REMISSYTTRANDE 1 (7) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Sjukpenninggrundande inkomst, karenstider och egenavgifter för egenföretagare (promemoria) Försäkringskassan har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian. Försäkringskassan har följande synpunkter. Sammanfattning Försäkringskassan tillstyrker förslaget att den s.k. jämförelseinkomsten tas bort. Försäkringskassan ställer sig positiv till förslaget om ett generellt uppbyggnadsskede för egenföretagare men avstyrker förslaget att jämförelseinkomsten under ett uppbyggnadsskede ska kunna motsvara mer än heltidsarbete. Förslaget kommer att göra reglerna tydligare, mer förutsägbara och skapa trygghet för den som vill starta eget företag i form av enskild firma eller handelsbolag. För att öka valfriheten för egenföretagare föreslås ett utökat antal val av karenstider. Försäkringskassan avstyrker förslaget i denna del eftersom skillnaderna mellan avgifterna enligt Försäkringskassans beräkningar kommer att vara små och därmed inte ha så stor påverkan av valet av karenstid. Försäkringskassans synpunkter på förslaget 3.1 Bakgrund Försäkringskassan tillstyrker förslaget att den s.k. jämförelseinkomsten i 3 kap. 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring tas bort. 4.2 SGI-skydd för egenföretagare i form av ett generellt uppbyggnadsskede Försäkringskassan tillstyrker förslaget om ett generellt uppbyggnadsskede med följande kommentarer. Generellt uppbyggnadsskede Enligt förslaget ska den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI:n) för försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och som bedriver näringsverksamhet under en tid om 24 månader räknat från den månad då den försäkrade har gjort eller borde ha gjort en anmälan för registrering enligt 3 kap. 2 skattebetalningslagen (1997:483), beräknas till minst vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om avsikten med förslaget är att ett generellt uppbyggnadsskede ska gälla även för den som övertar en redan etablerad verksamhet medför det att en sådan försäkrad då kan få en SGI som motsvarar skälig avlöning för annans räkning trots att inkomsterna från verksamheten har varit och även fortsättningsvis
REMISSYTTRANDE 2 (7) antas komma att understiga skälig avlöning för annans räkning. Den försäkrade har alltså inte för avsikt att öka resultatet i verksamheten. Det är oklart i vilken mån det föreslagna generella uppbyggnadsskedet ger utrymme att göra en bedömning av skäligheten i den inkomst som ska ligga till grund för SGI under verksamhetens första två år. Arbetsinsats Försäkringskassan avstyrker förslaget att jämförelseinkomsten under ett uppbyggnadsskede ska avspegla en arbetsinsats som motsvarar mer än heltid. Försäkringskassan anser inte att en företagare under ett uppbyggnadsskede ska kunna få en jämförelseinkomst (SGI) som motsvarar en högre arbetsinsats än heltidsarbete, undantaget övrig praxis vad gäller administration m.m. Arbetsinsatsen i ett nystartat företag som har låga eller inga inkomster är svår att kontrollera. En företagare kan med största sannolikhet antas arbeta mer än vad som motsvarar en normal heltid i ett nystartat företag än när företaget är etablerat. Det skulle få till följd att företagaren under ett uppbyggnadsskede kan få en högre SGI som inte motsvarar arbetsinsatsen när företaget är etablerat. Övriga synpunkter på generellt uppbyggnadsskede Det finns ett par andra situationer som inte berörs i promemorian och som behöver belysas. Ska företagaren i nedanstående situationer kunna få ett nytt generellt uppbyggnadsskede på 24 månader? - Företagaren lägger ner företaget under perioden för uppbyggnadsskedet eller strax efter en sådan period för att sedan starta ett nytt företag. - Företagaren befinner sig i ett generellt uppbyggnadsskede med ett företag och startar under uppbyggnadsskedet ytterligare ett företag. 5.2 Förändrade karenstider Försäkringskassan tillstyrker förslaget att ersättning i form av närståendepenning, smittbärarpenning och havandeskapspenning även fortsättningsvis ska kunna utges för den grundläggande karenstiden för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. Försäkringskassan kan konstatera att förslaget om en grundläggande karenstid på sju dagar medför en försämring av den obligatoriska sjukförsäkringen för den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Valet av finansieringsform för att åstadkomma sänkning av sjukförsäkringsavgiften är en politisk fråga som Försäkringskassan väljer att inte ha några synpunkter på. Försäkringskassan avstyrker förslaget som innebär att företagarna ges möjlighet att välja en karenstid på 14, 30, 60 eller 90 dagar. Med samtliga dessa alternativ kommer prisskillnaderna mellan grupperna bli små och Försäkringskassan bedömer att förslaget i dess utformning inte kommer att få önskvärd effekt och rekommenderar att följande synpunkter tas i beaktande.
Försäkringskassan fastställer med stöd av 4 förordningen (1998:562) med vissa bemyndiganden för Försäkringskassan den procentsats som sjukförsäkringsavgiften ska uppgå till när sjukförsäkringen gäller med karenstid. Denna avgift ska enligt 3 kap. 17 socialavgiftslag (2000:980) beräknas med hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäkringens utgifter. REMISSYTTRANDE 3 (7) Av de cirka 340 000 företagare som 2008 hade en deklarerad B-inkomst, dvs. inkomst av näringsverksamhet, och en inkomst över 0,24 prisbasbelopp hade cirka 225 000 i december ingen vald karenstid (1 karensdag), 105 000 hade 3 karensdagar och 10 000 hade 30 karensdagar. I nuvarande avgiftsberäkning för dem med 30 karensdagar har bedömningen gjorts att gruppen är tillräckligt stor för att kunna bilda en egen riskgrupp, dvs. att de som har valt 30 karensdagar tillsammans finansierar sin egen sjukförsäkring. Avgiften har då beräknats så att kostnaden för sjukförsäkringen relativt nyttjandet ska vara lika stort för de med kortare karenstid. Detsamma görs dock inte för de med 3 karensdagar, då nyttjandet för dessa är nästan tre gånger så högt som för de med 1 karensdag. Skulle de ses som en egen riskgrupp skulle avgiften också ha blivit mycket högre för dessa jämfört med 1 karensdag. För att undvika en sådan situation har individer med 1 och 3 karensdagar förts samman till en riskgrupp. Det är därmed endast kostnaden för dag 2-3 för de med 1 karensdag som idag skiljer sig åt och skillnaderna i avgift är mycket små. De som idag har 1 karensdag finansierar alltså både sin egen försäkring och en stor del av försäkringen för de med 3 karensdagar. Just denna problematik med 1 och 3 karensdagar kommer att per automatik försvinna om den grundläggande karenstiden förlängs till 7 dagar för egenföretagare. Men risken för att detta uppstår för någon annan karenstid kvarstår. Var gränsen för en tillräckligt stor riskgrupp går beror på hur stor risk försäkringsgivaren är villig att ta på sig, men risken för att den försäkrade betalar för mycket eller för lite ökar i takt med en minskande riskgrupp. En försäkring syftar ju till att sprida risker på ett större kollektiv så att en enskild som drabbas av en brand, trafikolycka, arbetsskada etc. inte behöver stå för hela risken och kostnaden själv. Ju större kollektiv desto effektivare och billigare blir försäkringen. En konsekvens av en för liten riskgrupp i detta fall kan bli fluktuerande avgifter över tid då avgiften potentiellt kan bli känslig för enskilda individers nyttjande. Den generella risken att nyttjandet av försäkringen blir högre för en grupp med längre karenstid, som beskrevs ovan, skulle bli högre med för små riskgrupper. När detta uppstår behöver berörda riskgrupper föras samman för att undvika en högre avgift för längre karenstid, alternativt att det är en konsekvens som kan godtas. Det är svårt att säga hur många som skulle välja de olika karenstidsalternativen. Men ett rimligt antagande är att 30, 60 och 90 karensdagar i första hand skulle väljas av dem som idag har 30 karensdagar, dvs. ca 10 000 företagare. Även en del av dem som idag har 3 karensdagar kan tänkas välja fler än 7 karensdagar, beroende på priset. Men Försäkringskassan
REMISSYTTRANDE 4 (7) bedömer det ändå som tveksamt att någon av dessa fyra grupper skulle bli tillräckligt stor för att kunna bilda sin egen riskgrupp. De skulle alltså behöva föras samman till en riskgrupp. En försäkringslösning med en riskgrupp per föreslagen karenstid ser Försäkringskassan inte som tillräckligt robust. Skillnaderna i avgifter mellan olika karensdagsalternativ skulle därmed bli små. Få skulle i sin tur välja dessa längre karenstider, då den högre självrisken för många företagare inte skulle stå i paritet med den sänkta avgiften. I nedanstående figur illustreras ungefär hur avgiften skulle kunna sättas vid en situation med en riskgrupp och en valmöjlighet med fem karenstidslängder. Antal sjukskrivna per 1000 försäkrad Figur 1: Avgiftsreducering vid en riskgrupp 7 14 30 60 90 dagar På den horisontella axeln mäts sjukfallslängd i dagar och på den vertikala axeln mäts antalet sjukskrivna per 1000 försäkrad. Den streckade ytan visar hur stor del av det totala antalet dagar som i detta exempel inte ska finansieras av de med 30 karensdagar. År 2007 utgjorde den del som motsvarar den markerade delen i figuren 14 procent av den totala ytan (ungefärligt illustrerad i figuren). Om denna även skulle gälla 2010 skulle avgiften för försäkrade med 30 karensdagar hypotetiskt vid en riskgrupp sänkas från 6,04 procent 1 till 5,82 procent, dvs. en avgiftsreducering på 0,22 procentenheter. Motsvarande avgift för 90 karensdagar skulle med denna metod bli 5,55 procent. Skulle de som inte väljer karenstid lyftas ut och bilda en egen riskgrupp skulle avgiften bli något lägre, med störst skillnad mellan gruppen med 7 och 14 karensdagar. En sådan lösning är inget som Försäkringskassan förordar. Om däremot 60 och 90 karensdagar skulle tas bort som alternativ från förslaget skulle troligen gruppen med 30 karensdagar bli tillräckligt stor för att kunna 1 Prop. 2009/10:1
REMISSYTTRANDE 5 (7) bilda en egen riskgrupp. Då skulle också en större avgiftsreducering kunna åstadkommas, vilket uttrycktes som önskemål i betänkandet av utredningen om trygghetssystemet för företagare (SOU 2008:89). Detta illustreras i nedanstående figur. Antal sjukskrivna per 1000 försäkrad Figur 2: Avgiftsreducering för 30 karensdagar vid egen riskgrupp 7 30 dagar Som exempel utgjorde 2007 den streckade ytan i figuren 38 procent av den totala ytan. Med en sådan fördelning för 2010 skulle avgiften bli omkring 5,47 procent för försäkrade med 30 karensdagar. Initialt skulle då avgiften för 14 karensdagar ligga någonstans mitt emellan avgiften för 7 och 30 karensdagar. Om däremot få skulle välja detta alternativ skulle de på sikt behöva föras samman med någon av de andra två grupperna, av tidigare angivna skäl. Sammanfattningsvis skulle alltså avgiften för 30 karensdagar utifrån dessa resonemang kunna bli lägre än för 90 karensdagar, om alternativen 60 och 90 karensdagar togs bort från förslaget. Detta illustreras i nedanstående tabell. Tabell 1: Ungefärliga avgifter vid 7,14,30,60,90 resp. 7,14,30 karensdagar Karensdagar 7,14,30,60,90 7,14,30 7 6,04 6,04 30 5,82 5,47 90 5,55 * En valmöjlighet mellan 7, 14 och 30 karensdagar skulle dock inte innebära någon utökad valmöjlighet för företagarna, vilket är ett av syftena med förslaget. Om målet är att åstadkomma både en ökad valfrihet och en stor avgiftsreducering ser Försäkringskassan att en valfrihet vad gäller
REMISSYTTRANDE 6 (7) ersättningsnivå istället för karenstid skulle vara ett sätt att uppnå detta. Då skulle i princip hur många alternativ som helst kunna finnas då hela företagarkollektivet skulle bilda en riskgrupp, även om det givetvis bör finnas en lägsta gräns som inte är alltför låg. Med en sådan utformning skulle man också få en direkt koppling mellan avgifter och utfall, vilket framhävdes i betänkandet av utredningen om trygghetssystemet för företagare (SOU 2008:89). Anledningen till att avgiftsreduceringen i detta fall skulle kunna bli större är att exempelvis en halvförsäkring med 40 procents ersättningsnivå istället för 80 procent skulle innebära en större självrisk än 90 karensdagar för kollektivet, men inte nödvändigtvis för individen. En individ som exempelvis är sjukskriven 100 dagar skulle ha mycket högre självrisk vid 90 karensdagar och 80 procents ersättningsnivå än vid 7 dagars karens och 40 procents ersättningsnivå. Självrisken skulle alltså slå relativt jämnare vid ett försäkringsfall mellan individer med olika sjukfallslängder inom en grupp. Karenstiden i sig medför också ett visst sjukskrivningsbeteende. Idag ser vi exempelvis att den relativa risken att nå dag 31 i ett sjukfall är lägre för de företagare med 30 karensdagar jämfört med de företagare med 1 karensdag, som beskrivet i figur 2. Av dem som når dag 31 är dock den relativa risken att också nå dag 32 betydligt högre för de med 30 karensdagar. Det är först omkring dag 70 som utflödet för företagare med 30 karensdagar når samma relativt höga nivå som de med 1 karensdag. Detta fenomen skapas troligtvis till stor del av försäkringens konstruktion, vilket man troligen delvis skulle komma ifrån med en försäkringslösning med olika ersättningsnivåer. Det skulle samtidigt kunna skapa andra problem. En sådan konstruktion skulle behöva utredas ytterligare 5.2 Övriga synpunkter Övergångsbestämmelse Villkoret för att få sänka karenstid är att en försäkrad inte har fyllt 55 år. Försäkringskassan tillstyrker att även en försäkrad som har fyllt 55 år övergångsvis får möjlighet att få sänka sin karenstid. Anmälan ska enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen göras senast den 31 juli 2010. Försäkringskassan anser att datumet för att senast kunna anmäla sänkt karenstid bör sättas till den 30 september 2010. Beroende av när beslut tas kan det bli svårt att nå ut med information till denna grupp under sommarmånaderna. Antal dagar med sjukpenning Skrivningen i andra stycket på sidan 48 i promemorian bör ändras så att det tydligt framgår att det från dagen för sjukanmälan finns möjlighet att få 364 dagar med sjukpenning om det inte tidigare finns förbrukade dagar inom ramtiden 450 dagar bakåt räknat från dagen för sjukanmälan.
REMISSYTTRANDE 7 (7) Prövning mot reguljär arbetsmarknad Med anledning av de nya reglerna inom sjukförsäkringen som trädde i kraft den 15 januari 2010 bör texten i promemorian på s. 49 förtydligas på så sätt att prövning alltid ska göras men att det är först när det finns särskilda skäl som Försäkringskassan kan skjuta upp själva tillämpningen av rehabiliteringskedjan (bet.2009/10:sfu13). Administrativa kostnader m.m. Försäkringskassan uppskattar kostnaden för att anpassa IT-systemen till omkring 13 miljoner kronor. För att hinna med omställningen av IT-systemen behöver Försäkringskassan få besked senast i slutet på februari 2010 om vilka val av karenstider som kommer att föreslås. Beslut Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektör Adriana Lender i närvaro av chefsjurist Eva Nordqvist, t.f. avdelningschef Barbro Jonsson, avdelningschef Gunnar Johansson, t.f. enhetschef Mats Mattsson, försäkringsdirektör Svante Borg och verksamhetsutvecklare Eva-Lotta Germundsson som föredragande. Adriana Lender Eva-Lotta Germundsson