Karaktärisering och kulturhistorisk värdering Nottebäcks kyrka Nottebäcks socken i Uppvidinge kommun Kronobergs län Smålands museum Thomas Lissing 2006
Inledning Bakgrund och syfte I samband med upprättandet av vård- och underhållsplaner för kyrkor I Växjö stift har Smålands museum på uppdrag av byggnadsingenjör Jan-Olof Björk genomfört en karaktärisering och kulturhistorisk värdering av Nottebäcks kyrka under sommaren 2006. De kyrkor som berörs är de som tillhör Svenska kyrkan och omfattas av kulturminneslagen, dvs. kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen. Karaktäriseringen och den kulturhistoriska värderingen syftar till att användas som underlag för vård- och underhållsplanen. Nedanstående material består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör samt en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering samt arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur, däribland hembygdslitteratur. De redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av kyrkobyggnadens historia. Kuturhistorisk bedömning En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan kontinuerligt föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljön i sin helhet, men också värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 2
Nottebäcks kyrka Kortfattad historik Nottebäck anges första gången i skriftliga källor år 1377, som Notabaek. Strax söder om den nuvarande kyrkan i Nottebäck har man hittat rester efter en äldre stenkyrka. Den var betydligt mindre än sin efterföljare och saknade torn, men i början av 1600-talet uppfördes en klockstapel intill. Båda byggnaderna revs i samband med att den nya kyrkan byggdes, varvid en del av stenen kom att återanvändas. Den nuvarande kyrkan började planeras redan på 1790-talet efter att planerna på att bygga om den gamla till Tegnérkyrka skrinlagts. Det dröjde dock till 1824 innan besluts tog i kyrkostämman och tre år senare kunde de första ritningarna presenteras av arkitekten Johan Abraham Wilelius. Bygget inleddes 1831 och året efter var den klar att börja användas. Exteriören följer ritningarna frånsett att tornets rundfönster och gördelgesims inte utfördes. Interiört gjordes tunnvalvet flackare än på ritningarna och altarväggens monumentala bågställning och listverk ersattes av pilastrar och trekantsgavel. Den 20 augusti 1837 skedde den officiella invigningen, förrättad av biskop Esaias Tegnér. Exteriör Kyrkan är uppförd i sten med enhetligt putsad fasad. Den har en låg synlig sockel av huggen natursten, med ett stort inslag av röd granit. Fasaden är spritputsad i en svagt gulrosa nyans. Formen är i grunden rektangulär med torn i väster och halvrund korabsid i öster. Kyrkans exteriör ger ett väl sammanhållet och symmetriskt intryck. Tornet är högt och enkelt utformat utan våningsindelande friser. En asfalterad gång leder från gamla landsvägen fram till huvudentrén med tre trappsteg i släthuggen granit. Den rektangulära dubbelporten i trä är klädd med en enkel panel, på överdelen liggande och på nederdelen i ett snedställt kvadratiskt mönster. Porten omfattas av vita slätputsade kvaderstensimitationer som bär ett entablement med rombdekor på arkitraven. Ovanför porten sitter en svart minnestavla i omfattning av vit slätputs. På den står med guldbokstäver: Byggd under CARL XIV JOHANS regering 1832. Strax ovanför minnestavlan sitter ett runt spröjsat fönster. De fyra ljudluckorna sitter i stickbågar och är klädda med liggande panel, målad i ljust grågrönt. Under takfoten finns en rödmålad gesims i form av listverk i trä som avslutas nertill med en enklare tandfris i ljusgult. De fyra urtavlorna sitter infattade i takfoten med halvrunda kupor och har genomlysta urtavlor. Lanterninen är av trä med fyra öppningar i valvbågeform. Den är målad rosa, förutom sockel och takfotens tandsnittsfris som är vita. Även hörnbräderna är målade vita för att ge intryck av pilastrar. Svarta järnräcken står i öppningarna och lanterninen kröns av ett förgyllt kors. Såväl tornets, lanterninens, långskeppets och absidens tak är klädda med falsad kopparplåt. Vid långskeppets östra gavel finns även en plåtinklädd skorsten och strax nedanför denna på norra sidan en taklucka. Korabsiden har också en taklucka, samt hängrännor i koppar. Övriga tak har fotrännor. Alla stuprännor är också av kopparplåt. Långhusets grund har fyra ventiler på var sida, absiden tre och tornet två. De har alla moderna ventilgaller utom den mittersta på absiden som är öppet. 3
Symmetriskt placerade finns två sidoportar, en i mitten på var långsida av långskeppet. Båda är enkelt utformade dubbeldörrar i trä med liggande svartmålad panel. De omfattas av slätputsade vita pilastrar med en smal och något utskjutande arkitrav. Norrsidans port har två trappsteg i släthuggen granit och sydsidans fem, till följd av höjdskillnaderna i terrängen. Takfotens gesims längs alla fyra sidor av långskeppet utgörs av ett rödmålat listverk i trä. Absidens dito är något enklare utformad, utan långskeppets kvartslister. Absidens port i öster har en dubbelsidig trappa i betong med steg i huggen granit, sex åt norr och sju åt söder, och med räcke i svartmålat smidesjärn. Dörren är av trä med panel i snedställt kvadratiskt mönster, med liten glasruta i överdelen. Den smala omfattningen i muren är vit slätputsad och över den hänger en enkel kopparlykta med vitt opakt glas. På absidens sydöstra sida finns en trappa murad i huggen granit, ner till pannrummet. Den täcks av snedställda dörrar av trä, inklädda i kopparplåt. Åt nordost på absiden har ett spröjsat källarfönster murats in i grunden med en bred slätputsad cementomfattning. Kyrkans fönsterbågar är genomgående i trä och av lika utformning. De är konstruerade med korspost, med åtta rutor vardera i de nedre två bågarna och i de övre fyra hela och fyra mindre rutor. De stora sidofönstren är stickbågeformade och sitter jämnt fördelade och i samma höjd. Sex stycken på vardera långsidan, två i absiden och två i tornet. Över sidoingångarna, mitt på långsidorna, sitter ett fönster som motsvarar de övrigas överdel. På gaveln mot tornet sitter två mindre, halvrunda fönster med spröjs i solfjädersform. Alla fönster är enkla och har separata innerfönster, utom tornfönstren som saknar dessa. Ytterbågarna är målade i ljust grågrönt. Samtliga solbänkar samt avtäckning över port och sidoentréer är av kopparplåt. Halvfönstret över södra entrén är igensatt med något ljust material som tydligt syns från utsidan. I norra tornfönstret sitter monterat en blank metallbox som utgör en del av brandlarmet. Exteriöra förändringar Kyrkans exteriör präglas av de nyklassicistiska kyrkornas känsla för symmetri och väl avvägda proportioner. Exteriören har under årens lopp förändrats ytterst lite, de flesta åtgärder har varit av rent underhållsmässig karaktär. Knappt hundra år efter kyrkans invigning, på 1920-talet, byttes spånbeklädnaden på taket ut mot kopparplåt. Vid en restaurering 1958 friläggs grunden från sin puts och 1982 får kyrkan sin nuvarande rosa nyans, vilken anses vara den ursprungliga färgen. Interiör Vapenhuset är rymligt och ljust tack vare de stora fönstren. Väggarna är vitkalkade och trägolvet oljat. I muröppningen vid ytterporten består golvet av svarta stenplattor runt en fotskrapa av metall. Trappan till läktaren och tornet finns på vänster sida med uppgång från väggen mot kyrkan. Trappans sidovägg består av stående brädor som målats i en varmt grå färg. Det genombrutna räcket är av trä medan handlejdaren mot yttermuren är av gråmålat järn. Trappa, tak, socklar, innerdörrar och insidan av porten är målade i samma varmgrå färg. Trappans plansteg är dock inte målade utan oljade. 4
I taket hänger en större kopparlykta med gulfärgat glas i blyspröjs. Längs sydväggen sitter en grå väggfast bänk utan ryggstöd. I det sydvästra hörnet hänger en kyrkdörr från gamla kyrkan och en liten kyrkklocka. Utrymmet under trappan har två dörrar och används både som elcentral och förråd. Vindfångets innerdörrar och insidan av ytterdörrarna har tre speglar, varav den nedersta har dekor i form av stående stavar. Innerdörrarnas översta speglar har rombdekor. Kyrkorummet är helt rektangulärt och sträcker sig hela vägen från vindfångets innerdörrar fram till den plana korväggen. Med sina många och stora fönster och de ljusa färgerna i inredningen upplevs det som mycket ljust och luftigt. Golvet består av oljade brädor i gångarna och koret, medan de är fernissade i bänkkvarteren. Taket är tunnvälvt och består av brädor målade i varmgrått. Taklisten är ett listverk av trä målat i ljusgrått, med förgylld bred kvartslist. Väggarna är vitkalkade. Bänkarna är indelade i fyra kvarter runt mitt- och tvärgångar. De är slutna mot mittgången och öppna mot sidogångarna. Fasaderna är målade i en enkel ljusbrun ådring, medan speglarna har en ljust brungul marmorering omfattad av beige och röda lister. Alla dörrar är fortfarande hängda i bakkant. Sittytor och ryggstöd är enfärgat beige, med ljusröda dynor. Socklar och övre lister är i mörkare brungrå. I de två främre kvarteren är fasaden framtill formad efter korets halvcirkelform. På söderväggen är entréns port och fönster igenmurade till en nisch i storlek med de omgivande fönstren, med en halvcirkelformad upphöjning av trägolvet framför. Där hänger den tidigare altartavlan från 1842 och på golvet står en ljusbärare i svart smidesjärn. Mellan fönstren hänger också en vapensköld och ett epitafium över prosten Magnus Strandmarck (död 1784). På norrväggen hänger predikstolen i blågrått, rött, blått och guld med enkla förgyllda dekorationer i fyllningarna, samt dess ljudtak i samma stil. Den är enkelt utformad och stöds undertill av en enkel brun träkolonn med viss förgyllning. Norra porten omfattas av släta pilastrar och entablement. I dess vindfång finns ett överljus. Dörrarna är gråmålade och har tre speglar liknande huvudingångens. På väggen intill hänger två äldre psalmnummertavlor i svart och guld samt ett rikt dekorerat epitafium över prosten Sveno Malmerus (död 1770). Under läktaren, på långhusets västra vägg, hänger två delar från den äldre kyrkans inredning, troligen läktarbarriärer. Series Pastorum är målat direkt på väggen med ljusa bokstäver. Över mittgången hänger två mycket stora mässingskronor och en något mindre. Vid sidogångarna hänger nio mässingslyktor i korsform, med blyinfattat gulaktigt glas. Koret ligger ett trappsteg över kyrkorummets golv och är i stort sett halvcirkelformat. Det direkta blickfånget är här den imponerande altaruppsättningen från den gamla kyrkan, vilken är rik på både färg och form. Den omfattas av två strama murade pilastrar i kolossalformat som bär upp ett tempelgavelformat entablement. I dess tympanon finns en förgylld stråldekoration. Pilastrar och entablement är marmorerade i grått och ockra. Utanför de murade pilastrarna hänger två ovanligt stora psalmnummertavlor i nyrenässansstil. De är målade i ljus grålila, blått och svart med kraftiga förgyllningar. Altaret står mot den plana korväggen och altarringen är halvcirkelformad med öppningar åt sidorna. Dess dockor är ljust marmorerade i vitt och rött, medan överliggare och sockel har en mörkare grå stenimitation. Knäfallet är klätt i ljusrött tyg. Mot korets norrvägg står en fast bänk fylld med bråte och på väggen hänger ett krucifix och en mindre skulptur. Mot söderväggen står en fast bänk om en rad, samt hänger en större medeltida skulptur på väggen. Där står också ett astronomiskt ur på golvet, liksom en kopia av 5
en medeltida dopfunt. Över bänkarna hänger två mindre lyktor i korsform av modernt snitt, samma som över sidogångarna. Läktaren bärs upp av åtta kolonner som står i bänkkvarteren. De har en mörkt gröngrå och fri stenimitation med förgyllning vid kapitälens vulst. Undertaket är målat varmt brungrått och har fyra korsformade mässingslampor med gulaktigt glas. Barriären är rak vid sidorna och utsvängd över mittgången. Dess grundfärg är blågrå med avvikande färgfält i exempelvis blå, beige, olika bruna nyanser och guld. Speglarna har ett påmålat dekorativt mönster i form av växtslingor, medan mittens rundel kröns av en förgylld snidad harpa med olivkvistar. I korväggen finns två gråmålade dörrar på var sida. Den södra leder till en smal passage med infälld diskbänk. Efter den kommer man in i den halvrunda sakristian. Trägolvet är oljat och det plana taket av varmt brungrå bräder. Här finns en fast skåpinredning mot den västra väggen med en andaktsplats i mitten. Den är konstruerad av ett knäfall och en del av läktarfasaden från den äldre kyrkan, och har en modernare altarprydnad. Vid ytterväggen står ett ståndur och över portens innerdörr hänger en äldre helgonbild på pannå. Sakristian är mycket ljus tack vare de två stora fönstren i nordost och sydost. Fönsterbänkarna är av polerad röd kalksten. I taket hänger två små mässingskronor och en lite större. Den södra dörren från koret leder till en passage som används som städskåp och förråd. Sakristian har en oinredd krypvind dit man endast kommer via kyrkorummets innertak eller absidens taklucka. Trappan i vapenhuset leder upp till tornrummet som har golv och tak av grova och obehandlade brädor. Ljuset kommer från de stora fönstrens överdel och från en liten lykta av smidesjärn eller bly med vita glas. Två gedigna och grova gråmålade trädörrar leder in till läktarens vindfång. Innanför dem finns ytterligare ett par smala dubbla dörrar med tre speglar, målade i grått. Läktaren har sex etager av oljat plankgolv. På den norra sidan finns fyra rader av fasta bänkar av modernare modell, öppna och brunbetsade med rödbruna dynor. På den södra sidan finns fem rader av utfällbara stolar av biosalongstyp. De har svarta stommar och karmar och är klädda i ett grårandigt tyg. Golvet har i mittdelen framför orgeln en gråspräcklig heltäckningsmatta. Orgelfasaden är blågrå och ljusgrå med inslag av blått, brunt och guld. Den kröns av putti med trumpeter, voluter och förgyllda lyror. Två korsformade lyktor av samma typ som i sidogångarna hänger över läktaren. På tornvinden har samlats en mängd äldre kyrkoinventarier, bland annat psalmnummertavlor, dörrar och helgonbilder. Under koret finns det halvcirkelformade pannrummet. Där ryms panna, värmepump och oljetank. Interiöra förändringar Kyrkans interiör har under åren genomgått flera restaureringar, dock har den ursprungliga karaktären bibehållits. 1894 skedde den första restaureringen då bänkar och inredning målades om. Den gamla kyrkans altaruppsättning restaurerades och fick ta den tidigare altartavlans plats. 6
De största förändringarna gjordes vid restaureringen 1932 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Då lades nya trägolv ovanpå de befintliga och vapenhuset fick golv av kalkstensplattor. Vindfång anordnades vid alla tre ingångar och innanfönster sattes in. Bänkarna gjordes bekvämare och längst fram i kyrkan togs några bänkar bort för att kunna utöka koret. Till predikstolen tillverkades ett ljudtak i anslutande stil och den befintliga altaruppsatsen restaurerades. Inredningen målades i ljust gråa nyanser, en återgång till den mer ursprungliga färgsättningen. 1958 genomgick hela kyrkan en omfattande restaurering under ledning av arkitekt Georg Rudner. Då förändrades bänkarna ytterligare något och hela interiören målades i mörkare färger och golvet fernissades. Korfönstren togs upp till hela sin ursprungliga storlek och den södra ingången murades igen. På insidan gjordes en stickbågeformad nisch där den ursprungliga altartavlan placerades och nedanför den dopfunten. Bänkarna på läktaren byttes ut mot nya bänkar och stolar och i hela kyrkan sattes moderna ljuskronor upp. Vid den senaste restaureringen 1997 målades interiören åter igen om fullständigt. Man återgick då till de ursprungliga ljusa nyanserna i grått. Bänkkvarterens dörrspeglar marmorerades och gavs en röd bård. Innerväggarnas ytskikt frästes bort eftersom en felaktig färg använts tidigare. Putsen lagades sedan med kalkbruk och avfärgades vitt, brutet med en liten mängd guldockra och grön umbra. Viktigare inventarier Altaruppsatsen från 1702 tillverkades av Torben Röding och satt ursprungligen i den gamla kyrkan. Bland övriga inventarier finns ett medeltida triumfkrucifix, tre epitafier från 1700- talet samt en medeltida St Olovsskulptur. Orgelfasaden ritades 1857 av Ludvig Hawerman. Kyrkogården Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, högt belägen på en sydsluttning i Nottebäcks samhälle, strax intill riksväg 31. Dess port ligger i linje med den västra kyrkogårdsmuren, en kraftig kallmur av huggen natursten. Kyrkan omges på tre sidor av den äldre kyrkogården, vilken inhägnas av stenmuren och närmast kyrkan av svarta smidesstaket. Mittemot porten, på andra sidan landsvägen, finns en nyare separat kyrkogårdsdel. Kring kyrkan består kyrkogården av gräsbevuxen mark med grusgångar, med ett fåtal låga rygghäckar. Söder om kyrkan växer rikligt med björkar, och längs muren äldre lövträd. Marken runt kyrkan är grusad, med undantag för gången fram till porten. Den nyare delen är också gräsbevuxen med några grusgångar och höga rygghäckar. Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning Nottebäcks kyrka är en av få nyklassicistiska kyrkor som klarat sig från omfattande ombyggnationer och förvanskande förändringar. Hela dess exteriör och interiör andas sträng harmoni och stilrenhet, helt i Tegnérs anda. Kyrkans yttre är ett stilexempel på klassicismens tanke om symmetri och balans. Här har inget förändrats som stör ordningen, endast mindre åtgärder i form av underhåll. Det mest dramatiska torde vara då kyrkans spåntak år 1924 byttes ut mot kopparplåt. Detta är dock en mycket vanligt förekommande åtgärd bland kyrkobyggnader och knappast något att anmärka 7
på ur antikvarisk synpunkt. Plåttaket, som lades om senast 1982, förhåller sig färgmässigt neutralt till kyrkobyggnadens rosa puts. 1958 frilades grunden och utfördes som fogad natursten och samma år murades även södra entrén igen. Man sparade dock den utvändiga delen av port och trappa, vilket gör att exteriören är oförändrad. Det övre fönstret sattes dock igen med något ljust material som är väl synligt från utsidan. Önskvärt vore att det ersattes exempelvis av ett mörkare tyg som inte reflekterar ljuset på samma sätt utan istället döljer att det rör sig om ett blindfönster. Kyrkan fick sin rosa färg 1982 efter att rester av denna nyans påträffats i underliggande lager av kalkavfärgningen. Även interiören har bevarat sin karaktär. Direkt innanför huvudentréns vindfång möts man av bänkkvarteren, direkt under läktaren. Detta är ganska ovanligt, eftersom många kyrkor inrättat serviceutrymmen under läktaren och därmed förminskat kyrkorummet betydligt. I Nottebäcks kyrka finns inte ens en besökstoalett, även om försök gjorts att få tillstånd till att bygga in utrymmet under läktaren. När kyrkan restaurerades 1958 sattes sydporten igen från insidan. En nisch markerar den tidigare ingången och bildar fond till den ursprungliga altartavlan. Ingreppet får anses som reversibelt eftersom exteriören med trappa, port och fönster fortfarande är intakta. Färgerna i kyrkorummet har genom tiderna växlat allt efter restaureringstraditionerna, men inredningen har fått stå relativt intakt. Bänkkvarteren har krympts något, främst för att skapa utrymme vid sidoingångarna. Vid den senaste restaureringen 1997 fick interiören de färger den har idag, vilka får betraktas som nära det ursprungliga. Kyrkorummet återfick då den ljusa och luftiga atmosfär som är typisk för de nyklassicistiska kyrkorna. Nottebäcks kyrka framstår idag som ett praktexempel på en klassisk Tegnérkyrka och är en av få i detta välbevarade skick. Det är av stor vikt att man vid framtida restaureringar är medveten om detta och går mycket varsamt fram när det gäller förändringar som påverkar exteriör eller interiör. Kyrkan har därmed ett stort kulturhistoriskt värde att förvalta. Händelseregister 1793 - Ett nybygge diskuteras i kyrkostämman, men den gamla kyrkan restaureras istället 1824 - Beslut tas av kyrkostämman att bygga en ny kyrka 1827 - De första ritningarna upprättas av Johan Abraham Wilelius 1831 - Kyrkobygget inleds efter ritningar av Wilelius 1832 - Kyrkan står klar och tas i bruk 1837 - Kyrkan invigs av biskop Esaias Tegnér 1857 - Orgelfasad av Ludvig Hawerman 1894 - Invändig restaurering av kyrkan - Altaruppsatsen från den gamla kyrkan, tillverkad 1702 av Torben Röding, målas om och får ersätta den tidigare tavlan - Skurna ornament fogas till predikstolen - Interiören ommålas i ekimitation och marmorering i blågrönt och blågrått 1910 - Orgeln byggs om av Eskil Lundén, Göteborg 1912 - Kyrkogården utvidgas norrut 1924 - Spånen på långhuset tak ersätts med kopparplåt - Innerväggarna marmoreras - Innertaket målas vitt - Triumfkrucifixet och en vapensköld sätts upp på korets sidoväggar - Psalmnummertavlorna ersätts av de från den gamla kyrkan, i guld och svart 1931 - Pannrum grävs ut under sakristian 8
1932 - Omfattande restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg - Den utvändiga putsen lagas och kalkfärgas - Sockelns avtäckningsplåt av järn byts mot ny av koppar - Nya stup- och hängrännor i kopparplåt sätts upp vid sakristian - Nya solbänkar i kopparplåt - Långhusets grund dräneras vid den norra sidan - Trappan vid den norra sidoingången läggs om - Tornlanterninen målas om - Tornkorset förgylls - Värmeanläggning för lågtrycksånga installeras - Nytt golv läggs ovanpå det befintliga - I vapenhuset läggs golv av kalkstensplattor - Vindfång anordnas med dubbla dörrar vid huvudentré och sidoingångar - Nya innanfönster tillverkas - Nytt ljudtak till predikstolen - De främre bänkarna tas bort och korplanet utökas - Övriga bänkar görs bekvämare - Innertaket isoleras - Läktartrappan görs om för att bli bekvämare - Innerväggarna rengörs och kalkfärgas i varm färgton - Pelare och altaromfattning marmoreras - Bänkar, läktarbarriär och predikstol målas i en pärlgrå ton med kraftigare accentfärger - Altaruppsatsens färger återställs och konserveras - Altarringens knäfall kläs med mörkröd sammet 1937 - Hundraårsjubileum och invigning av kopia av den gamla kyrkans dopfunt 1938 - Sockenmagasinet, som revs 1936 då landsvägen drogs om kring kyrkan, byggs upp i anslutning till kyrkogårdsmuren - Altartavlan restaureras av konservator Sven Wahlgren 1951 - Elektrisk klockringning installeras, liksom orgelfläkt och belysning 1954 - Nytt urverk i tornuret och genomlysta urtavlor i opalglas 1958 - Omfattande restaurering genomförs under ledning av arkitekt Georg Rudner, Stockholm - Stensockeln friläggs från puts - Fasaderna blästras och målas - Nya solbänkar i kopparplåt - Nya kopparrännor på tornets och långhusets tak - Tornlanterninen repareras och målas i rosa och vitt - Tornkorset förgylls - Trappan till sakristian läggs om - Södra entrén muras igen - De tidigare igensatta översta fönstren i koret tas upp igen - Ny värmepanna för oljeeldning installeras, liksom vattenburet värmesystem - Den ursprungliga altartavlan placeras där södra entrén tidigare var - Dopfunten placeras vid nämnda tavla - Några av de främre bänkarna tas bort för att utöka koret - Kyrkorummets bänkar byggs om för ökad bekvämlighet - Nya psalmnummertavlor av enklare modell sätts upp - Interiören ommålas i mörkare färger - Altarring och läktarkolonner målas - Nya bänkar och fällbara stolar på läktaren 9
- Krucifixet från 1400-talet flyttas in i kyrkorummet från sakristian - Golvet fernissas - Series pastorum textas på väggen - Nya armaturer i mässing, glas och koppar, i sidogångar, vapenhus och under läktaren - Två nya ljuskronor till sakristian - Ny skåpinredning i sakristian - Orgeln förbättras av firma Grönvall, Lilla Edet - Ny läktartrappa i vapenhuset - Ett astronomiskt ur skänks till kyrkan, tillverkat av kyrkoherde K. L. Lundén 1964 - Ny orgel, byggd av Hammarbergs Orgelbyggeri invigs 1982 - Restaurering av kyrkans yttre - Lagning av putsen och avfärgning i rosa - Målning av yttre trädetaljer - Omläggning av långhusets koppartak - Tornkorset förgylls 1991 - Orgelverket restaureras 1997 - Interiören restaureras - Felaktigt utförd väggfärgning fräses bort - Putsen lagas och kalkavfärgas vit - Dopfunten flyttas från sydporten till korets södra del - Upphängningsanordning för antependier inrättas i korbänk - Innertak och gesims målas i grått och guld - Bänkkvarteren målas i grått, rött och marmorering - Predikstolen målas i gråa toner med röda accenter - Golven i bänkkvarteren rengörs och fernissas - Övriga golv slipas och oljas - Ny gångmatta i mittgången - Altaruppsättningen från 1702 restaureras - Altarringens knäfall kläs med rostrött tyg 1998 - Tillstånd till konservering av triumfkrucifix, St Olovsskulptur, träskulptur och tre epitafier Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjats i samband med vårdplansarbetet: Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungl. Byggnadsstyrelsen är inkluderade Klipparkivet vid Smålands museum: Nottebäcks kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Uppvidinge kommun, Byggärenden, Nottebäcks kyrka Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 2 Småland och Öland, Stockholm 1993 Vassi Heidi, red, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, 1998 10
Ullén Marianne, Granhult och Nottebäck, Stockholm 1974 11