Till biogasen används matavfall, allting startar hemma i hushållen. Jag tror det handlar mycket om pedagogik. Tänk om alla kunde bli lika engagerade som vid kampanjen för Håll Sverige rent. Steve Karlsson, servicechef på tekniska förvaltningen, projektledare för biogas, Växjö kommun Det finns mycket psykologi bakom begreppet Europas grönaste stad. Först nu kan vi börja jobba med det i organisationerna, som en företagspolicy. Man kan jämföra lite med Ikeaandan. Men det är viktigt att det liksom hos Ikea hela tiden även puffas på uppifrån, så att vi lyckas hålla kvar policyn. Jag tycker det är underskattat vilken kunskap som finns i en organisation som kommunen. Det är bara att titta på kompetenshöjningen vi har fått genom alla välutbildade personer som anställts de senaste åren. Det tillskottet innebär stora möjligheter. Förutsättningarna för Europas grönaste stad har ökat. Renare vatten Jag började som miljöingenjör på kommunen 1991. Då handlade mitt arbete mycket om att se till så det inte kom ut giftiga ämnen i vatten och avlopp. Allt som vi använder i samhället hittar vi där förr eller senare. Bland annat hade vi koll på fett- och slamavskiljare ute på industrier, för att förhindra att ledningsnätet skulle fara illa. Ett projekt vi drev hette Spola rent och gick ut på att sprida kunskap till allmänheten om vad som händer när man spolar ner medicin och annat olämpligt i toaletten. Slamodling och kretsloppskaka Vi hade ett försök där vi odlade rågvete på en bit av kommunens åkermark, utåt Telestad. Egentligen var det en naturåker som vi skulle testa att gödsla med slam. Det var mycket diskussioner kring att använda det på åkrarna just då. Vi lade på en ordentlig giva en hundratjugoårsgiva tror jag det var. Sedan tog vi prov för att se om vi fick högre halter av metaller i marken, och i det vi odlade där. Jag kommer ihåg att vi spred så mycket slam att det gick knappt köra, det liksom halkade runt. Först plöjde vi ner det, och sedan sådde vi. När det vuxit upp, tog vi lite grann och lämnade till en kvarn. Det var ett krabb med att få det malt i och med att det var slamgödslat. Många var misstänksamma mot det. Till slut var det en kvarnägare som tog emot rågveten och malde den. Det fanns inga avvikande halter i mjölet. Kretsloppskaka
Vi skulle ha en dag i Konserthuset ihop med Naturskyddsföreningen. Det var mycket folk som kom, alla miljöpiloter och miljösamordnare hade seminarium, de lyssnade på föredrag och minglade runt. Vi hade lämnat mjölet till Konserthuset som bakade en slamkaka, eller kretsloppskaka som vi kallade den. Deltagarna på seminariet fick kakan till kaffe. Jag minns att den var god. Efteråt tog vi också prov på dräneringsvattnet som kom ifrån marken vi hade odlat på, där var det höga kvävehalter. Det går inte att gödsla så mycket som vi gjorde. Växtligheten kan inte ta om hand så mycket näring. Det blev liksom locket på. Alternativ fordonsgas Under flera år har jag i omgångar arbetat med fordonsgasen DME, (dimeteretyl), som man kan ta fram ur trä. Det har varit oerhört intressant. Växjö kommun deltog tidigt i ett projekt ihop med Danmark och Tyskland, där vi lärde oss mycket. För något år sedan fick jag i uppdrag att göra en utredning om en fordonsgas-anläggning vid Veab, där man skulle kunna tillverka DME direkt från flisen. Det föll på ekonomin från Veabs sida. Nu diskuteras att Veab framöver kanske kan utveckla en anläggning för fordonsgas i egen regi, som skulle kunna dockas ihop med pannan. Det svåra har varit att hitta ett bra bränslesystem där man kan använda gasen, men nyligen har Volvo tagit fram fordon som kan drivas med DME. Flisen ett lyckokast När det gäller klimatområdet så är ju fjärrvärmen ett lyckokast. Att Veab började elda med trä tror jag visserligen inte hade med klimatfrågor att göra. Det hade varit oljekris i världen och alternativet till olja blev trä, ett alternativ som togs fram ur säkerhetsaspekt. Frågan var vad som skulle hända om oljan tog slut eller blev för dyr, kunde trä vara ett alternativ? Framför allt handlade det om försurningen av alla sjöar och skogar. Fjärrvärmen passade i utvecklingen. Den gången var vi tidigt ute. Och gick rätt. Vi smålänningar är annars lite försiktiga med att vara först ut med saker och ting. Tidig biogas Med biogasen var vi också tidigt ute, första gången 1998. Förstudien till en biogasanläggning var det allra första EU-projektet vi gjorde på kommunen. Vi åkte och tittade på tekniska lösningar runt om i Europa. När vi väl började skissa sökte vi även pengar från femte ramprogrammet. Vi fick EU-pengar till en referensanläggning och även bidrag från LIP. Då hade vi kniven på strupen för att få med de andra kommunerna. Ove Dahl och jag reste runt i länet för att informera om biogasanläggningen. Ibland kändes det nästan som om vi var
ett resande teatersällskap. Vi var noga med att åka i bilpoolsbilen, undvek Oves snyggebil som kunde sticka i ögonen på folk. Vi var långt framme och hade färdiga anbud på biogasanläggningen när kommuner drog sig ur och politikerna backade. Den gången skulle biogasen ha baserats på ett rötat jordbruksavfall. Nu använder Växjö kommun sitt eget material i form av matavfall, det blir på ett mer naturligt sätt. Det här biogasprojektet känns mycket bättre förankrat än det förra. Politikerna är mer med på noterna. Tidigare var det flera som kände sig tveksamma för det handlade om så mycket pengar. Att lyckas engagera Allting startar hemma i hushållen. De ska uppmuntras att sortera ut sitt matavfall. Renhållningen har anlitat ett opinionsundersökningsföretag som ringt till 1 000 hushåll och frågat hur de ställer sig till att börja sortera sitt matavfall. Kommunen ville lyssna in allmänheten innan det var dags att informera. Ganska smart tycker jag. 85 procent sa att de var positiva. Till biogasen används matavfall, allting startar hemma i hushållen. Jag tror det handlar mycket om pedagogik. Tänk om alla kunde bli lika engagerade som vid kampanjen för Håll Sverige rent. Biogashanteringen kommer att blir färdig i olika etapper, men hela kedjan ska fungera - med busstankning och allt - i juni 2013. Tiden går fort så in i helsicke nu, men då MÅSTE det funka. Det finns ingen återvändo. Jämfört med den tidigare biogasanläggningen blir den här mycket dyrare eftersom vi inte har några bidrag, och nu har vi den svåra inkörningstiden framför oss. Om vi hade byggt enligt de första planerna skulle vi ha varit på banan nu. En fördel är att det nu blir mycket lättare att få med hushållen. Eftersom hälften av Sveriges hushåll redan samlar in sitt matavfall, är det många som har sett hur det går till hos bekanta på andra håll i landet. Visst är det lite pinsamt att vara så långt efter med biogasen, speciellt när man kallar sig Europas grönaste stad, men politikerna har ju varit överens den här gången. Om de satsar nu för att de vill, eller för att de känner att de måste, det vet man inte. Jag tror i alla fall att det här med Europas grönaste stad har hjälpt till. Biogas behövs alltid Rent processmässigt hade det säkert gått alldeles utmärkt att köra ihop grödor med matavfall och slam för att få mer biogas, men det finns så mycket administrativa fördelar med att hålla det isär.
Biogas kommer att behövas i någon form, oavsett vad som händer framöver. Energi blir det aldrig något överskott på. Sedan är det väl så att man bara kan köra en nyhet åt gången. Det som är allra hetast för stunden kommer att variera över tid. Ett tag var etanolen hetast. Biogas har varit väldigt hett i några år men nu börjar det komma allt fler elbilar, och det är bara eldrift folk pratar om. Om man från samhällets sida bestämmer sig för att det är elbilar vi ska ha, och bygger infrastruktur för det, då måste vi ju göra el. Då kan biogasen ha en roll där. Däremot kan det vara så att användningssättet förändras, att fordonsanvändning är dött om tio år, det vet vi inte. Så blir det biogas Förra gången vi planerade för en biogasanläggning hade vi tänkt oss ett optiskt lässystem med röda och gröna påsar. Nu blir det i stället ett tvåkärlssystem. Hushållen får papperspåsar i packar, och en liten hållare att fästa under diskbänken. Sedan får de lägga matavfallet i sitt kärl, där det hämtas var 14:e dag. Det blir väldigt olika lösningar beroende på om man bor i villa eller lägenhet. Entreprenören Rangsells kör med tvåfacksbilar. Det som ska eldas i Ljungby läggs i ena facket och matavfall i det andra. Sedan kör de till Häringetorp och tippar matavfallet i en tippficka, ett mellanlager. Så transporteras det med skruvar och band in i en maskin, ungefär som en riktigt stor degblandare. Där häller man i avfall och späder med vatten. Det får mala runt 15 20 minuter. När det har mosats till ett riktig gojs går det genom en hålsil som påminner om en köttkvarn. Allt som är mindre än 6 mm går vidare, det kallas accept. Det andra blir rejekt, som tvättas för att sedan forslas till Ljungby och brännas. Acceptet, eller substratet, kommer till en stor lagertank. Därifrån kör man det med lastbil till reningsverket där det pumpas in i en rötkammare. Det blandas med reningsverkets slam, och det organiska materialet omvandlas till biogas, eller metangas som det egentligen är. Det är en process som tar omkring 20 dagar. Slammet som blir över kommer att spridas på åkrarna, så det måste vara rent. Rening av gas Biogasen består av runt 60 procents metan när det kommer ut ur rötkammaren. För att man ska kunna köra en bil eller buss så måste det vara 97 procents metan. Därför gör vi även en gasrening. Det som vi plockar ur är främst koldioxid och så lite andra gaser, småföroreningar. Processen vi har köpt för detta är en kemisk skrubber: man låter den orena metangasen möta den kemiska vätskan. Då suger vätskan åt sig koldioxiden tills den blir mättad. Efter det körs den i en annan process där man skiljer av koldioxiden igen, genom att tillföra värme, man kokar alltså bort koldioxid. Så får man 60 procent att bli 97. Den renade gasen kontrollmäts hela tiden så att den uppfyller alla krav, att det är tillräcklig metanhalt i den. Det får inte vara något syre för då kan det explodera. Det håller på att dras en 4 km lång ledning från Bergunda via Bergsnäs. Gasen ska gå ut på ledningen upp till den nya bussdepån längst ner på Hammerdalsvägen. Där står det utrustning
så att man kan sätta tryck på gasen. Det finns också avtal med Hermi bil om biogas till privatpersoner. Ifall bussflottan utökas som planeras, måste kommunen även ta in gas någon annanstans ifrån.