PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Risperidon Sandoz 1 mg/ml oral lösning 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En ml oral lösning innehåller 1 mg risperidon. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Oral lösning Klar, färglös lösning 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Risperidon Sandoz är indicerat för behandling av: - schizofreni. - risperidon är effektivt som underhållsbehandling vid prevention av återfall hos patienter med kronisk schizofreni som har visat ett initialt svar på behandling med risperidon. - grava beteendestörningar förknippade med aggressivitet, impulshandlingar och självorsakad skada enligt DSM-IV kriterier, hos barn (minst 5 år gamla), ungdomar och vuxna med mental utvecklingsstörning. - måttligt till gravt maniska tillstånd hos patienter med bipolär sjukdom. Risperidon Sandoz är inte godkänt: - för underhållsbehandling vid prevention av maniska eller depressiva tillstånd i samband med bipolär sjukdom. - för behandling av beteendemässiga symtom vid demens (se avsnitt 4.4). Rekommendationen är att Risperidon Sandoz förskrivs för behandling av beteendestörningar av specialist i barnneurologi och barn- och ungdomspsykiatri eller av läkare som är väl förtrogen med behandling av beteendestörningar hos barn och ungdomar samt störningar hos mentalt utvecklingsstörda personer. 4.2 Dosering och administreringssätt Risperidon Sandoz är avsett för peroral användning. Schizofreni Byte från andra antipsykotika till Risperidon Sandoz Om möjligt rekommenderas gradvis utsättning av den tidigare antipsykotiska behandlingen samtidigt som behandlingen med Risperidon Sandoz påbörjas. Vid byte från långtidsverkande antipsykotika till Risperidon Sandoz är rekommendationen att initiera behandling med Risperidon Sandoz istället för nästa schemalagda injektion. Behovet av att fortsätta med pågående antiparkinsonmedicinering bör omvärderas med jämna mellanrum. Vuxna och ungdomar 15 år Risperidon Sandoz kan tas en eller två gånger dagligen. Startdosen är 2 mg risperidon per dag. Dosen kan ökas på andra dagen till 4 mg. Efter det kan dosen justeras individuellt enligt klinisk respons. Den
optimala terapeutiska dosen är vanligen 4 till 6 mg dagligen. Hos vissa patienter kan en långsammare titreringsfas och en lägre startdos samt underhållsdos vara lämpligare. Dagliga doser överstigande 10 mg har i kliniska prövningar inte visats öka den antipsykotiska effekten och de kan ge extrapyramidala symtom. Säkerheten vid dagliga doser överstigande 16 mg risperidon har inte fastställts och doser över denna nivå ska därför inte användas. En benzodiazepin kan adderas till Risperidon Sandoz då ytterligare sedering krävs. Äldre En startdos på 0,5 mg risperidon två gånger dagligen rekommenderas. Denna dos kan ökas enligt klinisk respons med en ökning på 0,5 mg två gånger dagligen till 1-2 mg två gånger dagligen. Barn och ungdomar (< 15 år) Det finns ingen klinisk erfarenhet från användning av Risperidon Sandoz för behandling av schizofreni hos barn och ungdomar under 15 år. Därför rekommenderas inte användning av Risperidon Sandoz till denna patientgrupp. Beteendestörningar förknippade med störningar i den mentala utvecklingen hos barn (minst 5 år gamla), ungdomar och vuxna. Patienter som väger 50 kg Den rekommenderade startdosen är 0,5 mg risperidon en gång dagligen. Om nödvändigt kan dosen ökas enligt behandlingssvar i steg om 0,5 mg en gång dagligen men inte oftare än varannan dag. Hos de flesta patienter är den optimala dosen 1 mg en gång dagligen. Vissa patienter kan emellertid svara bättre med en dos på 0,5 mg en gång dagligen, andra kan behöva 1,5 mg en gång dagligen. Patienter som väger <50 kg Den rekommenderade startdosen är 0,25 mg risperidon en gång dagligen. Om nödvändigt kan dosen ökas enligt behandlingssvar i steg om 0,25 mg en gång dagligen men inte oftare än varannan dag. Hos de flesta patienter är den optimala dosen 0,5 mg en gång dagligen. Vissa patienter kan emellertid svara bättre med en dos på 0,25 mg en gång dagligen, andra kan behöva 0,75 mg en gång dagligen. Maniska tillstånd Vuxna Risperidon Sandoz bör administreras en gång dagligen. Startdosen är 2 mg risperidon. Om nödvändigt kan dosen justeras med 1 mg var 24:e timme. Det rekommenderade dosintervallet är 2-6 mg dagligen. Barn och ungdomar (<18 år) Det finns ingen erfarenhet från behandling av maniska tillstånd hos barn och ungdomar under 18 år. Njur- och leversjukdomar En halvering av start- och underhållsdosen liksom långsammare dostitrering rekommenderas för patienter med nedsatt njurfunktion. Ingen dosjustering behövs hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion på grund av begränsad erfarenhet hos dessa patienter (se avsnitt 5.2). Barn Risperidon ska inte ges till barn under 5 år. Användning av risperidon hos barn i dessa åldrar har inte studerats (se avsnitt 4.4). Äldre Eftersom klinisk erfarenhet hos äldre är begränsad ska försiktighet iakttas. Liksom vid all symtomatisk behandling ska långtidsbehandling med Risperidon Sandoz utvärderas och motiveras regelbundet. 4.3 Kontraindikationer
- Överkänslighet mot risperidon eller mot något hjälpämne (för hjälpämnen, se avsnitt 6.1). - Redan existerande, inte läkemedelsframkallad hyperprolaktinemi. 4.4 Varningar och försiktighet Under långtidsbehandling med antipsykotiska läkemedel (särskilt då höga doser används) kan tardiv dyskinesi inträffa. Dessa symtom kan förvärras temporärt eller även uppträda för första gången efter utsättning av behandlingen. Risken för irreversibilitet är större hos äldre patienter och hos patienter med organisk hjärnskada. Rekommendationen är att följa dessa patienter med jämna mellanrum från 3-6 månader efter behandlingsstart och att informera patienterna om denna risk före behandlingsstart. Förekomsten av extrapyramidala biverkningar är mindre då risperidon används i optimala antipsykotiska doser än vid användning av haloperidol. Om symtom på tardiv dyskinesi uppträder bör utsättning av risperidonbehandlingen övervägas. Akuta utsättningssymtom, inklusive illamående, kräkning, svettning och sömnlöshet har i sällsynta fall beskrivits efter plötsligt avbrytande av intag av höga doser antipsykotiska läkemedel. Återfall av psykotiska symtom kan också inträffa och förekomst av ofrivilliga rörelsestörningar (såsom akatisi, dystoni och dyskinesi) har rapporterats. Därför rekommenderas gradvis utsättning. Då risperidon ska förskrivas till patienter som lider av Lewy body demens eller Parkinsons sjukdom ska förhållandet mellan fördelar/risker utvärderas på grund av ökad risk för malignt neuroleptikasyndrom eller försämring av parkinsonism. Data angående risperidon i kombination med natriumvalproat eller litium för måttliga till grava maniska tillstånd hos patienter med bipolär känslostörning är begränsade och inte konsekventa. Dessutom finns inga tillgängliga data från kontrollerad klinisk forskning angående kombinationsbehandling längre än 3 veckor. Risperidon kan orsaka ortostatisk hypotension genom sina alfa-blockerande egenskaper, speciellt vid behandlingsstart då dosen ökas. Risperidon bör användas med försiktighet till patienter med hjärt- /kärlsjukdomar (t.ex. hjärtsvikt, hjärtattack, nedsatt överledningsfunktion i hjärtat, dehydrering, hypovolemi eller cerebrovaskulär sjukdom) och dosen bör ökas gradvis (se avsnitt 4.2). Frekvensen av yrsel, bradykardi och skador orsakade av tendens till att falla verkar vara högre hos äldre än hos yngre patienter. Dosreduktion bör övervägas vid hypotension. Rekommendationen är att halvera den initiala dosen och påföljande dosökningar hos patienter med funktionsstörningar i lever eller njurar samt hos äldre (se avsnitt 4.2). En farmakokinetisk interaktion med karbamazepin kan leda till lägre plasmakoncentrationer. Därför bör risperidondosen justeras (se avsnitt 4.5). Liksom med andra antipsykotiska läkemedel bör man vara förberedd på att s.k. malignt neuroleptikasyndrom kan inträffa med typiska symtom som hypertermi, extrem muskelstelhet och autonom instabilitet. Dessutom kan ökning av serumkreatininfosfokinasnivå, leukocytos, takypné, förändringar i medvetandegrad och svettning inträffa. Det är vanligen livshotande om rabdomyolys och åtföljande njursvikt inträffar. Alla antipsykotiska läkemedel måste sättas ut. Med undantag för vanliga stödjande åtgärder (yttre kylning och vätsketillförsel) ska vanligen först antikolinerga läkemedel och benzodiazepiner administreras. Vid allvarliga fall är dessa läkemedel inte tillräckliga och dantrolen och/eller en dopaminagonist bör administreras. Om denna behandling inte är effektiv eller vid en livshotande situation kan elchockbehandling rädda livet. Hos patienter med psyko-organiska störningar finns det ökad risk för biverkningar.
Liksom med andra antipsykotiska läkemedel kan risperidon minska retningströskeln för neuronal retning. Risperidon Sandoz bör därför administreras med försiktighet till patienter med epilepsi. Eftersom risperidon kan ge viktökning bör patienterna ges råd om sina matvanor. Hittills finns begränsad erfarenhet av risperidonbehandling hos äldre. Det finns ingen erfarenhet från behandling av maniska tillstånd hos barn och ungdomar under 18 år. Eftersom erfarenhet från barn under 15 år saknas vid behandling av schizofreni rekommenderas inte användning av läkemedlet för denna patientgrupp vid denna indikation. Risperidon ska inte ges till barn under 5 år. Användning av risperidon till barn i denna åldersgrupp har inte formellt utvärderats. Paradoxalt kan antipsykotiska läkemedel öka symtom som upphetsning, upprördhet och aggressivitet. Då dessa symtom inträffar kan dosminskning eller utsättning av behandlingen med risperidon vara nödvändig, liksom även med andra antipsykotiska läkemedel. Man har sett en ca. 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära biverkningar i randomiserade placebokontrollerade kliniska prövningar hos dementa patienter med vissa atypiska antipsykotika. Mekanismen bakom denna ökade risk är inte känd. Man kan inte utesluta en ökad risk för andra antipsykotika eller andra patientgrupper. Risperidon ska användas med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke. Äldre patienter med demens som behandlas med atypiska antipsykotiska läkemedel hade en ökad mortalitet jämfört med placebo i en meta-analys med 17 kontrollerade studier på atypiska antipsykotiska läkemedel, inklusive risperidon. I placebokontrollerade prövningar med risperidon i denna population var mortalitetsincidensen 4,0% för risperidonbehandlade patienter jämfört med 3,1% för placebokontrollerade patienter. Genomsnittsåldern (intervall) hos patienterna som avled var 86 år (67-100). I dessa studier förknippades behandling med furosemid plus risperidon med en högre mortalitetsincidens jämfört med behandling med enbart furosemid eller risperidon, även om interaktionsmekanismen är okänd. Samtidig användning av risperidon tillsammans med andra diuretika (främst tiazid-diuretika använt i låg dos) förknippades inte med liknande upptäckter. Inget konsekvent mönster för dödsorsak observerades. Försiktighet bör emellertid ändå iakttas och riskerna och fördelarna vid kombinationen risperidon och furosemid, eller samtidig medicinering med andra potenta diuretika, övervägas innan beslut om användning tas. Oavsett behandling var dehydrering en övergripande riskfaktor för mortalitet och bör därför noggrant undvikas hos äldre patienter med demens. Hyperglykemi eller exacerbation av redan existerande diabetes har rapporterats i mycket sällsynta fall under risperidonbehandling. Lämplig klinisk kontroll rekommenderas hos diabetespatienter och hos patienter med riskfaktorer för utveckling av diabetes mellitus. Liksom med andra antipsykotika rekommenderas försiktighet vid samtidig förskrivning av läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet. Risperidon bör användas med försiktighet till patienter med känd hjärt-/kärlsjukdom (t.ex. ärftligt långt QTc-syndrom, koronar hjärtsjukdom, överledningsstörningar, arytmi) eller samtidig behandling med läkemedel som också inducerar förlängning av QT-intervallet eller hypokalemi. Samtidig administrering av neuroleptika bör undvikas under behandling med risperidon (se avsnitt 4.5).
Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med prolaktinberoende tumörer (t.ex. hypofysalt prolaktinom) och möjligen prolaktinberoende tumörer (t.ex. bröstcancer). Risperidon bör administreras med försiktighet till patienter som utsätts för extrema temperaturskillnader eftersom både hypotermi och hypertermi har förknippats med risperidonbehandling (se avsnitt 4.8). 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Farmakodynamiska interaktioner Interaktioner med risperidon och andra läkemedel har inte utvärderats systematiskt. Eftersom det är ett centralt verkande läkemedel bör det användas med försiktighet i kombination med andra centralt verkande medel (t.ex. opiater, antihistaminer och benzodiazepiner). Risperidon Sandoz kan försvaga effekten av levodopa och andra dopaminagonister. Samtidig behandling med andra antipsykotiska läkemedel, litium, antidepressiva, antiparkinsonläkemedel och läkemedel med central antikolinerg effekt ökar risken för tardiv dyskinesi. Liksom med andra antipsykotika rekommenderas försiktighet vid förskrivning med läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet (neuroleptika, antiarytmika i klass IA eller III, antibiotika (t.ex. makrolidantibiotika, erytromycin), läkemedel mot malaria, antihistaminer, antidepressiva) eller som orsakar hypokalemi eller hypomagnesemi (vissa diuretika), eller som ökar utsöndring av vatten, natrium och ibland klorider i stor utsträckning (diuretika som furosemid och klorotiazid) eller som hämmar risperidonets hepatiska metabolism. Den anti-alfa 1 -adrenerga effekten kan öka den blodtryckssänkande effekten hos fenoxybenzamin, labetalol och andra alfa-blockerande sympatomimetiska aktiva substanser, samt metyldopa, reserpin och andra centralt verkande antihypertensiva aktiva substanser. I motsats till detta blockeras den blodtryckssänkande effekten av guanetidin. Interaktioner gällande furosemid hos äldre patienter med demens, se avsnitt 4.4. Farmakokinetiska interaktioner Effekter av andra läkemedel på farmakokinetiken för risperidon Enzyminducerare: Karbamazepinbehandling har visat sig sänka plasmanivåerna av risperidon och dess aktiva metabolit. Liknande effekter kan observeras med andra leverenzyminducerare såsom rifampicin, fenytoin, fenobarbital, barbiturater och Johannesört (Hypericum perforatum). Vid insättning och utsättning av enzyminducerande läkemedel bör doseringen av Risperidon Sandoz omvärderas. Läkemedel som hämmar enzym CYP2D6: Kinidin, fluoxetin, paroxetin, terbinafin och andra starka hämmare av CYP2D6 kan öka plasmakoncentrationerna av den aktiva delen. Därför bör risperidondosen omvärderas vid insättning och utsättning av samtidig behandling av sådana läkemedel. Fentiaziner, tricykliska antidepressiva och vissa beta-adrenerga blockerande läkemedel kan öka plasmakoncentrationen av risperidon. På grund av den minskade metabolismen minskar fraktionen av den aktiva metaboliten i sin tur. Därför förändras inte den totala effekten (antipsykotisk fraktion) i någon kliniskt relevant omfattning. Ranitidin och cimetidin kan öka plasmakoncentrationen av risperidon men den antipsykotiska effekten ökas inte nödvändigtvis eftersom fraktionen av den aktiva metaboliten minskas. Antacida minskar oral absorption av antipsykotiska läkemedel. Kolinesterashämmarna galantamin och donepezil visar ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för risperidon och den aktiva antipsykotiska fraktionen.
Risperidon har ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för litium, valproat, digoxin eller topiramat. Samtidig användning av risperidon och alkohol bör undvikas eftersom risperidon ökar effekten av alkohol. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Det finns inga adekvata data från användning av risperidon under graviditet. Risperidon var inte teratogent i djurstudier men andra typer av reproduktiv toxicitet sågs (se avsnitt 5.3). Användning av antipsykotiska läkemedel under graviditetens sista trimester har gett långvariga men reversibla neurologiska störningar av extrapyramidal natur och utsättningssymtom hos spädbarnet. Risperidon ska endast användas under graviditet om fördelen för modern överväger den möjliga risken för fostret/det nyfödda barnet. Amning Risperidon och dess aktiva metabolit 9-hydroxyrisperidon utsöndras i bröstmjölk i sådan omfattning att effekterna på det ammade barnet är troliga om terapeutiska doser administreras till ammande mödrar. Risperidon ska inte användas under amning. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier angående effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Antipsykotiska läkemedel som risperidon kan påverka reaktionsförmågan. Patienterna ska rekommenderas att inte framföra fordon eller använda maskiner förrän en individuell reaktion på risperidon har utvärderats. 4.8 Biverkningar I många fall har det varit svårt att skilja på biverkningar som rapporterats och på symtom på grund av den underliggande sjukdomen. Biverkningar som rapporterats i samband med risperidon är följande. Vanliga: 1/100, < 1/10 Mindre vanliga: 1/1000, < 1/100 Sällsynta: 1/10 000, <1/1000 Mycket sällsynta: < 1/10 000, inklusive enskilda rapporter Inte kända: Kan inte uppskattas från tillgängliga data Blodet och lymfsystemet Mycket sällsynta: Lätt minskning av antalet neutrofiler och trombocyter Metabolism och nutrition Mycket sällsynta: Hyperglykemi, exacerbation av redan existerande diabetes Psykiska störningar Vanliga: Upprördhet, oro Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: Sömnlöshet, huvudvärk, sedering 1) Mindre vanliga: Dåsighet, somnolens, trötthet, yrsel, koncentrationssvårigheter, extrapyramidala symtom 2) : tremor, stelhet, hypersalivering, bradykinesi, akatisi, akut dystoni Ögon Mindre vanliga: Dimsyn
Hjärtat Mindre vanliga: Hypotension (även ortostatisk hypotension), takykardi (även reflextakykardi), ortostatisk yrsel eller hypertoni Sällsynta: Ventrikulära arytmier (VF, VT) Inte kända: Hjärtstillestånd 3), QT-förlängning 3), torsades de pointes 3) Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Mindre vanliga: rinit Magtarmkanalen Vanliga: Viktökning Mindre vanliga: Förstoppning, dyspepsi, illamående/kräkning, magsmärta Lever och gallvägar Mycket sällsynta: Ökade leverenzymnivåer Hud och subkutan vävnad Mindre vanliga: Hudutslag och andra allergiska reaktioner Mycket sällsynta: Svullnad, pruritus, exanthema, ljuskänslighet Muskuloskeletala systemet och bindväv Mycket sällsynta: Muskelsvaghet Njurar och urinvägar Mindre vanliga: Inkontinens Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mindre vanliga: Priapism, erektil dysfunktion, dysfunktionell ejakulation, orgasmstörningar, impotens hos män som tidigare inte haft några sexuella störningar Sällsynta: Galaktorré, gynekomasti, menstruationsrubbningar hos kvinnor samt amenorré (se även Endokrina systemet i detta avsnitt) 1) Sedering har rapporterats oftare hos barn och ungdomar än hos vuxna. Sederingen är i allmänhet lätt och övergående. 2) Dessa symtom är vanligen lätta och reversibla vid dosreduktion och/eller administrering av anti-parkinson behandling, om nödvändigt. 3) Klasseffekt av neuroleptika. Endokrina systemet Risperidon kan leda till dosrelaterad ökning av prolaktinnivåerna. Möjliga associerade manifestationer är galaktorré, gynekomasti, störningar i menstruationscykeln och även utebliven menstruation (amenorré) (se även Reproduktionsorgan och bröstkörtel i detta avsnitt). Dessutom indikerar studier i vävnadskultur att celltillväxt vid humana brösttumörer kan stimuleras av prolaktin. Även om det hittills inte har visats något tydligt samband mellan administrering av antipsykotika och bröstcancer i kliniska eller epidemiologiska studier, rekommenderas försiktighet om det finns en relevant tidigare sjukdomshistoria. Störningar i vätskebalansen på grund av för stort vätskeintag eller störningar i utsöndringen av antidiuretiskt hormon, tardiv dyskinesi (se avsnitt 4.4), malignt neuroleptikasyndrom, störningar i kroppens värmereglering och krampanfall har rapporterats under behandling med risperidon. Cerebrovaskulära händelser Under behandling med risperidon har det rapporterats om cerebrovaskulära biverkningar inklusive cerebrovaskulära händelser och transitoriska ischemiska attacker (TIA), framför allt hos äldre patienter med demens (se avsnitt 4.4). Dyskinesi
Efter långvarig användning av antipsykotiska läkemedel (månader till år) kan dyskinesi inträffa (särskilt tardiv dyskinesi) under, liksom efter behandling (se avsnitt 4.4). Övrigt Mycket sällsynta: Hypotermi, hypertermi, ödem Inte kända: Plötslig oförklarlig död (klasseffekt av neuroleptika) 4.9 Överdosering Symtom Symtom på överdosering har förekommit i enlighet med de kända farmakologiska effekterna av risperidon. De vanligaste symtomen har varit trötthet, takykardi, hypotension och extrapyramidala symtom. Den högsta rapporterade överdosen av risperidon är 360 mg. Utifrån den information som finns tillgänglig i dagsläget verkar Risperidon Sandoz ha bred säkerhetsmarginal. Enstaka fall av förlängt QT-intervall har rapporterats i samband med överdosering (se även avsnitt 4.4). Vid akut överdosering bör risken för multipel läkemedelsinblandning övervägas. Behandling Fria luftvägar ska upprätthållas och tillräckligt syreintag säkerställas. Magsköljning (efter intubering om patienten är medvetslös) och administrering av aktivt kol tillsammans med laxermedel bör övervägas. Kardiovaskulär övervakning ska påbörjas omedelbart, inklusive EKG-övervakning, för upptäckt av eventuella arytmier. Det finns ingen känd antidot mot risperidon. Därför ska behandling av överdosering med Risperidon Sandoz vara stödjande. Hypotension och möjlig cirkulatorisk chock ska behandlas med lämpliga åtgärder såsom intravenösa infusioner och/eller sympatomimetika. Vid grava extrapyramidala symtom bör antikolinerga läkemedel administreras. Noggrann medicinsk övervakning ska pågå tills patienten återhämtar sig. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antipsykotika, ATC-kod N05AX08 Risperidon är en selektiv monoaminerg antagonist med farmakologiska egenskaper som skiljer sig från dem för traditionella antipsykotika. Risperidon är starkt bundet till serotonerga 5-HT2- och dopaminerga D2-receptorer. Risperidon antagoniserar också alfa1-adrenerga receptorer och något mindre effektivt H1-histaminerga och alfa2-adrenerga receptorer. Risperidon binder inte till kolinerga receptorer. Risperidon är effektivt mot positiva symtom och verkar vara associerat med möjlig effekt på negativa symtom. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Risperidon absorberas fullständigt efter oral administrering, maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 1 till 2 timmar. Absorptionen påverkas inte signifikant av födointag. Risperidon metaboliseras till 9-hydroxyrisperidon via cytokrom P-450 2D6 (CYP2D6) enzymet. Denna metabolit har liknande farmakologisk aktivitet som risperidon. Risperidon och 9-hydroxyrisperidon producerar tillsammans den aktiva antipsykotiska effekten. Efter peroral administrering till psykotiska patienter är elimineringshalveringstiden 3 timmar. T ½ för 9-hydroxyrisperidon är 24 timmar. Steady-state för risperidon uppnås hos flertalet patienter inom 24 timmar och för 9-hydroxyrisperidon inom 4-5 dagar. Plasmakoncentrationerna av risperidon är direkt dosproportionerliga inom det terapeutiska dosintervallet.
Risperidon distribueras snabbt, distributionsvolymen är 1 till 2 l/kg. I plasma är risperidon bundet till albumin och till alfa 1 -glukoprotein. Plasmaproteinbindningen för risperidon är 88% och för 9- hydroxyrisperidon 77%. Inom en vecka med peroral administrering utsöndras 70% av risperidondosen i urinen och 14% i feces. I urin svarar risperidon samt 9-hydroxyrisperidon för 35-45% av dosen. Särskilda patientgrupper Administration av risperidon till äldre patienter och till patienter med nedsatt njurfunktion gav ökade plasmakoncentrationer av aktiv fraktion och minskad clearance av den aktiva fraktionen i en omfattning som var proportionell mot kreatininclearance. Ingen effekt på plasmakoncentrationerna observerades hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Data för patienter med måttligt nedsatt leverfunktion är otillräckliga. Farmakokinetiken för risperidon, 9-hydroxyrisperidon och den aktiva delen hos barn är liknande den för vuxna. CYP2D6 långsamma och ultrasnabba metabliserare: En del av befolkningen (s.k. CYP2D6 långsamma metaboliserare) saknar enzymet CYP2D6 på grund av en genetisk brist. En annan del av befolkningen har multipla CYP2D6 gener (ultrasnabba metaboliserare). Långsamma metaboliserare har ett lägre förhållande mellan metabolit och modersubstans men skillnaden saknar klinisk betydelse på grund av substansens ekvipotens. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse djurstudier avseende farmakodynamik, upprepad dostoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några andra risker för patienten än de som kan förväntas baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen. In vitro och in vivo djurmodeller visar att höga doser risperidon kan ge förlängning av QT-intervallet, vilket har förknippats med en teoretisk risk för torsades de pointes hos patienter. I reproduktionsstudier på djur uppvisade farmakologiskt aktiva doser maternell toxicitet, förlängd partus och fler postnatala dödsfall relaterade till den farmakodynamiska verkan. Effekterna på postnatal utveckling visades främst bero på den farmakodynamiska verkan på modern (t.ex. sedering och minskat omhändertagande av ungarna). Dessa effekter är inte relevanta för utvärdering av en potentiell risk för människa. Som en följd av dess antidopaminerga effekt orsakar risperidon hyperprolaktinemi och prolaktininducerade funktionella förändringar hos försöksdjur. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Bensoesyra (E210) Vatten, renat 6.2 Inkompatibiliteter Risperidon Sandoz oral lösning får inte blandas med te. 6.3 Hållbarhet 3 år 6 månader efter att flaskan öppnats första gången. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Får ej frysas. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Bärnstensfärgad glasflaska med barnsäkert plastlock (vitt, HDPE/PP skruvlock), innehållande 30 ml, 60 ml, 100 ml eller 120 ml oral lösning. En dospipett inklusive pipetthållare bifogas. Den lilla pipetten (98 mm lång) är båda graderade med en skala som visar ml på ena sidan och mg på andra sidan. Graderingen är på steg om 0,1 ml respektive mg. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Sandoz A/S C.F. Tietgens Boulevard 40 DK-5220 Odense SØ Danmark 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 23595 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 2007-01-26 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2007-09-07