Församlingsblad. Nr 4 2014. Kyrkoherde Anders Byström leder sommarens gudstjänst på Runnö

Församlingsblad Nr 4 2014 Kyrkoherde Anders Byström leder sommarens gudstjänst på Runnö

P Å L E D A N D E P L A T S Längtan efter en synlig enhet För snart 100 år sedan, den 8 november 1914, biskopsvigdes Nathan Söderblom och blev därmed Sveriges ärkebiskop. Den gärning för vilken han kanske är mest känd är hans strävan efter enhet mellan världens kyrkor. Höjdpunkten i hans strävan blev det ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Kyrkoledare från hela världen var inbjudna. Bland dessa fanns höga ledare från de Ortodoxa kyrkorna. Dock saknades representanter från världens största kyrka den Romersk katolska. Nathan Söderblom ska i sitt tal ha sagt att Paulus finns på plats. Johannes har kommit. Men Petrus dröjer ännu. Dock kom långt senare upprättelsen för Petrus då hans sentida efterträdare, påven Johannes Paulus, böjde knä och bad vid Nathan Söderbloms grav i Uppsala domkyrka 1989. Många viktiga framsteg i de ekumeniska samtalen gjordes under Nathan Söderbloms gärning. Tiden efter honom har också präglats av en ökad samhörighet mellan kyrkorna. Inte minst på det lokala planet har det ekumeniska samarbetet utvecklats. Paulus finns på plats. Johannes har kommit. Men Petrus dröjer ännu. I Döderhults församling finns ett utvecklat ekumeniskt arbete, präglat av goda relationer mellan de kyrkor som finns inom vårt arbetsområde. Både i Oskarshamn och i Kristdala finns vår församling med i de kristna råden, dessutom finns ett mer lokalt samarbete mellan kyrkorna i Döderhult/Svalliden. Och i Bockara samlas man till ekumenisk gudstjänst som regel en söndag i månaden oftast den söndag då det inte firas någon ordinarie gudstjänst i Bockara kyrka. Vidare upplåter Döderhults församlings sin kyrka på eftermiddagstid till den katolska församlingsgruppen några söndagar varje månad. Grunden för allt ekumeniskt arbete är strävan efter enhet mellan kyrkorna - vi talar till och med om en synlig enhet. Somliga menar att den synliga enheten är en utopi som vi får uppleva först när vi samlas i himmelen; och därför behöver vi inte anstränga oss för att nå den redan här i tiden. Grunden för allt ekumeniskt arbete är strävan efter enhet mellan kyrkorna. Andra menar att de olika kyrkorna uppenbarar olika sidor av det kristna vittnesbördet. Åter andra menar att det inte finns något alternativ till att sträva efter synlig enhet. Naturligtvis kan det vara svårt att se hur ett totalt samgående mellan kyrkorna skulle kunna bli en verklighet; olika traditioner och andliga kulturer gör att vi inte alltid förstår varandra på det sätt som då skulle behövas. Men även om vi inte kan uppnå den totala synliga enheten, så vore det fel att överge längtan efter den. I en sådan längtan kommer vi att glädjas över varandra i stället för att bara se vår egen förträfflighet. Som allt annat måste dock allt arbete för kristen enhet börja i det lilla i den egna församlingsgemenskapen. Varje församling måste därför vara trygg i sig själv och sin egen 2 tradition innan man påbörjar samverkan med en annan församling. Risk finns alltid att man kan förlora sig själv på ekumenikens altare. Därför är det inte oproblematiskt, när en församling t ex väljer att ställa in veckans huvudgudstjänst och i stället fira ekumenisk gudstjänst i en Som allt annat måste dock allt arbete för kristen enhet börja i det lilla... annan församlings kyrka. Man riskerar då att försvaga den egna gemenskapen i stället för att stärka den. I många församlingar upplever man att ett antal kyrkobesökare tar ledigt, när det inte firas gudstjänst i den egna kyrkan. Man ska självklart fira ekumeniska gudstjänster för att skapa relationer och för att be tillsammans, men det bör nog ske på andra tider, så att det inte kolliderar med den egna huvudgudstjänsten; och vid dessa tillfällen är det viktigt att medlemmarna från de olika samfunden verkligen kommer. I Kyrkokalendern i detta nummer kan man se när vi firar ekumeniska gudstjänster. Jag hoppas att många av församlingsbladets läsare ser det som en möjlighet att fira gudstjänst i gemenskap med bröder och systrar i kristna församlingar i vår bygd. Er tillgivne Anders Byström Kyrkoherde Omslagsfoto: Marita Svensson

Joakim Johansson ny präst i Döderhult: Kallelsen kom så sakteliga Joakim Johansson har under ungefär ett år varit komminister i Döderhults församling med särskilt ansvar för arbetet bland våra ungdomar. Församlingsbladet har mött honom och samtalat om hans väg till oss. Inte precis käpprakt - Min väg till prästtjänst och till Döderhults församling har inte precis gått käpprakt. Jag är uppvuxen i ett hem i mellersta Norrland, där man visserligen var angelägen om att jag skulle delta i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet, men mitt hem präglades knappast av något större kyrkligt engagemang. Men du blev alltså fast i kyrkans arbete? - Ja, så kan man kanske säga. Jag deltog som förtroendevald både i Svenska kyrkans Ungas stifts- och riksorganisation. När jag sedan fick anställning som fotograf i Vimmerby sökte jag mig till kyrkliga kretsar där, men de jämnåriga jag hade hoppats få möta fanns knappast där. Taizé Och så har Du tidigare berättat om Din tid vid det ekumeniska klostret Taizé i Frankrike - Det var en mycket viktig tid i mitt liv. Jag var först där som deltagare i arbetet bland unga europeiska kristna och fick sedan återkomma som frivilligarbetare. Jag menar nog att min prästkallelse så sakteliga började mogna fram under de perioderna. När jag återkom till Sverige började jag läsa teologi vid Lunds Universitet, men jag kan inte påstå att min prästkallelse fanns färdig redan då, men den klarnade alltmer för mig under min studietid. Prästvigd i Härnösand Och så stod Du en dag inför prästvigningsaltaret i Härnösand? - Ja, i Härnösands stift hade jag ju vuxit upp så det var naturligt för mig att ansöka om prästvigning i mitt hemstift och där blev jag kvar som pastorsadjunkt i ungefär ett år. Man brukar ibland tala om att Svenska kyrkans karaktär skiftar från stift till stift. Har Du märkt något av det när Du nu kommit till Växjö stift? - Ja, det är något som jag upplevt mycket tydligt. I Härnösands stift fanns inte på samma sätt som här församlingar med en egen identitet. Församlingarna, gudstjänsterna och arbetet i övrigt tillgick på ungefär samma sätt i nästan 3 alla församlingar. Det var snarare stiftet som hade en identitet. Här är det annorlunda. Här har många församlingar sin egen identitet och vågar vara tydliga med den här finns högkyrkliga, folkkyrkliga och en del evangelikala församlingar och alla verkar vara stolta över sin identitet. Ett positivt möte Och hur har Du upplevt mötet med Döderhults församling? - Som något mycket positivt. Jag har blivit väl bemött både av församlingens arbetslag och bland allmänheten. Text & bild: LN

In Me Två döderh När jag i slutet av juli i år återkom från min utlandssemester n Einar Göth var född i Stockholm 1928. Hemmet var präglat av den inomkyrkliga väckelserörelsen Bibeltrogna Vänner. Rörelsen, med dess starka betoning av Kristi ställföreträdande lidande, en stark tillit till bibelordet och en strikt anslutning till äldre luthersk teologi och knappast ekumeniskt inriktad, kom också att prägla Einars uppväxt. När han påbörjade sina teologiska studier mötte han andra riktningar inom Svenska kyrkan och han kom snart att känna en viss samhörighet också med det som vi brukar kalla högkyrklighet, med dess betoning av kyrkans sakramentala karaktär, men också av bibelns auktoritet. Och när han efter prästvigning 1958 kom ut som präst, med tjänstgöring bl a i Jönköping, Ersta diakonianstalt i Stockholm och i Halltorp i Kalmar län, kom han tidigt att framstå som representant för en i Växjö stift inte ovanlig kombination av evangelikal bibeltro och en milt högkyrklig inriktning, med betoning av sakrament, ämbete och bibeltrohet. När han 1968 kom som ung kyrkoherde till Döderhult märktes genast en förändring och förnyelse av kyrkolivet; hans förkunnelse samlade många människor kring Döderhults kyrkas gamla predikstol. Många tog djupa intryck av ett enkelt, tydligt och bibelförankrat budskap. Hela familjen Göth engagerades i den kyrkliga verksamheten och inte minst barn- och ungdomsverksamheten i form av Ansgarsminiorer och Ansgarsjuniorer blev snart ett begrepp, både i Döderhult och i näraliggande Oskarshamn, varifrån också deltagare kom till både barn- och ungdomsverksamheten och gudstjänsterna. När den ärevördiga prästgården i Rödsle brann ned till grunden lyckades prästfamiljen ta sig helskinnad ur den våldsamma branden, men efter den händelsen kände Einar att krafterna sviktade. Han sökte och fick kyrkoherdetjänsten i Virestad, som Einar nog uppfattade som något mindre arbetskrävande än det på den tiden växande och ovanligt arbetskrävande Döderhult, och där han nog kände att hans kyrkliga inriktning skulle motsvara bygdens andliga inriktning och där han en period också var kontraktsprost. Men längtan till de trakter som än mer präglades av hans egen barn- och ungdoms andliga karaktär skulle ta ut sin rätt. När han blev kyrkoherde i skånska Hjärsås en bygd där Bibeltrogna Vänner har stark förankring kände många samhörighet med den nye kyrkoherdens inriktning. Under sin pensionärstid kom han bl a under en period att tjänstgöra som teologisk lärare i Etiopien och på fotot här intill bär han ett etiopiskt bröstkors på sin prästskjorta. Den som skriver detta kom att bli en av Einars efterträdare i Döderhult och Einar kom som pensionär att bli en av mina efterträdare som teologisk lärare i Etiopiens lutherska kyrka. Cirkeln slöts på något sätt. 4

moriam ultsherdar åddes jag av beskedet om två av min företrädares bortgång. Bengt Lindwall var född 1933 och inledde sitt yrkesverksamma liv som kommunaltjänsteman. Han prästvigdes 1969 och blev snart kyrkoadjunkt så kallades extraordinarie präster på den tiden med ansvar för Berga inom Högsby församling. Där skulle han snart bli riksbekant för sina s k paketvigslar vigsel erbjöds i kyrkan och middag och övernattning för brudparen i prästgården. Att Bengt snart blev riksbekant berodde inte enbart på paketvigslarna. Han var ju en präst, som inte alltid inrättade sig i de kyrkliga leden något som snart uppmärksammades av media. Många uppfattade honom som en radikal och modern präst och det var han i många avseenden men han kunde i vissa frågor inta en strängt konservativ hållning. När t ex de nya gudstjänstordningarna kom på 1980- talet protesterade Bengt i ortspressen. När han, efter val, befordrades från kyrkoadjunkt i Berga till kyrkoherde i Döderhult ansågs det på den tiden vara en ovanligt snabb befordran. Som barnboksförfattare rönte han stor uppskattning. Men i Döderhult blev kanske inte allt som Bengt hade tänkt sig, och efter några år började han se sig om efter andra tjänster. Efter ett mellanspel i det lilla Överum valdes han i ett uppmärksammat kyrkoherdeval till kyrkoherde i Vetlanda och fick flytta in i den herrgårdsliknande kyrkoherdeprästgården. Vetlanda var stora stan under Bengts uppväxtår han växte upp i Näshult, beläget strax utanför Vetlanda och både han och hustrun Marita kom därmed åter till barndomsbygden. Också för Bengt slöts cirkeln! När pensionsdagen kom upplevde han det svårt att lämna tjänsten. Han blev boende kvar i Vetlanda och till sin glädje fick han efter pensioneringen tjänstgöra som präst bl a i näraliggande Sävsjö. Vi lyser frid över de bådas minne. LN 5

Ulla tysk religionspedagog engagerad i vår församling: I Kristdala finns det gott om plats för människorna Församlingsbladet möter Ulla egentligen heter hon Ursula, men hade som barn svårt att uttala sitt dopnamn, så det fick då bli Ulla en härlig augustieftermiddag i Alstugan, några kilometer från Kristdala samhälle. Ulla är engagerad som ledare i församlingens verksamhet för barn i Kristdala, i Barnens kyrka på söndagar och i Kristdala kyrkokör. En hel del Jag tycker det verkar var en hel del - Så är det kanske, säger hon, men det känns naturligt för mig att som examinerad religionspedagog få medverka i den församling som finns där jag har kommit att bo med min familj. Jag utbildades annars för arbete inom den katolska kyrkan i norra Tyskland. Här har Jag fått en deltidsanställning inom Döderhults församling. I Tyskland hade nog mina arbetsuppgifter fått utföras helt på frivilligbasis. Å andra sidan, så tar jag ju av den arbetstid som annars jag skulle ha kunnat lägga på något annat, för att tjäna kyrkan, så det kanske inte är direkt fel att jag får en viss ersättning. Skillnad på attityder Är det stor skillnad på människors attityd till kyrkan om Du jämför Sverige med Tyskland? - Kanske inte särskilt stor, men en skillnad har jag märkt. I Sverige menar nog många att kyrkan alltid ska finnas till hands när den eventuellt behövs. I Tyskland tror jag de flesta förstår att man också har skyldigheter mot kyrkan, om den ska fortsätta att finnas till hands. Skilda tänkesätt Du är utbildad i ett katolskt sammanhang. Hur har Du upplevt mötet med Svenska kyrkan? - Nästan enbart positivt. Med gudstjänstlivet känner jag mig hemma det är faktiskt ingen större skillnad mellan gudstjänster och mässor i Svenska kyrkan och i katolska kyrkan. Möjligen finns en teologisk skillnad mellan katolskt och lutherskt tänkande. Inom den katolska kyrkan är det ett vanligt tänkesätt, att det allmänna prästadömet eller lekmannaapostolatet 1), som man gärna säger, utövas av troende människor genom yrkesarbete och ansvarstagande för familj och hem. I lutherskt och över huvud taget protestantiskt tänkande finns nog mer av tanken, att man utövar sitt apostolat genom att hjälpa till i den kristna församlingen och vittna om kristen tro. Det behöver naturligtvis inte vara någon avgörande motsättning, men jag har observerat den här skillnaden. Nu har Du och Din familj flyttat till glesbygd i Sverige. Hur upplever Du det? - Oerhört positivt. Här finns gott om plats för människorna och även om vi inte ser våra grannar så finns de strax intill oss. Före vår flytning hit var min man och jag ansvariga för ett barnhem, Och visst kändes det meningsfullt, men samtidigt kände vi att vi ständigt hade människor och krav kring oss. Och om Du ska försöka beskriva skillnaden på tysk och svensk mentalitet? - Ja, det är inte så enkelt. Men kanske är en skillnad att i Sverige får allt ta sin tid. I Tyskland ska allt ske omedelbart. Församlingsbladet, som tackar för samtalet och för en burk av makarnas första egenproducerade honung som överlämnas, kanske menar att det är exakt det där kravet på snabbhet som präglar vårt land, men kanske är det ännu mer utpräglat i Tyskland. Text & bild: LN 6 1) Med allmänt prästadöme eller lekmannaaspostolat menas vanliga kyrkomedlemmars engegemang.

Kommentaren Under denna rubrik kommenterar signaturen LN skeenden i kyrka och samhälle. A propås Sommarprat i Sveriges Radio En av sommarpratarna i Sveriges Radio fick mig att sätta lunchkaffet i vrångstrupen - Athena Farrokhzad. Det var inte det att hon talade utifrån sin politiska vänsterövertygelse men hör och häpna! helt oförblommerat menade hon att antisemitiskt våld är berättigat. Hon hävdade därtill att det land, inom vilket hon åtnjuter beskydd, alltså Sverige, är genomsyrat av rasism och fascism! I uppföljningen på nätsajten rummet.se menade hon sig själv vara kommunist, hävdade att vårt lands regering måste störtas och att vi måste beväpna oss. Hon sade också, att sanningen finns i sorg och hat och namngav t o m personer som hon hatar. Sig själv och sina gelikar menar hon tydligen vara ofelbara. Man kan tänka sig vad som hade hänt om en kristen hade sagt på ett liknande sätt om dem som har en från honom eller henne avvikande livssyn. Sådant hade naturligtvis varit otänkbart. Hur kunde SR inbjuda en våldsbejakande extremist som om det vore det självklaraste sak i världen? Detta handlar inte om vänster- eller högerpolitik, utan om vårt samhälles naiva accepterande av viss våldsromantik. Det skulle naturligtvis vara ytterst klädsamt om politiker på samma sida som Athena, men med demokratiska värderingar, med en mun vore beredda att offentligt ta avstånd från Athena Farrokhzads uttalanden. LN Axelina i Bockara kyrka Också denna sommar har det bjudits på ett överflöd av sång och musik i våra kyrkor. Axelina Lindholm bjöd t ex på en skön konsert under rubriken Uti vår hage i Bockara kyrka. Hon får representera de många gästande musiker som den gångna sommaren varit församlingens gäster. Foto: Allan Lindholm 7

Vägkyrka i Påskallavik också i år Solen gassar och vattnet ligger stilla. Båtarna guppar vid sin förankring i gästhamnen. Inne i kyrkan i Påskallavik är det något svalare. Ida Petersson och Rebecca Larsson är Döderhults församlings närvaro i kyrkan denna sommar och tar emot besökande Påskallaviksbor likväl som t ex båtgäster varje vardag i juli. Kl 14 är det dags för andakt och vi samlas i koret i kyrkan, omslutna av altartavlan, kororgeln och det varma solljuset församlas vi kring Ordet och bönen. Rebecca och Ida gör att sångerna vi sjunger får fylla rummet och vi kan stärkta gå vidare, efter en god stund tillsammans. Varje tisdagskväll under juli månad har vägkyrkan anordnat en grillkväll utanför kyrkan. Redan på slaget 19 står grillarna framme och kolet lovar en god glöd när som helst. Rebecca och Ida står för grillarna och vill man ha med sig egen mat att grilla så går det lika bra som att betala en slant för de korvar med bröd som vägkyrkan har ordnat för kvällen. Det har varierat mellan de olika veckorna hur många deltagare som kommer för att grilla och umgås, över lag har det varit väldigt lyckat och bland besökarna ser det ut att vara ett arrangemang som gärna kan få återkomma i framtiden. Text & bild: Joakim Johansson Vägkyrkan i Påskallavik har varit verksam för andra året i följd denna sommar och har haft öppet och mött människor varje vardag under juli månad. 8

Litet kyrklexikon: Bröd och vin i mässan samt Prästelvan Bröd och vin i mässan Den kristna församlingens huvudgudstjänst den som Kristus i den natt då han blev förrådd befallde sin kyrka att fira intill hans återkomst utgörs som bekant av en måltid eller gemenskapshandling kring bröd och vin som vi kallar mässa eller högmässa. I vår kyrkas tradition har i allmänhet det vin som brukats varit ett relativt sött alkoholhaltigt vin och brödet varit s k osyrat eller ojäst bröd. Frågan om att bruka andra element, druvjuice och jäst bröd, har av och Foto: Gunnar Svärd till varit uppe till diskussion. Frågan om brödets karaktär har varit mindre känslig, däremot har frågan om druvjuice eller annan dryck i stället för vin ofta upprört känslorna. Och då har det handlat om respekten för deltagare som haft svårigheter med bruket av alkohol även om den mängd som intas är minimal. Givetvis har det bakom dessa krav också funnits tankar förknippade med det som brukar kallas absolutism. Och det finns ett antal församlingar också i Svenska kyrkan som valt att i stället för vin använda druvjuice eller att helt enkelt koka vinet för att alkoholen skulle evaporera. Att majoriteten av våra församlingar likväl fortsätter att bruka riktigt vin hänger samman med respekten för de element som Kristus brukade när han gav oss denna heliga handling. Att t ex koka vinet har man ansett vara klåfingrighet med en helig handling. Något alkoholfritt vin torde inte ha förekommit i samband med den judiska påskmåltiden och heller inte i andra sammanhang i den tidens judiska kontext. Men visst kan man ha förståelse för argumentet att det kan finnas risk för återfall för deltagare som haft svårigheter med bruket av alkohol. Till detta är att säga, att hela nattvardens kontext är en annan än den som i allmänhet brukar vara alkoholmissbrukares, och att därför risken för återfall kanske inte är så stor; vidare att den som av någon anledning inte kan eller vill ta emot vinet kan avstå och enbart ta emot brödet Kristus ger sig själv helt och fullt i brödets gestalt. Flertalet av världens kristna tar faktiskt emot endast brödet. Att förändra elementet från vin till något annat anses av många nästan som att byta ut vattnet i dopet mot något annat; det har sagts att det förekommit att man på någon plats i stället för vattnet i dopet döpt i rosenbad, de flesta förstår nog att det ska vara rent och obemängt vatten i dopet och inget annat. Så tänker nog många också i vår kyrka att i nattvarden ska det vara vin, som Kristus själv använde, och inget annat! En annan sak är att alkoholhalten i vinet kunde vara lägre än det i allmänhet är i vår tradition (som sammanhänger med att man i gångna tider här uppe i Norden fruktade för vinbrist, och därför köpte in relativt stora mängder, för att kunna lagra vinet under många år och skulle vinet lagras måste det hålla en viss alkoholstyrka. Det problemet har vi inte i vår tid och därför kunde man gärna använda sig av ett s k lättvin.) LN Prästelvan Många har undrat över den s k präst elvans ursprung. Det finns de som hävdar att de två tungorna är avsedda att representera lagen och evangeliet, som båda ska förkunnas av prästen. Men det är en sentida tanke, som säkert ingen hade tänkt när elvan kom i bruk. Ursprunget är helt enkelt den på medeltiden och senare vanliga s k pipekragen (som fortfarande brukas av en del norska, isländska och danska präster). I Sverige och Finland (som fram till 1809 var en nation) ersattes pipekragen S k prästelva fäst vid rundkrage. 9 snart av en enklare utanpåliggande krage (av samma typ som tidvis varit modern på blusar) som brukades av en gångens tids herrar. När kragen föll ur modet fortsatte präster att bära den och med åren blev den utanpåliggande kragen i Sverige och Finland allt mindre och till sist fanns bara de två spetsarna kvar och de är dessa som i dag utgör prästelvan. På 1800-talet började man tillverka prästelvor i silver (jfr Bengt Lindwalls elva på bild i denna tidning). Och när den som skriver detta var ung uppfattades elvan som något som exklusivt hörde till ämbetet. Före prästvigningen fick man gärna som prästkandidat vid predikotillfällen bära både prästrock och s k rundkrage - men inte elva! Sådan skulle t ex klädseln vara när jag avlade prästexamen inför domkapitlet i Skara. Några sådana tankar torde knappast finnas i dag, då icke prästvigda varken bär prästrock eller s k rundkrage. LN "Pipekragen" brukas alltjämt av en del präster i Norge, Damark och Island.

K Y R K O K A L E DÖDERHULT September 7 12 e Tref 11 Högmässa. 9 Tisdag 13 Sopplunch på Ekersro: Jan Berkeskär tolkar Taube. 14 13 e Tref 11 Högmässa, JkJ, AB. Kammarkören. 21 14 e Tref 11 Högmässa, AB, JkJ. Kyrkokören. 24 Onsdag 19 Veckomässa med Kyrkans Unga, JkJ. 28 15 e Tref 11 Högmässa, AB. Corales. Oktober 4 Lördag 17 Ekum samling i Döderhults förs hem. Elisabeth Sandlund. 19 Ekum gudstj i kyrkan, Elisabeth Sandlund, Mikael Borg m fl. Ekum gospelkör. 5 Mikael 11 Högmässa i gospelton, JkJ. Gospelkören. 7 Tisdag 14 församlingshögtid i förs hemmet. Uppvaktning av 80- och 85- åringar. Johan & Gunilla Sigvardsson spelar och sjunger. 12 Tacksäg 11 Högmässa med alla åldrar, JkJ, AB. Nikodemus,- Anna- & Mariakörerna. Klanglådan. Kyrklunch i förs hemmet. 19 18 e Tref 11 Högmässa, AB, JkJ. Kyrkokören, Brassensemble. 25 Lördag 16 Döderhults kyrkliga syförenings årliga auktion. Gåvor mottages tacksamt! 26 19 e Tref 11 Högmässa, AB, LN. Katarinakören. 29 Onsdag 19 Veckomässa med Kyrkans Unga, JkJ. November 1 Alla Helgon 11 Högmässa, JkJ, HE. Kyrkokören. 18 Minnesgudstjänst för de under året avlidna, JkJ. Stilla musik. 2 Sönd e Alla Helgon 11 Högmässa, AD. 18 Musikgudstjänst. Faurés Requim. Kammarkören, solister & orkester. 9 21 e Tref 11 Högmässa, JkJ. Corales. 11 Tisdag Sopplunch på Ekersro. Pastor Magnus Spång från Svallidens Missionskyrka medverkar. 16 Sönd f Kristus Konungen 11 Högmässa i gospelton JkJ, AB.Gospelkören. 23 Kr Konungen/domssönd 11 Högmässa, AB. Katarinakören. 26 Onsdag 19 Veckomässa med Kyrkans Unga, JkJ. 30 1 i Advent 11 Högmässa, AB, JkJ. Kyrkokören, Anna,-Nikodemus,- & Mariakörerna. Brassensemble. KRISTDALA September 7 12 e Tref 14 Treförsamlingsgudstjänst i Tingshuset, Isabo, HE m fl. 14 13 e Tref 11 Högmässa, AD. 17 Onsdag 19 Andrum i kyrkans sakristia. 21 14 e Tref 11 Högmässa, HE. 24 Onsdag 18.30 Höstcafé i församlingshemmet. Kyrkokören, Octava & Kriband. 28 15 e Tref 11 Högmässa, HE. Emma & Eva Poopuu. 29/9-4/10 Ekumenisk bönevecka: 29 Måndag 19 Bönesamling i Betel. 30 Tisdag 19 Bönesamling i Betel. Oktober 1 Onsdag 19 Bönesamling i kyrkans sakristia. 2 Torsdag 19 Bönesamling i kyrkan sakristia. 3 Fredag 19 Bönesamling i Missionshuset. 4 Lördag 9 Bönesamling i Missionshuset. 5 Mikael 18 Ekumenisk musikgudstjänst, HE. 12 Tacksäg 11 Högmässa, AD. Kyrkokören. Hans Ersson: Trumpet. De äldres dag Servering i förs hemmet efter mässan. 15 Onsdag 19 Andrum i kyrkans sakristia. 19 18 e Tref 11 Högmässa, HE. 26 19 e Tref 11 Högmässa m alla åldrar. Barngrupperna medverkar. November 1 Alla Helgon 16 Minnesgudstjänst för de under året avlidna. HE. Kyrkokören. 2 Sönd e Alla Helgon Se Döderhult. 9 21 e Tref 11 Högmässa, HE. 15 Lördag Syföreningens basar. Betr tiden se annons i ortspressen. 16 Sönd f Kristus Konungen 18 Högmässa, AD 19 Onsdag 19 Andrum i kyrkans sakristia. 23 Kristus Konungen/domssönd 18 Högmässa, AD. 30 1 i Advent 11 Högmässa, HE. Kyrkokören & Octava. 10

N D E R BOCKARA PÅSKALLAVIK Döpta i vår församling Mars - April September 7 12 e Tref 10 Högmässa, AD. 14 13 e Tref 10 Ekum gudstjänst i Filadefia, Korsvägen. 21 14 e Tref 16 Högmässa, AD m fl Goda grannars dag i Berga kyrka. Gemensam kör. 28 15 e Tref 18 Mässa, AB. Oktober 5 Mikael 10 Högmässa, HE. De äldres dag med kyrkkaffe i förs hemmet. 12 Tacksäg 11 (obs tid!) Ekum gudstj i Bockara Missionshus. 19 18 e Tref 19 Högmässa, AD. 26 19 e Tref 19 Musikgudstjänst Psalmtoppen, AB. Kyrkokören. November 1 Alla Helgon 18 Ekum minnesgudstjänst, AD m fl. Kyrkokören. 16 Sönd f Kristus Konungen 10 gudstjänst, AD. 22 Lördag 15.30 Syföreningens traditionella auktion. Gåvor mottages tacksamt. 23 Kristus Konungen/domssönd 18 mässa, AD. 30 1 i Advent 10 gudstjänst, AD. Kyrkokören. September 7 12 e Tref 18 gudstjänst vid Stenbrottet, Vånevik, HE. Kyrkokören & Bleckout. Samarr med Hård Klang. Servering. 21 14 e Tref 16 gudstjänst & församlingshögtid, HE, PRO-kören. Samkväm i Kyrkans Hus. Uppvaktning av 80- & 85-åringar. Kyrkskjuts från servicehuset. Oktober 5 Mikael 16 Familjegudstjänst med bibelutdelning, JkJ. Medv av barngrupperna. 19 18 e Tref 18 Musikgudstjänst, HE, Döderhults & Påskallaviks kyrkokörer. 31 Fredag 11-17 Öppen kyrka med kaffeservering. November 1 Alla Helgon 16 Minnesgudstjänst för de under året avlidna, AB. 16 Sönd f Kristus Konungen 16 Högmässa, AB. 30 1 i Advent 16 Högmässa, HE. Kyrkokören. DÖDERHULT Maj 11 Ebba Lilly Eira Norrsén 24 Ulf Harald Wilgot Sandvall Juni 7 William Patrik Hammarqvist 14 Theo Vincent Håkansson 14 Stephanie Isabella Torres 14 Carl Arthur Hans Strömgren 14 Ella Lilly Sophie Nyberg 14 Emilia Noomi Sundberg 14 Wilma Margareta Sigurdsson 14 Ellen Elsa Axelsson Juli 12 Anna Alicia Kalmsjö 19 Isac Jan Arvid Persson KRISTDALA Maj 10 Anna Axelina Andersson Juli 20 Nils Erik Helge Nilsson 26 Alice Sonja Elisabet ISHULT (Kristdala) Juni 14 Tildali Astrid Klingstedt PÅSKALLAVIK Juni 1 Dante Natanael Lengyel 13 Elvira Maria Linnéa Björkesjö Juli 19 Alexandra Christina Alander 27 Ludwig Kjell Eriksson AB = Kyrkoherde Anders Byström AD = Komminister Anders Duvlund HE = Komminister Håkan Englund LN = Prosten Leif Norrgård Bockara kyrkas dopfunt Foto: Leif Norrgård 11

Sommarens gudstjänst på Runnö Gruppförsändelse till hushåll När sommarens gudstjänst i år skulle firas på Runnö samlades så många i Påskallaviks hamn att man i hast fick beställa fram en extra båt. Ovanligt många deltagare hade redan på förmiddagen firat mässa i Döderhults kyrka. Kyrkoherde Anders ledde gudstjänsten som denna vackra sommarsöndag kunde firas under öppen himmel. För kyrkkaffet svarade Brita Petersson med andra runnöbor som medverkande. Johannes Friberg sjöng tillsammans med Ida Petersson och Rebecca Larsson. Efter gudstjänsten guidades deltagarna av Brita Petersson genom norra och södra byn på ön. Tacksamma deltagare återvände med de beställda båtarna. Församlingen framför sitt varma tack till Brita och de runnöbor som medverkade! Fotade gjorde Marita Svensson. DÖDERHULTS FÖRSAMLING FÖRSAMLINGENS EXPEDITION Kyrkebyvägen 2, 572 50 Oskarshamn Tfn.tid vardag: 9-11, tisd 10-12, tel 105 79, fax 196 10 Kyrkoherden, tel 814 91 PRÄSTER Kyrkoherde Anders Byström, tel 072-718 14 91 Komminister Anders Duvlund, tel 76 06 84 Komminister Håkan Englund, tel 76 06 83 Komminister Joakim Johansson, tel 070-254 69 91 KAMERAL AVDELNING Kamrer Annelie Tingström, tel 76 06 80 BARN- OCH UNGDOMSVERKSAMHET OCH DIAKONI Döderhults församlingshem, tel 105 79, 76 06 86 Förs.pedagog Monia Ivarsson, tel 187 59 Förs.ass. Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86 Förs.ass. Helena Karlsson, tel 76 06 82 KYRKOMUSIKER Döderhult Körexpedition, tel 141 79 Organist Johannes Friberg, tel 072-513 17 00. Kantor Solweig Hjalmarsson-Berg, tel 76 06 81 Bockara och Påskallavik Kantor Magdalena Jonasson, tel 073-723 96 92 Kristdala och Döderhult Kantor Jeanette Hedlund, tel 76 26 07 VAKTMÄSTERI Döderhult Exp i församlingshemmet tisd-fred 9.30-10, tel 76 06 88, 76 06 85 Påskallavik Exp. tisd-fred 9.00-9.30, tel 918 98 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Kristdala Bertil Josefsson, tel 701 65 FÖRSAMLINGSLOKALER Döderhult Anna-Lena Klackenberg, tel 187 57 Ekersro Diakonigård Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Påskallavik (Kyrkans Hus) Jimmie Karlsson, tel 918 98, 913 64 Kristdala Bertil Josefsson, tel 705 24 HEMSIDA www.svenskakyrkan.se/doderhult/ www.minkyrka.se ANSVARIG UTGIVARE Eddy Elmersson Wåhlin Produktion AB, Oskarshamn 2014