Riktlinjer för ett miljövänligare båtliv i Oxelösunds kommun

Ecos 2011-278 Riktlinjer för ett miljövänligare båtliv i Oxelösunds kommun OXL100 v 1.0 2006-11-13 Antagen av Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden 2012-03-20, reviderad 2012-11-20

Innehåll Förord 2 Syfte 3 Bakgrund och beskrivning 3 Allmänt om båtbottenfärger... 3 Riktlinjer... 4 Borsttvättar... 4 Spolplattor... 4 Uppställningsplatser... 4 Problemidentifiering 5 Känsliga miljöer... 5 Gamla synder... 5 Förorenade bottnar... 5 Brist på tillgång... 7 Kunskap och attityd... 7 Kemikalier... 7 Buller... 7 Gamla båtmotorer... 7 Skit inte i sjön!... 8 Förorenade uppställningsplatser... 10 Förslag på lösningar 10 Vad kan jag som båtägare göra?... 10 Spolplattor Utformning och provtagning... 12 Referenser och litteratur 15 Bilaga 1 - Miljölagstiftningen 16 1

Förord I Sverige finns cirka 1 000 000 fritidsbåtar1 och båtkulturen är väl utvecklad i Oxelösunds kommun. Oxelösunds Miljö- och samhällsbyggnadsnämnd anser att det är viktigt att i en kustkommun måna om det stora fritids- och turistintresset, bevara det rika marina växt- och djurlivet samt att bidra till en giftfrimiljö. Det är därför inte bara viktigt att verksamheter som tar upp båtar tar sitt ansvar och anlägger spolplattor med tillhörande reningssystem utan även att enskilda båtägare tar på sig ansvaret att följa riktlinjerna i detta dokument för att få ett miljövänligare båtliv. Detta dokument bör uppdateras efter att Havs- och vattenmyndigheten beslutat om riktlinjer för spolplattor under sommaren 2012. Stöd för innehållet finns i miljöbalken samt de nationella miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Frisk luft, Giftfri miljö, Hav i balans, levande kust och skärgård samt Ingen övergödning. Mars 2012, Oxelösund Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen 2

Syfte Båtliv utgör en viktig möjlighet till naturupplevelse och rekreation och har betydelse för folkhälsan. Att miljön inte skadas är av vital betydelse för såväl upplevelserna som för turism, service, handel och tillverkningsindustri i anslutning till båtlivet. När människor vistas i naturen ökar därtill förståelsen för hur viktigt det är med en opåverkad natur. Syftet med dessa riktlinjer är att: öka kunskapen om miljöproblemen förenat med båtlivet och vad det finns för lösningar vara ett redskap och vägledande för kommunens politiker och tjänstemän i arbetet med fysisk planering gällande båtlivet i kommunen Bakgrund och beskrivning Allmänt om båtbottenfärger Detta dokument handlar främst om problemen och förslag på framtida lösningar när det gäller att minska spridningen av gifter ifrån båtbottenfärger. Dock diskuteras även andra miljöproblem som är relaterade till fritidsbåtlivet i detta dokument. Båtbottenfärger används för att förhindra påväxten av alger, havstulpaner och musslor. För mycket påväxt leder till ökad friktion genom vattnet vilket i sin tur ökar bränsleförbrukningen och att manöverdugligheten minskar. Den vanligaste metoden för att förhindra påväxt på fritidsbåtars båtbottnar är att måla med speciella båtbottenfärger. Det har tyvärr visat sig att i stort sett alla av dessa, även de miljögodkända produkter, har en negativ påverkan på vattenmiljön. De båtbottenfärger som förhindrar påväxt enbart på fysikalisk väg, till exempel genom en ytstruktur där påväxten inte får fäste, behöver Kemikalieinspektionen inte godkända innan de får säljas. Studier har påvisat att dessa färger kan ha minst lika, och i vissa fall även ha mer, toxiska effekter mot akvatiska organismer som färgerna som innehåller biocider, alltså förhindra påväxt på kemikalisk väg.1 Båtbotten kan även hållas ren från påväxt genom mekaniska metoder såsom borsttvätt, högtryckstvätt eller det att skrubba av båten för hand. Tvättning/skrubbning av båtar bör alltid ske på en spolplatta med efterföljande reningssystem. Den generella åsikten ifrån myndigheter är att fritidsbåtägare borde sluta använda bottenfärger helt och hållet då det visat sig att även de så kallade miljövänliga båtbottenfärgerna är giftiga. Traditionen att måla båtbotten är ingrodd och det tar sannolikt lång tid innan majoriteten av båtägaren väljer att hellre tvätta båten än måla den. Tyvärr verkar det dessutom vara så att båtägare tenderar att använda färger som innehåller mer gift än tillåtet eftersom man då tror att man garanterat slipper påväxtorganismerna.2 Resultatet blir att känsliga organismer och ekosystem riskerar att påverkas negativt. Trots förbud är det alldeles för enkelt att få tag i giftiga färger och nya färger införs fortfarande. En okontrollerad direktimport av båtbottenfärger sker från länder med lägre miljökrav. Därtill är regler för försäljning är otydliga. När båtarna tas upp för vintern spolas de målade båtarna av och färgrester följer med spolvattnet ut i havet eller ansamlas i marken. På en del båthamnar finns det speciella spolplattor som gör att vattnet renas innan det går ut i havet. 3

Riktlinjer Avsaknaden av gränsvärden och gemensamt agerande är ett stort problem för närvarande. Hav- och vattenmyndigheten har fått i regeringsuppdrag att kartlägga och utreda miljöpåverkan från de olika båttvättningsalternativen som finns för fritidsbåtar, i syfte att sätta upp nationella riktlinjer och riktvärden och möjliggöra för en samordnad bedömning i kommunerna. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast 30 juni 2012. Därefter bör detta dokument uppdateras utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktliner och riktvärden. Borsttvättar Båtägare som använder borsttvättar ett par gånger under säsong behöver inte måla sin båtbotten med giftiga bottenfärger. Därmed har borsttvättar en stor potential att hjälpa till att minska spridning av gifter i vattnet. Borsttvätten ligger i vattnet och båten kör in i en bassäng där den tvättas med roterande borstar. Det finns flera olika typer av borsttvättar för att klarar olika storlek på båt och det finns även tvättar som klarar av segelbåtar med köl. Under borsttvätten finns en uppsamlingsbassäng som fångar upp avskrapat material då det händer att borstarna river upp gammal bottenfärg som potentiellt kan innehålla giftiga ämnen. Endast omålade eller renskrapade båtar bör tvättas i en borsttvätt. För närvarande finns det tio borsttvättar i Sverige.2 Spolplattor Antal spolplattor har ökat i Sverige, framförallt på västkusten. Spolplattor används främst vid höstupptaget när båtägare tvättar av båten inför vinterförvaring. Spolplattan består av en hårdgjord yta med en uppsamlingsränna för spillvattnet. Båten placeras över spolplattan och därefter används en högtryckstvätt för att spola av påväxtorganismerna och få botten ren. Spillvattnet för med sig avspolat material, det organiska såväl som färgflagor och båtbottenfärg, ner på spolplattan och vidare genom uppsamlingsrännan. Efter uppsamlingsrännan finns ett antal olika tekniker för rening av vattnet, men på många äldre spolplattor saknas någon form av rening. Studier har visat att rening är nödvändigt redan om fler än 15 båtar spolas av då det avspolade materialet kan innehålla höga halter gifter och metaller.5 Spolplattor kan även användas under pågående säsong för att spola ren botten från de påväxtorganismer som hunnit fästa. Används spolplattan regelbundet under säsong behöver båten inte bottenmålas med giftiga färger. På så vis kan spolplattor ha en dubbelfunktion genom att ta emot både målade och omålade båtar. Uppställningsplatser På uppställningsplatser där det inte finns spolplattor att tvätta båten på, sker tvätt efter höstupptaget oftast direkt vid uppställningsplatsen. Bekämpningsmedelsrester från bottenfärger följer med spolvattnet och riskerar att påverka miljön. Avsaknaden av uppsamling gör att gifter och tungmetaller sedimenterar i marken vilket ofta resulterar i att många uppställningsplatser är mycket förorenade. Vissa båtägare lastar båten direkt på trailer och kör hem båten till sin tomt eller till annan förvaringsplats och tvättar båten där. Detta ger följaktligen en mer diffus spridningskälla där föroreningarna kan hamna i marken/grundvattnet eller släppas ut i bäckar och åar via dagvattensystemet. 4

Problemidentifiering Känsliga miljöer Båthamnar är oftast förlagda i lugna havsvikar. De är i allmänhet grunda och bevuxna med makroalger. Dessa ekosystem är högproduktiva och lämpliga som romläggningsplatser och som skyddad uppväxtmiljö av både fiskyngel och en mängd andra organismer. Av denna anledning kallas de kustnära ekosystemen ofta för havens barnkammare. Studier som Fiskeriverket har genomfört visar klart minskad artrikedom och täckning av bottenvegetation i grunda skyddade vikar som trafikeras av fritidsbåtar. Minskad bottenvegetation innebär dessutom försämrade lek- och uppväxtområden för fisk med minskad rekrytering av fiskyngel, framförallt gädda, som följd. Båtbottenfärger är skapade för att förhindra påväxt av alger, havstulpaner och musslor. Tyvärr är det så att det inte bara är individerna som försöker växa sig fast på båtarna som påverkas. Studier har visat att Östersjöns nyckelart, blåmusslan, påverkas negativt redan vid låga halter av båtbottenfärggifter i vattnet. Blåmusslor utför viktiga ekosystemtjänster, bland annat genom att motverka effekterna av övergödning genom att filtrera stora mängder vatten. Gifterna i vattnet filtreras och samlas i musslor och förs sedan högre upp i näringskedjan till fiskar, fåglar och även till oss människor. Gamla synder Den färg som tvättas av från båtbotten har visat sig innehålla stora mängder gamla gifter såsom exempelvis tributyltenn (TBT), som förbjöds för användning på fritidsbåtar i Sverige 1989. Det betyder att det är ett historiskt avfall som måste tas omhand samtidigt som det finns en ständigt ny tillförsel. Färgflagor som ligger på land läcker gifter vilka ackumuleras i mark och vatten under lång tid. Halveringstiden för TBT uppskattas vara 10-20 år2 och eftersom källan ännu inte begränsats finns risk att detta kommer att påverka miljön under lång tid. Förorenade bottnar Det är inte bara marinor som innehåller höga halter av TBT från båtbottenfärger. Det giftiga ämnet finns även i naturhamnar. I Södermanland gjorde länsstyrelsen 2006 en studie på båtbottenfärger i Sörmländska natur- och småbåtshamnar. De tog prover på sediment i vikar, från småbåtshamnar och naturhamnar. TBT och dess nedbrytningsprodukt MBT påvisades i samtliga prov. Högst halter påvisades i sedimenten från två av småbåtshamnarna i Trosa och Oxelösund. Enligt norska bedömningsgrunder är gränsen för mycket hög halt TBT 100 µg/kg torrsubstans. I Sverige finns ingen beslutat bedömningsgrund än men miljöministeriets rekommenderade gränsvärde för den högsta halten av TBT i muddermassor är 200 µg/kg torrsubstans (enligt dom i Miljööverdomstolen, Mål nr M 92-05). 5

Måttliga halter av tributyltenn (TBT) från båtbottenfärger har uppmätts i många naturhamnar langs Sörmlandskusten. Högst är halterna i småbatshamnarna. Klassningen på kartan gäller endast TBT. MBT och DBT är nedbrytningsprodukter av TBT. Halter anges i µg/kilo torrsubstans. Bildkälla: Havet 2007, TBT finns i sediment längs hela Sörmanlandskusten, Sofi Nordfeldt, Länsstyrelsen i Södermanlands län. Halterna av TBT i ytsediment (0-1 cm) från svenska kust- och havsvattenområden, hamnar och marinor. Skalstocken är 100 µg/kg torrsubstans är gränsen för mycket hög halt enligt norska bedömningsgrunder (SFT). Att lägre halter uppträder i Bottniska vikens hamnar och marinor beror på att färg innehållande TBT nyttjades i betydligt mindre utsträckning i detta kustavsnitt. Det högsta värdet, 8100 µg/kg torrsubstans, är hittat i Oxelösund. Bildkälla: Havet 2007, Organiska tennföreningar ett hot mot livet i vara hav, Cato et al, GBG Universitet. 6

Brist på tillgång Även om dem skulle vilja göra rätt och tvätta båten i en borsttvätt eller över en spolplatta med fullgod rening finns det i dagsläget inte tillräckligt många. Därtill saknas det lättillgänglig information om var spolplattorna och båttvättarna finns. För att underlätta en övergång från att traditionellt måla båtbotten till att tvätta några gånger under säsong behöver fler småbåtshamnar, båtklubbar och kommuner samarbeta för att nå bästa lösningarna. Kunskap och attityd Enligt Havs- och vattenmyndigheten verkar det överlag finnas kunskapsbrist om alternativ till båtbottenfärger hos de flesta, allt från tillsynspersonal, båtägare, klubbar till myndigheter. Båtägare gör ofta som de alltid gjort istället för att prova på nya alternativ som skulle kunna visa sig vara effektivare och mer miljövänliga. Många vet tyvärr inte om vilka risker som finns med användning av giftig färg, både för miljön och för den egna personliga hälsan. Kemikalier Båtvårdsprodukter, båtprylar och hushållsprodukter som används ombord kan innehålla ämnen som inte bör släppas ut i naturen. Därför är det viktigt att alltid sträva efter att använda miljömärkta produkter på båten. Vinterkonservering och frostskydd i motorer och rengöringsrutiner vid höstupptagningen är tillfällen då skadliga ämnen kan tas om hand i stället för att spridas i naturen. Vid vinterkonservringen av motorer bör propylenglykol användas istället för etylenglykol, som är giftig. Glykolen bör även samlas upp för återanvändning eller inlämning till en återvinningscentral som farligt avfall. Att låta glykolblandningen rinna rakt ut i havet är inte förenligt med miljöbalken. Buller Vi är många och blir allt fler som vill vistas i skärgården och för att det ska fungera bra måste vi alla visa hänsyn. Snabba och bullrande båtar stör andra skärgårdsbesökare och stör djur- och fågellivet, särskilt på våren under häckningsperioden. Ljudet sprids effektivt över vatten och påverkar därför områden på betydligt större avstånd än på land. Visa hänsyn genom att undvika höga hastigheter i trånga sund och känsliga, grunda vikar, hålla avstånd från öar och respektera hastighetsbegränsningar. Undvik tomgångskörning. Sjölagen förbjuder att man i onödan stör sin omgivning genom att t.ex. köra för fort och för nära andra. Upplever du hänsynslösa okynneskörare kan du kontakta sjöpolisen eller kustbevakningen för att göra en anmälan. Gamla båtmotorer En tredjedel av alla svenska fritidsbåtar puttrar omkring med hjälp av gamla tvåtaktsmotorer.6 En gammal tvåtaktsmotor släpper ut cirka 30 % helt oförbränd bensin i vattnet och i luften. Enligt Naturskyddsföreningen är detta ett enormt slöseri och en smygande miljökatastrof. I Sverige är det cirka 50 gånger mer än de synliga oljeutsläppen från fartyg. Med alkylatbensin i en äldre utombordare kan de skadliga utsläppen minskas med hela 80 90 procent. Alkylat är en mycket ren form av motorbränsle som avger mindre miljöfarliga ämnen vid förbränning jämfört med traditionella fossila bränslen. Alkylatbensin används med fördel i mindre motorer, som utombordare. Alkylatbensin påverkar inte motorns prestanda och fungerar bra för alla 7

tvåtaktsmotorer som kan köras på 95-oktanig bensin, även äldre modeller från 70-, 80och 90-talet. Miljövinsten med att gå över till alkylatbensin blir extra stor för båtägare som ofta kör i vikar och grunda vatten där ekosystemet är särskilt känsligt. Med alkylatbensin slipper man dessutom de mest illaluktande och hälsoskadliga avgaserna. I de avgaser som kommer ut från tvåtaktsmotorn utgör tvåtaktsoljan en stor del. Ett skäl är att oljan inte förbränns i samma grad som bensinen. Därför bör alla båtägare använda biologiskt nedbrytbara tvåtaktsoljor oavsett om man blandar själv eller motorn gör det. Fråga efter TC-W3, som är anpassad till vattenkylda tvåtaktsmotorer. Enligt en rapport ifrån Europeiska båtbranschen kan du som båtägare spara mycket bränsle och på så vis även miljön genom att byta din gamla 2-taktare med förgasare till en nyare 2-taktare med direktinsprutning eller ännu hellre en 4-taktare. Nedan kan du se skillnaderna i utsläpp av oförbränd bensin vid full gas under 25 timmar:4 300 liter oförbränd bensin (traditionell 2-taktare 70 hk) 17 liter oförbränd bensin (direktinsprutad 2-taktare 70 hk) 14 liter oförbränd bensin(4-taktare 70 hk) Skit inte i sjön! Att använda havet som en dumpningsplats har tyvärr varit vanligt i långa tider. Toalettavfall ska ses som vilket annat avfall som helst. Precis som vi samlar in tomflaskor, tidningar och hushållssopor ska även toalettavfallet från fritidsbåtar tas om hand på rätt sätt. Toalettavfall som sprids i hav och sjöar påverkar den marina miljön negativt. Genom avfallet tillförs vattnet näringsämnen som har en gödande effekt. Det kan dessutom orsaka sanitära problem eftersom det innehåller bakterier som t.ex. ecoli. Det kan ge upphov till både mag-, tarm-, öron-, näsa-, hals- och hudinfektioner. Smittan sker via sår eller genom att badande sväljer vatten. Utsläppen av fosfor från båttoaletter i svenska vatten uppskattas motsvara cirka 3,7 ton.3 Fritidsbåtarnas bidrag till övergödningen av vattnet är litet jämfört med läckande jordbruk eller utsläpp från stora reningsverk. Problemet med fritidsbåtars utsläpp är att detta sker koncentrerat i tid och rum. dvs. under några sommarmånader, då algerna växer som mest, och inomskärs där vattencirkulationen är begränsad och där alla vill bada och njuta. Många fritidsbåtar saknar fortfarande tank för toalettavfall - hålltank - eller så finns det en hålltank utan det däcksbeslag som behövs för att man ska kunna tömma till en sugtömningsstation. På webbportalen www.batmiljo.se finns utförlig information om hur man bygger om. För de minsta båtarna är ett alternativ till ombyggnad att skaffa en portabel tank, som kan tömmas i hamnens utslagsvask. Om du har en portabel toalett bör du välja biologiskt nedbrytbara sanitetsvätskor eller tömma ofta så att du slipper använda kemikalier. Idag kan du tömma din latrin hos Femöre Marina i Fiskehamnen. Den internationella symbolen för sugtömningsstation. 8

Framtida förbud Transportstyrelsen fick i juni 2010 i uppdrag av regeringen att genomföra förbudet mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. Förbudet har nu förts in i en föreskrift (TFSF 2012:13) som träder i kraft 1 april 2015. Då kommer det att vara förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag. Hela Sveriges sjöterritorium omfattas. Förbudet gäller alla fritidsbåtar, förutom de som är K-märkta av Statens maritima museer. I Finland finns ett motsvarande förbud sedan 2005. Förbudet kommer i korthet att se ut på följande sätt: Ett generellt förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar inom Sveriges sjöterritorium. Ett konstruktionskrav att fritidsbåtar med fast toalettinstallation ska ha en tank med möjlighet till sugtömning till mottagningsanordning på land. Sedan 2001 finns det ett krav på fritidsbåtshamnar att kunna ta emot avfall från fritidsbåtar (Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om mottagning av avfall från fartyg, SJÖFS 2001:13). I och med införandet av förbudet måste ett antal mottagningsanordningar för toalettavfall installeras eller byggas ut för att kunna tillgodose det ökade behovet av toatömning. Fritidsbåtshamnarna ska kunna ta emot avfallet från de fritidsbåtar som använder hamnen. Läs om det framtida förbudet på Transportstyrelsens hemsida.7 9

Förorenade uppställningsplatser Vinteruppläggningsplatserna, det är där båtägaren rustar och reparerar båten. Slipning, målning, plastreparationer, byte av batterier och oljor m.m. är exempel på aktiviteter som kan sprida föroreningar eller ge upphov till avfall. De flesta uppställningsplatser i Oxelösund är inte asfalterade och sannolikheten är stor att flera av våra uppställningsplatser är mycket förorenade. Britta Eklund, forskare på Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms Universitet, presenterade på ett dialogmöte, tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten hösten 2011, data ifrån undersökta båtuppställningsplatser, se tabell nedan. Totalt undersöktes åtta stycken små marinor och femton stycken båtuppställningsplatser. Halter i tabellen anges i µg/kg torrsubstans. Som tidigare nämnt är gränsen för mycket hög halt TBT enligt norska bedömningsgrunder 100 µg/kg torrsubstans. Undersökningen visade att det är en stor variation på föroreningsgraden men att de allra flesta platser är mycket förorenade. Plats Antal Min Max Liten marina 8 Båtuppställningsplatser 15 Median Källa 57 37 000 6 000 Egna data - 50 000 4 500* Enkätundersökning 2011 *Medel av medianer Förslag på lösningar Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. Enligt 2 kap 3 ska verksamhetsutövaren iaktta de begränsningar eller vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 26 kap 9 miljöbalken får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden som behövs för att balken ska efterlevas. Vad kan jag som båtägare göra? 1. Kör rätt! Varje sparad liter är en vinst för både dig och miljön. Genom att köra en motorbåt på rätt sätt kan du minska din bränsleåtgång med upp till 40 procent. 2. Kontrollera olje- och bränslefilter samt byt tändstift inför varje säsong. En felinställd tändning ger betydligt högre bränsleförbrukning. Kontrollera även så att inga slangar och kopplingar läcker. Använd biologisk nedbrytbar olja i motor och växelhus samt i bränslet om din motor går på oljeblandad bensin. 3. Lasta båten rätt! Båtens tyngd spelar så klart också roll för bränsleförbrukningen. Därför bör du packa så lätt som möjligt och fördela packningen jämnt i båten. 4. Använd rätt propeller! En båt som tankas full och får normal semesterpackning ombord tappar lätt två-tre knop i toppfart i jämförelse med en normalt lastad båt. 10

Om du ofta använder din båt som en laståsna kan det vara bra att byta till en propeller med lägre så kallad stigning. 5. Använd bästa bränslet! Äldre tvåtakts utombordare släpper ut cirka 30 procent oförbränd bensin i vattnet och luften. Om du tankar alkylatbensin istället för vanlig 95-oktanig så minskar de mest skadliga utsläppen med 80 90 procent. Om möjligt bör du investera i en ny motor. Dagens moderna insprutningsmotorer lyder under gällande miljölagstiftning och är rena och bränslesnåla. 6. Använd miljövänliga båtvårdsprodukter! Du kommer långt med vanlig såpa. Se till att alltid leta efter det mest miljövänliga alternativet och se också till att du alltid slänger tomma och halvtomma flaskor och förpackningar på rätt sätt. Tänk även på att använda miljömärkta hushållskemikalier på båten då båtens disk-, badoch tvättavlopp ofta går direkt ut i havet. 7. Skit inte i sjön! Transportstyrelsen jobbar för att 2014 inför ett generellt förbud som innebär att fritidsbåtar med fasttoalettinstallation inte får släppa ut toalettavfall. Detta gäller fritidsbåtar inom Sveriges sjöterritorium och svenska fritidsbåtar inom andra vattenområden. Att släppa ut toalettavfall är ett estetiskt och sanitärt problem speciellt nära stränder och i grunda områden. Näringsämnena i toalettavfallet bidrar också till miljöproblem i form av övergödning och algblommning. I Oxelösund finns det en latrintömningsstation vid Femöre Marina i Fiskehamnen. Du som har toalett med direktutsläpp bör bara använda den i nödfall och endast på öppet vatten. Det är alltid bättre att använda toaletter på land. Kissa också på land istället för direkt i vattnet, det hjälper också miljön. 8. Visa hänsyn! Buller, fart och svallvågor hör på ett sätt ihop. En båt som körs mitt i planingströskeln låter mycket, drar mycket bränsle och skapar mest svall. Det är viktigt att du tänker på din omgivning och att du följer hastighetsreglerna. 9. Allt avfall och miljöfarligt avfall från båtverksamheten ska lämnas på en återvinningsanläggning. Det är ett miljöbrott att slänga soporna där de inte hör hemma, både på land och i vatten. Sopor kan göra stor skada för såväl människor som för växt- och djurlivet. Tänk på att det glykolblandade vattnet som används vid motorkonservering klassas som farligt avfall och får inte hällas ut i sjön! 10. Håll din båtbotten ren annars ökar bränsleförbrukningen och därmed påverkan på miljön. Om du väljer att bottenmåla din båt ska du endast använda godkända färger för det område där din båt vistas. 11. Ett betydligt mycket mer miljövänligt alternativ är att tvätta båten ett par gånger under säsongen, antingen i så kallade båtbottentvättar eller med högtryckstvätt på en spolplatta. Via stiftelsen Håll Sverige rents hemsida kan du få ett sms när havstulpanernas larver kläcks! Du kan också ta en tur i sötvatten några dagar. De besvärliga arterna överlever inte i sötvatten. 12. Spolning/tvättning av båtbotten bör alltid utföras på en spolplatta. 13. Om gammal bottenfärg ska avlägsnas genom slipning, skrapning blästring eller någon typ av kemisk metod ska markytan alltid täckas innan arbetet påbörjas. Efter avslutat arbete ska all avlägsnad färg samlas upp och hanteras som farligt avfall och lämnas på en återvinningsanläggning. 11

14. Använd slipmaskiner med sug för slipdamm när du slipar din båt. Dammet från slipmaskinens uppsamlingspåse bör betraktas som farligt avfall och lämnas in på återvinningsstationen. Marken under båten bör täckas med plats för att kunna samla upp färgrester. 15. Tomgångskörning för att enbart ladda batterier bör inte förekomma. Om batterier behöver laddas använd avgasfria solceller eller vindsnurror istället. 16. Skaffa dig en Blå Flagg ifrån Håll Sverige Rent. Det visar ett frivilligt åtagande för fritidsbåtsägare som följer vissa kriterier för att minska sin påverkan på miljön. De färdas varsamt i känsliga naturområden, håller rent i naturen och hanterar kemikalier på ett miljövänligt sätt. Blå Flagg ifrån Håll Sverige Rent Spolplattor Utformning och provtagning Riktlinjer och riktvärden för båtbottentvätt publiceras av Havs- och Vatten-myndigheten (Hav). Hav omprövade dessa i takt med teknikutvecklingen. De senaste riktlinjerna från Hav ska vara vägledande i Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens tillsynsarbete. 12

Referenser och litteratur Analys av metaller i vatten och sediment i anslutning till båttvätt och båtupptagningsplatser i Trosa hamn. Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM) Stockholms universitet Britta Eklund. 2006 Båtbottenfärger i Sörmländska natur- och småbåtshamnar, Organiska tennföreningar, koppar, zink, zinkpyrition och irgarol i ytsediment. Länsstyrelsen Södermanlands län. 2007. Båtbottentvätt Tips och idéer för alla som vill anlägga en båttvätt. Naturskyddsföreningen i Stockholms Län. 2010. 4) ECNI-rapport till EG Com, nov 2006 och Fritidsbåtsdirektivet (2003/44) Enkät- och markundersökning av fem båtuppläggningsplatser i Stockholm. Stockholms Miljöcenter Stockholm. Examensarbete. Maria Elfström. 2005. Förorening av båtuppläggningsplatser en sammanställning av utförda undersökningar i svenska kustkommuner. Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM) Stockholms universitet. David Eklund och Britta Eklund. 2011. Gamla synder svåra att måla över. HavsUtsikt 2/2010. Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM) Stockholms universitet. Britta Eklund. 5) Miljöanpassat båtupptag - Reningsanläggning för alla hamnstorlekar. Miljösamverkan Västra Götaland. April 2006 Organiska tennföreningar ett hot mot livet i vara hav. Havet 2007. Cato et al. Göteborgs Universitet. 1) Rent skrov eller rent hav, föreläsning av Britta Eklund, forskare på Institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM Stockholm Universitet. Stockholm 2011, dialog möte anordnad av Havs- och vattenmyndigheten. Tennorganiska föreningar i svensk miljö behöver vi ytterligare kunskaper? Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM) Stockholms universitet. Bo Jansson. 2000. Tvätta & Tömma en studie av förutsättningarna för nyetablering av båtbottentvättar och mottagningsstationer för toalettavfall från fritidsbåtar i Stockholms län. Håll Sverige rent. 2009. 2) Översyn av kommunernas varierande regler som rör fritidsbåtshamnar (spolplattor, båttvättar m.m.). Delrapport december 2011. Havs- och vattenmyndigheten. 2011. Hemsidor Båtliv www.batliv.se 3) Båtmiljö www.batmiljo.se Håll Sverige Rent www.hsr.se Kemikalieinspektionen - www.kemi.se 6) Testfakta www.testfakta.se (Miljösmart båtliv bra för plånboken) 7) Transportstyrelsen www.transportstyrelsen.se 13

Bilaga 1 - Miljölagstiftningen Miljöfarlig verksamhet definieras i Miljöbalken (1998:900) 9 kap 1..utsläpp eller användning av fast egendom eller anläggningar som riskerar att förorsaka föroreningar. Denna definition ger att hamnverksamhet och specifikt båtupptagningsplatser med sitt utsläpp faller under miljöbalkens begrepp som miljöfarlig verksamhet. Av miljöbalken framgår att den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller annars vidta åtgärder som kan påverka omgivningen är skyldig att iaktta hänsynsreglerna i miljöbalkens 2 kap. I samband med miljöfarlig verksamhet och båtupptagningsplatser är det främst försiktighetsprincipen, aktsamhetsregeln, lokaliseringsprincipen och skälighetsprincipen (2 kap 2 och 3, 4 samt 7 MB). Förelägganden Om sådan hänsyn inte tas kan tillsynsmyndigheterna meddela förelägganden eller förbud (26 kap 9 MB). Förelägganden är det normala sättet för tillsynsmyndigheterna att utforma beslut. Försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen innebär att alla som bedriver en verksamhet har att vidta skyddsåtgärder så snart det finns skäl att anta att verksamheten kan orsaka skador eller olägenheter för människors hälsa eller för miljön. Det räcker med att det finns en risk för skada eller olägenhet för att en verksamhetsutövare ska vidta försiktighetsmått, exempelvis utföra skyddsåtgärder. Försiktighetsprincipen kan också innebära att vissa verksamheter måste begränsas eller att vissa metoder ska användas. Genom försiktighetsprincipen kan även krav på bästa möjliga teknik ställas. Lokaliseringsprincipen Lokaliseringsprincipen 4 För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1, 3 kap. och 4 kap. För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Det kan innebära att även ett renat utsläpp från en båtspolplatta inte skall ledas till en grund vik där oftast småfisk m.m. växer upp. Skälighetsprincipen Skälighetsprincipen tar sikte på kravnivån på de skyddsåtgärder som tillsynsmyndigheterna kan ålägga verksamhetsutövare enligt hänsynsreglerna. Kravnivån får inte vara orimlig utan avgörs genom en avvägning mellan den miljömässiga nyttan i förhållande till kostnaden, så att kraven framstår som meningsfulla. Här kan även faktorer som att ett område hyser stora naturvärden spela in och tas med i beräkningen av hur långtgående försiktighetsmått kan krävas. Naturreservat, grunda mjukbottenområden m.fl. områden kan höja kravnivån. 14