KVARTEREN MYGGAN OCH KNOTTET. - karakterisering och värdering av ett bostadsområde från 1970-talet

KVARTEREN MYGGAN OCH KNOTTET - karakterisering och värdering av ett bostadsområde från 1970-talet

Beställare Kv Myggans Samfällighetsförening Skövde Bidrag till arbetet har utgått från Länsstyrelsen i Västra Götalands län Rapport Allan Ahlman, arkitekt SAR/MSA Anna Lokrantz, bebyggelseantikvarie Datum 2011-10-17 Arb.nr 11017 Ateljé Arkitekten i Väst AB, Skolgatan 3, 532 31 Skara, tel: 0511-108 28, www.ateljearkitekten.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 5 Historik och fakta 6 Tidstypiskt 8 Kvarteret Knottet och del av Myggan 12 Kvarteret Myggan 22 Slutord 29 Källor 30

I N L E D N I N G Det var en morgon i juni. Vi svängde in på Myggvägen med solen i ryggen, följde gatans mjuka kurva förbi de pastellfärgade husen och stannade för en kopp kaffe hos Anna-Pia. Sedan promenerade vi runt, antecknade och fotade hela dagen. På så sätt följde vi också Myggans och Knottets dygnsrytm. Till en början var det ganska tyst och stilla. Vi såg några barn som flög med drake, en och annan som promenerade eller rastade hunden, någon cyklist och några som arbetade i sina trädgårdar. Allting blommade den dagen. På avstånd anade man skogen. Trots lugnet kändes det levande. Framåt eftermiddagen kom människor hem från skolor och arbeten. De tittade nyfiket på oss och våra papper, pennor och den stora kameran. Vi pratade med några. Alla visste redan att vi skulle komma. Vi blev till och med inbjudna till ett par av husen. Under dagen funderade vi på varför det kändes så bra att gå runt här. Vad är det egentligen som gör en plats skön att vistas på? Det är förstås olika på olika ställen. I det här fallet är en stor del av förklaringen den sammanhållna bebyggelsen. Det finns enkelt uttryckt bara två hustyper - de faluröda husen och de gruppvis målade husen. Helhetsupplevelsen av ett sådant område blir viktig, mycket viktigare än de enskilda husen var för sig. Inom denna helhet finns sedan små variationer, exempelvis finns både radhus och kedjehus, och fasadfärgen varierar. Det är genomtänkta variationer, variationer som ryms inom den stora helheten. Enhetlighet är skönt att vila blicken på; man får en känsla av att någon verkligen har tänkt till, både när det gäller de breda penseldragen och de små detaljerna. Detta gör också att själva byggnadsstilen blir i det närmaste oviktig. Det spelar ingen roll om husen är byggda för hundra år sen, på 70-talet eller om det är ett nybyggt område så länge det är väl genomtänkt i helhet och detaljer, kommer det att uppfattas som harmoniskt och då blir det en behaglig plats. För att behålla det som är Myggans och Knottets karaktär, är det bra om ni som bor här kan enas om att följa en och samma linje. Eftersom arkitekturen redan från början vilar på klart uttalade tankar och intentioner, bör man förhålla sig till och hitta kvaliteterna i det som redan finns. Då är det lättare att renovera och förändra på ett varsamt sätt med respekt för originalidéerna. Förhoppningsvis kan våra synpunkter vara till hjälp för er som bor och lever i kvarteren Myggan och Knottet. Inledning 5

H I S T O R I K O C H FA K TA Flygfoto över området. 6 Historik och fakta

Kvarteren Myggan och Knottet ligger i stadsdelen Södra Ryd, ca en halvmil norr om Skövde centrum. Södra Ryd planlades i samband med byggandet av Kärnsjukhuset i Skövde (1968-1976). Då skapades ett stort antal arbetstillfällen, och efterfrågan på bostäder ökade. Det planerades för 6 000 invånare i den nya stadsdelen; skolor, bibliotek, folktandvård, bank, post, livsmedelsaffär och småbutiker etablerades. Bebyggelsen uppfördes med flerfamiljshus vid centrum och med radhus, kedjehus och villor längre ut. Detaljplan för kv Myggan och Knottet upprättades 1978, och är fortfarande gällande. Planen anger att användningen ska vara bostäder (kedjehus och radhus) samt samlingslokaler. Knottvägen och en liten del av Myggvägen ritades av Arne Rudberger Arkitektkontor. Myggvägen ritades av Arkitektgruppen H.-E. Heineman. Hela området bebyggdes 1978-79. Arne Rudbergers hus presenterades i ett nummer av tidskriften Arkitektur 1983, av Rudberger själv. Han skriver bl a att trä och falu rödfärg var material som passade in i detta område, som ju var röjd skogsmark. Enkelheten i fasaderna och framhävd ingång var andra viktiga karaktärsdrag. Kv Myggan och Knottet har föreslagits att ingå i det kulturmiljöprogram som Skövde kommun håller på att ta fram, och som upprättas av Västergötlands museum. I ett utkast framgår att museet anser att bebyggelsen inom kv Myggan och Knottet bör dokumenteras närmare, och att kommunen bör upprätta fördjupade riktlinjer för området. Ovan foto ur Arkitektur 1983. Nedan foto taget vid inventeringen i juni 2011. Historik och fakta 7

T I D S T Y P I S K T Husen i kv Myggan och Knottet byggdes i slutet av 1970-talet, efter miljonprogrammet men före det tidiga 1980-talets lågkonjunktur och nedgång i bostadsbyggandet. Under 1970-talet ökade småhusbyggandet. Många bostäder uppfördes som kedjehus och friliggande villor på små tomter. De markområden som togs i anspråk var ofta nedlagd åkermark eller skogsmark som låg en bit utanför städerna eller i direkt anslutning till stadsbebyggelsen. Man tog inte så stor hänsyn till den befintliga platsen, utan sprängde bort bergsklackar och fyllde ut svackor där det behövdes. Bostadsområdena fick ofta svängda gator, små förskjutningar av huskropparna, och husen grupperades i mindre delområden. Parkeringsplatsernas och garagens placering blev viktigare i och med att man bodde en bit från centrum. För att få en säker boendemiljö leddes biltrafiken runt områdena på större leder med mindre matargator in till bostäderna. Det kom nya krav på friytor, vilket ledde till att husen ofta placerades bredvid ett större grönområde. Om det var kuperad terräng sparade man hällmarker med stora träd. I områden med åkermark modellerade man istället fram pulkabackar och mindre sänkor för lekplatser. I trädgårdarna blev det mycket vanligt med buskar, framför allt barrväxter. Utmed fasaden hade man gärna en rabatt, ofta en rad med låga buskar av en och samma sort, t ex rosenspirea eller floribundaros (med små blommor i klasar). Trästaket var populärt. De var inte så höga, och med relativt breda spjälor. Ibland lade man ribborna i ett mönster som upprepade sig, t ex en bred, två smala osv. Det var också vanligt med liggande spjälor av rejäla dimensioner. Staketen var ofta omålade eller målade i en dov färgskala som brunt eller brunlaserat. Södra Ryd anlades på skogsmark, vilket är tydligt när man blickar ut från kv Myggan och Knottet. En av de två stora allmänningarna i området, här har man modellerat fram en höjdrygg. I sänkan är en bollplan. Rhododendron var ett populärt växtval i 70-talets trädgårdar, och är vanligt i kv Myggan och Knottet. 8 Tidstypiskt

Husen var ofta i 1 ½ plan utan källare. Tegel och träpanel var viktiga fasadmaterial, t ex tegel på nedervåningen och träpanel på övervåningen. Under sent 70-tal blev det populärt att blicka tillbaka mot svensk byggnadstradition med falu rödfärg, spröjsade fönster och markerade knutar. Vid 70-talets slut var trä helt dominerande på fasaderna, gärna liggande panel målad i brunt eller mörkt rött. Den vanligaste stående paneltypen var lockpanel. I områden med kedjehus färgsatte man i gröna, blå, gula eller röda kulörer för att få variation. Taken täcktes med betongpannor. Fönstren var ofta enkla ospröjsade enluftsfönster utan foder. Fönstrens utformning kom också att styras av isoleringsförmåga, och tre glas isoler- De faluröda husen i kv Knottet och del av Myggan är tydligt inspirerade av svensk byggnadstradition. Det var vanligt att färgsätta husen i olika kulörer för variation. Trästaket med liggande spjälor i kv Knottet. Tidstypiskt 9

vid en grupp människor som sitter under träden, sandlåda med redskap och (på en annan av Rudbergers ritningar) 4 st fasta parksoffor (kompletteras vid saml.tillfällen med de boendes egna möbler). Kombinarutor blev standard. Fönstren målades vita eller bruna. Grupperingar av flera fönster eller fönsterband användes för att skapa variation i fasaderna. DET SOCIALA LIVET MELLAN HUSEN En viktig del av kv Myggans och Knottets kulturhistoriska värde ligger i det enhetliga helhetsintrycket. Detta innebär att man måste värdera både byggnaderna i sig och det som finns mellan dem. Jan Gehl skrev boken Livet mellem husene (Köpenhamn 1980) om utemiljön i bostadsområden. Hans utgångspunkt var att man ska sträva efter att skapa många möjligheter till möten mellan människor. Gehls tankar är tydligt applicerbara i Arne Rudbergers område. Gehl talar om en så kallad halvprivat forareal, det vill säga en yta som ligger mellan bostaden och gång/bilvägen. Här finns möjlighet till umgänge, lek och visst arbete. På Arne Rudbergers ritning på nästa sida framgår att han arbetat med tankar och idéer kring det sociala livet i området. Människor rör sig över ritningen, och texter förtydligar vad de gör. Här står t ex samlingsplats festplats tionen av gemensamma vistelseytor och privata trädgårdar är viktig för hela det faluröda områdets karaktär och är ett bra exempel på 1970-talets sociala ambitioner i byggandet. 10 Tidstypiskt

En av Arne Rudbergers originalritningar, Gårdssektioner, GÅ 4, 1978-01-13 Tidstypiskt 11

K VA RT E R E T K N O TT E T O C H D E L AV M Y G G A N A B A/C 12 Kv Knottet och del av Myggan

Området ligger utmed Knottvägen och delvis utmed Myggvägen. Vi har gjort en indelning i tre olika hustyper - radhus med garage (A), radhus utan garage (B) samt kedjehus (C). KARAKTÄR Husen ligger utefter delvis svängda gator, vissa av längorna är uppbrutna eller förskjutna i förhållande till varandra, vilket ger variation och bildar mötesplatser i gaturummet. Byggnadernas placering är väl genomtänkt och viktig för karaktären. Gatusidan är känsligast för förändring, både vad gäller utemiljön och husen. Mot trädgårdarna kan man förhålla sig friare. Husen liknar varandra med små variationer. Hustyp A och C har garage och förråd, medan hustyp B har ett fristående förråd längst ned i trädgården, och garage vid sidan av området. Byggnaderna utgörs av kompakta kuber med tydlig inspiration av äldre svensk byggnadstradition, men knutarnas utformning, avsaknaden av fönsterfoder och avvägningen mellan rött, vitt och brunt ger området en unik karaktär som skiljer den från allmogens röda stuga med vita knutar. Entré- Kv Knottet och del av Myggan 13

erna, balkongerna och den digonallagda panelen på uthusen utgör de dekorativa elementen, och är mycket viktiga att bevara. Tänk på att: Byggnaderna har några få vita detaljer, övriga kulörer är rött och brunt. Gatusidan är känsligast för förändring, både med avseende på byggnaderna och utemiljöns utformning. Jämförelse mellan gatusidans enhetliga länga (ovan) och gårdssidans mer uppbrutna karaktär (nedan) där bostäder och förråd ligger som utplacerade klossar. Färgerna är rött och brunt samt vissa, väl genomtänkta vita detaljer. 14 Kv Knottet och del av Myggan

UTEMILJÖ Allmänningar Det finns två större gräsytor, där den norra ingår i område A, B och C. Här har man modellerat fram en höjdrygg, markerad som rutschbana på ritningen. Sänkan som bildas nedanför är markerad som bollplan. Det finns en gemensamhetslokal som är utformad på ett liknande sätt som bostadshusen. Gemensamhetslokal i samma stil som bostadshusen. Utmed gatan finns tre allmäna vistelseytor, en vid varje hustyp. De har olika form, och ramas in av olikstora naturstenar av typen rundad, större kullersten (fältsten). Innanför ramen finns oxlar och planteringar. Att det är samma trädslag som går igen i alla vistelseytor, är typiskt för 70-talsområden. Sittgrupp, gungor och sandlåda finns till varje uteplats. Tänk på att: Vistelseytan ska inramas av rundade naturstenar. Barn som leker på en av de större gräsytorna. Vistelseyta mellan husen. Förgårdar Till varje hus finns en liten förgård med en rabatt avgränsad med rundade naturstenar i fram- Arne Rudbergers ritning med anvisningar för utformning av utemiljön. Kv Knottet och del av Myggan 15

kant. Rhododendron är ett vanligt och tidstypiskt växtval i rabatten. Vid kedjehusen är förgårdarna större med en halvrund, naturstensbelagd yta framtill. Tänk på att: Rabatterna är viktiga för helhetsintrycket, och deras ram ska vara rundad natursten. Trädgårdar Trädgårdarna ligger på husens baksidor, och avgränsas från varandra med faluröda staket som utgör en förlängning av husen. Staketen har liggande, faluröda spjälor i två nivåer, högre närmast husen. Tänk på att: Staketens enhetliga utformning är viktig för helhetsintrycket. Staket och förrådshus är karaktärsskapande element. En liten halvprivat zon med växter och natursten mellan hus och gata. I trädgårdarna på baksidan är den individuella variationen stor. 16 Kv Knottet och del av Myggan

BYGGNADER Fasader Husen har liggande faluröd träpanel med sågad yta. Knutarna är utformade som en 1 tums fyrkantlist som fasadpanelen stöter emot. Förråd/ garage avviker från bostadshusen genom att de har snedställd panel på vissa sidor. Tänk på att: Ursprunglig färgsättning är viktig för helhetskaraktären - inga vita knutar eller foder. Panelbrädorna ska ha samma dimensioner i samma länga. Panelen ska vara diagonallagd på vissa delar av uthusen. Hustyp A, radhus med garage. Hustyp B, radhus utan garage. Kulörer Rött, vitt och brun/grå/svart förekommer. Inne i entrén till hus med garage är taket oftast ljust. Tänk på att: Fasaderna ska ha exakt samma nyans i samma länga. Äkta Falu rödfärg ska användas på fasaderna. Vitt ska begränsas till balkonger, entrédetaljer och vindskivor. Hustyp C, kedjehus. Diagonalställd panel på uthusen. Passagen mellan fram- och baksida skär in i huset. Kv Knottet och del av Myggan 17

Till v närbild på fasadpanelen. Till h ser man den karakteristiska tunna knutlisten. Huset utan markerade knutar uppfattas som en sammanhållen, kompakt volym. Om man sätter på vita knutar uppfattas fasaderna istället som avgränsade fält, avskilda av vita ramar. Karaktären blir helt annorlunda. Gavel med ursprunglig karaktär. Trots tillbyggnader (ett uterum och ett förråd integrerat i staketet) är helhetsintrycket fortfarande bra, eftersom förändringarna underordnar sig det ursprungliga huset och ligger på den helprivata baksidan. 18 Kv Knottet och del av Myggan

Tak Husen har sadeltak som täcks med mörka, tvåkupiga betongpannor. Tänk på att: Det ska vara samma takmaterial i samma länga. Betongpannor är tidstypiskt. Fönster Fönstren är en mycket viktig del av husens uttryck. Ett fönster i originalutförande är ospröjsat och målat i en mörkt brun kulör. Foder saknas. Endast på uthusen förekommer spröjsar. En intressant detalj är att fönstren på bottenvåningen öppnas utåt, medan de på övervåningen öppnas inåt för att de ska vara lättare att putsa. Tänk på att: Fönstren ska ha en mörk kulör, helst samma nyans på alla hus i samma länga. Fönstren ska vara ospröjsade. Dimensionerna på fönster och fönsterbåge är viktig. Fönstren ska inte ha foder. Fönster med och utan vita foder. Effekten av den vita balkongen och entrén förtas när den vita färgen även används på andra detaljer. Här framträder den vita entrén och balkongen tydligare. Man tänker först inte på att fönstren i det högra huset är förstorade. Kv Knottet och del av Myggan 19

Balkonger Balkongerna är ett av få byggnadselement som bryter upp den enhetliga, faluröda ytan. De är vitmålade med stående spjälor. De förekommer med viss oregelbundenhet utmed fasaderna, vilket indikerar att de var ett tillval då husen byggdes. Tänk på att: Balkongerna ska vara av trä med spjälor. Balkongerna ska vara vitmålade. Balkongernas storlek ska vara som originalet. Entréns omfattning ska vara vitmålad. Där husnummerskyltar finns kvar i original, bör dessa bevaras. Nummerskylt i originalutförande. Entréer Hustyp A och B har entréer som utgörs av stående vita brädor med ett ca 45 cm högt krön, rakt vid hustyp A och med tempelgavel vid hustyp B. Krönet är profilerat med husnumret mitt på. Många av husnummerskyltarna finns kvar i original. Entrén bidrar starkt till husens uttryck. Hustyp C (kedjehusen) binds samman av ett tak över entré och garage, med vita träpelare och överliggare. Tänk på att: Krönets dimensioner och utformning ska vara samma överallt och utformade som originalet. Närbild på entréns profilerade, vitmålade överliggaren. Balkongerna är en av få vita byggnadsdetaljer. 20 Kv Knottet och del av Myggan

Entré till hustyp C, kedjehus. Entré till hustyp A, radhus med garage. Ett fint exempel på ett av husen i område B. Den vita entrén och balkongen framhävs genom att fönstren är mörka och saknar foder. Även stuprören är mörka, vilket gör att de smälter in i fasaden. Originalnummerskylten finns kvar. Uppväxt rhododendron är också starkt karaktärsskapande. Kv Knottet och del av Myggan 21

K VA RT E R E T M Y G G A N D E 22 Kvarteret Myggan

Området ligger utmed Myggvägen. Vi har gjort en indelning i två olika hustyper - radhus med fristående förråd (D) och radhus med garage (E). KARAKTÄR Hustyp D ligger utmed gator utan biltrafik, och garagen är placerade vid sidan av området. Gatan är ca 3 m bred; ca 5 m mellan husen. De grå husen har förråd mot gatan. Området upplevs som slutet, och gaturummet för tankarna till äldre småstäder med sina plank mot gatan. Hustyp E ligger utefter den svängda delen av Myggvägen som fungerar som matargata in i området. Det är ca 6 m körbar yta samt ytterligare 1,5 m fram till husen. Område med hustyp D har ett tätt och smalt gaturum. De grå husen har sina förråd mot gatan. Byggnaderna är grupperade i längor med 2-9 bostäder i varje. De har en enkel utformning där olika höjder och byggnadsvolymer bryter upp och skapar variation. Husen är gruppvis färgsatta, vilket är ett viktigt karaktärsdrag. Den enda dekoren är en tvärgående lösspröjs på fönstren (som i många fall saknas). Hustyp E har fönster som går över hörn. I område med hustyp E är gatan bredare. Kvarteret Myggan 23

Tänk på att: Det ska vara olika färg på de olika längorna och en och samma färg i samma länga. Förgårdarna/rabatterna är viktiga för områdets karaktär. UTEMILJÖ Allmänningar Det finns två större gräsytor, där den södra ingår i område D och E. Här finns en lekplats och en gemensamhetslokal. En vistelseyta med sandlåda och gungor finns i område D. Utemiljön är inte lika omsorgsfullt utformad som i Knottet. Området domineras istället av vägen in till området. Även om detta också är typiskt för sin tid, finns det nackdelar med en såpass bred väg då det lätt leder till höga hastigheter. Det kulturhistoriska värdet skulle inte minska om körytorna krymptes något. På så sätt skulle också uteplatserna vid hustyp E bli större och få en bättre användning. Olika höjder och byggnadsvolymer skapar variation. Generös gräsyta inom området. De små förgårdarna är individuellt utformade. Vistelseyta i område D med sandlåda och gungor. Förgårdar Samtliga byggnader har en förgård mot gatan. De grå husen i område D har en uteplats på bak- Gemensamhetslokalen. Där gatan inte går för nära, finns utrymme för en uteplats. 24 Kvarteret Myggan

sidan, mot cykelvägen. I område E finns en separat utgång till förgårdarna, vilket upplevs som överflödigt eftersom förgårdarna är så smala att de ändå inte går att använda som uteplats. På ett fåtal ställen, där vägen svänger, finns det plats för en sittgrupp på framsidan. Rabatterna kantas av olika material, t ex natursten och betong. Rhododendron är ett vanligt och tidstypiskt inslag i rabatten. Tänk på att: Förgårdarna är ett viktigt inslag, men kan gärna utformas individuellt. En lummig och ombonad entré. Rhododendron är ett vanligt inslag i förgårdarna. Trädgårdar De grå husen i område D har sina trädgårdar placerade mellan förrådet och bostadshuset. På så sätt bildas en sluten atriumgård. Övriga hus i området har sina trädgårdar mot baksidan, och flera av dem vetter mot den stora allmänningen. Bakom förråden ligger skyddade trädgårdar. Kvarteret Myggan 25

BYGGNADER Fasader Fasaderna är klädda med stående locklistpanel. På vissa ställen finns vitmålade knutar, men från början har knutarna troligen inte varit markerade. Tänk på att: Panelbrädorna ska ha samma dimensioner i samma länga. De grå husens förrådsbyggnader mot gatan gör att trädgårdarna är helt slutna. Kulörer Husen är dels målade i ljusa pastellfärger - ljusgrått, blekgult, rosa och grönt, dels i murriga färger - mörkgult, brunt och rött. Oftast passar den ursprungliga kulören bäst till byggnadsstilen. Vi vet inte hur originalfärgsättningen såg ut här, men viktigast är ändå att man håller sig till principen om olika färg på de olika längorna och en Trädgårdarna vetter mot den stora allmänningen. På fasadritningarna framträder spänningen och variationen skapad av de olika byggnadsvolymerna. 26 Kvarteret Myggan

och samma färg i samma länga. Fönstren är vitmålade. Dörrar och garageportar förekommer i vitt och brunt. Tänk på att: Färgsättning på dörrar ska vara vit eller brun, och vit på fönster. Olika färg på de olika längorna och en och samma färg i samma länga. Tak Husen har flacka sadeltak som täcks med mörka, tvåkupiga betongpannor. På hustyp D är taket förlängt som ett väderskydd över entrén. Vid hustyp E fungerar istället garagets överbyggnad som väderskydd för entrén in till bostaden. Förråden har svarta papptak. Tänk på att: Det ska vara samma takmaterial i samma länga. Betongpannor är tidstypiskt. Kvarteret Myggan 27

Fönster Fönstren sitter indragna från fasadlivet och är vitmålade. De har två eller tre lufter. Sidolufterna är öppningsbara och har en lösspröjs (saknas i många fall). Hustyp E har fönster över hörn, vilket är viktigt för karaktären. Tänk på att: Fönstren ska vara vitmålade. Fönstren ska inte ha foder. Fönstren ska inte ha någon annan spröjsning än den enstaka lösspröjsen. Entréer Dörrar förekommer i brunt och vitt. Hustyp E har en altandörr mot gatans förgård. Funktionen är tveksam eftersom förgården i de flesta fall är så smal att den inte fungerar som en vistelseyta för de boende. På många ställen har lösspröjsen fallit bort. 28 Kvarteret Myggan

S L U T O R D I nybyggda villaområden ser alla hus olika ut. Här samsas traditionella trävillor med nyfunkishus och andra moderna stilar. Det finns färre tekniska eller materialmässiga begränsningar än vad det gjorde förr, och husens och tomternas utseende styrs inte längre av låneregler och normer som på 1970-talet. Detta har gett oss bostadshus som kan vara fint utformade var för sig, men som tillsammans ofta blir en rörig blandning av allt möjligt. Områden som kvarteren Myggan och Knottet byggs sällan nuförtiden. Den där speciella känslan av elegant enhetlighet med variation finns inte i nya villaområden där varje hus utformas och färgsätts personligt och placeras olika på tomterna. Det handlar om individualism i det moderna byggandet. Tidskrifter och tv-program förespråkar gärna det personliga, att hitta sin egen stil och att själv skapa sitt hem och sin trädgård utan att ta hänsyn till hur omgivningen ser ut. För den som bor i Myggan och Knottet krävs det mer än självförverkligande. Det krävs en vilja att förstå varför husen ser ut som de gör och att man respekterar och faktiskt i viss mån underordnar sig det ursprungliga utförandet. Det krävs att man ibland kompromissar, men inte överallt. Vi har poängterat att det framför allt är gatusidan som är känslig för förändring, och plockat ut vilka byggnadselement man bör vara särskilt varsam med. I Myggan och Knottet har man i hög grad lyckats bevara den ursprungliga enhetligheten som gör området så trivsamt att vistas i. Det är viktigt att slå vakt om dessa värden, också för att det ökar områdets status och ekonomiska värde. Vi vet att ni som bor här redan känner stolthet över era hus. Förhoppningsvis har vi nu kunnat hjälpa er att sätta ord på de värden som finns, och på så sätt ytterligare höja respekten och stoltheten. Tänk på att: Det ska vara samma färgnyans på husen i samma länga. Fönstren ska inte ha foder eller andra utsmyckningar. Gatusidan ska vara så fri från förändringar som möjligt. Utemiljön vid Arne Rudbergers faluröda hus är omsorgsfullt utformad och vilar på tankar om möten mellan människor. Enhetlighet är skönt att vila blicken på. /Allan Ahlman och Anna Lokrantz oktober 2011 Slutord 29

K Ä L L O R BÖCKER, RAPPORTER, TIDSKRIFTER Björk, Cecilia, Nordling, Lars, Reppen, Laila, Så byggdes villan - Svensk villaarkitektur från 1890 till 2010, Forskningsrådet Formas, Värnamo 2009 Rudberger, Arne, Kv Knottet och Myggan, Skövde, i: Arkitektur 1983:5 s. 32-33 Wilke, Åsa, Villaträdgårdens historia, Prisma, Stockholm 2006 SAR Arne Rudberger, GÅ 4, 1978-01-13, s 11 SAR Arne Rudberger, del av ritning GÅ 1, 1978-01-13, s 15 SAR Arne Rudberger, del av ritning KR 6 S, 1978-01-27, s 18 Gehl, Jan, Livet mellem husene - udeaktiviteter og udemiljoer, Arkitektens forlag, Köpenhamn 1980 Larsson, Ulf och Molander, Lisa, Efterkrigstidens bostadsbebyggelse - Rapport från Etapp 1, Västergötlands museum, Byggnadshistorisk rapport 2009:14 Larsson, Ulf och Molander, Lisa, Moderna Skara - en guide till efterkrigstidens bebyggelse, Västergötlands museum, Nossebro 2010 Nordmark, Ulla (red.), Byggen och byggare i Skaraborg 1947-2000: Ett samlingsdokument, Skaraborgs Byggmästareförening, Skövde 2004 BILDER Alla foton är tagna av Allan Ahlman där inte annat anges Flygfoto tillhandahållet av Skövde kommun, s 6 Del av foto ur Arkitektur 1983:5 s. 33, s 7 RITNINGAR Ritningar från Skövde kommun: Arkitektgruppen H.-E. Heineman AB, del av ritning AA-30:2, 1978-03-22, s 7, 27 Arkitektgruppen H.-E. Heineman AB, del av ritning AB 30:4, 1978-03-22, s 26 Övriga ritningar Karta över kvarteren Myggan och Knottet tillhandahållen av Kv Myggans Samfällighetsförening, s 12 och s 22 30 Källor

Ateljé Arkitekten i Väst AB, Skolgatan 3, 532 31 Skara, tel: 0511-108 28, www.ateljearkitekten.se