Hänsynsplan. Norsjö distrikt. Lapphusliden Foto Torbjörn Åhman. Datum: Sammanställd av: Torbjörn Åhman Uppdateras senast:

Hänsynsplan Norsjö distrikt Lapphusliden Foto Torbjörn Åhman Datum: 2007-12-20 Sammanställd av: Torbjörn Åhman Uppdateras senast: 2012-12-31

1. INLEDNING... 5 1.1. BAKGRUND... 5 1.2. SYFTE... 6 1.3. AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN... 6 1.4. FÖRÄNDRINGAR MOT TIDIGARE HÄNSYNSPLAN... 7 2. ALLMÄN BESKRIVNING... 8 2.1. NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR... 8 2.1.1. Beskrivning av geografi... 8 2.1.2. Berggrund och jordarter... 9 2.1.3. Klimat... 10 2.1.4. Markfuktighet och vegetation... 10 2.1.5. Beskrivning av vattenmiljöer... 10 2.2. SKOGSHISTORIA... 12 2.3. DAGENS SKOGSTILLSTÅND... 12 2.3.1. Åldersklassfördelning... 12 2.3.2. Lövbestånd... 13 2.3.3. Tall- och granbestånd... 14 2.3.4. Trädslagsblandning... 15 3. KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN... 17 3.1. INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE... 17 3.1.1. Nyckelbiotopsinventeringen... 17 3.1.2. Naturvärdesbedömning... 17 3.2. RESULTAT... 18 3.2.1. Områden med höga naturvärden... 18 3.2.2. Kulturmiljöer... 23 3.2.3. Värdefulla vattendrag och våtmarker... 23 3.2.4. Vandringshinder... 24 3.2.5. Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål... 24 3.2.5. Viktiga områden för renskötseln... 26 3.2.6. Tätortsnära områden... 26 4. BRISTANALYS... 27 4.1. ASIO-MODELLEN... 27 4.2. REFERENSLANDSKAPET... 27 4.3. JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP.... 27 4.4. PRIORITERING AV OBJEKT... 28 5. RIKTLINJER OCH MÅL... 30 5.1. AVSATTA AREALER... 30 5.1.1. Mål... 30 5.1.2. Åtgärdsförslag... 30 5.2. LÖVSKOGAR... 31 5.2.1. Mål... 31 5.2.2. Åtgärdsförslag... 31 5.3. BRAND... 31 5.3.1. Mål... 31 5.3.2. Åtgärdsförslag... 31 5.4. VÄRDEFULLA VATTENDRAG OCH VÅTMARKER... 31 5.4.1. Mål... 31 5.4.2. Åtgärdsförslag... 32 6. REFERENSER... 33

7. BILAGOR - TEMAKARTOR... 34 4

1. Inledning 1.1. Bakgrund Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Andra biotoper som t ex refugiala granskogar måste undantas från skogsbruk för att bibehålla eller öka sina naturvärden. Många arter, t ex tjäder, kräver tillgång till flera olika typer av biotoper. Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap. Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att bristmiljöer återskapas. Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas på tre nivåer: detalj-, bestånds- och landskapsnivå. De är: Detalj Bestånd Landskap Skogsvårdslagen anpassade hänsynsplaner 30, eller andra krav skötselmetoder impediment återväxt andel och utbredning av nyckelbiotoper hänsynsytor röjning andel och utbredning av lövdominerad skog skyddszoner gallring andel och utbredning av äldre skog naturvärdesträd avverkning andel och utbredning av bränd mark kulturmiljöer Fornlämningar fördelning i tiden av ovanstående faktorer Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap. Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998 certifierat enligt den svenska FSC -standarden (Forest Stewardship Council) PEFC 2004. På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död 5

ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk. Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark. Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå. Ett av åtagandena i svenska FSC -standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar 5 % av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. 1.2. Syfte De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att: - Ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövärden inom varje distrikt och därmed kunna prioritera hänsynen så att största möjliga naturvårdsnytta erhålls till lägsta möjliga kostnad. - Ge ett underlag för avverkningsberäkningar som tar hänsyn till lokala förhållanden. - Fungera som hjälpmedel vid extern information. 1.3. Avgränsning av hänsynsplanen Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera hänsynsplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat, vattenavrinningsområde. Denna hänsynsplan omfattar 3 stycken hänsynsplanområden: Norsjöbygden, Älvdalarna och Jörnskogen (bilaga 2). Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård. Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av 2012. Beslut om avsättning av nya områden, som ännu ej är avsatta i hänsynsplanen, görs i en samlad bedömning när hänsynsplanen uppdateras. Vägledande är beståndets befintliga naturvärden, och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden, i enlighet med gällande certifieringsstandard. 6

Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynsplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Ta kontakt med distriktskontoret för mer detaljerade kartor. 1.4. Förändringar mot tidigare hänsynsplan Inriktningen inför denna revidering av hänsynsplanen har varit att öka kvaliteten i avsättningarna genom att ta bort bestånd med lägre naturvärdeskvalitet och tillföra nyupptäckta naturområden med hög kvalitet. Ambitionen har också varit att öka medelstorleken på avsättningarna för att minska kanteffekter och därmed minska påverkan från framtida angränsande avverkningar. Huvudspåret i den nya hänsynsplanen har varit att öka storlek, höja ålder samt att få en högre naturvårdspoäng i avsatta områden. Den största avsättningen på Vithatten är dock en kombination mellan naturvärden och rekreation. 7

2. Allmän beskrivning I detta område som historiskt varit mycket glest befolkat klargjordes ägandet av skogsmark mellan ortsbefolkningen och kronan i huvudsak genom avvittringen på 1800-talet. I norra Sverige fick skogarna värde främst genom industrialiseringen. Det var när sågverksdriften tog fart i mitten på 1800-talet. I dessa trakter uppmuntrades sågverksdriften att jämföra med andra delar i Sverige där den drabbades av restriktioner i konkurrens med bergshanteringen. Skogsnäringen med tillhörande företag inom träindustrin betyder mycket för området idag. Norsjö distrikts egen skog ligger i inlandsregionen som sträcker sig i huvudsak från lappmarksgränsen i norra Västerbottens län ned till högsta kustlinjen. Området utgörs av den naturgeografiska zonen Norra Norrlands barrskogsområden och bergkullsslätter. Den egna skogen på dessa tre hänsynsplanområden omfattar totalt c:a 113 000 ha produktiv Skogsmark. I östligaste delen på distriktet öster om Bastuträsk och Boliden finns det områden som ligger under högsta kustlinjen. Högsta kustlinjen ligger mellan 250 och 260 meter över havet i det aktuella området. Denna del av distriktet anses utgöra en övergångszon mellan det egentliga inlandet och kustlandet och kallas Mellanbygden. 2.1. Naturgeografiska förutsättningar 2.1.1. Beskrivning av geografi Norsjö distrikts egen skog ligger i huvudsak mellan Ålsån i norr och Vindelälven i söder. Skogarna ligger framför allt i Norsjö kommun men delar finns också i Lycksele, Vindelns och Skellefteå kommuner. Norsjöbygdens hänsynsplanområde ligger centralt från Lappmarksgränsen mot Malå i nordväst och lika långt ner sydost om Centralorten Norsjö. Detta område är det mer höglänta upp till 550 meter över havet och här ligger dom flesta granskogar. Det är drygt 29 000 ha. Älvdalarna hänsynsplanområde är södra sidan av Skellefteälven i norr och norra sidan av Vindelälven i söder samt områden kring stambanan. Hit hör även det som är avsatt och tillförti en ändring av distriktsgränsen år 2005. Älvdalarna är den mera låglänta delen av distriktet och domineras klart av tallskogar. Det är också det största av dom tre med drygt 60 000 ha. Jörnskogen hänsynsplanområde består av skogarna norr om Skellefteälven och ligger i huvudsak i Jörns socken. Det är det minsta området av de tre med 21 500 ha och domineras av tallskogar. 8

2.1.2. Berggrund och jordarter Distriktets skogar ligger inom det urbergsområde som täcker merparten av Sveriges yta. Regionens berggrund bildades under en period som varade ca 150 miljoner år, och som avslutades för ca 1 752 miljoner sedan. Avståndet till fjällkedjans betydligt yngre berggrund är ca 15 mil. Distrikt Norsjös skogar ligger i ett övergångsområde mellan olika geologiska provinser. Bergrunden utgörs huvudsakligen av graniter, gnejsgraniter och basiska vulkaniter. Kalt berg har ganska liten utbredning. Delar av områdets berggrund ingår i Skelleftefältet, som österifrån kommer in i området. Skelleftefältet domineras av s k ytbergarter av olika typer. Området är en viktig sulfidmalmsprovins med en mängd kända mineraliseringar och ett flertal gruvor. I övrigt utbreder sig områden med djupbergarter som till stor del består av granit. Dessa bergarter ger generellt mera näringsfattiga marker än bergarter i förfjällsregionen. Graniterna tenderar att forma mer eller mindre rundade områden, vilket sammanhänger med deras bildningssätt. Vissa graniter (Revsundsgraniterna) är yngre än övriga bergarter. De har trängt upp underifrån, varvid de deformerat den äldre berggrunden och bildat svampliknande kroppar. Området, som med undantag av den östligaste delen ligger över högsta kustlinjen, präglas av morän, isälvssediment och torvmarker. Jorddjupen kan vara betydande. När det gäller jordarterna dominerar vanlig morän i området. Moränen är övervägande sandig-moig. Det finns områden med omväxlande lagerföljder av morän och sediment. Moränformerna och jordlagren på djupet kan vara betydligt äldre än den sista nedisningens slutfas. Lokalt i dalgångar påträffas älvsediment av grus, sand och mo. Sediment utgörs av block, stenar, grus, sand, mo och finkornigare varianter som sorterats av inlandsisen och i vatten. Varianter som svallade moräner, klapperstensfält och kalspolade områden finns under högsta kustlinjen längst i öster. Isens avsmältning i området gör att ursprungsmaterialet till avlagringarna kommer från nordväst med varierat avstånd. Jordarternas näringsinnehåll beror på vilket ursprungligt berggrundsmaterial dom består av. Enkelt kan man säga att sura och ljusa bergarter ger fattigare jordarter och basiska och mörka bergarter ger mera näringsrika jordarter. Torvmarkerna kan ofta karaktäriseras som blandmyrar. Torvmäktigheten är i regel ett par meter. Rockträskheden (karta 22J 7c) kännetecknas av komplexa avlagringar av morän och isälvssediment som visar på en komplicerad avsmältning av inlandsisen. En ås uppträder söder om Rockträskheden. Öster om Rockträsket ligger morän med ett stort inslag av sediment i de översta lagerna. Moränen har en mäktighet på någon meter och vilar på grovkorniga sediment. Strax norr om Rockträsket på västra sidan av Ajaurvägen finns ett fem meter tjockt grovkornigt sedimentskikt där rörelser i jordskorpan och strukturer från istiden lämnat tydliga spår. Under sedimentskiktet finns i sin tur en morän. 9

2.1.3. Klimat Klimat är en sammanfattande benämning på vädret summerat över tiden. Variationen hur skogen växer brukar relateras till olikheter i marken. Markförhållanden betingas dock i stort av klimatet. Samlande namn för klimatet på distriktet är ett snöskogsklimat med kort sommar. Klimatzon 2 kännetecknas av kyligt temperaturklimat med T-summa 750-900 dygnsgrader. Klimatzon 4 kännetecknas av sommartorrt och svagt humitt klimat i ett 5-6 mil brett bälte längs norrlands kustland. I Västerbottens län omfattar zonen T-summa >900 dygnsgrader Det råder positiv humiditet som innebär att regnmängden är större än avdunstningen. Sammanställning av klimatfaktorer som påverkar området: Klimatzon 2 och 4 Temperatursumma 750-1000 dygnsgrader Humiditet 0-100 mm under vegetationsperioden Årsnederbörd 300-350 mm/år Vegetationsperiodens längd 120-150 dygn/år 2.1.4. Markfuktighet och vegetation Vegetationstyperna i området domineras av olika former av ristyper. Friska ristyper av främst blåbärs- och lingonris dominerar fältskiktet. Tabell 2.1 Fördelning av olika vegetationstyper på distrikt Norsjös skogsinnehav. Vegetationstyp Andel av areal Lavmarker 5,3 % Starr-fräkentyp 1,8 % Ristyper 80,9 % Grästyper 8,7 % Lågörttyper 2,6 % Högörttyper 0,7 % 2.1.5. Beskrivning av vattenmiljöer Malån är ett oreglerat biflöde till Skellefteälven med en artrik växtlighet och en intressant geomorfologi. Ån är ett av länets viktigare uttervattendrag. Malån är Skellefteälvens största biflöde och mynnar i Skellefteälven vid Svansele. I åns övre lopp finns vandrande bestånd av 10

storöring. Vattendraget har också bestånd av harr och sik. Inga dammar eller andra vandringshinder förekommer. Ån har varit allmän flottled från Svartselet till utloppet. Under flottningsepoken rensades forssträckorna i huvudfåran. Forsarnas sidogrenar har genomgående stängts av för att underlätta flottning. Sävarån är en medelstor skogsälv som rinner upp i trakterna av Lossmenträsket och mynnar i havet i den örika Sävarfjärden.Sävarån hyser en mycket värdefull fiskfauna innefattande bland annat lax, havsöring, flodkräfta, stationär öring och harr. Flodpärlmussla finns i ett svagt bestånd utan konstaterad föryngring. I Sävarån finns en stam av utter med konstaterad föryngring. Vindelälven är den sydligaste av landets 4 outbyggda fjällälvar. Älven rinner upp i Vindelfjällsområdet i gränstrakterna mellan Västerbottens och Norrbottens län och har ett omväxlande lopp med flera sjöar och ett stort antal forsar och sel. Vindelälven är ett framstående exempel på väsentligen opåverkad storälv med särpräglade former av sydlig karaktär. Det är den enda återstående storälven som liknar de sydligare, nu utbyggda storälvarna.älven är en frekventerad flyttfågelled och hyser många häckande fågelarter. Fiskproduktionen är stor både vad gäller vandringsfisk och stationära fiskarter. För rennäringen har älven stor betydelse bl.a. som flyttled. Mårdselforsen är mycket intressant med sitt förgrenade lopp med ett flertal större och mindre holmar och blottlagda erosionsformer i fast berg. I strandsnåren vid forsen förekommer bl.a. rikligt med fjällkvanne, kanelros och nordisk stormhatt. Holmarna är bevuxna med vacker naturskog. Magnifik naturskog finns också på det närliggande berget Storliden. Knappt 50 ha av distriktets skogar har där nyligen övergått i Mårdselforsens naturreservat. Skellefteälven är helt utbyggd med vattenkraftverk för produktion av elström. Petikån är ett biflöde som är natura 2000 objekt med bla annat gamla silängar och dammängar som sköts av länsstyrelssen. Harr, öring, utter och bäver finns i fasta stammar. Sikån, Risån, Tallån, och Bureälven är också några större vattendrag som har sina källflöden i östra delen av distriktet. Jättungsmyran är ett stort myrkomplex som ligger intill Sikån drygt tre mil väster om Burträsk. Myren domineras av ett av regionens största och bäst utvecklade strängflarkkomplex. 769 hektar Holmenmark är inlöst som naturreservat av Länsstyrelssen varav 194 ha produktiv skogsmark. Områdets fågelliv är rikt med bl.a. svartsnäppa och flera par smalnäbbad simsnäppa bland häckfåglarna. Området innehåller även värdefulla skog-myr mosaiker med naturliga kantzoner mellan skog och myr. Vithattsmyrarna är i huvudsak ett flackt myrlandskap som ligger nordväst om Jörn i gränsområdet mellan Västerbottens och Norrbottens län. Områdets höga naturvärden betingas dels av de särpräglade terrängformerna, dels av de stora opåverkade myrvidderna med sitt rika växt- och djurliv. Vithattsmyrarna ligger vid foten av det 510 meter höga berget vithatten. Vidsträckta och öppna strängflarkkärr utgör det mest framträdande myrelementet på Stormyran, men även rika och intermediära kärr finns i viss utsträckning. Förekomsten av myrbräcka på Stormyran är en av två kända växtplatser i Västerbotten utanför Lappland. Fågellivet är mycket rikt med 11

mycket hög täthet av både vadare och änder, däribland sällsynta arter som dvärgbeckasin, myrsnäppa, svartsnäppa och fjällgås. Stormyran har lösts in av Länsstyrelsen och är upphöjt till naturreservat vilket berör Holmens mark med 78 ha produktiv skogsmark (totalt c:a 300 ha Holmenmark). Kring Vithatten har Holmen gjort en större avsättning, c:a 160 hektar, där en skötselplan för området är gjord år 2007 för att bland annat höja naturvärden samt i viss mån för friluftslivet. 2.2. Skogshistoria Inlandet har ännu i sen tid varit mycket glest befolkat. Det var först under senare delen av 1700-talet som nybyggen började anläggas i större utsträckning, i huvudsak för upptagande av ödeland. Det var främst i älvdalarna och vid de större sjösystemen som detta skedde. Tjärframställning och träkolstillverkning var omfattande i mitten av 1800-talet. Tjärbränningen var en viktig inkomstkälla i Västerbotten och då speciellt i Vindeln som var centrum för tjärproduktionen i Sverige mot slutet av 1800-talet. Sågverksexpansionen medförde att mer organiserad avverkning skedde även i inlandet från 1840-talet och framåt. Vid slutet av 1800-talet hade stora delar av området berörts av upprepade dimensionsavverkningar, främst av grov tall. Under första delen av 1900-talet bedrevs olika former av blädningshuggningar. Från 1950-talet och framåt har trakthyggesbruk tillämpats i stor skala. Detta har i stor utsträckning skett för att restaurera skogstillståndet. Liksom i kustlandet har detta område påverkats av människan under lång tid vad gäller jordbruk, bete och svedjning. Under det tidiga 1800-talet blev pottaskebränning en viktig inkomstkälla, då stora mängder lövskog avverkades. Dimensionsavverkningar och avverkningar för brännved och kolproduktion har också påverkat skogarna i betydande grad. Flottningsepoken har i stort sett påverkat alla vattendrag i området mer eller mindre. Större och arbetskrävande konstruktioner finns efter Vindelälven. Några av åarna som rensats för att underlätta för flottning har på senare år restaurerats för att förbättra miljön för fisken och skapa fler ståndplatser. Samerna och det som sedan utmynnat i dagens renskötsel har historiskt sett också utnyttjat och påverkat dessa marker sedan lång tid tillbaka. 2.3. Dagens skogstillstånd 2.3.1. Åldersklassfördelning Kalmark räknas som kalmark i ca 5 år eller tills godkänd föryngring konstaterats. Just nu har distriktet en stor andel kalmark, se figur 1. Inventeringar pågår för att komplettera uppgifter som saknas på dessa bestånd. På de tre hänsynsplanområdena är 12 % av de avsatta naturområdena yngre än 80 år (lövrika). 39 %, är mellan 80 och 120 år och 49 % är äldre än 120 år, se figur 2. 12

ha, planområde ha, distriktet ha, planområde ha, distriktet 7000 6500 6000 5500 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 kal mark 0-10 Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161- Figur 1. Åldersklassfördelning för Norsjö distrikt. Exklusive naturområden. 240 220 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 kal mark 0-10 Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö Figur 2. Naturområdenas åldersklassfördelning, Norsjö distrikt. 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 2.3.2. Lövbestånd De lövdominerade beståndens ålder är lägre i Norsjöbygden än i Älvdalarna och Jörnskogen, se figur 3. Förklaringar finns i skillnaden i topografi och markvegetationstyper. Granområdenas återplanteringar genererar generellt mera björk automatiskt jämfört med tallområdena. På hedmarkerna har lövet svårt att nå trädhöjd där ren och älg frekvent betar 0 600 500 400 300 200 100 0 13

ha, planområde ha, distriktet markerna. Rönn i trädhöjd är sällsynta och med aktuell älgfodertillgång lär den ha svårt att nå dit. På distriktet är 14 % av lövskogarna 80 år och äldre. Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö 700 1200 600 1000 500 400 300 200 800 600 400 0 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161-0 100 200 Figur 3. De lövdominerade beståndens åldersklassfördelning, Norsjö distrikt. 2.3.3. Tall- och granbestånd 62 % av alla bestånd på Norsjö distrikt innehåller mer än 70 % tall, och 22 % av alla bestånd innehåller mer än 70 % gran. Jämfört med ett referenslandskap är det lite mer än dubbelt så stor areal på tall och en tiondel av gran i nuläget, se figur 4 och 5. Resultatet är en följd av hur skogen har brukats och föryngrats. Beståndsföryngringen idag är mera ståndortsanpassad och kommer på sikt att ge mera blandade och varierade skogar. Skogar i högre ålder kommer naturligt att innehålla mera gran då det är granens växtsätt. 14

ha, planområde ha, distriktet ha, planområde ha, distriktet 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 kal mark 0-10 Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö Figur 4. Ålderklassfördelning för bestånd med minst 7/10 tall. 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 kal mark 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö Figur 5. Åldersklassfördelning för bestånd med minst 7/10 gran. 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161-151-160 161-1200 1000 800 600 400 200 0 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 2.3.4. Trädslagsblandning Det är mera tall och motsvarande mindre andel gran på hänsynsområde Älvdalarna och Jörnskogen jämfört med Norsjöbygdens hänsynsområde, se figur 6. Detta beror på skillnad i framför allt topografi, höjdläge, marktyper mm. Skillnaden i andelar gran och tall kommer att bestå framöver även om ståndortsanpassningen gör att andelen gran och löv på sikt kommer att öka. Strävan i all skogsskötsel är att gynna en mera varierad och naturlig trädslagsblandning. Andelen contorta ska öka till 20% av föryngringsarealen enligt ett skötselbeslut år 2007. 0 15

Tall Gran Löv Contorta 100% 80% 60% 40% 20% 0% Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö Figur 6. Trädslagsblandning baserat på volym. 16

3. Kartläggning av natur- och kulturvärden 3.1. Inventerings- och planeringsarbete 3.1.1. Nyckelbiotopsinventeringen Under perioden 1995-1999 genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen. På grund av markbyten med AssiDomän i norra Sverige avslutades nyindelningen först under 2001 på en del av markerna på Region Lycksele och Region Örnsköldsvik. Under 2002 har Luleå distrikt upphört och den egna skogen inom Jörnsområdet har tillfallit Norsjö distrikt kallat Hänsynsplanområde, Jörnskogen. Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder mm. Områden som utifrån trädskiktets struktur och läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel, bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid flygbildstolkningen. I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena. Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta steg. I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden. Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför fortfarande vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning för att återfinna dessa områden, som då kan undantas och registreras. Ytterligare utsökningar har gjorts i omgångar för att finna intressanta områden för kontroll om dessa kan innehålla naturvärden intressanta för 5 % - målet. Majoriteten har besökts i fält. Kontinuerligt i samband med avverkningsanmälningar och andra kontroller i fält upptäcks nya intressanta områden för 5 % - målet. 3.1.2. Naturvärdesbedömning Holmen tillämpar skogsbiologernas metodik för naturvärdesbedömning vid all avverkningsplanering. Metodiken har också tillämpats på avsatta naturområden för att kvalitetssäkra avsättningarna och ge underlag för prioriteringar. I ett första steg naturvärdesbedömdes 20 % av alla avsättningar på vart och ett av Holmens distrikt. Bestånden slumpades ut och inventeringen gjordes genom stab skogsvårds försorg. Därefter har distriktet 17

kompletterat med egna naturvärdesbedömningar och i dagsläget är 30 % bedömt. Lokalkännedom och viss information från Länsstyrelsen har också gett indikationer på områden intressanta för kontroll. 3.2. Resultat 3.2.1. Områden med höga naturvärden Region Örnsköldsvik har som mål att avsätta 5 % av den produktiva skogsmarksarealen. Distrikt Norsjö har i genomsnitt lägre naturvärden och distriktsmålet är därför satt till 3,3 %. För att ha en planeringsreserv inför eventuella reservatsförsäljningar utgör i dagsläget avsättningarna 4,1 % vilket motsvarar 4616 ha av den produktiva arealen (tabell 3.1). Norsjöbygdens hänsynsplanområde: Kartläggningen av intressanta miljöer för naturvård och kulturmiljövård i Norsjöbygdens hänsynsplanområde visar att 4,2 % av den totala produktiva skogsmarksarealen berörs av hänsyn. I denna areal ingår inte vardaglig detaljhänsyn i samband med slutavverkningar. Ytterligare 0,2 % av den totala skogsmarksarealen som inte medräknas i regionens miljömål utgörs av tekniska ekonomiska impediment, landskapsvård och annan paragraf 30-hänsyn. 0,8 % av totala naturområdesarealen utgörs av nyckelobjekt, d v s nyckelbiotoper inklusive omgivande skyddszoner, vilket motsvarar 0,03 % av total produktiv skogsmarksareal på Norsjöbygdens hänsynsplaneområde. Gissträskskogen: Gissträskskogen ligger mellan Sveaskogs tallområden söder om Malån och Gissträsksjön i norra delen av Norsjö kommun. Det ligger på mellan 300 och 400 meters höjd över havet. Det sparade området i centrum är relativt orört och mosaikartat med varierad trädslagsblandning, ålder och marktyp. Ingen väg går in i området. Ungskogen runt omkring har en hög produktion och består mest av tall. Ibland är det svårt att se när skogsmarken övergår till myr. Området har delvis utsatts för dikning och vedhuggning. Tre små färskare hyggen finns i anknytning till området. Området ligger sparat som objekt med naturvärde och övrigt FSC. Österut på Kälen finns det sparat en äldre och grov granskog med några rödlistade svampar. I den grova granskogen finns bestånd klassade som nyckelobjekt. Vid Villbäcken finns ett nyckelobjekt med Guckusko. Anderstjärnskogen: Anderstjärn ligger 1,5 mil väster om Norsjö samhälle. Väster om själva Anderstjärnen finns avsatt ett litet nyckelobjekt på 5 ha med flera hänsynskrävande kärlväxter. Runt kring nyckelobjektet finns tre större bestånd avsatta som objekt med naturvärden. Dessa är i huvudsak äldre granskogar. I de södra spetsarna på Anderstjärnskogen finns det 2 större sammanhållande områden klassade som objekt med naturvärden och övrigt FSC. Dessa områden är i huvudsak granskogar runt och invid större myrområden och som inte påverkats av skogsbruk på en längre tid. Kallkällor och smärre vattendrag förstärker variationen i områdena. Dessutom finns ett känt tjäderspelområde i den östra delen. Lustigkullabacken: Ligger söder om Malån mittemellan Fromheden och Bjurträsk efter Malå-Skellefteåvägen. Gamla Lustigkullabacken är avsatt som objekt med naturvärde och som övrigt FSC på sammanhängande lite drygt 50 ha. Det är en nordsluttning som domineras av granskog med hög lövandel. Området har ett tunt jordlager med flera hällpartier, fuktiga områden och surdråg. Sälg och asp förekommer rikligt. Lunglaven är frekvent. Området är 18

relativt orört och varierat. Vid stora vägen finns ett litet reservat som heter Kryddgrovans naturreservat som hyser röd trolldruva. Kniptjärn: Detta är ett skogmyrmosaikområde som ligger 8 km söder om Norsjö samhälle och norr om Braxenån vid Bockbackavägens ände med en produktiv skogsmark på ca 60 ha. Skogen är en barrblandskog som varierar i allt. Ingen väg leder in i området vilket förstärker områdets kvalitet och möjligheter. Vid Braxenån översvämmas vissa partier vid höga vattenstånd. I sydost finns en markerad grusås. Bestånden är klassade som objekt med naturvärde och övrigt FSC. Älvdalarnas hänsynsplanområde Kartläggningen av intressanta miljöer för naturvård och kulturmiljövård i Älvdalarnas hänsynsplanområde visar att 4 % av den totala produktiva skogsmarksarealen berörs av hänsyn. I denna areal ingår inte vardaglig detaljhänsyn i samband med slutavverkningar. Ytterligare 0,3 % av den totala skogsmarksarealen som inte medräknas i regionens miljömål utgörs av tekniska ekonomiska impediment, landskapsvård och annan paragraf 30-hänsyn. 0,6 % av totala naturområdesarealen utgörs av nyckelobjekt, d v s nyckelbiotoper inklusive omgivande skyddszoner, vilket motsvarar 0,005 % av total produktiv skogsmarksareal på Älvdalarnas hänsynsplanområde. Vitbergen: På Vitbergen finns ett naturreservat på ca 900 ha. Länsstyrelsen kallar det för urskogsklätt skogsberg. I angränsning till reservatet har 112 ha sparats i olika former. 5 ha är sparat som nyckelobjekt, resterande som objekt med naturvärde och som övrigt FSC. Den sparade skogen en barrskog, delvis påverkad av skogsbruk med flera gamla grova tallar + 250 år. Gott om brandspår finns och flera urskogsliknande fläckar. Andersberg: Ett s k kalottberg. Området har en kalspolad zon med morän ovanför, svallsediment och morän nedanför. Uppe på toppen finns en urskogsliknande flerskiktad skog med gammal tall, gran och löv. Jättungsmyran: Jättungsmyran ligger norr om Villvattnet 3 mil väster om Burträsk Det är inlöst som naturreservat av länsstyrelsen och berör 769 hektar Holmenmark varav 194 hektar är produktiv skogsmark. Hedvägen: Här är det sparat ca 30 ha lavhävdad sandhed som objekt med naturvärde. Skogen består av en gammal delvis gles tallskog. Området utnyttjas frekvent av rennäringen. Harrsjön: På en gammal sjösänkning finns en 60 ha stor avsättning som är lövdominerad. En stor kanal går rakt igenom och på södra sidan om den har vi gjort en naturvårdsgallring vars syfte är att behålla lövsuccesion även framgent. Gallringen inriktades på gran och att skapa luckor i beståndet för att få nytt lövuppslag. Nästa åtgärd är röjning när granuppslag blir för dominerande. Harakälen är ett område med hällmarkstallskog och bördiga granskogsområden, den avsatta arealen är 65 ha. Delar av tallområdena är brandpräglade med gamla brandstubbar och enstaka levande tallar med brandljud. I de bördigare granskogarna finns gott om grova och gamla aspar och grova granlågor förekommer. Noterade arter är stor aspticka, ullticka och rosenticka. 19

Blekberget: Här har en gles och mager hällmarksskog sparats som inte är särskilt gammal men är ett bra tjäderspelområde. Området domineras av magra tallboniteter med insprängda zoner av bättre tall/gran-boniteter. Några bestånd har klassats som bestånd med naturvärden. I övrigt har det mesta klassats som övrigt FSC. En stor del av områdets värde ligger i att det får sitta ihop. Jörnskogens hänsynsplanområde Kartläggningen av intressanta miljöer för naturvård och kulturmiljövård i Jörnskogens hänsynsplanområde visar att 4,1 % av den totala produktiva skogsmarksarealen berörs av hänsyn. I denna areal ingår inte vardaglig detaljhänsyn i samband med slutavverkningar. Ytterligare 0,1 % av den totala skogsmarksarealen som inte medräknas i regionens miljömål utgörs av tekniska ekonomiska impediment, landskapsvård och annan paragraf 30-hänsyn. 0,1 % (10,5 ha) av totala naturområdesarealen utgörs av nyckelobjekt, d v s nyckelbiotoper inklusive omgivande skyddszoner Abborrtjärnberget: Öster om Vargforsdammen är ett litet bergsmassiv med mycket klippor och block. Området består av 39 ha äldre högväxt, flerskiktad, ganska gles tallskog på torr och frisk mark. Enstaka högväxta björkar och granar förekommer. Det finns även riklig förekomst av brandspår på både levande och död ved. Gamla virkeshögar ligger kvar från den tid då man högg med yxa och svans. Ingen egentlig avverkning har skett i modern tid, bara en viss röjning av ungtall. Träd- och lågakontinuiteten har sannolikt aldrig brutits på lång tid. Vithatten: Berget Vithatten reser sig ur den riksintressanta stormyren som föreslagits som Natura 2000 objekt. Vithatten har alltid betraktats som lite speciellt av befolkningen i området, kanske för att det reser sig två hundra meter rakt upp ur omgivningen. På dess topp hölls den 29 juli 1751 ett möte med bönder och samer en synerätt som godkände lappmarksgränsen till Byske älv. Där finns en gammal torrtall som någon ristat in initialerna i anno 1753. Men skogen är inte opåverkad. Skogen runt berget brändes i slutet av 1800 talet för att få bättre skogsbete för frigående kreatur. Ett område på 36 ha är gallrat och ska naturvårdsbrännas. I övrigt är det projekterat för byggande av en konferensanläggning föreställande en stor (47m hög) älgtjur (benämnd STOO RN) som ska stå på toppen av berget. Totalt i Vithattenområdet är ca 180 ha sparade. Öster om berget breder naturreservatet för Vithattsmyrarna på norra sidan vägen ut sig. Där är 300 ha mark löst in från Holmen. Öster kraftledningen finns ett mosaikartat område med gammal skiktad tall, myrhalsar och tvärryggar på södra sidan vithattenvägen. Här häckar lappsparv och göktyta. Furuberget: På södra sidan av Klintån finns ett område på 19 ha gammal relativt opåverkad barrblandskog. Området är brant och blockigt med större tallinblandning runt kanterna. Det finns spår av en brand för drygt 200 år sedan, tallar som är c:a 350 år har spår av mer än en brand. Gran som är 210 år i brösthöjd saknar brandljud. I kärnan av området har inte elden nått och här ökar granandelen samt lavmängden markant. En del granar är gula av garnlav. Ganska många träd har gamla toppbrott. På en del av sluttningen hittar man inga stubbar eller andra spår av avverkning. I den uppdaterade hänsynsplanen har målet varit att öka naturvårdspoängen samt att få till större sammanhängande områden och större andel äldre skog som avsättning. I det hårt brukade skogslandskapet blir värdekärnorna relativt isolerade och angränsade bestånd har inga 20

naturvärden. Att få till större sammanhängande områden har varit det mål som är svårast att fylla. Arealen naturområden har minskat från 5051 ha till 4617 ha. Andelen skog äldre än 120 år har ökat från 38 % till 49 % i den uppdaterade hänsynsplanen. Medelpoäng enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning är 9,6 i det som är naturvårdsbedömt. Maxpoäng 23 finns både i S och OT avsättning. 21

Tabell 3.1 Avsatta arealer som ingår i regionens miljömål Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Distriktet Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal Naturområden Naturreservat 2,9 1 0,0 2,9 1 0,0 Holmenreservat Nyckelobjekt 88,8 22 0,3 345,2 89 0,6 10,5 7 0,0 444,5 118 0,4 Objekt med naturvärden 593,4 151 2,0 1048,3 333 1,7 648,0 117 3,0 2289,7 601 2,0 Övrigt FSC-område 513,4 157 1,7 826,6 286 1,3 122,8 26 0,6 1462,8 469 1,3 Sålda naturområden 168,3 42 0,3 23,2 3 0,1 191,5 45 0,2 Delsumma 1195,6 330 4,1 2391,3 751 3,8 804,5 153 3,8 4391,4 1234 3,9 Naturarealer Nyckelbiotoper 5,7 4 0,0 18,8 16 0,0 32,3 18 0,2 56,8 38 0,1 Objekt med naturvärden 22,4 24 0,1 82,4 66 0,1 43,8 27 0,2 148,6 117 0,1 Florahänsyn 2,6 2 0,0 1,2 1 0,0 3,8 3 0,0 Faunahänsyn 0,7 1 0,0 2,5 2 0,0 3,2 3,0 0,0 Övrigt FSC-område 13,0 2 0,0 13,0 2 0,0 Delsumma 41,1 30 0,1 104,5 85 0,2 79,8 48 0,4 225,4 163 0,2 Totalt 1236,7 360 4,2 2495,8 836 4,0 884,3 201 4,1 4616,8 1397 4,1 22

Barrskogar Lövskogar Sumpskogar Hävd Brandpåverkat Topografi Vatten ha, planområde ha,distriktet Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Figur 7. Den avsatta arealens fördelning på de olika biotopgrupperna. Den helt förhärskande biotopgruppen är inte oväntat barrskogar som representerar 68 % av avsättningarna. Biotopgruppen lövskogar utgör 2 %. Dessa är äldre än lövbestånden generellt (29 % över 80 år). Sumpskogar står för 10 % av avsatt areal och hävd och brandpåverkat är endast representerat i några bestånd. Topografi utgör 7 % och vatten 12 %. 3.2.2. Kulturmiljöer Fornminne finns noterat i 5 bestånd varav en är en gammal boplats och övriga är fångstgropar. Ett hundratal kulturlämningar finns noterade i beståndsregistret. Det övervägande antalet kulturlämningar är gamla boplatser. Övriga är rester efter kolmilor, tjärdalar, dammar, kvarnhjul, stenrösen, myrodlingar, fångstgropar, rester efter samiska boplatser, stenkista och en gammal smedja. 3.2.3. Värdefulla vattendrag och våtmarker De viktigare vattendragen som berör våra marker är från norr; Ålsån, Klintån-Kågeälven Petikån, Skellefteälven, Malån, Bureälven, Risån, Sikån, Tallån, Sävarån, Åman och Vindelälven. Skellefteälven kan man säga är helt utbyggd för produktion av elkraft. Övriga vattendrag är så gott som opåverkade förutom att alla utnyttjats till flottning. Restaurering har påbörjats i en del vattendrag. Malån och Sävarån och Petikån räknas som viktiga vattendrag för sin förekomst av utter. Dessa åar och Vindelälven är klassade som riksintresse för naturvård. Stavträsket är ett utdikat slåtterobjekt som restaurerats av Naturbruksgymnasiet i Burträsk. Där har man skapat en 80 ha stor våtmark som hyser b.l.a. smalnäbbad simsnäppa och svarthakedopping samt en dvärgmåskoloni. 23

Fräkenmyran är en ganska fattig våtmark väster om stambanan där en enkel dämning i vägtrumman har höjt vattenytan så att 5 ha våtmark bildats. Åsträsket vid Selsliden gränsar mot Holmen (samfällt) och är dämt av en privatperson till c:a 16 hektar. På distriktets representationsjaktområde på Nordanås däms en myr på c:a 7 ha som varit utdikad. 3.2.4. Vandringshinder På Norsjö distrikt inventerades 123 trummor år 2005. I huvudsak anslöt trummorna till Natura-2000 vattendrag. Inventerare var Linnea Forsmark. En klassificering i tre klasser gav vid handen att tre trummor var i akut behov att bytas, 8 trummor byts vid vägreparation eller nybrytning i närheten och 112 trummor görs ingen riktad åtgärd. 3.2.5. Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål Endast bestånd som har dokumenterade naturvärden eller förväntas utveckla naturvärden inom en nära framtid ingår i miljömålet. Bestånd som av annan anledning undantas skogsbruk redovisas nedan (tabell 3.2). 24

Tabell 3.2 Avsatta arealer som inte ingår i regionens miljömål. Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Distriktet Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal Naturområden Landskapsvård 59,8 28 0,1 59,8 28 0,1 Tekn. ekon. imp. 5,5 1 0,0 2,2 1 0,0 1,2 1 0,0 8,9 3 0,0 Fornminne Kulturlämning Delsumma 5,5 1 0,0 62,0 29 0,1 1,2 1 0,0 68,7 31 0,1 Naturarealer Landskapsvård 2,9 4 0,0 8,1 8 0,0 11,0 12 0,0 Tekn. ekon. imp. 5,1 4 0,0 2,5 4 0,0 7,6 8 0,0 Fornminne Kulturlämning 4,6 9 0,0 4,6 9 0,0 30 Hänsyn 57,8 81 0,2 116,7 160 0,2 14,2 15 0,1 188,7 256 0,2 Delsumma 65,8 89 0,2 131,9 181 0,2 14,2 15 0,1 211,9 285 0,2 Totalt 71,3 90 0,2 193,9 420 0,3 15,4 16 0,1 280,6 316 0,2 25

3.2.5. Viktiga områden för renskötseln Norr om Skellefteälven har Mausjaur skogssameby sina vinterbetesmarker till Brattberget, Högheden och Brännbacka. Deras viktigaste område är Stornäs för höstflytten och tallhedarna norr om Svansele. Svaipa är en fjällsameby och deras marker ligger Norr om Mausjaurs och för dem är Brandforsheden utanför Stavaträsk med sitt tjocka lavtäcke av särskilt intresse. Längst i söder på den heden finns det några eldstäder från den tid då samerna bodde där under vintern. Den typen av bosättningar upphörde i slutet av 50- talet. Svaipa sameby har även en del vinterbetesmarker i södra delen av distriktet längs Sävarån. Längs efter södra sidan av Skellefteälven passerar Maskaur sameby med sina renar. Malå skogssameby är den sameby som vi berörs mest av. Hela deras flyttväg mellan sommarbetet i nordväst väster om lappmarksgränsen till Malå och vinterbetet från lappmarksgränsen och ner till kustskogarna kring Burträsk och Robertfors går genom distriktets skogsmarker. I södra delarna efter Vindelälven passerar Grans fjällsameby med sina renar. Ett generellt samråd sker ungefär en gång per år eller när det påkallas. Där diskuteras generella frågor kring renskötseln och skogsbruket. Om problem uppstått för endera parten tas dessa också upp. En till två gånger per år går vi igenom all markbehandling för att ha en extra koll på de markåtgärder som utförs och för att undvika misstag. När områden anmäls för slutavverkning och när vägar byggs sätts det alltid in en avverkningsskiss i en särskild pärm som samebyarna alltid kan komma in och titta i och får därigenom löpande information om vår verksamhet. Här sker kommunikationen mellan distriktets personal och samebyn i direktkontakt. När detta inte är möjligt tas telefonkontakt. För rennäringens del är det de lavhävdade markerna som är av största vikt. Flyttvägarna och rennäringens anläggningar efter dessa i form av stängsel och samlingshagar påverkar skogsbruket. Det är därför kring dessa områden som diskussioner främst förs. Distriktet upplåter mark för rennäringens fasta anläggningar och här sker ofta ett extensivt brukande av skogen. 3.2.6. Tätortsnära områden Distriktets skogar berörs inte av någon tätortsnära skog med särskild hänsyn 26

4. Bristanalys 4.1. ASIO-modellen Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig (A-mark), Sällan (S-mark), Ibland (I-mark) eller Ofta (O-mark), se tabell 4.1. Tabell 4.1 Fördelningen för ASIO-klasserna för respektive hänsynsplaneområde ASIO-KLASS Hänsynsplanområde A-mark S-mark I-mark O-mark Norsjöbygden 0.5 % (147 ha) 23,2 % (6807 73 % (21539 ha) 3,1% (906 ha) ha) Älvdalarna 0,4 % (251 ha) 21,6 % (13687 68 % (42446 ha) 10 % (6221 ha) ha) Jörnskogen 1,2 % (254 ha) 24 % (5118 ha) 61 % (13072 ha) 13,8 % (2976ha) Holmen Skog 2 % 18 % 72 % 8 % Sverige 5 % 15 % 70 % 10 % 4.2. Referenslandskapet För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap på distriktets 3 hänsynsplanområden, se tabell 4.2. Tabell 4.2 Fördelning på skogstyper Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö ref nu ref nu ref nu ref nu Tallskogar 6290,5 10875,8 16832,2 33160,6 6244,5 11972,5 29367,2 56008,9 Blandskogar 16271,1 16480,8 32237,8 26286,8 10516,7 8486,8 59025,6 51254,4 Lövbrännor 4251,9 1678,1 8419 2922,6 2728,6 904,8 15399,5 5505,5 Granskogar, lång kont 2585,3 364,2 5109,5 228,6 1931,4 57 9626,2 649,8 4.3. Jämförelse mellan referenslandskapet och dagens landskap. Resultatet visar att i referenslandskapet för Norsjöbygdens hänsynsplanområde utgjordes omkring 9 % av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 14 % av lövbrännor och 21 % var en- eller flerskiktade tallskogar (se figur 8). 56 % av arealen i referenslandskapet täcktes av blandskogar med tall, gran och löv. Resultatet visar att i referenslandskapet för Älvdalarnas hänsynsplanområde utgjordes omkring 8 % av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 13 % av lövbrännor och 27 % var en- eller flerskiktade tallskogar (se figur 8). 52 % av arealen i referenslandskapet täcktes av blandskogar med tall, gran och löv. 27

Resultatet visar att i referenslandskapet för Jörnskogens hänsynsplanområde utgjordes omkring 9 % av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 13 % av lövbrännor och. 49 % av arealen i referenslandskapet täcktes av blandskogar med tall, gran och löv. Resterande 29 % var en- eller flerskiktade tallskogar (se figur 8) Arealen tallskogar på alla tre hänsynsplanområdena är i dag större än i referenslandskapet. Majoriteten av dagens tallskogar är dock enskiktade, medan tallskogarna i referenslandskapet ofta var flerskiktade med överståndare som överlevt flertalet skogsbränder. 0,9 % per år av marken för Norsjöbygdens hänsynsplanområde brann årligen enligt ASIOmodellen. Motsvarande för Älvdalarnas och Jörnskogens hänsynsplanområde var 1 %.. Tallskogar Blandskogar Lövbrännor Granskogar, lång kont 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% ref nu ref nu ref nu ref nu Norsjöbygden Älvdalarna Jörnsskogen Norsjö Figur 8. Jämförelse mellan dagens landskap och referenslandskapet 4.4. Prioritering av objekt Prioritering av objekt som avsätts i hänsynsplanen har gjorts i följande ordning: 1. Befintliga natur- eller kulturmiljövärden (nyckelbiotoper, reservat, kulturmiljöer mm) 2. Geografisk fördelning inom distriktet 3. Bristanalys i förhållande till referenslandskapet 4. Fördelning mellan distrikt (avstämning mot regionmål) Kärnan i hänsynsplanen är områden med dokumenterat höga naturvärden. Hit räknas nyckelbiotoper och naturreservat. Bristanalysen används för att prioritera bland objekten som används för att 5 % målet uppnås på regionnivå på Holmen Skog. Här tillkommer t.ex. objekt med naturvärden, övrigt FSC- 28

område och motsvarande. Möjligheten att bilda större sammanhängande områden har beaktats i valet av bestånd som ej har de högsta naturvärdena. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. På distriktsnivå är ambitionen att minst 3 % undantas. För att regionmålet skall nås avsätts därför mer än 5 % av skogsmarken på distrikt med högre naturvärden. Detta innebär även att inom distrikt med ont om avsättningsbar skog har i vissa fall bestånd med relativt sett låga naturvärden undantagits framför bestånd med högre naturvärden inom andra distrikt. Zoner kring vattendrag har i vissa fall medräknats om bredden är >25 m på vardera sidan om bäcken och det gått att motivera såsom ekologiskt funktionellt. I första hand sker prioriteringen efter befintliga naturvärden (se ovan), och möjligheten att skapa eller binda samman större områden. 29

5. Riktlinjer och mål Distrikt Norsjö har för avsikt att inom alla planområden bibehålla skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga. Inom dessa ramar ska vi ge naturligt förekommande växter och djur förutsättningar att fortleva långsiktigt i skogslandskapet. För att bevara djur och växter i långsiktigt livskraftiga populationer är dessa beroende av olika livsmiljöer. Vissa arter är helt beroende av opåverkade habitat medan andra gynnas av någon form av störning i landskapet, svag såväl som kraftig. Jämfört med ett referenslandskap (det vi i dagligt tal kallar urskog) så är dagens skogar inom distriktet förändrade på olika sätt. Mängden av död ved i olika nedbrytningsstadier, nyligen brandpåverkad mark, lövbrännor med gammalt grovt löv och tillgång på gammal granskog med lång kontinuitet är biotoper som det finns lite av i dagens skogar jämfört med orörd skog. Vi ska inte sträva efter att återskapa orörd skog men däremot ska vi sträva efter att minska skillnaden. Generellt kan sägas att bristen på död ved och nyligen brandpåverkad mark är lika inom alla tre planområdena och detsamma gäller bristen på lövbrännor. Tillgången på gammal granskog är lägst inom Jörnskogens hänsynsplanområde (3 %) jämfört med referenslandskapet. Norsjöbygden hänsynsplanområde når ungefär 25 % i en likadan jämförelse. Bristen på element såsom gamla, grova träd och död ved beaktas vid varje avverkningstillfälle genom sparande av hänsynsytor och naturvärdesträd samt genom tillskapande av högstubbar och restriktivt tillvaratagande av vindfällen. Inom avsatta naturområden utvecklas också dessa element. Bristbiotoper, såsom lövbrännor, brandpåverkade biotoper och gamla granskogar avsätts som naturområden och/eller sköts med inriktning på att utveckla deras naturvärdeskvalitéer. 5.1. Avsatta arealer 5.1.1. Mål Målet på regionnivå är att 5 % av skogsmarksarealen skall undantas från avverkning. På distrikt Norsjö har idag på dessa 3 hänsynsplanområden 4,1 % (4617 ha) satts av som naturområden. I biotopgruppen barrskogar finns den mesta arealen avsatt (ca 70 %). Övrig areal som är avsatt finns inom biotopgrupperna sumpskogar, vatten, lövskogar och topografi. Med några undantag är det tänkt att den avsatta arealen ska få utvecklas fritt. 5.1.2. Åtgärdsförslag Huvuddelen av de avsatta arealerna är störningskänsliga biotoper och får tillsvidare utvecklas fritt. Störningsanpassade biotoper sköts för att efterlikna naturliga processer. Naturvårdsbränning och aktivt skapande av mera död ved planeras inom vissa områden. På Vithatten är det gjort en åtgärdsplan för att öka naturvärdena. 30