Oe Folki MEDLEMSTIDNING FÖR GOTLANDS GENEALOGISKA FÖRENING NR 1 2012 Oe Folki 1
Aktuellt 2012 Vårt sommarmöte Vårt sommarmöte blir i år på norra delen av ön. Det blir lördagen den 21 juli. Samling vid bron vid infarten till Furillen kl. 11.00. Där blir en guidning av Furillen. Vi fortsätter till Evys museum i Rute, där vi avslutar med kaffe. VÄLKOMNA! Kan du redigera? Vi behöver någon som kan efterträda Barbro som redigerare för vår medlemstidning Oe Folki. Hon har gjort en stor ideell insats genom åren, men behöver nu få en avlösare. Vi har inte råd att anställa någon utan det är en ideell medlem vi söker. Givetvis får den det gäller betalt för alla utlägg i sammanhanget. Barbro kan berätta mera om hur hon har lagt upp det hela. Hennes e-postadress är barbrope@telia.com Gotlands Genealogiska förenings styrelse Ordförande Kerstin Jonmyren, Hamnvägen 10, 62 335 Burgsvik Tel 0498-497258, 076-807 94 95 kerstin@jonmyren.se Vice ordförande Freddie Claesson, Snäckers Hangvar, 624 54 Lärbro Tel 0498-22 70 18, 070-947 89 89 freddy_claesson@hotmail.se Sekreterare Ylva-Marie Rosenqvist Sanda, Stenhuse 989, 62379 Klintehamn Tel: 0498-24 16 23, 073-652 10 17 fmt.ab@telia.com Kassör Hans Peter Stülten Backluravägen 83, 149 43 Nynäshamn Tel: 08-52 01 79 09 hans-peter@tarlin.se Studieansvarig Göran Karlsson Gaustädevägen 7, 624 62 Fårösund Tel: 0498-22 19 08, 070-301 94 29 gbkarlsson@telia.com Ledamot Gunilla Swebilius Högklint Kusevägen 3, 62261 Visby Tel: 0498-21 11 29, 076-778 28 77 gunillaswebilius@hotmail.com Ledamot Helena Östborn Sjöliljegatan 3, 621 40 Visby Tel: 0498-21 46 52, 070-524 72 54 helena.ostborn@telia.com Styrelsesuppleant Ann-Christin Ringbom Lundgren Odens gata 7, 242 35 Hörby Tel: 0415-133 16, 070-289 27 22 ringbom@swipnet.se Lay out- ansvarig Barbro Pettersson Genvägen 3, 622 65 Gotlands Tofta Tel: 0498-26 57 85 barbrope@telia.com Webredaktör Mats Rynnes Tallundsvägen 12, 753 50 Uppsala Tel: 018-36 72 93 mats_rynnes@hotmail.com I detta nummer Sid 3 Ordföranden har ordet. 4 Länsman Christen Winter 7 En presentidé 9 Visbys siste fältskär Carl Prien och hans stora glastratt Omslagsbild: S:t Kristoffer med Jesusbarnet. Foto: Hans-Peter Stülten Valberedning Anna-Lena Janzén Tallundsgatan 15, 621 46 Visby Tel: 0498-21 88 86 gote.janzen@comhem.se Revisorer Åke Kahlbom, Visby och Lars Klintstad, Visby Revisorssuppleant Ann Andersson, Ösmo Oe Folki utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften är 175 kr för år 2012. Plusgiro 85 80 38-3 Hemsida:www.gotlandsgenealoger.se ISSN 1653-1086 2 Oe Folki
Släktforskarvänner! När jag skriver det här är det grön vinter på Gotland, lite slaskigt och vått men knappast någon snö inom synhåll. Det känns lite snopet, vid den här tiden brukar det vara just vinter. Vårt årsmöte hölls i lördags (den 25 februari) i god stämning. Det var mycket trevligt att några av våra nya medlemmar dök upp. Vi avslutade förhandlingarna med kaffe och samkväm i Almedalsbibliotekets kafeteria. Vi medsänder årsmötesprotokollet med detta nummer av tidningen. De olika kommersiella aktörerna inom släktforskningen I förra numret av Oe Folki skrev jag, måhända lite förhastat, lite om mina synpunkter på Arkiv Digital, Genline, Ancestry och SVAR. Jag fick två en smula upprörda mail kring mina tankar om dem. Jätteroligt att få gensvar på det man skriver. Just så skall det vara. Du skriver att Arkiv Digital inte har lagt ut några församlingsböcker och att de har material bara till 1900 för Gotland. De har lagt ut massor med församlingsböcker! I den mån församlingsböckerna har slutår före 1940 så finns de på nätet. Det är likadant med de andra serierna, massor av material efter 1900. En invändning var att jag ställde mig för partiskt för AD: Att Arkiv Digital skannar originalen är sant, men att SVAR bara har utgått från mormonernas filmer från 1950-talet är inte riktigt sant. Allt material efter 1860-talet är nyskannat av båda aktörerna. Jag hade även hört ryktet om att den nye riksarkivarien framöver skall släppa SVAR:s material fritt för alla och vidarebefordrade detta lite obetänkt. Det är inte alls bekräftat, endast löst prat. SVAR behöver säkert abonnemangspengarna om de skall kunna överleva. Detta med att släppa materialet fritt är en intressant fråga. En annan av våra medlemmar såg problemet från en annan synvinkel. Han påpekade att våra nordiska grannländer har fri tillgång till sitt forskningsmaterial, och eftersom skanningen sker med våra skattemedel skulle vi ju inte behöva betala en gång till för att komma i åtnjutande av det. Att det skulle vara synd om Genline tycker han inte. De var alldeles för mycket tjafs mellan SVAR och Genline i början, där de kunde ha kommit mer överens direkt. Det drog bara ut på tiden. De har dessutom numera det amerikanska Ancestry bakom ryggen. Det går dock att fortfarande abonnera på Genline av den gamla kända typen. AD lär väl bli det företag som får har det kärvast, avslutade den medlemmen sina tankar. Beträffande Ancestry har väl ingen av er undgått att observera den rätt aggressiva marknadsföring och reklam som företaget visar i TV. Dessutom är sökfunktionerna betydligt mer klumpiga i deras program än Genlines gamla vanliga. Det är alltså mina personliga tankar kring Ancestry och jag tar gärna emot mothugg där också! Ni är alltid välkomna med synpunkter till vår tidning. Er ordförande Kerstin Som många kanske redan vet kostar det inget att söka i kyrkböckerna i Danmark. De är numera utlagt fram till och med 1960 för födelse, konfirmation och vigsel och till och med 1969 när det gäller döda.därutöver finns även folkräkningarna att fritt att söka i. Allt finns på http://www.sa.dk/ao/default.aspx klicka sedan fram till det du vill söka i. Oe Folki som pdf-fil? Vill du hellre ha vår medlemstidning Oe Folki som pdf-fil än som papperstidning? Det underlättar givetvis hanteringen av tidningen. Hör av dig till vår kassör Hans Peter Stülten per adress hans-peter@tarlin.se Oe Folki 3
Länsman Christen Winter Av Claes Wenell, Malmö fortsättning från förra numret Länsman Christen Winter och stenhuggaren Adam Lang (2) I förra numret av tidningen berättade jag om länsmannen i Grötlingbo. Christen Jönsson Winter, troligen född i Visby omkring 1650. Han var gift med Magdalena Adamsdotter Lang. De gifte sig i början av 1690-talet och hon var betydligt yngre än Christen. De fick fem barn, fyra söner och en dotter. Det äldsta barnet föddes 1693 och fick namnet Jöns efter sin farfar. Magdalena fick inte de bästa vitsorden av kyrkoherden i församlingen. Han kallade henne Christens inbillske hustru och syftade på den strid om placeringen i kyrkan som pågick i flera år och som skildras i sockenstämmoprotokollet för Grötlingbo och som jag redogjorde för i förra numret av tidningen. Magdalena blev änka nyårsafton 1712, men levde som änka ända fram till 1748, då hon var 76 år gammal. Man kan alltså beräkna hennes födelse till omkring 1672. Hon dog förmodligen vid Sallmunds i Grötlingbo. Hennes föräldrar var stenhuggarmästaren Adam Lang i Öja och hans hustru Brita Larsdotter. Stenhuggarmästaren Adam Lang och Visby domkyrka Från ungefär 1625 upplevde stenhuggarkonsten ett uppsving på södra Gotland. Både utländska och gotländska stenhuggare verkade i Burgsvik och trakten däromkring och de högg altartavlor, epitafier, gravstenar, sarkofager, spislar och portaler i sandsten till kyrkor, slott och herrgårdar runt om i Danmark och Sverige, bl a Stockholms slott. Storhetstiden varade till bör-jan på 1700-talet. Adam Lang brukar betraktas som den siste store stenhuggarmästaren. Enligt Jonny Rosvall har han huggit den stora sandstensaltartavlan som står i södra sidoskeppet i Visby domkyrka och föreställer Utdrivandet ur paradiset. Från 1682 stod det i huvudaltaret, men flyttades 1808. På en fråga från mig till Karin Svahnström i Visby 1987 om konstnären till altaret, svarade hon att det inte finns något belägg för att Adam Lang skulle vara mästaren. Någon signatur finns inte heller på altaret. Uppgiften om honom som konstnär härstammar troligen från Rickard Steffen, som på ett brev skrivit till att 4 Oe Folki Adam var mästare. I Rickard Steffens samlingar i Visby LA finns ett par anteckningar om Adams Langs verksamhet som stenhuggare. 1682 hade han gjort en egenhändig skrivelse angående måttsten, likkistor och italienska skorstenar. De båda senare föremålen avser troligen sarkofager och spislar. Dessutom finns en anteckning : 1690 Stenhuggaren Adam Lang ang sten till Kongl Slottet. Detta var ju nedbrunnet och skulle nu byggas upp. Det handlar säkerligen inte om vanliga stenar utan t.ex. om spislar och portaler. Stenhuggarna hade ett hårt och slitsamt yrke. Man kan tänka sig hur kallt och blåsigt det måste vara under vintern, där de stod i sina stenbrott, som ofta låg nära stranden och högg ut ett stycke sandsten och jag föreställer mig att de även bearbetade stenen där. Som skydd hade man ofta halva uttjänta båtar som kapats på mitten och sedan ställdes på högkant som vindskydd. Stenhuggare och bosatt vid Bobbenarve i Öja Under den sista danska ockupationen av Gotland 1676-79 nämns Lang som löjtnant och landofficer på Gotland. Att han ställde sig på danskarnas sida under denna tid kan kanske tydas så att han var född i Danmark eller hade danska anor. I samma handling finns också en skrivelse från honom i vilken han begär skattefrihet för 1½ gård, Petsarve och Bobbenarve. Han skriver att han är i Kungl Majt:s tjänst och har nog att uträtta eftersom det inte finns så många officerare på regementet. Brevet är daterat 27 september 1678. Han fick skattefrihet för gårdarna. Adam Lang var mantalsskriven på gården Bobbenarve i Öja från längdernas början 1694 fram till 1713, då han dog. Länsman Jöns Winter tog då över gården. Adam Lang var morfar till Jöns. Adam finns även antecknad för Bobbenarve 1681 och 1683 i lagmans- och häradshövdingpenninglängderna, vilka förvaras på Riksarkivet. Dessa längder är matnyttiga då många av dem anger patronymikon istället för bara gårdsnamnet som efternamn, särskilt under 1660-talet. 1679 uppgavs halva Bobbenarve vara öde och innehades då för gräsgäld av Adam Lang.
Att gården var öde innebar inte att den var övergiven, utan att gården var befriad från skatt. Missväxt, pest, skattebörda och allmän stagnation var orsak till nödår och elände på 1660- och 70-talen. I trätor med olika personer Adam Lang hade ett hetsigt humör. 1690, 18/1, undertecknade bl a svärfadern Lars Ockes en inlaga till tinget där han vittnade hur Adam efter predikan i kyrkan gått till angrepp på sonen till prosten i Vamlingbo, hwilken af Adam Lang efter aflagd helsning tillfrågades af hwad skiäl och orsak Hans Fader H Probsten hålder om måndagen Tyonderäkning medh Öya boor. Skiällde honom för skurk och annat mehra... De råkade i ordväxling och prostens son kalllade Adam Lang för owettig och bad brodern att hämta värjan. De lugnade dock ner sig och skildes senare åt utan slagsmål. (Prosten i Vamlingbo hette då Johannes Carnutius, var född i Värmland, och far till näste kyrkoherde i socknen Israel Carnutius, född 1670. Det bör ha varit han som grälade med Adam Lang år 1690. Israels bror hette Olof, född 1675, och han kan ha varit den som ombads hämta värjan. Olof Carnutius blev sedermera kyrkoherde i Öja. Uppgifterna från Lemke Visby stifts herdaminne) En värja ingår även i ett mål 1699 där Adam kom i delo med stenhuggaregesällen Herman Höyer från Stockholm. Denne hade slagit sönder en blocksten som skulle levereras till Stockholms slott. Adam säger: Dhet liög du som en skälm, varpå Herman svarar: Dhet må I wara siälf, till dhes dhet kan bewysas, I kun na liuga som en häst kan ränna...då sprang mester Adam i kammaren effter sin wäria att därmed willia honom skada. 1697 på höstetinget ( 31) dömdes Adam till böter för Wåldsamt ingrepp i Åckes gård. Läns-man Åkerman påstod att Mest Adam Lang olagl. trängt hans syster ifrån sitt jordbruk..., tagandes för sig den bäste giödde och tillrädde åkern, och den fådt, utan att wysa någon laga fångst på den Egendomb. Gården hade tillhört Adams svärfar Lars Ockes och Adams hustru hade ärvt del av gården. Länsman Åkermans syster var gift med Lars Ockes son Rasmus. Gravsten i Öja med hustru Brita Larsdotter Adams gravsten finns bevarad. Den är uppsatt under skyddstak tillsammans med andra äldre gravstenar intill Öja kyrkogård. Dess text är: Her under liger begravn stenhuggare salige Adam Lang död den 26 november A 1713 och des kiere hustru Brita Larsdotter. Att Adam var gift med Brita Larsdotter framgår av texten på deras gemensamma gravsten. Hennes föräldrar var Lars Ockes och Ebba Larsdotter. Att Lars Ockes var Britas far framgår av ett brev i Länsstyrelsens akter 1682 där Adams Langs svärfar Lars Ockes i Öja nämns. 1690 finns också ett brev undertecknat av Adam där han skriver: min svärfader Kyrkiiowächtare Lars Ockes. I Visby domkapitels arkiv finns ett mål där Adam Langs hustru - namnet anges inte - är in-stämd för att hon naaget spotteligt tiltalede H Johan paa kirkegaarden och spurt honom om han meente henne. H Johan var alltså prästen och han hade i sin predikan talet om dem, som tager barnegodz oretteligen. Barnegods är omyndiga barns pengar, egendom eller arvslott. Adam Lang yttrade att det inte var svårt att förstå vad kyrkoherden egentligen syftade på, men det framgår inte av protokollet. Domkapitlet bötfällde Adams hustru för at hon något spotskt tiltalet Presten. (Prästen i Öja hette Johan Dambius, född i Kungälv i Bohuslän, senare biskop i Ribe i Danmark, allt enligt Lemke, Visby stifts herdaminne) Paret Adam och Brita fick minst tre barn. Johanna var troligen äldst och gifte sig med Mats Matsson. Peter blev liksom sin far stenhuggare och var gift med Christina Brygger. Och så Magdalena, gift med Christen Winter, som jag har berättat om här ovan. Hans Lang Hans Lang var också stenhuggarmästare. Jag har inte hittat någon anteckning om de är släkt med varandra, men det är troligt att Hans är far till Adam. Han är med all sannolikhet en generation äldre än Adam och de är båda stenhuggare. Rosvall anger i Boken om Gotland att det rör sig om far och son och det gör också Steffen i Stenhuggarverket (se not 26). Hans Lang är nämnd i lagmans- och häradshövdingpenninglängderna på Riksarkivet i Stockholm 1664, 1665 och 1666. Han är inte antecknad för någon gård utan antecknas på slutet av längderna för Öja. 1666 kallas han husman. Han dog i oktober 1668. Under skyddstaket vid Öja kyrka finns Hans Langs gravsten. Den är bara delvis läsbar och förmodligen har den efter tolkningen hunnit vittra ännu mera. Enligt David Gadds excerpter i Visby LA kunde man läsa namn, yrke och årtal och månad. Datum är något svårläst, troligen 3. Oe Folki 5
Stockholm går också att läsa, men utan sammanhang 1651 finns ett mål som gick upp i Svea hovrätt. Hans Lang erkänner där att han befallt sin stenhuggarlärling Jesper van Eggen att slå sönder Johan Gertssons sten. Målet avskrevs, men Hans Lang fick betala stenen. Hans Lang har tydligen inhandlat en gård i Fide 1651. Han är stämd av Lars Västergårde i denna socken för ett gårdsköp. Enligt Steffen har Hans Lang gjort två epitafier i Visby domkyrka, 1654 resp 1657 - över stadskaplanen Niels Tiedsted och över borgmästaren Hans Olufsen. Lars Ockes och Ebba Larsdotter Lars Ockes och Ebba Larsdotter var svärföräldrar till Adam Lang. Adam var ju gift med deras dotter Britta. Enligt Richard Steffens bok Stenhuggarverket var Lars Ockes stenhuggare. Någon bekräftelse på detta har jag inte funnit. I en längd 1669 - har tyvärr inte antecknat källan - har jag funnit tillägget Stenleverantör. I flera handlingar benämns Lars Ockes som bonde. 1668 finns dock en tvist mellan stenhuggaren Elias och Lars. Elias hade skällt Lars för att han tagit hans slägga och kallat hans hustru för en trollkona. Släggan var ju ett stenhuggarverktyg och där finns kanske anknytningen till att Lars var stenhuggare. Sonen Rasmus var dock en framstående stenhuggare. Lars ägde gården Ockes i Öja. Tidigaste anteckningen är 1646 i den första svenska jordeboken. Tidigare ägare av gården under den danska tiden var Mattis, och i revisionsboken 1653 står att Hans Mattson ärvt gården efter sina föräldrar. 1654 i lagmans- och häradshövdingepenninglängderna på Riksarkivet står både Hans Ockes och Lars Ockes för gården. Är kanske Hans och Lars bröder och Lars far alltså Mattis? Lite mer trätor Ytterligare ett mål finns 1650 där een Bonde i Öya Lars Åkes be.nd klagade att Elias Boxerarffwe haffuer honom slagit een Blåånat wydh Öghe. Elias medger att han slagit Lars och sa att det skett i dryckesmål. Lars Ockes dog mellan 1694 och 1697. I mantalslängden 1694 antecknades att Rasmus fader är gam mal och niuter skiötsel och uppehälle. I domboken 1697 tvistar Adam Lang och Rasmus änka Anna Persdotter Åkerman öfwer Wålsamt ingrepp i Åckes gård. Adams svärfar Lars Ockes antecknas då som salig. Där nämns också Lars hustru Ebba Larsdotter, då hon intygar att Adam har betalt halva Ockes gård till hennes sal. man. En passus i ett tingsmål 1691 avslöjar Lars födelseår, Lars Ockes gammal 80 år och alltså född omkring 1611. 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 Fotnoter: Steffen: Stenhuggarverket i Gotländskt arkiv i olika årgångar på 1930- och 40-talen. Boken om Gotland II sid 568 (även bild) Länstyrelsens ankomna brev 1682 p. 285 från biskop Spegel till Cedercrantz att Steenhuggaren hafwer omsider warit i staden, tagit mååt af de beläten som skola göras och lofwat them färdiga till Michel messan.. Något namn på konstnären är inte utsatt, men Steffen har skrivit till =Adam Lang. Steffen: Stenhuggarverket på Visby LA: Gotlandica vol 18 fasc 86 Stenhuggarverket på Visby LA Länstyrelsen ankomna brev 1682 sid 14?8 (Enligt Steffen: Stenhuggarverket) Länsstyrelsen ing 1690 s 371 (Enligt Steffen: Stenhuggarverket) Köpenhamn S 6791 Vol 51 Mikrofilm A:86 Amtskriver Vinterbergs regnskaper af Gulland med bilag mm 1676-77 Gotlands södra domsaga 1699 höstetinget 11. Kristiansson: Gotländska inskriptioner Länsst ankomna brev 1682 p. 217 (Enligt Steffen: Stenhuggarverket) Sudertredingen 1690 21/2 brev Ad acta Visby domkapitels arkiv A1a: 5 1628-1679 1678 p. 214 Svea hovrätt Renoverade domböcker 1651 23 May p. 718. Mikrofilmsrulle A75 på Visby LA Steffen: Stenhuggarverket, Gotlandica vol 18 Fasc 86: Laga ting i Burs och Hoburgs sättingar 1651 (ev. 1654) 23/5 p. 710 Steffen: Stenhuggarverket: Gotlandica vol 18 fasc 86 1654 resp. 1657 Södra häradsrätten 1668 9-10 juni mom 6 Svea hovrätt 1650 26/2 (Mikrofilm A 75) Se Adams levnadshistoria och även Ebba Larsdotters Södra tinget 1691 22/10 29 6 Oe Folki
En presentidé Hans-Peter Stülten Efter flera års paus i släktforskningen, ja faktiskt sedan jag 2006 blev vald till kassör i SSF, har jag börjat släktforska igen. Orsaken är, precis som när jag började ursprungligen, en kombination av tillfälligheter. Då var det så, att jag hade en släktbok som min mor skaffade för många år sedan, en bok som en avlägsen dansk släkting hade beställd från en professionell släktforskarfirma i Danmark. Sedan fick jag ett samtal från Elisabeth Molin om vi på ABF kunde bistå henne med en cirkel i släktforskning. Jag jobbade då på ABF i Visby som IT-ansvarig och lite av varje. När vi nu skulle ha en cirkel i släktforskning och jag hade denna släktbok hemma tyckte jag det kunde vara roligt att prova själv. Alltså anmälde jag mig till cirkeln. Sedan var det att lära sig hur man skulle forska med microfiche och läsapparat, beställa hem från SVAR så det fanns till nästa träff på Landsarkivet. Mycket hjälp från Elisabeth blev det, men det gick framåt och jag fick en del hum om hur det skulle göras. Det blev en del forskat. Jag fick reda på min morfars släkt i Skåne, besökte även en avlägsen släkting, där fick jag reda på lite mer om den grenen. Så blev jag engagerad i denna lilla förening. Mycket intensivt forskande några år. Tyvärr, kan man nästan säga, fick jag jobb på fastlandet och vi kände oss tvingade att flytta till Nynäshamn. Samtidigt blev jag vald till kassör i SSF och fick nog att göra. Antingen på jobbet eller på SSF:s kansli i Sundbyberg. Forskningen kom på undantag. Det enda konkreta blev att jag fick hjälp av Gustav von Gertten från G-gruppen att hitta min släkt i Tyskland. Nå det är ju inte heller så ringa, dem har jag bra kontakt med i dag. PRO i Nynäshamn Efter närmare 6 års paus kom det en nytt tillfälle i livet. Det kom en förfrågan från PRO Nynäshamn, som jag nu är engagerad i, från en medlem om vi inte kunde ha en cirkel i släktforskning. Då jag hade sysslat lite med det innan och därför hade en viss, om än ringa, erfarenhet i det erbjöd jag mig att ta denna cirkel. Det blev ett överväldigande tillslutning, vi var 10 stycken som möttes varje vecka och pratade släktforskning. Vi fick genom ABF en anslutning på Arkiv Digital i 10 veckor för 150 kr. Som cirkelledare fick jag ett helårsabonnemang kostnadsfritt. Nu skulle det forskas. Som en parentes kan nämnas att vi i dag är 16 stycken som möts i två cirklar varje vecka. Släktbok I samma veva stod Lotte och jag och undrade vad vi skulle ge vår svärdotter i julklapp. Det är svårt då hon principiellt inte anser att vuxna skall ge varandra julklapp, men samtidigt blir väldigt besviken om det ingen ges. Lite av ett dilemma med andra ord. Tack och lov är hon väldigt släktkär. När min fru har åkt med henne och hennes föräldrar från hennes barndomshem i Skön utanför Sundsvall till hennes mammas föräldrar hem i Överturingen på andra sidan Ånge, är det ett ständigt snack om att där bor hennes 4-männing och där bor hennes 6-männing osv. Då vi ju har bott på Gotland i många år och det här har en lite annan betydelse när man pratar om männing, har Lotte ofta haft ett visst besvär med att undvika bryta ut i gapskratt. Hon har sett en hel flotta av allmoge båtar komma seglande i Norrlands inland. Vi fick alltså den geniala idén att vi skulle göra en släktbok åt vår svärdotter. Lotte skulle göra ett omslag i träd, jag skulle göra forskningen 4 generationer bakåt och sätta den in på en släkttavla vi hade hittat på Internet. Sedan var det bara att gå i gång. Med hjälp av lite diskret förfrågan till Evas mamma fick jag en startpunkt att utgå från. Vi drog igång i oktober med Arkiv Digital och besök på biblioteket för att komma åt SVAR utan Oe Folki 7
att ha ett eget abonnemang. Det var lite kort om tid. Julen ligger ju där den ligger och kan inte flyttas men vi räknade med att det nog skulle gå. Det var vansinnigt roligt att hålla på, ett par gångar körde jag fast och fick vända mig till min gamla mentor Elisabeth Molin, som snabbt löste upp knuten så jag kom vidare. Elisabeth har ju betydligt större erfarenhet i båda att forska och att läsa gammal handstil än jag har. Lotte och jag hade lite diskussioner hemma vid köksbordet. Jag förstod inte riktigt hur hon ville göra, och hon hade problem med att förstå hur jag gjorde. Sedan tyckte jag tiden gick vansinnigt fort. Vi hade ju liksom en deadline att förhålla oss till. Men det löste sig med gemensam ansträngning. Vi kom fram till en gemensam förståelse av varandras idéer. Lite överraskningar blev det under resans gång. Jag upptäckte bl.a. att en karta kan vara bra att ha när man forskar i okända trakter. En familj försvann plötsligt, eller rättare, de fanns inte där de skulle finnas enligt husförhörslängden. Det visade sig att de hade flyttat mellan två grannsocknar som ligger bara en mil från varandra, så jag hittade dem i grannsocknen. Tillsynes har de två socknarna delat på samma präst en period och det ena varit annex till det andra. Hittade fler Jag gjorde även Evas mamma glad då jag hittade hennes morfar. Han hade rest från familjen i Överturingen till Sundsvall för att få arbete. Sedan hade man från en granne hört att han hade setts på en emigrantbåt till Amerika. Man hade inget hört från honom och visste inte vart han hade tagit vägen. Jag hittade honom genom att söka i Family Search i en liten ort i Canada där han dog 1945. Det är inte 100% säkert att det är rätt person, men det är i alla fall 95% säkert att det är rätt person. Samtliga data stämmer från Family Search så vi tror det är rätt. Naturligtvis är det hål i denna forskning. Jag har koncentrerat mig på att hitta de släktingar som är rakt bakåt från Eva. Alla syskon till de olika far- och morföräldrar har jag bortsett från. Jag hade helt enkelt inte tid att forska om dem. I så fall hade jag fortfarande hållit på med projektet. Eva fick en släktbok och en släkttavla som hon kan rama in om hon vill, där står när hennes förfäder levde från och till. Hon fick även ett USB minne med en Gedcom fil av forskningen samt bilderna från Artkiv Digital så hon 8 Oe Folki kan se kyrkböckerna. Vissa av kyrkböckerna har jag skrivit ut och satt in i släktboken. Hon blev väldigt glad över den. Hon och hennes mamma tillbringade hela julhelgen med att studera den och reda ut alla begreppen. När vi nu ses har hon en hel hög med frågor som hon vill ha besvarat så vi forskar varje gång vi ses. Så det var en lyckad julklapp tycker jag. Idén lämnas här till fri användning. Hans-Peter Stülten hans-peter@tarlin.se En gammal ficheläsare söker ny ägare. Anders Öberg skänker den mot avhämtning i Visby. Mail: anders.oberg@home.se mobilnr 0737822989, hemtel 0498-274261
Visbys siste fältskär Carl Prien (1854-1924) och hans stora glastratt. Av Pelle Räf, Axvall Min hustru Britta har i sin ägo en svårfotograferad bägare av glas formad som en tratt. Den är 26,5 cm hög, och bräddens och fotens diametrar mäter 20 respektive 13 cm. Strax under brädden läses inom en textslinga följande axiomatiska sentens med tysk frakturstil, som här återges kursiverat och dess röda initiala majuskler med fet stil: En Dryck ur denna Tratt gör Lifvet ljuft och Glatt. Längre ner på samma sida mittemot handtaget får vi veta, likaledes med frakturstil, att bägaren av allt att döma förärades "Carl Prien" 22/7 1914 af Osman. Till vänster därom står årtalet 1854. Ovanför dessa ingraverade uppgifter är ett rött sigill inbränt i glaset. Sigillet skall med sitt blågula band ge intryck av att hänga ner från textremsan. Det innehåller också årtalet 1914, varför vi tror att Prien fick bägaren på sin sextioårsdag, allt sammantaget. Hur har detta överdimensionerade dryckeskärl - det rymmer nästan två liter - hamnat i vårt hus? Vem var Prien? Vem var "Osman"? Och var tillverkades tratten? Den första frågan är lätt att besvara. Britta har ärvt glaskärlet efter sin far Erik Dahlberg (1900-1982). Han var uppvuxen i Visby men verksam i Karlstad som dispensärläkare huvuddelen av sitt liv. Innan han avled, talade han in på band uppgifter om en del föremål han skulle lämna efter sig, t ex konst och antikviteter. Tyvärr nämnde han då inget om den stora glaspokalen. Erik Dahlberg var emellertid medlem av Sällskapet De Badande Wännerna i Visby. Så ock Carl Prien fr o m 1890 1. Det är alltså möjligt att Dahlberg kan ha förvärvat bägaren direkt av Prien eller från dennes dödsbo. Han kan också ha fått den via sin far, sjökaptenen Frans Dahlberg (1867-1943), som med sin familj var bosatt i Visby från början av 1900-talet. Att familjerna Prien och Dahlberg kände varandra, framgår i varje fall av brev från omkring 1920 till Erik Dahlberg från modern Alma Dahlberg (1878-1956), född Löfquist. Carl Prien från Kalmar Carl Fredrik Prien föddes i Kalmar 22/7 1854. Föräldrar var "Badaremästaren" Claes Didrik Prien (1818-1860) och hans hustru Annette Kristina Pjerrau (1828-1911). Ordet "badarmästare" var då mer eller mindre synonymt med "fältskär", den titel fadern hade då han flyttade till smålandsstaden från Stockholm 1848. Farfadern hette Didrik Daniel Prien (ca 1787-1835) och var en till huvudstaden invandrad tysk. I "Postgumman" 18/4 1827 omtalas denne som extra vaktmästare. Tack vare databasen "Digitaliserade svenska dagstidningar" har en makaber skröna från 1850-talets Kalmar påträffats, med pappa Prien i en av de ledande rollerna. En över åttio år gammal polisman Eriksson berättade i tidningen Kalmar 16/3 1907 om händelser under sina första tjänstgöringsår i staden. Han lyckades en gång haffa en hustrumördare Bank, som "blef dömd att mista lifvet och afrättningen ägde rum vid den s. k. Södra stolpen, ett bösshåll från allmänna landsvägen. En mängd åskådare hade infunnit sig och bland dessa en fältskär vid namn Prien, hvilken medförde en med ett långt skaft försedd skopa för att därmed söka uppsamla blod efter delikventen. Häröfver blef emellertid skarprättaren Löfgren så förtörnad, att han rusade efter Prien med bödelsyxan i högsta hugg och det var endast med nöd denne undslapp att dela Banks öde." Av sin hemstads historia intresserade kalmariter må lokalisera "Södra stolpen" och identifiera de andra huvud-personerna under denna dekapitering. Här omtalas i stället, att avrättades blod kunde användas till sjukdomsbot. Tydligen ansåg sig bödeln i Kalmar ha ett slags förstfödslorätt till denna för kloka gummor och gubbar värdefulla vara, som man trodde var verksam bl a mot epilepsi 2. Hos badarmästaren Prien bodde under 1850-talet en fältskärslärling August Romanus Berggren, född i Kalmar 1835. I följe Svenskt boklexikon fick denne en dikt tryckt i staden 1854 med den bisarra titeln "Fadermördaren", innan han flyttade till Göteborg och blev målare. Hans år som elev hos Prien gör det sannolikt att även Carl fick sin första undervisning i fältskärsyrket av fadern. Om sonens utbildning i övrigt har ingenting framkommit. Han måste i varje fall lära sig vad som benämndes "den lilla kirurgin" och avlägga en formell fältskärsexamen 3 för att få utöva yrket. Tidningen Kalmar rapporterade därom 11/12 1875: Sundhetskollegium har den 1 dennes utfärdat Oe Folki 9
fältskärsbref för Karl Fredrik Prien, som den 12 nästl. nov. i Kalmar undergått fältskärsmästareexamen. Fältskärer kom och gick i Visby En civil fältskär eller stadskirurg fanns sannolikt sedan lång tid tillbaka i Visby. Fr o m hösten 1868 verkade i staden en fältskär Gustaf Ekman, född i Nyköping 1844. Som många av sina kolleger vid den här tiden fungerade han också som tandläkare. Därom annonserade han t ex 29/10 1869 i Gotlands Tidning (GT): Fältskär G. EKMAN behandlar TANDSJUKDO- MAR, verkställer tandoperationer, conserverar och plomberar maskätna tänder, borttager s. k. vinsten m. m. Träffas dagl. i min bostad fru Österbergs hus Donners plats. Visby stadsfullmäktige beviljade året därpå Ekman ett arvode om 200 riksdaler med villkor, att stadens medellösa arbetare och tjenstfolk skola af Ekman i egenskap af fältskär wid förekommande fall kostnadsfritt betjenas. (GT 17/6 1870). På hösten samma år gav dock Ekman Visby på båten och antecknades som avflyttad till Åbo med hustru och son. Han överlät sin verksamhet på fältskären "Carlssohn", ursprungligen från Färentuna på Svartsjölandet i Mälaren. Denne annonserade nämligen också från Donners plats om att han övertagit Ekmans parfymhandel, där man kunde köpa allt från pomador och tvålar till nagelborstar och kammar (GT 11/11 1870). Den nygifte Carl Carlsson (f 1846) blev heller inte gammal i Visby. Han avled 9/9 1871, men hann glädja sig åt att hustrun fött en son månaden innan. Senast mot slutet av sommaren 1872 fick man veta att fältskären och stockholmaren Carl Johan Bäckström (f 1847) befann sig i staden och hade tagit hand om den ekman-carlssohnska parfymhandeln (GT 27/8 1872). Bäckström annonserade även om att han sålde "Hårarbeten af alla slag, af Perukmakaren Lundbergs i Kalmar prisbelönta tillverkningar" (GT 6/6 1873). Men under 1875 gjorde ungkarlen Bäckström konkurs (GT 4/9 1875). Det uppgavs senare att han flyttat till Gävle. Visby stad annonserade därför omgående om att man var i behof af en BARBERARE och HÅRFRISÖR, som med skicklighet i yrket förenar ordentlighet och humanitet... I fall den reflekterande äfven besitter kunskaper såsom fältskär, kan ett mindre arvode af stadsmedel påräknas (GT 7/9 1875). Akutmottagning hos Prien Förmodligen fick Carl Prien så småningom nys om annonsen och nappade på den. Ty sommaren 1877 installerade han sig i Visby och annonserade om att hans FÄLTSKÄRS- och RAK- STUGA befann sig mitt emot stadshotellet (GT 21/7 1877). Prien gjorde senare under året en framställning om årlig lön av staden, en fråga som drätselkammaren skulle ta ställning till (GT 19/12 1877). Troligen blev svaret positivt. I varje fall beslutades inte bara 1880, att Prien skulle få 200 kronor om året för att i egenskap av fältskär gratis betjena mindre bemedlade bland stadens invånare (GT 7/2 1880). Att Prien tog emot tandpatienter alla dagar, upplystes den tandvärkande allmänheten om i GT 22/4 1882. Bland hans de första åren flitigt förekommande till-salu-annonser i lokalpressen observeras också en om Utmärkta Rakknifvar, Striglar och BORSTAR, flera sorter m. m. till billigaste pris" (GT 1/7 1882). Enligt kollegan Kalmar 17/1 1891 kunde man i Gotlands Allehanda (GA) läsa följande nu något stympade exempel på att Prien anlitades som akut kirurgmottagning, förståndig nog att remittera svårare fall till Visby lasarett: Ett blodigt slagsmål egde i söndags afton wid 6-tiden rum strax utanför Wisby. Skomakaren Johan Gottfrid Larsson från Öland, nyligen i brist på bewis frikänd i fråga om en stöld hos hustru Martell härstädes, samt arbetaren Johan Olof Karlsson, en af södra härad[s]rätten för wåld till fängelse dömd person, hade... begifwit sig utåt södra landswägen, Larsson försedd med en gammal bössa. Då de hunnit till s. k. Halsjernet, en grus tägt i närheten af Anderssonska tomten, mötte de der arbetaren Josef Widerström och plåtslagaren Karl Jonsson... De gingo sin wäg småsjungande, hwilket icke behagade Karlsson, hwilken bad dem hålla käften på sig. Med anledning häraf uppstod ordwexling och denna blef så häftig, att Larsson fattar sin bössa... och ger med denna Widerström ett slag i hufwudet så att han genast stupar. Karlsson rusar på Jonsson och skuffar omkull honom. Han reser sig emellertid, hwarför Karlsson ännu en gång ryker på honom. Men under tiden har plåtslagaren dragit knif och då Karlsson kommer emot honom ränner han... wapnet i halsen på honom..., så att spetsen går ut under tungan. Karlsson stupade nu också, men... kunde gå in i en närliggande stuga, der han nödtorftigt blef förbunden, hwarefter han... begaf sig in till staden, der han hos hr Prien sökte blifwa bättre omsedd. Denne ansåg emellerid det erhållna såret wara af så farlig beskaffenhet, att han sände Karlsson till lasarettet, der han nu befinner sig. En fond till Priens minne Hur det sedan gick för Karlsson, får den för- 10 Oe Folki
vetne själv försöka utröna med hjälp av Visby Hospitals arkiv, som inkluderar lasarettets sjukjournaler från den aktuella tiden 4. Däremot vet vi att Carl Prien dog i Stockholm 4/3 1924. Ty redan samma dag trycktes hans dödsruna i GA, en runa som med några få meningar berättar även om hans senare år i Visby: Efter en tids svårartat maglidande har handlanden Carl Prien härstädes under den gångna natten avlidit å Sofiahemmet i Stockholm. Carl Prien var född i Kalmar 1854 och inflyttade för ett 40-tal år sedan till Visby. Här etablerade han sig först som fältskär och öppnade samtidigt rak- och frisersalong. Senare startade han emellertid de tobaks- samt parfym- och sjukvårdsaffärer vid S:t Hansplan härstädes, som han ännu vid sin död innehade. Prien var en selfmade man. Genom arbete, sparsamhet och klok omtanke hade han skaffat sig en ekonomiskt tryggad ställning. I sina yngre år var han även anlitad i kommunala värv. Sålunda tillhörde han stadsfullmäktige under åren 1897-1904 och var under många år ledamot av fattigvårdsstyrelsen. Personligen enkel, flärdfri och vänsäll ägde Prien ett brett gemyt och ett utpräglat drag av humor, som gjorde honom högt skattad i umgänges- och sällskapskretsen. På grund av sina gedigna karaktärsegenskaper i övrigt förtjänade den bortgångne det traditionella vittnesbördet en hedersman av gamla stammen, och hans minne skall länge leva aktat och ärat hos hans många vänner. Tre dagar senare kunde man i GA läsa ett upprop riktat Till Carl Priens Vänner! Det var undertecknat av tandläkaren Hugo Johansson (1883-1942), konsuln Carl Kolmodin (1876-1963) och redaktören Gustaf Svedman (1878-1962), vilka som de ledande i Odd Fellow-logen S:t Klemens bad om bidrag till en fond till Priens minne. Han hade nämligen varit en av logens fem stiftare 1901 och dess förste skattmästare 5. Fonden skulle förvaltas av logen och användas för ändamål, som veterligen låg Carl Prien om hjärtat. Fonden kom till stånd och enligt logens historik uppgick dess storlek år 1927 till 1 117 kronor. I historiken får vi också veta, att det då dessutom fanns en Carl Priens Donationsfond om 5 410 kronor. Fr o m år 2009 ingår emellertid Carl Priens Minnes- & Donationsfond som den första och sannolikt äldsta bland Avlidna Bröders Minnesfond enligt logens nättillgängliga stadgar. GA innehöll även en lång notis om Priens sista färd, den 10/3 till Södra begravningsplatsen i Visby. Där sjöngs Integer vitæ av "N. S.", innan Hugo Johansson och Gustaf Svedman talade. Som närmast sörjande sågs Priens hustru i andra giftet Hilda Hellberg samt de två barnen i hans första gifte, det med fogdeskrivardottern Blenda Brigitta Amalia Aurora Westerdahl (1851-1919): dottern Karin Winqvist (1881-1951) och sonen Åke Prien (1884-1956). Till uppgifterna om vår fältskär och köpman måste läggas, att han 28/1 1987 fick en gatstump uppkallad efter sig på Högklint sydväst om Visby, Carl Priens väg. Detta utan att någon motivering förekom i byggnadsnämndens protokoll 6. Dryckeskärl Men de framsnokade detaljerna i Priens curriculum vitæ är ändå tillräckliga att fylla hans digra tratt, det dryckeskärl han fick av sin troligen gode vän Osman på 60-årsdagen 1914. Men vem var Osman? Jag har hittills gått bet på att identifiera honom. Fanns det exempelvis under de första decennierna av 1900-talet utöver DBW och OF något illustert sällskap i Visby, vars medlemmar försågs med ett "nom de guerre" eller en pseudonym? Vårt hopp står till experter på Visbys historia. Flera av landets glasmuseer har kontaktats 7, men inget har kunnat svara på frågan var tratten tillverkades. Pelle Räf, Axvall E-post: britta.raf@telia.com Fotnoter; 1. "Sällskapet D.B.W. 1814-1914", Visby 1914. 2. Ljungström, J G, "Skarprättare, bödel och mästerman", Sthlm 1996. 3. Denna examen avskaffades 1896 (SAOB:F2106). 4. Landsarkivet i Visby i e-brev till förf 19/12 2011. 5. "Logen n:o 28 S:t Klemens I.O.O.F. av Sverige", Visby 1927. I denna historik lovordas "Calle" Prien som logens banbrytare vid sidan av regementsläkaren Daniel Fischer (1852-1909). Fischer säges ha skött ordförandeklubban på ett nästan studentikost sätt. Se även "Odd Fellows i Sverige", Göteborg 1945. 6. Lilian Öman, Visby samhällsbyggnadsförvaltning, i e- brev till förf 15/2 2011. 7. T ex Sveriges glasmuseum, Växjö. Därutöver har bl a nämnda och onämnda församlingars kyrkoarkiv utnyttjats huvudsakligen via databasen AD. Förf har dessutom viss anledning tacka kollegan Magnus Snygg, Almedalsbiblioteket i Visby, för hjälp med svåråtkomlig Gotlandslitteratur. Bilder se nästa sida >>>>> Oe Folki 11
Oe Folki B Föreningspost Gotlands Genealogiska Förening c/o Kerstin Jonmyren Vintervägen 15 611 36 Nyköping Carl Prien (1854-1924). Porträttfoto i Logen n:o 28 S:t Klemens historik 1927. Carl Priens tratt. Foto: Madeleine Dahlberg 2011. Rauken Lergravsporten. I bakgrunden skymtar fiskeläget. Foto: Hans-Peter Stülten 12 Oe Folki Rövar Liljas. Håla Trädet hänger på kanten av hålet efter raset i vintern 2010/2011. Foto: Hans-Peter Stülten