kan förordnas av rätten eller överförmyndaren beroende på vilken situation som är aktuell. Förvaltare och förordnade förmyndare förordnas av rätten. Av 11 kap. 27 FB framgår att rätten genast ska kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse ska också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfattning enligt 23. I 10 kap. 2 FB regleras att för barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare eller blir entledigad från förmynderskapet, är den andre barnets förmyndare. För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare. Av 10 kap. 3 FB framgår att den eller de som har förordnats särskilt till vårdnadshavare också är förmyndare för den underårige. Om särskilda skäl talar för det, ska dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren förordnas till förmyndare.
2 (10) Särskilda skäl kan föreligga när den underåriges förhållanden är så komplicerade att vårdnadshavaren inte kan förväntas att klara av förvaltningen. Av 10 kap. 5 1 st. FB framgår att om en underårig inte har någon förmyndare ska rätten förordna en sådan. Enligt 14 kap. 1 FB ska förordnade förmyndare, gode män och förvaltare inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Förteckningen ska avges på heder och samvete. En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om. Av 14 kap. 2 FB framgår att för det fall rätten har beslutat att utvidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, ska den gode mannan eller förvaltaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteckningen ska avges på heder och samvete. Enligt 4 i förordningen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. ska en tingsrätt underrätta överförmyndaren om tingsrättens eller högre rätts beslut i ärenden som rör förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap. Av 11 förmynderskapsförordningen (1995:379), FFO, framgår att för att visa vem som är förordnad ställföreträdare för en enskild och på vilken grund ställföreträdarskapet vilar, ska överförmyndaren lämna ett utdrag ur registret, om det begärs. Utdraget ska vara utformat på det sätt som framgår av bilaga 1 till denna förordning. 2 personuppgiftslagen (1998:204), PUL stadgar att om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de bestämmelserna gälla. Enligt 36 1 st. PUL omfattas behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad av anmälningsskyldighet. Den personuppgiftsansvarige ska göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten (Datainspektionen, min not.) innan en sådan behandling eller en serie av såda behandlingar med samma eller liknande ändamål genomförs. Det finns dock flera undantag från denna regel. Av 114 kap. 2 1 st. socialförsäkringsbalken, SFB stadgas att kapitlet tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet som gäller förmåner enligt denna balk, samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Enligt 32 kap. 4 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller sekretess hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd i ärende enligt föräldrabalken för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen högst i tjugo år. God man
3 (10) God man kan förordnas för att bevaka någons rätt, förvalta någons egendom eller sörja för någons person. Genom förordnandet anges alltså ramen för den gode mannens behörighet. Går han utanför denna, blir rättshandlingen enligt gällande rätt inte bindande för huvudmannen. Om den gode mannen har ingått en rättshandling utan huvudmannens samtycke blir rättshandlingen, enligt 11 kap. 5 1 st. FB, inte bindande för huvudmannen. På det sättet får den gode mannen i viss utsträckning samma ställning som en fullmäktig. I likhet med vad som gäller i fullmaktsfallen är även en rättshandling som den gode mannen har företagit på huvudmannens vägnar utanför uppdragets ram ogiltig. Skulle huvudmannen och den gode mannen ge uttryck för olika uppfattningar hur man ska förfara i en viss fråga, bör principen vara att huvudmannens uppfattning blir avgörande. Detta följer av att godmansförordnanden formellt inte inverkar på huvudmannens rättsliga ställning. Förvaltare Förvaltaruppdrag ska anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Kravet på att förvaltarskapet ska anpassas till behovet i det särskilda fallet medför att uppdraget kan behöva anges mera detaljerat. Det är sålunda inte alltid nödvändigt att huvudmannens hela pension e.d. ställs under förvaltning, utan huvudmannen kan ges rätt att själv disponera över en del. Huvudprincipen är att det är domstolen som bestämmer förvaltaruppdragets omfattning. Rätten får dock överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning. Kännetecknande för förvaltarskapet är att den för vilken förvaltare förordnats, till skillnad från vad som gäller vid godmansförordnande, förlorar sin rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. En förvaltare liksom en god man ska entledigas så snart han inte längre behövs, t.ex. därför att huvudmannens hälsotillstånd har förbättrats. Förvaltarskapet omprövas varje år av överförmyndaren. Förmyndare Förmynderskapet är i regel knutet till vårdnaden på så sätt att föräldrarna har vårdnaden om barnet och dessutom är barnets förmyndare. I vissa fall kan föräldrarna inte ha vårdnaden om barnet. Så blir naturligtvis fallet om de dör men även i vissa andra fall, särskilt när de inte sköter om barnet ordentligt. För sådana fall finns det bestämmelser i 6 kap. 7-9 FB om att rätten ska anförtro vårdnaden om barnet åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De ställningstaganden som rätten i dessa fall har att göra gäller både vårdnad och förmynderskap. Förarbetsdiskussion om införande av ett centralt register I prop. 1987/88:124 s. 139ff. diskuterades tredje mans informationsbehov av att god man har förordnats. Den omständigheten att den för vilken god man utses behåller sin rättsliga handlingsförmåga och att rättshandlingar som han ingår i princip blir bindande för honom medför att tredje man inte torde ha så stort intresse av att uppgifter om godmansförordnanden ges en mera allmän spridning. Situationen är alltså här en annan än när det gäller en omyndigförklaring eller ett förvaltarskap. Detta innebär att domstolarna inte bör vara skyldiga att kungöra godmansförordnanden. Inte heller kan det anses påkallat att införa en central registrering av dessa beslut. Skulle
4 (10) tredje man ha ett intresse av att veta om en person har en god man, bör han liksom hittills kunna kontrollera saken hos överförmyndaren eller tingsrätten. I ovan nämnda proposition s. 148 f. diskuterades även tredje mans behov av information av förvaltarförordnanden. Eftersom rättshandlingar som huvudmannen själv ingår på ett område som omfattas av ett förvaltaruppdrag i princip inte blir bindande, är det angeläget att tredje man har möjlighet att få kännedom om såväl förvaltarförordnanden som den huvudsakliga omfattningen av förordnandet. Rätten bör därför vara skyldig att kungöra beslut om anordnande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Även beslut om upphörande av förvaltarskap bör kungöras. Utredningen anser att det kan vara lämpligt att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär, t.ex. inskrivningsmyndighetens register. Ett flertal remissinstanser förespråkar en central registrering av förvaltarförordnanden. Några delar dock utredningens uppfattning i frågan. Det kan ifrågasättas om tredje mans behov av en central registrering är så stort. Integritetshänsyn talar också starkt emot att en central registrering införs. En central registrering skulle vidare innebära ett avsevärt arbete för berörda myndigheter, bl.a. med hänsyn till att förvaltarförordnandena inte sällan torde bli detaljerade och dessutom kan komma att ändras vid upprepade tillfällen. Departementschefen anser i likhet med utredningen att något centralt register inte bör införas. Det kan däremot övervägas att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär, t.ex. inskrivningsmyndigheternas register. Det ankommer på regeringen att utfärda föreskrifter om det. Det sagda innebär inte att tredje man kommer att sakna möjlighet att få veta huruvida motpartens egendom står under förvaltning. Tredje man kan få visshet genom att höra sig för hos överförmyndaren eller tingsrätten. I SOU 1986:50 s. 182-184, god man och förvaltare, har redogjorts över förhållandet till tredje man vid förvaltarskapsförordnanden. Däri framgår att eftersom rättshandlingar som huvudmannen själv ingår på ett område som omfattas av ett förvaltaruppdrag i princip inte blir bindande, är det angeläget att tredje man har möjlighet att få kännedom om såväl förvaltarförordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förordnande. För att informationen till tredje man ska bli mer effektiv har utredningen övervägt att även föreslå någon form av central registrering av förvaltarförordnanden. Denna fråga har bl.a. diskuterats vid ett sammanträffande med representanter för bankerna. Att märka är att det idag sker en central registrering av omyndigförklaringar. Domstolarna är sålunda skyldiga att lämna uppgifter om sådana beslut till pastorsämbetet. Uppgifterna tas sedan in i den allmänna folkbokföringen. Det innebär att en bank eller annan som har att göra med en person som kan tänkas vara omyndigförklarad kan kontrollera detta i folkbokföringsregistret. Enligt utredningens mening talar emellertid flera skäl mot att införa en motsvarande registrering när det gäller förvaltarförordnanden. Till dessa skäl hör framför allt hänsynen till den enskildes personliga integritet. Det bör också beaktas att ett förvaltarskap, till skillnad mot en omyndigförklaring, inte så mycket gäller den enskildes person utan i stället tar sikte på hans eller hennes egendom e.d. Det är alltså fråga om uppgifter som i varje fall inte lämpar sig för införing i folkbokföringsregistret. Frågan är då om det bör införas någon annan form av central registrering av förvaltarförordnanden. Integritetsskäl talar dock även mot en sådan tanke.
5 (10) Det kan också ifrågasättas om tredje mans behov av en central registrering är så stort. För bankernas del skulle en kontroll i ett centralt register knappast bli aktuell i fall då någon exempelvis vill göra ett uttag från en bankräkning. På motsvarande sätt som i dag sker i samband med en omyndigförklaring bör, när någon har fått en förvaltare, förvaltaren eller överförmyndaren vara skyldig att anmäla hos banken vilka räkningar som berörs av förvaltarskapet och vilka villkor som ska gälla för uttag från dem. Banken kan då göra de noteringar som behövs. Det innebär att banken inte behöver ha tillgång till några uppgifter i ett centralt register för att förhindra oriktiga uttag beträffande den som har förvaltare. En möjlighet att via ett centralt register få kännedom om förvaltarförordnanden skulle sannolikt ha större betydelse när det är fråga om att bevilja någon kredit. Detsamma gäller vid avtal om köp o.d. En central registrering torde inte minst ligga i kreditupplysningsföretagens intresse. Dessa företag är emellertid redan i dag nödsakade att i flera avseenden inhämta uppgifter om en person från olika håll, t.ex. när det gäller betalningsanmärkningar. Enligt utredningens åsikt talar med hänsyn till det sagda övervägande skäl mot att man inför en central registrering av förvaltarförordnanden. Utredningen vill således inte förorda en sådan ordning. Däremot kan det vara lämpligt att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär. Av särskilt intresse är inskrivningsmyndigheternas register. I fall då en fastighet omfattas av ett förvaltarförordnande bör enligt utredningens mening rätten vara skyldig att anmäla detta till berörd inskrivningsmyndighet. (jfr motsvarande uppgiftsskyldighet enligt 26 bostadsförvaltningslagen, 1977:792). En bestämmelse härom kan lämpligen föras in i förordningen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. Vidare bör inskrivningsmyndigheterna åläggas en anteckningsskyldighet. I tveksamma fall har tredje man möjlighet att, om han inte känner till huruvida partens egendom står under förvaltning, skaffa sig visshet genom att höra sig för hos överförmyndaren eller tingsrätten. Praxis Enligt justitieombudsmannen (JO) i ärende med dnr. 1135-2009 hade Försäkringskassan skickat ett beslut om assistansersättning till person vars förordnande som god man upphört flera år tidigare. JO anför att det är myndighetens ansvar att förvissa sig om ett godmansförordnandes giltighet. Detsamma gäller förordnandet omfattning. För att undvika dylika allvarliga misstag bör Försäkringskassan i förekommande fall begära in och kontrollera förordnandet som sådant. JO är kritisk till Försäkringskassans agerande i ärendet. I RÅ 2007 ref. 82 begärde Upplysningscentralen AB (bolaget) hos Överförmyndarnämnden i Örebro kommun att få uppgift på vilka personer som enligt bilaga 1 till begäran har förvaltare utsedd. Bilaga 1 innehöll samtliga personer med namn och personnummer, 16 år eller äldre, som per den 7 juni 2006 var folkbokförda i Örebro kommun. Överförmyndarnämnden beslutade att avslå begäran med stöd av 9 kap. 14 sekretesslagen (1980:100), nuvarande 32 kap. 4 offentlighets- och sekretesslagen
6 (10) (2009:400) och anför att med hänsyn till den vidarespridning av uppgifterna som förutsätts vara syftet med begäran, finner Överförmyndarnämnden att det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att de enskilda lider skada eller men. Bolaget fullföljde talan upp i Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Kammarrätten har gjort en felaktig bedömning och ansett att bolagets begäran om registerutdrag inte kvalificerar sig som en sådan utan istället ska bedömas som en begäran om att få ta del av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. Av 11 förmynderskapsförordningen, FFO, framgår att överförmyndaren ska lämna ut ett utdrag ur registret om det begärs. Registerutdraget ska visa vem som är förordnad ställföreträdare för en enskild och på vilken grund ställföreträdarskapet vilar. Regeringsrätten gör följande bedömning. Sekretesslagen innehåller ingen hänvisning till FFO. Härav följer att bolagets begäran, utan hinder av att den formulerats som en begäran om utdrag ur överförmyndarnämndens register över förvaltarskap, ska sekretessprövas enligt 9 kap. 14 sekretesslagen. Bestämmelsen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit vilket innebär en presumtion för sekretess. Denna presumtion gäller även det förhållandet att förvaltare förordnats för en viss person. Uppgift hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd om att en viss person har förvaltare utsedd kan därför lämnas ut endast om detta kan ske utan risk för skada eller men för den person som uppgiften avser. Syftet med kungörelse enligt 11 kap. 27 FB är att tredje man ska få kännedom om såväl förvaltarförordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förordnande. Skyldigheten enligt 11 FFO att på begäran lämna ut utdrag ur överförmyndarens register har samma syfte. Lagstiftaren utgår alltså från att det kan vara av väsentlig betydelse för tredje man att få kännedom om att en viss person har förvaltare utsedd. Detta måste enligt Regeringsrättens mening beaktas vid den aktuella sekretessbestämmelsen. Bolaget bedriver kreditupplysningsverksamhet. Sådan verksamhet syftar till att förse kreditgivare med information om privatpersoner och andra som kreditgivaren överväger att göra affärer med. Kreditupplysningar används alltså som underlag för kreditbedömningar och andra bedömningar av ekonomiska risker och har därmed stor betydelse för affärslivets funktion och effektivitet. Av kreditupplysningslagen framgår att kreditupplysningsverksamhet är underkastad en sträng reglering som innebär att den bara får bedrivas efter Datainspektionens tillstånd, att den står under kontinuerlig tillsyn av inspektionen och att tillståndet kan återkallas om tillståndshavaren missköter sig. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att en uppgift om att en viss person har förvaltare utsedd är av sådant slag att den normalt kan lämnas ut till ett kreditupplysningsföretag utan hinder av sekretess. På grund härav och då det inte framkommit något som tyder på att de efterfrågade uppgifterna kan komma att behandlas i strid med personuppgiftslagen ska bolagets överklagande bifallas på så sätt att de uppgifter som bolaget avsåg med sin begäran hos överförmyndarnämnden ska lämnas ut till bolaget.
7 (10) Analys Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Varje överförmyndare ska i sin tur föra ett register över detta, se 9 p. 2 FFO. Således finns redan i dag register över förordnade förmyndare, gode män samt förvaltare och för vem de har förordnats hos överförmyndaren/överförmyndarnämnden. Det finns dock inget centralt register, utan varje överförmyndare/överförmyndarnämnd har sitt separata register. En central registrering i den allmänna folkbokföringen är inte aktuell. Ytterligare utredning bör vidtas gällande om någon annan form av register är möjlig. Att ha i åtanke är att ovanstående genomgångna förarbeten är cirka 25 år gamla. De återger en annan tid och relaterar till institutet omyndigförklaring, som inte längre finns. Många remissinstanser ville redan då införa ett centralt register, men utredningen (som redogjorts för ovan) ansåg det obehövligt samt tveksamt av integritetshänsyn. Den största utmaningen med ett eventuellt register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare blir således att lösa integritetsaspekten. Nyttorna med ett centralt register måste överväga intrånget i integriteten. Frågor har väckts om vilken myndighet som i så fall ska vara registerhållare av ett ställföreträdarregister. Möjliga tänkbara myndigheter kan vara Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket eller Statens servicemyndighet. Oavsett vilken myndighet som blir registerhållare för registret måste en registerförfattning till som omfattar ändamålet med ett centralt register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Personuppgiftslagen är subsidiär i förhållande till bestämmelser i andra lagar och förordningar, men inte i förhållande till myndighetsföreskrifter (2 ). Det innebär att bestämmelserna i annan lagstiftning (lag beslutad av riksdagen eller förordning beslutad av regeringen) ska följas oberoende av vad som sägs i personuppgiftslagen. Det är alltså författningstekniskt möjligt att i en förordning som tar över personuppgiftslagen reglera hur statliga myndigheter ska eller får behandla personuppgifter. För myndigheter gäller ofta en s.k. särskild registerförfattning om behandling av personuppgifter i myndighetens verksamhet som kan innehålla avvikelser från personuppgiftslagen, för Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan gäller 114 kap. socialförsäkringsbalken. Om en myndighet vill samla ställföreträdaruppdrag som kommit in i ärenden i ett register, dvs. samtidigt vara fullmaktsregisterhållare och behörighetskontrollerande motpart, borde detta ofta regleras av den särskilda registerförfattning som gäller för myndighetens ärendehandläggande verksamhet. För det fall andra parter än den myndighet som håller i registret får tillgång till registret är det inte sannolikt att ett sådant register ryms inom tillämpningsområdet för någon av befintliga registerförfattningar, så är det åtminstone vad gäller 114 kap. socialförsäkringsbalken.
8 (10) För att en myndighet ska ta på sig en uppgift om att föra ett ställföreträdarregister torde det behövas någon form av uppdrag från regeringen att utföra uppgiften, t.ex. i myndighetens instruktion eller i regleringsbrev. Fråga är dessutom vilken information som ska tas upp i registret, enbart att ställföreträdare finns eller hela uppdraget. Därtill måste hänsyn i så fall tas till att uppgiften hos en myndighet blir en allmän handling, som dock borde sekretessbeläggas (jfr. 32 kap. 4 OSL). Ett införande av en liknande paragraf bör dock vara lite mer omfattande och inte enbart omfatta ärenden enligt föräldrabalken utan även regelverket kring ensamkommande flyktingbarn. Det kan dessutom finnas behov av sekretessbrytande bestämmelser för de myndigheter och aktörer som ska använda registret. Vidare måste utredas vilka som ska ha tillgång till registret. Enbart myndigheter eller även andra privata aktörer. Så länge enbart myndigheter har tillgång till registret torde känsliga uppgifter täckas genom respektive myndighets sekretessbestämmelser. Detta går inte om privata aktörer har tillgång till registret. Med hänsyn till RÅ 2007 ref. 82 torde det dock vara okej att kreditinstitut får tillgång till registret. Enligt 16 kap. 12 FB är överförmyndaren skyldig att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. För att få överförmyndarna att lämna uppgifter om förordnade förmyndare, gode män och förvaltare till det centrala registret krävs således ett förordnade i förmynderskapsförordningen. Bedömning Vill man få till ett centralt register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare är det lagstiftningsmässigt görligt. Det krävs dock en omfattande lagstiftning där bestämmelser i lag åtminstone delvis är nödvändiga. I ovanstående nämnda förarbeten avråddes dock klart och tydligt från ett centralt register. Främsta anledningen var integritetsaspekten. Den största svårigheten ligger därför i att övertyga makthavarna om att ett dylikt register behövs. Det måste visas att nyttan av ett centralt register är så stor att den personliga integriteten får ge vika. Det som talar för att inrätta ett centralt register är myndigheternas skyldighet att kontrollera att den uppgift som myndigheten har gällande exempelvis ett godmansförordnande fortfarande är giltigt. På grund av att vissa överförmyndare är små och har låg tillgänglighet drar handläggningen ut på tiden varje gång en sådan kontroll måste göras. Förmånstagaren får då, åtminstone vad gäller verksamheten hos Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan vänta onödigt länge på sina pengar. Vad gäller förvaltare finns möjlighet att få utdrag ur Post-och Inrikes Tidningar, men där kungörs bara vem som har fått förvaltare inte vem som är förordnad, varför myndigheterna inte är särskilt behjälpta av den uppgiften. Det som talar emot ett centralt register är som flera gånger nämnts värnandet om den personliga integriteten samt att man idag hos olika överförmyndare (om än med viss ansträngning) kan få reda på vem som är förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.
9 (10) En alternativ lösning Sören Öman har presenterat en alternativ lösning till en central registrering, (för en fullständig redogörelse över förslaget, se bilagd PM av Sören Öman daterad 2012-02- 24). Lösningen bygger på varje överförmyndares befintliga skyldighet att föra ett register och lämna registerutdrag. Den av Sören Öman föreslagna lösningen utgår från att man bygger på det författningsstöd som varje överförmyndare således redan har för att föra register över ställföreträdarskap och den skyldighet som redan finns att på begäran lämna registerutdrag. Någon helt ny registerförfattning bedöms därför inte nödvändig. Tanken är att en betrodd central aktör en ställföreträdarnod ska på uppdrag av respektive personuppgiftsansvarig överförmyndare såsom personuppgiftsbiträde för deras räkning föra överförmyndarnas register och uppfylla deras skyldighet att på begäran lämna registerutdrag till åtminstone vissa behörighetskontrollerande motparter som är anslutna till noden. Lösningen skulle alltså vara i princip densamma som förordats i fråga om fullmakter med en ansvarig nod som är personuppgiftsbiträde åt flera personuppgiftsansvariga behörighetskontrollerande motparter. I fråga om ställföreträdarnoden blir det dock inte aktuellt med någon egen visningstjänst eller utlämnande av uppgifter till en central visningstjänst (där samlad information om ställföreträdarskap på begäran sammanställs och visas för huvudmannen respektive ställföreträdaren). Tanken är vidare att en myndighet som är behörighetskontrollerande motpart och ansluten till ställföreträdarnoden ska på begäran elektroniskt kunna få registerutdrag för att kunna kontrollera om det finns ett ställföreträdarskap. Därmed skulle en myndighet som har ett ärende beträffande en person, i vilket ärende det har betydelse om personen har en förvaltare/förmyndare eller inte, elektroniskt kunna kontrollera om det finns ett sådant ställföreträdarskap och vem som är ställföreträdare. Om en uppgiven ställföreträdare kontaktar en myndighet för att agera för huvudmannens räkning eller om det är aktuellt för myndigheten att agera (t.ex. lämna information eller betala ut pengar) i förhållande till en tidigare uppgiven ställföreträdare, skulle myndigheten på motsvarande sätt elektroniskt kunna kontrollera att ställföreträdarskapet fortfarande finns. De mottagna uppgifterna i registerutdraget kan den behörighetskontrollerande motparten av bevissäkringsskäl registrera i det eller de ärenden uppgifterna är aktuella. Förutsättningarna för att den föreslagna lösningen ska kunna genomföras är bl.a.: a) Bilagan till förmyndarskapsförordningen om vad ett registerutdrag ska innehålla måste justeras för att möjliggöra elektroniskt utlämnande. Regeringen kan besluta om en sådan justering. Arbetet i Regeringskansliet med en sådan justering kan underlättas och påskyndas om lämplig myndighet i framställning till regeringen lämnar ett fullt utarbetat förslag till förordningsändring med motiveringar.
10 (10) b) De kommunala överförmyndarna måste övertygas om att frivilligt anlita ställföreträdarnoden. c) Om en myndighet ska vara ställföreträdarnod: Undersök om myndigheten anser sig behöva stöd i sin instruktion eller i regleringsbrev för att ta på sig uppgiften. Om avgiftsuttag blir aktuellt, kan särskilt författningsstöd behövas.