Innehåll Hinduism Historia.....2 Lära.....3 Skrifter.....5 Ritualer.....6 Riktningar.....8 Livsfrågor... 10 Etik... 10 Politik... 11 Övningar... 12 Hinduismen är den tredje största religionen i världen med omkring en miljard anhängare. Av dessa bor ca 90 procent i Indien. Hinduismen är även representerad i länder som Nepal, Bangladesh och Pakistan. Indien är, enligt grundlagen, en sekulär stat. Med sekulär stat menas att det inte finns någon statsreligion och att religionen inte heller ska ha någon betydelse i det politiska livet. Trots detta genomsyrar hinduismen hela samhället då denna ingår som en naturlig del i vardagslivet för de flesta indier. Hinduismen har ingen grundare och den är heller ingen homogen (enhetlig) religion då den varken har någon övergripande organisation eller någon helig skrift som är erkänd av alla anhängare. Hinduismen är mer att betrakta som ett samlingsnamn för en mängd olika trosinriktningar och traditioner. Detta framkommer inte minst i en hinduisk bön: "Må bra tankar kommer till oss från alla håll." Hinduismen i Sverige I Sverige har det funnits hinduer sedan 1940-talet. Idag finns uppskattningsvis ca 9 000 hinduer i Sverige. De flesta tillhör trossamfundet Hinduiska Samfundet i Sverige (HSS). Hare Krishnarörelsen (International Society for Krishna Consciousness) som grundades i USA år 1966 kom till Sverige år 1973 och har idag ett hundratal aktiva medlemmar. En hinduisk förening, som bildades på 1980-talet, Hindu Mandir Society, ligger bakom grundandet av Sveriges största hindutempel. Hindutemplet som invigdes år 1999 är beläget i Helenelund utanför Stockholm. -1- Aum Aum har blivit en nyckelsymbol för hinduismen. I grunden representerar Aum världssjälen i form av en enda stavelse.
Jainism Jainismen grundades av den andlige vishetsläraren Mahavira (500-talet f v t) även kallad jina (segrare). Jainismen har idag ca 4,2 miljoner anhängare varav de flesta bor i Indien. Jainisterna består dels av munkar och nunnor, dels av vanliga bekännare av vilka kvinnor utgör en stor del. Kärnan inom jainismen är omtanken om allas välfärd och hälsa. Denna omtanke gäller även universum. Men ingenting i universum är skapat av någon gud utan har alltid funnits och allt styrs av kosmiska lagar. Universum innehåller jivas (levande själar) och ajivas (ickelevande objekt). Grundläggande för jainistisk livsföring är vratas. En av dessa vratas är ett ytterst strängt ahimsaideal (icke-våld). I vardagslivet innebär det att jainister är vegetarianer eftersom man inte får döda något levande. Många munkar och nunnor använder t o m en kvast att sopa med framför sig för att undvika att trampa på någon insekt. Symbolen med den uppsträckta handen ska mana till att man stannar upp och tänker sig för innan man tar ett beslut. I mitten av cirkeln står ordet ahimsa. Historia Induskulturen Induskulturen uppstod kring floden Indus i norra Indien omkring 2300 f v t. Städerna Harappa och Mohenjo-Daro utgör de två viktigaste arkeologiska fyndorterna i detta område. Religionen i Induskulturen verkar ha varit knuten till offer som förekommit främst i området kring Harappa. Den vediska perioden På 1500-talet f v t började indoeuropeiska stammar att tränga in i nordvästra Indien. Samlingsnamnet för dessa stammar var arier vilket är benämningen på de folk som talar indoiranska språk. Med sig hade arierna en polyteistisk religion dvs en tro på flera gudar. Vid sidan av gudarna Vishnu och Rudra (senare benämnd Shiva) tillbad man krigsguden och tillika gudarnas kung Indra, eldens gud Agni och solguden Surya. Till de gudinnor som förekom hörde morgongudinnan Ushas, nattens gudinna Ratri samt fruktbarhetsgudinnan Prithivi. Ariernas religion blandades nu med den offerreligion som redan fanns inom Induskulturen. Dessutom var det vid den här tiden som de äldsta delarna av hinduismens heliga skrifter, Vedaskrifterna kom till. Det är anledningen till att denna period i hinduismens historia benämns för den vediska perioden. Ahimsa som på sanskrit betyder icke-våld innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser På 500-talet f v t genomgick den norra delen av Indien en kulturell omvandling. En stor del av befolkningen hade inte längre något större intresse för den vediska offerreligionen. Istället växte nya mer filosofiska läror fram. Till dessa hörde buddhismen och jainismen. Detta resulterade i att den vediska religionen trängdes tillbaka, framför allt till landsbygden. Denna utveckling kom att leda till framväxten av den s k klassiska hinduismen. Den klassiska hinduismen Den klassiska hinduismen utgick ifrån de heliga Vedaskrifterna men offerriterna tonades ner och den polyteistiska gudstron förändrades. Alla gudar ansågs nu vara en del av en och samma gudomlighet som benämndes Brahman. Men tre gudar blev särskilt viktiga: Brahma, Vishnu och Shiva. En moralisk princip som också fick stor spridning var ahimsa. Ahimsa som på sanskrit betyder icke-våld innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser. Dessutom fick yoga dvs fysiska och mentala meditationsövningar ett genomslag. -2-
Den religiösa kartans förändring Hinduismen fick efter denna religiösa nyorientering en dominerande position i hela Indien vilket resulterade i att både jainismen och buddhismen nära nog helt tappade sitt inflytande. På 1500-talet skulle dock ytterligare vissa förändringar ske. Efter att muslimer hade invaderat norra delen av Indien kom en stor del av befolkningen där att övergå till islam. Dessutom skulle en helt ny religion se dagens ljus, sikhismen. Sikhismen liknar till viss del hinduismen men det finns även likheter med islam då sikhismen är en monoteistisk religion. Sikhism Sikhismen är med sina 25 miljoner anhängare idag världens femte största religion. Sikhismen är en monoteistisk religion som grundades av Guru Nanak på 1500-talet. Ett av hans kända citat lyder: det finns ingen hindu, det finns ingen muslim dvs alla är lika inför Vahiguru, den ende guden. Sikhismens heliga skrift Adi Granth en 1 430 sidor lång skrift anses vara unik i jämförelse med andra heliga skrifter då den inte är skriven med inverkan av någon gudomlighet. Lara Enligt hinduismen består den gudomliga verkligheten av ett stort antal gudar och gudinnor av varierande slag. Dessa gudar representerar den kosmiska lagen eller ordningen. Om denna ordning hotas kan den högsta gudomen själv ingripa. Kosmos har nämligen sin grund i och utgår från en evig och oföränderlig högsta gudom vilken vanligtvis identifieras med Brahman (världssjälen). Samsara Kosmos (inom naturvetenskapen använder man begreppet universum) ingår i ett kretslopp, samsara, av ständiga återfödslar. Guden Brahma har som uppgift att skapa kosmos. Den gud som efter skapelsen upprätthåller kosmos är Vishnu. När så kosmos tid är till ända och förstörs vilket orsakas av guden Shiva är det dags för ett nytt kosmos. Sikhismen har sitt viktigaste fäste i den indiska delstaten Punjab. Här, i staden Amritsar, ligger det Gyllene templet vilket är sikhernas religiösa centrum. Den sikhiska organisationen, Khalsa, bygger på social rättvisa där man inte skiljer på människor p g a av kast, kön eller hudfärg. Manliga döpta medlemmar bär tillnamnet Singh (lejon) och kvinnliga döpta medlemmar bär tillnamnet Kaur (prinsessa). En khalsamedlem kan identifieras utifrån fem attribut: Kesh innebär att man inte klipper sitt hår eller skägg. Kroppen är en gåva från Gud som inte ska ändras. Vuxna sikhiska män bär turban för att skydda håret. De fyra övriga attributen är en kangha (en träkam), kacchhaira (knälånga underbyxor), kara (ett stålarmband och kirpan (en dolk). Sikhismens kännemärke utgörs av en orange symbol Khanda (det tveeggade svärdet) omgivet av två sablar och en cirkel. -3-
Den stora och den lilla traditionen Den lilla och den stora traditionens hinduism är begrepp som skapats av den amerikanske antropologen Robert Redfield (1897-1958). Bakgrunden till Redfields uppdelning är att hinduismen kan ses som ett samlingsnamn för olika trosinriktningar och traditioner. Den lilla traditionens hinduism förekommer på landsbygden och utmärks av att man sätter hälsa, fruktsamhet och framgång som viktiga mål i livet. Det är också en hinduism som vanligtvis leds av kvinnor. Den stora traditionens hinduism har sitt fokus på hinduismens heliga skrifter, Vedaskrifterna. Denna tradition leds av hinduiska präster, brahminerna, vilka har som sin uppgift att förmedla innehållet i dessa skrifter. Kretsloppstanken, samsara, gäller inte bara kosmos utan även för människan och alla andra biologiska livsformer (djur och växter). Människans själ, som inom hinduismen benämns atman, betraktas som en gudomlig gnista som givits av Brahman, världssjälen. Atman som betyder "det eviga jaget" utgör vårt sanna jag, vårt medvetande och våra erfarenheter, och ligger till grund för vår existens. Och det är också själen som återföds inte den fysiska kroppen. Människans själ tar alltså plats i en ny fysisk kropp efter återfödelsen. Karma Vilken typ av liv en människa återföds till styrs av de gärningar (karma) som man utfört i livet. Karmalagarna innebär att varje handling resulterar i en konsekvens antingen omedelbart, någon gång i framtiden eller i nästa liv. God karma resulterar i en bra eller en bättre tillvaro i nästa liv. Dålig karma resulterar i det motsatta. Djur och växter skiljer sig från människor i detta avseende genom att de inte har en fri vilja. De kan alltså inte skilja på ont och gott. Därför kan de heller inte hållas ansvariga för sina handlingar. Enligt hinduismen får dock djur och växter alltid en bättre tillvaro efter återfödelsen. Dharma Av människans livsmål är dharma (plikter) det viktigaste. Dharma innebär att man har olika skyldigheter eller plikter beroende på ålder, kön och social ställning. Att utföra sina plikter är ett exempel på hur man skaffar sig en god karma. Till en skolelevs plikter hör bl a att sköta sitt skolarbete medan en lärare har som en av sina plikter att sätta rättvisa betyg. Även som kvinna och man har man olika plikter. Moksha Slutmålet, frigörelse (moksha) från återfödelsens kretslopp, är något som man kan uppnå endast som människa. Tat twam asi dvs "Det (Brahman) är Du (atman)" är ett uttryck för att människans själ (atman) är en del av världssjälen (Brahman). Det är först då man till fullo förstår detta som man kan nå moksha. En av flera vägar till denna förståelse är att utöva och till fullo behärska meditationstekniken yoga (begreppet kommer från sanskritordet yuj som betyder foga samman). Maya Det främsta hindret för förståelsen att människans själ (atman) är en del av världssjälen (Brahman) är att de allra flesta människor identifierar sig enbart med atman och med sitt jordiska liv. Men enligt hinduismen är allt jordiskt inget annat än inbillade föreställningar. Dessa inbillade föreställningar som döljer den sanna verkligheten benämns maya. Om människan inte genomskådar maya måste hennes själ återvända till jorden i ständigt nya återfödslar. - 4 -
Skrifter Vedaskrifterna Vedaskrifterna Till hinduismens heliga skrifter räknas främst Vedaskrifterna. Vedaskrifterna, en av världens äldsta bevarade religiösa skrifter, anses inte ha några författare. Istället ska skrifterna ha tillkommit som ett resultat av gudomliga uppenbarelser erhållna av visa män och betraktas därför som felfria. Vedaskrifternas tre första delar har sina rötter i den vediska perioden medan den fjärde delen, Upanishaderna, har ett innehåll som förknippas med klassisk hinduism. Veda-samhita innehåller de tre hymnsamlingarna Rigveda, Samaveda och Yajurveda. Den kanske viktigaste hymnsamlingen, Rigveda, innehåller främst motiv från ariernas invandring till Indien på 1500-talet f v t. Samaveda är en hymnsamling som är avsedd att användas av prästerna och Yajurveda är en handbok som innehåller formler som användes vid offerritualer under den vediska perioden. De forntida uppenbarelser som Vedaskrifterna bygger på kom till en början, under flera århundraden, att berättas muntligt av brahminerna (prästerna). Detta ledde till att olika tolkningar kom att spridas. Detta resulterade i sin tur till att en flora av olika trosuppfattningar uppstod vilket är ett karakteristiskt särdrag för hinduismen. Berättartraditioner Under åtminstone två årtusenden har hinduer lyssnat till berättelser om gudar och människor. Dessa berättelser är främst hämtade från skrifterna Ramayana och Mahabharata. Lycklig är Brahmana innehåller föreskrifter kring de offerritualer som beskrivs i Yajurveda. den som får lyssna, för han möter aldrig någon sorg, säger ett in- Aranyaka eller de s k skogsböckernas texter fick endast studeras i skogen då de annars genom sin magiska karaktär ansågs kunna skada familjen. Upanishaderna består av filosofiska skrifter i vilka förklaringarna till de för hinduismen så centrala begreppen brahman, atman, maya, samsara och karma görs. Här utvecklas även tankarna om fysisk och mental yoga som metod för praktisk religionsutövning. I dag presenteras dessa berättelser även i form av tv-serier, filmer och serietidningar. Då hinduer tar del av dessa stärks moralen. Berättelserna handlar nämligen ofta om ett rättfärdigt beteende vad gäller kärlek, kampen mellan ont och gott eller om synen på plikter. diskt ordspråk. Smritiskrifterna Till viktiga skrifter räknas också smritiskrifterna som i motsats till Vedaskrifterna anses ha författare. Till dessa skrifter hör främst Ramayana (dramatiska berättelser om kungasonen Rama). Enligt hinduisk tro ska Rama vara guden Vishnu i mänsklig gestalt. En annan viktig skrift är Mahabharata som omfattar hela 90 000 verser. Till de mest kända texterna i Mahabharata hör Bhagavadgita (Herrens sång). En välkänd text i Bhagavadgita utgörs av samtalet mellan guden Krishna och krigaren Arjuna om hur man uppfyller sin plikt (dharma). Arjuna ifrågasätter varför han ska medverka i en strid då detta kommer att resultera i att han kommer att döda sina egna släktingar. Krishna försäkrar honom om att denna kamp är rättfärdig eftersom han bara gör sin plikt som krigare vilket ger god karma. Krishna -5-
Initiering Inom hinduismen finns en ritual som kan jämföras med kristendomens dop och konfirmation. Initiering är en ritual där pojkar (8-12 år) från de högsta samhällsklasserna deltar. Pojkarna rakas på huvudet och lär sig ett mantra (heligt ord). Därefter tilldelas de ett snöre att ha runt halsen vilket innebär att de berättigas att läsa de heliga vedatexterna. Efter denna ritual benämns dessa pojkar "de två gånger födda" eftersom de på detta sätt anses ha fötts på nytt. Sadhu Bland vuxna hinduer finns de som i sin religionsutövning anses ha nått ett stadium där man blir benämnd som sadhu. Sadhu är beteckningen på en helig man vilken har avsagt sig det sociala livet för att istället ägna sig åt att försöka nå moksha (befrielse från kretsloppet). Vanligtvis finner man en sadhu på en ashrama vilket är en avskild plats för meditation (ungefär som ett kloster). En sadhu är ofta asket vilket innebär att de lever ett mycket enkelt liv utan några som helst privata ägodelar. Sadhu Ritualer Puja Den praktiska religionsutövningen inom hinduismen benämns puja vilket i första hand innebär tillbedjan av gudar. Puja utförs i templen men det är lika vanligt, kanske vanligast, att puja utförs i hemmet. Detta har i sin tur lett till att hemmet betraktas som en helig plats och därför tar man alltid av sig skorna när man går in. Tempelritualer De präster som tjänstgör i templen benämns pujari. Men de som tjänstgör i de mest betydande gudarnas tempel är brahmaner (de högsta prästerna). Till tempelbesök hör vanligtvis en vandring runt templet. Anledningen till detta är att man på så sätt får del av den heliga platsens gudomliga energi. Hymner där gudomen lovprisas är även det ett inslag i tempelkulten som också innefattar instrumentalmusik. Den praktiska religionsutövningen inom hinduismen benämns puja vilket i första hand innebär tillbedjan av gudar Prasada I templen är gudarna tillgängliga för hinduer i form av bilder eller statyer. Och i denna form behandlas de som en levande person. De väcks på morgonen, tvättas, kläds, smyckas och får offergåvor i form av mat och dryck. Särskilt viktigt i religionsutövningen är givandet av mat till guden/ gudarna. Den mat som förekommer i detta sammanhang kallas prasada och symboliserar den generositet som en bekännande hindu känner till den eller de gudar som givit dem en möjlighet till ett liv fyllt av möjligheter. Prasada är en av vanligtvis sexton aktiviteter (upacaraer) som utförs under puja. Till andra upacaraer hör frambärande av offergåvor som blommor, rökelse, ljus etc. En av de viktigaste upacaraerna är att cirkla med ett ljus kring en bild av gudomen. Darsana En aktivitet av särskild betydelse för tempelbesökaren är darsana. Darsana betyder se eller skåda. Tempelbesökaren ser gudomen men gudomen ser även tempelbesökaren och offergåvorna. Detta anses möjligt eftersom en av tempelprästernas uppgifter är att öppna gudomens ögon på bilderna/statyerna genom att sticka hål i ögonen med en nål. Pilgrimsorter För en hindu finns även många pilgrimsorter (tirthaer) att besöka. Den i särklass heligaste staden för shivaiter (dyrkare av guden Shiva) är Varanasi som ligger vid floden Ganges i delstaten Uttar Pradesh. - 6 -
Ganges Floden Ganges har sin källa i Himalaya. En av bergskedjans glaciärer, den 30 km långa Gangotriglaciären, vars främre kant kallas Gaumukh (kons mun) p g a att vattnet här är mjölkvitt betraktas av hinduerna som flodens källa. Varanasi med sina ca 1 500 tempel, besöks årligen av mer än en miljon hinduiska pilgrimer. I Indien finns förutom Varanasi ytterligare sex heliga städer. Kanchipuram Den gyllene staden och staden Ayodhya omnämns i smritiskriften Ramayana. Dwarka ska enligt legenden ha grundats av guden Krishna och staden Mathura räknas som Krishnas födelseort. De två övriga städerna är Haridwar som är målet för den heliga festen Kumbh Mela (Se Högtider) och staden Ujjain vilken under vissa år även den är målet för Kumbh Mela. Det finns även sju heliga floder. Dessa är Ganges, Sarasvatifloden, Yamuna, Indus, Godavari, Narmada och Cauvery. Högtider Som i alla religioner har även hinduismen högtider. Men inom hinduismen varierar dessa högtider lokalt och efter social och religiös grupptillhörighet. De flesta tempel har t ex sina egna årliga högtider. Kumbha Mela Till de främsta högtiderna hör Kumbha Mela. Den firas vart tredje år men i olika städer. Dessa städer är Haridwar, Allahabad, Nashik och Ujjain. De rituella bad som genomförs under denna högtid i de heliga floderna Ganges (Haridwar), Ganges och Yamuna (Allahabad), Godawari (Nashik) och Shipra (Ujjain) anses avlägsna all moralisk orenhet. Diwali Under ljushögtiden diwali (det hinduiska nyåret) tänder man små oljelampor som placeras i husen, i trädgårdarna eller på hustaken. Diwali firas i fyra dagar till gudinnan Lakshmis ära. Under högtiden offrar man sötsaker och man ger varandra presenter. Holi Färgernas högtid, Holi, firas för att markera vårens ankomst. Man tågar i processioner, tänder eldar och kastar färgat puder (gulal) på varandra. Festen firas bl a till minne av guden Krishnas lek med herdar och herdinnor. Det är denna lek som ligger till grund för att man kastar färgat pulver på varandra. -7- För hinduerna är Ganges mer än en helig flod. Hon är gudinnan Ganga. Hinduerna tror på Gangas helande kraft och därför strör man ut offergåvor och ägnar sig åt renande bad i flodens vatten. Ganges flyter fram genom den heliga staden Varanasi. Om man kremeras här underlättas, enligt hinduisk tro, färden till nästa liv. Daliter, benämning på dem som tillhör den lägsta samhällsgruppen, sköter kremeringsprocedurerna. Det utförs ca 250 kremeringar per dag i Varanasi.
Riktningar Vishnuism Den största riktningen med sina ca 580 miljoner anhängare är vishnuismen. Här är guden Vishnu i centrum för religionsutövningen. Ett rödgult u-format tecken i pannan vittnar om detta. Vishnu är en av de absolut viktigaste hinduiska gudarna. Han avbilas alltid med blå kroppsfärg och oftast med fyra armar. Han bär kungakrona och hans attribut är en snäcka (shankha), en diskus (chakra), en stridsklubba (gada) samt en lotusblomma (padma). Vishnus tio avatarer Fisken Matsya Sköldpaddan Kurma Vildsvinet Varaha Avatar som på sanskrit betyder nedstigande är ett begrepp som användas i de fall då Vishnu låtit sig återfödas på jorden. Närhelst och varhelst religionsutövandet avtar, o Bharatas ättling, och irreligiositeten dominerar mer och mer vid den tidpunkten stiger Jag ned. (Bhagavadgita 4:7). Lejonmannen Narasimha Dvärgen Vamana Parashurama Rama Krishna Buddha Ryttaren Kalki Lakshmi, Vishnus maka, som kallas "Lotusen" är en av de populäraste gudinnorna. Hon ses som en modell för den ideala hinduiska hustrun och förknippas med fruktbarhet och materiell framgång. I detta sammanhang brukar hon benämnas Shri (Den lyckobringande). Under nyårsfesten Diwali står Lakshmi i centrum. Shivaism Att leva ett enkelt asketiskt liv är utmärkande för en annan riktning inom hinduismen - shivaismen. Shivaismens ca 220 miljoner anhängare dyrkar framför allt guden Shiva. Shiva framställs ofta halvnaken och insmord med aska eftersom han är nära förknippad med tapasya dvs askes. Genom att måla tre parallella streck i pannan med aska markerar man att man dyrkar Shiva. Shiva bär ett halsband av sammanflätade ormar och hans panna pryds av ett tredje öga. Bland de föremål som avbildas i hans händer finns en treudd (trishula), en yxa och damaru-trumman. Shiva Parvati (Bergets dotter) är Shivas maka. Hon identifieras med den kvinnliga principen och hon karaktäriseras även som shakti (kraft). I detta sammanhang brukar man tala om shaktism det feminint gudomliga. Parvati står till förfogande för Shiva som genom hennes shakti kan forma och sätta sin prägel på världen. Men alla manliga gudar har sin shakti. Vishnus shakti är hans gemål Lakshmi. Elefantguden Ganesh är son till Shiva och Parvati och den gud som vanligtvis tillbeds allra först. Han är även de studerandes särskilda gud. Av misstag högg Shiva av huvudet på Ganesh. Parvati blev rasande och krävde att sonen skulle få livet tillbaka. Shiva lovade då att ersätta hans huvud med ett huvud från den första levande varelse han kunde hitta. Det råkade bli en elefant. Ganesh -8-
Shaktism En riktning inom hinduismen vars ca 200 miljoner anhängare dyrkar gudinnor som Devi (den stora gudinnan), Durga och Kali kallas shaktism. Inom shaktismen ses gudinnor som den styrande kraften i tillvaron. Shaktismen förbinds ofta med tantrism vilket är en beteckning för metoder för att nå andlig fulländning (siddhi). Under en mästares (guru) ledning och genom meditationsövningar kan utövaren uppnår denna fulländning. Viktiga inslag är att uttala heliga ord (mantra) på språket sanskrit som ofta åtföljs av speciella handställningar (mudra). Marga Befrielse inom hinduismen innebär att bryta samsara, återfödelsens kretslopp, så att den individuella själen atman kan förenas med världssjälen Brahman. Det finns olika riktningar eller befrielsevägar, marga, som anses vara lämpade för olika typer av människor men de är samtidigt tillgängliga för alla. Krishnarörelsen En västerländsk form av vishnuism är Krishnarörelsen som grundades i USA år 1966 av den indiske gurun Abhay Charan De. Medlemmarna förbinder sig att följa fyra regler: att inte ha sexuellt umgänge som inte är i barnalstrande syfte, att inte använda berusningsmedel (här inkluderas även kaffe och te), att inte äta kött, fisk, ägg, lökväxter eller svamp samt att inte syssla med spel och dobbel. Guden Krishna är en central gud i rörelsen. Den viktigaste ritualen är sankirtana, dvs att sjunga: Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna hare hare Hare Rama Hare Rama Rama Rama hare hare Karmamarga (Handlingens väg) innebär att korrekt utföra sina plikter dvs uppfylla sin dharma. Här framhålls således det rätta handlandet. De regler som gäller i detta sammanhang är att inte skada något levande väsen, att inte ljuga, att inte stjäla, att inte leva okyskt och att inte vara girig. Karmamarga bygger på läror hämtade från skriften Bhagavadgita. Bhaktimarga (Hängivenhetens väg) betonar hängivenhet till en personlig gud, oftast Vishnu och då så som han framträder i sin avatar Krishna. Målet efter att man befriats från kretsloppet är enligt denna väg att få vistas nära den gud man tillbett. Jnanamarga (Insiktens väg) Jnana är ett begrepp som står för den rätta kunskapen. Jnanamarga är en intellektuell väg vilken innebär studier av filosofiska texter för att förstå att det egna jaget egentligen är en del av Brahman (världssjälen). För att nå insikt betonar man särskilt meditationen som främsta metod. Yoga En teknik som används inom de olika befrielsevägarna är yoga. Yogateknikerna omfattar bl a fysiska övningar (olika kroppsställningar och andningstekniker) samt kontroll av sinnena (olika koncentrations- och meditationsövningar. Hathayoga går ut på att lära sig behärska sin kropp. Stor vikt läggs vid andningsövningar (prana-yama) och gymnastiska kroppsställningar (asana). Genom att övervinna sina fysiska begränsningar med mental styrka kan man nå ett meditativt tillstånd där man når insikt om förhållandet mellan atman och Brahman. Brahma Brahma ses av vissa som en personifiering av Brahman (världssjälen) och i vediska texter framställs han som skapargud i en treenighet tillsammans med Vishnu och Shiva. Brahma anses stå bortom all tillbedjan och det kan vara en anledning till att det finns så få tempel som är tillägnade honom. Ett av de mest kända Brahma-templen ligger i Pushkar (pilgrimsort i delstaten i Rajasthan). Traditionellt avbildas Brahma med fyra huvuden vars ansikten symboliserar de fyra väderstrecken och med fyra armar som symboliserar de fyra Vedaskrifterna. Rajayoga handlar om att nå insikt om förhållandet mellan atman och Brahman genom mental koncentration främst via meditativa övningar. En av övningarna är att sitta i den berömda lotusställningen. Se bilden. Rajayoga finns även i en modern västerländsk version som främst bygger på fysiska och mentala avslappningsövningar. - 9 -
Gudssyn Hinduismens ord för gud är deva dvs stråla eller lysa. Men gudssynen inom hinduismen är långt ifrån enhetlig. Generellt sett kan man säga att den är panteistisk vilket innebär att det gudomliga finns överallt. Samtidigt kan man beteckna hinduismen som en polyteistisk religion med en enorm mångfald av gudar som tillbeds. Ytterligare ett perspektiv på gudssynen är att många hinduer ser gudarna som olika aspekter av en och samma gudom nämligen Brahman, världssjälen. I den meningen kan hinduismen ses som monoteistisk. Till en monoteistisk syn på gudarna hör också vishnuism (dyrkan av Vishnu som den enda sanna guden) och shivaism (dyrkan av Shiva som den enda sanna guden). Livsfrågor Universums tillblivelse Konservativa hinduer ser de heliga Vedaskrifterna som gudomliga uppenbarelser och de är därför ofelbara. Oavsett vad som står i dessa skrifter, även om det strider mot den moderna vetenskapens syn på t ex universums tillblivelse så accepteras detta. Liberala hinduer ser däremot inte Vedaskrifterna som ofelbara. De menar att de delar av skrifterna som motsäger naturvetenskapen kan avfärdas. En övergripande uppfattning, oavsett inställningen till Vedaskrifterna, är att många hinduer ser hinduismen som en metafysisk lära i motsats till vetenskapen. I skriften, Bhagavadgita, finns en text där det sägs att målet med det analytiska studiet av den materiella världen är att finna tillvarons själ (Mahabharata 5:4). Denna filosofi, den s k Sankhya-filosofin, menar att den moderna vetenskapens metoder endast ger en begränsad bild av verkligheten. Det beror på att man inom vetenskapen endast accepterar den fysiska verkligheten dvs den materiella världen som grund för sina teoribildningar. För att förstå den fulla verklighetens natur bör man, enligt denna filosofi, även införliva den metafysiska verkligheten dvs tillvarons själ. Meningen med livet För en hindu finns det under livet, generellt sett, två livsmål att sträva efter. Det första målet är pliktuppfyllelse (dharma). Det andra och viktigaste målet, men också det svåraste målet att nå, är befrielsen (moksha) från återfödelsens kretslopp. Livet efter döden I skriften Bhagavadgita förklaras hur man som hindu ska se på döden. Precis som en människa kastar bort gamla kläder och köper nya, så kastar själen bort den utslitna kroppen och återinträder i en ny (Bhagavadgita 2:22) Etik Människosyn Människans själ, atman, utgör vårt sanna jag, vårt medvetande och våra erfarenheter. Varje människa har olika skyldigheter eller plikter beroende på ålder, kön och social ställning vilket påverkar vad man återföds till. Jämställdhet I den hinduiska kulturen har kvinnas plats, traditionellt sett, varit i hemmet. Men idag har kvinnor ofta universitetsutbildning och de kan också delta i politiken liksom i affärslivet. Det finns även sedan 1970-talet skolor för utbildning av kvinnliga präster. Men kvinnans ställning varierar mellan den traditionella landsbygden och de mer sekulariserade storstäderna. Den äldre generationen kvinnor fick äta måltiderna sist av alla. I utpräglade traditionella landsbygdsområden är detta fortfarande en regel - 10 -
eftersom familjestrukturen där är starkt patriarkalisk (mansdominerad). Men författarna Sudhir och Katharina Kakar skriver i boken The Indians - portrait of a people (2007) att numera är det vanligt att mannen och kvinnan lever sitt liv på lika villkor. Sex före äktenskapet Sex före äktenskapet är inte accepterat bland hinduer. Homosexualitet Homosexualitet finns knappt nämnd i de hinduiska skrifterna. Men i det sekulära indiska samhället är situationen en annan. År 2009 avkriminaliserade en domstolsinstans homosexualitet. Men år 2013 beslutade Indiens Högsta domstol att återinföra den gamla lagen vilket innebär att homosexualitet åter kriminaliseras. Enligt lagen kan homosexuella dömas till tio års fängelse. Organdonation Det finns ingen religiös lag som förbjuder hinduer från att donera sina organ och vävnader. Dessutom är en vanlig uppfattning att efter att själen har lämnat kroppen finns det inget som hindrar att kroppens organ delas med andra. Abort Inställningen till abort varierar inom hinduismen. De flesta riktningar är emot abort, men godkänner det om moderns liv är i fara. Politik Kastsystemet Kastsystemet utgår ifrån en gammal föreställning om det harmoniska samhället vilket utmärks av en social hierarki som inte får rubbas. Enligt denna hierarki klassificerar man fyra traditionella samhällsklasser, kaster eller varna, som var och en är indelade i ett stort antal undergrupper eller jati enligt indiskt språkbruk. Dessa jati (vanligast förknippade med olika yrkesgrupper) är viktigast för hinduerna i dagens syn på kastsystemet. Det är i lag förbjudet att diskriminera någon på grundval av kastsystemet enligt den indiska grundlagen som trädde i kraft år 1951. Men kastsystemet bestämmer trots detta fortfarande främst den sociala tillhörigheten. Olika kasttillhörigheter (baserat på vilka som anses tillhöra de traditionella samhällsklasserna) men även olika jati inom samma kast påverkar vilka man kan gifta sig med och vilka man kan umgås med. Det finns även en femte samhällsgrupp, daliter. Daliterna, som inte är en egen samhällsklass men med egna kaster, utgör idag ca 20 % av Indiens befolkning. Tidigare var de utestängda från tempel och skolor men även från stora delar av det sociala livet. Men detta förändrades efter grundlagsbeslutet från år 1951. I samband med kampen för Indiens självständighet (år 1947) framhävdes den s k "Hinduiskheten" (hindutva) för att höja den nationella självkänslan. Till de politiker som främst sätts i samband med detta är Mohandas Gandhi (1869-1948) som vidareutvecklade Ahimsa-läran till att även stå för användningen av icke-våldsmetoder i den politiska kampen. Vid sidan av den toleranta linje som representerades av Gandhi som ironiskt nog mördades utvecklades också en militant hinduisk nationalism vilken främst var antimuslimsk. Denna typ av politisk aktivitet kallas i Indien communalism vilket står för spänningen mellan olika religiösa grupperingar. Det finns även vissa grupper bland dem som förespråkar hinduiskhet som vill verka för att upprätta en hinduisk stat (hindu rashtra). De fyra samhällsklasserna Den främsta av de fyra traditionella samhällsklasserna är brahmana (präster) vilken har till uppgift att förmedla Vedaskrifterna. Därefter följer kshatriya (krigare) vars plikt är att beskydda folket och vaishya (jordbrukare och köpmän) som ska bedriva jordbruk och handel. Den fjärde samhällsklassen är shudra (kroppsarbetare) som ska tjäna de tre främsta samhällsklasserna. - 11 -
Fokusbegrepp Aum Brahaman samsara karma dharma moksha maya Upanishaderna Bhagavadgita puja prasada darsana Frågor 1. Hinduismen är den tredje största religionen i världen. Hur många anhängare har hinduismen? 2. Återberätta kort vad som utmärker jainism respektive sikhism. 3. Enligt hinduismen är det karmalagarna som styr om man som människa får ett bättre eller sämre liv efter återfödelsen. Detta gäller inte för djur. Varför? 4. Det främsta hindret för människan att nå målet att bli befriad från kretsloppet är maya. Vad menas med maya? 5. Vedaskrifterna och Smritiskrifterna anses ha tillkommit på olika sätt. Vad är det som skiljer dessa skriftsamlingar åt i detta avseende? 6. En troende hindu är övertygad om att guden eller gudarna de tillber vet att de fått ta emot offergåvor. Vad är förklaringen till detta? 7. Både guden Vishnu och guden Shiva har en speciell kraft som de kan utnyttja. Vad är det för kraft? 8. Inom hinduismen finns olika s k befrielsevägar. Vad innebär a) handlingens väg, b) hängivenhetens väg och c) insiktens väg? 9. Vilka olika typer av gudssyn förekommer inom hinduismen? 10. På vilket sätt påverkar kastsystemet människors liv? sadhu Kumbha Mela Diwali Holi Brahma vishnuism shivaism shaktism marga Analys Hinduismen är den av världsreligionerna som, enligt många, är mest anonym i Sverige. Vad tror du det kan bero på? Kastsystemet bestämmer främst den sociala tillhörigheten. Olika kasttillhörigheter påverkar vilka man kan gifta sig med och vilka man kan umgås med. Är kastsystemet unikt för hinduismen eller tycker du att denna tankegång även finns inom andra kulturer t ex i Sverige? Vissa människor tycker att världsreligionernas svar på livsfrågorna är svåra att förstå. Andra är av annan åsikt. Om du skulle ranka världsreligionerna judendom, kristendom, islam och buddhism efter svårighetsgrad att förstå vilken plats skulle då hinduismen få? Motivera ditt svar. yoga - 12 -