SKEDEVI KYRKA Skedevi socken Finspångs kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005 SKEDEVI KYRKA Skedevi socken Finspångs kommun Linköpings stift Östergötlands län

SKEDEVI KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport december 2005 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 SKEDEVI KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 9 Interiör beskrivning... 10 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 13 Kyrkogården... 13 Kyrkobyggnaden... 13 ÖVRIGT... 14 Befintliga skyddsformer... 14 Övriga inventeringar... 14 Källor... 14 Kartor... 15 HÄNDELSELISTA... 15 Förkortningar... 18 2

Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall 3

till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

SKEDEVI KYRKA Skedevi klockarjord 3:1, Skedevi socken, Finspångs kommun, Finspångs läns härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Skedevi är en medeltida socken och gränsar i norr mot Södermanland. Den första kända kyrkan på platsen utgjordes av en timmerkyrka från 1200-talets början. Den ersattes, sannolikt i slutet av 1400-talet, av en stenkyrka med rektangulärt långhus. På 1770-talet försågs kyrkan med ett torn och 1803-1807 revs koret. Det ersattes med ett nytt nyklassicistiskt korparti med korsarmar och en lanternin över korsmitten. Den säregna utformningen stod arkitekt Olof Tempelman för. Även interiören fick en speciell utformning genom att korsarmarna gjordes halvrunda och koret flankerades av dubbla par kolonner. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar. Sadeltaket som är valmat över korsarmarna är belagt med svartmålad falsad skivplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga och symmetriskt placerade med kopplade fönsterbågar med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är via tornet i väster men en ingång finns även centralt på södra sidan. Kyrkomiljön är ovanligt innehållsrik med ett flertal bevarade administrativa byggnader. BESKRIVNING OCH HISTORIK Socknen Skedevi är en medeltida socken och omnämns 1340 som Skædui. Socknen gränsar i norr mot Södermanland. Socknen är bergig och skogsrik och är en av de sjörikaste socknarna i länet. Trakterna runt kyrkan är rik på fornlämningar med tyngdpunkt i järnålder. Inom fastigheterna Hageby, Husby och Ekeby finns gravfält bestående av främst stensättningar. Huvudnäringarna har varit åkerbruk, skogsbruk och bergsbruk. I slutet av 1600-talet anlades den första smedjan vid Hävla stångjärnsbruk. Under 1800-talet var humleodlingen en betydelsefull binäring, men även fiske, slöjd, smide och bärplockning. I 1871 års kalender över Östergötland uppges att det inom socknen finns åtta sågar, tre kvarnar, två tegelbruk, ett glasbruk samt järn- och manufakturverk vid Hävla och Skärfors. Bland socknens större gårdar 5

kan Hävla, Rejmyre, Tisenhult och Frängsäter säteri nämnas. Under det senare, som ägdes av släkten von Post, lydde vid mitten av 1800-talet Rejmyre glasbruk, Hävla stångjärnsbruk och Skärfors manufakturverk. Konsul Hjalmar Wicander på Harpsund i Södermanland var bördig från socknen och föddes 1860 på gården Byle. Han gjorde sig en förmögenhet inom kork- och linoleumindustrin. Kyrkomiljön Kyrkan är belägen vid en vik av sjön Tisnaren och många kyrkobesökare tog sig till kyrkan med båt ända fram till slutet av 1800-talet. Strax söder om kyrkogården är f d klockaregården och kyrkskolan belägna. Den förra uppfördes i mitten av 1700-talet och tillbyggdes med en våning 1827. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och sadeltaket är belagt med tvåkupigt tegel. Skolbyggnaden uppfördes 1829 och har i stort samma ytskikt som klockaregården. Ett församlingshem uppfördes 1934 efter ritningar utförda av arkitekt Ottar Hökerberg i Stockholm. Hökerberg (1882-1960) var från 1913 arkitekt vid Överintendentsämbetet. I den stora samlingssalen finns två stora väggmålningar utförda av konstnären Yngve Lundström med medverkan av Torsten Nordberg och Curt Viberg. De föreställer Skedevi på 1870-talet. Församlingshemmet bekostades av konsul Hjalmar Wicander på Harpsund som var född i socknen. Inom kyrkomiljön finns även bevarade kyrkstallar och ett ålderdomshem, det s k Skedevihemmet, som uppfördes på 1930-talet. Prästgården, Hagaryd, är belägen en dryg kilometer norr om kyrkan. Mangårdsbyggnadens bottenvåning härstammar från 1600-talet. Kyrkogården Skedevi är en stor landsbygdskyrkogård och omgärdas av en mur, som delvis är av gråsten och delvis gjuten. Muren är spritputsad och avfärgad i en gul ton med vita slätputsade partier. Ingångar finns i väster och söder. Den västra grinden utgörs av en smidesgrind från 1807. Kyrkogården består av två delar. Den gamla delen är rektangulär och smalare i den västra än i den östra delen. Kyrkan är placerad mitt i den nordöstra fjärdedelen av kyrkogården. Denna del ligger relativt högt över sjön. Den gamla kyrkogården består av tolv kvarter av vilka elva är uppkallade efter blommor i bokstavsordning, dessutom finns ett mindre kvarter uppkallat 6

efter herrgården Frängsäter för vars behov det avsatts. Den gamla kyrkogården präglas av stora öppna gräsytor mellan de grusgångar som avskiljer kvarteren. Inga häcksystem finns mellan gravraderna vilket förstärker den öppna karaktären. Trädkransen och två nordsydliga relativt glesa alléer inne på kyrkogården ger den ett lummigt intryck. Den nya kyrkogården är placerad i öster på sluttningen ned till sjön och består av öppna gräsmattor. På kyrkogårdens nordvästra del uppfördes 1930 ett gravkapell efter ritningar, signerade av arkitekt Ottar Hökerberg 1924. Hökerberg har även utfört ritningar till bl a ljuskronan och antependium. Över altaret finns en väggdekoration, som är målad av dekoratören L Hjelm i Stockholm. Gravkapellet bekostades av konsul Hjalmar Wicander, som även bekostade ett nytt församlingshem 1934. Hökerberg var även ansvarig för kyrkogårdens utvidgning i öster 1936. På kyrkogården finns ett gravkor för släkten von Post på Frängsäter. Det utgörs av en liten vitputsad byggnad under plåttäckt tak samt med ingång i väster. Det är troligen uppfört i mitten av 1700-talet. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Vid en arkeologisk undersökning 1993 i samband med mögelsanering under långhusets golv påträffades spår efter en träkyrka. Fynden bestod av en syllstensrad och ett fragmentariskt trägolv. Detta lager kunde dateras genom ett mynt, en brakteat, från 1200-talets början. Dessutom framkom en bevarad väggstock med målningsrester, vilken genom dendrokronologisk provtagning också har daterats till 1200-talets början. I slutet av 1400-talet byggdes en stenkyrka runt omkring den äldre timmerkyrkan, som därigenom kunde användas under byggnadstiden. Stenkyrkan saknade torn och hade ett rektangulärt långhus med oklar korutformning. En avbildning från 1670-talet visar kyrkan med ett tresidigt korparti och ett murat vapenhus i söder. Den befintliga sakristians bottenvåning härstammar sannolikt från medeltiden. Under slutet av 1600-talet och 1700-talets första hälft försågs kyrkan med nya inventarier och inredning, såsom predikstol 1681, dopfunt av mässing 1701 och en altaruppsats 1716. Dessa skänktes av ägarna till socknens större gårdar, som t ex Tölingsnäs och Tisenhult. På 1770-talet uppfördes ett torn intill långhusets västgavel. I 1829 års inventering uppges att kyrkan uppfördes 1807, se nedan, af HofConducteuren Anders Sundström och tornet uppfördes 1777 af LänsByggmästaren i Nyköpings Län Anders Sundström, fader till den ofvannämnde. Anders Sundström d ä har medverkat i ett flertal kyrkobyggnader under 1700-talets sista fjärdedel i framför allt Södermanland, där han 1805 blev Province Arkitekt. Han uppges ha flyttat från Nyköping till Malmö i början av 1800-talet. Även murmästare Måns Månsson och byggmästare Petter Andersson från Linköping medverkade vid tornbygget. Tornhuven fick en utformning som påminner om Vreta klosters kyrkas tornavslutning, som uppfördes 1764 efter ritningar av arkitekt C J Cronstedt. 7

I början av 1800-talet blev kyrkan för liten för den fortsatta befolkningsökningen. Arkitekt Olof Tempelman utförde 1803 ritningar till en ombyggnad, som innebar att det gamla koret revs. Olof Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i ett flertal kyrkobyggen i länet. Kyrkan fick en mycket speciell utformning med korsarmar och en kupol med en lanternin över korsmitten. Interiören omformades efter tidens strikta nyklassicism, men med ett ganska ovanligt utformat kyrkorum. Korsarmarna fick en halvrund avslutning och koret flankeras av kraftiga kolonner. Korets kolonner återkommer även i de av Tempelman ritade kyrkorna i Östra Husby och Konungsund. Över korsmitten reser sig en lanterninförsedd kupol. I den ovannämnda inventeringen från 1829 uppges sakristian finnas i såväl nedre som övre våningen, varav den övre hade utgång till predikstolen. Den ursprungliga bänkinredningen verkar enligt beskrivningen ovanligt nog varit öppen; 2ne Rader Bänkar på båda långsidorna, med öppna ingångar ifrån Stora Gången. Kyrkorummet fick en för tiden typisk ljus färgsättning och den äldre predikstolen och altaruppsatsen vitmålades för att harmoniera med interiörens nyklassicistiska enkelhet. År 1812 stod kyrkans nya orgel klar med en orgelfasad i form av en valvbåge där organisten satt vänd mot församlingen. Den var byggd av orgelbyggaren Johan Samuel Strand i V Vingåker. J S Strand (1786-1860) tillhörde en orgelbyggarsläkt, där fadern Pehr (1756-1826) och brodern Pehr Zacharias (1797-1844) var kända orgelbyggare med verksamhet i Stockholm. År 1915 renoverades kyrkan under ledning av arkitekt Edvard Bernhard i Stockholm. De största förändringarna var att läktare i korsamarna borttogs och att altaruppsatsen från 1716 åter placerades i koret. Den hade 1844 ersatts av en altartavla målad av Gustaf Adolf Engman. Orgelläktaren ombyggdes även i samband med att ett nytt orgelverk installerades. Kyrkorummet fick en ny färgsättning med gula väggar. Konsul Hjalmar Wicander på Harpsund var född i socknen och efter ett besök vid kyrkan erbjöd han sig att bekosta en försköning av kyrkan och även uppföra ett gravkapell och ett församlingshem. År 1921 upprättade arkitekt Sven Brandel Program för åtgärder för höjande av kyrkorummets skönhet. Beskrivningen ger en inblick i arkitekternas omdömen om vad som ansågs vara fult och vackert; Öppna bänkar målade i ekimitation i en ton, vilken mot väggarnas ganska starka gula färg verkar synnerligen kraftlös och äcklig och mycket störande för kyrkorummet som färgkomposition. Avseende de gula katedralglas som hade monterats i korabsidens fönster år 1915 ansåg Brandel; Ljusflödet genom det jämna katedralglaset ger ett okonstnärligt intryck av torka och stumhet. Han föreslog att bänkarna skulle ommålas i en blågrön marmorering och att arbetet skulle utföras av artisten Filip Månsson. Sven Brandel (1886-1931) var arkitekt och tjänstgjorde som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet och Filip Månsson var dekorationsmålaren på modet vid denna tid. Huruvida han blev ansvarig för målningsarbetet är oklart. Nästa renovering utfördes 1958 efter ritningar utförda av stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee. Kyrkorummets tunnvalv försågs med en akustikputs och läktarunderbyggnader tillkom. En ny sakristia inreddes en trappa upp i sakristiebyggnaden och den ursprungliga sakristian omändrades till väntrum. Bänkinredningen och orgelläktarens pelare fick sin nuvarande färgsättning i svart och gult och korets kolonner återfick en ursprunglig färgsättning. Därefter har ett nytt orgelverk tillkommit. Det är byggt 1975 av Olof Hammarberg i Göteborg. Arkitekt Magnus Ahrén gjorde 1998 ett förslag till utökade läktarunderbyggnader där bl a en handikapptoalett inrymdes. Samtidigt omkalkades väggarna och snickerierna ommålades delvis. 8

Exteriör beskrivning Skedevi kyrka har en ovanlig planform med rektangulärt långhus med korsarmar i öster, vilka är tresidiga i exteriören och rundade i interiören samt ett segmentformat kor. Vidare finns en sakristia i två våningar, som är placerad mellan norra korsarmen och långhuset, samt ett torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med spritputsade fasader med slätputsade omfattningar mm. Fasaderna är avfärgade i vitt. Sockeln är spritputsad och avfärgad i grått. Taket, som utgörs av ett sadeltak som är valmat över korsarmarna, är belagt med svartmålad falsad plåt med jämna falsar. Delar av taket har bevarad originalplåt. Även ståndrännor och stuprör är av svartmålad plåt. Över korsmitten finns en fönsterinklädd lanternin. Tornet har en karnissformad huv, urtavlor samt åttkantig vitmålad och plåtinklädd lanternin. Ljudöppningarna är stickbågiga med plåtklädda luckor. Till tornets tredje våning finns i söder och norr smala rektangulära muröppningar. Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga och symmetriskt placerade. Fönstren är kopplade och tillkom vid renoveringen 1958 med yttre brunmålade bågar med antikglas i blyspröjs. Den mittersta fönsteröppningen på södra och norra korsarmen är igenmurad. På korets östra mur finns ett igenmurat runt fönster. Sakristian har två fönster i norr, varav det övre ligger i liv med fasaden och det undre placerat i en djup nisch. Fönsterblecken är av kopparplåt. Kyrkan sedd från öster Huvudingången är via tornet i väster. Västingången är försedd med brunmålade dubbla dörrar med enkelt utförda rektangulära fyllningar och lister samt ett överljusfönster, sannolikt från 9

1800-talets mitt. Portens omfattning är rusticerad och avslutas uppåt av en plåtklädd list med ett där ovanför placerat oxöga. En ingång finns även centralt placerad på södra långsidan. Den utgörs av brunmålade pardörrar med dekorativt utformade speglar som är räfflade nedtill, som eventuellt kan vara från 1803-1807. Portalen är enkelt uppbyggd med ett överliggande lunettfönster. En ingång finns även på sakristians norra sida. Dörrbladet är klätt med en liggande svartmålad panel. Trappan är gjuten vid renoveringen 1958 med steg av kalksten. Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med rundade korsarmar. Golvet består av ett oljat trägolv. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På norra muren finns en infattad minnestavla av kalksten över prosten och kyrkoherden Sven Engström, död 1826. Takets tunnvalv har en gråaktig puts, som utgör en akustikputs som tillkom vid renoveringen 1958. Tunnvalvet avslutas nedåt med en profilerad taklist. På södra långsidan leder ett vindfång med gråmarmorerade svängdörrar till sydportalen. I väster finns ett liknande vindfång, som har skapats genom läktarunderbyggnader. Bänkinredningen är öppen i tre kvarter och fortsätter in i korsarmarna. Sitsarna kan eventuellt tillhöra originalbänkarna från 1803-1807, dock senare ombyggda med bl a nya ryggar och gavlar. Gavlarnas färgsättning i grått, grönt och blått härstammar sannolikt från renoveringen 1958. De bakre bänkarna är borttagna och där har man för några år sedan placerat liggande textilförvaring. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång via sakristians andra våning. Korgen tillhör en predikstol, som skänktes 1681 av Magdalena Bonde på Tölingsnäs. Den gjordes om i samband med den omfattande ombyggnaden 1803-1807. Korgen står på ett stenimitationsmålat fundament. 10

Orgelläktaren i väster bärs upp av svartmålade runda och kannelerade pelare. Läktarbarriären har ett utskjutande mittparti, som tillkom i samband med att ett nytt orgelverk byggdes 1915. Barriären är försedd med gråmarmorerade speglar. Trappan till orgelläktaren löper via den västra väggens södra sida och under trapporna finns sedan 1915 förråd med gråmålade spegeldörrar ut mot kyrkorummet. Läktarens golv består av breda lackade brädor. Läktaren är möblerad med lösa stolar. Orgelfasaden tillhör 1812 års orgel, som byggdes av J S Strand i Vingåker. Det nuvarande verket är byggt 1975 av O Hammarberg i Göteborg. Fasaden är gråmarmorerad med förgyllningar. I slutet av 1920-talet monterades en oljemålning av Hans Ekegårdh i orgelfasadens mittennisch, där organisten ursprungligen satt. Läktarunderbyggnaderna utvidgades vid renoveringen 1998 genom att väggen framflyttades ca 1 meter mot kyrkorummet. De lämnar långhusets västra fönster fria. Väggen mot kyrkorummet består av en gulvit slät panel med avfasade hörn. I det vindfång som har skapats mellan vapenhuset och långhuset har taket sänkts. I norr finns ett utrymme som har inretts till handikapp WC. I söder finns förråd samt trappan till orgelläktaren. Korsarmarna har rundade väggar med bänkar som följer väggarnas rundning. Gördelbågarna är dekorerade med blomornament i stuckatur eller gips. Lanterninen över korsmitten är försedd med gråmålade innanfönster. I söder och norr är fönsteröppningarna igenmurade och i den norra nischen är en äldre altartavla placerad. Den föreställer Nattvarden och är målad av Gustaf Adolf Engman 1844 och signerad G.A.E. 1844. I den södra korsarmen är kyrkans dopfunt placerad. Den är av mässing och skänkt till kyrkan 1701. 11

Koret är halvcirkelformat och ligger tre-fyra steg högre än långhusets golv. Golvet är av trä och gråmålat. Korabsiden flankeras av två par kolonner med illusionsmålade kannelyrer. Mellan kolonnerna är nummertavlorna placerade. De ovala empireramarna har troligen bevarat sin originalförgyllning från 1840-talet. Fönsteröppningarna är försedda med innanfönster med gultonat glas, vilket eventuellt kan vara det som uppges vara insatt vid renoveringen 1915. Altaret är fristående och murat med förgyllda fyllningar på framsidan. Altaruppsatsen är skänkt 1716 av Brita Ulfsparre på Tisenhult. Originalfärgskiktet togs delvis fram vid renoveringen 1915, då den placerades på en nytillverkad predella. Altarringen är bågformad och försedd med balusterdockor och målad i grått med sparsam förgyllning. Sakristian är belägen mellan den norra korsarmen och den norra långhusmuren. Den är i två våningar och nås via en dörr på den norra korsarmens västra sida. I den passage som bildats mellan korsarmen och sakristian finns i norr en grönmålad dörr, tillkommen vid renoveringen 1958 som leder till ett vindfång till sakristians utgång. I söder finns en liknande dörr till en toalett. Dörren till sakristian är äldre och härstammar eventuellt från 1803-1807. Golvet är sedan 1998 täckt av en grå linoleummatta. Väggarna och taket är putsade i en gråvit ton. I norr finns en fönsteröppning. Trappan till övervåningen är förlagd på den södra väggen och under trappan finns inbyggda förråd och skrudkammare. Övervåningen var oinredd till 1958 då bottenvåningen gjordes om till väntrum och sakristian förlades på övervåningen. Väggarna är putsade och gråfärgade och taket består av obehandlad furuplank. I norr finns ett stickbågigt kopplat fönster. Från sakristian finns en passage till predikstolen. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och ligger sju steg lägre än långhuset. Golvet är sedan renoveringen 1959 belagt med kalkstensplattor liksom stegen i trappan upp till en avsats som leder vidare till långhuset. Väggarna är putsade och avfärgade i en gulvit ton. I öster finns en dubbeldörr med speglar och överljusfönster till långhuset och det vindfång som skapades genom läktarunderbyggnaderna. I dörrnischen finns gångjärnsfästen, som sannolikt härstammar från tiden före tornets tillbyggnad på 1770-talet. I norr och söder finns fönsteröppningar med samma typ av fönsterbågar som i långhuset. Taket är plant och består av gråmålade brädor. Mot den västra väggen finns två gravhällar uppställda. Trappan till kyrkorummet flankeras av två gråmålade enkeldörrar, sannolikt tillkomna vid renoveringen 1915. De leder till förrådsutrymmen, varav det södra är beläget under trappan till tornet. I trappkonstruktionen framgår att det har funnits en äldre torntrappa på samma plats. Golven i förråden består av äldre obehandlade brädor. I det norra finns skrivet på väggen; F. Ring Målare 1915 Norrköping och H. Hylander Målare 1915. På avsatsen framför dörren till långhuset finns i söder uppgången till tornet. Tornet nås via den övre avsatsens södra sida i vapenhusets östra del. Den första våningen har ett obehandlat brädgolv och putsade väggar. I söder och norr finns tydliga vertikala skarvar i muren och uttag efter äldre bjälklag. På östra väggen, som före tornets uppförande på 1770- talet var kyrkans utvändiga västgavel, finns spår efter en rosa puts. I kammaren finns sädesbingar. I våningen över finns även spår efter rosafärgad puts på den östra väggen samt en smal rektangulär öppning, som är igenmurad med tegel på insidan. Däröver finns klockvåningen. Kyrkan har tre klockor, storklockan omgöts senast 1820 av Lars Öhman i Norrköping, mellanklockan göts 1735 av Magnus Hultman i Norrköping och lillklockan göts 1781 av Anders Billsten i Norrköping. 12

KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan, gravkapellet och kyrkogården utgör tillsammans med kyrkstallar, församlingshem, fd skola, klockaregård och ålderdomshem en mycket innehållsrik kyrkomiljö som vittnar om kyrkplatsen som socknens administrativa centrum. Församlingshemmet är i stort sett intakt sedan uppförandet 1934 och de invändiga väggmålningarna av Yngve Lundström har stora konstnärliga värden och ger en intressant inblick i socknens historia då de avbildar kyrkplatsen på 1870-talet. Församlingshemmet som helhet har även ett personhistoriskt värde genom att det tillkom tack vare en donation av Hjalmar Wicander. Kyrkogården Gravkapellet utgör en mycket välbevarad representant för den arkitekturstil som går under beteckningen 20-talsklassicism. Det har, liksom församlingshemmet, även ett personhistoriskt värde genom att det tillkom genom en donation av Hjalmar Wicander. Gravkoret för släkten von Post på Frängsäter utgörs av en mycket välbevarad byggnad från 1700-talets mitt. En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkobyggnaden präglas av tre tidsskikt; medeltidens kyrkomurar, tornet från 1770-talet med sin rokokohuv, men framför allt av den omfattande ombyggnaden 1803-1807 då kyrkan fick sin mycket speciella utformning med korsarmar och kupolen med lanternin över korsmitten. Även interiören har bevarat mycket av den prägel den fick vid omgestaltningen 1803-1807. Arkitekt Olof Tempelmans fantasifulla variationer av de traditionella formerna med bl a korets ståtliga kolonnanordning utgör ett intressant exempel på arkitektens och tidens förkärlek för de antika formerna. Tornhuven med sina urtavlor har fått samma utformning som tornavslutningen på Vreta klosters kyrka. Vidare bör en rad speciella detaljer uppmärksammas, som t ex att delar av en rosafärgad puts finns bevarad på västra gavelmuren och bänkarnas ovanliga utformning som följer korsarmarnas rundning. Socknens adliga familjer har genom frikostiga gåvor, som t ex predikstolen från 1681, altaruppsatsen från 1716 och mässingsdopfunten från 1701, satt sin prägel på kyrkan. Kyrkans medeltida byggnadshistoria är inte helt klarlagd, men stora delar av det medeltida murverket finns bevarat i långhuset. Även sakristians nedre delar är sannolikt från medeltiden och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Värt att notera är även att plåttaket till vissa delar kan utgöras av originalplåt från 1803-1807. Sammanfattning Kyrkan präglas i hög grad av ombyggnaden 1803-1807 efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman. Den visar på en av hans fantasifulla nyklassicistiska utformningar med korsarmarna och kupolen med lanterninen över korsmitten. Även interiören med korets kolonnportik och korsarmarnas halvrunda insidor är ett ovanligt inslag i länets kyrkor. Kyrkans historia är intimt förknippad med adelsläkterna på socknens större gårdar, som t ex Frängsäter och Tisenhult. De har genom frikostiga gåvor, som te x predikstolen från 1600-talet, altaruppsatsen och mässingsdopfunten från 1700-talet samt begravningsvapen satt sin prägel på kyrkan. Det medeltida murverket utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. 13

Konsul Hjalmar Wicanders donationer till hemsocknen som resulterat i bl a renovering av kyrkan, gravkapellet och församlingshemmet. De två senare byggnaderna är dessutom ovanligt välbevarade och har stora konst- och personhistoriska värden. Kyrkomiljön representerar det förindustriella Sveriges sockencentrum med bl a skola, kyrkstallar, församlingshem och klockaregård. ÖVRIGT Befintliga skyddsformer Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Skedevi kyrkomiljö, K 16, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Källor Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se Nisbeth, Åke, Skedevi och Rejmyre kyrkor, Linköpings stift 2003. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IV, Uddevalla 1950 Unnerbäck, Axel R, Erici, Einar. Orgelinventarium. Sthlm 1988. Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. 14

Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands läns kalender 1872. Östergötlands länsmuseums arkiv Muntliga uppgifter av 1:e antikvarie Magnus Josephson på Sörmlands museum. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Skedevi Ekonomisk karta, 1948 och 1980, blad 9G 7a Skedevi, 9G 6a Hävla bruk Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december 2005. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1200-1249 Nybyggnad Kyrka av timmer, ersattes av en stenkyrka under senmedeltid. (GT) 1400-1529 Nybyggnad Kyrka av sten med salsformad plan, sakristia vid korets nordsida samt vapenhus i söder. (ÅN) 1485 Specifika inventarier storklockan gjuten enligt inskription, omgöts 1728 och 1820. (ATA) 1650-1679 Ändring ombyggnad, nytt tresidigt kor. (ÅN) 1681 Fast inredning predikstol, skänkt av fröken Magdalena Bonde på Tölingsnäs, utvidgades, förändrades och vitmålades 1803, konserverad 1926. (ÅN) 1701 Ändring ombyggnad, interiör, nytt innertak av trä. (ÅN) 1701 Arkitekturbunden utsmyckning innertaket dekorerades av målare Måns Grijs, Norrköping. (ÅN) 1701 Specifika inventarier dopfunt av mässing, skänkt av generalmajoren Gustaf Ulfsparre och Margarethe Lejonhufvud. (ÅN, ATA) 1700-1769 Ändring ombyggnad, läktare byggdes längs långhusets nord- och sydväggar samt i väster, fönsteröppningarna nyupptogs eller förstorades. (ÅN) 1708 Fast inredning orgel, ett s k positiv, levererat av J A Gerwall, Söderköping, ersattes av en ny orgel 1755. (ÅN) 1716 Specifika inventarier altaruppsats, skänkt av fru Brita Ulfsparre på Tisenhult, ommålades vit 1803, de ursprungliga färgerna framtogs 1915. (ÅN) 1728 Specifika inventarier storklockan från 1485 omgöts, även 1820. (ÅN) 15

1735 Specifika inventarier mellanklockan göts av Magnus Hultman, Norrköping. (ÅN) 1755 Ändring fast inredning, orgeln från 1708 ersattes av ny, eventuellt byggd av klockaren Gustaf Lagergren, Östra Husby, ersattes åter 1812. (ÅN) 1775-1777 Nybyggnad Torn av sten vid långhusets västgavel, LänsByggmästaren i Nyköpings Län Anders Sundström, Murmästare Måns Månsson och byggmästare Petter Andersson, Linköping. (Inv 1829, ÅN) 1781 Specifika inventarier lillklockan göts av Anders Billsten, Norrköping. (ÅN) 1803-1807 Ändring ombyggnad, koret från 1600-talet revs och ersattes av korsarmar med anslutande kor i öster med en lanterninförsedd kupol över korsmitten. Ny bänkinredning. Predikstolen från 1681 omgjordes och altaruppsatsen ommålades. Arkitekt Olof Tempelman, länsmurmästare och hofconduktören Anders(son) Sundström, Nyköping. (ÅN, Inv 1829) 1812 Ändring - fast inredning orgeln från 1755 ersattes av en ny orgel, byggd av Johan Samuel Strand, Västra Vingåker, ombyggts 1915, 1924, nytt verk 1975. (RAU, ÅN) 1820 Specifika inventarier storklockan från 1485 omgöts av Lars Öhman, Norrköping, omgjuten även 1728. (ÅN) 1842 Specifika inventarier nummertavlor. (ÅN) 1844 Specifika inventarier altartavla Nattvarden, målad av Gustaf Adolf Engman, skänkt av Eric Ericsson i Ruda, sedan 1915 placerad i norra korsarmen. (ÅN) 1875-1899 Teknisk installation kaminer på långsidorna. (ATA) 1876 Fast inredning ny eller ombyggd bänkinredning, sannolikt målad i ekimitation. (ÅN, K) 1915 Vård/underhåll, exteriör, den oljemålade svartplåten lagades, putsen lagades och fasaderna avfärgades. Den spritputsade sockeln renhöggs och putsades med cementblandad spritputs. Arkitekt Edvard Bernhard, Stockholm, byggmästare Erik Andersson, Linköping. (ATA) 1915 Ändring ombyggnad, interiör, den norra korsarmens norra fönster murades igen och den äldre altartavlan från 1844 uppsattes i nischen. Läktare i korsarmarnas avslutning i söder och norr med spiraltrappor placerade i mittfönstren borttogs. Ommålning med ockrafärgade väggar, vita fönsternischer och kolonner, predikstolen målades vit, altaruppsatsen från 1701 restaurerades och återplacerades över altaret, orgelläktaren utvidgades, eventuellt nya läktartrappor, läktarbarriär och orgelfasad målades vit. Korabsidens fönsterglas ersattes av gult katedralglas. Arkitekt Edvard Bernhard, Stockholm, byggmästare Erik Andersson, Linköping. (ATA) 1915 Teknisk installation värmeanläggning med lågtrycksånga. (ATA) 16

1915 Ändring fast inredning, orgelverket från 1812 ersattes av ett nytt byggt av Olof Hammarberg, Göteborg, ersatt av ett nytt verk 1975. (SLC) 1926 Ändring ombyggnad, interiör, fönstret på södra korsarmen murades igen, ett nytt podie av trä för dopfunten i södra korsarmen, det gula katedralglaset i korabsidens fönster ersattes eventuellt av antikglas, bänkarna, som var målade i ekimitation, orgeln och läktarbarriären ommålades i en blågrön färg, eventuellt insattes innanfönster. Arkitekt Sven Brandel, Stockholm. Arbetena bekostades av konsul Hjalmar Wicander, Harpsund. (ATA) 1926 Specifika inventarier lampetter av mässingsplåt, utförda av AB Nordiska Kompaniet. Bekostades av konsul Hjalmar Wicander. (ATA) 1926 Konservering fast inredning, predikstolens ursprungliga färger togs fram. Konservator Oscar Svensson, Stockholm. (ATA) 1927 Specifika inventarier oljemålning till orgelfasaden, utförd av Hans Ekegårdh bosatt i Paris. (Svenska Dagbladet 1927-11-21) 1935 Förslag till urtavlor. (ATA) 1941 Ändring fast inredning, orgelverket ombyggdes. (SLC) 1958 Ändring ombyggnad, exteriör, nya kopplade fönsterbågar med antikglas i blyspröjs, ny gjuten trappa med kalkstenssteg till sakristian. Vattenrivning av fasadernas puts. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (ATA) 1958 Ändring ombyggnad, interiör restaurering, akustikförbättring av taket genom påsprutning av Claes Spray Limpet, ny- eller omlagt trägolv, det murade altaret omputsades, trapporna till orgelläktaren inbyggdes, nytt golv i bänkkvarteren som isolerades, den äldre trätrappan och trägolvet i vapenhuset ersattes av kalksten, ny dörr till tornet, ombyggnad av sakristian, installation av WC, nyinredning av sakristia på övre våningen. Predikstolen sänktes ca 40 cm och en ny trappa byggdes, Väggarna rengjordes och bänkarnas ommålades. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (ATA) 1958-59 Teknisk installation elektrisk belysning, värmeanläggning. (ATA) 1959-1970 Förslag till nya portar till västingången. Ej utfört. (ATA) 1964 Ändring teknisk installation, ommurning av skorsten. (ATA) 1975 Ändring fast inredning, orgeln från 1812 med verk från 1915 försågs med ett nytt verk, byggt av O Hammarberg, Göteborg. (ÅN) 1978 Specifika inventarier kororgel, skänkt av Max Krüll, Stockholm. (ÅN) 1992 Vård/underhåll, fasaderna omputsades och avfärgades, snickerierna målades. Åby Fasad AB. (ATA, K) 1993 Arkeologisk undersökning i kyrkans långhus p g a av mögelangrepp. Undersökningen visade på en äldre kyrka från 1200-talets början. Arkeolog Göran Tagesson, ÖLM. Rapport ÖLM dnr 403/93. (ÖLM) 17

1993 Ändring ombyggnad, interiör, nytt golv inlades i kyrkorummet efter en vattenskada. (ÖLM) 1993 Teknisk installation nytt vattenburet värmesystem. (ATA) 1998-1999 Ändring ombyggnad, interiör, utökning av läktarunderbyggnaderna, den östra väggen flyttades ca 60 cm mot öster, nya läktarunderbyggnader innehållande i söder två förråd och i norr WC och ett städutrymme, väggarna kalkades och snickerierna och trappan till koret målades med oljefärg. Arkitekt Magnus Ahrén, Ahrén BooArk AB. (ÖLM) 1998-1999 Teknisk installation - översyn av el. (ÖLM) 1998-1999 Specifika inventarier ny textilförvaring. Kerstin Jacobsson Arkitektateljé AB, Linköping. (ATA) 2002 Teknisk installation bergvärme. (K) 2002-2003 Vård/underhåll, exteriör, omläggning av plåttaket på norra sidan och ommålning av det södra takfallet. (K) 2005 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se GT Tagesson, Göran, Rapport ÖLM dnr 403/93. K - Kyrkan SLC Carlsson, Sten L. Sveriges kyrkorglar. Lund 1973. ÅN Nisbeth, Åke, Skedevi och Rejmyre kyrkor, Linköpings stift 2003. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december 2005. 18