PROMEMORIA Datum 2006-02-20 Kontakt Johan Terfelt Dnr 05-8352-399 Preskription - en studie av reglerna i Sverige och i sex andra länder Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE-113 85 Stockholm [Sveavägen 167] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se Sammanfattning och slutsatser Detta dokument omfattar en beskrivning av allmänna preskriptionsregler i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland och Österrike. Promemorian är sammanställd 2005-12-15 på Finansinspektionens uppdrag av Annina H Persson och Göran Millqvist vid Stockholms Universitet. I samtliga länder finns regler om allmän preskription och specialpreskription. Preskriptionstiderna varierar mellan minst tre år till trettio år, med några undantag. När det gäller konsumentfordringar är huvudregeln att sådana preskriberas efter tre år. I de nordiska länderna förlängs dock tiden om fordran grundar sig på ett löpande skuldebrev. Hur preskriptionsavbrott ska gå till varierar, men i de flesta av de undersökta rättsordningarna accepteras antingen att gäldenären erkänner fordran eller att borgenären vidtar en rättslig åtgärd mot gäldenären. Verkan av preskription är densamma, nämligen att fordran inte kan göras gällande mot gäldenären. Det bör tilläggas att inom ramen för framtagandet av en European Civil Code har Commission on European Contract Law lagt fram i art 14:203 of the Principles of European Contract law särskilda preskriptionsregler. 1 Det är möjligt att detta arbete på sikt kommer att ligga till grund för en gemensam lagstiftning inom EU. Svensk preskriptionsrätt Allmänt Med preskription avses upphörande av en rätt till en förpliktelse/fordran efter att en viss lagbestämd tidsfrist löpt ut, utan att borgenären agerat och därmed vidtagit ett s.k. preskriptionsavbrott. I svensk rätt finns regler om preskription i preskriptionslagen (PL, 1981:130), samt i olika lagar för fordringar av skilda slag. Preskription enligt preskriptionslagen kallas för allmän preskription. Preskription enligt någon specialregel såsom t.ex. 18:9 Handelsbalken kallas för specialpreskription. Innebörden av preskription är att en borgenär förlorar rätten att kräva ut sin fordran, 8 PL. Fordran blir dock inte ogiltig, utan kan göras gällande i vissa fall. Den kan t.ex. användas till kvittning, 10 PL. Fordran 1 Principles of European Contract Law, Part III, s. 157 ff. 1(14)
kan också tas ur en pant, 11 PL. Fordran kan dock inte krävas ut med domstols eller exekutiv myndighets medverkan. 2 Det bör tilläggas att preskriptionslagen i vissa avseenden är tvingande, 12 PL. Det är t.ex. inte möjligt att avtala om att en fordran inte kan preskriberas. Ett sådant avtal är ogiltigt. Detsamma gäller avtal om att preskriptionsavbrott ska ske på annat sätt än de i lagen föreskrivna. Däremot kan parterna avtala, såvida det inte rör sig om en konsumentfordran, om såväl längre som kortare preskriptionstid än vad lagen föreskriver. 3 Enligt 1 PL är lagen tillämplig på preskription av fordringar, i den mån inte annat följer av vad som särskilt föreskrivet. Preskriptionslagen är således subsidiär i förhållande till specialpreskriptionsreglerna och kan tillämpas på fordringsanspråk avseende pengar och andra prestationer av obligationsrättslig karaktär. Lagen är dock inte tillämplig på sakrättsliga anspråk eller rättigheter såsom t.ex. rätt till familjerättsligt underhåll, arvsrätt, upphovsrätt, andelsrätter. Det bör observeras att allmän preskription inte ska beaktas ex officio av domstolarna. 4 Preskriptionstid Enligt 2 1 st. PL kan en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Preskriptionstidens utgångspunkt är således från fordringens tillkomst. 5 Eftersom lagen är subsidiär, kan dock andra preskriptionsregler stadga andra tidsfrister och andra utgångspunkter för tidens beräkning. I lagen framkommer också att preskriptionstiden för konsumentfordringar är tre år. Med konsumentfordringar avses enligt 2 2 st. PL fordringar som avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahållit konsumenten huvudsakligen för enskilt bruk. Detsamma gäller fordran mot den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran. 6 Den treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som grundar sig på löpande skuldebrev. I sådant fall är preskriptionstiden tio år, även i konsumentförhållanden. 7 Särskilda preskriptionstider gäller också för fordran på skadestånd med anledning av brott, 3 PL. Preskriptionsavbrott 2 Mellqvist, M., & Persson, I., Fordran och skuld, 7 uppl., 2004, s. 86. 3 Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, 2005, s. 390. 4 Jacobson, Preskriptionens funktioner, s. 391. 5 Se diskussion om när en förpliktelse uppkommer, Se prop. 1979/80:199 s. 22 f, Mellqvist & Persson, Fordran och skuld, s. 87 f, Lindskog, S., Preskription, 2 uppl., 2002, s. 374. Enligt Lindskog och Mellqvist & Persson räknas preskriptionstiden från dagen (inte från och med) för fordrans tillkomst och omfattar hela den sista dagen. 6 Jfr 4 beträffande regressfordringar där en av NFLera solidariskt ansvariga infriat en skuld preskriberas tidigast ett år efter betalningen av huvudfordringen. Se Lindskog, Preskription, s. 425 f. 7 Jfr dock 17 konsumentkreditlagen (1992:830), KkrL som förbjuder en näringsidkare att ta emot som bevis för fordran ett löpande skuldebrev av gäldenären. Förbudet i 17 KkrL påverkar emellertid inte preskriptionstiden. 2
Preskription avbryts för det första genom att gäldenären 8 utfäster betalning, erlägger ränta eller amortering 9 eller erkänner fordringen på annat sätt gentemot borgenären, 5 1. p. PL Erkännandet kan göras såväl skriftligt som muntligt. För det andra kan preskription avbrytas genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären, 5 2 p. PL. Huruvida det krävs att gäldenären tagit del av kravet eller om det är tillräckligt att det kommit honom tillhanda är en aning oklart. Uppfattningen torde dock vara att det är tillräckligt att kravet har kommit gäldenären till handa för att preskription ska avbrytas. 10 När det gäller vem som har bevisbördan för att kravet är uppfyllt är rättsläget mer oklart. Praxis ger en splittrad bild, men bevisbördan åvilar troligtvis borgenären. 11 För det tredje kan preskription avbrytas genom att borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos exekutiv myndighet 12 eller i skiljeförfarande, konkursförfarande 13 eller förhandling om offentligt ackord, 5 3 p. PL. Preskriptionsavbrott sker då den dag då ansökan kommer in till myndigheten eller domstolen. 14 Om borgenären väljer att endast föra en fastställelsetalan medför denna talan preskriptionsavbrott. En negativ fastställelsetalan får dock endast preskriptionsavbrytande effekt om borgenären i svaromål hävdar fordringens existens. 15 Preskriptionsavbrottets rättsverkningar Verkan av preskriptionsavbrott är enligt 6 PL att en ny preskriptionstid börjar löpa. Om preskription avbrutits genom erkännande, krav eller erinran löper en ny preskriptionstid från dagen då preskriptionsavbrottet skedde. 16 Tiden räknas däremot vid preskriptionsavbrott genom fordringens åberopande i rättsförfarande från förfarandets avslutande,7 1 st. PL. Det förutsätter dock att gäldenären delgetts eller underrättats om borgenärens krav, 7 2 st. PL. I annat fall 8 Om annan än gäldenären vidtar dessa åtgärd, krävs troligtvis gäldenärens samtycke. Se diskussion i prop. 1979/80:199 s. 96, Lindskog, Preskription, s. 256 f, Mellqvist & Persson, Fordran och skuld, s. 89 f, Heuman, Lars, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2005, s. 250. Se även NJA 1994 s. 95. 9 Om gäldenären betalar en preskriberad fordran kan den återuppstå. Borgenären bär dock bevisbördan för att gäldenären gjort ett betalningsåtagande i någon form samt att gäldenären kände till att fordran var preskriberad när han gjorde åtagandet, Se NJA 2002 s. 358, Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 254. 10 Se Mellqvist & Persson, Fordran och skuld, s. 90, Lindskog, Preskription, s. 284 f. 11 Se NJA 1996 s. 809, NJA 1997 s. 734, NJA 1998 s. 750. Se diskussion i Mellqvist & Persson, Fordran och skuld, s. 91 f. Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 246, 248, 285 f. 12 Borgenären kan t.ex. ansöka om betalningsföreläggande enligt lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning gentemot gäldenären. 13 Preskriptionsavbrott kan åstadkommas genom att borgenären ansöker om gäldenärens försättande i konkurs. Vidare åstadkoms preskriptionsavbrott om borgenären bevakar sin fordran i ordinär konkurs, prop. 1979/80:119 s. 59 f. 14 Se prop. 1979/80:119 s. 62 f, 96 f. 15 Se prop. 1979/80:119 s. 97, Jacobson, Preskriptionens funktioner, s. 378, Tiberg, Hugo, Fordringsrätt, 5 uppl., 1986, s. 61. NJA 1972 s. 308. 16 Se prop. 1979/80:119 s. 65, 67, Jacobson, Preskriptionens funktioner, s. 382. 3
preskriberas fordringen tidigast ett år efter förfarandets avslutades. Preskriptionstiden kan inte förlängas på detta sätt mer än en gång. 4
Norsk preskriptionsrätt Allmänt Regler om preskription finns i norsk rätt i lov om foreldelse av fordringer (foreldelsesloven, här förkortad NFL). 17 Lagen är enligt 1 NFL tillämplig på penningfordringar och andra förpliktelser, såvida inte specialregler om preskription i andra lagar anger annat. Lagen är också tillämplig på preskription i internationella köprättsliga förhållanden. Lagen är dock inte tillämplig på sakrättsliga anspråk, eller rättigheter såsom t.ex. rätt till familjerättsligt underhåll, pension, arvsrätt. 18 Preskriptionstid Den allmänna preskriptionstiden för alla fordringar är tre år, 2 NFL. Fristen räknas från den dag då borgenären tidigast har rätt att kräva fullbordan, 3 1 p. NFL. Normalt sammanfaller rätten att kräva fullbordan med fordringens förfallotidpunkt. Tidpunkten är dock objektivt bestämd. Det är således utan betydelse om borgenären har haft praktisk möjlighet att göra kravet gällande. Bestämmelsen ska dock ses i ljuset av 10 NFL som innehåller en bestämmelse om tilläggsfrist, nämligen om en borgenär inte har gjort gällande fordringen därför att han saknat nödvändig kunskap om fordringen eller gäldenären, inträder preskription tidigast ett år efter den dag då borgenären fick eller borde ha skaffat sig sådan kunskap. Vidare finns ett antal specialbestämmelser, både vad gäller utgångspunkten för preskriptionstiden och dennas längd, 4-9 NFL. 19 Har det t.ex. utställts ett skuldebrev för en fordran eller är fordringen registrerad i värdepapperscentralen är preskriptionstiden tio år, med undantag för bl.a. senare förfallna räntor, 5 1 p. NFL. Detsamma gäller också för fordringar på grund av penningförsträckning. Den sistnämnda regeln gäller dock inte för ett lån som ges av säljaren eller av någon annan efter avtal med säljaren för att finansiera ett kreditköp, 5 2 p. NFL. 20 När en fordran är säkerställd med borgen eller liknade garanti räknas preskriptionstiden i förhållande till borgensmannen efter samma regler som gäller för huvudfordran. Ett krav mot borgensmannen kan aldrig preskriberas senare än huvudfordran. Däremot är det möjligt att det preskriberas tidigare, 7 NFL. 21 Särskilda preskriptionsregler finns också när det gäller fordran på grund av skadestånd, 9 jfr 11 NFL. 17 Se Lov 1979-05-18 nr 18. Ändrad genom lov 2004-06-25 nr 51. 18 Se Roed, A C, Foreldelse av fordringer, Kommentarer til lov av 18 mai 1979 nr 18 om foreldelse av fordringar og utvalgte foreldesesbestemmelser i spesiallovgivningen, 2 utg, 2004, s. s. 100. 19 Se Lindskog, Preskription, s. 44. 20 Se Lov 14 juni 1985 nr 70, samt Lov 5 juli 2002 nr 64. 21 Se Roed, A C, Foreldelse av fordringer, s. 206. Beträffande regressfordringar, se 8 NFL där det framkommer att sådana preskriberas ett år efter betalningen av huvudfordringen. 5
Preskriptionsavbrott Preskriptionsavbrott sker när gäldenären uttryckligen eller konkludent erkänner 22 förpliktelsen för borgenären eller utfäster sig att betala skulden eller ränta, 14 NFL. Preskriptionsavbrott kan också ske genom att borgenären vidtar en rättslig åtgärd mot gäldenären, såsom väcker talan mot gäldenären för att få en dom, ett utslag (skjönn), en skiljedom eller motsvarande, 15 1 p. NFL. Preskriptionsavbrott inträder såväl om en fullgörelsetalan som en fastställelsetalan förs mot gäldenären om fordringen. Preskriptionsavbrott inträffar också genom en begäran om avgörelse genom 11 2 p. lov 21 februari 1930 om skifte av boets krav mot dödsbodelägare och legatarie. Preskription kan slutligen avbrytas genom att borgenären åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, eller i skiljeförfarande, 15 2 och 3 pp. NFL, jfr 19 NFL om s.k. processvarsel, hos särskilt förvaltningsorgan, 16 NFL, hos exekutiv myndighet, 17 NFL, i konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord, 18 NFL. Preskriptionsavbrottets rättsverkningar Vid erkännande löper en ny preskriptionstid av samma längd som tidigare, 20 NFL. Vid rättslig åtgärd sker ingen preskription så länge förfarandet pågår, 21 NFL. Leder förfarandet till dom eller liknande avgörande löper en preskriptionstid om tio år från domens meddelande. Avvisas borgenärens talan och beror detta inte på borgenärens försummelser erhåller han en tilläggsfrist om ett år. Dansk preskriptionsrätt Allmänt Generella preskriptionsregler finns i dansk rätt i dels Danske Lov (DL, 1683) 5-14-4, dels lov nr. 274 af 22 december 1908 om forældelse af visse fordringer (här förkortad DFL). Reglerna är under omarbetning och det har lagts ett förslag till ny preskriptionslag genom betænkning nr. 1460/2005, som helt skulle ersätta de befintliga reglerna. Som allmän regel föreslås där en preskriptionstid om tre år räknat från förfallotidpunkten. Både DL och DFL har som föremål fordran, varmed avses ett krav på en prestation, oberoende av om kravet grundas på avtal eller har annan grund, om det avser penningprestation eller annan generisk prestation eller avser en tjänst. Även icke förmögenhetsrättsliga fordringar såsom skattekrav och familjerättsliga underhållskrav omfattas. Rättsverkan av preskription är att fordran upphör och inte längre kan göras gällande. Reglerna är tvingande till gäldenärens förmån, denne kan inte i förväg avstå från preskriptionens verkan eller avtala om längre preskriptionstid än lagens. Däremot kan kortare preskriptionstid avtalas, liksom, sedan tvist uppstått, åtagande om att avstå från att åberopa preskription. 22 Exakt vad som avses med rekvisitet erkänner är en aningen oklart. Se diskussion i Roed, A C, Foreldelse av fordringer, s. 356 ff och där angivna källor. 6
Utöver dessa allmänna preskriptionsregler finns också ett antal specialpreskriptionsregler i olika lagar, dessa räknas dock inte upp här. 23 Preskriptionstid Dansk rätt har en absolut generell preskriptionstid om 20 år räknat från fordrans uppkomst genom DL 5-14-4, enligt 4 DFL. Detta betyder att den 20- åriga fristen gäller även om preskription enligt DFL ännu inte inträtt. Men DL 5-14-4 är ensamt tillämplig endast i de fall det saknas annan preskriptionsregel som omfattar kravet. Tiden räknas från det att avtal ingås eller en skadegörande handling företas. 24 För återgångskrav antas tidpunkten för den ursprungliga betalningen vara riktmärke och för krav på grund av obehörig vinst tidpunkten för vinstens uppkomst. För skatter och avgifter bildar utgången av den tidsperiod som är beräkningsperiod för skatten eller avgiften utgångspunkt. Någon förlängning (suspendering) av den 20-åriga tiden kan som regel inte komma ifråga men detta har förekommit i några undantagsfall angående asbestskador och cancersjukdom på grund av arbetsmiljöföroreningar. 25 Enligt 1 1 st. DFL gäller en femårig preskriptionstid, räknat från förfallotidpunkten, för en mängd vardagliga fordringar. Förfallotidpunkten definieras i 2 DFL som den tidpunkt då borgenären tidigast kan kräva betalning eller annan fullgörelse. Stadgandet räknar upp fordran på grund av köp av lösa saker som inte utgör fastighetstillbehör, nyttjanderätt till fast eller lös egendom, tillhandahållande av inkvartering och förtäring, transport av människor och gods, utförande av arbete eller tjänst av något slag, alla slags räntor, livränta, underhållsbidrag och pension samt borgensfordringar i anledning av någon av dessa krav. Vidare räknas upp skatter och offentligrättsliga avgifter, skadestånd på grund av utomkontraktuella skador, dock ej skador i samband med brott samt slutligen, fordran på grund av misstagsbetalning. I 1 2 st. DFL görs så en reservation för sådana fall där skuldebrev eller annat likvärdigt ensidigt och skriftligt skulderkännande utställts, varvid den 20-åriga tiden i DL 5-14-4 blir tillämplig istället. Den femåriga preskriptionstiden kan suspenderas enligt 3 DFL om borgenären utan egen förskyllan varit ovetande om kravet eller gäldenärens uppehållsort och därför saknat möjlighet att göra kravet gällande, varvid tiden istället räknas från när borgenären kunde eller borde ha kunnat göra kravet gällande. Preskriptionsavbrott Preskriptionsavbrott enligt DL 5-14-4 sker genom att gäldenären erkänner skulden eller genom borgenärens påminnelse om dess existens. Det föreligger inga särskilda formkrav för verksamt preskriptionsavbrott. Likaså innebär be- 23 Se Bet. 1460/2005 bilaga 3. 24 Rättspraxis är inte helt tydlig på denna punkt. Det finns visst stöd för tidpunkten då skadan uppträder som alternativ. 25 Se bl.a. UfR 1992.575 H och 2003.388 H där suspendering inte medgavs men UfR 1989.1108 H för ett undantagsfall. 7
gäran om rättsliga åtgärder preskriptionsavbrott, såvida dessa innefattar en påminnelse om kravet. Det krävs inte att det rättsliga förfarandet fullföljs. Preskriptionsavbrott enligt DFL sker enligt 2 antingen genom gäldenärens erkännande av skulden eller genom att borgenären vidtar rättsliga åtgärder och fullföljer dessa till dom eller förlikning eller annat avgörande. Preskriptionsavbrottets rättsverkningar Ett preskriptionsavbrott enligt DL 5-14-4 eller 2 DFL innebär att det börjar löpa en ny 20-årig respektive femårig preskriptionstid. Inträdd preskription innebär att fordringen bortfaller i materiellt hänseende, 2 DFL. Vissa rättsverkningar kvarstår dock. Kvittning kan ske med preskriberad fordran, 26 och betalning av en sådan fordran anses inte utgöra en gåva och den kan inte krävas tillbaka endast på den grunden att den var preskriberad vid betalningstillfället. Preskription medför att räntor hänförliga till fordringen inte heller kan utkrävas, även om dessa inte sig (självständigt) har preskriberats. Likaså upphör också som huvudregel säkerheter att gälla som ställts för fordringen. Handpanträtt och retentionsrätt preskriberas dock inte. Finsk preskriptionsrätt Allmänt Finland fick en helt ny allmän preskriptionslag år 2003 27 (här förkortad FPL), som trädde i kraft den 1 januari 2004, 21 FPL. Lagen är generell till sin tilllämpning på penningskulder och andra förpliktelser men den är inte tillämplig på offentligrättsliga skulder, såsom skatter och offentliga avgifter, böter, viten med mera, pensioner och bidrag samt inte heller på underhållsbidrag till barn, 1 2 st. FPL. Lagen är också sekundär till specialregler om preskription i olika lagar, 2 FPL. Ett uttryckligt undantag från preskription finns i 9 FPL för banktillgodohavanden, inklusive ränta, dessa fordringar preskriberas inte. Enligt 3 FPL är hela lagen tvingande på det sättet att avvikelse från lagen till gäldenärens nackdel inte får avtalas. Inte heller får lagval avtalas till nackdel för en konsument eller enskild borgensman eller pantsättare. Preskriptionstid Huvudregeln enligt FPL är att preskriptionstiden är tre år räknat från det att borgenären fått möjlighet att framställa krav på betalning eller annan prestation, 4 och 5 8 FPL. Denna treåriga huvudregel kompletteras med en absolut preskriptionstid om 10 år räknat från det att kravets orsak uppstått, såsom kontraktsbrott, skadehandling eller handling företagits som orsakat obehörig vinst, såvida det inte rör sig om person- eller miljöskador eller brott. I det sena- 26 UfR 1954.977 H. 27 Lag om preskription av skulder 15.8.2003/728. Förarbetena finns i RP 187/2002, EkUB 28/2002 och RSv 278/2002. 8
re fallet kan inte preskription inträda så länge åtal kan väckas eller brottmål pågår i domstol, 7 4 mom. FPL. Det preciseras därefter i 5 8 FPL när en borgenär ska anses ha fått möjlighet att framställa sitt krav. Finns det en bindande förfallotidpunkt för gäldenärens prestation gäller den som startpunkt för preskriptionstiden eller har uppsägning i förtid skett på grund av gäldenärens kontraktsbrott gäller denna tidigare tidpunkt, 5 FPL. Finns däremot ingen förfallotidpunkt att ta fasta på börjar tiden löpa då borgenären fullgjort sin avtalsprestation, 6 FPL. För skadeståndskrav och liknande kompensationskrav på grund av motpartens kontraktsbrott börjar preskriptionstiden löpa då borgenären upptäckte eller borde ha upptäckt felet eller bristen eller annars det relevanta kontraktsbrottet, 7 1 mom. FPL. Rör det sig om ett ombuds eller annan uppdragstagares fel eller försummelse, räknas tiden från avlämnande av redovisning för uppdraget eller, om felet eller försummelsen inte framgår härav, från det att huvudmannen upptäckte eller borde ha upptäckt felet eller försummelsen, 7 2 mom. FPL. Vid andra skadeståndskrav än de nyssnämnda (utomobligatoriska krav) räknas tiden från det att den skadelidande fått eller borde ha fått kännedom om skadan samt även vem som ansvarar för skadan, 7 3 mom. FPL. Slutligen gäller för återbäring av obehörig vinst på grund av misstagsbetalning, avtals ogiltighet eller annan orsak att tiden räknas från det den berättigade fått eller borde ha fått kännedom om den relevanta orsaken, 7 4 mom. FPL. När det gäller skulder på obestämd tid eller vars uppkomst är villkorad samt andra skulder som inte omfattas av de tidigare reglerna, gäller enligt 8 FPL en preskriptionstid om tio år räknat från det att skuldens rättsgrund uppkom. Har dock en sådan skuld förfallit till betalning gäller den treåriga preskriptionstiden därefter. Ytterligare en preskriptionstid ges i 13 2 mom. FPL, när det gäller skuld som fastställts i lagakraftvunnen dom eller annan exekutionstitel, då tiden är fem år, räknat från beslutsdatum kan det förmodas. Detta framgår dock inte uttryckligen av lagtexten men stadgandet avser verkan av avbruten preskription och måste därför förstås på detta sätt. Preskriptionsavbrott Preskriptionsavbrott kan ske helt formlöst genom en betalningspåminnelse men även i mycket formell ordning genom stämning till domstol, 10 och 11 FPL. I 10 FPL anges flera möjligheter till icke-formbunden preskriptionsbrytande åtgärd, såsom avtal om betalningsarrangemang eller ställande av säkerhet eller ändringar i betalningsvillkoren eller särskilt avtal om att preskriptionsavbrott skett. Vidare anges gäldenärens betalning eller annat erkännande från denne eller borgenärens framställda krav eller betalningspåminnelse såsom preskriptionsbrytande åtgärder. I dessa fall krävs dock att skulden preciseras i samband med den aktuella åtgärden men samtidigt att det räcker att borgenären anger grunden för skulden och beloppet så tydligt som skäligen kan krävas om det rör sig om skadeståndskrav eller annat ersättningskrav enligt 7 FPL. 9
Preskriptionsavbrott i mera formell ordning kan ske genom att borgenären väcker talan vid domstol, vid konsumentklagonämnden eller vid annat lagstadgat organ eller genom sådant förfarande som innefattar att ett avgörande eller rekommendation lämnas, att borgenären anmäler fordran efter offentlig stämning eller i gäldenärens konkurs, annat insolvensförfarande eller vid utmätning eller att fordran beaktas i samband med ett sådant förfarande, 11 1 mom. FPL. Enligt 11 2 mom. FPL medför också de nyss angivna förfarandena att preskriptionstid inte löper under den tid förfarandet pågår utan preskription anses ha avbrutits då lagakraftvunnen dom meddelades eller annars ärendet avslutades. Skulle borgenären återkalla sin talan eller ärendet i övrigt avslutas utan att gäldenären delgivits kravet eller informerats om det i laga ordning, sker inte preskriptionsavbrott men preskription kan då inträda tidigast ett år efter förfarandets avslutande, 11 3 mom. FPL. Preskriptionsavbrottets rättsverkningar Sker preskriptionsavbrott innebär det att ny lika lång preskriptionstid börjar löpa, såvida det inte är fråga om den ovan angivna möjligheten av femårig preskriptionstid för lagakraftvunna betalningsdomar och andra exekutionstitlar, 13 FPL. I dessa fall spelar det således inte någon roll hur lång preskriptionstid som gällt tidigare. Fransk preskriptionsrätt 28 Allmänt Allmänna regler för preskription finns i Code civil från 1804 (C.c.), bok 3, titel 20, samt i Code de Commerce (C.com) art. 110-4. Reglerna tar sikte både på den materiella fordran som är aktuell och den rättsliga talan som kan föras för att driva in fordran. Båda måste beaktas då det ska avgöras om preskription har inträtt. Det bör också påpekas att fransk rätt inkluderar även så kallad adkvisitiv preskription under preskriptionsreglerna. Härmed avses vad som i Sverige hanteras som frågor om hävd enligt Jordabalken och lagen om godtrosförvärv av lösöre, således äganderättens bortfall på grund av annans innehav av viss egendom under viss tid. Vidare gäller att panträtt som säkerhet för fordran medför att fordringen inte preskriberas så länge panträtten kvarstår. Kvittning kan inte ske med preskriberad fordran men kvittning sker som huvudregel direkt enligt lag då förutsättningarna är uppfyllda varför detta kan ha skett innan preskription skulle ha inträtt. Betalar en gäldenär en preskriberad fordran kan denna inte återkrävas, den uppfattas inte heller som en gåva. Det finns även en mängd specialpreskriptionsregler i fransk rätt i olika lagar. Dessa räknas dock inte upp här. 28 Se Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 86. 10
Preskriptionstid Det finns tre huvudstadganden för preskriptionstidens längd i fransk rätt, C.c. art. 2262 och 2277 samt C.com art. 110-4. Härutöver finns också viktiga tidsregler i C.c. art. 2271-2273 angående vardagliga fordringar och konsumentfordringar. Det anges tämligen detaljerat vilka slags parter som avses med reglerna, de är inte generella till sin natur. I C.c. art. 2251-2258 finns regler som preciserar utgångspunkten för tidsberäkningen i termer av preskriptionsuppskov. 29 De syftar till att fastlägga när en fordran är så definitiv att den skulle kunna drivas in. Detta gäller vid gäldenärens bristande rättshandlingsförmåga, i vissa familjerättsliga fall, villkorade fordringar, garantiåtaganden samt då bestämd förfallotidpunkt avtalats. Enligt C.c. art. 2262 är preskriptionstiden 30 år räknat från den tidpunkt då borgenären tidigast kunde vidta rättsliga åtgärder för att få fordran verkställt. 30 Detta är den preskriptionsregel som blir tillämplig om ingen särskild regel är tillämplig i det enskilda fallet. En enskild betalningsfordran faller som regel under detta stadgande, i princip oberoende av grunden för kravet. Fordringsanspråk som periodiskt förfaller till betalning en gång om året eller oftare preskriberas enligt C.c. art. 2277 för varje delbelopp fem år efter beloppets förfallotidpunkt. Detta gäller exempelvis löneanspråk, viss avkastning av fast egendom (grundrättigheter), hyra och arrende, underhåll och rena låneräntor. 31 Däremot omfattas inte kapitalbeloppet på en skuld eller amorteringar av denna, utan där är den 30-åriga huvudregeln tillämplig. Över huvud taget gäller att den underliggande rätten, såsom en hyresrätt eller pensionsrätt inte omfattas av denna art. 2277 utan vanligen av art. 2262 och därmed av den 30-åriga tiden, räknat från rättens tillkomst. Regleringen i C.c. art. 2271-2273 innebär preskriptionstider från sex månader till fem år beroende på vad det är för slags fordran. Det gemensamma draget för dessa fordringar är att de vanligen inte har ett formellt fodringsbevis (en rättstitel, titre ) som underlag och ofta kan betalas utan att gäldenären får något särskilt bevis om betalningen. Här räknas upp vissa borgenärsgrupper knutna till yrken såsom lärartjänster, restaurangägares krav mot gäster, läkare, advokater, affärsinnehavare med flera. Enligt C.com art. 110-4 löper en tioårig preskriptionstid för kommersiella fordringar fordringar där åtminstone den ena parten är näringsidkare med start vid förfallotidpunkten eller den tidpunkt då fordran tidigast kunde göras gällande. Det räcker med att fordran härrör ur ett kommersiellt förhållande, såsom ett borgensåtagande för en handelsskuld, för stadgandets tillämplighet. Preskriptionsavbrott En gäldenär åstadkommer preskriptionsavbrott genom att erkänna skulden enligt C.c. art. 2248. Erkännandet kan vara formlöst men det förutsätts att det härrör från gäldenären och att denne förfogar över skulden. Vissa processuella be- 29 Se Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 146 ff. 30 Se Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 132 f. 31 Se Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 141. 11
gränsningar finns också som är speciella för fransk rätt, bland annat vad gäller tillåten bevisning. 32 Borgenärens preskriptionsavbrott förutsätter en rättslig åtgärd i form av stämning eller exekutiv åtgärd enligt C.c. art. 2244-2247, en enkel betalningspåminnelse räcker inte, eller annan särskild åtgärd enligt C.c. art. 2274 i de fall tiden räknas enligt C.c. 2271-2273. Dessa senare innefattar upprättandet av slutlig räkning, skriftligt erkännande av skulden eller annan särskild manifestering av skulden eller väckande av talan. Preskriptionsavbrottets rättsverkningar Ett verksamt preskriptionsavbrott innebär att ny preskriptionstid börjar löpa. Har avbrottet åstadkommits genom rättsligt förfarande börjar ny tid löpa först när förfarandet avslutas genom att rättsinstansen skiljer sig från ärendet. I de flesta fall löper samma preskriptionstid som tidigare men preskriptionsavbrott enligt C.c. art. 2274 anses innebära en novation av fordran genom det särskilda preskriptionsavbrottet och därefter löper endast den 30 åriga preskriptionstiden. Tysk preskriptionsrätt Allmänt 33 Bestämmelser om preskription finns i 194-218 BGB. Reglerna förändrades genom den s.k. Schuldrechtsreform 2001. I 194-202 BGB finns regler som berör den allmänna preskriptionens föremål och längd. I 203-213 finns bestämmelser om preskriptionsuppskov (Hemmung), uppskov av preskriptionstidens slut (Ablaufhemmung) och preskriptionstidens förnyelse (Neubeginn der Verjärung) I 214-218 regleras slutligen preskriptionens rättsverkan. Efter reformen talas inte om preskriptionsavbrott (Unterbrechung der Verjährung) utan om förnyelse av preskriptionstid (Neubeginn der Verjärung). Det tidigare förbudet i 225 för parterna att förlänga en preskriptionstid genom avtal har upphävts vilket innebär att frågor om preskription principiellt sett är underkastade parternas vilja. Det bör noteras att det finns specialbestämmelser om preskription i andra delar av BGB, t.ex. anspråk som rör ersättning vid fel eller brist i köpt gods (438 BGB). Preskriptionstid 34 Enligt 195 BGB är den allmänna preskriptionstiden tre år. Det finns dock speciella preskriptionstider för vissa situationer. För det första anges en tioårig frist när det gäller äganderättsöverföringar avseende fast egendom samt för andra därmed sammanhängande anspråk, 196. En trettioårig preskriptionstid stadgas bl.a. för sakrättsliga anspråk, familjerättsliga och arvsrättsliga anspråk, anspråk som blivit fastställda i insolvensförfaranden, exekutiva förfaranden 32 Se vidare Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 157 f 33 Se bundesrecht.juris.de/bgb/bjnr001950896.htmlm 2005-12-09, Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 220, jfr Lindskog, Preskription, s. 45. 34 Jacobson, H., Preskriptionens funktioner, s. 221 ff, 247 f. 12