Nya Heliga vanor! Av: Johannes Djerf Mina föräldrar är hyffsat nyblivna glada pensionärer. Helt nya vanor har formats utifrån detta faktum, som att dricka te istället än kaffe på morgonen, eller som att ta hand om barnbarnen varje onsdag. Och de har också på ett helt nytt sätt fått upptäcka andra människors vanor som de inte lagt märke till innan. Mina föräldrar bor i utkanten av samhället, med utsikt över sjön och precis där raksträckan börjar böja sig till små mysiga skogsvägar ut till landet. Så med den anledningen är det många som dagligen promenerar, joggar eller kommer cyklandes förbi huset. Vilket kan vara trevligt om man känner att man vill se lite folk, men det mest spännande i det hela är hur de dag efter dag ser samma människor komma förbi vid nästan exakt samma tidpunkt. Mamma har till och med suttit och klockat flera av alla de människor som passerar fönstret en dag, och det är inte många minuter, ibland bara sekunder som skiljer de olika personernas besök, varje dag. Och jag tror inte att dessa östgötar är unika på något sätt utan jag tror att vi är många som har dagliga rutiner och vanor medvetet eller inte som är de samma dag efter dag. När jag vaknar på morgonen så börjar jag alltid med att ta på mig min vigselring som ligger på nattduksbordet, något som Hilma också vet. Kommer hon in och väcker mig innan klockan så tar hon nästan alltid fram den och säger ringen pappa. Efter det så startar jag min mobil och sedan har jag som vana att äta frukost, vilket faktiskt sker varje dag, även om det har blivit en vana att inte äta så mycket så äter jag ändå en tallrik yoghurt och dricker en god kopp kaffe innan jag går och borstar tänderna. Det sägs faktiskt att 81% av oss äter samma frukost varje morgon och att 92% av oss har fasta rutiner för just våra morgonbestyr. 78% av oss har fasta mönster för var vi sitter och tittar på tv och 86% av oss faller i sömn i samma ställning varje kväll, den är något svår att kanske kolla upp, men det stämmer nog. Och så som jag varje kväll innan jag går till sängs går till kylskåpet för att dricka ett kallt glas med mjölk, läsk eller saft så tror jag vi oftast läser samma tidningar, köper samma sorts bordsmargarin, och kollar på melodifestivalen på tv varje gång det sänds, trots att ingen egentligen av oss tycker det är bra. Och jag kan tänka mig att de flesta utav oss gick och satte sig på samma sida, samma bänk och samma plats här i kyrksalen som vi brukar göra, eller har jag fel? Och trots att vi kanske varken hör eller ser så bra, eller känner oss så delaktiga som vi skulle vilja vara i Gudstjänsten, så har vi som vana att alltid börja sätta oss längst bak, en vana som jag börjar bli lite trött på ska jag vara ärlig och säga, även om det andra som jag nämnt som exempel här inte behöver vara särskilt dåliga vanor direkt utan att ta en joggingtur varje dag, borsta sina tänder eller äta frukost underlättar vår vardag och är oftast bara goda. Men jag tror vi alla vet att vi också kan ha dåliga vanor. Jag frågade min fru häromdagen om hon tyckte jag hade någon dålig vana, vilket inte var en svår fråga att svara på, utan hon undrade mest var hon skulle börja. Vilket handlade mycket om småsaker tycker jag som att jag inte släcker och låser dörren om tvättstugan, och sådana saker
vilket är att jobba på för husfriden såklart. Mitt chips ätande och läskdrickande är kanske inte heller så bra för mig och min kropp, även om jag tycker just det är mycket goda vanor. Men det finns många andra dåliga vanor som går betydligt djupare och som jag verkligen behöver ta tag i och bryta med för att bli den som Gud har skapat mig till att vara och för att leva det liv som jag är ämnad till. Jag har som exempel en mycket dålig vana att oroa mig istället för att tro och att sucka istället för att riktigt bry mig eller se nya möjligheter. Jag har en vana i att fastna i tankar, i gamla minnen, om mig och andra som inte bygger upp, istället för att närma mig Jesus och hans hjärta för mig och andra. Jag har som en mycket dålig vana att ge upp, när saker och ting inte blir så som jag har tänkt mig och när jag möter kritik eller motgång. Jag har som dålig vana att umgås med tv:n när jag egentligen hade behövt umgås med Jesus, som jag vet ger mig betydligt mer glädje och kraft. Dåliga vanor som kanske inte är helt unika för mig när du ser på ditt eget liv tror jag. Det finns dåliga vanor, beteenden, attityder som vi och vår tro inte mår bra och som behöver brytas och ersättas med nya goda och heliga vanor. Många gånger när man förstått att man har en dålig vana så rycker man på axlarna och säger till sig själv att Ja, jag är som ju som jag är. Eller när man har blivit sårad av någon, så får man som svar att jamen, han är ju som han är, det är inget att bry sig om, Som att man ska acceptera att det som bryter ner och förstör är ok. Men dåliga vanor som skadar andra och som drar dig och mig bort ifrån Gud är aldrig ok och något som vi bara ska kunna acceptera. Utan det går faktiskt att förändras! Forskare säger att lyckas man uppehålla en vana så förstärks nervbanorna varje gång och efter 21 dagar, alltså tre veckor så ökar chanserna radikalt att man ska kunna behålla den nya vanan. Med andra ord om jag väljer att ta cornflakes till min yoghurt, som jag faktiskt gjort varje dag den senaste veckan, ca. 2 veckor till så är det högst troligt att jag också kommer fortsätta med det trots att jag tidigare inte gjort det på väldigt länge, men som troligen saknas i mina frukostvanor. En ganska så skön och hoppfull upplysning tycker jag redan innan det mött evangeliet. Det går att bryta dåliga mönster, det är möjligt att etablera nya och bättre vanor och det behöver inte ta en evighet. När jag hade flyttat ifrån Skogshyddan här i Törestorp så svängde jag fortfarande in till huset av gammal vana flera dagar efteråt, och han komma ut på parkeringen och ta fram nycklarna innan jag kom på att jag inte bodde där längre. Men ganska så snart så ändrades den vanan till att istället fortsätta rakt fram mot Håkanstorp. Det finns hopp i att få nya vanor och i mötet med evangeliet och evangeliets kraft att förvandla, så är jag flera gånger om så hoppfull. Tänk på bilden av krukmakaren som Jeremia får i kap.18, som misslyckas med det han försöker skapa, men som med den misslyckade leran väljer att börja om igen för att skapa något helt nytt. Och Gud säger genom Jeremia Skulle jag inte kunna göra samma sak med er, så som denne krukmakare gör? Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni min hand.
Min fru försöker få in en vana för mig att tvätta händerna varje gång jag kommer hem, vilket säkert är en jättegod vana, men den har inte riktigt satt sig än skall jag väl erkänna, då syftet med detta inte riktigt landat hos mig, men skulle jag vilja skapa den vanan, vilket jag då och då försökt med, så har jag också sett att det inte är några problem att få en vana i det. Och då handlar det bara om min egen kraft. Tänk dig då vad som kan hända när vi tar upp den längtan och vilja som jag tror att vi alla har, att bli den som Gud vill att vi ska vara. Tänk dig vad som kan hända när vi väljer att ta upp det som vi misslyckats med, ta upp de dåliga vanorna och be krukmakaren att göra något nytt av det! Gud har kraft, bortanför vår egen att forma goda nya heliga vanor i ditt och mitt liv! Men som sagt, vi behöver först ta ett steg, syftet med en ny vana behöver landa i mitt liv, och vi behöver låta omskapandet bli en vana för att det ska fortsätta bära med sig kraft och liv. Paulus han skriver så här i sitt brev till Timoteus. 1.tim.4:4-16. Timoteus var kanske runt 15 år när han kom till tro på Jesus. Hans mamma och hans mormor hade haft en god vana att under hans uppväxt undervisa honom ifrån de heliga skrifterna, trots att hans far var grek och hedning. Vilket jag tycker berättar att du kan skapa heliga vanor, även om människor som står dig nära, inte gör detsamma. Paulus var på besök i Lystra under sin första missionsresa och vilken betydelse det besöket hade då, det kan vi inte riktigt veta, men troligtvis så var det då som Timoteus valde att följa Jesus och skapa helt nya vanor för sitt liv. För det har hänt väldigt mycket gott i denna unga kille då Paulus på sin andra missionsresa kommer till staden igen och kallar honom för lärjunge. Timoteus var knappt då bara 20 år men Paulus ville ändå att Timoteus följde med honom på hans resor, efter allt gott som också sagts om honom i Lystra och i Ikonium. Fortsättningsvis så ser vi att Paulus har samma stora förtroende för Timoteus som tillsammans med Paulus och Silas blev tilltalade som de som vänt upp och ner på hela världen då de kommit till Europa och Makedonien. Då de var med om demonutdrivning, och hur stora skaror kommit till tro och döpt sig i Filippi. I Filippi så kommer vi kanske också ihåg att Paulus och Silas blir satta i fängelse, men det verkar inte som att Timoteus är med dem då, eller när de vid andra tillfällen råkar ut för upplopp och förföljselse i städerna. Kanske berättar det att Timoteus var en ganska så stillsam och tillbakadragen kille. Men Paulus ber ändå gång på gång hans unga vän att stanna på flera platser som de besöker, för att styrka, uppmuntra och vägleda församlingarna framåt. I Tessalonike, I Korint och nu i i Efesos. En församling där man skapat dåliga vanor, som inte ärade Gud. Man hade under tid befattat sig med tomt prat och en massa skitsnack helt enkelt. Man hade även fastnat i en massa gamla släktregister av gammaltestamentliga släkttavlor och satt in nya namn och lagt till en massa olika historier, som ledde dem till falska tolkningar och läror och bort ifrån ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. Paulus har troligen inte kunnat stanna tillräckligt länge i Efesos för att föra den här kampen till ett slut, men han litar på att Timoteus kan vara med och skapa nya goda vanor i församlingen och på nytt visa vägen till målet.
Han fick uppdraget att förmana församlingen. I kraften ifrån Guds ord så skulle han kämpa den goda kampen då han också var rustad med tro och ett rent samvete. Tålamod, Kärlek och uthållighet skriver Paulus i Timoteus breven. Och i Paulus brev till församlingen i Filippi, så skriver han Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. Det finns ingen som han, Med andra ord så verkar det som att Timoteus var annorlunda än många andra och var ett stort föredöme i att ha heliga vanor. Men trots att Timoteus i våra ögon verkar vara färdig, ja nästan så pass som att han inte verkar ha några dåliga beteenden och vanor, så läste vi i texten innan att Timoteus liksom du och jag varje dag behöver göra ett val, så att han fortsätter med de goda vanorna han har och att Gud kan få utrymme att hela tiden skapa nya. Visa ifrån dig det gamla struntpratet skriver Paulus, som att Timoteus ändå dragit sig med i det och sagt, det är så här det är, det går inte göra något åt. Men låt dig inte dras med i dessa dåliga vanor utan öva dig istället i Guds fruktan säger Paulus till honom. Vanans makt är stor och det är lätt som vi alla vet att man lätt hamnar i hasorna på vanor som man själv inte önskar, och lika snabbt som det är att skapa en god vana så går det nog lika snabbt att bli av med en för att ersätta med en dålig. Går jag t.ex. inte på gudstjänst på tre veckor, så är det väldigt lätt att stanna hemma ännu en vecka och ännu en, trots att jag under en lång tid haft som vana att gå på gudstjänst och innerst inne vet att jag behöver det och att min församling är i beroende av den vanan för att fungera som den ska. Alltså, att behålla en vana behöver också det ett medvetet val och en daglig övning. Ska man få bättre kondition så är det nyttigt med kroppsövningar varje dag. Och vill man leva det liv som Gud har tänkt och som har löfte om den här tiden och den efterkommande så behöver man varje dag, som Paulus skriver öva sig i Gudsfruktan. När vi växer i vår tro på Jesus och i efterföljelse, så är det ett Guds verk. Det är inget vi kan och ska berömma oss utav, men uppenbarligen så är det ändå något som vi utifrån vår vilja kan påverka. Vi behöver upprepa, nöta in, lära oss av våra misstag och glädja oss åt det som fungerar. Det finns två korta uttryck som ofta återkommer i Bibeln och det är Idag och Varje dag. Mötet med Jesus var något som ofta kom plötsligt, ibland helt oväntat. Det bröt in i människors liv, men konsekvenserna av det hade med de andra dagarna att göra. Alla de andra dagarna. Tänk bara på hur Jesus kallade de första lärjungarna, som lämnade allt de hade i händerna, som att de aldrig mer skulle hålla i samma fiskenät eller tullkassa på samma sätt som de sedan länge var vana vid. Jesus säger i luk.9:23, om någon vill följa mig skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Och om Jesus själv står det att när han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och det blev sabbat så gick han till synagogan, som han brukade. Och senare: Sedan undervisade Jesus varje dag i templet. I hebr.3:13-14 så skriver författaren Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. och de första kristna höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje, apg.2:46. Varje dag det kanske inte låter så upphetsande, men tänk om det är så här du kommer åt det liv som du längtar efter! Jag tror att det är det. Tron på Jesus ger konsekvensen att tillhöra varje dag och därför tror jag det är som Paulus skriver, att vi behöver öva oss i Gudsfruktan. I de vanor som drar mig nära Jesus. Och vad det är för slags heliga vanor beskriver Paulus på ett gott sätt. Det goda som Gud har skapat, hans vilja för dig och mig helgas i Guds ord och bön, v.4-5. Alltså vi växer i vår tro, vi håller oss mot målet, att bli mer lik honom, då vi väljer att läsa och mata oss med Guds ord, som hela tiden vill ära Jesus, och få oss att lära känna Jesus och livet jag längtar efter. Det är verksamt och levande och drar oss alltid ett litet steg närmre Jesus för varje gång. Det kanske vi inte tänker på när vi tar upp vår bibelläsningsplan och läser några enkla versar, som vi kanske inte alltid förstår. Men det är en vana som alltid drar dig närmare Guds hjärta. Det hjärtat är fullt av finns i vår a tankar. Att påverkas av Bibels texter kommer att påverka vårt tankeliv i god riktning på många områden. Timoteus verkar vara på en plats där man tittar ner på honom och inte tar hans ord på allvar, på grund utav att han är för ung. Men Paulus ber honom att inte tryckas ner och låta de tankarna bli en vana utan fortsätta närma sig skrifterna och fyllas av Guds tankar för honom. För det hjärtat är fullt av talar också munnen. När Guds ord har en stabil roll i våra liv kommer det att prägla både vad vi säger och hur vi säger det. Hans ord blir våra ord. Och det hjärtat är fullt av gör våra händer och fötter. När Guds ord är levande inom oss så kommer det märkas i vår vardag. Teori blir praktik och lära blir liv. Därför ber Paulus också Timoteus att inte försumma den nådegåva som han fått. Guds Ande ville verka i honom för att andra människor skall komma till insikt om sanningen och Timoteus behövde ta tillbaka vanan att leva i detta. Vilket jag tror att du och jag också behöver. Vi behöver ta steget och låta Gud förändra dåliga vanor och skapa nya heliga vanor där ett hjärta är fyllt av hans ord. Att stänga av tv:n, radion, eller att stänga av internet och alla sociala medier, för att istället läsa en god kristen bok, eller läsa ett stycke ur sin bibel kan förlösa en vana, som är helig och som bygger upp dig istället än drar ner dig. Detsamma med bönen. Låter vi det bli en vana att som Timoteus inte söka vårt eget först utan Jesu Kristi sak, Guds vilja, ta en bönepromenad varje dag eller bara be en bön var gång du står inför en ny människa, en ny situation, ett nytt val så tror jag att du kommer få se Guds kraft, så som du längtar efter att få se. Till sist vill jag bara förtydliga en sak. Och det är att det handlar inte om att liksom spänna musklerna och bli en bättre kristen! Det handlar inte om förbättring utan allt handlar om förvandling. Att skapa nya heliga vanor syftar bara till en sak, och det är att ge Jesus mer utrymme i våra liv, för hans kraft, för hans ledning och för hans blödande kärlek för dig och ditt liv.
Fortsätter du och gör det du alltid har gjort så kommer det också bli så som det alltid har blivit, vilket jag tror att ingen utav oss vill. Så var någonstans tror du att Jesus vill få mer utrymme i ditt liv den här dagen? Vilka dåliga vanor är det dags att bryta med och ge plats för nya och goda som äger löftet om liv?