HV m.fl../. riksåklagaren ang. grovt bokföringsbrott

YTTRANDE Sida 1 (8) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2012-07-05 B 6000-11 Rotel 11 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM HV m.fl../. riksåklagaren ang. grovt bokföringsbrott m.m. (Svea hovrätt, avd. 8, dom 2011-11-28, mål B 6413-11) Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska avge yttrande i frågan om åklagaren i hovrätten har justerat gärningsbeskrivningen i åtalspunkten 3 i tingsrättens domsbilaga 1 angående osanna fakturor på sätt som HV har gjort gällande i Högsta domstolen (jfr s. 4 i hovrättens anteckningar från huvudförhandlingen med bl.a. s. 33 i hovrättens dom). Jag har inhämtat yttrande från Ekobrottsmyndigheten. Yttrandet bifogas. Mitt yttrande Enligt min uppfattning har åklagaren i hovrätten inte justerat gärningsbeskrivningen i åtalspunkten 3 på sätt som HV har gjort gällande i Högsta domstolen. Grunder för yttrandet Både när det gäller omständigheterna i målet och grunderna för mitt yttrande kan jag i huvudsak ansluta mig till vad Ekobrottsmyndigheten anfört i sitt yttrande. Jag vill dock ändå sammanfatta och utveckla min inställning enligt följande. Åtalet I nu aktuellt avseende åtalades HV för grovt skattebrott (åtalspunkt 2 i tingsrättens domsbilaga 1). HV påstods som företrädare för Stockholms Enskilda Kapitalförvaltning AB ha lämnat oriktiga uppgifter i bolagets skattedeklarationer. De oriktiga uppgifterna skulle enligt åtalet ha bestått i redovisning av ingående mervärdesskatt hänförlig till osanna fakturor. Som bevisning till styrkande av att fakturorna var osanna åberopade åklagaren vittnesförhör med fyra personer. Vidare åberopades skattedeklarationer avse- Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 010 562 50 00 Telefax 010 562 52 99 registrator@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se

YTTRANDE Sida 2 (8) ende ett annat bolag, utvisande att det bolaget inte redovisat någon utgående mervärdesskatt. Under nästa åtalspunkt i samma stämningsansökan yrkades ansvar för HV avseende grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, grovt brott (åtalspunkt 3 i tingsrättens domsbilaga 1). HV påstods som företrädare för Stockholms Enskilda Kapitalförvaltning AB ha åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att dels ha upprättat årsredovisning för sent, dels ha bokfört osanna fakturor. Som bevisning för att fakturorna var osanna hänvisade åklagaren till bevisuppgiften angående det grova skattebrottet under åtalspunkt 2. Tingsrättens dom Av tingsrättens domslut framgår att HV döms för bedrägeri, grovt bokföringsbrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, grovt brott. Under rubriken Följande åtal ogillas har i nu aktuellt avseende noterats följande. 1..-.-.- 2. Grovt bokföringsbrott, domsbilaga 1, åtalspunkten 9 samt del av åtalspunkterna 3 och 4 samt domsbilaga 2, åtalspunkten 11 och del av åtalspunkterna 12, 13 och 14. 3..-.-.- 4. Grovt skattebrott, domsbilaga 1, åtalspunkten 2. 5. Försvårande av skattekontroll, grovt brott, domsbilaga 1, åtalspunkten 9 samt del av åtalspunkterna 3 och 4. Av domskälen avseende åtalspunkt 2 framgår att tingsrätten inte fann det ställt bortom allt rimligt tvivel att fakturorna var osanna. Åtalet för grovt skattebrott ogillades därför. När det gäller åtalspunkt 3 och påståendet om för sent upprättad årsredovisning uttalade tingsrätten att detta åsidosättande av bokföringsskyldigheten haft till följd att rörelsens förlopp, resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen samt att Skatteverkets kontrollverksamhet avseende skatter allvarligt försvårats. Beträffande åtalspunkt 3 och påståendet om osanna fakturor uttalade tingsrätten att utredningen inte heller vid prövningen av denna åtalspunkt ledde till slutsatsen att det var ställt bortom rimligt tvivel att de aktuella fakturorna var osanna. Under rubriken Slutsats uttalade tingsrätten följande beträffande åtalspunkt 3. Åtalet ska bifallas såvitt avser den del som gäller för sent upprättad årsredovisning. Bokföringsbrottet ska bedömas vara av normalgraden.

YTTRANDE Sida 3 (8) Åtalet ska i resterande del av denna åtalspunkt ogillas. Yrkandena i hovrätten HV överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas i dess helhet. Åklagaren överklagande anslutningsvis. Därvid yrkades, i nu aktuellt avseende, att hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, skulle döma HV för grovt skattebrott enligt åtalspunkt 2. Vidare yrkades att HV skulle dömas för grovt bokföringsbrott i dess helhet enligt åtalspunkt 3. Åklagarens bevisuppgift I den bevisuppgift som åklagaren gav in till hovrätten åberopades, avseende åtalspunkt 2, till styrkande av att fakturorna var osanna, vittnesförhör med två personer. Vidare åberopades en revisionspromemoria avseende Stockholms Enskilda Kapitalförvaltning AB till styrkande av att bolaget gjort avdrag för ingående mervärdesskatt utan att motsvarande utgående mervärdesskatt redovisats. Beträffande åtalspunkt 3 och frågan om osanna fakturor hänvisades i bevisuppgiften till den bevisning som angetts under åtalspunkt 2. Hovrättens dom Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde HV för grovt skattebrott avseende åtalspunkten 2. Tingsrättens dom ändrades också på så sätt att HV dömdes inte för bokföringsbrott utan för grovt bokföringsbrott avseende åtalspunkten 3. I hovrättens dom har under rubriken Yrkanden m.m. i hovrätten räknats upp vilka ogillade åtalspunkter som åklagaren inte överklagat. Här noteras bl.a. försvårande av skattekontroll, grovt brott avseende HV enligt del av åtalspunkterna 3, 4 och 9.-.-.-. Hovrätten har i sina domskäl under rubriken Är fakturorna osanna noterat att åklagaren under åtalspunkterna 1, 2, 3 och 4 gjort gällande att vissa fakturor varit osanna i så motto att de inte avspeglat verkliga förhållanden. Sammantaget finner hovrätten det ställt utom rimligt tvivel att fakturorna som är aktuella under åtalspunkt 2 och 3 är osanna eftersom de inte avspeglar verkliga förhållanden. Senare i domskälen uttalas att hovrätten under åtalspunkt 3 har att bedöma om HV gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott genom att upprätta årsredovisning för sent och genom att bokföra osanna fakturor i bolaget. I motsats till tingsrätten fann hovrätten det styrkt att de fakturor som är aktuella i denna

YTTRANDE Sida 4 (8) åtalspunkt är osanna vilket HV inte kunnat vara omedveten om. Hovrätten inkluderade även detta förfarande i det bokföringsbrott HV dömdes för och bedömde brottet som grovt. Hovrättens anteckningar från huvudförhandlingen På s. 4 i hovrättens anteckningar från huvudförhandlingen har bl.a. följande noterats. Åklagaren yrkar att tingsrättens dom ska ändras enligt överklagandena. De tilltalade yrkar att tingsrättens dom ska ändras enligt överklagandena. Parterna bestrider varandras ändringsyrkanden. Åklagaren förklarar sig godta tingsrättens bedömning av åtalspunkt 3 i tingsrättens domsbilaga 1, dvs. att domen avser brott mot årsredovisningsreglerna men ej brott avseende falska fakturor. Den citerade noteringen härrör, enligt anteckningarna, från den första huvudförhandlingsdagen, dvs. den 5 september 2011. Åklagarens och försvarets slutanföranden Åklagarens och försvarets slutanföranden hölls fredagen den 17 oktober 2011 (i protokollet har felaktigt angivits att så skedde torsdagen den 17 november 2011). Slutanförandena gavs in i skriftlig form till hovrätten. I det av åklagaren ingivna slutanförandet ligger fokus beträffande åtalspunkterna 2 och 3 på frågan om det är styrkt att de aktuella fakturorna är osanna. Framställningen utmynnar i slutsatsen att det av vad som framgått inte fanns någon som helst tvekan om att fakturorna var osanna och att enda syftet med att bokföra dessa var att utfå betalningar av mervärdesskatt. I det av försvaret ingivna slutanförandet redovisas övervägandena om fakturorna under åtalspunkt 2. Under åtalspunkt 3 konstateras att de påstått osanna fakturorna är desamma som under åtalspunkt 2, varför det inte ansågs nödvändigt att orda mer om dem. Den fortsatta huvudförhandlingen i hovrätten Som framgått i det föregående hölls slutanföranden i målet den 17 oktober 2011. Den 7 november 2011 kallade hovrätten parterna till fortsatt huvudförhandling i målet. I kallelsen noterades i punktform de frågor som hovrätten avsåg att behandla vid sammanträdet. Den första av dessa punkter hade följande innehåll. Tingsrättens ställningstagande till åtalet för försvårande av skattekontroll, grovt brott, i åtalspunkterna 3 och 4 i tingsrättens domsbilaga 1 och eventuellt förtydligande av parternas yrkanden i dessa delar i hovrätten.

YTTRANDE Sida 5 (8) Av hovrättens dagbok framgår att den rådman som dömt i målet i tingsrätten den 8 november 2011 oombedd ringt upp hovrätten. Rådmannen uppgav att hon sett kallelsen till den fortsatta huvudförhandlingen i Vera och upplyste att tingsrätten inte dömt för försvårande av skattekontroll i något fall vad gäller åtalet i åtalspunkt 3 och 4 i tingsrättens domsbilaga 1. Av hovrättens anteckningar från huvudförhandlingen framgår beträffande den 10 november 2011 inte mer än att fortsatt huvudförhandling och avslutande överläggning hållits. Hovrättens yttrande Ordföranden vid hovrättsförhandlingen har, efter att ha gått igenom handlingarna med de andra lagfarna ledamöter som deltog vid hovrättens avgörande, uttalat följande. Åklagaren yrkade i sin överklagandeskrift att åtalet för grovt bokföringsbrott enligt punkt 3 i tingsrättens domsbilaga 1 skulle bifallas fullt ut. Däremot sades i denna skrift inget om åtalet för grovt försvårande av skattekontroll enligt samma åtalspunkt. Tingsrätten har i sina domskäl inte utvecklat sin ståndpunkt i fråga om åtalet för grovt försvårande av skattekontroll. Åklagaren lade i hovrätten fram bevisning om åtalet för grovt bokföringsbrott enligt punkt 3 i den del detta tog sikte på osanna fakturor. Hovrätten har också utvecklat domskälen i den delen. Ingen av rättens lagfarna ledamöter har någon klar minnesbild av hur orden föll vid huvudförhandlingen. Vi tror att uppgiften i anteckningarna från huvudförhandlingen är felaktig. En möjlighet är att åklagaren har fått frågan, om hon godtar tingsrättens bedömning när det gäller åtalet för grovt försvårande av skattekontroll enligt punkt 3, och på denna svarat jakande. I hovrättens yttrande hänvisas i huvudsak till vad ordföranden vid huvudförhandlingen uppgett. Hovrättens bedömning är att övervägande skäl talar för att anteckningen i protokollet från huvudförhandlingen är felaktig, bl.a. med hänsyn till det faktum att samma fakturor varit föremål för prövning såväl under åtalspunkt 2 som åtalspunkt 3. Att åklagaren skulle ha gjort gällande att de aktuella fakturorna är osanna under den ena åtalspunkten men inte under den andra angavs framstå som föga troligt. Enligt hovrätten gick det dock inte att dra någon säker slutsats av materialet. Uppgifter från åklagaren Som framgår av Ekobrottsmyndighetens yttrande är åklagaren i målet numera rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Upplysningar från henne har inhämtats under hand. Åklagaren har uppgett att hon inte har frånfallit påståendet om att fakturorna varit osanna enligt åtalspunkten 3. Hon har däremot förklarat sig godta att HV,

YTTRANDE Sida 6 (8) i enlighet med tingsrättens bedömning, ska dömas för försvårande av skattekontroll endast grundat på förhållandet att årsredovisningen inte hade upprättats i tid. Min bedömning I åklagarens anslutningsöverklagande yrkades, i nu aktuellt avseende, att hovrätten skulle döma HV för grovt skattebrott enligt åtalspunkt 2. Vidare yrkades att HV skulle dömas för grovt bokföringsbrott i dess helhet enligt åtalspunkt 3. Eftersom tingsrätten dömt HV för bokföringsbrott enligt den del av åtalspunkten som gällde för sent upprättad årsredovisning avsåg ändringsyrkandet endast påståendet om att osanna fakturor bokförts. I åklagarens anslutningsöverklagande berörs, i den del som avser åtalspunkt 3, inte frågan om HV gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll. Som framgått i det föregående uppger åklagaren i målet att hon inte frånfallit påståendet om att fakturorna varit osanna när det gäller bokföringsbrottet enligt åtalspunkt 3. Däremot förklarade hon sig godta tingsrättens bedömning att HV skulle dömas för försvårande av skattekontroll endast grundat på det förhållandet att årsredovisningen inte hade upprättats i tid. Vad åklagaren uppgett kan konstateras överensstämma med hovrättsledamöternas uppfattning såtillvida att noteringen i hovrättens anteckningar är felaktig och att åklagarens uttalande endast avsett hennes syn på åtalet avseende försvårande av skattekontroll, grovt brott. Eftersom yrkandet i åklagarens anslutningsöverklagande avseende åtalspunkt 3 endast gäller grovt bokföringsbrott är det enligt min mening naturligt att åklagaren, kanske på fråga från hovrätten, klargjort hur hennes talan skulle förstås i nu nämnt avseende. Hon har därvid stått fast vid hur yrkandet utformats i överklagandet och förklarat sig godta tingsrättens bedömning avseende försvårande av skattekontroll. I sammanhanget kan också konstateras att ansvar för grovt bokföringsbrott som regel bör konsumera ansvar för försvårande av skattekontroll, även när det sistnämnda brottet bedöms som grovt (se prop. 2004/05:69, s. 32). I anteckningarna från första dagen av huvudförhandlingen i hovrätten noteras att åklagaren respektive de tilltalade yrkat att tingsrättens dom skulle ändras enligt överklagandena samt att parterna bestritt varandras ändringsyrkanden. Direkt därefter kommer noteringen om att åklagaren förklarat sig godta tingsrättens bedömning av åtalspunkt 3 i tingsrättens domsbilaga 1, dvs. att domen avser brott mot årsredovisningsreglerna men inte brott avseende falska fakturor. Om åklagarens förklaring hade avsett även bokföringsbrottet borde noteringen ha utformats så att det klart framgick att åklagaren frånföll yrkandet om att tingsrättens dom skulle ändras såvitt avsåg frågan om HV gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott i dess helhet enligt åtalspunkt 3.

YTTRANDE Sida 7 (8) Som framgått i det föregående avser åklagarens påstående om osanna fakturor under åtalspunkterna 2 (grovt skattebrott) och 3 (grovt bokföringsbrott) i det stora hela samma fakturor. Eftersom frågan om fakturorna var osanna under alla förhållanden skulle prövas under åtalspunkt 2 skulle det ha varit ologiskt och omotiverat att inskränka överklagandet eller justera åtalet på det sätt som HV gör gällande. Vidare bör beaktas att hovrättens dom innehåller en fullständig redovisning av parternas yrkanden och inställning i målet. Detta är däremot inte fallet när det gäller anteckningarna från huvudförhandlingen. De justeringar av gärningsbeskrivningarna som åklagaren enligt domen företagit avseende åtalspunkten 1 i tingsrättens domsbilaga 1 och åtalspunkten 2 i tingsrättens domsbilaga 2 framgår inte av anteckningarna. De i domen redovisade justeringarna av gärningsbeskrivningarna avseende åtalspunkterna 6 och 7 i tingsrättens domsbilaga 1 kan sägas framgå av anteckningarna på så sätt att det noterats att parterna redovisat sin inställning på sätt som framgår av hovrättens dom. Åklagarens förklaring avseende åtalspunkt 3 har enligt anteckningarna gjorts under huvudförhandlingens första dag. Under förhandlingens tre första dagar har åtalspunkterna 1 4 i tingsrättens domsbilaga 1 samt åtalspunkt 1 i tingsrättens domsbilaga 2 genomgåtts i sak. Som framgått i det föregående har åklagarens och försvarets slutanföranden getts in i skriftlig form till hovrätten. Av dessa handlingar får anses framgå att både åklagaren och försvaret under huvudförhandlingen ansett att hovrätten haft att pröva om HV gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott bestående i bokförande av osanna fakturor. Även detta talar starkt emot att åklagaren skulle ha justerat åtalet på det sätt som HV hävdar i Högsta domstolen. I hovrättens dom finns, under rubriken Yrkanden m.m. i hovrätten, en uppräkning av de ogillade åtalspunkter som åklagaren inte överklagat. Här nämns försvårande av skattekontroll, grovt brott avseende HV bl.a. enligt del av åtalspunkten 3. Åtalet för försvårande av skattekontroll, grovt brott, avsåg åsidosättande av det aktuella bolagets bokföringsskyldighet genom att dels upprätta årsredovisning för sent, dels bokföra osanna fakturor. Tingsrättens dom är enligt min mening inte helt tydlig när det gäller frågan om HV gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll. Enligt domslutet ogillades försvårande av skattekontroll, grovt brott, del av åtalspunkten 3. Detta kan tolkas som att (1) den del av åtalspunkten som avser försvårande av skattekontroll, grovt brott, ogillas eller att (2) den del av påståendet om försvårande av skattekontroll, grovt brott, som avser osanna fakturor ogillas. Inte heller av domskälen framgår klart hur domen ska förstås i nu aktuellt avseende. Som ordföranden vid hovrättens förhandling uttalar i sitt yttrande i målet så har tingsrätten i domskälen inte utvecklat sin ståndpunkt i fråga om åtalet för försvårande av skattekontroll, grovt brott. Tingsrättens bedömning stannar vid uttalandet att det åsido-

YTTRANDE Sida 8 (8) sättande av bokföringsskyldigheten som avsett för sent upprättad årsredovisning bl.a. haft till följd att Skatteverkets kontrollverksamhet avseende skatter allvarligt försvårats. Av kallelsen till den fortsatta huvudförhandlingen framgår att hovrätten ansett det nödvändigt att behandla tingsrättens ställningstagande till åtalet om försvårande av skattekontroll och ett eventuellt behov av förtydligande av parternas yrkanden. Hovrätten har således efter att huvudförhandlingen i målet avslutats uppmärksammat att tingsrättens dom inte var helt tydlig i detta avseende. Även om det av anteckningarna från huvudförhandlingen inte framgår vad den fortsatta huvudförhandlingen utmynnade i så kan det efter denna rimligen inte ha kvarstått några oklarheter beträffande hur parternas talan var att uppfatta när det gäller åtalspunkt 3. I detta sammanhang bör tilläggas att hovrätten har utgått ifrån att tingsrätten, när det gäller åtalspunkt 3, helt ogillat åtalet avseende försvårande av skattekontroll, grovt brott. De omständigheter som nu redovisats talar sammantaget mycket starkt för att vad som noterats om åtalspunkt 3 i anteckningarna från huvudförhandlingen i hovrätten är felaktigt. Enligt min mening finns det, utöver noteringen, inget som talar för att åklagaren skulle ha justerat åtalet på det sätt som HV påstått. Med hänsyn härtill är min uppfattning att åklagaren inte i hovrätten har justerat gärningsbeskrivningen i nu aktuellt avseende. Åklagarens överklagande, och gärningsbeskrivning, har således genom hela handläggningen i hovrätten avsett frågan om HV gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott genom att osanna fakturor bokförts. Av det sagda framgår att jag anser att hovrättens handläggning av målet, i det avseende som Högsta domstolens föreläggande om yttrande gäller, inte innefattar något rättegångsfel som skulle kunna ligga till grund för meddelande av extraordinär dispens. Kerstin Skarp Lars Persson Kopia till: Ekobrottsmyndigheten, Rätts- och utvecklingsenheten (EBM B-2012/0106) Ekobrottsmyndigheten, Andra ekobrottskammaren i Stockholm (923-54-07)