Tankar inför uppgiften

Tankar inför uppgiften F inländsk design är världsberömd. Alvar Aalto, Marimekko, Tapio Wirkkala exemplen är många. Tyvärr är det dock så att den nya generationen inte längre känner igen den föregående generationens storverk. Många unga finländare vet inget om vårt fosterlands framgångar inom design. M in kultur är inte helt finsk eftersom jag har rötter i Schweiz. Därför har jag Alvar Aalto Tapio Wirkkala fördelen av att vara helt förtrogen med det finska samhället och samtidigt vara något av en utomstående betraktare. Finländare är i allmänhet inte så intresserade av vad som har gjorts förr endast det nya, moderna är eftersträvansvärt. Nu är ju visserligen 60- och 70- talen mycket populära, men 80- och snart också 90- talen är helt ute. Det är synd, eftersom mångfald berikar, och vi har verkligen inte råd att bli ännu fattigare då det gäller originalitet och skaparkraft. Vi är allt för benägna att följa trender, som sätts av några stora företag (t.ex. modedesignföretag i Paris och London) istället för att skapa något som är vårt. Det typiskt finska existerar snart endast som minnen från det förflutna. Marimekko

Form, funktion och material är grundpelarna för all design. Vad skall produkten användas för och vem skall den användas av, hur skall produkten se ut och vilket material är bäst för ändamålet? Om dessa tre punkter är väl genomtänkta blir resultatet bra. Om där dessutom finns något exotiskt, spännande eller annars bara nytt, kan produkten bli en trend. Min produkt tankar före starten Imin tröja har jag försökt att kombinera både nya och gamla trender. Eftersom 1970-talet just nu är så populärt, kan man säga att det får representera den nya trenden, trots att den egentligen är 30 år gammal och därför samtidigt kan klassificeras som en gammal trend. Men i produkten finns även ett medeltida inslag, som från början inte kunnat förutses men som faller mig mycket väl i smaken. Inslaget förstärks av materialet och det spänne som håller ihop sprundet Formen är ett gammalt Stil-mönster från slutet av 1970-talet. Mönstret är egentligen menat för en klänning, men jag kortade av det till en tröja. Snittet kom då bli aningen medeltida, vilket blev en trevlig överraskning. Funktionen är uppenbar en varm tröja till kalla vinterdagar. Materialet, vävt ylletyg, för tankarna till Finland förr i tiden, då tygerna vävdes hemma.

Made in Finland form, funktion, material 9LONDDVVRFLDWLRQHU YLOOMDJYlFND" En gammaldags, hemvävd tröja med etniska inslag. Medeltid, 70-tal och allt där emellan 9DGVNDOOGHQ DQYlQGDVWLOO" En varm tröja av ylle för kalla vinterdagar 0RGHWUHQGHUYlUGHULQJDU RFKnUVWLGHULPLQSURGXNW Som tidigare nämnts så är 60- och 70-tal väldigt inne just nu. Årstiden märks främst i valet av material. Jag är väldigt intresserad av medeltiden och eftersom det märks lite på produkten kommer även mina värderingar fram 9DUI UYLOOMDJJ UDGHQ KlUSURGXNWHQ" Jag har ett gammalt mönster som jag länge velat använda. Nu behöver jag en ny tröja och hittade ett fint tyg som jag tyckte skulle passa. 9DGJ UMDJI UDWW SURGXNWHQVNDOOEOLHVWHWLVN" Jag har valt att inte göra några utsmyckningar på min tröja, eftersom det skulle störa modellens enkla skärning. Det enda extra är ett medeltidsinspirerat spänne som håller ihop sprundet. 0$'(,1 ),1/$1' FORM FUNKTION MATERIAL +XUNRPPHUWHNQLN PDWHULDORVYDWWLQYHUNDSn SURGXNWHQ" Den uppenbara tekniken är naturligtvis sömnad för oss som inte orkar sticka. Materialet innebär i det här fallet att tröjan måste handtvättas eftersom yllet inte tål maskintvätt, men också att tröjan blir mjuk, skön och varm.

Arbetsplan D en arbetsplan jag gjorde då jag skulle börja fick mest ligga i plastfickan under lektionerna. Arbetsstegen var så få och så grundläggande att jag inte riktigt behövde den. Jag kunde utan problem hålla hela arbetsplanen i huvudet. Men här är i alla fall de få punkter jag skrev ner förrän jag började. Egentlig arbetsplan 1. Kolla mönstret och gör behövliga ändringar 2. Köp tyg 3. Rita ut mönstret och klipp till 4. Overlocka, nåla 5. Sy 6. Prova det färdiga plagget och gör finjusteringar Syordning 1. Sy ihop ärmarnas bakstycke. 2. Sy bystinprovningar. 3. Sy ihop bakstycket med ärmarnas bakstycke. Sy en sticksöm. 4. Sy infodringarna på ärmarnas framstycken. Sy en sticksöm. 5. Sy ihop framstycket med ärmarnas framstycken. Sy en sticksöm. 6. Sy ihop fram- och bakstycke. 7. Sy infodringarna längs resten av halslinningen. 8. Sy slitsar, fållar och ärmlinningar. 9. Sy på spännet i sprundet för hand. Som sagt endast de mest grundläggande huvudpunkterna.

Arbetets gång E ftersom mönstret jag använde är gammalt och ganska skört, var det första jag gjorde att rita upp ett nytt mönster med de gamla bitarna som mall. Jag ville inte riskera att mönstret gick sönder. Därefter sydde jag en provmodell i lakanstyg för att kunna göra ändringar. Tack vare modellen upptäckte jag att grundmönstret var lite för snävt över axlarna och kunde därmed göra mönstret vidare. Då detta var avklarat kunde jag börja med det egentliga arbetet att klippa till, nåla och sy. Då allt annat var klart sydde jag fast spännet som håller ihop sprundet. Min produkt varför jag gjorde som jag gjorde F ör ett par år sedan fick jag ett mönster av min mamma. Jag kände genast igen det eftersom hon har en sidenklännig som hon använt det till. Det var ett ganska gammalt mönster, från slutet av 1970-talet, och jag har sedan dess velat göra någonting med det men inte fått något tillfälle. D å jag satt och funderade över vad jag skulle sy i kursen, kom jag att tänka på mönstret, men jag var tveksam till att börja med. Jag visste att jag inte behövde

någon klänning vad jag behövde var en tröja. Då jag efter en stund kom på svaret var det så enkelt att jag nästan skämdes över att inte ha kommit på det med en gång mönster kan ju förkortas! D ärpå var det dags att hitta det perfekta tyget. Det lyckas ju aldrig, men man försöker varenda gång. Efter att ha finkammat stadens alla tygbutiker fastnade jag för rent ylle i två nyanser av brunt. Ett mörkbrunt tyg med mörka blåa rutor för axelpartiet och ett ljusare enfärgat tyg för resten av tröjan. Jag har alltid varit svag för rena naturmaterial, trots att de ofta är svårare att sköta, dyrare och har sämre passform än moderna konstmaterial. S edan började jag tänka ut hur jag ville ha tröjan. Jag tycker om sprund och slitsar som ger gott om plats att röra sig och gör det lättare att dra tröjan över huvudet. Dessutom är de en rolig detalj. Därför ritade jag in ett sprund i halsen och slitsar i sidorna och i ärmarna. Då jag märkte att sprundet inte hölls ihop ordentligt förstod jag att jag behövde ett spänne och då valde jag ett som skulle synas på utsidan. M in mamma kom med den mycket vettiga anmärkningen att tröjan nog kunde bli ganska trång över axlarna med ett tyg som inte töjer. Då fick jag iden att sätta det mörka tyget på skrådden för att få lite töjbarhet, vilket också blev en ganska spännande effekt och bidrog till att göra tröjan unik.

Material, tid och kostnader Material T vå olika rena ylletyger, ett mörkt brunt med svaga blå rutor och ett ljusare brunt enfärgat. Det mörkare tyger var ganska glest vävt och därför mjukt och tunt, medan det ljusare var en aning stadigare. Båda tygerna tål endast handtvätt, vilket naturligtvis försvårar skötseln en smula. A v det mörkare tyget, som också var det billigare av de två (79 mk/m) behövde jag 70 cm, det vill säga ungefär lika mycker som av det dyrare ljusa tyget, som kostade 99 mk/m och som jag behövde 75 cm av. A v ytterligare material kan endast nämnas tråd och ett spänne. Tid T iden jag använt är huvudsakligen lektionstid. Jag har inte arbetat så mycket hemma det här året, eftersom jag har haft en så jobbig period. Jag blev färdig med plagget den sista lektionen.

Kostnader Material Á pris / pris/meter Mängd Totalt Tyg 1 79 mk/m 0,70 m 55,30 mk Tyg 2 99 mk/m 0,75 m 74,30 mk Spänne 4 mk 1 4 mk Tråd 5,60 mk 1 5,60 mk Summa 139,20 mk J ag tycker att mina kostnader är väldigt låga om man tänker på att tygerna är av hög kvalitet och av rent ylle. Jag köpte dessutom ganska lagom med tyg så det blev inte så mycket över, vilket det annars brukar bli för mig. Jag tycker själv att jag hade väldig tur med spännet jag hittade inte precis ett sådant jag hade tänkt mig, men det här var i samma stil fast mycket bättre, eftersom den understryker det medeltida inslaget bättre än det spänne jag hade tänkt på H är tar den egentliga portfolion slut. Resten består av en beskrivning av en finsk designer. Jag har valt Eero Aarnio, en möbeldesigner. Jag har länge fascinerats av hans banbrytande konst och speciellt av hans otroliga stolar. Hans storhetstid inföll under 1960-talet som nu igen är modernt. Samma influenser märks inom möbeldesign som inom beklädnadsindustrin, till och med jag har inspirerats av 1960-1970-tal i mitt plagg.

Eero Aarnio ero Aarnio föddes 1932 i Helsingfors. Efter att ha studerat inrednings- och industriell design öppnade han 1962 ett eget kontor. Förutom att han är designer är han också en aktiv fotograf. I början av sin karriär utnyttjade Aarnio främst naturmaterial som formades med gamla hantverksmetoder. Av hans arbeten från denna period är pallen Jattujakkare mest känd. Men under 1960-talet började han experimentera med glasfiber, vilket redan 1963 Bubble Chair Pastille Chair resulterade i den revolutionerande the Ball (eller Globe ) Chair på svenska kallad åskbollen. Lite senare kom även Pastille Chair, Globe Chair, Tomato Chair allihop unika och totalt nyskapande, plus att de flyter, är hållbara och kan användas både inne och ute. Bland de Tomato Chair nyare kreationerna kan nämnas Formula Chair och Screw Table Screw Table, som kom till 1998 respektive 1991. E ero Aarnio är lika populär som någonsin tidigare. Hans möbler, speciellt Åskbollen, dyker allt som oftast upp i musikvideon, filmer och tidskrifter och den mycket kända modedesignern Vivienne Westwood har till och med använt sig av Åskbollen i en av sina modevisningar.

The Ball Chair T he Globe Chair var en av Eero Aarnios första produkter av glasfiber. Han formgav den redan 1963, men det tog ett par år innan den kom ut i produktion. Den producerades först av Asko och senare av Adelta. Ball Chair var det ursprungliga namnet stolen fick av Asko, men då stolen lanserades i USA fick den namnet Globe Chair. Nu används båda namnen parallellt, även om Ball Chair är mera allmänt förekommande. Jag har valt att använda Ball Chair eftersom det är det ursprungliga, finska namnet. F örutom att stolen uppskattas för sin form och sitt utseende, sägs det också att den är oerhört skön att sitta i. Ljuden från omvärlden dämpas och inuti bollen råder ett ständigt lugn. Dessutom är stolen anpassningsbar både höljet och stoppningen kan fås i en mängd olika färger. Aarnio själv installerade en telefon i sin stol, och jag kan tänka mig att det måste vara ett trevligt ställe för telefonsamtal. S om jag även nämnt tidigare, har the Ball Chair använts och används fortfarande flitigt inom olika slag av visuell framställning. Speciellt omtyckt var den tidigare i science fiction-filmer, men även nuförtiden ser man den ofta i reklamer, musikvideon, modemagasin och tidskifter av varierande slag.

Innehållsförteckning Tankar inför uppgiften s. 1 Min produkt tankar före starten 2 Made in Finland form, funktion, material 3 Arbetsplan 4 Arbetets gång 5 Min produkt varför jag gjorde som jag gjorde 5 Material, tid och kostnader 7 Eero Aarnio 9 The Ball Chair 10 Foton 11 Källförteckning 12

Källförteckning Fiell, Charlotte & Peter; 'HVLJQRIWKH WK FHQWXU\ Taschen 1999 Tambini, Michael; WDOHWVGHVLJQ Wahlström & Widstrand 1998 www.scandinanviandesign.com www.eero-aarnio.com