Reseberättelse: KAIST, Sydkorea Sebastian Olsson, seo@kth.se, Datateknik Höstterminen 2014 Sammanfattning Höstterminen i femman tillbringade jag på det koreanska universitetet KAIST som utbytesstudent. Det här är en redogörelse av upplevelsen. Innan avfärd Det var ett prosam-seminarium under våren 2013 som övertygade mig om att studera utomlands. Vart jag skulle åka var jag ganska likgiltig till, så länge jag kunde klara mig fint på engelska. I slutet av hösten 2013 satte jag ihop en ansökan i sista stund, och fick senare till min glädje veta att jag hade blivit antagen till mitt andrahandsval KAIST. Vid den tidpunkten hade jag fyra oavslutade kurser, som emellertid snart skulle minska till två. Kravet som står på KTH:s webbplats om att man måste ha högst tre kurser oavslutade för att studera utomlands är en lögn. Våren och sommaren därpå ägnade jag sedan åt att boka flygbiljett, skaffa visum och fylla i en massa annat pappersarbete innan jag gav mig iväg i augusti. Jag passade också på att lära mig det koreanska alfabetet och ett par enkla fraser på egen hand innan jag åkte. Det var inte så värst nödvändigt, men det var så lätt att lära sig lite koreanska att jag inte kände att jag förlorade något på det. Något jag kan rekommendera är att ha kontakt med dina utbyteskamrater före och under utbytet. Det jag och mina medresenärer från KTH gjorde var att bilda en Facebookgrupp där vi bl.a. delade information angående processen att skaffa visum. 1
Under vistelsen När jag väl landade i Seoul var det ganska lätt att ta sig till campus. Det räckte med att ta bussen till staden Daejeon där campuset låg, följt av antingen en 40-minuters promenad eller en taxi för den sista biten. Boende Jag bodde i skolans egna sovsalar. Det var bekvämt eftersom det inte tog mer än 10 minuter att promenera till lektionerna, jämfört med timmen som det tar för mig att pendla från mitt hem till KTH. Byggnaden Nadl som jag bodde i var så nybyggd att det fortfarande satt kvar plastöverdrag på en del av inredningen. Boendet var billigt men man fick samtidigt mycket för pengarna, allt från hypermoderna dörrnycklar till praktiska myggnät. Varje student bodde tillsammans med en rumskamrat. Det visade sig att var och med vem man skulle bo med berodde på ett antal faktorer, för jag delade rum med en utbyteskamrat från KTH som gick samma utbildning och var på samma akademiska nivå. Byggnaderna var generellt ämnade åt antingen kvinnor eller män, och antingen graduate- eller undergraduate-studenter. Det fanns alltså könssegregering, årskullssegregering, utbildningssegregering, nationalitetssegregering och rassegregering. Nä, det där sista var oseriöst. 2
Figur 1: Mitt rum. Figur 2: Ho gteknologiska utomjordiska toaletter fra n en annan dimension. 3
Resten av det gigantiska campuset var minst lika imponerande. Det fanns slående kolossala byggnader, läckra parker, präktiga fontäner och annat storslaget som vi på KTH bara kan önska att vi hade. Jag var inte utanför campus särskilt ofta utan valde att plugga bort det mesta av terminen. Många andra internationella studenter valde att besöka huvudstaden Seoul och kuststaden Busan såvitt jag vet. Universitetet arrangerade också regelbundet alla möjliga sorters utflykter och tillställningar. Själv reste jag vanligtvis inte längre än till butiken HomePlus där jag köpte billiga nudlar och konserverade bönor en gång i veckan. Studier Studierna var ungefär lika hårda som på KTH, fast var upplagda lite annorlunda. Mina lektioner vid KAIST var bara 75 minuter långa, och det var bara två lektioner per vecka. Tentorna var bara 3 timmar långa och jag upplevde ofta tidsbrist. Jag läste tre kurser på masternivå till ett sammanlagt värde av så mycket som ungefär 34 hp: Theory of Programming Languages (3 credits): En typisk Dilian-kurs. Bestod av två tentor och fyra hemarbeten. Klassen var ganska liten och jag var den enda icke-koreanen. Den här kursen tyckte jag om eftersom jag har intresse för formell logik och programspråkssemantik, men ämnet passar kanske inte alla. Advanced Information Security (3 credits): Motsvarar KTH:s Kryptografins grunder (7.5 hp) ganska bra. Första halvan av kursen handlade enbart om kryptologi. Under andra halvan fick vi lära oss att läsa avancerade s.k. best papers i området datasäkerhet. Kursen avslutades med ett terminsproject där vi fick välja ett valfritt ämne inom datasäkerhet. Professorn i den här kursen var rätt så ball: han kom spontant upp med hemläxor under föreläsningarna, gav oss en quiz vid början av nästan varje lektion och bjöd oss ibland på hamburgare och läsk. Mot slutet av terminen föreslog han att sluttentan skulle ersättas med vårt terminsprojektrapport, som han i så fall förväntade skulle hålla bestpaper-kvalitet. Det gick vi gladligen med på. Computational Linguistics (3 credits): En synnerligen relevant kurs för dig som har intresse för att använda datorer för att tolka och processera naturligt språk. Bestod av fyra hemläxor, ett terminsprojekt och två 4
tentor. Tentorna var så jobbiga och omfattande att det var omöjligt att få något i närheten av full poäng, men betygssättningen var å andra sidan ganska relativistisk. Terminsprojektet gick ut på att modifiera ett program skrivet i Prolog. Jag gjorde projektet tillsammans med en annan internationell student från Hong Kong. Kommunikation Jag hade inte mycket problem med att tala med koreanerna. De flesta på campus som jag behövde socialisera med kunde engelska tillräckligt bra för att kommunikationen inte blev ett problem. Gubben som översåg min byggnad kunde emellertid bara bristfällig engelska och mattanterna i cafeteriorna kunde ingen engelska alls. Mina professorer föreläste ganska felfritt, naturligtvis med viss brytning. Det hände stundvis att de gick över till koreanska när de ville förtydliga något för studenterna. Studenternas engelskakunskaper varierade starkt: en del hade problem med grundläggande engelsk grammatik medan andra var på samma nivå som jag. Utanför campus blev man mer hjälplös. Inte ens på immigrationscentret, där jag skulle lämna mina fingeravtryck, kunde jag hitta någon med minst lika bra engelskakunskaper som en typisk KAIST-student. Det var inte lätt att få dem att veta att jag ville registrera mina fingeravtryck men det löste sig till slut. Att utsätta mig för sådana utmaningar har stärkt mig. Slutsats Jag ångrar verkligen inte att jag åkte men kan inte riktigt förklara varför på ett övertygande sätt. Något jag kan säga är att den här vistelsen har givit mig mycket självförtroende när det kommer till att resa till och bosätta sig i ett främmande land. Jag har fått värdefulla men svårfattliga insikter i hur ett annat folk med en annan kultur kan fungera, vad som är bättre och vad som är sämre. Om du som läser detta funderar på att studera utomlands, sluta fundera och gör det bara. Spendera inte alla dina terminer på tråkiga KTH; lämna din bekvämlighetszon och skaffa dig lite miljöombyte. KAIST är ett gediget universitet som jag varmt kan rekommendera men jag kan inte säga mer utan att ta bort en del av upplevelsen; åk dit och se för dig själv! 5