Barnhushållens ekonomi

Social Insurance Report Barnhushållens ekonomi Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2015 ISSN 1654-8574

Utgivare: Upplysningar: Försäkringskassan Analys och prognos Anna Persson 010-116 91 18 anna.persson@forsakringskassan.se Carlos Arreyes 010-116 90 72 carlos.arreyes@forsakringskassan.se Webbplats: www.forsakringskassan.se

Förord Denna rapport redovisar utvecklingen av sex olika resultatindikatorer med syfte att utvärdera den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och förstärka föräldrarnas makt över sig egen livssituation. Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll med låga inkomster och/eller många barn. De familjepolitiska ersättningarna förbättrar barnfamiljernas ekonomi och ger föräldrar ekonomisk möjlighet att välja att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sina barn när de är små. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar på så sätt till att uppfylla regeringens målsättning. Sedan 2009 har den disponibla inkomsten ökat i samtliga hushållstyper, men den har ökat mindre för ensamstående än för sammanboende föräldrar. Ökningen har även varit mindre för hushåll med relativt låga inkomster än för hushåll med högre inkomster. Ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, har fortfarande en mycket utsatt ekonomisk situation jämfört med andra typer av hushåll. Särskilt utsatta är hushåll med en ensamstående förälder som är född utanför Sverige. Anna Persson och Carlos Arreyes på avdelningen för Analys och prognos har genomfört analysen och skrivit rapporten. Ett stort tack riktas till Anne Boschini, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet, och Jon Dutrieux, avdelningen för Analys och prognos vid Försäkringskassans huvudkontor. I egenskap av granskare av rapporten har de bidragit med värdefulla kommentarer. Stockholm, juni 2015 Laura Hartman Chef för Avdelningen för analys och prognos Försäkringskassan

Innehåll Sammanfattning... 5 Summary... 7 Inledning... 9 Kort om uppdraget och det statistiska underlaget... 9 Vad är ett barnhushåll och hur många finns det?... 10 Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken... 12 Vad är ekonomisk utsatthet?... 12 Att mäta barnfamiljers makt över sin egen livssituation... 14 Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning... 16 Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard... 19 Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter... 22 Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling... 25 Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll... 30 Långvarigt låg ekonomisk standard... 39 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten... 44 Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet... 49 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse avslutande kommentarer... 54 Referenser... 56 Appendix A: Tabellbilaga... 57 Appendix B: Teknisk bilaga... 62 Data... 62 Definitioner... 62

Sammanfattning I denna rapport presenteras och analyseras utvecklingen av ett antal resultatindikatorer som syftar till att mäta den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllnad. Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och förstärka föräldrarnas makt över sig egen livssituation. I rapporten analyseras enbart den ekonomiska familjepolitikens kontanta transfereringar från Försäkringskassan. Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse för barnhushållens ekonomi, i synnerhet för hushåll med låga inkomster och/eller många barn. Totalt utgör förmåner från den ekonomiska familjepolitiken cirka 10 procent av barnhushållens disponibla inkomst, för ensamstående med två eller fler barn är denna andel mer än dubbelt så hög, 24,5 procent. Eftersom löneinkomsterna ökat mer än de belopp som betalas ut inom den ekonomiska familjepolitiken har familjeförmånernas andel av den disponibla inkomsten minskat över tid, framför allt bland ensamstående med flera barn. I rapporten visas även att ensamstående föräldrar har en lägre disponibel inkomst än sammanboende föräldrar, att kvinnor har en lägre inkomst än män och att hushåll med barn har en lägre inkomst än hushåll utan barn. Skillnaderna mellan grupperna har ökat över tid, den ekonomiska standarden ökar bland samtliga hushållstyper, men ökningen är större bland de med högre inkomster, och mindre bland hushåll med låg ekonomisk standard. Denna trend har pågått under flera år, och var särskilt stark fram till 2008. Därefter har en viss utplaning skett. Bland barnhushållen är den ekonomiska standarden lägst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Det är även i denna grupp som andelen ekonomiskt utsatta är högst, mellan 49 och 58 procent lever i ekonomisk utsatthet beroende på vilket mått som används. Barnhushåll där båda föräldrarna är födda utanför Sverige har en högre risk att leva med låg ekonomisk standard än hushåll med en ensamstående, svenskfödd förälder. Detta speglar troligtvis det faktum att utrikes födda har en sämre position på arbetsmarknaden och lägre arbetsinkomster än personer födda i Sverige. Ekonomisk utsatthet mäts både som andelen med en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten under kalenderåret, och som en disponibel inkomst under 60 procent av medianen under 2009, som används som basår. Med båda dessa mått, som kallas låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard, är ensamstående föräldrar mer utsatta än sammanboende och hushåll med fler barn är mer utsatta än hushåll med färre barn. Det första måttet visar att andelen ekonomiskt utsatta ökat något sedan 2009, medan det andra måttet visar på en svag minskning under samma period. Skillnaden beror på att inkomstspridningen ökat, samtidigt som inkomsterna ökat även för de hushåll som har lägst inkomster. 5

Den ekonomiska familjepolitiken spelar stor roll för att minska den ekonomiska utsattheten. Om dessa transfereringar räknas bort från hushållens inkomster skulle andelen med låg ekonomisk standard vara 10 procentenheter högre (26 procent i stället för 16 procent). Störst roll spelar den ekonomiska familjepolitiken för ensamstående föräldrar med två eller fler barn. Att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, är mer ekonomiskt utsatta än andra kan dels bero på att de ofta har lägre inkomster och i högre utsträckning arbetar deltid. Eftersom barn med separerade föräldrar antas bo hos, och helt försörjas av, den förälder de är folkbokförda hos finns en risk för att ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas. Det är möjligt att skillnaderna mellan ensamstående och sammanboende föräldrar, och skillnaderna för ensamstående över tid, skulle framstå som mindre om det gick att ta hänsyn till att omkring 30 procent av alla barn med separerade föräldrar har ett växelvist boende och därmed försörjs av båda sina föräldrar, och att denna andel ökat under senare år. En annan källa till osäkerhet är att dataurvalet i den undersökning (SCB:s enkätundersökning Hushållens ekonomi) som ligger till grund för analysen är relativt litet. Detta medför en statistisk osäkerhet som gör att utfallet i vissa grupper för enskilda år kan vara icke-representativa för utvecklingen i stort. Troligtvis kan detta förklara varför vi ser en relativt stor ökning av andelen ekonomiskt utsatta bland ensamstående föräldrar under 2013. Att den ekonomiska familjepolitiken tillför hushållen ekonomiska resurser kan också ses som att den bidrar till att föräldrar har möjlighet att välja att vara lediga för att ta hand om sina barn när de är små i stället för att arbeta. Detta är särskilt tydligt för de hushåll vars inkomst till stor del består av inkomster från den ekonomiska familjepolitikens förmåner. Sammanfattningsvis har den ekonomiska familjepolitiken stor betydelse för barnhushållens levnadsstandard, och för deras möjligheter att välja hur de fördelar sin tid mellan arbete och familjeliv. Mätt som andel av den disponibla inkomsten har dock den ekonomiska familjepolitikens betydelse minskat över tid. 6

Summary This report presents indicators for target fulfillment within the Swedish economic family policy. The governmental goal to be measured is that the economic family policies should improve the standard of living among all families with children, and strengthen families ability to control their own lives. The indicators show that family benefits are of great importance for families with children, especially for low income households and households with many children. In total, benefits from family support benefits constitute around 10 percent of the disposable income in families with children. Among single parents with more than one child, the proportion is more than twice as high, 24.5 percent. This report shows that equalized disposable income is lower among single parents relative to cohabiting parents. It is also lower among households with children relative to households without children. The differences has increased over time, average disposable income has increased in all household types, but the increase is larger among households with relatively high income. Among households with children households where parents are borne outside Sweden have the lowest economic standard. This group is also more likely to experience economic hardship; between 48 and 59 percent have a low standard of living depending on how the threshold is defined. In this report economic hardship is defined in two different ways. Firstly, low economic standard is defined as having a disposable income less than 60 percent of the median disposable income in Sweden during a given year. Secondly, fixed low economic standard is defined as having a disposable income less than 60 percent of the median disposable income in Sweden in year 2009, adjusted to the price level in each year using the consumer price index. Both these measures show that single parents are more vulnerable than cohabiting parents, and that households with more children are more vulnerable than households with fewer children. Family policy contributes substantially to reducing economic hardship among families with children. Without the family benefits the share of households living in economic hardship would be around ten percentage points higher than it is today. One explanation to the fact that single parents (primarily mothers) are more economically vulnerable than other groups is that they often have a lower labor income and in many cases work part time. However, due to data limitations, there is a risk that the equalized disposable income in single parent households is underestimated. Children with separated parents can only be registered as living with one parent, although they often share their time between the mother and father. Since children with separated parents are most often registered to live with their mother they will appear in the 7

data as being completely supported by their mothers, although around one third of them are also partially living with their fathers. It is possible that the differences between single and cohabiting parents would appear smaller if it was possible to account for the fact that a large portion of all children whose parents are separated alternate between living with their mothers and living with their fathers. When the family benefits redistribute financial resources to households with children, they also create an opportunity for the parents to take time off work to care for their young children. Single parents cannot rely on the income from a working partner while being on parental leave, family policies are therefore more important for separated parents. In summary, this report shows that family benefits are of great importance for the living standards of households with children, especially for single parents and families with many children. Measured as the share of disposable income, the importance of benefits has diminished over time. 8

Inledning Den ekonomiska familjepolitiken ska enligt regeringens budget för 2015 bidra till att förbättra barnfamiljernas förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard och stärka deras makt över sin egen livssituation. Den ekonomiska familjepolitiken innefattar föräldraförsäkring, barnbidrag, vårdbidrag, underhållsstöd, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn. Alla dessa förmåner betalas av Försäkringskassan. Utöver dessa finns även pensionsrätt för barnår och barnpension, som Pensionsmyndigheten ansvarar för. De indikatorer som presenteras i denna rapport är begränsade till förmåner som betalas ut av Försäkringskassan. Den ekonomiska familjepolitikens förmåner kan delas in i tre olika grupper; försäkringar, generella bidrag och behovsprövade bidrag. Försäkringsdelen utgörs av föräldrapenningen, där även tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning ingår. Dessa ersättningar ger ersättning för förlorad inkomst i samband med frånvaro från arbetet på grund av till exempel vård av barn. I de flesta fall baseras storleken på dessa ersättningar på tidigare inkomster. De generella bidragen, som utgörs av barnbidrag, flerbarnstillägg och adoptionsbidrag, karaktäriseras av att ett lika stort belopp betalas ut till alla familjer som uppfyller vissa villkor. De generella bidragen är alltså inte inkomstrelaterade. 1 För de behovsprövade bidragen, där bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd ingår, bestäms rätten till stöd utifrån familjens behov och/eller inkomst. Under 2014 uppgick Försäkringskassans utbetalningar av förmåner riktade till barnfamiljer till strax över 72 miljarder kronor, vilket motsvarar en tredjedel av Försäkringskassans totala utbetalningar och omkring 2 procent av BNP. Den ekonomiska familjepolitiken ska ses i ett större sammanhang, även övriga utgiftsområden har stor inverkan på barnfamiljernas levnadsstandard. Skatter, reallöneutveckling och arbetsmarknad är andra faktorer som har stor betydelse för barnfamiljernas ekonomiska situation. Dessutom finns andra familjepolitiska förmåner i form av subventionerade tjänster, såsom barnomsorg och sjukvård för barn och blivande föräldrar. Kort om uppdraget och det statistiska underlaget Försäkringskassan ska enligt regleringsbrevet för 2015 presentera och analysera utvecklingen av de indikatorer för den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse som tidigare tagits fram i samråd med Social- 1 Barnbidraget betalades tidigare ut endast till en av föräldrarna, om föräldrarna inte ansökte om delning. För barn födda efter första mars 2014 betalas hälften av bidraget till respektive förälder givet att föräldrarna har delad vårdnad om barnet. 9

departementet. Indikatorerna tas fram med hjälp av Statistiska centralbyråns databaser Hushållens ekonomi (HEK) och Integrationsdatabas för sjukskrivnings- och arbetsmarknasstudier (LISA). Databaserna innehåller uppgifter om hushållens sammasättning och inkomster, och uppdateras en gång per år med ett års fördröjning. Data finns alltså tillgängligt fram till 2013. För att beräkna utvecklingen även för 2014 används simuleringsverktyget FASIT. 2 De värden som presenteras för 2014 är alltså en framskrivning, och baseras inte på ett verkligt utfall. Eftersom HEK är en urvalsundersökning finns en viss statistisk osäkerhet i de resultat som presenteras. Därför kan det vara svårt att dra säkra slutsatser om både förändringar över tid och skillnader mellan grupper utifrån ett enskilt år, eftersom dessa kan uppstå på grund av slumpmässig variation. Indikatorerna redovisas för hushåll med ensamstående och sammanboende föräldrar. Vissa av resultaten delas även upp med avseende på om föräldrarna är födda i Sverige eller utomlands. När det är möjligt och relevant redovisas resultaten för ensamstående föräldrar även uppdelade på kvinnor och män. De flesta indikatorer presenteras dels för 2014, dels som en tidsserie från 1998. Tidsserier där ensamstående föräldrar delas upp med avseende på kön startar 2008. Vad är ett barnhushåll och hur många finns det? Vad är ett barnhushåll? Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport. Ett hushåll utgörs av personer som bor i samma bostad och som har gemensam ekonomi och kosthållning. Flera generationer kan ingå i hushållet, liksom syskon eller vänner som bor tillsammans. Som barnhushåll räknas ett hushåll där det bor minst en person mellan 0 och 19 år. I databasen registreras bara på vilken adress barnet är folkbokfört (det går inte att vara folkbokförd på mer än en adress). Barn till separerade föräldrar är oftast folkbokförda hos mamman, även om de bor växelvis hos båda sina föräldrar. I databaserna ser det därför ut som att ensamstående föräldrar ensamma försörjer sina barn, även om många i praktiken delar försörjningsansvaret med den andra föräldern. Ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas alltså, vilket kan leda till att till exempel den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar framstår som större än den egentligen är. Omkring 30 procent av alla barn med ensamstående föräldrar bor ungefär lika mycket hos båda sina föräldrar och andelen har ökat över tid (Försäkringskassan 2011). I de flesta fall där barnen bor växelvist delar föräldrarna lika på de kostnader som uppstår, eller står för de kostnader som uppstår när man har barnet boende hos sig (SCB 2014). Antalet barnhushåll i Sverige För att ge en bild av hur många personer som berörs av den ekonomiska familjepolitiken visas i Figur 1 befolkningssammansättningen i Sverige under 2014 med avseende på hushåll med och utan barn. Uppdelningen är 2 Datakällorna och simuleringsverktyget beskrivs mer ingående i appendix B. 10

gjord utifrån föräldrarnas civilstånd och kön, men även deras barn är inräknade i antalet personer som bor i respektive hushållstyp 3. Totalt fanns strax under 9,4 miljoner personer i Sverige 2014. Av dessa bodde 3,6 miljoner i hushåll med sammanboende föräldrar och minst ett barn. 779 000 personer bodde i hushåll med en ensamstående förälder. Majoriteten av de ensamstående föräldrarna var kvinnor, men i många av dessa hushåll bor barnen alltså även delvis hos sin andra förälder. Figur 1 Antal personer fördelade efter hushållstyp 2014 Alla 9 387 000 Ensamstående 3 351 000 Sammanboende 6 036 000 Varav kvinnor 1 868 000 Varav män 1 406 000 Utan barn 2 551 000 Med barn 779 000 Utan barn 2 427 000 Med barn 3 609 000 Varav kvinnor 1 327 000 Varav män 1 242 000 Varav kvinnor 598 000 Varav män 181 000 Med 1 barn 381 000 Varav kvinnor 282 000 Varav män 99 000 Med 2+ barn 398 000 Med 1 barn 1 003 000 Med 2 barn 1 761 000 Med 3+ barn 845 000 Varav kvinnor 316 000 Varav män 82 000 Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT 3 De antal som anges här är baserade på urvalsundersökningen Hushållens ekonomi och överensstämmer inte helt med SCB:s officiella befolkningsstatistik, som baseras på uppgifter från Skatteverket. 11

Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras i denna rapport belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska familjepolitiken. Indikatorerna visar situationen under ett år och många visar också utvecklingen över tid. Några av indikatorerna illustrerar särskilt skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands, medan andra har fokus på barnens levnadsvillkor. För hushåll med ensamstående föräldrar beskrivs situationen för kvinnor och män var för sig när det är möjligt och relevant. Indikatorerna är indelade i sex områden: Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av barnhushåll och hushåll i olika delar av inkomstfördelningen. Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden (mätt som hushållets disponibla inkomst) som kommer från den ekonomiska familjepolitiken i olika typer av hushåll. Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser mellan olika typer av hushåll. Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den ekonomiska standarden ett givet år, och utvecklingen över tid, för olika typer av hushåll. Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt utsatta barnhushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta barnhushåll. Här visas även hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållens disponibla inkomst. Hur ekonomisk utsatthet definieras förklaras nedan. Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet, visar ett mått på i hur stor utsträckning den ekonomiska familjepolitiken bidrar till föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att välja längd på och fördelning av föräldraledigheten. Vad är ekonomisk utsatthet? Hur ekonomisk utsatthet ska definieras och vad det betyder i dagens samhälle är en omdebatterad fråga. Därför presenteras här mycket kortfattat några av de metoder som vanligtvis används för att mäta ekonomisk utsatthet, både i Sverige och internationellt. Fattigdom började studeras inom samhällsvetenskapen i samband med den industriella revolutionen. Trots begreppets långa historia finns det ingen 12

konsensus kring hur fattigdom ska definieras. Diskussionen handlar i första hand om huruvida fattigdom ska ses som något absolut eller som något relativt. I grunden handlar frågan om vad som menas med fattigdom, vilket har betydelse för vilka åtgärder som bedöms lämpliga för att bekämpa fattigdom (Alm med flera 2010). Absolut fattigdom Som absolut fattiga räknas personer som faller under en fattigdomsgräns som utgörs av en lägsta godtagbar levnadsnivå. Vilken fattigdomsgräns som används varierar. En vanlig definition är att sätta ihop en varukorg med produkter som anses vara nödvändiga för en acceptabel levnadsstandard, och hushåll som inte har råd att konsumera dessa varor betraktas som fattiga. I Sverige används ofta normen för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsens absoluta fattigdomsmått utgår från normen för ekonomiskt bistånd 1985, uppräknat med inflationen. Detta mått bygger i sin tur på skattningar av vilken konsumtion som krävs för att uppnå en skälig levnadsstandard (Socialstyrelsen 2010). Även om detta fattigdomsmått beror på hur man ser på vad som är en skälig levnadsnivå, och i den bemärkelsen är relativt med avseende på det omgivande samhället, så är måttet stabilt över tid. Relativ fattigdom Relativa fattigdomsmått utgår från att vilka som antas vara fattiga beror på levnadsnivån i det omgivande samhället. Hushåll jämförs alltså med andra hushåll, och deras inkomster. Det är därför möjligt att alla de fysiska behoven är uppfyllda men familjen ändå lever i (relativ) fattigdom i jämförelse med andra hushåll. Jämförelsen kan göras på flera sätt, men oftast används medianinkomsttagares inkomster som referenspunkt. Inom EU sägs en person vara fattig i relativ mening (eller under risk för fattigdom) om den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet understiger 60 procent av landets medianinkomst. 4 Det relativa fattigdomsmåttet är konstruerat så att en generell inkomstökning för alla i samhället inte nödvändigtvis minskar antalet fattiga. För att fattigdomen ska minska krävs att de med låga inkomster får en större inkomstökning än de som befinner sig ovanför fattigdomsgränsen. Mått på ekonomisk utsatthet i denna rapport I denna rapport definieras ekonomisk utsatthet på två olika sätt. Det första måttet (som vanligtvis används inom EU) definierar en person som ekonomiskt utsatt om dennas disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten för samtliga personer under kalenderåret. Detta mått benämns låg ekonomisk standard (ibland förkortat LES). Det andra måttet som används är om en person har en disponibel inkomst under 60 procent av medianen för samtliga personer under ett basår. Gränsvärdet under basåret räknas för följande år upp med inflationen. Detta andra mått kallas för fast 4 Vad som ingår i den disponibla inkomsten och hur disponibel inkomst per konsumtionsenhet beräknas beskrivs den tekniska bilagan i appendix B. Där beskrivs även begreppen median, medeltal och kvintiler, som används i olika delar av rapporten. 13

låg ekonomisk standard och innebär att (den inflationsjusterade) gränsen för vad som betraktas som fattigdom inte förändras under den tidsperiod som studeras. Eftersom detta mått enbart tar hänsyn till förändringar i penningvärdet, och inte förändringar i reala inkomster eller inkomstfördelningen, kan det vara problematiskt att använda måttet under en alltför lång tidsperiod. Atkinson med flera (2002) argumenterar för att en period på fem år är det längsta tidsperspektiv som kan betraktas som acceptabelt. För längre perioder finns risken att de förhållanden som gällde under basåret inte längre gäller, och måttet representerar i så fall inte längre verkliga levnadsförhållanden. Därför används 2009 som basår i denna rapport. Att mäta barnfamiljers makt över sin egen livssituation I regeringens mål för den ekonomiska familjepolitiken ingår att den ska bidra till att stärka barnfamiljernas valfrihet och makt över sig egen livssituation. Eftersom valfrihet är ett komplext begrepp som är svårt att definiera är detta mål svårt att följa upp (problemen med att mäta valfrihet diskusteras mer utförligt i förra årets uppföljning, se Försäkringskassan (2014a)). Den indikator som här används för att illustrera barnfamiljernas valfrihet fokuserar på att kvantifiera det ekonomiska utrymmet för olika val i samband med föräldraledighet under barnets första levnadasår. Detta eftersom frågan om föräldrars val av längd och fördelning av föräldraledigheten har stått i fokus för debatten under senaste år. Det mått som illusterar hur stor valfrihet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken består av skillnaden i antalet dagar som föräldrarna har råd att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sitt barn, med och utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Att ha råd definieras här som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker med mer än 25 procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna inte varit föräldralediga. Här används 25 procent som en gräns för en acceptabel inkomstsänkning, föräldrarna antas ha möjlighet att som mest avvara 25 procent av sin inkomst. Som komplement används även gränserna för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard som gränsvärden. Frågeställningen är alltså hur stor roll den ekonomiska familjepolitiken har i att skapa möjlighet för föräldrar att välja längd på sin föräldraledighet utan att begränsas allt för mycket av ekonomiska faktorer. Beräkningarna bygger på en statisk ansats, vilket innebär att ingen hänsyn tas till att föräldrar i verkligheten skulle förändra sitt beteende om det var så att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik, till exempel genom att spara ihop pengar innan de får barn för att ha råd att vara föräldralediga. Antalet föräldralediga dagar som är möjliga utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent beräknas för tre olika situationer; (1) då den familjepolitikens förmåner betalas ut enligt gällande regelverk, (2) då alla förmåner sätts till noll och (3) då föräldraförsäkringen sätts till noll medan de generella och behovsprövade bidragen betalas ut enligt regelverket. Skillnaden i antalet dagar utgör ett mått på hur stort utrymme till ledighet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken respektive föräldraförsäkringen. 14

Detta sätt att mäta illusterar bara en liten del av hela begreppet valfrihet. I analysen är det inte möjligt att ta hänsyn till vilken valfrihet föräldrarna själva upplever att de har. All föräldraledighet antas dessutom vara på heltid, beräkningarna kan alltså inte fånga den valfrihet som det innebär att kunna ta ut föräldrapenning under en del av en dag eller att föräldrarna kan blanda betald och obetald ledighet. För att kunna få ett mått på denna mer breda definition på valfrihet krävs en utförlig enkätstudie alternativt djupintervjuer med föräldrar. En tidigare enkätstudie (Försäkringskassan 2013a) visar att majoriteten av föräldrarna anger att det är de ekonomiska förutsättningarna som styr hur man väljer att ta ut och fördela föräldraledigheten mellan sig. Omkring 90 procent av föräldrarna angav att de fick bättre ekonomi om kvinnan tog ut större delen av föräldraledigheten. Andra studier har dock visat att ekonomiska faktorer är underordnade sociala normer när ett par fattar beslut om fördelningen av föräldraledigheten (Försäkringskassan 2013b). Flera reformer har under de senaste åren införts med syfte att öka föräldrarnas makt över sin egen livssituation. Jämställdhetsbonusen är en sådan reform, som dock även kan ses som ett sätt att styra föräldrarnas val mot ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Den kan alltså sägas öka valfriheten för hushåll som vill dela ledigheten mer lika, medan den inte påverkar de som väljer på ett annat sätt. Försäkringskassan har tidigare visat att jämställdhetsbonusen inte haft någon effekt på hur föräldraledigheten fördelas mellan föräldrarna (Försäkringskassan 2010a) och att föräldrarna saknar den kunskap om regelverket som behövs för att vet hur och när bonusen utbetalas, och vad de kan förvänta sig ekonomiskt (Försäkringskassan 2014b). Förutom jämställdhetsbonusen har även det kommunala vårdnadsbidraget och de så kallade dubbeldagarna i föräldraförsäkringen införts för att öka systemets flexibilitet. Dessa reformer har, i alla fall i teorin, bidragit till att föräldrarnas förutsättningar att välja olika kombinationer av familjeliv och arbete har förbättrats. Det är inte bara regelverkets utformning som styr föräldrarnas möjligheter att själva bestämma hur de kombinerar familjeliv med arbete. Som beskrivs ovan finns det mycket som tyder på att normer kring kön och föräldraskap har stor betydelse. Dessutom spelar hushållets inkomst stor roll, liksom lagstiftning kring till exempel skatter och välfärdstjänster. Föräldrars valfrihet är också i hög grad betingad på hur flexibel deras arbetssituation är och hur deras ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa yrken och arbetsgivare tillåter att de anställda arbetar hemifrån och att de delvis själva bestämmer sina arbetstider. Andra arbeten kräver att personalen följer ett uppgjort schema. Sammanfattningsvis är det att mycket svårt att utvärdera familjepolitikens betydelse för familjernas valfrihet. Vilka förutsättningar en familj har att påverka sin livssituation beror på en mängd faktorer, både ekonomiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade. Den indikator som presenteras i denna rapport fokuserar på en av flera dimensioner av valfrihet. 15

Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning Indikator 1 illustrerar hur den ekonomiska familjepolitikens transfereringar fördelas mellan olika typer av barnhushåll, med avseende på både sammansättning och plats i inkomstfördelningen. Sammanboende hushåll delas upp i hushåll med ett, två och tre eller fler barn. Hushåll med ensamstående föräldrar delas upp i hushåll med ett och två eller fler barn, eftersom relativt få ensamstående föräldrar har fler än två barn. Diagram 1.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens olika förmåner fördelades mellan olika typer av hushåll under 2014. Nio procent av utbetalningarna betalades till ensamstående föräldrar med ett barn, medan 13 procent betalades till ensamstående med två eller fler barn. Sammanboende med ett, två och tre eller fler barn fick 20, 37 respektive 22 procent av utbetalningarna. Att en så stor del av utbetalningarna gick till sammanboende med två barn beror på att barnhushållen till stor del, omkring 40 procent, har den sammansättningen. Försäkringsförmånerna betalas i stor utsträckning till sammanboende föräldrar. Ensamstående föräldrar med ett eller fler barn erhöll under 2014 fyra respektive fem procent av utbetalningarna inom föräldraförsäkringen, medan sammanboende med ett, två eller fler barn fick 26, 44 respektive 20 procent av dessa utbetalningar. Skillnaden mellan ensamstående och sammanboende föräldrar beror till stor del på att föräldrarna ofta bor tillsammans medan barnen är små, och separationer är vanligare efter att föräldraledigheten är över (Försäkringskassan 2011). De generella bidragen betalas till stor del till sammanboende föräldrar med två eller fler barn. Detta beror på att förhållandevis många barn bor i dessa hushåll, och barnbidragets flerbarnstillägg ökar ju fler barn som bor i hushållet. Ensamstående erhåller den största delen av de behovsprövade bidragen. Ensamstående föräldrar med ett och två eller fler barn erhöll 25 respektive 38 procent av dessa transfereringar 2014. I diagram 1.2 separeras ensamstående föräldrar med avseende på förälderns kön. En liten andel av den ekonomiska familjepolitiken betalas till ensamstående fäder eftersom gruppen är liten (23 procent av alla ensamstående barnhushåll och 4 procent av alla barnhushåll). De behovsprövade bidragen betalas i stor utsträckning till ensamstående kvinnor med barn. 16

Diagram 1.1 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till olika typer av hushåll 2014 Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT Diagram 1.2 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till hushåll med ensamstående föräldrar 2014 Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT I diagram 1.3 delas personerna in i fem lika stora grupper baserat på inkomst. I kvintil ett finns den femtedel som har lägst disponibel inkomst, i kvintil två den femtedel som har näst lägst inkomst och så vidare (en utförligare beskrivning finns i den tekniska bilagan i appendix B). Den största delen av den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till personer med låg inkomst. Totalt sett får den lägsta kvintilen 26 procent av det utbetalade beloppet. Eftersom de försäkringsmässiga ersättningarna grundar 17

sig på den sjukpenninggrundade inkomsten är försäkringsersättningarna till de hushåll som har lägst inkomster relativt små. I stället utbetalas större delen av försäkringarna till personer i kvintil två, tre och fyra. Den femte kvintilen består framför allt av hushåll med äldre barn, som inte längre har rätt till föräldrapenning. Därför är deras del av försäkringsförmånerna förhållandevis liten. De generella bidragen tillfaller i något högre grad hushåll med låga inkomster, men fördelningsprofilen är betydligt tydligare för behovsprövade bidrag. Att hushåll med låg inkomst erhåller en så stor del av dessa förmåner beror till stor del på att möjligheten att få bostadsbidrag är begränsad till hushåll som har låga inkomster i förhållande till sin försörjningsbörda. Det är även så att underhållsstödet i första hand betalas ut till ensamstående, som ofta har lägre inkomster än sammanboende (underhållsstöd kan även betalas ut till separerade föräldrar som är sammanboende med en ny partner). Att även hushåll i de högsta kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen beror på att vårdbidraget ingår i dessa förmåner. Vårdbidraget är inte behovsprövat med avseende på hushållets ekonomi utan bestäms av barnets behov. Diagram 1.3 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till barnhushåll efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2014 Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT Sammanfattningsvis visar denna indikator att den ekonomiska familjepolitiken till stor del betalas ut till hushåll med många barn. De behovsprövade ersättningarna betalas i första hand ut till hushåll med ensamstående föräldrar och hushåll med låga inkomster. Detta utfall är förväntat utifrån regelverkets utformning. 18

Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard Indikator 2 visar hur stor betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för barnhushållens ekonomiska standard. Detta visas genom att redovisa hur stor andel av barnhushållens disponibla inkomst som kommer från den ekonomiska familjepolitiken. Måtten visas för 2014 och som en tidsserie från 1998 till 2014. Diagram 2.1 visar att strax under tio procent av barnhushållens disponibla inkomst per konsumtionsenhet kommer från den ekonomiska familjepolitiken. Andelen är störst bland ensamstående med två eller fler barn, 24,5 procent. Andelen är lägst bland sammanboende med ett barn, 5,6 procent. Ersättningarnas sammansättning varierar mycket mellan familjetyperna. För ensamstående med flera barn utgör de behovsprövade bidragen 9,6 procent av inkomsten. För sammanboende utgör försäkringsförmånerna en stor del, men de generella bidragens betydelse ökar med antalet barn i hushållet. Diagram 2.1 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll 2014. Personer 0 64 år Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT 19

I diagram 2.2 redovisas hur stor andel av den disponibla inkomsten som består av förmåner från den ekonomiska familjepolitiken i hushåll med ensamstående kvinnor och män med barn. Även där visas att den ekonomiska familjepolitikens andel är större för hushåll med flera barn, och även att andelen är större för ensamstående mödrar än för ensamstående fäder. Framför allt utgör de behovsprövade bidragen en stor andel, 14,1 procent, av den disponibla inkomsten för ensamstående kvinnor med fler än ett barn. Diagram 2.2 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för hushåll med ensamstående föräldrar 2014. Personer 0 64 år Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT I diagram 2.3 visas hur de ekonomiska familjeförmånernas andel av den disponibla inkomsten förändrats sedan 1998. Under hela perioden har transfereringarna spelat störst roll för ensamstående föräldrar med två eller fler barn. Över tid har den ekonomiska familjepolitikens betydelse för hushållens ekonomiska standard minskat, i synnerhet för ensamstående med flera barn. Detta kan till viss del bero på att bidragsbeloppen inte ökat i samma takt som lönerna. Till exempel låg inkomstgränsen för när ett hushåll har rätt till bostadsbidrag på samma nivå från 1997 till 2011, vilket innebär att allt fler hamnat över gränsen när lönenivån stigit. Dessutom har barnbidraget och underhållsstödet varit oförändrat sedan 2006. I diagram 2.4 visas utveckligen för ensamstående kvinnor och män med ett eller fler barn. Dessa mått har inte rapporterats tidigare och har i denna rapport återskapats från 2008. Familjepolitikens ersättningar har under hela perioden spelat störst roll för ensamstående kvinnor mer flera barn, och minst roll för ensamstående män med ett barn. 20

Diagram 2.3 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll. Personer 0 64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT Diagram 2.4 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar. Personer 0 64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT 21

Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter Indikator 3 beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken inverkar på fördelningen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland samtliga personer, även de över 64 år. Detta illusteras genom att visa i vilken utsträckning transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt som Gini-koefficienten. Gini-koefficienten är ett mått på inkomstspridningen inom ett land eller en grupp. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1, där ett lågt värde indikerar mindre ekonomiska skillnader (0 betyder att inkomsten är helt jämnt fördelad och 1 betyder att en person får alla inkomster i det samhälle man studerar). Gini-koefficienten förklaras mer i detalj i den tekniska bilagan i appendix B. Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken tillför ekonomiska resurser till barnhushållen, som ofta har en lägre inkomst än hushåll utan barn, och därför kan sägas vara omfördelande. Framför allt de behovsprövade bidragen bidrar till att höja inkomsten bland de hushåll som har lägst ekonomisk standard, men även försäkringarna och de generella bidragen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna. För att visa hur de olika förmånerna påverkar den totala inkomstspridningen beräknas så kallade koncentrationskoefficienter för de olika inkomstslagen. Koncentrationskoefficienterna visar hur de olika typerna av inkomst fördelar sig över inkomstskalan när personerna rangordnas efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan 1 och 1. Ju högre värde, desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till dem med hög inkomststandard. Ett negativt värde anger att inkomsttypen i större utsträckning tillfaller dem med låg inkomststandard. Om koncentrationskoefficienten för ett visst inkomstslag är lägre än Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder det att inkomstslaget är mer jämnt fördelat än den disponibla inkomsten och därmed bidrar till att minska inkomstskillnaderna. I tabell 3.1 visas olika inkomstslags koncentrationskoefficienter och dessas bidrag till Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för den totala disponibla inkomsten är 0,31. Både faktorinkomsten (som framför allt består av inkomst av arbete och kapital) och de negativa transfereringarna (främst skatter) har en koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten (0,45 respektive 0,41). Det beror på att inkomsterna och skatteinbetalningarna är större högre upp i inkomstfördelningen. Koncentrationskoefficienten för de familjepolitiska transfereringarna är negativ, vilket innebär att de till största delen tillfaller hushåll med låga inkomster. Den ekonomiska 22

familjepolitiken minskar Gini-koefficienten med 2,77 procent, vilket innebär att dessa transfereringar bidrar till att minska inkomstojämlikheten. Störst omfördelande effekt har de behovsprövade bidragen. Tabell 3.1 Olika inkomstslags betydelse för de totala inkomstskillnaderna 2014. Samtliga personer Andel av ekonomisk standard Koncentrations koefficient Bidrag till Ginikoefficienten Faktorinkomst 100,23 0,45 146,94 Övriga transfereringar 28,19 0,01 1,23 Familjepolitiska transfereringar 4,96 0,17 2,77 varav försäkring 2,25 0,09 0,64 varav generella bidrag 1,89 0,13 0,78 varav behovsprövade bidrag 0,82 0,50 1,35 Negativa transfereringar 33,38 0,41 45,39 Gini-koefficient 0,31 100,00 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT Diagram 3.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Ginikoefficienten förändrats över tid sedan 1998. Ju mer negativt talet är, desto mer bidrar förmånen till omfördelningen. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat sedan 1998. Störst är minskningen för de behovsprövade bidragen. Minskningen skedde framför allt i början av 2000-talet, vilket kan bero på att bidragsnivåerna (i synnerhet i de behovsprövade ersättningarna) inte ökade i samma takt som lönerna. Sedan 2007 har den omfördelande effekten varit relativt stabil. Mellan 2013 och 2014 ökade de behovsprövade bidragens omfördelande effekt något (från 1,3 till 1,4), vilket kan bero på att förändrade regler i bostadsbidraget gör att fler hushåll kan beviljas bostadsbidrag. 23

Diagram 3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag till Gini-koefficienten), 1998 2014 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT I diagram A3.1 i appendix A redovisas den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt för barn mellan 0 och 19 år. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitiken bidrar mer till omfördelningen om man bara ser till barn och ungdomar, men trenden är likartad. 24

Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling Indikator 4 visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard, mätt som disponibel inkomst. I de följande diagrammen visas medianen av den disponibla inkomsten för olika hushållstyper och i olika delar av inkomstfördelningen. Medianen är det mittersta värdet om alla hushåll placeras i inkomstordning, från lägst till högst inkomst Diagram 4.1 visar hur den ekonomiska standarden utveckalts för hushåll med medianinkomster. Lägst ekonomisk standard har hushåll med ensamstående föräldrar och hushåll med många barn. Större försörjningsbörda är alltså förknippat med lägre ekonomisk standard även när inkomsten justeras för hur många personer som finns i hushållet. Över tid har den ekonomiska standarden ökat för alla de hushållstyper som visas i diagrammet. Diagram 4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll, 1998 2014. Personer 0 64 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT I diagram 4.2 visas motsvarande utveckling som i diagram 4.1, men ensamstående föräldrar har delats upp med avseende på kön. Diagrammet visar att kvinnor har lägre ekonomisk standard än män, och att den ekonomiska standarden är lägre i hushåll med många barn. Ensamstående kvinnor med ett barn har lägre inkomster än ensamstående män med två barn. Högst ekonomisk standard bland ensamstående har män utan barn. 25

Diagram 4.2 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar, 2008 2014. Personer 0 64 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT Tabell 4.1 sammanfattar utvecklingen av den disponibla inkomsten mellan 2009 och 2014. Procentuellt sett har den ekonomiska standarden ökat mest för ensamstående män utan barn och sammanboende utan barn. Den procentuella ökningen är nästan lika stor för ensamstående föräldrar, men sker där från en betydligt lägre nivå. Tabell 4.1 Medianden av disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2014 och dess procentuella förändring 2009 2014. Personer 0 64 år Medianen av ekonomisk standard år 2014 Ensamstående utan barn 211 417 8,5 varav kvinnor 195 401 7,2 varav män 228 350 11,1 Ensamstående med barn 154 430 9,8 varav kvinnor 143 440 7,2 varav män 194 082 6,1 Sammanboende utan barn 321 911 10,6 Sammanboende 1 barn 249 262 9,6 Sammanboende 2+ barn 217 599 9,4 Förändring (procent) 2009 2014 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT Diagram 4.3 visar hur medianen av den disponibla inkomsten utvecklats i hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Hushåll med föräldrar födda i Sverige har under hela perioden högre ekonomisk standard jämfört med hushåll med utlandsfödda föräldrar. Detta gäller både för ensamstående och sammanboende föräldrar. Faktum är att hushåll med två utlandsfödda föräldrar har lägre ekonomisk standard än ensamstående föräldrar födda i Sverige. I hushåll med två föräldrar där den ena föräldern är född utanför 26

Sverige är den ekonomiska standarden något lägre än i hushåll med två svenskfödda föräldrar, men högre än i hushåll med två utlandsfödda föräldrar. Diagram 4.3 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk bakgrund, 1998 2014. Personer 0 64 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT I diagram 4.4 visas utvecklingen av den disponibla inkomsten bland ensamstående kvinnor och män med svensk och utländsk bakgrund. Ensamstående män med utländsk bakgrund är en så liten grupp att resultaten riskerar att bli missvisande, därför utelämnas resultaten för den gruppen. Bland de ensamstående föräldrarna är inkomsten högst hos män födda i Sverige, och lägst bland kvinnor med utländsk bakgrund. 27

Diagram 4.4 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar med svensk eller utländsk bakgrund, 1998 2014. Personer 0 64 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i diagrammet. Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT. I tabell 4.2 sammanfattas hur den disponibla inkomsten förändrats bland hushåll med svensk och utländsk bakgrund sedan 2009. Inkomsterna har ökat minst bland ensanstående kvinnor med utländsk bakgrund, som även är den grupp där inkomsterna är lägst. Tabell 4.2 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet år 2014 och dess procentuella förändring 2009 2014 i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0 64 år Medianen av ekonomisk standard år 2014 Ensamstående med barn, svensk bakgrund 164 321 7,0 varav kvinnor 154 268 7,0 varav män 198 381 4,3 Ensamstående med barn, utländsk bakgrund 122 140 4,9 varav kvinnor 119 005 4,0 varav män* Sammanboende med barn, svensk bakgrund 238 649 6,9 Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund 220 138 7,8 Sammanboende med barn, utländsk bakgrund 143 878 6,7 Förändring (procent) 2009 2014 * Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen. Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT. Diagram 4.5 visar inkomstfördelningen för olika hushåll för år 2002, 2008 och 2014 genom att redovisa gränsvärden för den 10:e (den inkomst där exakt tio procent har en lägre inkomst), 25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e 28