Förvaltarenhet i Stockholms stad

Överförmyndarförvaltningen Stab BILAGA Sida 1 (15) 2017-08-18 ÖFN 2017-06-08 Förvaltarenhet i Stockholms stad Bakgrund Den som har svårt att sköta sin ekonomi på grund av sjukdom, ålder eller något annat skäl kan få hjälp av en god man eller en förvaltare, en så kallad ställföreträdare. I varje kommun ska det finnas en överförmyndare eller överförmyndarnämnd med uppdrag att utöva tillsyn över ställföreträdares verksamhet. En väl fungerande tillsyn ska säkerställa att de svagare i samhället som företräds av en ställföreträdare inte drabbas av rättsförlust. Verksamheten innefattar i stor utsträckning myndighetsutövning. Uppdrag som god man/förvaltare och särskilt förordnad vårdnadshavare är enligt dagens lagstiftning frivilliga uppdrag med ett stort ideellt inslag. Nuvarande lagstiftning är sedan början av 1900-talet. Samhället har utvecklats mycket sedan dess och uppdragen är ofta långt mer komplexa i dag. Detta ställer höga krav på kompetens och erfarenhet hos de personer som ställer upp som ställföreträdare. Bestämmelserna om överförmyndarnas verksamhet finns framför allt i föräldrabalken och i förmyndarskapsförordningen. Många av dem som har behov av stöd är äldre, personer med olika funktionsnedsättningar samt ensamkommande flyktingbarn. Andra målgrupper kan vara personer med en missbruksproblematik, psykiska funktionsnedsättningar eller psykisk sjukdom eller en kombination av dessa problem och diagnoser. Ett ställföreträdarskap kan bli aktuellt när personen behöver hjälp med att bevaka rätt, sörja för person eller förvalta egendom. Överförmyndarförvaltningen Vällingbyplan 2 Box 41 162 11 Vällingby Telefon 508 29 723 Växel 507 29 700 overformyndarforvaltningen@stockholm.se stockholm.se Stockholms stad har landets mest omfattande överförmyndarverksamhet, med närmare 10 500 huvudmän, knappt 4 200 gode män och förvaltare och cirka 3 400 förmyndarskap. Av pågående aktiva tillsynsärenden utgör cirka 2 000 godmanskap för ensamkommande barn, cirka 2 400 utgörs av tillsyn över föräldrars ekonomiska förvaltning av barns tillgångar och särskilt förordnade vårdnadshavare och förmyndare och resterande utgörs av godmanskap och förvaltarskap tillkomna på grund av hälsoskäl. Vid sidan om tillsyn har överförmyndarnämnden också en grundläggande uppgift i att rekrytera gode män och förvaltare, såväl till nytillkomna ärenden som vid behov av byte. Även om det ibland

Sida 2 (15) kan ta tid, så lyckas överförmyndarförvaltningen i flertalet fall att finna en lämplig ställföreträdare till den huvudman som tingsrätten har beslutat har rätt till detta. Dock inte i alla fall, det finns personer för vilka det trots intensiva och långvariga rekryteringsförsök från förvaltningens sida inte går att finna någon som åtar sig ställföreträdarskapet. Det innebär att det finns personer som inte får den hjälp de har behov av och rätt till. En del av den kritik som under åren har riktats mot överförmyndarnämnden från länsstyrelsen, revisorerna, Justitiekanslern och Justitieombudsmannen har också handlat om just detta, att staden inte tillräckligt snabbt och i vissa fall inte alls har kunnat rekrytera en ställföreträdare. Denna problematik utgör även en del av den kritik som massmedia har riktat mot landets överförmyndare. Kommunfullmäktige i Stockholm har, i samband med att beslut om budget för 2017 antogs, som en aktivitet under kommunfullmäktiges mål 1.2 Tidiga sociala insatser skapar jämlika livschanser för alla, angivit att överförmyndarnämnden ska utreda möjligheten att införa förvaltarenheter vid nämnden. Denna promemoria har tagits fram i samverkan med socialförvaltningen och controller vid stadsledningskontoret. Samråd har skett med juridiska avdelningen och personalstrategiska avdelningen vid stadsledningskontoret. Inledning Så som den nu gällande lagstiftningen är utformad ska uppdraget som god man eller förvaltare ges till en person som är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig (föräldrabalken 11 kap 12 ). Den rådande tolkningen och tillämpningen av lagen är att uppdraget är personligt, att det är ett frivilligt uppdrag som utförs av lekmän. För sitt uppdrag kan ställföreträdaren få ett visst arvode. Denna tolkning ger inget utrymme för att en juridisk person, exempelvis en kommunal enhet, som sådan skulle kunna utses som ställföreträdare. I kommunerna ska det enligt 19 kap. föräldrabalken finnas en överförmyndare eller överförmyndarnämnd vars huvudsakliga uppgift är att rekrytera, utöva tillsyn över och, i förekommande fall, entlediga ställföreträdare. Överförmyndaren, i Stockholm överförmyndarnämnden och dess förvaltning, gör alltid en prövning av den enskildes lämplighet innan denne påbörjar sitt uppdrag. Detta innefattar bland annat att registerutdrag begärs ur Polismyndighetens belastningsregister och man undersöker även om personen i fråga har skulder hos kronofogden. Ingetdera får förekomma.

Sida 3 (15) Behovet av ställföreträdare Överförmyndarförvaltningen bedriver ett ständigt pågående arbete för att rekrytera gode män och förvaltare, de så kallade ställföreträdarna. Det kan ta allt ifrån en dag till upp till ett år eller längre från det att överförmyndarförvaltningen har bedömt att det finns behov av att tillsätta en god man eller förvaltare till att en sådan har tillträtt. Variationen är alltså stor, i en del fall finns redan från början en tilltänkt god man och i andra ärenden kan det dröja mycket länge innan förvaltningen finner någon som vill ta på sig uppdraget. Det finns också ärenden där förvaltningen inte lyckas hitta någon ställföreträdare. Det innebär att personer inte får det stöd i sin livsföring som de har en laglig rätt till. Det kan handla om personer som lider av svår psykisk sjukdom eller missbruksproblematik, personer som är utåtagerande och uppvisar ett aggressivt beteende eller personer som har anhöriga eller bekanta som uppvisar ett hotfullt beteende eller som på andra sätt försvårar uppdraget. Följderna för den enskilde kan leda till rättsförlust och, om det vill sig illa, bli svåra. Har du ett förståndshandikapp och kanske hamnar i en arvstvist, kan du ha svårt att ensam hävda din rätt. För den som har ett missbruk eller kanske är dement och inte har anhöriga som kan ställa upp, kan svårigheter att bland annat sköta sin ekonomi få svåra konsekvenser med ökad skuldsättning, risk för vräkning eller social misär. Det uppstår även situationer där en ställföreträdare behöver utses interimistiskt, det vill säga i avvaktan på att en ordinarie ställföreträdare utses. Så kan vara fallet om en befintlig ställföreträdare måste entledigas med omedelbar verkan på grund av misstanke om brott eller att det finns ett akut hot mot huvudmannens ekonomi. Här kan även nämnas ytterligare en målgrupp som det ibland kan vara svårt att rekrytera ställföreträdare till, nämligen de så kallade bortavarande. Det kan vara personer som har bosatt sig utomlands för lång tid eller som helt enkelt är försvunna. För närvarande finns ett rekryteringsbehov av mer än 280 nya ställföreträdare till personer för vilka överförmyndarförvaltningen har bedömt att det finns ett behov av god man eller förvaltare. Av dessa kan, i grova drag, 150 sägas tillhöra kategorin svårrekryterade. Denna kategori återfinns även bland de 120 bytesärenden som för närvarande är aktuella. Det vill säga att dessa personer behöver en ställföreträdare, men de har en så pass svår problematik att det är mycket svårt att hitta någon som vill åta sig uppdraget som god man eller förvaltare åt dem. Följande fall får exemplifiera den problembild som kan finnas i svårrekryterade ärenden.

Sida 4 (15) Kvinna i 30-årsålderna med bipolär sjukdom som i maniska skov inte kan hantera sin ekonomi och är skuldsatt. Inga anhöriga. Bor på skyddad adress pga. expojkvän som är hotfull. Behöver ett godmanskap som omfattar bevaka rätt och förvalta egendom, vilket bland annat betyder att hon behöver hjälp att reda ut sin ekonomi och att söka ett mer skyddat boende. Detta är ett föreläggande som enligt tingsrätten inte får avskrivas. Tillfrågade ställföreträdare har tackat nej, mycket på grund av den tidigare pojkvännen. Man i övre medelåldern där anmälan kom in för cirka två år sedan om behov av förvaltarskap. Av en farlighetsbedömning från psykiatrin framgår att det föreligger en hög risk för framtida hotfullt beteende och verbal aggressivitet, medan risknivån för fysisk aggressivitet bedöms som måttlig. Förvaltningen har försökt rekrytera en ställföreträdare under cirka 15 månader utan att hitta någon som är villig att åta sig uppdraget. Över 500 personer har tillfrågats vid ett flertal tillfällen. Man i 40-årsåldern med lindrig utvecklingsstörning, bor i särskilt boende utanför Stockholm. Mamman har tidigare varit god man men entledigades mot sin vilja, och den nye gode mannen bör kunna hantera relationen med mamman. Den som senast blev god man har attackerats med tillhygge av mamman och vill entledigas. Lyckas inte förvaltningen finna en ställföreträdare, eller att det i alla fall tar mycket lång tid, är det allvarligt då det handlar om människor som har ett särskilt stort behov av det stöd som en god man kan ge. I ärenden där överförmyndarförvaltningen tagit emot en anmälan om behov av ställföreträdarskap, bedömt att det finns ett sådant behov och därefter inte funnit någon som förklarat sig villig att åta sig uppdraget, föreslås nämnden avskriva ärendet. I de fall där överförmyndarnämnden förelagts av tingsrätten att lämna förslag på en lämplig ställföreträdare yttrar sig förvaltningen till tingsrätten och anger att någon lämplig ställföreträdare inte har hittats, trots ett stort antal rekryteringsåtgärder. Tingsrätten kan då förelägga nämnden att fortsätta sökandet, varpå det hela till slut riskerar att bli en byråkratisk rundgång utan resultat. Här kan också nämnas att även tingsrätten har börjat avslå ansökan i en del ärenden, vilket får tolkas som att samhället har givit upp försöken att ge individen det stöd den har rätt till enligt lagen. Behovet av gode män och förvaltare har ökat kraftigt under det senaste dryga året, vilket främst kan tillskrivas det stora inflödet av

Sida 5 (15) ensamkommande flyktingbarn, ett inflöde som kulminerade senhösten 2015. Här väntas behovet minska med tiden. I ett längre perspektiv ser dock överförmyndarförvaltningen generellt ett ökat behov av gode män och förvaltare, i takt med en ökad inflyttning till Stockholm och en åldrande befolkning. Därmed kan också behovet komma att öka för personer med en tyngre problematik, personer för vilka det är svårt att finna frivilliga ställföreträdare. Sedan den 1 juli 2017 gäller en ny lag om framtidsfullmakter. Detta innebär att enskilda kan utse någon som kan ta hand om deras ekonomiska eller personliga angelägenheter om de senare i livet inte längre klarar av det själva. Framtidsfullmakter utgör ett alternativ till ordningen med god man och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Överförmyndaren ska ha rätt att begära redovisning av uppdraget och ska reagera om fullmaktshavaren till exempel missbrukar sitt förtroende. Införandet av framtidsfullmakter kan innebära att behovet av att utse god man minskar framöver. Lagen har precis börjat gälla, och det är därför alltför tidigt att ha någon uppfattning om i vilken omfattning behovet av ställföreträdare kan komma att minska. Förvaltarenhet Svårigheter att i vissa fall finna någon som vill åta sig uppdraget som god man förekommer sannolikt i några av landets alla kommuner, om än i varierande omfattning. Några kommuner, däribland Umeå, Skellefteå, Halmstad, Västervik och Göteborg, har för att lösa denna problematik valt att inrätta så kallade förvaltarenheter. Det innebär att kommunen anställer av tingsrätten förordnade gode män och förvaltare, som alltså i praktiken utövar sitt ställföreträdarskap som anställda och avlönade av kommunen. Att inrätta en sådan enhet kan inte sägas ligga i linje med lagstiftningens grundläggande tanke och syfte, men har såvitt överförmyndarförvaltningen känner till aldrig prövats rättsligt. I Malmö har överförmyndarförvaltningen 2016 utrett frågan om att inrätta en förvaltarenhet. Frågan är för närvarande föremål för bedömning på politisk nivå, och ännu inte avgjord. Sett utifrån den enskildes perspektiv är det arten och graden av hjälpbehov som ska styra möjligheterna att få sig förordnad en ställföreträdare. För den enskilde är det viktigt att få hjälp, men kanske inte lika viktigt hur denna hjälp organiseras. Det viktiga är att personen får det stöd den har rätt till utifrån lagens mening och utifrån ett bedömt behov. Utifrån ett sådant resonemang skulle inrättandet av en förvaltarenhet kunna vara ett alternativ. Förvaltningen återkommer längre fram i frågan om alternativa lösningar för att tillgo-

Sida 6 (15) dose behovet av stöd hos den aktuella målgruppen. För huvudmannen ska det inte vara någon skillnad om ställföreträdaren är en enskild person eller är anställd vid en förvaltarenhet. En ställföreträdare ska i utförandet av sitt uppdrag utgå från de krav som lagstiftningen ställer. I praktiken gör dock många frivilliga ställföreträdare betydligt mer för sina huvudmän än vad lagen föreskriver. En förvaltarenhet med uppdraget att svara för att tillgodose behovet av ställföreträdare kan inte organisatoriskt underställas överförmyndarnämnden. Kommunallagen (KL 3 kap 5 ) anger att en nämnd inte får utöva tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. Att inrätta en förvaltarenhet vid överförmyndarförvaltningen är därför inte möjligt, då det skulle innebära att förvaltningen utövade tillsyn över sig själv. Skulle staden inrätta en förvaltarenhet måste den organisatoriskt tillhöra en annan nämnd. Däremot skulle samma tillsynsansvar som överförmyndarförvaltningen har gentemot ställföreträdare som har sitt uppdrag på ideell basis gälla gentemot ställföreträdare anställda vid en förvaltarenhet. Överväganden i frågan om inrättandet av förvaltarenhet måste även innefatta risken för jäv. Olika alternativa placeringar är tänkbara, och i de kommuner som har förvaltarenhet har man också löst det på olika sätt. Hos en del tillhör enheten socialnämnden eller motsvarande, i andra fall kan den vara placerad inom kommunens centrala förvaltning. I exempelvis Göteborg har kommunen valt att lägga enheten under social resursnämnden, som närmast kan sägas motsvara socialnämnden i Stockholm. Göteborg har för övrigt en lång historia i denna fråga då man redan i slutet av 1940-talet började med inrättandet av en tjänst som förvaltarkurator, vilket sedermera blev till en förvaltarenhet med anställda ställföreträdare. Till en förvaltarenhet skulle gode män och förvaltare kunna rekryteras som har en lämplig bakgrund med utbildning och erfarenhet från relevanta områden. Det kan vara socionomer eller andra med erfarenhet av socialt arbete men också exempelvis statsvetare, jurister eller ekonomer. Utgångspunkten är att en förvaltarenhet ska kunna ta emot de ärenden som överförmyndarförvaltningen bedömer som svåra, och där många försök först har gjorts att finna en frivillig ställföreträdare. De gode män och förvaltare som har uppdraget på ideell basis har oftast bara uppdrag för en eller högst två huvudmän, även om det finns de som har fler uppdrag. I Stockholm har överförmyndar-

Sida 7 (15) nämnden beslutat om en begränsning till högst tjugo uppdrag per ställföreträdare. Överförmyndarförvaltningen bedömer också att tjugo uppdrag per ställföreträdare skulle kunna vara rimligt vid en förvaltarenhet. Antalet ställföreträdarskap får inte vara så stort att kvaliteten blir lidande. Om uppskattningen i dagsläget är att 150 personer som är i behov av god man eller förvaltare bedöms ha en svårare problematik, skulle det innebära ett behov av att anställa sju till åtta handläggare tillika ställföreträdare till en tänkt förvaltarenhet. Totalt skulle det handla om närmare tiotalet anställningar, inklusive enhetschef och viss administrativ resurs. Detta förutsätter troligtvis att även chefen handlägger ärenden, och alltså är förordnad som ställföreträdare av tingsrätten. Anställnings- och arbetsrättsliga överväganden För en anställd handläggare vid en förvaltarenhet blir rollen på sätt och vis tudelad man har sin anställning i kommunen med sedvanliga rättigheter och skyldigheter, men är samtidigt förordnad som ställföreträdare av tingsrätten. Skulle en handläggare missköta sitt uppdrag som ställföreträdare, av oaktsamhet eller uppsåtligen, kan denne komma att entledigas från sitt uppdrag. Har hen då en tillsvidareanställning i kommunen, får den uppkomna situationens allvar avgöra hur kommunen går tillväga arbetsrättsligt. Eftersom handläggarna är personligt förordnade gäller också att om hen säger upp sig från sin anställning så kvarstår ändå uppdraget till dess att en ny företrädare är förordnad. Om handläggaren skulle avlida, blir det dödsboet som tar över ställföreträdarskapet i avvaktan att en ny god man eller förvaltare utses. I och med att uppdraget som ställföreträdare är personligt så inträder också ett personligt skadeståndsansvar. För att det ska bli aktuellt krävs att ställföreträdaren medvetet eller av vårdslöshet förorsakat huvudmannen ekonomisk skada. Av allmänna skadeståndsrättsliga regler följer att bevisbördan ligger på den som framställer skadeståndsanspråket. För frivilliga ställföreträdare finns genom Stockholms läns godmans- och förvaltarförening en kollektiv olycksfallsförsäkring och möjlighet att teckna en individuell ansvarsförsäkring. För ställföreträdare som samtidigt är anställda just för att ta uppdrag som god man/förvaltare kan även arbetsgivarens så kallade principalansvar behöva träda in. Enligt 3 kap. skadeståndslagen kan arbetsgivare hållas ansvarig för dels person- och sakskada som orsakats av en anställd, dels i fråga om brottsliga gärningar ren förmögenhetsskada. Vanligtvis aktualiseras principalansvaret när det är fråga om vårdslöshet från den anställdes sida, mer sällan när den anställde uppsåtligen har begått en skadeståndsgrundande handling.

Sida 8 (15) Skulle skadeståndsansvar riktas mot staden såsom arbetsgivare på grund av skada som en anställd god man vållat en huvudman finns alltså risk att handlandet anses ha skett i tjänsten och att bestämmelsen om principalansvar i skadeståndslagen blir tillämplig. I undantagsfall kan dock en arbetstagare bli skadeståndsansvarig för fel eller försummelse i tjänsten, till exempel om denne vållat ren förmögenhetsskada genom brott (skadeståndslagen 4 kap. 1 ). Generellt kan sägas att det främst är ställföreträdare som hanterar större förmögenhetsmassor med mer komplicerade frågeställningar, som löper störst risk att ådra sig ett skadeståndsansvar. För en förvaltarenhet skulle sådana ärenden, där problemen främst är av ekonomisk och förmögenhetsrättslig art, mycket väl kunna bli aktuella. I Stockholms stad är det S:t Erik Försäkring som hanterar stadens behov av försäkringslösningar. Genom bolaget har överförmyndarförvaltningen i dag en ansvarsförsäkring, med en självrisk motsvarande ett prisbasbelopp. Denna försäkring omfattar dock inte brottslig handling eller skada orsakad genom grov vårdslöshet eller uppsåt. Det finns också en förmögenhetsbrottsförsäkring, där är självrisken betydligt högre, 1 miljon kronor. För skador som klassas som ren förmögenhetsskada ligger självrisken på tio prisbasbelopp. Riskbedömning Det finns skäl och faktorer som talar för att inrätta en förvaltarenhet, men det finns också tveksamheter. Vad talar för? - Personerna i den aktuella målgruppen kan få kvalificerat stöd och hjälp. Till en förvaltarenhet knyts personer som har en lämplig bakgrund, erfarenhet och utbildning för uppdraget såsom socionomer, jurister, beteendevetare och ekonomer. - Det förenklar stadens möjligheter att hitta förvaltare och gode män till komplicerade ärenden. I dag kan det i vissa fall ta väldigt lång tid, om det alls lyckas, att finna någon som frivilligt tar på sig uppdraget som förvaltare eller god man. En förvaltarenhet innebär att personer även i de svåraste och mest komplexa fallen kan ha möjlighet att få den hjälp de har rätt till enligt lagen. - Det finns personer, eller anhöriga till den som behöver ställföreträdare, som på grund av psykisk sjukdom, drogmiss-

Sida 9 (15) bruk eller annat, uppträder hotfullt eller är våldsbenägna. Det kan vara svårt för en frivillig ställföreträdare att hantera en hotfull situation, där hotet kommer från någon som man ska hjälpa och som man måste ha kontakt med. En ställföreträdare anställd vid en förvaltarenhet ska ha en professionell bakgrund och erfarenhet och har också möjlighet att lättare arrangera fysiska möten i en säker miljö. Även en förvaltarenhet måste dock ha möjligheten att säga nej till ett uppdrag i synnerligen svåra ärenden, exempelvis där risken att som ställföreträdare utsättas för våld eller trakasserier bedöms som särskilt stor. - Det finns stöd i ett par statliga utredningar (SOU 2004:112 Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna och SOU 2013:27 Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare) för förvaltarenheter. Den förra utredningen ställde sig positiv till förvaltarenheter och framhöll att dessa kunde vara en värdefull tillgång på flera sätt; de innebär en viss garanti för att ställföreträdaruppdragen utförs av erfaren och kompetent personal, kan ge effektivitetsvinster som är positivt ut kostnadssynpunkt och avlastar överförmyndarna särskilt svåra uppdrag. Då personalen vid förvaltarenheterna har samma åligganden och rättigheter som andra gode män och förvaltare menar utredaren att det inte behövs några särskilda regler för ställföreträdare som arbetar vid en förvaltarenhet och inte heller någon särskild lagstiftning som tar sikte på organisationen av förvaltarenheter (SOU 2004:112, s 797-798). - Justitieombudsmannen (JO) har uttalat sig positivt om förvaltarenheter. I ett ärende framhåller JO att kommuner som försökt lösa ställföreträdarfrågan i särskilt komplicerade ärenden genom att inrätta en förvaltarenhet, utgör efterföljansvärda exempel. (JO 2009/10 s. 421 ff). JO konstaterar att det sannolikt finns ett stort behov av professionella ställföreträdare som kan ta sig an ärenden där det i princip annars är omöjligt att hitta en lämplig person för uppdraget.

Sida 10 (15) Vad talar emot? - En kommun får bara ägna sig åt sådant som inte är lagligen reglerat på annat håll (KL 2 kap 1 ). Bestämmelserna om ställföreträdarskap regleras i föräldrabalken, och där talas enbart om att det är enskilda personer som kan ta på sig ett ställföreträdarskap. Ingenstans i lagstiftningen finns möjligheten att anordna ställföreträdarskap på annat sätt reglerad. - Ställföreträdare vid förvaltarenhet är endast tillgängliga under kontorstid. Mot detta kan anföras att det knappast kan finnas något explicit krav på att en externt rekryterad ställföreträdare ska behöva vara tillgänglig för huvudmannen dygnets alla timmar. En ställföreträdare vid en förvaltarenhet kan i alla fall nås under dagtid, och uppstår ett akut hjälpbehov under andra tider så är det snarare andra instanser, såsom socialtjänsten eller psykiatrin, som ska träda in. Vid längre frånvaro såsom långtidssjukskrivning eller föräldraledighet får ett formellt byte av ställföreträdare ske. - Risk för jäv. En nämnd får enligt kommunallagens 3 kap. 5 inte utöva tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. Det är därför inte möjligt att inrätta en förvaltarenhet under överförmyndarnämnden. Inte heller skulle en placering inom socialtjänsten, alltså under till exempel en stadsdelsnämnd, vara lämplig då dessa kan komma i kontakt med den målgrupp det här är fråga om vid exempelvis behov av försörjningsstöd. I Stockholm skulle socialförvaltningen men också serviceförvaltningen kunna övervägas som lämplig organisatorisk placering. Risken för jäv måste dock bedömas gentemot exempelvis socialförvaltningens enhet för hemlösa. - Arbetsrättsliga oklarheter. Förvaltningen erfar, efter kontakter med personalstrategiska avdelningen vid stadsledningskontoret, att det finns flera faktorer som, utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv, innebär att det är tveksamt om det alls är lämpligt att inrätta en så kallad förvaltarenhet i kommunal regi. Mest graverande är att det för närvarande inte finns något kollektivavtal som är tilläm-

Sida 11 (15) pligt för den anställning det skulle handla om, där man är anställd som kommunal tjänsteman men samtidigt får sina arbetsuppgifter utifrån ett förordnande av tingsrätten. Utsikterna att få till stånd centrala kollektivavtalsförhandlingar i frågan är enligt personalstrategiska avdelningens uppfattning små. Avdelningen pekar också på flera andra tveksamheter såsom hur skadeståndslagens principalansvar ska ses i förhållande till föräldrabalken, behovet av en eventuell ansvarsförsäkring för medarbetarna, arbetsgivarrollen vad gäller arbetsmiljö och arbetsbelastning och anställningsavtalets utformning i och med att det saknas kollektivavtal. Personalstrategiska avdelningens samlade bedömning är att det i brist på tillämpliga kollektivavtal torde vara omöjligt att vara anställd som tjänsteman där arbetsuppgiften utgörs av att åta sig uppdrag som god man eller förvaltare. - Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uttalat att varken förvaltarenheter eller Optio, som båda innebär att anställda har uppdrag som ställföreträdare i sin tjänst, är i överensstämmelse med gällande lagstiftning. Optio är ett företag (det enda i Sverige) med anställda professionella ställföreträdare som åtar sig olika typer av ställföreträdarskap. SKL menar bland annat att det inte är förenligt med gällande lagstiftning att i förväg avtala om fast arvode på det sätt som Optio kräver. Stockholms stad anlitar inte detta företag. - SKL har i en skrivelse till justitiedepartementet i april 2017 begärt en översyn av reglerna om överförmyndare, gode män och förvaltare. SKL menar att det behövs en reformering av lagstiftningen, och att den begärda översynen bland annat bör avse förutsättningarna för en professionalisering av uppdrag som god man och förvaltare när det gäller de svåraste eller mest komplexa uppdragen. Alternativ lösning till förvaltarenhet Syftet med att inrätta en förvaltarenhet med anställda ställföreträdare organiserad under en kommunal nämnd skulle vara att komma till rätta med de svårigheter som i dag råder att, i vissa speciella fall, alls finna någon som vill ta på sig ställföreträdarskapet. Ett alternativ till förvaltarenhet består av en kombination av olika insatser såsom anpassade arvodesnivåer, utbildning av ställföreträdare, att tillåta mångförmyndare, samverkan med frivilligorganisationer, mentorskap och en utveckling av rekryteringsfunktionen.

Sida 12 (15) Anpassa arvodesnivåerna Som det ser ut idag så är uppdraget som god man eller förvaltare närmast att betrakta som ideellt. Sådan är också lagstiftningens grundtanke. Personer ska kunna, och vilja, ställa upp för sina medmänniskor. Den ersättning som ges i form av arvode och kostnadsersättning motsvarar långt ifrån alltid den insats som den enskilde ställföreträdaren gör för sin huvudman. Det är tänkbart att en anpassning av arvodesnivåerna till uppdragets svårighetsgrad skulle kunna locka ställföreträdare eller potentiella ställföreträdare att åta sig förvaltarskapet för en huvudman med en omfattande problematik. Det går dock inte att bedöma hur många av de fall där överförmyndarförvaltningen i dag har svårt att finna någon för uppdraget, som skulle kunna lösas på det sättet. Här kan möjligen också föras ett mer etiskt eller moraliskt resonemang. Är det säkert att den som kanske främst tar på sig ett uppdrag för ersättningens skull är så lämplig för uppdraget? Vilka drivkrafter är önskvärda och ger det bästa utfallet? Perspektivet att alltid se till huvudmannens bästa får inte glömmas bort. Utbildning av ställföreträdare Det skulle vara möjligt att från stadens sida erbjuda ställföreträdare, som vill och bedöms vara särskilt lämpade, utbildningsinsatser som gör dem bättre rustade för att ta sig an huvudmän med en mer omfattande problematik. Kostnaderna för staden skulle öka i form av utbildningskostnader, ökad administration och troligtvis även ökade kostnader för högre arvoden. Här kan tänkas att socialförvaltningen har de resurser som krävs för att på olika sätt, med utbildning och annat stöd, bistå de ställföreträdare som åtar sig särskilt krävande uppdrag. Tillåta mångförmyndare Mångförmyndare är privatpersoner som har ett större antal uppdrag som ställföreträdare. Hur många beror på ställföreträdarens erfarenhet och kompetens. En mångförmyndare kan ofta åta sig mer komplicerade uppdrag. Stockholm anlitar inte mångförmyndare. Flertalet ställföreträdare som staden anlitar har högst två uppdrag. Ett fåtal ställföreträdare har fler än 20 uppdrag. Överförmyndarnämnden har beslutat om en begränsning av antalet huvudmän per ställföreträdare. Antalet kan uppgå till högst 20, men undantag ska kunna beslutas av nämnden. Begränsningar av detta slag förekommer även i andra kommuner.

Sida 13 (15) Om den begränsning av antalet uppdrag som nu gäller skulle tas bort är det tänkbart att det kan finnas ställföreträdare som är villiga att även ta sig an huvudmän som i dagsläget är svåra att rekrytera till. Samma resonemang om bevekelsegrunder kan dock föras här som ovan. Samverkan med frivilligverksamhet Idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en partnerskapsrelation mellan den offentliga och den idéburna sektorn för att stötta en verksamhet som hanterar någon form av samhällsutmaning. IOP är en form av finansiellt stöd, dock inte att förväxla med verksamhetsstödet till organisationer/föreningar generellt. Detta kan eventuellt vara en möjlighet, att genom ett partnerskap med någon eller några frivilligorganisationer, finna personer som kan vara intresserade av att åta sig ställföreträdarskap för huvudmän som av olika anledningar bedöms som svåra att rekrytera till. Mentorskap Bland de tusentals personer som staden idag anlitar som ställföreträdare är det många som har långvarig erfarenhet av detta uppdrag, och som i många fall besitter en hög kompetens. Det är inte otänkbart att det bland dessa finns ett intresse av att fungera som mentorer för dem som trots allt åtar sig de svåra uppdragen. Detta är en möjlighet som överförmyndarförvaltningen får undersöka närmare. Utveckla överförmyndarförvaltningens rekryteringsfunktion Under 2015 och framför allt 2016 har överförmyndarförvaltningens funktion för rekrytering av ställföreträdare utökats och dess metoder utvecklats. Nya kanaler för rekrytering har upparbetats, nya administrativa rutiner har tagits fram och inte minst så har annonsering och information förbättrats i massmedia, på stadens hemsida och genom framtagandet av nya broschyrer och utbildningsmaterial. Till detta kan läggas att högre krav har börjat ställas från överförmyndarförvaltningen på de ställföreträdare som ska förordnas. Detta är insatser som kan vidareutvecklas och förfinas ytterligare, inte minst genom att finna nya kanaler för att nå personer, som kan tänkas vara intresserade av att ta på sig ett ställföreträdarskap. Ett eventuellt inrättande av en förvaltarenhet skulle, enligt överförmyndarförvaltningens bedömning, onekligen underlätta i de situationer där överförmyndaren idag har problem att finna en ställföreträdare, beroende på den presumtive huvudmannens problematik. Detta behöver dock inte utesluta att staden samtidigt använder sig av de alternativa vägar som redovisats för ovan.

Sida 14 (15) Ekonomi En förvaltarenhet kommer att ha intäkter i form av arvoden och kostnadsersättningar som ställföreträdare har rätt till i sitt uppdrag. Dessa intäkter kan komma från huvudmannen eller från överförmyndarförvaltningen. Huvudregeln är att om huvudmannen har en inkomst som överstiger 2,65 prisbasbelopp eller om hen har kapital över två prisbasbelopp ska huvudmannen betala arvode och kostnadsersättningar. Undantag kan göras från huvudregeln om det skulle finnas onormalt höga kostnader för medicin, sjukvård eller liknande. Om huvudmannen inte har inkomster eller kapital som överstiger gränserna, betalar överförmyndarnämnden arvodet och kostnadsersättningen. I vissa fall ska huvudmannen betala en del av kostnaden och nämnden en del. För att säkerställa att kommunmedlemmar behandlas lika är det av stor vikt att de huvudmän som ska betala för sin ställföreträdare gör så oavsett om ställföreträdaren är en privatperson eller anställd vid förvaltarenhet. Ställföreträdare har rätt till ett skäligt arvode för sitt nedlagda arbete. Arvodet baseras på den redogörelse som skickas in av ställföreträdaren till överförmyndarförvaltningen innan den 1 mars varje år. Redogörelsen granskas och godkänns av handläggare vid överförmyndarförvaltningen. Parallellt med granskningen ska handläggaren bedöma vilket arvode som är skäligt, en bedömning som har sin utgångspunkt i förvaltningens egna riktlinjer samt riktlinjer som SKL utfärdat. Att arvodet bestäms först i samband med den årliga granskningen gör det svårt att i förväg bedöma hur stort arvodet kommer att bli. Det innebär också, om en förvaltarenhet skulle inrättas, att finansieringen under de två första åren helt måste lösas med kommunala medel. Det är först efter det första verksamhetsåret, och en bit in på det andra när arvodena har beräknats, som kunskapen finns om vilka intäkter arvodena kan ge, dels från huvudmännen själva men också från den del av arvodesintäkterna som ska komma från överförmyndarnämnden. Skulle inrättandet av en förvaltarenhet bli aktuell får frågan om lämplig finansieringsmodell utredas närmare av stadsledningskontoret. Om staden väljer att inte inrätta en förvaltarenhet utan istället väljer en alternativ lösning behövs ökade resurser för att bekosta höjda arvoden, ersätta mentorer, utveckla rekryteringsfunktionen, utbilda ställföreträdare med mera.

Sida 15 (15) Överförmyndarförvaltningens sammanfattande bedömning och förslag I den utredning som presenteras i denna promemoria har överförmyndarförvaltningen sökt att förutsättningslöst belysa den aktuella frågeställningen ur alla relevanta aspekter. Det står utom allt tvivel att behovet av att lösa frågan om rekrytering av ställföreträdare till särskilt krävande ärenden är stort. Det kan ske antingen genom inrättandet av en förvaltarenhet eller genom en alternativ lösning bestående av en kombination av olika insatser höjda arvoden, ersättning till mentorer, utveckling av rekryteringsfunktionen, utbildning av ställföreträdare. Utifrån en sammanvägd bedömning föreslår förvaltningen att överförmyndarnämnden inte förordar att staden inrättar en förvaltarenhet. Därtill får rättsläget ur flera aspekter anses alltför oklart, och Stockholm som landets största kommun bör enligt förvaltningens uppfattning inte agera i den gråzon som för närvarande råder i frågan om en förvaltarenhets vara eller icke vara. Istället föreslås en kombination av olika åtgärder beskrivna ovan. Avslutningsvis kan åter nämnas att Sveriges Kommuner och Landsting tidigare i år riktat en skrivelse till justitiedepartementet med en begäran om översyn av reglerna om överförmyndare, gode män och förvaltare. SKL framhåller i skrivelsen att det finns skäl att i grunden reformera systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare i föräldrabalken. Man lyfter fram att regleringen inte har ändrats sedan 1924 års förmynderskapslagstiftning trädde i kraft och att den nuvarande lagstiftningen i flera avseenden inte svarar mot dagens förutsättningar och behov. SKL anser att lagstiftningen bör ändras så att den möjliggör en professionalisering av uppdrag som god man eller förvaltare när det gäller de svåraste eller mer komplexa uppdragen. Det bör enligt SKL övervägas om uppdraget skulle kunna lämnas till en juridisk person, att utföras inom ramen för en anställning.