Varje munsönderfallande tablett innehåller 0,5 mg, 1 mg eller 2 mg risperidon. Hjälpämne: 0,5 mg 1 mg 2 mg Aspartam 0,40 mg 0,80 mg 1,60 mg

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Risperidon Krka 0,5 mg munsönderfallande tabletter Risperidon Krka 1 mg munsönderfallande tabletter Risperidon Krka 2 mg munsönderfallande tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje munsönderfallande tablett innehåller 0,5 mg, 1 mg eller 2 mg risperidon. Hjälpämne: 0,5 mg 1 mg 2 mg Aspartam 0,40 mg 0,80 mg 1,60 mg För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Munsönderfallande tablett. 0.5 mg: rund, lätt bikonvex, rosa marmorerad tablett. 1 mg: rund, lätt bikonvex, rosa marmorerad tablett. 2 mg: rund, lätt bikonvex, rosa marmorerad tablett. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Risperidon används för behandling av schizofreni Underhållsbehandling för att förhindra återfall av kronisk schizofreni hos patienter som svarat på behandlingen. 4.2 Dosering och administreringssätt Vid terapibyte från andra antipsykotiska läkemedel till risperidon Vid byte från annat neuroleptikum till risperidon bör en långsam nedtrappning av den tidigare behandlingen göras. Vid byte från depotneuroleptika bör behandlingen med risperidon inledas vid tidpunkten för nästa planerade injektion. Behovet av fortsatt behandling mot extrapyramidala symtom (antiparkinsonläkemedel) bör omvärderas regelbundet. Vuxna och ungdomar över 15 år Risperidon kan ges en eller två gånger dagligen. Behandlingen inleds med 2 mg dagligen. Dosen kan ökas andra dagen till 4 mg. För vissa patienter kan en långsammare titreringsfas vara lämplig. Därefter kan dosen ytterligare individualiseras beroende på klinisk respons. Optimal dos är vanligtvis 4-6 mg dagligen. För vissa patienter kan den optimala responsen uppnås med lägre doser. 1

2 Doser över 10 mg dagligen har i kliniska studier inte gett ökad antipsykotisk effekt och de kan orsaka extrapyramidala symtom. Dagliga doser över 10 mg skall bara användas för patienter där fördelarna överväger riskerna. Säkerhet har ej visats för doser över 16 mg/dygn, och högre dygnsdos än 16 mg bör inte användas. Äldre Behandlingen bör inledas med 0,5 mg 2 gånger dagligen. Dosen kan vid behov ökas med 0,5 mg 2 gånger dagligen till 1-2 mg 2 gånger dagligen. Patienterna bör övervakas noga och behandlingen bör kontinuerligt utvärderas. Barn och ungdomar under 15 år Kliniska data saknas för behandling med risperidon hos barn under 15 år och klinisk erfarenhet är begränsad. Kardiovaskulär sjukdom För att undvika ortostatisk hypotension bör dosen titreras långsamt (se avsnitt 4.4). Lever- och njursjukdom Halva start- och underhållsdosen såväl som långsammare dosistitrering rekommenderas till patienter med nedsatt njurfunktion. Det är inte nödvändigt att justera dosen hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Försiktighet bör vidtas, om patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion behandlas på grund av begränsad erfarenhet hos dessa patienter (se avsnitt 5.2). Behandlingen bör inledas med 0,25 mg 2 gånger dagligen. Beroende på terapisvaret kan dosen ökas till 1-2 mg 2 gånger dagligen om nödvändigt. Hos patienter med lever- eller njursjukdom bör försiktighet iakttas eftersom klinisk erfarenhet hos dessa patienter är begränsad. Administreringssätt Oral användning. Då de munsönderfallande tabletterna är sköra ska de inte tryckas ut genom foliet på blisterremsan eftersom det kan skada tabletten. Blistern öppnas genom att kanten på folien lyfts upp folien dras av helt och hållet., sedan tippas tabletten ut i handen. Tabletten ska intas genast efter att den har avlägsnats från förpackningen. Efter några sekunder löser tabletten upp sig i munnen och kan därefter sväljas utan vatten. Tabletten ska inte delas. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne. Risperidon är också kontraindicerat hos patienter med känd hyperprolaktinemi som inte orsakats av läkemedel. 4.4 Varningar och försiktighet Äldre patienter med demens En metaanalys av 17 kliniska prövningar med atypiska antipsykotiska läkemedel inklusive risperidon, visade att äldre patienter med demens som behandlas med atypiska antipsykotiska läkemedel har en förhöjd mortalitetsrisk jämfört med de placebobehandlade. För de risperidonbehandlade i denna analys var mortalitetsincidensen 4 % jämfört med 3,1 % för placebobehandlade patienterna. Medelåldern på patienterna som avled var på 86 år (varierande mellan ). I samma studier var behandling med furosemid i kombination med risperidon förknippat med en högre mortalitet jämfört med behandling med enbart risperidon eller furosemid. Mekanismen bakom en 2

3 interaktion är dock oklar. Samtidig behandling med risperidon och andra diuretika (huvudsakligen låga doser av tiaziddiuretika) förknippades inte med liknande observationer. Dödsorsaken visade inget konsekvent mönster. Försiktighet bör dock iakttas vid samtidig behandling med risperidon och furosemid eller andra potenta diuretika, och risken bör vägas mot nyttan innan sådan behandling inleds. Oavsett behandling var uttorkning en riskfaktor för mortalitet och bör därför särskilt undvikas hos äldre dementa patienter. Cerebrovaskulära händelser (CAE) En ca 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära biverkningar har setts med vissa atypiska antipsykotika i randomiserade placebokontrollerade kliniska studier av dementa patienter. Mekanismen bakom den ökade risken är inte känd. En ökad risk kan inte uteslutas för andra antipsykotika eller andra patientgrupper. Risperidon bör användas med försiktighet hos patienter med riskfaktorer för stroke. Kardiovaskulära sjukdomar På grund av den alfa-blockerande effekten hos risperidon kan ortostatisk hypotension uppträda, särskilt i början av behandlingen då dosen ökas. Risperidon bör användas med försiktighet till patienter som lider av kardiovaskulära sjukdomar (t.ex. hjärtsvikt, hjärtinfarkt, överledningsrubbningar, dehydrering, hypovolemi eller cerebrovaskulär sjukdom) och dosen bör ökas gradvis. Om hypotension uppträder bör en dosreduktion övervägas. Frekvensen av yrsel, bradykardi och skador orsakade av tendensen att falla visar sig vara högre hos äldre än hos yngre patienter. Liksom för andra antipsykotika rekommenderas försiktighet vid förskrivning av risperidon tillsammans med läkemedel som förlänger QT-intervallet. Risperidon ska användas med försiktighet hos patienter med anamnes på QT-förlängning inom familjen, hjärt-kärlsjukdomar (t ex medfött långt QT-intervall, koronär hjärtsjukdom, överledningsrubbningar, arytmi) eller samtidig behandling med läkemedel som också inducerar förlängt QT-intervall eller hypokalemi. Samtidig behandling med andra neuroleptika bör undvikas. Tardiv dyskinesi/extrapyramidala symtom (TD/EPS) När läkemedel som blockerar dopaminreceptorer används kan de orsaka tardiv dyskinesi. Typiskt för tardiv dyskinesi är autonoma, rytmiska muskelrörelser med tungan och /eller ansiktet. Det har rapporterats att extrapyramidala symtom ger upphov till en ökad tendens till tardiv dyskinesi. Risken för tardiv dyskinesi borde därför vara lägre med risperidon än med konventionella antipsykotika. Om det uppstår symtom på tardiv dyskinesi hos patienten bör utsättning av antipsykotisk behandling noga övervägas. Neuroleptisk malignt syndrom (NMS) Under behandling med neuroleptika, kan neuroleptisk malignt syndrom uppstå, som karakteriseras av hypertermi, muskelstyvhet och autonom instabilitet. En ökning av kreatininfosfatkinas nivån i serum, leukocytos, takypné, störningar av medvetande och svetting kan också förekomma. Uppkomst av rabdomyolys samt medföljande njurinsufficiens är vanligen livshotande. Om neuroleptiskt malignt syndrom uppstår, ska behandlingen med antipsykotika avbrytas. Läkaren bör utvärdera nytta/riskförhållandet vid förskrivning av risperidon till patienter med Lewy body demens eller Parkinsons sjukdom, då risken för neuroleptisk malignt syndrom eller en försämring av Parkinsons sjukdom kan vara högre hos dessa patienter. Hyperglykemi Hyperglykemi eller försämring av befintlig diabetes har rapporterats i mycket sällsynta fall under risperidonbehandling. Diabetiker och patienter med riskfaktorer för diabetes mellitus måste följas på kliniskt lämpligt sätt (se avsnitt 4.8). 3

4 Annat Det är känt att klassiska neuroleptika kan sänka kramptröskeln. Försiktighet bör iakttas när patienter med epilepsi behandlas. Försiktighet bör vidtas speciellt av patienter med troligt prolaktin-beroende tumörer (tex. bröstcancer). Vid behov av ytterligare sedation bör ett annat läkemedel (tex. benzodiazepin) ges som tillägg istället för att öka dosen av risperidon. Speciella doseringskrav för äldre och patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion och dementa patienter ges i avsnitt 4.2. Patienter bör göras medvetna om möjligheten av viktökning. Risperidon bör ges med försiktighet till patienter som kommer att bli utsatta för extrema temperaturer då både hypotermi och hypertermi har förknippats med risperidonbehandling. Paradoxalt kan antipsykotika öka symtom som upphetsning, irritation och aggressivitet. Om detta inträffar bör dosen reduceras eller behandlingen avbrytas, precis som för annan antipsykotisk läkemedelsbehandling. Akuta abstinenssymtom, som illamående, kräkning, svettning och sömnlöshet, har i sällsynta fall rapporterats när behandling med höga doser av antipsykotiska läkemedel har avslutats abrupt. Psykotiska symtom kan också återkomma, och uppkomst av ofrivilliga rörelser (t ex akatisi, dystoni och dyskinesi) har rapporterats. Därför rekommenderas en gradvis utsättning. Risperidon munsönderfallande tabletter innehåller aspartam som är en fenylalaninkälla. Det kan vara skadligt för personer med fenylketonuri. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Farmakodynamiska interaktioner Möjliga interaktioner med andra läkemedel har inte utvärderats systematiskt. Med tanke på risperidons primära CNS effekt, bör det användas med försiktighet i kombination med andra centralverkande läkemedel. Risperidon kan motverka effekten av levodopa och andra dopaminagonister. Samtidig behandling med andra antipsykotika, litium, antidepressiva och medel mot Parkinsons sjukdom, samt medel med central antikolinerg effekt ökar risken för tardiv dyskinesi. Den anti-α 1 -adrenerga effekten kan öka den blodtryckssänkande effekten av fenoxibensamin, labetalol och andra alfablockerande läkemedel, samt metyldopa, reserpin och andra centralt verkande blodtryckssänkande läkemedel. Den blodtryckssänkande effekten av guanetidin blir tvärtom blockerad. Samtidig behandling med läkemedel som också förlänger QT-intervallet (t ex neurleptika, antiarytmika av klass IA eller III, makrolidantibiotika, läkemedel mot malaria, antihistamin, antidepressiva), orsakar hypokalemi (tex. vissa diuretika), eller hämmar den hepatiska metabolismen bör unvikas. Angående ökad dödlighet vid samtidig behandling med furosemid hos äldre patienter med demens se avsnitt 4.4. Det kan förekomma en additiv effekt tillsammans med antihypertensiva medel, eftersom risperidon visar på farmakologiska egenskaper liknande de hos hypotensiva substanser av prazosintyp. 4

5 Farmakokinetiska interaktioner Enzyminducerare: Karbamazepin har visat sig minska plasmakoncentrationen av risperidon och dess aktiva metabolit. En liknande effekt kan förväntas av andra leverenzyminducerande medel som rifampicin, fenytoin, fenobarbital och Johannesört (Hypericum perforatum). När karbamazepinbehandling eller annan enzyminducerande behandling avbryts bör risperidondosen omprövas och vid behov minskas. Kinidin, fluoxetin, paroxetin, terbinafin och andra kraftiga inhibitorer av CYP2D6 kan öka plasmakoncentrationen av den antipsykotiska fraktionen. Därför bör dosen av risperidon omprövas vid insättande och utsättning av samtidig behandling med dessa läkemedel. Fentiaziner, tricykliska antidepressiva och vissa betablockerare kan öka plasmakoncentrationen av risperidon. På grund av nedsatt metabolism, minskar dock koncentrationen av den aktiva metaboliten. Därför ändras den totala effekten (antipsykotiska fraktionen) inte på ett kliniskt relevant sätt. Ranitidin och cimetidin kan öka plasmakoncentrationerna av risperidon men den antipsykotiska effekten ökar nödvändigtvis inte eftersom plasmakoncentrationen av den aktiva metaboliten minskar. Topiramat ger en liten reduktion av biotillgängligheten av risperidon, men inte av den aktiva antipsykotiska fraktionen. Det är därför osannolikt att denna interaktion har klinisk signifikans. Erytromycin, en CYP3A4-hämmare, ändrar inte risperidons farmakokinetik eller antipsykotiska effekt. Kolinesterashämmarna galantamin och donepezil har ingen klinisk signifikant effekt på risperidons farmakokinetik eller antipsykotiska effekt. Risperidon har ingen kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken av litium, valproat eller digoxin. Samtidig administrering av CNS-stimulerande medel (t ex metylfenidat) och risperidon hos barn eller ungdomar påverkade inte risperidons farmakokinetik eller effekt. Somnolensen minskades vid samtidig användning av CNS-stimulerande medel. Samtidigt intag av risperidon och alkohol bör undvikas, eftersom risperidon ökar effekten av alkohol. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med risperidon saknas. Risperidon var ej teratogent i djurstudier, men andra typer av reproduktionstoxikologiska effekter har visats (se avsnitt 5.3). Neuroleptika har gett långvariga men övergående neurologiska störningar av extrapyramidal natur hos barnet när gravida kvinnor behandlats under sista trimestern. Risperidon ska användas under graviditet endast om de positiva effekterna hos modern överväger de möjliga riskerna för fostret eller det nyfödda barnet. Om risperidon förskrivs till en patient i fertil ålder bör hon informeras om att kontakta sin läkare om hon planerar att bli gravid eller förmodas vara gravid. Amning Risperidon och dess aktiva metabolit 9-hydroxirisperidon passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. De positiva effekterna av amning ska vägas mot de möjliga riskerna för barnet. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Antipsykotika såsom risperidon kan påverka reaktionsförmågan. Patienter bör rekommenderas att avstå från bilkörning och användning av maskiner tills den individuella verkan av risperidon har utvärderats. 5

6 4.8 Biverkningar Vanlig: >1/100, <1/10 Mindre vanlig: >1/1000, <1/100 Sällsynt: >1/10 000, <1/1000 Mycket sällsynt: < 1/10 000, inklusive enskilda rapporter Blodet och lymfsystemet Mycket sällsynt: neutropeni och trombocytopeni Endokrina systemet Mindre vanlig: dosberoende ökning av prolaktinkoncentrationerna som kan leda till störningar av menstruationscykeln, amenorré, galaktorré. Sällsynt: gynekomasti Metabolism och nutrition Mycket sällsynt: hyperglykemi och försämring av befintlig diabetes Psykiska störningar Vanlig: Oro, ångest Centrala och perifera nervsystemet Vanlig: sömnlöshet, huvudvärk, sedation (sedation har rapporterats oftare hos barn och unga än hos vuxna. Oftast är sederingen mild och övergående). Mindre vanlig: dåsighet, utmattning, svindel, koncentrationssvårigheter, extrapyramidala symtom: skakningar, styvhet, hypersalivation, bradykinesi, akatisi, akut dystoni (dessa symtom är oftast milda och reversibla vid dosreduktion och/eller vid administrering av antiparkinsonmedel,vid behov). Mycket sällsynt: tardiv dyskinesi, neuroleptiskt malignt syndrom, kramper, panikreaktioner. Ögon Mindre vanlig: dimsyn Hjärtat Mindre vanlig: takykardi (också reflextakykardi) Sällsynt: ventrikulära arytmier (ventrikulärt flimmer, ventrikulär takykardi) Mycket sällsynt: QT förlängning, plötsligt oförklarligt dödsfall, hjärtstillestånd, torsades de pointes (om detta händer ska behandlingen anslutas (se avsnitt 4.4)) Blodkärl Mindre vanlig: hypotension (inkluderande ortostatisk hypotension) eller hypertension Sällsynt: cerebrovaskulära händelser inkl. CVA och TIA Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Mindre vanlig: rinit Magtarmkanalen Mindre vanlig: förstoppning, dyspepsi, illamående/kräkning, magsmärtor, viktökning Lever och gallvägar Mycket sällsynt: förhöjda leverenzymvärden i blodet 6

7 Hud och subkutan vävnad Mindre vanlig: eksem och andra allergiska reaktioner Mycket sällsynt: svullnad, pruritus, exanthem, ljuskänslighet Njurar och urinvägar Mindre vanlig: inkontinens Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mindre vanlig: erektionsstörningar, ejakulationssvårighet, svårigheter att få orgasm Sällsynt: priapism Muskuloskeletala systemet och bindväv Mycket sällsynt: muskelsvaghet Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Mycket sällsynt: störningar i kroppens temperaturreglering (hypotermi och hypertermi) Störningar i vattenbalansen p.g.a. överdrivet intag av vätska eller störningar i insöndringen av antidiuretiskt hormon, tardiv dyskinesi, neuroleptiskt malignt syndrom, störningar i kroppens temperaturreglering och kramper har rapporterats under risperidonbehandling. Cerebrovaskulära händelser Cerebrovaskulära biverkningar, inklusive cerebrovaskulära händelser och transitorisk ischemisk attack (TIA) har rapporterats vid behandling med risperidon, särskilt hos äldre dementa patienter (se avsnitt 4.4). Utsättningssymptom har rapporterats i samband med antipsykotisk medicin (se avsnitt 4.4). 4.9 Överdosering Den högsta rapporterade överdoseringen av risperidon är 360 mg. Symtomen vid överdosering har varit av samma typ som de kända farmakologiska effekterna hos risperidon. De vanligaste symtomen har varit trötthet, takykardi, hypotension och extrapyramidala symtom. Vid överdosering har förlängd QT-tid rapporterats i enstaka fall. Vid akut överdosering bör möjligheten att flera läkemedel är inblandade beaktas. Luftvägarna ska hållas öppna för att garantera tillräcklig syretillförsel. Ventrikeltömning (efter intubation om patienten är medvetslös) och aktivt kol tillsammans med laxermedel bör övervägas. För att kunna diagnostisera eventuella arytmier bör övervakning av hjärtats funktioner startas omgående och EKG följas kontinuerligt. Det finns ingen känd antidot mot risperidon. På grund av detta är behandlingen av överdosering av risperidon symtomatisk. Hypotension och eventuellt chocktillstånd i blodcirkulationen ska behandlas med intravenös infusion och/eller sympatomimetika. Om allvarliga extrapyramidala symtom uppstår ska antikolinergika ges. Noggrann övervakning bör fortsätta tills patienten är återställd. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Neuroleptika ATC kod N05AX08 7

8 Risperidon är ett aktivt neuroleptikum som tillhör gruppen neuroleptika, benzisoxazolderivat. Risperidon är en selektiv monoaminerg antagonist med hög affinitet till serotonerga 5-HT 2 - och dopaminerga D 2 - receptorer. Risperidon blockerar även alfa 1 -adrenerga receptorer och i mindre mån H 1 -histaminerga och alfa 2 -adrenerga receptorer. Risperidon binds inte till kolinerga receptorer. Även om risperidon är en stark D 2 -antagonist, vilket anses minska de s.k. positiva symtomen av schizofreni, orsakar den mindre katalepsi och minskar i lägre grad motoriska funktioner än traditionella neuroleptika. Dominerande central serotoninantagonism kan reducera risperidons tendens att orsaka extrapyramidala biverkningar och bredda risperidonets terapeutiska aktivitet mot negativa och affektiva symtom av schizofreni. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Risperidon absorberas fullständigt efter peroral administrering och maximal plasmakoncentration uppnås inom 1-2 timmar. Födointag har ingen betydande effekt på absorptionen. Risperidon metaboliseras av cytokrom P450 2D6 (CYP 2D6)-enzymet till 9-hydroxirisperidon, som har liknande farmakologiska egenskaper som risperidon. Risperidon utövar tillsammans med 9-hydroxirisperidon den aktiva antipsykotiska effekten. En annan metaboliseringsväg för risperidon är N-dealkylering. Efter peroral administrering hos psykotiska patienter, är eliminationshalveringstiden 3 timmar. Halveringstiden för 9-hydroxirisperidon, och därmed också den totala antipsykotiska effekten, är 24 timmar. Risperidon distribueras snabbt och distributionsvolymen är 1-2 l/kg. Risperidon binds till albumin och alfa 1 -glukoprotein i plasma. Bidningsgraden till plasmaproteiner är 88 % för risperidon och 77 % för 9-hydroxirisperidon. Inom en vecka efter peroral administrering, utsöndras 70 % av dosen i urinen och 14 % ifaeces % av andelen i urinen är risperidon och 9-hydroxirisperidon. Återstoden är inaktiva metaboliter. För de flesta patienter uppnås jämviktskoncentrationen av risperidon efter en dag och för 9- hydroxirisperidon efter 4-5 dagar. Med terapeutiska doser ökar plasmakoncentrationen av risperidon proportionellt med dosen. Administration av risperidon till äldre patienter och patienter med nedsatt njurfunktion gav en ökad plasmakoncentration och minskad clearance av den aktiva fraktionen, som var proportionell med kreatininclearance. Man såg ingen effekt på plasmakoncentrationen hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Det saknas data för patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. CYP 2D6 - långsamma och ultrasnabba metaboliserare: En del av befolkningen (såkallade långsamma metaboliserare av CYP2D6) saknar enzymet CYP2D6 på grund av en genetisk brist. En annan del av befolkningenhar flera CYP2D6 gener (ultrasnabba metaboliserare). Långsamma metaboliserare har ett lägre risperidon metabolit/modersubstansenförhållande, men skillnaderna saknar klinisk relevans pga substansernas ekvipotens. Hos barn är farmakokinetiken av risperidon, 9-hydroxy-risperidon och den aktiva fasen liknande den för vuxna. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Prekliniska data indikerar inga andra risker för patienterna än de som kan förväntas från den farmakologiska verkningsmekanismen, baserat på konventionella studier av farmakodynamik, toxicitetstester vid upprepad dosering, gentoxicitet och karcinogenitet. In vitro och in vivo-modeller visar att höga doser av risperidon orsakar förlängning i QT-intervallet, vilken har förknippats med en ökad risk för torsades de pointes hos patienter. I reproduktionsstudier på djur orsakade farmakologiskt aktiva doser maternell toxicitet, förlängd partus och fler postnatala dödsfall relaterade till den farmakodynamiska effekten. Effekterna på postnatal utveckling visade sig i stor grad bero på den farmakodynamiska effekten hos modern 8

9 hjärnan (tex. sedation och nedsatt omsorg för avkomman). Dessa effekter är inte relevanta för utvärdering av potentiell risk hos människor. Till följd av den antidopaminerga effekten orsakar risperidon hyperprolaktinemi och prolaktininducerade funktionella förändringar hos försöksdjur. I orala karcinogenicitetsstudier på råtta och mus sågs ökningar av hypofysadenom (mus), endokrina bukspottskörteladenom (råtta) och bröstkörteladenocarcinom (båda arterna). Dessa tumörer kunde förknippas med högre prolaktinhalter. Betydelsen av prolaktinberoende uppkomst av tumörer hos människa är oklar. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Mannitol (E421) Basisk butylerad metakrylatkopolymer Povidon K-25 Mikrokristallin cellulosa Låg substituerad hydroxypropylcellulosa Aspartam (E951) Krospovidon Röd järnoxid (E172) Spearmint-arom Pepparmint-arom Kalciumsilikat Magnesiumstearat 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll OPA/Al/PVC/Al blister Förpackningsstorlekar: 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 eller 100 Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Krka Sverige AB Göta Ark Stockholm 9

10 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 0,5 mg: mg: mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN