SVERIGES FLERÅRIGA PROGRAM GRÄNSFONDEN

SVERIGES FLERÅRIGA PROGRAM GRÄNSFONDEN FÖR PERIODEN 2007 TILL 2013 Rikskriminalpolisen 1

Sveriges fleråriga program för Gränsfonden Ursprunglig version Version som reviderats (datum 05/11/2008) efter dialog med kommissionen Version som reviderats till följd av utvärderingar och/eller problem med genomförandet Version som reviderats till följd av översyn av de strategiska riktlinjerna Medlemsstat: Sverige Fond: Gränsfonden Ansvarig myndighet: RIKSPOLISSTYRELSEN Rikskriminalpolisen Box 12256 102 26 Stockholm Kontaktperson: Anna Garphult Nationell koordinator för Gränsfonden Rikskriminalpolisen, Centrala Gränskontrollfunktionen Tel.: +46 8 401 28 62 E-post: anna.garphult@rkp.police.se Period: 2007-2013 2

1. SITUATIONEN I MEDLEMSSTATEN... 4 1.1. SITUATION I LANDET OCH MIGRATIONSSTRÖMMAR SOM PÅVERKAR SITUATIONEN...4 1.1.1 Gränser mot tredje land... 4 1.1.2 Arbetsbörda... 4 1.1.3 Flödet av resenärer:... 5 1.1.4 Utlandsmyndigheter och utfärdande av visum:... 5 1.1.5 Organisatorisk överblick... 7 1.1. 6 Lagstiftning... 8 1.2. ÅTGÄRDER SOM MEDLEMSSTATEN HITTILLS VIDTAGIT...9 1.2.1 Infrastruktur:... 9 1.2.2 Transportmedel och annan utrustning:...12 1.2.3 IT system...13 1.2.4 Schengens Informationssystem (SIS)...14 1.2.5 Informationssystemet för Viseringar (VIS)...14 1.2.6 Koppling mellan SIS II och VIS...15 1.2.7 Utbildning:...15 1.3. SAMMANLAGDA NATIONELLA MEDEL SOM TILLDELATS...17 2. ANALYS AV BEHOVEN I MEDLEMSSTATEN...19 2.1. BEHOV I MEDLEMSSTATEN I FÖRHÅLLANDE TILL UTGÅNGSLÄGET...19 2.1.1 Syfte och målsättningar med gränskontrollen...19 2.1.2 Behov...19 2.2. HUR AVSER MEDLEMSSTATEN GÅ TILLVÄGA FÖR ATT TILLGODOSE BEHOVEN?...25 3. STRATEGI FÖR ATT UPPNÅ MÅLEN...28 3.1 PRIORITERING 1...28 3.2 PRIORITERING 2...33 3.3 PRIORITERING 3...34 3.4 PRIORITERING 4...36 3.5 PRIORITERING 5...40 SAMMANFATTNING:...43 4. FÖRENLIGHET MED ANDRA INSTRUMENT...44 5. RAMVERK FÖR GENOMFÖRANDE AV STRATEGI 46 5.1. OFFENTLIGGÖRANDE AV PROGRAMMET...46 5.2. HUR KOMMER PARTNERSKAPSPRINCIPEN ATT GENOMFÖRAS?...46 6. VÄGLEDANDE FINANS IERINGSPLAN...47 6.1 BIDRAG FRÅN GEMENSKAPEN...47 6.1.1. Tabell...47 6.1.2. Kommentarer till siffrorna/tendenserna...47 6.2 ÖVERGRIPANDE FINANSIERINGSPLAN...48 6.2.1. Tabell...48 6.2.2. Kommentarer till siffrorna/tendenserna...48 3

1. SITUATIONEN I MEDLEMSSTATEN Med inträdet i Schengen så har gränskontroll blivit en internationell angelägenhet och bördan måste delas mellan medlemsländerna. Sverige måste bidra till bevakningen och kontrollen av de yttre gränserna, både nationellt och internationellt. Nu när samarbetet med andra medlemsländer och med EU och Frontex ökar, så har det blivit tydligt att det finns behov av en omorganisering inom området gränskontroll i Sverige. Gränskontroll sköts av olika länspolismyndigheter och av Kustbevakningen. Tullen och Migrationsverket är också delvis inblandade i gränskontrollen. Med en målsättning att förbättra samarbetet mellan dessa instanser och även för att skapa en nationell kontaktpunkt för att underlätta samarbetet med EU och de andra medlemsländerna, startades två projekt för att utreda hur den nya organisationen skulle se ut. Projekten är även inriktade på att finna de behov som har anknytning till förbättringen av gränskontrollen i Sverige. Syftet är att projekten ska mynna ut i en central enhet med ansvar för all gränskontrollverksamhet. Beslut om hur organisationen ska se ut förväntas inom kort. I detta kapitel beskrivs den nuvarande situationen i Sverige vad gäller gränskontroll. 1.1. SITUATION I LANDET OCH MIGRATIONSSTRÖMMAR SOM PÅVERKAR SITUATIONEN 1.1.1 Gränser mot tredje land Sverige omges av territorialvatten och Sverige har därför sjögränser. Det finns ingen landgräns mot länder utanför Schengen-zonen, vilket betyder att bevakningen av de yttre gränserna sker genom bevakning av sjögränserna, hamnar och flygplatser där det förekommer trafik med tredje land. I fallet med flygtrafik och flygplatsernas gränser så finns det totalt 31 flygplatser som har trafik med tredje land. Majoriteten av resenärerna anländer från eller reser till länder utanför Schengen-zonen via fyra flygplatser; Stockholm-Arlanda, Nyköping- Skavsta, Göteborg-Landvetter och Malmö-Sturup. Ungefär 14 000 resenärer reser till eller från Sverige via flygplatser varje dag. Sverige har sjögränser med länder utanför Schengen-zonen, men efter att de nya medlemsländerna anslöt sig till Schengensamarbetet 2008 så sker färjetrafiken till och från Sverige huvudsakligen inom Schengen-zonen. Några färjelinjer kommer fortfarande att gå till några destinationer utanför Schengen. Personer kan även resa in eller ut från svenskt territorium som besättningsmedlemmar eller passagerare på handelsfartyg, fiskebåtar, fritidsbåtar eller kryssningsfartyg. Det totala antalet hamnar är 60. 1.1.2 Arbetsbörda Passagerarflöde sjögränser luftgränser 2006 3.160.690 4.330.800 2007 4.418.000 5.616.000 Antalet passagerare som anländer från länder utanför Schengen via sjögränserna har minskat avsevärt efter att de nya medlemsländerna anslöt sig till Schengensamarbetet. Det finns inte någon reguljär färjetrafik till eller från några destinationer utanför Schengen. Endast 20 färjor från en icke-schengen destination (Ryssland) förväntas besöka Stockholm under 2008, vilket motsvarar ca. 15.000 passagerare. Detta kan jämföras med ett totalt antal passagerare som 4

uppgår till 1,4 miljoner från alla destinationer. Emellertid är det fortfarande möjligt att anlända till Sverige via sjögränserna och andra typer av båtar måste fortfarande kontrolleras. 1.1.3 Flödet av resenärer: Asylsökande personer 2005 17 530 2006 24 322 2007 36 207 Perioden 2008-2010 förväntas antaler personer som söker asyl vara mellan 30 000 och 40 000 varje år. Fler och fler asylsökande från tredje land anländer till Sverige och det faktum att den största delen av dessa inte styrker sin identitet och/eller sitt medborgarskap utgör en stor utmaning för ansvariga myndigheter i Sverige. Under januari 2007 till september 2007 sökte endast ca. 3% asyl vid inresan/gränsen. 97% sökte asyl efter att de hade anlänt. Det betyder att de flesta asylsökande anländer till Sverige via andra Schengenländer. Den största utmaningen är därför inte att förstärka de yttre gränserna, även om detta naturligtvis också är viktigt, men i stället gäller det att förbättra den inre kontrollen samt samarbetet med andra medlemsländer för att förhindra att utlänningar som anländer till dessa länder sedan reser vidare till Sverige. De flesta asylsökande kommer från Irak, totalt 18.559 personer under 2007. År 2006 beviljades 42% av de asylsökande uppehållstillstånd i Sverige. Enligt huvudregeln i Utlänningslagen (2005:716) så är Migrationsverket den myndighet som verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut. Svensk polis är dock verkställande i följande fall: om det är polismyndigheten som beslutat om avvisning om beslutet togs av en domstol om ett beslut som togs av Migrationsverket överförs till Polisen p.g.a. att utlänningen avvikit och ej kan hittas utan samarbete med Polisen om man kan anta att tvångsmedel måste användas för att verkställa beslutet. Antalet polisavvisningar har minskat sedan år 2000, men Migrationsverket förväntar sig en ökning under de närmaste åren. Under de första sex månaderna 2007 hänvisades 52% av förekommande ärenden till Polisen. Av de ärenden som överlämnades till Polisen så var 60% av dessa överlämnade p.g.a. att personen ifråga hade avvikit. Endast en mindre del av avvikandefallen blir verkställda. Polisen undersöker nu hur verkställigheten av avvisningsoch utvisningsbeslut kan bli effektivare och mer rättssäkert. 1.1.4 Utlandsmyndigheter och utfärdande av visum: Sverige har 104 utlandsmyndigheter (ambassader och konsulat) och 78 av dessa är placerade i länder utanför Europa. Detta inkluderar ambassader, representationer, delegationer och konsulat. Dessa, tillsammans med ca. 400 honorärkonsulat bildar utrikesrepresentationen. Utlandsmyndigheterna täcker och rapporterar migrations- och flyktingärenden. De handlägger även visumansökningar och uppehållstillstånd samt hjälper Migrationsverket och Polisen med frågor om lagar och regler som gäller medborgarskap. 5

Genom bemyndigande av Migrationsverket har utlandsmyndigheterna full behörighet att fatta beslut i visumärenden och att bevilja uppehållstillstånd i vissa ärenden. I de fall där utlandsmyndigheten är osäker hur en viseringsansökan bör bedömas, om beslutet kan ha inverkan på praxis eller om det är påkallat av säkerhetsskäl, ska dock utlandsmyndigheten överlämna ärendet till Migrationsverket. Under 2006 mottog Sveriges utlandsmyndigheter 214 426 viseringsansökningar och nästan 42 000 ärenden som gällde uppehålls- och arbetstillstånd i anknytningsärenden. Ungefär 98% av viseringsärendena sköttes på utlandsmyndigheterna medan lite mindre än 3 000 viseringsärenden överlämnades till Migrationsverket. Andelen godkända viseringsärenden var ca. 90%. Under 2007 mottog Sveriges utlandsmyndigheter 223 237 viseringsansökningar. Arbetsbelastningen varierar mellan olika ambassader eller konsulat och de fem som hade störst antal viseringsansökningar under 2007 var: Viseringsansökningar Moskva 38675 St. Petersburg 31834 Peking 14843 Bangkok 13580 Kiev 13407 De fem ambassader eller konsulat år 2007 som hade flest uppehålls- och arbetstillstånd var: Addis Abeba 6274 Teheran 5759 Damaskus 5592 Bangkok 5404 Islamabad 3099 2005 194 198 2006 214 426 2007 223 237 Uppehålls- och arbetstillstånd Totalt antal visumansökningar, alla ambassader och konsulat Ungefär 90% beviljades visering. Migrationsattachéer På 12 av de svenska utlandsmyndigheterna finns migrationsattachéer. De är tjänstemän med specialistkunskap om migration. De placeras i länder från vilka många asylsökande anländer och från vilka människosmugglare och illegal migration är relativt vanlig, samt länder med ett stort antal viseringsansökningar. För närvarande har följande städer en migrationsattaché: Ankara, Bangkok, Belgrad, Damaskus, Islamabad, Kiev, Moskva, Nairobi, Peking, St. Petersburg, Sarajevo och Teheran. Sverige har visst samarbete med de andra nordiska länderna beträffande utfärdande av visum. I vissa delar av världen representerar ett av de nordiska länderna de övriga. Detta sker oberoende av om länderna ifråga har någon egen utlandsmyndighet i samma stad. 6

Det nordiska samarbetet beträffande utfärdande av visum har utökats 2008. Sverige är representerat av antingen Norge eller Danmark i många länder runt hela världen. Norge eller Danmark representeras också av Sverige i många städer. Sverige samarbetar även med Finland, men i mindre omfattning. Det nya utvidgade samarbetet betyder att i ärenden där Sverige representeras av Danmark eller Norge kommer ambassaden att rådfråga Migrationsverket direkt i oklara ärenden, istället för att skicka personen som ansöker om visum till en svensk ambassad. Sverige kommer att använda ett liknande förfarande vid representation av de andra nordiska länderna. Danmark representerar Sverige i fem länder (Nepal, Mexiko, Nicaragua, Kanada och Mozambique) och Norge representerar Sverige i 12 länder (i Afrika, Australien, USA, Brasilien och Kroatien). Samarbetet mellan de skandinaviska länderna har varit mycket framgångsrikt och samarbetet kan komma att utvidgas ytterligare i framtiden. 1.1.5 Organisatorisk överblick Det är fyra departement under Sveriges regering som i någon mening ansvarar för yttre gränskontroll; Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet. Justitiedepartementet ansvarar för Polisen och Migrationsverket och Försvarsdepartementet för Kustbevakningen. Utrikesdepartementet ansvarar för utlandsmyndigheterna, förutom vid ärenden med anknytning till viseringar där Justitiedepartementet och Migrationsverket är ansvariga. Finansdepartementet ansvarar för Tullverket. Alla nationella myndigheter är oberoende av departementen och ett departement kan inte ingripa när det gäller hur en myndighet sköter sina arbetsuppgifter. Den svenska Polisen har det huvudsakliga ansvaret för gränskontroll i Sverige. Denna uppgift är en integrerad del av polisens allmänna åtaganden, vilket betyder att med undantag för några viktiga platser polisens resurser delas mellan gränskontroll och andra uppgifter. Det finns 21 självstyrande polismyndigheter i Sverige. Varje län har en polismyndighet som styrs av en länspolismästare. Kustbevakningen är en icke militär myndighet som upprätthåller lagen. Myndigheten har ca. 800 personer i sin personalstyrka. Grundläggande arbetsuppgifter inkluderar bevakning av öppet hav och kuststräckorna. I myndighetens bevakningsuppgifter ingår att Kustbevakningen även ansvarar för gränskontroll. En maritim underrättelsecentral finns i Karlskrona. Denna central bemannas av KUT-personal från Polisen, Kustbevakningen och Tullen och utgör en kompletterande resurs för planering och verkställande av sjögränsbevakning. Tullverket har ca. 2200 anställda. Tullens uppgifter innefattar att kontrollera import- och exportförbud och restriktioner och att samla in EU:s tullavgifter samt upptagande av skatt. På Polisens begäran kan Tullen biträda vid gränskontroller och gränsövervakning. Migrationsverket ansvarar för visum och immigrationsfrågor och hjälper Polisen med gränskontroll. Personer från vissa länder utanför Schengenområdet måste ha giltigt visum för att få tillstånd att resa in i Sverige. Ansvar för utfärdande av visum ligger hos 7

Migrationsverket, men i praktiken utfärdas visum i första hand av konsulat och ambassader i tredje land. Migrationsverkets arbetsbelastning påverkas dessutom till stor del av Polisens och Kustbevakningens arbete. 1.1. 6 Lagstiftning Sverige och andra FN-länder har förbundit sig till Chicagokonventionen, vilket betyder att Sverige måste upprätthålla en snabb och effektiv gränskontroll för att se till att fördelarna med flygresor upprätthålls. Som medlem i EU och Schengensamarbetet måste Sverige följa både Europeiska gemenskapens lagar och nationella lagar. Svenska Utlänningslagen ger en rättslig grund för åtgärder mot illegal invandring. Utlänningslagen innehåller regler för inresa och vistelse i Sverige. Här följer en lista över de rättsliga regler som används i Sverige: Gränskodexen (EC) Nr 562/2006 Utlänningslagen, SFS (2005:716) Utlänningsförordningen, SFS (2006:97) Föreskrifter och anvisningar för Polisväsendet (FAP) Cirkulärmeddelanden Brottsbalken Rättegångsbalken Polislagen, SFS (2008:378) Polisförordningen, SFS (2007:378) Ordningslagen, SFS (1993:1617) Lokala Ordningsstadgan 8

1.2. Åtgärder som medlemsstaten hittills vidtagit Sverige har i och med inträdet i Schengensamarbetet fått tänka om en del när det gäller gränsbevakning. Gränskontroll är inte längre en intern angelägenhet som kan skötas självständigt av enskilda myndigheter. Eftersom Schengenländerna har gemensamt ansvar för förvaltningen av yttre gränser måsta alla som är inblandade i detta arbete samarbeta. Operativt ansvar för gränskontroll i Sverige ligger hos Polisen, Kustbevakningen och Tullverket. Rikspolisstyrelsen ansvarar för samordning mellan myndigheterna inom området gränskontroll. För att effektivt kunna använda resurserna är det viktigt att hålla samman det arbete som utförs av Polisen, Tullverket, Migrationsverket och Kustbevakningen. Följaktligen finns det behov av nationell samordning vad gäller gränskontroll och av förbättrat samarbete med övriga medlemsstater och EU. I september 2006 beslutade Rikspolisstyrelsen att inrätta ett program med målsättning att skapa en sammanhållen och effektiv gränskontroll på nationell nivå. Detta är början på den omorganisation som beskrivs i den första delen av detta program och två projekt pågår. Det ena projektet arbetar med kontakter med andra polismyndigheter samt andra länders gränskontrollarbete. Det andra projektet är ett operativt projekt. Det arbetar med frågor om hur utlänningspolisen ska organiseras samt vilken typ av utbildning anställda ska ha. I båda projekten ingår lagstiftningsfrågor. Inom kort bör ett beslut fattas om hur organisationen ska se ut. Sverige har också vidtagit åtgärder för att utöka samarbetet med FRONTEX. Sedan sommaren 2006 har Sverige fullföljt flera initiativ i samarbete med FRONTEX. Exempel på detta arbete är Hera 2006 där en observatör från Sverige deltog i åtgärder på Kanarieöarna, Hera 2007 där två poliser deltog direkt i åtgärder på Kanarieöarna, Agelaus som inkluderar en åtgärd för övervakning av anländande kinesiska barn inom Schengen, samt Poseidon i Grekland där Sverige bidrog med två personer från Kustbevakningen för kontroll av anländande fartyg. Under 2008 har fyra personer från Sverige deltagit i Poseidon. Sverige har deltagit i många fler åtgärder av detta slag och Sverige har ställt personal till förfogande för FRONTEX. Situationen beträffande Sveriges gränskontroll är följande: 1.2.1 Infrastruktur: Gränsövergångar Landgränser 0 Luftgränser 31 Sjögränser för passagerarskepp och lastfartyg 53 Sjögränser för fiskebåtar 11 Sjögränser för fritidsbåtar 40 Majoriteten av resenärerna anländer från eller reser till länder utanför Schengen-zonen via fyra flygplatser; Stockholm-Arlanda, Nyköping-Skavsta, Göteborg-Landvetter och Malmö- Sturup.Resten av gränsövergångsställena anses vara små gränsövergångsställen med oregelbunden eller lite trafik mot tredje land. 9

Lista på alla gränsövergångsställen Luftgränser Flygplats Arlanda Arvidsjaur Bromma Dala Airport Göteborg City Airport Göteborg/Landvetter Halmstad Jönköping Kalmar Karlstad Kiruna Kristianstad-Everöd Linköping Luleå-Kallax Malmö-Sturup Norrköping Ronneby/Kallinge Rörberg Skellefteå Skövde Stockholm-Skavsta Sundsvall-Härnösand Trollhättan/Vänersborg Umeå Visby Västerås-Hässlö Växjö Ängelholm Örebro Örnsköldsvik Östersund Sjögränser för passagerarskepp och lastfartyg Hamn Bergkvara Elleholm Falkenberg Gävle hamnar Göteborgs hamnar Hallstavik Halmstad Handelshamnen Hargshamn Harnäs-Skutskär Helsingborgs hamn Holmsund Hudiksvalls hamnar Husums hamn Härnösands hamnar Kalix hamn (Karlsborg) Kalmar Kapellskär Karlshamns hamnar Karlstad Kramfors hamnar Landskrona Luleå hamn Lysekil 10 Malmö Mönsterås Nogersund Norrköpings hamn Norrtälje hamn Nynäshamn Oskarshamn Oxelösund Piteå hamn Ronneby hamn Simrishamn Skelleftehamn Slite Stockholms hamnar Strömstad Sundsvalls hamnar Söderhamns hamnar Södertälje Sölvesborgs hamn Timrå hamnar Trelleborg Varberg Verköhamnen Visby

Västervik Västerås hamn Ystad Åhus Örnsköldsviks hamnar Sjögränser för fiskebåtar Hamn Handelshamnen Herrvik Nogersund Ronehamn Saltö fiskhamn Simrishamn Slite Trelleborgs hamn Verköhamnen Visby Västervik Sjögränser för fritidsbåtar Hamn Bergkvara Borgholm Falkenberg Grönhögen Gävle hamnar Göta kanal Halmstad Handelshamnen Helsningborgs hamn Holmsund Hudiksvalls hamnar Härnösands hamnar Kalix hamn Kalmar Karlshamns hamnar Landskrona Luleå hamn Lysekil Malmö (Limhamns småbåtshamn) Malmö (Dockans gästhamn) Nynäshamn Oskarshamn Oxelösund Piteå hamn Sandhamn Simrishamn Tånguddens hamn Skelleftehamn Slite Strömstad Sundsvalls hamnar Söderhamns hamnar Trelleborg Varberg Visby Västervik Ystad Åhus Öregrund Örnsköldsviks hamnar Vid alla större flygplatser och färjeterminaler separeras passagerare baserat på om de reser till, eller anländer från, ett Schengenland eller ett land utanför Schengen. På mindre flygplatser, separeras passagerare periodvis eftersom ankomst och avresa vanligtvis inte sker samtidigt. Skulle två flygplan med destinationer inom respektive utanför Schengen anlända eller avgå samtidigt, utförs separeringen av poliser som säkerställer att alla passagerare från det första planet har gått ombord/lämnat planet innan passagerarna från nästa plan tillåts gå ombord/lämna planet. Alla flyg och färjeterminaler med internationella destinationer har kontrollbås. 11

Det faktum att vissa mindre flygplatser inte separerar icke-schengenpassagerare från Schengenpassagerare anses inte vara något problem. Flygplatser som använder denna separationsmetod har begränsad trafik till eller från tredje land. Det finns ett antal flygplatser som bara har icke-schengentrafik under några få veckor varje år, t.ex. under turistsäsongen. Det finns ingen anledning för dessa små flygplatser att ändra detta eftersom det inte visat sig vara ett problem. Vissa mindre flygplatser som förväntar sig en ökning av trafiken från tredje land kan behöva förbättra detta i framtiden även om det inte är prioriterat nu. 1.2.2 Transportmedel och annan utrustning: Gränskontroll är en integrerad del av polisarbetet och resurser delas mellan olika polisområden. Det betyder att fordon som används vid gränskontroll vanligen även används för andra syften. Endast större gränskontrollplatser kan redogöra för hur många fordon som används specifikt för gränskontroll. Gränspolisen i Stockholm har 62 fordon. Gränspolisen i Göteborg har 7 fordon. Gränspolisen i Nyköping har 6 fordon. Svenska polisen har 10 båtar/fartyg. Rikspolisstyrelsen har 7 helikoptrar som delvis står till förfogande för åtgärder vid gränskontrollövervakning. Svenska Kustbevakningen har för närvarande 2 flygplan, men kommer att tilldelas ytterligare ett flygplan under 2008. Utrustningen som används vid gränskontroll inkluderar mer än 400 SIS-terminaler, mer än 30 mobila SIS-terminaler, ca. 110 passläsare vid gränskontrollpunkter, stämplar för in- och utresa, mikroskop, förstoringsapparater, retrolampor, UV ljus etc. Svenska Kustbevakningen har följande fartyg: Övervakningsfartyg 22 Fartyg för miljöskydd 12 Kombinationsfartyg 2 Svävare 3 Under 2008 kommer antalet övervakningsfartyg att öka med ytterligare tre. Utrustning på ambassader och konsulat: Sveriges ambassader och konsulat är utrustade med WILMA-systemet som gör det möjligt att få tillträde till Migrationsverkets arbetssystem. WILMA-systemet upprättar information om alla personer som har ansökt om visum, uppgehållstillstånd eller asyl. Det nya VIS-systemet har också möjlighet att ge tillträde till WILMA. Utlandsmyndigheterna har också tillträde till SIS-systemet och RES-UM, ett passsystem som innehåller information om passansökningar, giltiga pass, borttappade eller stulna pass, personuppgifter, foto och personens namnteckning samt information om hur personen identifierade sig för att få ett pass. Slutligen används systemet Cons data. Detta system utvecklas nu och inkluderar information om personer som arresterades i anslutning till gränspassage eller andra närstående problem. Kommunikationsmedel: Kommunikationsmedel som används vid gränskontroll är: 12

BasA (svenska polisens nationella Intranät) E-post telefon fax radiosystem så som: - System S80 - System S70 - System E80 - RAKEL (ett radiosystem för kommunikation mellan Polisen och andra myndigheter). Ambassader och konsulat kommunicerar med varandra via e-post, telefon, fax, Nova UM och satellitsystem. 1.2.3 IT system IT-system som används av Polisens gränskontrollanter, vid den första kontrollen av passagerare som reser in i Sverige, skiljer sig lite mellan olika gränsstationer, men utrustningen är huvudsakligen: BASA-systemet med tillträdesrätt till SIS och WILMA EPU, ett nationellt register som visar eftersökta personer och personer som ej har tillstånd att resa in i landet Det nationella systemet för stulna och borttappade varor Det nationella systemet för stulna och förlorade fordon Vid fördjupad kontroll, d.v.s. vid misstanke om brister i formella eller materiella krav för inresa sker även slagningar i: Brottsregistret (personer som misstänks för brott) Interpols databaser. Kustbevakningen använder SIS och KIBS (Stödsystem för information och beslut för Kustbevakningen). Tullen använder två system som kallas för SPADI (ett register som innehåller misstänkta föremål och personer) och TIGER (ett system för Tullens ledning och administration). Dessa två myndigheter har även tillträdesrätt till SIS och WILMA. När VIS-systemet introduceras kommer det att användas av Migrationsverket, ambassader och konsulat. Även Polisen och Kustbevakningen kommer att få tillgång till systemet. 13

1.2.4 Schengens Informationssystem (SIS) Rikspolisstyrelsen är ansvarig för Schengens Informationssystem. Det nationella SIS II-projektet startade 2005. Det nationella projektet inkluderar utvecklingen av en ny sökklient för SIS II med koppling till det nya VIS, via Migrationsverket, för kontroll av viseringar och en koppling till nya passläsare. Projektet utvecklar även en N.SIS II (nationell SIS II) för anslutning till det centrala SIS II, anpassar nationella system för att leverera efterlysningar till SIS II och anpassar SIRENE kontorets workflowsystem till att hantera ärenden enligt SIS II. Rikspolisstyrelsen ansvarar för SIS II-projektet, men samarbetar med andra nationella myndigheter som också kommer att använda systemet. Berörda myndigheter är Migrationsverket, Kustbevakningen, Tullen, Åklagarmyndigheten och Vägverket. N.SIS II som utvecklas tillhandahåller tjänster mot dessa myndigheter när det gäller att söka och rapportera uppgifter. Sedan mars 2008 har SIS II-projektet omvandlats till ett nytt program som heter Den nya gränskontrollen och som består av tre delprojekt. Ny SIS-klient mot SISone4ALL Detta är ett delprojekt med målsättningen att sätta en ny SIS II client i funktion redan 1 januari 2009. Sökning av datauppgifter från befintligt system (SISone4ALL/N.SIS) genomförs. I delprojektet samarbetar man med eborderprojektet för att utveckla en koppling till de nya passläsarna som kommer att upphandlas. Interpol ASF Detta delprojekt är ett resultat av den förstudie som gjordes 2007 beträffande möjligheten att öka tillgängligheten till Interpols ASF (Automatic Search Facility). Förstudien visade att det fanns stort behov av en möjlighet att söka i Interpols system över stulna fordon och dokument för yttre gränskontroll. Sökfunktionen kommer att bli integrerad i den nya sökklienten för SIS II. Fullständig driftsättning Detta delprojekt arbetar med test, migrering samt driftsättning av det centrala SIS II som har planerats att träda i kraft i september 2009 enligt Europeiska Kommissionens tidsram. Projektet kommer, enligt denna tidsram, att delta i gemensamma tester och leverera nationella system redo för migrering och anslutning enligt milstolparna i tidsplanen. De två första ovannämnda delprojekten avslutas i slutet av 2008 eller början av 2009. Det sista delprojektet fortsätter hela 2009. 1.2.5 Informationssystemet för Viseringar (VIS) Sommaren 2007 kom Europeiska Rådet och parlamentet överens om innehållet i VISförordningen. Kort efter detta började de svenska förberedelserna. Sveriges regering har beslutat att ge Migrationsverket uppdraget att anpassa de elektroniska system som används idag till det gemensamma Informationssystemet för Viseringar. Migrationsverket ansvarar för tekniska lösningar som gäller utfärdande av pass vid svenska utlandsmyndigheter. Migrationsverket ansvarar även för tekniska lösningar beträffande 14

utfärdandet av diplomatpass eller arbetspass i systemet kallat RES-UM (resahandlingar vid utlandsmyndigheter). Uppgifterna som gavs till Migrationsverket inkluderar: - nya biometriska resedokument och främlingspass - IT-stöd för elektronisk hantering av vanliga pass eller id-kort vid utlandsmyndigheterna - Fotostationen - uppkoppling och åtkomst till det centrala europeiska VIS-systemet genom det nationella VIS-systemet - nya typer av uppehållstillstånd - koppling och tillträde till det centrala europeiska VIS genom den svenska SIS II applikationen (se 1.2.6) - se till att VIS, SIS II and RES-UM kan användas av Migrationsverket och på alla utlandsmyndigheter. Fotostationer placeras vid Migrationsverket och vid alla utlandsmyndigheter. Utrustning/hårdvara som ska användas vid gränsövergångsplatserna för tillgång till VIS är inte inkluderat i den uppgift som ålagts Migrationsverket gällande VIS, utan kommer inhandlas/uppgraderas av Polisen. - ansvar för all utbildning av personal vid ambassader och vid Migrationsverket. Tidsplanen för VIS-projektet har försenats p.g.a. förseningar på europeisk nivå, men det nationella projektet följer tidsplanen för det europeiska systemet. Hösten 2008 kommer systemet att introduceras och testas på flera konsulat. Fingeravtryck kommer emellertid inte samlas in förrän nästa år när det nationella systemet är kopplat till det europeiska systemet. Systemet kommer att introduceras under 2009, men under de kommande åren kommer detta att utvidgas till att omfatta fler ambassader. Det finns även behov av utbildning och detta kommer att fortsätta under några år. 1.2.6 Koppling mellan SIS II och VIS Den svenska SIS II-applikationen är på nationell nivå kopplad till VIS-systemet och därmed det huvudsakliga verktyget som kommer att användas för att kontrollera personer som korsar gränsen. SIS II applikationen kommer vara det system som används för att kontrollera tredjelandsmedborgare i VIS-systemet i ett första skede, d.v.s. den slagning som görs av alla tredjelandsmedborgare som korsar gränsen. SIS II och VIS är inte ihopkopplade utan kopplingen finns bara via den svenska SIS II applikationen för att endast ett verktyg ska behöva användas vid gränskontroll. Om en slagning i VIS skulle visa att det krävs ytterligare undersökning så skickas ärendet till back-office där användarna har full tillgång till VIS. 1.2.7 Utbildning: Gränskontroll sköts i första hand av Poliser, men i vissa fall av civilanställda. Det ställs krav på att alla har en viss nivå av grundläggande kunskap för att få anställning. Utbildningen både för poliser och civilanställda är organiserad på följande sätt: Grundutbildning och fortsättningsutbildning erbjuds av Polishögskolan. Alla poliser har gått en tvåårig utbildning som bl.a. innehåller grundläggande kunskaper om Schengensamarbetet och hur detta påverkar Sverige. Utbildningen inkluderar även IT-utbildning, inklusive SIS. Polishögskolan erbjuder även vidareutbildning för anställda poliser. Det finns kurser inom flera områden, inklusive Schengen. 15

Utbildning ordnas även på lokal nivå. Inom varje regional polismyndighet finns det 1-3 instruktörer som specialiserar sig på gränskontroll. Instruktörerna ansvarar för att upprätthålla en nödvändig nivå av Schengenkompetens inom organisationen och utbildning ordnas när det är nödvändigt. Utbildningsmaterial, instruktioner och handböcker finns tillgängliga på Polisens Intranät. Det finns även utnämnda instruktörer inom svenska Kustbevakningen och Tullen. Utbildning i den nya Gränskodexen är på gång. Ovannämnda instruktörer utbildas på central nivå och de i sin tur utbildar gränskontrollpersonal på lokal nivå. Utbildningen för konsulatens personal inkluderar en femdagars grundläggande konsulärutbildning, en endags utbildning beträffande falska resehandlingar, en tredagars utbildning i systemet Cons data, en fyradagars kurs om migrationsfrågor och en tvådagars utbildning om systemet RES-UM. 16

1.3. Sammanlagda nationella medel som tilldelats Som nämnts tidigare ligger det operativa ansvaret för gränskontroll i Sverige på Polisen, Kustbevakningen och Tullen. Rikspolisstyrelsen ansvarar för samordningen mellan de samverkande myndigheterna inom gränskontrollverksamheten. Chefen för Rikskriminalpolisen är även chef för gränskontrollen och företräder Sverige i EU-samarbetet. Polisen ansvarar för en majoritet av kontrollerna vid gränserna i Sverige. Eftersom gränskontroll utgör en integrerad del av Polisens allmänna uppdrag så fördelas polisens resurser (personal och utrustning etc.) mellan gränskontroll och andra polisiära uppgifter. Totalt finns det 25.000 anställda hos Polisen, varav ca. 17.000 är poliser. Polisen är uppdelad länsvis i 21 polismyndigheter, och antalet anställda som arbetar med gränskontroll varierar mycket utifrån hur arbetsbördan ser ut inom gränsövervakningen. De län där de fyra största flygplatserna är belägna har följande antal anställda som arbetar med yttre gränskontroll: Personal: Poliser: Annan personal som arbetar med yttre gränskontroll: Stockholm 95 175 Södermanland 20 30 Västra Götaland 30 30 Skåne 12 8 Vissa av de anställda vid dessa flygplatser arbetar även med andra uppgifter än kontroll av yttre gräns, till exempel med inre kontroller. I de andra 17 länen finns det bara ett fåtal anställda som arbetar med gränskontrollarbete. Polisens budget: Budget 2007 Total budget för den Svenska Polisen 1668.000.000 Euro Gränskontroll (Svenska Polisen) 23.098.800 Euro Stockholm, Södermanland, Västra Götaland and Malmö nyttjar 88% År 2007 har använts som referensår för att kunna ge en bild av de resurser som anslagits till gränskontroll. Situationen ser liknande ut för innevarande år. Den svenska Kustbevakningen, som ansvarar för kontrollen av sjögränserna har cirka 800 anställda varav cirka 450 arbetar med uppgifter som är knutna till gränskontrollfrågor. Den totala bugeten för Kustbevakningen är 71.091.200 Euro. Ungefär 10% av den budgeten används för yttre gränskontroll. Tullen bär ansvaret för att skydda samhället genom att föreskriva förbud och begränsningar i importen och exporten av vissa varor, samt uppbära EU-tullar, avgifter och skatter. På 17

Polisens begäran kan Tullen biträda Polisen vid gränskontroller och vid gränsövervakning. Tullen har totalt cirka 2.200 anställda. Migrationsverket ansvarar för migrationsfrågor såsom utfärdandet av visum och hanteringen av asylfrågor samt biträder Polisen i gränskontrollverksamheten. Migrationsverket har cirka 3.000 anställda. Utfärdandet av visum åvilar dock främst konsulaten som är belägna runt om i världen. För utlandsmyndigheterna är det omöjligt att ange hur stor del av anslagen som anslås till gränskontroll. Ambassaderna och konsulaten utgör en integrerad del av det svenska Utrikesdepartementet. Antal anställda varierar mellan de olika ambassaderna/konsulaten och det varierar även i tiden. För närvarande finns det tolv migrationsattachéer som företräder den svenska Migrationsmyndigheten och en migrationssambandsman. Det finns även sju andra polissambandsmän som delvis arbetar med gränskontrollfrågor. Kostnaden för en sambandsman eller en migrationsattaché uppgår till 150.000 Euro per år. 18

2. ANALYS AV BEHOVEN I MEDLEMSSTATEN 2.1. Behov i medlemsstaten i förhållande till utgångsläget 2.1.1 Syfte och målsättningar med gränskontrollen Det övergripande syftet med den svenska yttre gränskontrollen är att genomföra kontroll av alla personer som passerar de yttre gränserna. Målsättningen är att man vid kontrollen ska kunna säkerställa att endast personer som har rätt att resa in i Schengenområdet gör det. Målsättningen är även att verifiera att personer som reser in i Schengenområdet är de personer de påstår sig vara, att personerna innehar giltiga reshandlingar och, när så krävs, att de även innehar inresetillstånd. Slutligen syftar kontrollen även till att se till att personer som reser in i Schengenområdet inte utgör ett hot mot den nationella säkerheten eller ett internationellt hot. I och med Schengeninträdet har samarbetet mellan de myndigheter som är inblandade i gränskontrollarbetet blivit allt viktigare. De framtida behoven för den svenska gränskontrollen har diskuterats och arbetats fram vid möten och konferenser från och med år 2006. Dessa möten är grunden till det program (som syftar till att omorganisera gränskontrollen) som beskrivits ovan. Programmets syfte och målsättning är att skapa en effektiv och sammanhållen gränskontroll på det nationella planet. För Sveriges del konstaterades följande behov: 2.1.2 Behov 1. En gemensam nationell gränskontrollstrategi Vi är i behov av en nationell, enhetlig syn på hur arbetet med gränskontroll ska bedrivas. Målsättningen är att utveckla en nationell gränskontrollstrategi som präglas av en helhetssyn av verksamheten. Med helhetssyn menas att strategin innefattar hela in- och utreseprocessen - dvs. från en ansökan om visum för inresa, till själva inresan och utresan samt åtgärder för att upptäcka och beivra gränsöverskridande brottslighet. Målsättningen innebär: - att utformningen av strategier, angreppssätt, metoder, rutiner och hjälpmedel bedrivs i samarbete med alla aktörer som deltar i arbetet med att ta emot och kontrollera inresande resenärer. Till aktörer räknas inte bara statliga myndigheterna utan även regionala och kommunala myndigheter samt privata organisationer som kan vara med och påverka arbetet med att övervaka gränserna och kontrollera in- och utresande. - att gemensamma strategier, angreppssätt, metoder, rutiner och hjälpmedel verkligen genomförs av alla berörda aktörer så att man upprätthåller en enhetlig och samordnad gränskontroll. (Ett aktivare deltagande från flygbolagens sida skulle kunna innebära att man t.ex. fick elektronisk tillgång till passagerarlistorna.) Denna målsättning hör till flera olika prioriteringar i de strategiska riktlinjerna som Europeiska Kommissionen tagit fram. 19

2. En nationell kompetensutvecklingsmodell Vi behöver ett enhetligt och samstämmigt system för kompetensförsörjning, som säkerställer att alla aktörer som berörs av gränskontrollarbetet har rätt kompetens och har möjlighet att bibehålla nödvändig kompetens för att kunna klara av de krav som ställs på dem både på det nationella och det internationella planet. Målsättningen är att etablera en nationell modell för kompetensutveckling som bland annat innehåller olika sätt att beskriva och verifiera de krav på kompetens som ställs för att utföra olika uppdrag inom gränskontrollverksamheten. Modellen måste täcka in alla aspekter av gränskontrollverksamheten. Modellen skulle till exempel kunna innehålla någon form av certifiering av personer som kommer att inneha olika uppdrag inom gränskontrollverksamheten. Modellen för kompetensutveckling måste också främja ett utbyte av kunnande både på det nationella och det internationella planet. Denna målsättning hör till prioritering nummer fem i de strategiska riktlinjerna. 3. Säkrare identifiering med biometriska data Vi behöver bli bättre på att avslöja bruket av falsk identitet vid visumansökan samt vid in- och utresa. Vårt mål är att utveckla nya metoder och hjälpmedel för säkrare identifiering av personer som söker visum och arbets-/uppehållstillstånd och som reser in i Sverige. De nya metoderna bör huvudsakligen bygga på olika typer av biometriska uppgifter. Denna målsättning hör till prioriteringarna nummer ett, fyra eller fem i de strategiska riktlinjerna. 4. Säkrare dokumentkontroll Vi måste bli bättre på att granska tillståndshandlingar och resedokument. Målet är att utveckla säkrare metoder och hjälpmedel för att undersöka om resehandlingar är äkta och kunna utreda de fall där resehandlingarna har utfärdats på falska grunder. Denna målsättning hör till prioritering nummer ett, fyra eller fem i de strategiska riktlinjerna. 5. Gränsrelaterad kriminalunderrättelsetjänst Vi behöver en naturligare och starkare koppling mellan kriminalunderrättelseverksamheten och gränskontrollen. Kriminalunderrättelseverksamheten bör utgöra ett nationellt komplement till gränskontrollen och kriminalunderrättelseinformation bör tillhandahållas fortlöpande för att den ska kunna användas till exempel för profilering. Gränskontrollmyndigheterna bör fortlöpande tillhandahålla kriminalunderrättelsetjänsten upplysningar för bearbetning och analys och bör också precisera vilken typ av underrättelseinformation som behövs. Målet är att utveckla olika former av arbetssätt, rutiner och hjälpmedel för informationsutbyte mellan gränskontrollmyndigheterna och underrättelsetjänsten. Vi bör granska möjligheten att bygga upp en gränsrelaterad underrättelseverksamhet som tar reda på vilka behov som finns och som aktivt samlar in, bearbetar och analyserar underrättelser från gränskontrollen och de enheter som behandlar viseringsansökningar. Denna målsättning faller huvudsakligen in under prioritering nummer ett i de strategiska riktlinjerna. 6. Gemensam, myndighetsövergripande statistikmodell 20

Vi bör effektivisera arbetet med att samla in, bearbeta och presentera statistiska uppgifter som beskriver gränskontrollarbetet. Målet är att utarbeta en gemensam, samordnad, nationell modell för alla myndigheter, som ska användas för att övervaka olika händelser som påverkar gränskontrollarbetet. Modellen måste kunna stödja underrättelsetjänsten och vara till hjälp för att övervaka verksamheten på det nationella planet samt underlätta för rapporteringen till EU och Frontex. Modellen bör också leda till att alla berörda aktörer får tillgång till ett gemensamt, nationellt register där olika händelser och viktiga beslut, som är av betydelse för gränskontrollen, förs in (avvisningsbeslut, utvisningsbeslut, gränsrelaterade brottshändelser m.m.) Denna målsättning hör till prioritering nummer ett, eller delvis till nummer fem, i de strategiska riktlinjerna. 7. Övervakning av yttre gräns Vi behöver skapa möjligheter att vidga och effektivisera övervakningen av de yttre gränserna. Målsättningen är: - att studera och vidareutveckla metoder och tekniska hjälpmedel för övervakning av de yttre gränserna till sjöss. Övervakningsmetoderna bör bygga vidare på en kombination av kameraövervakning och andra tekniska verktyg för att kunna upptäcka personer som passerar de yttre gränserna illegalt. - att klargöra ansvarsfördelningen när det gäller övervakningen av avspärrade områden och andra anordningar för att styra upp passagerarströmmar inom och kring flygplatser och hamnar. Denna målsättning hör till prioritering nummer två i de strategiska riktlinjerna. 8. Informationsutbyte mellan gränskontrollställen och samverkande myndigheter Vi behöver få till stånd ett bättre operativt samarbete mellan de olika gränskontrollställena samt mellan gränskontrollställen och de samverkande myndigheterna - både på det nationella och det internationella planet. Målet innefattar också att upprätta och förvalta olika nätverk för informationsutbyte. Nätverken skulle kunna koppla samman ett antal gränskontroller som har vissa gemensamma kännetecken t.ex. i förhållande till flödet av resande, eller med tanke på förekomsten av likartade förfalskade handlingar. Till nätverken bör också kunna anslutas gemensamma organ - t.ex. MUC (Maritimt Underrättelsecenter) och olika enheter inom de samverkande myndigheterna. Vi bör undersöka möjligheterna att skapa ett särskilt intranät, ett gränsintranät som bör fungera som en informationslänk mellan de olika enheterna. Denna målsättning faller in under prioritering nummer ett i de strategiska riktlinjerna. 9. Informationsutbyte mellan ambassader och konsulat Det finns ett behov av att stimulera och underlätta informationsutbytet mellan ambassader och konsulat. Målet är att utveckla och bibehålla olika arbetssätt för att kunna ha ett löpande informationsutbyte och för att kunna genomföra gemensamma satsningar eller svar när det finns frågeställningar som berör flera av de arbetsställen som ansvarar för visumfrågor. Denna målsättning faller in under prioritering nummer tre i de strategiska riktlinjerna. 21

10. Effektivare kontrollflöden i gränskontrollen Vi bör se till att gränskontrollerna blir mer effektiva och flexibla. Vi behöver utveckla nya arbetssätt och nya verktyg för personkontroller och det bör utvecklas i samma takt som andra kontrollmoment (tullkontroller, biljettkontroller, säkerhetskontroller) som äger rum när man korsar en gräns. Kontrollen vid in- och utresa bör inte nödvändigtvis vara den faktor som orsakar passageraren förseningar vid en flygplats eller en hamn. Vi bör också sträva efter att omfördela våra resurser om passagerarflödet förändras eller om ny lagstiftning träder ikraft, vilket kan inträffa med kort varsel. Målen är följande: - att skapa den organisatoriska förmågan som krävs för att kunna omfördela resurser snabbt och kunna dela på resurserna som finns till förfogande vid olika gränskontroller. Gemensamma resurser ska kunna användas där de bedöms göra mest nytta. - att utveckla effektivare angreppssätt och moderna hjälpmedel. Vi bör t.ex. försöka utforska om kontrollerna kan göras mer tidseffektiva genom att fånga, lagra och använda biometriska uppgifter (t.ex. genom att använda en typ av smart card för frekventa resenärer.) Denna målsättning hör till prioritering nummer ett i de strategiska riktlinjerna. 11. Att anpassa lagstiftningen Vi behöver få ett bättre stöd i lagstiftningen. Lagarna och förordningarna bör kontinuerligt anpassas till de gemensamma internationella krav och riktlinjer som har utarbetats och till nya metoder och nya verktyg som har tillkommit. Mot bakgrund av de ökade krav som ställs på samarbetet och på informationsutbytet bör sekretesslagstiftningen ses över som en första prioritet. Målet är att genomföra en studie och en beskrivning av hur den nuvarande lagstiftningen bör anpassas till de nya förutsättningarna och på vilka områden man behöver ändringar, och att aktivt försöka påverka lagstiftningsarbetet så att lagarna fortlöpande kan anpassas till moderna metoder och moderna verktyg. Detta behöver göras i ett tidigt skede, och det bör göras parallellt med att nya arbetsmetoder och nya arbetsverktyg utformas. Det här målet är knutet till flera av de strategiska riktlinjerna, men det kommer inte att vara en del av den strategi som beskrivs i kapitel 3. Utöver dessa allmänna behov så har vi även identifierat vissa mer specifika behov som vi kommer att behöva ta itu med under de kommande åren. 12. Införande av Informationssystemet för Viseringar (VIS) VIS-systemets huvudsyfte är att förbättra det gemensamma europeiska viseringssystemet, att bekämpa terrorism, olaglig invandring och undvika att en person som har förvägrats ett visum kan ansöka om visum i en annan Schengenstat istället. De nationella delarna av systemet ska vara genomförda och fungera operativt år 2009 då systemet ska fungera operativt på det europeiska planet. Målet är att tillhandahålla all utrustning i tid och att utbilda personalen så att de kan använda systemet. Migrationsverket, ambassaderna, konsulaten, Polisen, Kustbevakningen och Tullen kommer att få tillgång till systemet. Stora delar av infrastrukturen och hårdvaran som behövs vid konsulaten och gränskontrollerna finns redan på plats eftersom man i Sverige har använt sig av Wilma- 22

systemet i flera års tid (Wilma är ett nationellt system som innehåller upplysningar om svenska visum m.m.). Det som krävs är att Wilma-systemet anpassas och kopplas upp mot VIS-systemet så att gränspolisen och den konsulära personalen får möjlighet att söka i VISsystemet. En applikation som kan användas i det befintliga nationella Wilma-nätverket kommer att skapas. Dessa uppgifter är del av det nationella VIS-projektet som genomförs av Migrationsverket. Det som inte omfattas av det nationella VIS-projektet är viss infrastruktur och hårdvara som behövs vid gränskontrollplatserna, t.ex. fingeravtrycksläsare. Ansvaret för att köpa in denna utrustning åvilar Polisen. Utrustningen och infrastrukturen som behövs vid utlandsmyndigheterna finns redan på plats. Vilka myndigheter som kommer att få tillgång till VIS och vilka begränsningar i tillgången som kommer att gälla är något som regleras strikt i VIS-förordningen. Polisen kommer enbart att kunna söka i VIS när polisen agerar i egenskap av gränskontrollmyndighet, inte för allmänna polisiära syften. Andra syften, som inte faller inom ramen för dessa begränsningar, ligger utanför ramen för det nationella VIS-projektet som genomförs av Migrationsverket. Denna målsättning hör till prioriteringarna nummer ett, tre och fyra i de strategiska riktlinjerna. 13. Införande av Schengens Informationssystem (SIS) SIS används idag vid gränskontrollstationerna, men det pågår ett arbete med att utarbeta SIS II den nya generationens SIS-system. Det nya systemet kommer att kopplas ihop med VIS och de nationella delarna i detta projekt måste bli klara i tid så att de kan anslutas till det centrala systemet när det senare väl sätts igång. Projektet kommer att slutföras i slutet av år 2009. Behoven i detta fall handlar mest om utveckling av systemet, dvs. mjukvara. Denna målsättning faller in under prioritering nummer fyra i de strategiska riktlinjerna. 14. Att stärka det internationella samarbetet och förbättra kontakterna med Frontex Alltsedan Sverige blev medlem i Schengensamarbetet har det internationella samarbetet blivit allt viktigare. Sverige måste i allt större utsträckning delta i Frontexoperationer och andra gemensamma aktiviteter. En annan del av arbetet handlar om att förstärka det Nordiska samarbetet beträffande konsulära tjänster och andra uppgifter som är knutna till gränskontroller. Man har börjat planera hur ett samarbete mellan de nordiska sambandsmännen skulle kunna upprättas. Den omorganisation/det program som pågår är en del av detta eftersom den möjliggör för de svenska myndigheterna att endast ha en enda nationell kontaktpunkt (svenska centrala gränskontrollenheten). Att ha en enda kontaktpunkt underlättar informationsutbytet med Frontex och med andra medlemsstater. Slutligen är en viktig del av det internationella samarbetet att hjälpa till med att utbilda personal vid gränskontrollmyndigheter i de medlemsstater via vilka många av de illegala invandrarna kommer till Sverige. Om man i andra medlemsstater får en förbättrad kännedom om svenska pass och andra resehandlingar från Sverige så kommer antalet illegala invandrare som reser in i Sverige att minska. Därför är både informationsutbyte och ett system för 23

personalutbyte och gemensamma utbildningstillfällen viktiga behov inom den närmaste framtiden. Denna målsättning hör till prioritering nummer ett, tre eller fem i de strategiska riktlinjerna. 15. Förbättringar av arbetet vid små flyplatser och vid tillfälliga gränskontrollstationer Det finns ett antal små flygplatser där kontrollen av de yttre gränserna utgör en väldigt begränsad del av arbetsbördan och detta finns närmare beskrivet i avsnitt 1.2.1. Inga större förändringar förutses för dessa flygplatser men eftersom ett antal av dessa polismyndigheter känner att det finns möjligheter att förbättra verksamheten så välkomnas förbättringsförslag från deras sida. Förbättringarna kommer främst att uppnås genom inköp av mobil utrustning som kan nyttjas av fler än en gränskontrollstation. Denna målsättning hör till prioritering nummer ett eller fem i de strategiska riktlinjerna. 16. Forskning Det finns ett behov av forskning inom gränskontrollområdet. Eftersom det finns ett behov av förbättringar på många områden och eftersom en omorganisation planeras så vore det bra om man kunde inhämta idéer från en oberoende organisation beträffande vilka områden som skulle kunna förbättras inom gränskontrollverksamheten. Följaktligen diskuteras möjligheten att genomföra en forskningsstudie. Denna målsättning faller in under prioritering nummer ett i de strategiska riktlinjerna. 24