All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om möjligt skall ett vittne närvara.

Promemoria 2012-03-21 S2011/6227/FST Socialdepartementet Rättssekretariatet Ämnesråd Angela Öst Ankn. 52413 Vissa skyddsåtgärder inom Statens institutionsstyrelses verksamhet Promemorians huvudsakliga innehåll I promemorian lämnas förslag till bestämmelser i fråga om så kallade skyddsvisitationer och rumsvisitationer vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Dessutom lämnas förslag till förtydliganden av i vilka fall kommuner ska åläggas särskild avgift vid sen verkställighet av beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. 1 Författningsförslag I promemorian lämnas följande förslag till författningstext. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall dels att 32 och 36 b ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 32 b, av följande lydelse. 32 Om det behövs, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, vid ankomsten till LVM-hemmet, för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som inte får innehas där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom skall påträffas hos honom eller henne. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om möjligt skall ett vittne närvara. 36 b I 25, 27, 33 och 36 finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 3132 a och 33 a-35 av Statens institutionsstyrelse. Om det behövs, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesik-tigas, vid ankomsten till LVM-hemmet, för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som inte får innehas där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne. Han eller hon får även i andra fall kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om möjligt ska ett vittne närvara. 32 b Ett bostadsrum som disponeras av den vårdade liksom föremål som tillhör denne, får kontrolleras i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Första stycket gäller även andra slutna förvaringsställen som den vårdade disponerar. Vid kontroll ska all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara. I 25, 27, 33 och 36 finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 3132 b och 33 a-35 av Statens institutionsstyrelse. Beslut om överflyttning enligt 25 tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av Statens institutionsstyrelse gäller omedelbart om inte något annat förordnas. 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga dels att 17 och 20 b ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 17 b, av följande lydelse. 17

Om det behövs, får den som omfattas av bestämmelserna i 15 kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, vid ankomst till hemmet, för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon inte får inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom skall påträffas hos honom eller henne. All den hänsyn som omständligheterna medger skall iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om möjligt skall ett vittne närvara. 20 b I 15 a och 18 20 finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 15 och 15 b 17 a av Statens institutionsstyrelse. Om det behövs, får den som omfattas av bestämmelserna i 15 kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, vid ankomst till hemmet, för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon inte får inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne. Han eller hon får även i andra fall kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. All den hänsyn som omständligheterna medger ska iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om möjligt ska ett vittne närvara. 17 b Ett bostadsrum som disponeras av den som vårdas i ett hem för särskilt noggrann tillsyn liksom föremål som tillhör denne, får kontrolleras i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Första stycket gäller även andra slutna förvaringsställen som den som vårdas i ett sådant hem disponerar. Vid kontroll ska all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara. I 15 a och 18 20 finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 15 och 15 b 17 b av Statens institutionsstyrelse. 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård Härigenom föreskrivs att 15 lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård ska ha följande lydelse. Vad som sägs i 16, 17, 19 och 20 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall gälla även för den som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård. 15 Vad som sägs i 16, 17, 17 b, 19 och 20 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska gälla även för den som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård. 1.4 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Härigenom föreskrivs att 16 kap. 3 och 6 a socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse. 16 kap. 3 Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om nämnden har meddelat beslut i fråga om ansökan enligt 2 a kap. 8, bistånd enligt 4 kap. 1, vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap. 5, förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2, medgivande enligt 6 kap. 6, medgivande enligt 6 kap. 12, återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13, samtycke enligt 6 kap. 14, eller avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4 9. Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En förvaltningsrätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. På begäran av sökanden får verkställandet av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 senareläggas om verkställandet sker inom ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem. 6 a En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 som någon är berättigad till enligt ett beslut av socialnämnden, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun som inte inom

skälig tid på nytt tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits. En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits. Särskild avgift ska inte åläggas om den enskilde enligt 3 tredje stycket begärt att få senarelägga verkställandet. Särskild avgift ska inte tas ut om den som beviljats biståndet begärt att få senarelägga verkställandet. Om en bosättningskommun med stöd av 2 a kap. 6 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf. Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten. 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Härigenom föreskrivs att 28 a lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse. 28 a En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 22, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits. En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits. Om en bosättningskommun med stöd av 16 a 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf. Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten. Särskild avgift ska inte tas ut om den som beviljats en insats begärt att få senarelägga verkställandet. Om en bosättningskommun med stöd av 16 a 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf. Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten. 28 e Särskild avgift enligt 28 a första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c delgetts kommunen eller landstinget inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits. Särskild avgift enligt 28 a andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c delgetts kommunen eller landstinget inom två år från det att domen om insatsen vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits. Om en vistelsekommun enligt 28 a tredje stycket ska betala den särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen. Om en vistelsekommun enligt 28 a fjärde stycket ska betala den särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen. 1.6 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 18 socialtjänstförordningen (2001:937) ska ha följande lydelse. För den som vårdas i ett hem för särskild tillsyn ska det i journalen alltid antecknas de beslut som fattats av Statens institutionsstyrelse enligt 11 första stycket, 15 a 17 a, 19, 20 och 43 3 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Även beslut enligt 31 32 a, 33 a 36 och 45 4 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska antecknas i journalen. 3 kap. 18 Denna förordning träder i kraft den 1 november 2012. För den som vårdas i ett hem för särskild tillsyn ska det i journalen alltid antecknas de beslut som fattats av Statens institutionsstyrelse enligt 11 första stycket, 15 a 17 första stycket, 17 a, 17 b, 19, 20 och 43 3 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Även beslut enligt 31 32 första stycket, 32 a, 32 b, 33 a-36 och 45 4 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska antecknas i journalen. 2 Överväganden och förslag 2.1 Skydds- och rumsvisitationer vid SiS-institutioner Förslag: Den som vårdas med stöd av LVM ska kunna kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål (så kallad skyddsvisitation), om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Detsamma gäller den som vårdas på någon grund som anges i 3 LVU och vistas i ett hem för särskilt noggrann tillsyn samt den som dömts till sluten ungdomsvård. Bestämmelserna gäller även för andra som vårdas i sådana hem, om det är

nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen vid hemmet och regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, SiS medger det. Bostadsrum, andra slutna förvaringsställen som den som vårdas i ett LVM-hem eller ett hem för särskilt noggrann tillsyn (särskilt ungdomshem) disponerar och föremål som tillhör honom eller henne ska få kontrolleras (så kallad rumsvisitation) i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Detsamma ska gälla för den som dömts till sluten ungdomsvård. Vid skyddsvisitation och rumsvisitation ska all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara. Bedömning: I socialtjänstförordningen (2001:937) bör regleras att beslut om rumsvisitationer ska antecknas i journalen. Skälen för förslaget och bedömningen Bakgrund Statens institutionsstyrelse (SiS) har i en skrivelse till Socialdepartementet (dnr S2011/6227/FST) påtalat behov av att komplettera och förtydliga den lagstiftning som gäller för SiS verksamhet när det gäller så kallade skyddsvisitationer och rumsvisitationer. Skrivelsen bifogas som bilaga till denna promemoria. Det har framkommit att den i dag bristande lagstiftningen har medfört bristande säkerhet, både för dem som vårdas vid SiS-institutioner och SiS personal. Departementet delar därför SiS uppfattning att det finns behov av kompletteringar och förtydliganden och gör bedömningen att dessa ändringar bör genomföras snarast möjligt. Förslaget begränsas därför till de ändringar som nu bedöms oundgängligen nödvändiga för att skydda den fysiska säkerheten både för dem som vårdas och för personalen; nämligen att kunna genomföra så kallade skyddsvisitationer samt rumsvisitationer. Det finns dock anledning att i annat sammanhang utreda om även andra ändringar bör göras, t.ex. om begränsningar i fråga om vem som har rätt att utföra kroppsvisitationer bör införas i lag. Sådana bestämmelser finns i dag i SiS interna föreskrifter. Behovet av sådana lagändringar är därför inte lika brådskande utan bör bli föremål för en utrednings överväganden. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning med uppdrag att se över bestämmelserna i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Skydds- och rumsvisitation Den 1 april 2011 trädde fängelselagen (2010:610) och häkteslagen (2010:611) i kraft. I båda lagarna återfinns bestämmelser om kontroll av bostadsrum (8 kap. 2 respektive 4 kap. 1 ) och så kallade skyddsvisitationer (8 kap. 5 respektive 4 kap. 4 ). Förslaget i denna promemoria motsvarar dessa bestämmelser. I prop. 2009/10:135 uttalades i fråga om så kallade rumsvisitationer bl.a. följande. Kriminalvården måste ha rätt att undersöka en intagens bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter, oavsett var i en anstalt de påträffas. En sådan kontroll är nödvändig, bl.a. för att undersöka om en intagen förvarar droger eller föremål som kan äventyra ordningen eller säkerheten i anstalt. Med tanke på den integritetskränkning som kontrollen innebär är det enligt regeringens mening angeläget att Kriminalvårdens möjlighet till sådan kontroll regleras i lag. En sådan reglering finns t.ex. i den finska fängelselagen (16 kap. 2 ) och den norska straffegjennomføringsloven (28 ). Med hänvisning till att Riksdagens ombudsmän (JO) riktat kritik mot en anstalt för genomsökning av en intagens personbil som stod uppställd på anstaltsområdet (JO 1997/98 s. 190), har Kriminalvårdskommittén föreslagit att kontrollen ska omfatta samtliga utrymmen i en anstalt och all egendom som påträffas där. Sedan kommittén överlämnat sitt betänkande, har JO i ett likartat ärende förklarat att hon för egen del har svårt att se att det i rättsligt hänseende skulle vara någon skillnad på att undersöka egendom som påträffas i anstaltens lokaler och egendom som påträffas utanför denna men inom anstaltens område, så länge undersökningen sker som ett led i Kriminalvårdens uppdrag att upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalt (beslut 2006 06 08, dnr 2745 2005). JO har därför uttryckt att det vore önskvärt med klargörande lagstiftning. Regeringen delar JO:s uppfattning. Det bör därför framgå av fängelselagen att Kriminalvården har befogenhet att kontrollera den intagnes bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter, oavsett var inom anstaltsområdet de påträffas. Med bostadsrum bör jämställas andra slutna förvaringsställen som den intagne disponerar. Med ett sådant förvaringsställe avses t.ex. ett kläd- eller värdeskåp, men också en bil som står uppställd inom anstaltsområdet, oberoende av om den är låst eller inte (jfr Fitger, Rättegångs-balken II s. 28:6 f.). Den angivna kontrollen av en intagens bostadsrum och tillhörigheter bör få ske i den utsträckning den är nödvändig för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Hur ofta det finns behov av att utöva kontrollen beror t.ex. på anstaltens säkerhetsnivå, vilka intagna som är placerade där och vilka andra kontrollmöjligheter som används. För att kunna hålla en anstalt fri från otillåtna föremål och annars upprätthålla ordningen och säkerheten krävs att en sådan kontroll kan göras rutinmässigt. Kontrollen får inte äga rum i annat syfte och får inte heller ges sådana former att intagna trakasseras. Beträffande så kallade skyddsvisitationer uttalades i propositionen bl.a. följande. En sådan kroppsvisitation, som brukar benämnas skyddsvisitation, syftar till att undersöka om den intagne bär på ett vapen, en kniv eller ett annat farligt föremål som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan. Kontrollen behöver normalt inte gå längre än att känna utanpå kläderna för att kontrollera vad den intagne bär på sig. En skyddsvisitation får göras slumpvis eller rutinmässigt, t.ex. i anslutning till en transport eller inför att en intagen ska placeras i avskildhet. Detsamma bör i tillämpliga delar gälla även i fråga om de bestämmelser som föreslås i denna promemoria. Med så kallade skyddsvisitationer och rumsvisitationer avses därför detsamma som i fängelselagen och häkteslagen. Vid LVM-hem förekommer att enskilda vårdas på frivillig grund och alla som vårdas vid särskilda ungdomshem vårdas inte på den grund som anges i 3 LVU (eget beteende-fall). Behov av att kunna genomföra så kallade skyddsvisitationer och rumsvisitationer föreligger inte endast vid tvångsvård eller i fråga om den som vårdas på grund som anges i 3 LVU. Av 33 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och 18 LVU framgår att bestämmelsen om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning gäller för alla som vårdas i ett LVMhem respektive hem för särskilt noggrann tillsyn (även kallat särskilt ungdomshem), om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen vid hemmet och regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse (SiS) medger det. I 8 kap. 4 socialtjänstförordningen (2001:937) finns ett sådant bemyndigande för SiS. Så kallad skyddsvisitation är i jämförelse med kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

en mindre ingripande åtgärd, men är ändå integritetskänslig. Det finns därför anledning att i detta avseende behandla så kallad skyddsvisitation på samma sätt som kroppsvisitation och kroppsbesiktning, särskilt i avvaktan på förslagen från den utredning som regeringen har för avsikt att tillsätta med uppdrag att se över bestämmelserna i LVU. När det gäller så kallad rumsvisitation regleras däremot lämpligen direkt i lagtexten att sådan kan genomföras i fråga om alla som vårdas i LVM-hem eller särskilda ungdomshem. Enligt de bestämmelser som gäller i dag ska all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning (17 LVU respektive 32 LVM). Enligt förslaget omfattas så kallad skyddsvisitation av dessa bestämmelser. Om möjligt ska ett vittne närvara. Detsamma bör gälla även vid så kallad rumsvisitation. Tvångsåtgärder får enligt 20 a LVU och 36 a LVM användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med dem. En liknande bestämmelse finns i 18 b lagen (1988:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Överklagbart? De åtgärder som skyddsvisitation eller rumsvisitation innebär utgör fortlöpande inslag i behandlingen av den intagne eller omhändertagne. Dessa åtgärder innebär inte i sig att några särskilda beslut fattas av myndigheterna som kan anses vara överklagbara (jrf JO 1998/99 s.262 f.). Huruvida sådana visitationer varit korrekta eller inte är i stället en fråga för tillsynen över verksamheten. Journalföring I 3 kap. 18 socialtjänstförordningen (2001:937) finns bestämmelser om att vissa beslut enligt LVU och LVM ska antecknas i de vårdades journaler. Det gäller bl.a. om den vårdade förvägras telefonsamtal eller besök, hålls i avskildhet eller får egendom omhändertagen. Att anteckningar görs är viktigt av flera skäl, bl.a. ur rättssäkerhetsperspektiv eftersom de åtgärder det rör sig om är integritetskränkande för de vårdade. Att besluten dokumenteras i journalen är viktigt även för tillsynen över SiS verksamhet och inte minst för SiS som om journalanteckning finns har möjlighet att lämna närmare upplysningar om en åtgärd som annars skulle kunna kritiseras i brist på reell möjlighet att utreda vad som inträffat. Så kallade skyddsvisitationer kommer dock att kunna genomföras rutinmässigt, utan misstanke om att den intagne innehar något otillåtet, och bli vanligt förekommande, t.ex. i samband med att den intagne lämnar en träslöjdslokal och under transporter. I praktiken vore det därför svårt att i samtliga fall journalföra skyddsvisitationer, särskilt om de sker på en plats där man inte har tillgång till journalen, och något uttryckligt krav på journalföring bör därför inte införas i detta fall. Det finns dock givetvis inte något som hindrar att sådana anteckningar förs och det kan i många fall vara lämpligt att anteckning görs. Så kallade rumsvisitationer lär däremot bli mindre vanligt förekommande än skyddsvisitationer och det finns inte samma praktiska svårigheter förbundna med ett uttryckligt krav på journalföring i fråga om dem. Ett sådant krav bör därför införas. I socialtjänstförordningen finns, utöver 3 kap. 18, inga bestämmelser om vad som ska antecknas i journalen. Även om det kan vara lämpligt att i samband med intagning ge information om att t.ex. skyddsvisitationer kan förekomma och i journalen anteckna att sådan information givits anser regeringen att någon särskild reglering om detta inte bör införas i förordningen bl.a. med anledning av att regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att se över bestämmelserna i LVU. Till skillnad från vad som gäller den som vårdas enligt LVU finns i fråga om den som dömts till sluten ungdomsvård inte i lag eller förordning närmare förordnat vad journalen ska innehålla. Av 6 förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård framgår dock att för den som undergår sluten ungdomsvård ska en journal föras. Mot denna bakgrund kan det inte anses finnas behov att i detta fall heller i förordning närmare reglera vad som ska antecknas i journalen beträffande den som dömts till sluten ungdomsvård. 2.2 Ålägganden av särskilda avgifter vid sen verkställighet av bistånd eller insatser Förslag: Det bör av såväl socialtjänstlagen som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade framgå att särskild avgift inte ska åläggas om den som beviljats biståndet respektive insatsen begärt att få senarelägga verkställandet. Skälen för förslaget: Sedan den 1 juli 2006 är det möjligt att ålägga en kommun att betala en särskild avgift inte bara i de fall den inte verkställer en domstols dom i fråga om bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453; SoL) utan också i de fall den inte verkställer sina egna beslut (se prop. 2005/06:115). Bestämmelsen omfattar alla typer av bistånd. Motsvarande gäller sedan den 1 juli 2008 även insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), se prop. 2007/08:43. Enligt 16 kap. 3 tredje stycket SoL får verkställandet av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 på begäran av sökanden senareläggas om verkställandet sker inom ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). Enligt 16 kap. 6 a ska särskild avgift inte åläggas i sådana fall. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2009, samtidigt som LOV. I prop. 2008/09:29 s. 115 sades att 16 kap. 3 enligt sin dåvarande utformning inskränkte den enskildes rätt att välja utförare i ett valfrihetssystem eftersom biståndsbeslut gäller omedelbart om inte en domstol förordnat annat. Den främsta anledningen till att de bestämmelser som infördes i samband med LOV begränsades till fall då verkställandet sker inom ramen för valfrihetssystem var att Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) meddelat prövningstillstånd i mål nr 6733-07. Frågan i målet var om särskild avgift skulle påföras i ett fall där den enskilde själv sagt sig vilja avvakta med verkställande av ett beslut om insats enligt LSS. Regeringen ansåg det vid tillfället inte lämpligt att genom att då föreslå en lagändring föregå Högsta förvaltningsdomstolens prövning. Sedan dess har Högsta förvaltningsdomstolen avgjort målet. Dom meddelades den 11 mars 2009, RÅ 2009 ref. 21. I domen uttalade Högsta förvaltningsdomstolen bl.a. följande. Reglerna om särskild avgift har alltså till syfte att garantera att enskilda som fått en dom eller ett beslut om en insats enligt LSS eller SoL - insatser som ofta är av utomordentligt stor betydelse för den enskilde verkligen också kommer i åtnjutande av denna insats. Något annat syfte har dessa regler inte. Insatser enligt såväl LSS som SoL bygger vidare på frivillighet och självbestämmande för den enskilde. Det finns inga

möjligheter att genomföra någon verkställighet mot den enskildes vilja. Den enskilde kan, som i detta fall, vilja avvakta viss verkställighet men även helt ändra uppfattning och önska en annan insats än den beslutade. Detta måste då kommunen acceptera. Den enskildes önskemål om utformningen av en insats bör också beaktas i detta sammanhang, även om han eller hon inte kan ställa alltför specificerade krav. Att kommunen så långt som möjligt försöker tillmötesgå den enskildes önskemål är emellertid naturligt. Reglerna om särskild avgift bör självfallet inte tillämpas så att de motverkar ett sådant hänsynstagande från kommunens sida, så att kommunen i stället för att arbeta för att tillgodose den enskildes önskemål försöker förmå honom eller henne att acceptera andra lösningar i syfte att kommunen ska undvika att påföras särskild avgift. En sådan effekt vore i strid med de grundläggande intentionerna bakom såväl LSS som SoL. I det aktuella fallet står det klart att den enskilde vill ha ett visst angivet boende och inte är beredd att acceptera andra alternativ som kommunen kan erbjuda. Regeringsrätten konstaterar att kommunen i ett sådant fall för närvarande inte har någon möjlighet att verkställa den beslutade insatsen. Av utredningen i målet framgår vidare att den enskilde under väntetiden tillhandahålls andra insatser som tillgodoser kraven på goda levnadsvillkor. Med beaktande av att reglerna om särskild avgift inte har något annat syfte än att skydda de enskilda och stärka deras ställning gentemot kommunen finner Regeringsrätten att det saknas grund för att i nuläget ålägga kommunen att betala särskild avgift. Varken insatser enligt LSS eller bistånd enligt SoL kan verkställas mot den enskildes vilja. Det gäller oavsett om den enskilde själv ansökt om dem. Inget hindrar att ett biståndsbeslut enligt SoL gäller omedelbart även om den enskilde väljer att avvakta med att få beslutet verkställt, t.ex. till dess den enskilde kan få tjänsten utförd av den leverantör han eller hon önskar. Någon särskild bestämmelse om detta är inte nödvändig och följer redan av att socialtjänstens verksamhet enligt 1 kap. 1 SoL ska bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet. Sakmässigt är därför bestämmelsen i 16 kap. 3 tredje stycket överflödig. Den underlättar inte heller förståelsen av lagen och bör därför upphävas. Däremot bör det av lagtexten i 16 kap. 6 SoL klart framgå att särskild avgift inte ska åläggas när den enskilde själv begärt att verkställandet ska senareläggas. En sådan begäran behöver inte framställas på ett visst formellt sätt utan kan framgå ändå, t.ex. genom att den enskilde muntligen avböjer erbjudande om en plats på ett äldreboende som skulle uppfylla hans eller hennes behov i avvaktan på att det ska bli en plats ledig på det boende han eller hon önskar. För att särskild avgift inte ska åläggas är det nödvändigt att socialnämnden kan visa att den enskilde begärt senareläggande av verkställandet. Om begäran görs muntligen kan den dokumenteras genom en tjänsteanteckning. Motsvarande bestämmelse bör införas i LSS. Beslut i fråga om bistånd och insatser bygger på en aktuell bedömning av den enskildes behov, vilket medför att det ibland är olämpligt att senarelägga verkställandet. Uppskjutet verkställande kan i vissa fall också leda till att tillgängliga resurser inte används på bästa sätt. Som påpekats i prop. 2008/09:29 s. 116 bör en brukare, trots att verkställande inte kan ske mot hans eller hennes vilja, inte heller kunna ställa krav på uppskjutet verkställande. I 16 kap. 6 f i SoL och 28 f i LSS finns bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om beslut som inte verkställts inom viss tid. Det ligger i kommunens eget intresse att i sådana rapporter lämna information om orsaken i de fall den beror på att den enskilde önskar senarelägga verkställandet. Kommunen är inte förhindrad att lämna sådan upplysning i rapporten till Socialstyrelsen, som är den myndighet som hos förvaltningsrätt ansöker om åläggande av särskild avgift. Det är därför inte heller nödvändigt att reglera någon skyldighet för kommunen att lämna en sådan upplysning i rapporten. 3 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser För såväl de vårdade vid LVM-hem och särskilda ungdomshem som SiS personal och andra som vistas vid institutionerna är det av säkerhetsskäl viktigt att förändringarna i fråga om så kallad skyddsvisitation och rumsvisitation kan träda i kraft snarast möjligt. De föreslagna ändringarna i fråga om särskilda avgifter följer den praxis Högsta förvaltningsdomstolen utvecklat. Även de ändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Förslagen kan inte antas medföra merarbete eller några beaktansvärda ökade kostnader för kommuner, myndigheter eller domstolar. 4 Författningskommentar 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall 32 Förslaget behandlas i avsnitt 2.1. I första stycket görs endast en redaktionell ändring. Andra stycket är nytt och reglerar SiS rätt att genomföra så kallad skyddsvisitation. Stycket har utformats efter förebild i 8 kap. 5 fängelselagen (2010:610) och 4 kap. 4 häkteslagen (2010:611), jfr prop. 2009/10:135. Bestämmelsen ger SiS befogenhet att av säkerhetsskäl kroppsvisitera den som vårdas med stöd av LVM. En sådan kroppsvisitation, som brukar benämnas skyddsvisitation, syftar till att undersöka om han eller hon bär på ett vapen, en kniv eller ett annat farligt föremål som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan. Kontrollen behöver normalt inte gå längre än att känna utanpå kläderna för att kontrollera vad han eller hon bär på sig. En skyddsvisitation får göras slumpvis eller rutinmässigt, t.ex. i anslutning till en transport eller inför att en vårdad ska placeras i avskildhet. Kroppsvisitation är en tvångsåtgärd och ska, enligt 36 a, för att få användas stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Vid skyddsvisitation kan tillhörigheter som en vårdad inte får inneha påträffas. Otillåtna föremål ska omhändertas enligt 31. Endast den som vårdas med stöd av LVM omfattas av bestämmelsen. Av 33 LVM och 8 kap. 4 socialtjänstförordningen (2001:937) följer dock att skyddsvisitation kan komma i fråga även i fråga om andra som vårdas i LVM-hem.

I tredje stycket, som tidigare utgjorde andra stycket, görs endast redaktionella ändringar. 32 b Bestämmelsen, som är ny, behandlas i avsnitt 2.1. Paragrafen innehåller bestämmelser om SiS befogenhet att kontrollera bostadsrum och vårdades tillhörigheter samt slutna förvaringsställen och har utformats efter förebild i 8 kap. 2 fängelselagen (2010:610) och 4 kap. 1 häkteslagen (2010:611), jfr prop. 2009/10:135. Bestämmelsen omfattar alla som vårdas i ett LVM-hem, oavsett om vården ges med stöd av LVM eller inte. I första stycket regleras SiS rätt att kontrollera en vårdads bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter som finns på institutionen, oavsett var inom området som de påträffas. Kontrollen måste kunna göras rutinmässigt, för att SiS ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på institutionen. Någon konkret misstanke om att han eller hon förvarar otillåtna föremål krävs därför inte. Enligt andra stycket kan SiS även kontrollera andra slutna förvaringsställen som den vårdade disponerar. Med slutna förvaringsställen avses här detsamma som i 28 kap. 1 rättegångsbalken, t.ex. värde- och klädskåp eller en bil som den vårdade har parkerat på institutionsområdet. Enligt tredje stycket ska precis som vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligt 32 all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara. Rumsvisitation är en tvångsåtgärd och ska enligt 36 a, för att få användas, stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Vid så kallad rumsvisitation kan tillhörigheter som en vårdad inte får inneha påträffas. Otillåtna föremål ska omhändertas enligt 31. 36 b Förslaget behandlas i avsnitt 2.1. I paragrafen regleras att även beslut om rumsvisitation enligt den nya 32 b fattas av SiS. 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga 17 Förslaget behandlas i avsnitt 2.1. I första stycket görs endast en redaktionell ändring. Andra stycket är nytt och reglerar SiS rätt att genomföra så kallad skyddsvisitation. Stycket har utformats efter förebild i 8 kap. 5 fängelselagen (2010:610) och 4 kap. 4 häkteslagen (2010:611), jfr prop. 2009/10:135. Bestämmelsen ger SiS befogenhet att av säkerhetsskäl kroppsvisitera vissa vårdade. En sådan kroppsvisitation, som brukar benämnas skyddsvisitation, syftar till att undersöka om den vårdade bär på ett vapen, en kniv eller ett annat farligt föremål som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan. Kontrollen behöver normalt inte gå längre än att känna utanpå kläderna för att kontrollera vad han eller hon bär på sig. En skyddsvisitation får göras slumpvis eller rutinmässigt, t.ex. i anslutning till en transport eller inför att en vårdad ska placeras i avskildhet. Endast de som vårdas på någon grund som anges i 3 LVU (så kallade eget beteende-fall) och vistas i ett hem för särskilt noggrann tillsyn (även kallat särskilt ungdomshem) kan visiteras med stöd av bestämmelsen. Av 18 LVU och 8 kap. 4 socialtjänstförordningen (2001:937) följer dock att skyddsvisitation kan komma i fråga även i fråga om andra. Skyddsvisitation är liksom annan kroppsvisitation en tvångsåtgärd och ska, enligt 20 a, för att få användas stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Vid skyddsvisitation kan tillhörigheter som en vårdad inte får inneha påträffas. Otillåtna föremål ska omhändertas enligt 16. I tredje stycket, som tidigare utgjorde andra stycket, görs endast redaktionella ändringar. 17 b Bestämmelsen, som är ny, behandlas i avsnitt 2.1. Paragrafen innehåller bestämmelser om SiS befogenhet att kontrollera bostadsrum och tillhörigheter samt slutna förvaringsställen för dem som vårdas i särskilda ungdomshem och har utformats efter förebild i 8 kap. 2 fängelselagen (2010:610) och 4 kap. 1 häkteslagen (2010:611), jfr prop. 2009/10:135. Bestämmelsen omfattar alla som vårdas i särskilda ungdomshem. Att även den som dömts till sluten ungdomsvård omfattas följer av förslaget till 15 lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. I första stycket regleras SiS rätt att kontrollera bostadsrum och tillhörigheter som tillhör den som vårdas i ett särskilt ungdomshem och som finns på institutionen, oavsett var inom området som de påträffas. Kontrollen måste kunna göras rutinmässigt, för att SiS ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på institutionen. Någon konkret misstanke om att han eller hon förvarar otillåtna föremål krävs därför inte. Enligt andra stycket kan SiS även kontrollera andra slutna förvaringsställen som han eller hon disponerar. Med slutna förvaringsställen avses här detsamma som i 28 kap. 1 rättegångsbalken, t.ex. värde- och klädskåp eller en bil som den vårdade har parkerat på institutionsområdet. Enligt tredje stycket ska precis som vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligt 17 all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara. Rumsvisitation är en tvångsåtgärd och ska, enligt 20 a, för att få användas stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Vid så kallad rumsvisitation kan tillhörigheter som en vårdad inte får inneha påträffas. Otillåtna föremål ska omhändertas enligt 16.

20 b Förslaget behandlas i avsnitt 2.1. I paragrafen regleras att även beslut om rumsvisitation enligt den nya 17 b fattas av SiS. 4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård 15 Ändringen behandlas i avsnitt 2.1. I dag gäller samma förutsättningar för bl.a. kroppsvisitation vid vård enligt LSU som vid vård på grund som anges i 3 LVU vid hem för särskilt noggrann tillsyn (särskilda ungdomshem). Den föreslagna ändringen medför att förutsättningarna i framtiden kommer att vara likadana även i fråga om genomförande av så kallade skyddsvisitationer och rumsvisitationer, se författningskommentaren till 17 och 17 b LVU. I övrigt har endast en redaktionell ändring gjorts i paragrafen. 4.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) 16 kap. 3 Ändringen, som behandlas i avsnitt 2.2, innebär att tredje stycket upphävs. 6 a Ändringen, som behandlas i avsnitt 2.2, innebär att det i tredje stycket tydliggörs att särskild avgift inte ska tas ut om den som beviljats bistånd begärt att verkställandet av det ska senareläggas. 4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 28 a Ändringen behandlas i avsnitt 2.2. I ett nytt tredje stycke införs en bestämmelse motsvarande den i 16 kap. 6 a tredje stycket SoL, så att det tydliggörs att särskild avgift inte ska tas ut om den som beviljats en insats begärt att verkställandet av den ska senareläggas. Tidigare tredje och fjärde styckena i paragrafen blir därefter i stället fjärde och femte styckena. I övrigt görs ingen ändring. 28 e Paragrafen ändras till följd av att styckeindelningen i 28 a ändras. 4.6 Förslaget till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937) 3 kap. 18 Ändringen behandlas i avsnitt 2.1. Paragrafen ändras så att det framgår att även beslut om rumsvisitation ska antecknas i journalen.