SVEA HOVRÄTT Rotel 1301 DOM 2008-02-01 Stockholm Mål nr M 9646-06 Sid 1 (5) ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 23 november 2006 i mål nr M 316-05, se bilaga A KLAGANDE OCH MOTPART 1. Björn Jansson, 560406-5911 Myrhult PI 1815 545 92 Älgarås 2. Peter Jansson, 540607-5951 Myrhult Pl 1815 545 92 Älgarås Ombud för båda: Jur.kand. Mats Nilsson c/o Juristbyrån Mark & Miljö AB Blåportsgatan 3 371 42 Karlskrona MOTPART OCH KLAGANDE Staten genom Kammarkollegiet Box 2218 103 15 Stockholm SAKEN Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 1. ändrar endast punkten 1 i miljödomstolens domslut på så sätt att staten förpliktas att till Björn Jansson och Peter Jansson från den 17 januari 2005, och så länge Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut enligt 7 kap. 24 miljöbalken från den 16 mars 2004 består, utge ett årligt belopp motsvarande ränta enligt 5 räntelagen (1975:635) på 1 500 000 kr. De belopp som ska erläggas för förfluten tid ska erläggas senast 30 dagar efter det att denna dom vunnit laga kraft. Övriga belopp ska erläggas i efterskott senast den 17 januari varje år. På belopp som inte erläggs i tid utgår ränta enligt 6 räntelagen. 2. Vardera part ska svara för sina egna rättegångskostnader i.
Sid 2 YRKANDEN I MIIJÖÖVERDOMSTOLEN Björn Jansson och Peter Jansson har yrkat bifall till deras vid miljödomstolen förda talan. Staten har yrkat att ersättningen bestäms i enlighet med statens medgivande vid miljödomstolen. Part har bestritt motparts yrkande. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Parterna har i åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen samt i huvudsak fört sin talan på samma satt som vid miljödomstolen i enlighet med vad som framgår av dess dom. Härutöver har staten åberopat ytterligare yttranden från Svefa AB. Parterna har i tillagt bl.a. följande. Björn Jansson och Peter Jansson Virkesspriset: Statens uppskattning av virkespriset beaktar inte art det är fråga om en stor och högkvalitativ virkespost som är attraktiv på rotpostmarknaden utan utgår i stället från de reguljära virkesprislistorna som gäller vid avverkningsuppdrag. Avdrag för skadebegränsande åtgärder: De vitsordar att de har mer skogsmark i sina ägor men inte av samma ålder och kvalitet. Båda parter bör rimligen ha samma förutsättningar att ta fram relevant bevisning. Det åligger dock staten att visa sitt påstående att skadan kan begränsas. Toleransavdraget: Det volymer som inte värderas bör också beaktas. Det rör sig om skog på myrmarker och s.k, fröträd. De har sålunda accepterat att avstå från ersättning för en avverkningsbar volym om ca 1 000 m 3 sk motsvarande ca 15-20 % av totala volymen. Då markägaren har rätt till avkastning på en förväntad inkomst ska kostnaderna för föryngringsåtgärder inte vägas in. Det innebär att markägaren i praktiken hade kunnat havda sin rätt att avverka all avverkningsmogen skog dvs. även fröträd. De har sålunda redan gjort de avdrag staten hävdar att de ska göra. Om ändå finner att avdrag ska göras, är beloppet avsevärt mycket mindre än vad staten hävdar; mellan 2 750 kr och 12 000 kr (jfr Hovrättens för Övre Norrlands dom 1990-01-30 i mål T 12/88). Staten Avdrag för skadebegränsande åtgärder: Staten gör gällande att fastighetsägarna kunnat begränsa skadan genom avverkningar på andra områden av brukningsenheten. Med normala skogliga data för en fastighet av den storlek det här är fråga om har detta
SVEA HOVRÄTT D O M Sid 3 M 9646-06 varit möjligt. Bevisbördan för att möjligheter till alternativa skadebegränsande avverkningar saknas åvilar fastighetsägarna. Det är också relativt enkelt för dessa att till låga kostnader visa att fastigheten i fråga avviker från det normala genom att inge skogsbruksplanen. Staten hävdar också att en skyldighet att begränsa skadan genom att avverka inom annan del av fastigheten följer av hänsynsreglerna i miljöbalken. Toleransavdraget: Till grund för skogsvärderingen ligger beståndsmetoden. I metoden ingår att göra en marknadsanpassning av den avkastningskalkyl som ingår som en del i underlaget för ersättningsbedömningen. En av dessa anpassningar är att vid slutavverkningar i kalkylen göra ett schablonmässigt avdrag på 1,5-2,0 procent av naturvårdsskäl. Det är ett avdrag som marknaden vid förvärv regelmässigt kalkylerar med. Inget av förutsättningar för detta avdrag har något att med det avdrag som enligt 31 kap. 6 miljöbalken skall ske. Kumulationsregeln i 31 kap. 9 miljöbalken är inte heller tillämplig. MIIJÖÖVERDOMSTOLENS DÖMSKÄL Virkespriset Parterna har genom sina sakkunniga skogsvärderare redovisat olika antaganden till grund för sina respektive ståndpunkter. Vad som framförts från ena sidan framstår som lika troligt som det som framförts från den andra sidan. finner därför skäligt att bestämma virkespriset till 285 kr per m^k. Avdrag för skadebegränsande åtgärder Björn Jansson och Peter Jansson har, som det får förstås, som grund fört sin skadeståndstalan åberopat att de drabbas av ränteförluster på sitt skogskapital genom att de hindrats avverka avverkningmogen skog. Staten har godtagit Björn Janssons och Peter Janssons skadeståndstalan i och för sig men hävdat att den beräknade skadan ska jämkas med hänsyn till att avverkning kan ske på andra ställen inom brukningsenheten. Enligt ankommer det på staten att närmare utveckla grunden för varför jämkning ska ske och visa på alternativa avverkningsmöjligheter och på vad sätt dessa ska påverka skadeberäkningen. Det förhållandet att brukningsenheten eventuellt innehåller ytterligare avverkningsmogen skog utgör sålunda inte ett tillräckligt skal för att jämkning ska ske. Motsvarande synsätt gäller beträffande miljöbalkens hänsynsregler. Staten har inte ens visat att det inom brukningsenheten finns ytterligare avverkningsmogen skog. Enligt ska därmed statens yrkande om avdrag för skadebegränsande avverkningar avslås. Toleransavdraget Enligt 31 kap. 4 miljöbalken utgår ersättning för skada som fastighetsägare lider först när den s.k. kvalifikationsgränsen överskrids, dvs. när pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Enligt 31 kap. 6 miljöbalken ska
Sid 4 ersättningen enligt 31 kap. 4 miljöbalken minskas med ett belopp som fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning dvs. det belopp som dras av ska motsvara skada upp till kvalifikationsgränsen. Av förarbeten till miljöbalken (prop. 1997/98:45 s. 556-557) framgår att avräkningsregeln i 31 kap. 6 miljöbalken syftar till att dels åstadkomma en lämplig och ändamålsenlig fördelning av kostnadsansvaret för skyddet av natur- och kulturmiljön mellan staten och den enskilde, dels att utjämna skillnader mellan fall som ligger omedelbart under kvalifikationsgränsen för ersättning och de som ligger omedelbart över. Principer för ersättning enligt miljöbalken behandlas i balkens förarbeten (prop. 1997/98:45 del 1 s. 546-557). Där anges bl.a. att en verksamhetsutövare är skyldig att, utan att ställa krav på ersättning, beakta de generella hänsynsregler som ställts upp till skydd för miljön. I förevarande fall har de inskränkningar i skogsbruket som aktuella hänsynsreglerna medför beaktats i skogsvärderingen genom ett schablonmässigt avdrag. Omfattningen av avdraget är i denna del inte stridigt. Vad gäller toleransavdraget enligt 31 kap. 6 miljöbalken bestäms dess storlek av kvalifikationsgränsen i 31 kap. 4 miljöbalken. Förarbetena till miljöbalken innehåller inga uttalanden som visar på att en höjning eller sänkning av kvalifikationsgränsen i förhållande till tidigare praxis åsyftats. Tvärtom hänvisas till tidigare lagförarbeten och domstolsavgöranden. Bland annat hänvisas till vad Bostadsutskottet uttalade vid införandet av Plan- och bygglagen (BoU 11986/87:1 s. 150). Bostadsutskottet anförde där att någon fast procentsats inte kan anges men att 10 % inom berörd del av fastighet får anses vara den högsta nivå av intrång som i något fall behöver accepteras utan att ersättning behöver betalas. Denna gräns skulle gälla om den berörda delen representerar ett i pengar litet belopp. Utskottet anförde vidare att om den berörda delen representerar ett högt värde är det en i relativa tal väsentligt mindre värdenedsättning fastighetsägaren behöver tåla. Ett för ägaren i absoluta tal stort belopp ansåg utskottet aldrig vara bagatellartat. Enligt bör utskottets ovan redovisade uttalande jämte tidigare praxis tjäna som vägledning för bedömningen av kvalifikationsgränsen. Det belopp som den årliga ersättningen ostridigt ska beräknas på kan, till följd av s ställningstagande i målet vad gäller virkespris och skadebegränsande åtgärder, bestämmas till 5 500 m 3 sk x 285 kr eller 1 567 500 kr. Orn detta belopp avrundas till 1 500 000 kr blir toleransavdraget 67 500 kr, vilket motsvarar 4,3 %. Detta avdrag får i sammanhanget anses vara ett i absoluta tal mindre belopp för fastighetsägarna och får även i övrigt anses skäligt. Den årliga ersättningen ska därför baseras på ett total värde om 1 500 000 kr. finner inte hinder att beräkning av det årliga beloppet knyts till 5 räntelagen på sätt fastighetsägarna yrkat. Ränta enligt 6 räntelagen Staten har hävdat att dröjsmålsränta enligt 6 räntelagen på belopp i gången tid skall beräknas från dagen 30 dagar från laga kraftvunnen dom. Miljöbalken innehåller inga
Sid 5 särskilda bestämmelser om förfallodag eller ränta på obetald ersättning för aktuell ersättningssituation. Till följd av hänvisningen i 31 kap. 2 miljöbalken gäller i stället expropriationslagens (1972:719) regler i tillämpliga delar. Av 6 kap. 7 expropriationslagen följer att ersättning ska betalas inom tre månader efter lagakraftvunnen dom såvida inte s.k. förhandstillträde skett. I det senare fallet föreskrivs enligt paragrafens andra stycke en betalningsfrist orn en månad från lagakraftägande dom om ersättning. Statens talan i denna dei ska därmed bifallas. Rättegångkostnader Med hänsyn till utgången i målet bör vardera part stå sina egna rättegångskostnader. I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt hovrättsråden Henrik Runeson, referent, och Liselotte Rågmark, Enhälligt.