Holger Ahlskog Johanna Bonäs Sören Sandholm 1800-talet FRÅGOR, TEMA- OCH DOKUMENTUPPGIFTER: Tomas Brännkärr Matias Norrgrann Johanna Bonäs Karl-David Långbacka SÖDERSTRÖMS
Läromedelsavdelningen Söderström & C:o Förlags Ab tfn 09-6841 8633 fax 09-6841 8610 www.soderstrom.fi Omslagsbilder: Museiverket (framsidan) och All Over Press/Getty Images (baksidan) Grafisk form: Mika Huovinen/Oy Graaf Ab Ombrytning: Ella Smeds/Oy Graaf Ab Frågor och temauppgifter: Tomas Brännkärr och Matias Norrgrann Dokumentuppgifter: Johanna Bonäs och Karl-David Långbacka Kartor och diagram: Kauko Köystiö/Spatio Oy Holger Ahlskog, Johanna Bonäs, Sören Sandholm och Söderström & C:o Förlags Ab 2010 Fondernas samarbetsgrupp som består av Svenska kulturfonden, Svenska Folkskolans Vänner, Föreningen Konstsamfundet och Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd har beviljat ekonomiskt stöd för utgivningen av detta läromedel. Kopieringsvillkor Detta verk är en lärobok. Det är skyddat enligt lagen om upphovsrätt (406/61) och enligt lagen om fotografisk bild, om tillstånd till fotografisk bild inte har skaffats. Kontrollera att Er läroinrättning har gällande tillstånd till fotografisk bild. Mera uppgifter om tillstånd och innehållet i dessa ger Kopiosto r.f. www.kopiosto.fi Det är ovillkorligen förbjudet att kopiera boken eller del av den digitalt eller göra ändringar i den. ISBN 978-951-52-2581-8 Borgå 2010
Förord Historia 1800-talet har sju avsnitt och ett temakapitel, Kommunikationerna utvecklas. Temat är avsett att sträcka sig över två läsår och behandlar både 1800- och 1900-talet. Johanna Bonäs har skrivit Den nationella väckelsen och Kulturen återspeglar nationalitetsidén i avsnitt IV, hela avsnitt V och Kulturlivet vid sekelskiftet i avsnitt VI. Sören Sandholm svarar för avsnitt III och temakapitlet. Holger Ahlskog står som författare till avsnitt I, II, IV frånsett kulturkapitlen, VI frånsett Kulturlivet i Finland och avsnitt VII. Varje avsnitt avslutas med frågor, tema- och dokumentuppgifter. Frågorna och temauppgifterna har gjorts av Tomas Brännkärr och Matias Norrgrann. Dokumenten med analysuppgifter har valts och sammanställts av Johanna Bonäs och Karl-David Långbacka. Karl-David Långbacka har varit en insiktsfull sakgranskare. Kauko Köystiö från Spatio har ritat kartorna och diagrammen. För grafiken svarar Mika Huovinen på Graaf Ab, Ella Smeds har skött ombrytningen. Ansvaret på förlaget har legat på läromedelsredaktören Siv Fogelholm, som med stor sakkunskap och entusiasm har rott boken i hamn. Hon har även varit bildredaktör. Historia 1800-talet ges även ut som ljudbok. Dessutom finns det ett digitalt kart- och bildpaket. Söderströms enhet för e-läromedel, Elit, har ansvarat för produktionen av dessa. Boken ges ut med stöd av Svenska kulturfonden och Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur. Vi riktar ett varmt tack till alla som på ett eller annat sätt har bidragit till tillkomsten av denna bok, och vi hoppas att du kära läsare ska tycka att Historia 1800-talet ger dig ny kunskap och oförglömliga läsupplevelser. Vasa och Petalax den 1 juni 2010 Författarna FÖRORD 3
Innehåll Förord 3 I II Napoleon och Europa 1804 1815 7 Napoleon erövrar Europa...8 Riksdelen Finland en bricka i stormakternas spel...11 Slutet på Napoleoneran... 16 Europa efter Napoleon...18 Politisk oro i Europa 27 Fortsatt revolutionär oro i Frankrike... 28 Fredliga reformer i Storbritannien...31 Nationalismen splittrar och förenar... 32 III IV Industrialismen och arbetarrörelsen 43 Textilindustrin industrialismens vagga...44 Industrialismens följder... 50 Reformer...55 Finland knyts till Ryssland 65 Storfurstendömet Finland uppstår...66 Den nationella väckelsen... 74 Autonomin vidgas och Finland moderniseras... 84 Kulturen återspeglar nationalitetsidén...89 4 INNEHÅLL
V VI VII TEMA Livet i storfurstendömet 99 Befolkningen... 100 Jordbrukets mekanisering...107 Emigrationen...111 Industrialismens genombrott i Finland... 118 Medborgarrörelserna...122 Oroliga år i Finland 133 Den första förtrycksperioden 1899 1905...134 Tsaren ger med sig paus i förtrycket...142 Den andra förtrycksperioden 1908 1917... 144 Kulturlivet vid sekelskiftet...147 Imperialismens tid 1870 1914 161 Varför skapades imperierna?...162 Européerna tar för sig i Afrika...163 Indien under brittiskt styre... 173 Ryssland underkuvar länder och folk... 175 Japan den uppgående solens rike...178 Utlänningarna förödmjukar Kina...182 Amerika Förenta staterna USA... 185 Kommunikationerna utvecklas 201 Lokomotivet livet går på räls... 202 Automobilen den självgående vagnen... 207 Med ånga till sjöss...214 Drömmen om att flyga...217 Utvecklingen inom telekommunikation...223 INNEHÅLL 5
I NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 Franska revolutionen följdes av ett kejserligt envälde. Napoleon Bonaparte var den märkligaste av revolutionstidens generaler i Frankrike. Han föddes 1769 i en adlig familj på ön Korsika, som då var fransk. Efter att ha gått i en militärskola i Frankrike steg han snabbt i graderna under revolutionskrigen. Napoleon strävade efter politisk makt och lyckades 1799 göra sig till diktator i Frankrike. År 1804 lät han kröna sig till kejsare. Så följde år av stora militära framgångar, ända fram till invasionen i Ryssland 1812 som slutade i totalt nederlag. Efter att den franska armén besegrats av britter och preussare vid Waterloo nära Bryssel 1815 var Napoleons tid som härskare över Europa förbi. Han fördes som krigsfånge till klippön S:t Helena i Sydatlanten och där levde han till sin död 1821. Napoleon I inspekterar trupperna inför slaget vid Jena 1806, målning av den franska konstnären Horace Vernet. Släpp ingen djävul över bron. Albert Edelfelts illustration av Sven Dufva i Fänrik Ståls sägner.
Napoleon erövrar Europa eskader = större avdelning ur flottan Den unge generalen Napoleon fick år 1796 order om att kämpa emot en österrikisk armé i Italien. Napoleons dagorder till trupperna har blivit vida berömd: Soldater! Ni är nakna och hungriga. Jag vill föra er till jordens bördigaste slättbygder. I dessa rika provinser och stora städer skall ni finna ära, rykte och rikedomar. Napoleon vann stora segrar och tvingade Österrike till fred. År 1798 angrep Napoleon Egypten och ockuperade landet. Men lyckan svek honom. Den brittiske amiralen Nelson sänkte med sin eskader Napoleons flotta vid Abukir, nära Alexandria. Napoleon lyckades emellertid segla hem med några hundra man och väl hemma genomförde han en statskupp. Den nya regeringen, konsulatet, hade tre medlemmar, men förste konsuln, som var Napoleon själv, blev i praktiken envåldshärskare. Jacques Louis Davids målning av Napoleons kröning i Notre Dame i Paris 1804. Napoleons kejsarkröning Men Napoleon var inte nöjd med att ha högsta makten han ville också ha en ståtlig titel. En folkomröstning godkände förslaget att ge Napoleon titeln kejsare. Napoleon 8
upprättade en ny kejserlig adel av hertigar, furstar och marskalkar som gav kejsardömet glans. År 1804 lät Napoleon kröna sig till kejsare och påven hade inbjudits till kröningen. Men just som påven skulle gripa kejsarkronan för att kröna Napoleon, förde Napoleon undan påvens hand, lyfte upp kronan och placerade den på sitt huvud. Därefter krönte han sin hustru Joséphine. Med denna gest ville Napoleon visa att han inte hade någon att tacka för sin krona. Så hade en fattig löjtnant på några år gjort sig till kejsare över världens mäktigaste rike. Napoleon ansågs vara en skicklig härskare. Men efterhand började mörka drag framträda i hans karaktär. Napoleon visade en hänsynslös maktlystnad och både brutalitet och kallsinnighet inför andra människors lidande. terror = våldsdåd Franska revolutionen 1789 1799 Den stora franska revolutionen 1789 1799 riktade sig mot den enväldiga kungamakten och mot de många förmåner och privilegier som adeln och prästerskapet hade. Frankrike var den här tiden det folkrikaste landet i Västeuropa med sina 26 miljoner invånare. De privilegierade stånden, adeln och prästerskapet var en liten minoritet: adeln hade omkring 400 000 medlemmar, dvs. 1,5 procent av befolkningen, prästerskapet omkring 100 000 medlemmar eller 0,4 procent av befolkningen. Revolutionens viktigaste orsaker var följande: Statens dåliga ekonomi, som bl.a. berodde på hovets slöseri och på att Frankrike deltog i det Nordamerikanska frihetskriget. Den enväldige kungens oduglighet. Ludvig XVI och hans drottning Marie Antoinette hade förlorat folkets förtroende. De växande motsättningarna i samhället. Det tredje ståndet, borgare och bönder, ville avskaffa adelns och prästerskapets privilegier. Intrycken från USA, ett land utan kungahus och utan ståndsskillnader. Riksdagen, som inte hade sammankommit på 175 år, kallades in till Bollhuset i Paris på våren 1789. Efter långa diskussioner förenades de tre stånden i juni till en kammare, nationalförsamlingen. Detta gav varje riksdagsman en röst var. Den 14 juli stormade parisarna den gamla borgen Bastiljen. Denna dag har blivit Frankrikes nationaldag. Borgen var ett fängelse för politiska fångar och betraktades som en symbol för samhällets alla orättvisor. Den 4 augusti avskaffade nationalförsamlingen alla ståndsprivilegier och utarbetade en förklaring om mänskliga rättigheter som blev världsberömd. Vidare bestämdes det att alla medborgare skulle vara lika inför lagen och att statliga tjänster skulle vara öppna för alla. Jämlikheten inför lagen blev bestående och är revolutionens värdefullaste resultat. Frankrike fick också en ny flagga, trikoloren, med Paris blå och röda färger och kungahuset Bourbons vita färg. Revolutionen radikaliserades; Ludvig XVI avsattes 1792 och avrättades följande år. Republik infördes i september 1792, likaså allmän värnplikt som även kallats revolutionens mest ödesdigra skapelse. Värnplikten möjliggjorde uppställande av massarméer och visade sig leda till hat folken emellan. Tidvis ägde massavrättningar rum, och terror blev ett återkommande inslag i revolutionen. Avrättningarna verkställdes vanligen med en halshuggningsapparat, giljotinen, som en läkare vid namn Guillotin hade uppfunnit. Revolutionen hade fört Frankrike i krig med ett flertal stater: Österrike, Preussen, Storbritannien, Holland, Spanien m.fl. Sedan ståndsprivilegierna hade avskaffats kunde ickeadliga soldater stiga i de militära graderna ända till generalsgrad. Detta bidrog till att revolutionen 1799 slutade i en militärdiktatur: konsulatet, med Napoleon Bonaparte som enväldig förste konsul. 9
Rysslands tsar Alexander I och kejsar Napoleon I möts på en flotte mitt i floden Njemen vid staden Tilsit i Preussen 1807, tyskt kopparstick från 1800-talet. Napoleon och Alexander I sluter fred 1807 Napoleon förenade land efter land med kejsardömet. Men Storbritannien kunde han inte besegra så länge den brittiska flottan skyddade öriket. I ett våldsamt sjöslag 1806 vid Kap Trafalgar utanför Spaniens sydvästra kust förintade den brittiska flottan under amiral Horatio Nelson den förenade fransk-spanska flottan. Nelson stupade själv ombord på sitt fartyg Victory, men segern gjorde slut på Napoleons invasionsplaner och gav Storbritannien herraväldet på haven för 100 år framåt. I ett försök att krossa Storbritannien slöt Napoleon fred och förbund med Rysslands tsar Alexander I 1807. Mötet mellan de två kejsarna hölls i Tilsit på en flotte på floden Njemen. Ryssland gick med i en handelsblockad, kontinentalblockaden, mot Storbritannien. Då den svenska kungen Gustav IV Adolf vägrade att ansluta sig till blockaden, gick Ryssland 1808 till angrepp och erövrade den svenska riksdelen Finland. Kontinentalblockaden blev för övrigt ett stort fiasko för Napoleon, eftersom han totalt misslyckades med att stoppa smugglingen av varor mellan Storbritannien och Frankrike. 10
Riksdelen Finland en bricka i stormakternas spel Kejsar Napoleon hade stått på höjden av sin makt 1807. Alla stater av någon betydelse på Europas fastland var besegrade. Endast det havsomslutna Storbritannien var fritt. På hösten 1808 möttes Napoleon och Alexander I igen, den här gången i Erfurt i Tyskland. Men Napoleons ställning var nu svagare. Han hade bl.a. drabbats av ett stort folkuppror i Spanien. Napoleon köpte ryssarnas fortsatta medverkan i handelsblockaden mot Storbritannien med ett löfte om att Alexander I skulle få förena den svenska riksdelen Finland med Ryssland. Storbritannien var Sveriges största handelspartner, och därför skulle en brytning med Storbritannien medföra stora ekonomiska svårigheter för Sverige. Sveriges främsta exportvaror, järn, timmer och tjära såldes till Storbritannien. Om man bröt med Storbritannien, måste man också räkna med att den brittiska krigsflottan skulle sänka svenska fartyg och bombardera kuststäderna. Så hade det gått för Danmark, som hade anslutit sig till blockaden. När Sverige således vägrade att bryta med Storbritannien gick Ryssland till angrepp. Alexander I var emellertid ett steg före avtalet med Napoleon. Han hade gått till angrepp mot det svenska riket redan i februari 1808 och erövrat den östra riksdelen Finland. Finland införlivades inte helt med Ryssland utan gavs en inre självstyrelse eller autonomi. 1808 1809 års krig En rysk armé gick till angrepp i februari 1808. Försvaret i Finland stödde sig på gränsfästningen Svartholm och den starka sjöfästningen och flottbasen Sveaborg. Men fästningarna kapitulerade och de finländska trupperna företog ett flyktartat återtåg. Ett andra ryskt anfall drev ut de finländska trupperna ur landet. Fred slöts i Fredrikshamn 1809. kapitulera = ge sig NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 11
reträtt = återtåg Försvarsplanen Enligt försvarsplanen skulle den lilla gränsfästningen Svartholm utanför Lovisa och den stora sjöfästningen och flottbasen Sveaborg utanför Helsingfors försvara sig tills hjälp hann komma från Sverige. Svartholm hade 700 man, Sveaborg 6 750 man och tillräckligt med manskap, mat, vapen och ammunition för att klara sig över vintern. Den svenska försvarsplanen gick ut på att armén borde undvika en avgörande drabbning, men försvara sig och icke för än nöden påtränger retraiten företaga (kung Gustav IV Adolfs personliga tillägg till planen). När våren kom och isarna hade gått, skulle svenska trupper landsättas i skydd av Sveaborg och armén förses med proviant sjövägen. Genom ett motanfall på två fronter skulle man därefter driva ut ryssarna ur landet. Det är främst striderna i krigets slutskede som Johan Ludvig Runeberg med diktarens frihet har skildrat i boken Fänrik Ståls sägner. I raden av hjältar möter vi Adlercreutz, von Döbeln och Sven Duva. Albert Edelfelts illustration Döbeln vid Jutas ur Fänrik Ståhls sägner. Kriget Ryska trupper gick över gränsen till Finland i februari 1808 utan föregående krigsförklaring. Angriparna hade 24 000 man, medan de finländska försvararna uppgick till mellan 10 000 och 12 000 soldater. Ryssarna hade alltså en betydande numerär övervikt. Under sommaren förstärktes den svenska armén i Finland med huvudsakligen finländska trupper till 14 000 man, och den ryska till 70 000 man. Den svenske överbefälhavaren, fältmarskalk Wilhelm Mauritz Klingspor gav, tvärt emot kungens instruktioner, armén order om att omedelbart dra sig tillbaka mot Uleå borg, där de största förråden fanns. Reträtten genomfördes så snabbt, att ryssarna hade svårt att följa efter. Klingspors underbefälhavare general Carl Johan Adlercreutz gjorde ett motanfall mot ryssarna vid Siikajoki. Detta lyckades och uppmuntrade Klingspor 12
till den grad att han beslöt att avbryta återtåget och i stället erövra landet tillbaka. Men han fördröjdes fler än en gång av att lokalbefolkningen måste baka bröd åt soldaterna. De finländska trupperna tog under sommaren tillbaka stora delar av landet. Men de trupper som på sommaren skickades över från Sverige och som landsteg utanför Åbo och i Vasa var alltför små för att kunna påverka krigets gång. Ålänningarnas, Österbottningarnas och Karelarnas gerillakrig mot de ryska ockupanterna, och de finländska soldaternas och underbefälhavarnas tapperhet och trofasthet mot Sverige gjorde intryck på tsaren. Alexander I kom fram till att det kanske var klokt att behandla Finlands folk med respekt efter att ha läst rapporter från kriget i Finland. Många ledande personer och högre officerare i Finland hade en annan uppfattning om Finlands öde i världspolitiken. Det svenska riket hade under 1700-talet varit i krig med Ryssland hela tre gånger, och Finland hade blivit ockuperat två gånger. Man hade börjat tvivla på det svenska rikets vilja och förmåga att försvara riksdelen Finland. Beundran för kejsar Napoleon var stor bland högre officerare. Den egna kungen Gustav IV Adolf var en obetydlig regent, som man inte kunde hysa aktning för. Detta förklarar kanske till en del händelserna på Svartholm och Sveaborg. Svartholm kapitulerade nästan genast då ryska trupper visade sig, efter att några fönsterrutor hade krossats och en skorsten skjutits sönder. Också Sveaborg gav sig praktiskt taget utan strid. Det är den stora och hittills olösta gåtan varför kommendanten, viceamiralen Carl Olov Cronstedt kapitulerade, trots att han hade soldater, vapen, ammunition och livsmedel som mer än väl hade räckt till sommaren. Det var otvivelaktigt förräderi. Alexander I önskade ett snabbt slut på kriget och sände betydande truppförstärkningar till Finland och på hösten följde ett ryskt anfall som drev försvararna ut ur landet. Vid Oravais, den 13 14 september, där segern själv blev ett nederlag (Runeberg), avgjordes kriget i Finland slutgiltigt. Striden var den blodigaste under hela kriget och pågick mellan 15 och 17 timmar. Kvar på slagfältet låg 750 stupade svenska soldater de flesta finländare och 900 ryska. Till gerillakrig = vanligt folk som inte är soldater krigar mot de makthavande NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 13
Kriget 1808 1809 Ryska trupprörelser Fästningar Slag Torneå Ockuperat av Ryssland 1808 Siikajoki Uleåborg Ryssland Ratan Umeå Sävar Vasa Jutas Oravais Virta bro Norge (Danmark) Kristiania S v e r i g e Tavastehus Nyslott Villmanstrand Fredrikshamn Svartholm Sveaborg S:t Petersburg Stockholm Ryssland Danmark 0 200 400 km detta kom hundratals sårade av vilka många dog under de närmaste dagarna. Efter striden vid Oravais fortsatte reträtten mot Uleåborg, där de största proviantlagren fanns. De finländska trupperna övervintrade i socknarna omkring Torneå. De svenska soldaterna hade hemförlovats. Trängsel i stugorna, dålig hygien och brist på mat ledde till fältsjuka, framför allt tyfus, och massdöd. Två av tre soldater dog under årsskiftet 1808 1809. I augusti landsatte svenska krigsfartyg en undsättningskår nära Umeå i Västerbotten. Den svenska armén där utgjorde därefter 5 000 6 000 man. Ryssarna hade ungefär lika många soldater. Striden vid Sävar den 18 19 augusti 1809 var den sista stora striden under Finska kriget, nära nog lika blodig som slaget vid Oravais. 14 NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815
Allt som allt dog över 20 000 finländska och svenska soldater under hela kriget, men precis som i tidigare krig dukade de flesta under av fältsjuka, undermålig sjukvård och svält. Osökt inställer sig frågan: Var det faktiskt på slagfälten som kriget avgjordes? Det går att visa på några orsaker till nederlaget. För det första förde det svenska riket ett trefrontskrig. Sverige var Storbritanniens bundsförvant i kriget mot Frankrike 1808. I Stockholm väntade man att en fransk armé via Tyskland skulle tränga in i södra Sverige och att en dansk-fransk armé på 20 000 man under ledning av generalen Jean Baptiste Bernadotte skulle gå in i Skåne över Öresund samt att norska trupper skulle tränga in i västra Sverige. De här hoten band stora truppstyrkor i Sverige. Finland lämnades i stort sett att klara sig självt. Men hoten söder- och västerifrån förverkligades inte. En annan utmaning för Sverige, liksom för andra länder under äldre tider, var hur man skulle lyckas underhålla en hel armé i fält. Sommaren 1808 när den svenska fältarmén i Finland räknade 14 000 man behövde den över 20 000 kg mat om dagen för att överleva. Av brödet, som var den viktigaste födan, klarade arméns fältbageri av att baka en tiondel, sjötransporterna från svenska sidan två tiondelar, medan hela sju tiondelar måste fås från lokalbefolkningen. Armén hade 2 000 hästar. En minimiranson hö för en häst per dag är 10 kg. Det blir över 20 000 kg mat per dag för hästarna också. Efter tjällossningen på vårarna och höstregnen var landsvägarna som lerdiken svårframkomliga för människor och djur. fältsjuka = olika sjukdomar som härjade bland soldaterna under kriget, främst olika former av mag- och tarmsjukdomar bundsförvant = allierad Freden i Fredrikshamn 1809 Ryssland och Sverige slöt fred i Fredrikshamn i september 1809 och hela Finland med Åland blev ryskt. I norr drog man gränsen längs Torneå och Muonio älvar. Sverige tvingades nu med i kontinentalblockaden. Finland hade över 600 år utgjort en del av det svenska riket och haft samma rättigheter och skyldigheter som andra delar av riket. Att Finland så länge levat under svensk lag och haft samma styrelse och religion som Sverige ledde till att vårt land senare blev en europeisk stat. NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 15
Slutet på Napoleoneran Samarbetet mellan Alexander I och Napoleon blev kort. Napoleon tvingade Preussen och Österrike att bli hans bundsförvanter och utrustade en armé på mer än en halv miljon man. Under tiden rustade Alexander av alla krafter för att kunna stå emot det väntade anfallet. Napoleons kejsardöme 1812 16 NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815
Napoleon anfaller Ryssland Midsommaren 1812 förde Napoleon sin armé över floden Njemen och gick till angrepp mot Ryssland. Hans tanke var att han skulle besegra den ryska armén, erövra Moskva för att sedan ta emot stadens nyckel ur Alexanders hand och därefter diktera fredsvillkoren. Verkligheten blev en helt annan. Ryssarna valde att inte slåss. De drog sig undan hela tiden, men först efter att ha bränt ned allt efter sig, förstört broar, tagit all boskap med sig; kort sagt lämnat landet helt öde efter sig. Dagen efter Napoleons inmarsch i Moskva började staden brinna på hundratals ställen. Inom kort var Moskva ett enda eldhav staden hade satts i brand av sitt eget folk. Sen kom vintern ryssarna till hjälp och tvingade Napoleon till reträtt. Återtåget blev en mardröm. Utmattade av köld och hunger släpade sig Napoleons soldater fram genom folktomma, ödelagda trakter, allt medan de attackerades hårt av de förföljande, vinterklädda ryssarna. Av Napoleons stora armé har man beräknat att endast 20 000 soldater lyckades rädda sig fram till franskt område. Waterloo 1815 Efter nederlaget mot Ryssland måste Napoleon avstå från sin krona. Han fick ön Elba utanför Italiens västra kust som furstendöme, men efter knappt ett år lämnade han Elba. Efter en tre veckors triumfartad marsch under vilken inte ett enda skott behövde lossas tågade Napoleon in i Paris. Napoleon bar Frankrikes kejsarkrona igen. Men Europas stormakter hade fått nog. De förklarade honom som fridsstörare och sände stora truppstyrkor mot Frankrikes gränser. Vid Waterloo i Belgien besegrades Napoleons armé av brittiska och preussiska trupper 1815. Britterna förde nu Napoleon till S:t Helena, en klippö långt ute i Sydatlanten. Där levde Napoleon i fångenskap till sin död 1821. Napoleons stoft fördes 1840 till Frankrike och gravsattes i en kyrka i Paris. NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 17
Europa efter Napoleon Rulla ihop kartan över Europa! Den behövs inte under de närmaste tio åren. De orden uttalades av Storbritanniens premiärminister 1805, då Napoleon med sitt svärd höll på att rita nya gränser i Europa. Men efter Napoleonväldets sammanbrott fanns det ett behov av en ny karta över Europa. Den ritades av regenter och statsmän vid en fredskongress i Wien 1814 1815. Wienkongressen Kongressen nådde efter hand enighet om en rad problem. Den följde tre principer: 1) Legitimitetsprincipen, som innebar att varje fursteätt borde få återvända till sitt rike och återfå sina tidigare rättigheter. Folkens önskemål tog kongressen inte någon hänsyn till. 2) Strävan att hindra en framtida fransk expansion. 3) Jämviktsprincipen: En maktbalans mellan stormakterna borde åstadkommas på den europeiska kontinenten. Beslut: 1) Bourbonerna tilläts återvända både till Frankrike och till Spanien. Småstatsväsendet i Italien och i Tyskland återställdes, låt vara med beaktansvärda undantag: i det tyskromerska rikets ställe med dess omkring 300 stater bildades Tyska förbundet som omfattade 38 delstater, av vilka 4 var självständiga städer. Napoleons sammanslagning av stater i Tyskland fick således bestå. 2) Frankrike fick behålla 1789 års gränser, men omgavs med starka stater: Nederländerna (Belgien och Holland förenades) i norr, Preussen vid Rhen och Österrike i Norditalien. Schweiz förklarades neutralt. 3) Ryssland tilldelades största delen av det gamla kungariket Polen. Preussen fick Rhenprovinsen och en tredjedel 18 NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815
av kungariket Sachsen. Österrike tilldelades Lombardiet och Venetien i Italien. Utanför Europa tillämpade man inte jämviktsprincipen. Storbritanniens herravälde på världshaven förmådde kongressen inte rubba. Storbritannien hade förbehållit sig rätten till en rad marina baser, i Europa bl.a. Malta och Helgoland, i Västindien Tobago och Trinidad, i Sydafrika den tidigare holländska kolonin Kaplandet, i Asien Ceylon (i dag Sri Lanka) och Singapore. Napoleon, andra från vänster med sin son Napoleon II längst till vänster, klipper ut Frankrike från kartan över Europa medan deltagarna i Wienkongressen, (fr.v.) Napoleons bror Joseph Bonaparte, Österrikes furst Metternich, tsar Alexander I, en preussisk delegat och Storbritanniens kung Georg III delar upp resten av Europa. Under bordet gömmer sig Talleyrand. Fransk karikatyr från 1800-talet. NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 19
Den dansande kongressen Det var en lysande församling som hade anlänt till Wien. På kejsar Frans slott Hofburg inkvarterades Rysslands unge och stilige tsar Alexander I, fyra kungar och en lång rad andra furstar. Alla hade sina familjer med, och därtill sina rådgivare och kammarherrar, sina betjänter och kuskar. Dagligen serverades middag på slottet vid fyrtio bord. Den österrikiske statsmannen greve Metternich hade ordnat det så att gästerna skulle trivas. Det var en aldrig sinande ström av mottagningar, festmiddagar, baler och slädpartier i skogen Wienerwald. För dem som svävade fram i valsens virvlar kändes de många krigsåren med nöd och sorg avlägsna. Medan nöjeslivet brusade under kristallkronorna i slottssalarna satt några personer runt ett bord och diskuterade intensivt, tidvis hetsigt. Det var stormakternas representanter. Där satt den envise furst Metternich och den häftige tsar Alexander. Där var Storbritanniens representant, den viljestarke lord Castlereagh, där var den slipade franske diplomaten Talleyrand, som hade hunnit tjäna både Ludvig XVI och Napoleon innan han nu stod som Frankrikes kraftfulle talesman. Också den preussiske ministern, greve Hardenberg hörde till den inre ringen av förhandlare. Det var hårda förhandlingar, och herrarna var långt ifrån alltid överens. En gång blev Alexander så ursinnig att han förlorade behärskningen. Han drog sin värja, kastade den på bordet, kallade Metternich en upprorsmakare och utmanade honom på duell. Småningom lugnade Alexander sig. Men han visade sitt missnöje med att utebli från Metternichs bjudningar. (Texten skriven med stöd av uppgifter i en artikel i Hagnell, A., Olander, G., Granfelt, H.: Berättelser och bilder ur världshistorien, del IV. 1964.) 20 NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815
Wienkongressen lade grunden för en nästan 40 år lång fred mellan stormakterna i Europa. Negativa följder av kongressens beslut var att de skapade en rad nationalitetsproblem och att de inte tog någon hänsyn till det demokratiska arvet från 1789. Europa efter Wienkongressen 1815 Unionen Sverige- e-no rge Storfurstendömet Finland en Ryssland ussen Frankrike Wien Österrike Osmans ik et Tyska förbundet 0 200 400 km NAPOLEON OCH EUROPA 1804 1815 21
Frågor 1. Varför blev det en stor revolution i Frankrike år 1789? 2. När firas Frankrikes nationaldag? Varför firas den just denna dag? 3. Nämn tre av franska revolutionens mest värdefulla resultat? 4. Vad är: a) Trikoloren b) Marseljäsen c) giljotinen? 5. Vad hände vid Kap Trafalgar år 1806? Varför var denna händelse mycket viktig? 6. Vad var kontinentalblockaden? Varför misslyckades den? 7. Varför vägrade Sverige gå med i kontinentalblockaden? Vilka följder fick detta? 8. Hur skulle riksdelen Finland försvaras då fienden anföll 1808? 9. Vad berättar läroboken om följande personer: a) W.M. Klingspor b) C.J. Adlercreutz c) J.L. Runeberg d) Gustav IV Adolf e) C.O. Cronstedt? 10. Vad bestämdes i freden i Fredrikshamn 1809? 11. Hur stor var Napoleons armé som anföll Ryssland år 1812? Hur många av dessa soldater lyckades komma tillbaka? 12. Varför misslyckades Napoleon och hans armé i kriget i Ryssland? 13. Var måste Napoleon leva efter att han tvingats avgå som kejsare? 14. Var besegrades Napoleon slutligen år 1815? 15. Var dog Napoleon? 16. Varför ordnades en stor kongress i Wien åren 1814 1815? 17. Hur fördrev människorna som deltog i Wienkongressen tiden? Vad gjorde de? 18. Vad var Tyska förbundet? 19. Vad bestämdes vid Wienkongressen om: a) Frankrike b) Ryssland? 20. Varför kan man säga att Storbritannien var en av Wienkongressens verkliga vinnare? 22 UPPGIFTER
Temauppgifter 1. Rollspel: Napoleon kröns till kejsare. Studera Napoleons kröning till kejsare utgående från bilden på s. 8 i boken. Läs om kröningen och försök skapa en bild av vad som egentligen hände. Eleverna får olika roller: Napoleon, Napoleons fru, rådgivare, påven, biskopar, vakter, ceremonimästare, mm. Läraren fungerar som regissör och sufflör. Ta också fasta på miner, ansiktsutryck, etikettregler mm. 2. Rollspel: Läs om Ryssland och Frankrike samt vad som hände vid mötet i Tilsit år 1807. Spela upp mötet mellan kejsar Napoleon och tsar Alexander I. 3. Vid slaget vid Trafalgar år 1806 segrade britterna över Frankrike. Hjälten Horatio Nelson dog under sjöslaget. Skriv en artikel (på svenska) i London Times om slaget och lord Nelsons insatser. 4. Tänk dig att du är Napoleon, fånge på klippön S:t Helena. Du blickar tillbaka på din tid som ledare för Frankrike. Skriv dina memoarer. 5. Utred på vilket sätt dina hemtrakter berördes av 1808 1809-års krig. 6. Rollspel: Läraren väljer olika dikter ur Fänrik Ståhls sägner. Eleverna läser och studerar samt dramatiserar. 7. Vid Wienkongressen träffades den tidens absolut mest inflytelserika män. Vilka var dessa? Beskriv hur de tänkte och vad de hade för krav. Hur förändrades kartan efter Napoleon? UPPGIFTER 23
Dokumentuppgift 1 Dokument A Napoleon i sitt arbetsrum 1812. Tavla av J-L. David. Napoleon har abdikerat 1814. Tavla av P. Delaroche. Dokument B Med en armé på 600 000 man tågade Napoleon mot Moskva. Den ryske överbefälhavaren Kutusov valde den brända jordens taktik, i stället för att möta de franska trupperna på slagfältet lät han sina styrkor retirera och samtidigt bränna marken så att inget ätbart blev kvar till fienden. Ett stort problem genom historien för stridförande trupper har varit att föda sig. Allt som behövs under långa fälttåg kan inte medföras, kriget måste i stor utsträckning föda sig självt, dvs. trupperna får förlita sig till plundring där de drar fram Ryssarna fortsatte endast retirera och Napoleon följde tveksam efter. Den 15 september 1812 höll han sitt intåg i Moskva ryssarna satte staden i brand för att försvåra för fransmännen att hålla läger där. Moskva brann i sex dygn och 5/6 av den förstördes. Nu inträffade en av de få situationer under Napoleons karriär, då han inte visste vad han skulle göra. Fransmännen var inte rustade för vinterkrig, de hade endast sina sommaruniformer med sig eftersom Napoleon hade väntat sig sedvanlig snabb framgång. Men utan fred hade heller inget uppnåtts, skulle fransmännen vända om skulle ryssarna endast återta förlorat territorium. Napoleon höll ut till den 18 oktober, då tvingade honom den tidiga vintern att bryta upp och börja återtåget. Marschen blev en plåga. De franska soldaterna led svårt av den stränga kölden och hela tiden lurade Kutusovs trupper som hungriga vargar i bakhasorna. Då fransmännen tog sig över floden Beresina slog Kutusov till. En flodövergång är alltid en mycket sårbar manöver för en armé och detta utnyttjade den sluge och uthållige ryske fältmarskalken och han lyckades tillfoga den franska armén förödande förluster, endast spillror av den en gång så stolta armén nådde Polen. Källa: Uppsats i historia av Kjell MacDowall, Komvux Gotland 2008 24 UPPGIFTER
Dokument C Napoleon införde dagens numrering av hus, jämna nummer på ena sidan och ojämna på andra och att numren är i ordning. Tidigare var numren slumpvis utsatta, eller efter när huset byggdes. Sverige nappade snabbt på Napoleons idé och snart var Stockholms hus ordnade efter hur nära slottet de var placerade. Det var Napoleon som fick igenom metersystemet. Tidigare fanns det flera andra måttstockar, men ingen officiell. Det franska lagsystemet var tidigare ett kaos som bestod av omkring 360 lagböcker. Napoleon sammanställde lagarna till en enda bok, Code Napoléon som flera länder har kopierat, mer eller mindre. Nästan alla västländer har lagar från Napoleon. Tidigare så hade man i princip endast tagit skatt på inkomsten hos folket och Napoleon förbättrade skattesystemet genom att ta ut skatt på varor som vin, spelkort, salt, vagnar och tobak; som det fortfarande krävs ett intyg från staten för att få sälja i Frankrike. Han införde en slags ränta. Under revolutionsregeringen hade nästan alla skolor stängts, Napoleon öppnade dem igen. Denna gång kraftigt moderniserade. Han gjorde det obligatoriskt att gå ett antal år i skolan till mycket billigt pris, så till och med de fattigaste skulle ha råd att skicka sina barn i skolan. Sen öppnades flera högskolor som tog emot de elever som var bäst. Inte efter vem man var, som det hade varit tidigare. Dokument D Det gamla tvisteämnet huruvida Napoleon blev förgiftad, mördad eller dog en s k naturlig död på S:ta Helena är aktuellt igen. Nu ska amerikanska FBI kopplas in på fallet dryga 173 år efter det att exkejsaren hittades död. Tidigt florerade rykten om förgiftning. Britterna sades ha velat ända Napoleons liv och därför lagt små doser arsenik i kosten under den förnäme fångens fyra sista år. The Times berättade nyligen om en bekän nelse från en medlem av Napoleons hushåll som sade sig ha medverkat till förgiftningen. Men många tvivlar. Vid en analys av prover av Napoleons hår som utfördes 1961 hittade man visserligen onormalt höga halter av arsenik. Men giftet kan ha kommit dit på andra vägar än genom fångens mage det har spekulerats om bland annat arsenik i tapeterna eller att arsenik har använts för att skydda håret mot ohyra. Faktum är också att många mediciner innehöll arsenik vid den här tiden. Giftet ansågs verksamt mot bland annat syfilis, epilepsi och aptitlöshet. Aptitlöshet är ett vanligt symptom vid långt gången magcancer. Och cancer i magen är just den dödsorsak som angavs i obduktionsprotokollet från 1821. Napoleon hade också flera släktingar som dött i samma sjukdom. Källa: Populär historia 5/1994 Källa: Wikipedia Frågor 1. Tavlorna i dokument A visar Napoleon vid två olika tillfällen av hans liv, 1812 (t.v) och 1814 (t.h.). Vilka är likheterna och skillnaderna i hur han framställs (kläder, miner, hållning m.m)? Vad hände mellan åren 1812 och 1814 i hans liv som kan förklara skillnaderna? 2. Vad innebar den brända jordens taktik (dokument B, rad 3) och varför var den effektiv?... då tvingade honom den tidiga vintern... (dokument B, spalt 2, rad 6) när har sträng vinter även senare hjälpt en armé att försvara sitt land? 3. Napoleon ställde till med många krig och mycket lidande, men försök med stöd i dokument C göra en lista på det goda han försökte göra! 4. Napoleon var älskad av många, men han hade också mäktiga fiender. Dog han en naturlig död, eller blev han förgiftad vad säger dokument D? Tänk efter vem kunde överhuvudtaget ha varit hans fiender, både inom och utanför Frankrike? UPPGIFTER 25