Familjerätt och successionsrätt

Familjerätt och successionsrätt Texten är sammanställd av Stefan Zetterström, universitetsadjunkt i civilrätt, Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. Familjerätt kan sägas omfatta äktenskapsrätt, föräldrarätt och barnrätt. Inom äktenskapsrätten ingår förutom äktenskap mellan makar, även samboende under äktenskapsliknande former samt regler om andra parförhållanden (främst homosexuella om än inget krav ställs på viss sexuell relation eller sexuell läggning). Jag inleder med en översiktlig redogörelse för äktenskapsrätten. Därefter redogör jag för föräldra- och barnrätt som bland annat berör regler om fastställande av faderskap, vårdnads- och underhållsfrågor och regler om adoption. Slutligen sägs något litet om successionsrätt, som är nära besläktat med familjerätten. Successionsrätten berör bland annat reglerna om rätten att ta arv och testamente, efter den avlidne. Jag kommer att något beröra rätten att ta arv efter den avlidne. Äktenskapsrätt Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Den som uppnått 18 års ålder får gifta sig. I vissa fall kan dispens medges för den som är yngre än 18 år. Innan äktenskap ingås måste en s.k. hindersprövning ske. Det finns ett antal olika äktenskapshinder. Ålder (för låg) kan vara ett hinder eller släktskap som innebär att man bland annat inte får gifta sig med sin förälder (eller mor- och farföräldrar), eget barn (eller barnbarn) eller helsyskon. Däremot kan man få dispens för att gifta sig med ett halvsyskon. Slutligen är tvegifte ett äktenskapshinder. Det innebär alltså att man inte samtidigt får vara gift med flera. Vigseln sker antingen på kyrklig eller borgerlig väg. Behörig att förrätta vigsel är bland annat präst i Svenska kyrkan och vid borgerlig vigsel är en lagfaren domare i tingsrätt behörig. Länsstyrelsen kan lämna dispens för annan att förrätta en borgerlig vigsel. Äktenskap upplöses genom att den ena maken dör eller genom äktenskapsskillnad. Makar kan ensamt eller gemensamt (hos tingsrätten) ansöka om äktenskapsskillnad. Om endast den ena maken ansöker (och den andre inte medger ansökan) om äktenskapsskillnad skall den föregås av en s.k. betänketid. Betänketiden är sex månader därefter kan en eller båda makarna begära att domstolen skall besluta om äktenskapsskillnad. Om inte en begäran efter betänketiden inkommer till domstolen så förfaller ansökan. Betänketid skall dessutom föregå en upplösning av äktenskapet om någon av makarna har ett eget barn under 16 år och som (varaktigt) bor hos makarna. Om inte betänketid krävs kan makarna få omedelbar äktenskapsskillnad. När äktenskapet upplöses skall bodelning ske mellan makarna. Egendom som skall delas mellan makarna kallas för giftorättsgods. Makarna har giftorätt i varandras egendom. Under äktenskapet äger dock respektive make sin egendom och har sina skulder. Makarna kan dessutom ha egendom med samäganderätt (köpt egendomen tillsammans). Den egendom som inte skall ingå i bodelningen kallas för enskild egendom. Det är egendom som gjorts till makens enskilda genom ett äktenskapsförord mellan makarna, eller som maken fått i gåva, arv eller testamente med villkor (från givaren eller den döde) att det skall vara makens enskilda egendom. Makarna får först räkna bort sina skulder (från sin egendom) eftersom det endast är nettot som skall delas. När detta är gjort återstår ett nettovärde av egendom. Nettovärdet delas i två lika stora delar genom en hälftendelning. Makarna får sedan genom lottläggning först välja sin egendom på sin lott. Skulle detta medföra att en make får mer än den andre så får den mest försedde maken välja att avstå en del av sin egendom eller betala ett belopp till den andre så att hälften av nettot uppnås. Fördjupningstext i juridik, december 2004 1

Registrerat partnerskap Två personer av samma kön kan ingå ett s.k. partnerskap genom registrering. I princip gäller samma regler som för äktenskap mellan en man och en kvinna vad gäller hindersprövning och olika rättsverkningar under ett pågående partnerskap samt när ett partnerskap upplöses. Behörig att förrätta en registrering av ett partnerskap är en lagman (chef) vid en tingsrätt eller annan av denne utsedd domare. Vissa olikheter finns dock i förhållande till ett äktenskap mellan man och kvinna. Bland annat får inte två av samma kön adoptera eller gemensamt utöva vårdnaden om ett barn under 18 år. Samboförhållanden Det finns regler för såväl samboförhållanden mellan två av olika kön som för två med samma kön. Reglerna är i stort sett likvärdiga. Bodelning kan även ske vid upplösning av ett samboförhållande. Om inte förhållandet upplöses på grund av att samborna ingår äktenskap eller partnerskap eller någon dör skall bodelning ske om en av samborna begär det. Det som skall hälftendelas är endast egendom som anskaffats för gemensamt bruk och det gäller endast bostad och bohag. Barn- och föräldrarätt Nedan följer en kort översikt över frågor som berör barn och föräldrar i deras relation med varandra. Fastställande av faderskap I de fall ett barn föds inom äktenskapet presumeras/förmodas fadern vara barnets far och någon ytterligare kontroll behöver inte göras. Om barnet däremot föds utom äktenskapet måste en fastställelse av faderskapet ske. Det vanligaste är att mannen genom en s.k. faderskapsbekräftelse skriftligen intygar att han är far till barnet. För giltigheten av bekräftelsen skall modern och socialnämnden godkänna den. Förfarandet är det absolut vanligaste i samboförhållanden. Om det inte är möjligt att få en man att bekräfta faderskapet kan talan (i tingsrätt) föras om fastställelse. Det finns dessutom möjlighet att upphäva ett presumerat eller ett fastställt faderskap. Det kan exempelvis visa sig senare, av olika skäl, att det barn som är fött inom äktenskapet inte är (den förmodade) mannens barn. Adoption Den (man eller kvinna) som fyllt 25 år har möjlighet att adoptera ett eller flera barn. I undantagsfall kan tillåtelse till adoption även medges den som fyllt 18 år, se föräldrabalken (FB) 4 kap. 1. Huvudregeln är att makar måste adoptera gemensamt, FB 4 kap 3, första stycket. Det går alltså inte att endast en av makarna antar ett adoptivbarn, utan båda måste adoptera gemensamt. Undantag gäller dock om den ena maken önskar adoptera den andre makens barn och den maken lämnar sitt samtycke, FB 4 kap 3, andra stycket. Däremot får inte sambor adoptera gemensamt, se motsatsvis av FB 4 kap. 4. En sambo kan inte heller adoptera den andre sambons barn, utan att banden klipps av mellan barnet och den biologiska föräldern eller adoptivföräldern. Även den som tidigare har adopterat ett barn kan lämna samtycke till att annan får adoptera dennes adoptivbarn. Lagstiftaren har alltså inte, än så länge i alla fall, accepterat att två sambor får adoptera gemensamt, eller att få adoptera den andres barn med resultatet att samborna gemensamt blir föräldrar. Om exempelvis en biologisk förälder, som lever i ett samboförhållande, samtycker till att den andre sambon får adoptera den biologiska förälderns barn, och rätten (domstolen) lämnar tillstånd, så blir adoptanten (den som antager ett adoptivbarn) adoptivförälder och banden klipps med den tidigare föräldern. Samtycke krävs, om barnet som skall adopteras är under 18 år, av föräldrarna, FB 4 kap. 5 a, första stycket. Det finns några undantag från denna huvudregel. Ett är bland annat att samtycke inte krävs av en förälder som inte har vårdnaden om barnet, FB 4 kap. 5 a, andra stycket. Det krävs även att den, som fyllt Fördjupningstext i juridik, december 2004 2

tolv år, och som skall adopteras lämnar sitt samtycke, enligt huvudregeln i FB 4 kap. 5, första stycket. Det finns även i detta fall några undantag, se FB 4 kap 5, andra stycket. Det är alltså (tings)rätten som lämnar tillstånd till adoption. Rätten skall pröva om adoptionen är lämplig. Utgångspunkten för tillstånd är att adoptionen är till fördel för barnet, FB 4 kap. 6. Övriga förutsättningar är; att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet, eller, att det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Det får inte förekomma någon form av ersättning som lämnas, utlovas eller krävs från någon sida. Rätten kommer då inte att bifalla (acceptera) ansökan om adoption, FB 4 kap 6, andra stycket. Om en adoptionsansökan (av en ogift person) bifalls av rätten, kommer samtliga (rättsliga) band att klippas mellan adoptivbarnet och dennes tidigare föräldrar och släktingar. Samma sak gäller om adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens make, eller om adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet, FB 4 kap. 7. Ett adoptivbarn får samma rättsliga ställning som adoptantens biologiska barn. Adoptivbarnet tar exempelvis arv efter avliden adoptant(förälder) på samma sätt och till lika stor del som adoptantens eventuella biologiska barn. En adoption är en ingripande åtgärd för samtliga berörda på ett eller annat sätt. I de fall den som skall adopteras är under 18 år, skall även socialnämnden lämna yttrande i ärendet, FB 4 kap. 10. Vårdnad, boende och umgänge Vanligtvis är förälder både vårdnadshavare och förmyndare för sitt barn. Vårdnaden avser barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall sörja för att barnet växer upp i trygghet och är i övrigt skyldig att uppfostra barnet. Förmynderskapet tar främst sikte på barnets ekonomiska angelägenheter. Förmyndaren (föräldern) skall förvalta barnets tillgångar och företräda denne i ekonomiska angelägenheter. Vårdnaden och förmynderskap upphör när barnet fyller 18 år (myndighetsdagen). Om modern är gift vid barnets födelse blir båda föräldrarna automatisk barnets vårdnadshavare vid dess födelse. Om modern är ogift vid barnets födelse blir modern ensam automatiskt barnets vårdnadshavare. Om mannen bekräftar sitt faderskap hos socialnämnden kan anmälan samtidigt göras om gemensam vårdnad. Om föräldrarna (vårdnadshavarna) skulle skilja sig är utgångspunkten att den gemensamma vårdnaden fortsätter. Eftersom det är barnets bästa som skall tillgodoses kan det dock bli ändring i vårdnadsfrågan (och då egentligen automatiskt även avseende förmynderskapet). Domstolen kan bestämma att vårdnaden endast skall tillkomma en av föräldrarna. Numera finns även möjlighet att ändra på vårdnaden genom att föräldrarna överenskommer/avtalar om annat och att socialnämnden godkänner överenskommelsen. Denna möjlighet står öppen även för frågor om boende och umgänge med barnet. Vid en skilsmässa uppkommer dessutom frågor om barnets boende och umgänge med sina föräldrar. Viktigast är att barnets bästa tillgodoses när dessa frågor avgörs av domstol eller socialnämnd. Underhåll till barn Efter en skilsmässa har barnet rätt till underhåll från den förälder som inte längre (varaktigt) bor tillsammans med barnet. Underhållets storlek avgörs bland annat av barnets behov, föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga och var och en bidrar efter sin förmåga. Underhållsskyldigheten upphör normalt när barnet fyller 18 år, men kan fortgå till dess barnet fyller 21 år (om barnet återupptar skolgång före 19 års ålder. Till skolgång räknas grundskole- och gymnasiestudier, men inte högskole- och universitetsstudier). Fördjupningstext i juridik, december 2004 3

Successionsrätt Arv Rätten att ta arv tillkommer huvudsakligen den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn och barnbarnsbarn o.s.v.). I slutet av 1980-talet infördes bestämmelser i ärvdabalken (ÄB) till skydd för efterlevande make eller maka. Tidigare riskerade den efterlevande maken eller makan i värsta fall att ställas på bar backe, om inte barnen avstod från att genomföra arvskifte, till förmån för den efterlevande föräldern, som då satt kvar i s.k. oskiftat bo. Numera gäller att den efterlevande maken eller makan ärver all den avlidnes egendom, med s.k. fri förfoganderätt, om makarna har gemensamma barn, ÄB 3 kap 1. Med fri förfoganderätt menas förenklat, att den efterlevande maken inte får skänka eller testamentera bort den egendom som ärvts från den avlidne, till skada för dem som hade bäst rätt till arvet efter den först avlidne, se ÄB 3 kap. 3. Exempel: Elin dör och efterlämnar maken Bo och deras gemensamma barn Lisa och Erik. Enligt ÄB 2 kap. 1 är barnen närmast att ta arv efter Elin, men med stöd av ÄB 3 kap. 1 har Bo rätt att få ärva barnens andelar, s.k. makesarv, och fritt förfoga över dessa andelar till dess att Bo går ur tiden, då barnen har rätt till sitt efterarv efter modern, ÄB 3 kap. 2. Efterarv innebär förenklat en uppskjuten rätt att ärva någon. Vanligtvis ärver den efterlevande maken en andel som motsvarar hälften av makarnas samlade tillgångar. Detta beror på att de flesta makar har uteslutande s.k. giftorättsgods. Giftorättsgodset skall enligt äktenskapsbalken 9 kap. 1-2 samt 11 kap. 3, genom bodelning på grund av äktenskapsskillnad eller ena makens dödsfall, delas lika mellan makarna. Den del av giftorättsgodset som därigenom tillfaller den avlidne ärvs alltså med fri förfoganderätt av den efterlevande maken. I de fall den avlidne inte är gift tillfaller egendomen de som står närmast i arvsordningen. Den är indelad i tre grupper (kallas parenteler). Grupperna är slutna kan man säga. Det innebär att om det finns någon efterlevande i den första gruppen, så tar den allt. Det sker således ingen fördelning mellan grupperna. Den första gruppen består, som tidigare sagts, av den avlidnes bröstarvingar, ÄB 2 kap. 1. Bröstarvingar är den dödes avkomlingar. Bröstarvinge betyder egentligen fallen från bröstet. För fäder tillämpas en s.k. faderskapspresumtion, se äktenskapsbalken (ÄktB) 1 kap. 1. Den innebär att om modern, vid barnets födelse, är gift så skall mannen i äktenskapet anses vara far till barnet. Denna presumtion kan hävas, om det skulle visa sig att en annan man är far till barnet. Finns det ingen bröstarvinge efter den avlidne, så ärver efterlevande i den andra gruppen. Den gruppen består av först och främst av den avlidnes moder och fader, lever båda så tar dom allt. Lever ingen av den avlidnes föräldrar, så ärver den avlidnes syskon, eller om sådan saknas, syskonbarn. Om endast en förälder till den avlidne lever, så ärver den till att börja med hälften av den avlidnes egendom. Finns det ett syskon till den avlidne i livet, så ärver det den andra hälften (den döde förälderns lott alltså), i annat fall går allt till den enda levande föräldern i gruppen, ÄB 2 kap. 2. I den tredje gruppen ingår mor- och farföräldrar. I de fall någon eller några av mor- eller farföräldrarna redan är döda, så kan mostrar, fastrar, morbröder eller farbröder till den avlidne få ärva, ÄB 2 kap. 3. Där efter är det stopp! Kusiner ärver alltså inte! Den avlidnes bröstarvingar har till skillnad från övriga grupper ett laglottsskydd, ÄB 7 kap. 1. Laglottsskyddet garanterar bröstarvingar rätt till hälften av dennes arvslott. Arvslotten är hela den andel bröstarvingen enligt huvudregeln har rätt till efter avliden förälder (eller mor- eller farförälder o.s.v.). Exempel: Om Elin inte varit gift vid sin död, så hade Lisa och Erik fått dela lika av den egendom Elin lämnat efter sig. Vi kan anta att Elin lämnade 100 000 kr efter sig. Lisas och Eriks arvslotter är hälften (eftersom det är två barn med lika rätt) av beloppet, alltså 50 000 kr vardera. Detta är Lisas och Eriks arvslotter. Elin hade enligt lag kunnat testamentera bort hälften av hennes totala förmögenhet, alltså 50 000 kr. Lisa och Erik hade då fått 25 000 kr var av Elins totala förmögenhet. 25 000 kr är hälften av respektive barns arvslott och det är lika med laglotten. Om Elin hade testamenterat bort en större del än hälften hade barnen kunnat begära att testamentet skulle jämkas till en nivå motsvarande deras laglotter, ÄB 7 kap. 3. Fördjupningstext i juridik, december 2004 4

Bröstarvingar till den avlidne, som samtidigt inte är den efterlevande makens bröstarvinge kallas för särkullbarn. Exempel: Elin hade, från ett tidigare äktenskap med Eskil, dottern Maj. Maj hade till skillnad från sina halvsyskon Lisa och Erik, inte behövt vänta på sitt efterarv efter Elin, utan hon hade fått ut sitt arv direkt, ÄB 3 kap. 1, första stycket. Maj kan däremot med stöd av reglerna i ÄB 3 kap. 9 avstå, till förmån för sin styvfar, från att ta ut sitt arv direkt efter sin mor. Om Maj väljer att avstå från att ärva direkt, så har hon rätt till efterarv efter sin mor, när hennes styvfar Erik dör. Testamente Den som uppnått 18 års ålder kan (i vissa fall även den som fyllt 16 år) förordna om sina tillgångar efter döden genom testamente. Om inte testamente upprättas kommer arvet att följa den arvsordning som jag redogjort för ovan. Ett testamente skall upprättas skriftligen och i två vittnens närvaro för att vara giltigt. Det är möjligt att förordna om hela eller vissa delar av sin förmögenhet. Testatorn (den döde) kan ha bestämt att vissa bestämda saker skall tillfalla någon bestämd person (eller exempelvis stiftelse eller förening) eller att en viss del av tillgångarnas värde skall tillfalla någon speciell. Testamentsförordnande kan klandras eller ogiltigförklaras om förordnandet inkräktar på någons legala rätt till arv eller om det visar sig att den döde vid tillfället för upprättandet av testamentet inte var vid sina sinnesfulla bruk. Fördjupningstext i juridik, december 2004 5